Ny Lauritzskandal involverar egen personal på exekutiv nivå

Exklusiva sängar med blåvitrutigt mönster känner de flesta svenskar till. Uppenbarligen så är Hästens sängar inte heller okända i vårat grannland Danmark, trots danskarnas fäbless för rödvitt.

Berlingske Business den 8 juni 2015

Nu rullar nämligen tidningsjätten Berlingske Tidene i Danmark upp en affär där Lauritz egen ledning(!) i Århus sägs ha importerat och sålt kina-tillverkade kopior av det svenska företagets Hästens sängar, i sitt eget auktionshus.

Karin Wickberg på Hästens sängar.

Antikmonologen talade under tisdagen den 9 juni med Hästens Chief Marketing Officer Karin Wickberg i Stockholm. Karin berättar:
"Under sommaren 2014 sålde Lauritz.com kinesiskt tillverkade sängar under Hästens välrenommerade och varumärkesskyddade blåruta. Det har uppdagats att 70 sängar har beställts från den kinesiska tillverkaren och så vitt vi vet har 17 av dessa sålts till kunder via Lauritz.com. Sängarna är inte bara en snyltning på blårutan, utan även på Hästens unika design. Sängarna har erbjudits till ett försäljningspris om DKK20,000.  (Notera att en motsvarande Hästens säng tillverkad för hand i Sverige, ligger på ca DKK 100,000.)

Bakom den illegala importen, marknadsföringen och försäljningen står ett par högt uppsatta personer inom Lauritz.com (ägare och styrelseledamöter) och Hästens har anstiftat domstolsförelägganden mot dessa två personer, samt mot Lauritz.com Aarhus A/S. De nekade först till aktiviteten och hävdade att de inte kände till något om detta, men då den kinesiska leverantören återfanns i årsredovisningen fanns tydliga bevis på illegalt agerande".

Mikael Ahlsén, Copywriter och Varumärkesstrateg.

Antikmonologen kontaktade Varumärkesstrategen och reklammannen Mikael Ahlsén och frågade hur många gånger ett varumärke kan dras ned i smutsen utan att allmänheten vänder ryggen åt företaget för gott. Mikael svarade "från höften":

"Att piratkopierade s k begagnade Hästens sängar säljs systematiskt på Lauritz är givetvis förödande för trovärdigheten i Lauritz varumärke. Resultatet blir att allt färre seriösa och kvalitetsmedvetna kunder kommer att söka sig dit. Men det eroderar också Hästens varumärke och status som premiumleverantör. Åtminstone tillfälligt. Problemet är att försäljningen drivs av fåfänga och girighet, och kommer att fortgå så länge Lauritz tillåter det och så länge det finns människor som anser att deras egen personliga status höjs av att visa upp en Hästenssäng för sina vänner.  Till ett billigt pris kan de förfalska sin viktighet (och leva en fåfäng lögn) med en falsk säng. Systemet är cyniskt och köparna lider av dålig självkänsla. Hästens måste självfallet gå i klinch med Lauritz för att försvara sin position. Om inte kommer de att riskera att betraktas som en Rolex som är inköpt på en marknad i Hongkong".

"Det hade jag ingen AAAANING om!" -Ikke denne gang heller..!

Att Lauritz gång på gång avslöjas med verklighetsfrånvänd hantering och total brist på etik och moral inom så vitt skilda områden som (senast) grafik, afrikanska masker, skandinaviska designmöbler, elfenbenshantering, moderna sängar etcetera, etcetera är inget annat än en gigantisk, ständigt växande skandal. Som om en jordbävning skulle få aldrig sinande efterskalv. 

För mycket verkar rätt igenom ruttet inom Lauritz-koncernen. Hur det känns för Stockholms Auktionsverks personal efter övertagandet vill jag inte tänka på. Hur många gånger ska Danmarks motsvarighet till Uppdrag Granskning; Kontant, rikta spotlighten mot VD Mette Rode Sundström och svenske ägaren Bengt Sundström? Fem gånger per år? Tio? Hur många gånger ska Mette dyrt och heligt lova att Luritz nu vidtar krafttag och AAALDRIG mer ska göra fel?

Rubrik i Berlingske Business senare under tisdagen...

Aktiebolaget Ruffel & Båg tutar vidare. Frågan är inte om något mer dyker upp, utan när.

----------------------------------------------------------------------
 

Militär vän samt Bo Knutsson omringar högt värdesatt fynd.

Allt medan Antik-Sverige undrar hur det egentligen gick till när Uppsala Auktionskammare lyckades lägga vantarna på det Antikrundan med Bo Knutsson i spetsen värderade i Mariefred år 2008; nämligen Antikrundans högst värderade objekt någonsin, astrolabiet daterat 1566. Värderat av Bosse Knutsson till 4.000.000-5.000.000 kronor.

Jag drar mig till minnes att mannen som kom med teodoliten/astrolabiet i TV sa att instrumentet (eller de andra föremål som ingick i von Siegrothska samlingen) ALDRIG skulle kunna säljas eftersom de tillhörde "Officerarnas Kamratförening på det gamla Södermanlands regemente som är nedlagt". I vidhäftade länk kan inslaget i SvT ses. Dessvärre är jag övertygad om att inslaget har redigerats sedan det sändes. Sveriges mest nordligt belägna stora lilla auktionshus torde ha konsulterat jurist(-er) för att inbringade atrolabieslantar ska gå till rätt konton. Dock vore det intressant att få reda på hur von Siegroths önskningar har böjts till, för att de facto alls få lov att sälja. Hur många finns kvar i Officerarnas Kamratförening idag? Är det självklart att dessa få kvarvarande ska få dela på pengarna efter von Siegroths fantastiska donation? Fin reklam inför försäljningen fick Kamratföreningen under alla omständigheter år 2008, då teodoliten/astrolabiet var utlånat till Nationalmuseum och utställningen Tidens tand. Vila i frid herr von Siegroth.

Otillfredsställd von Siegroth? Foto:Wikipedia.

Associationerna går osökt till Carl Kempes otroliga samling av främst kinesiskt konsthantverk som såldes för relativt sett en spottstyver till Ulricehamns Museum, för att sedermera säljas i Hong Kong, London och Paris för oerhört stora slantar. Exakt på dagen tio år efter att samlingen sålts till Ulricehamns Museum stängdes muséet "på grund av vattenskada" och varenda föremål åkte på slutgiltig utflykt från Svea Rike. -Tvärt emot Carl Kempes specifika önskemål (-som var att samlingen för all framtid skulle få stanna inom Sveriges gränser...). Ulricehamns (orientaliska) Museum upphörde för övrigt att existera samma dag som "vattenskadan" inträffade.

En diskussion som förs alltför sällan är enligt Antikmonologens förmenande den om exportförbud. Eller som en av landets mest initierade antikmänniskor uttryckte det häromdagen: "En allmogesked inköpt för en hundring på en bondauktion i Norrland kan tvingas gå igenom hela byråkratiska pappersexercisen för att -lagligt- få exporteras över kölen till Norge. Men att von Siegrothska samlingen säljs och sannolikt lämnar landet för all framtid; det ifrågasätts inte överhuvud taget..!" Teodoliten återropades på grund av för låga bud. -Dock har återropet ändrats till att teodoliten har sålts för 2,7 miljoner kronor. 3,3 miljoner inklusive avgifter och påslag. UAK gjorde alltså en Warhol, det vill säga en så kallad efterförsäljning. Detta inträffar ibland och innebär att en intressent efter avslutad auktion kontaktar auktionshuset och lägger ett bud, som auktionshuset tar i beaktande tillsammans med kommittenten.

I England blir hela befolkningen tillfrågad om donationer om ett viktigt föremål bjuds ut inom landets gränser. Är det exempelvis en målning som funnits i landet under lång tid så anordnas inte sällan nationella insamlingar för att matcha det säljande auktionshusets utropspris och rädda kvar verket inom rikets gränser. Nota bene; det behöver då alltså ej röra sig om verk av endast brittiska konstnärer.

Källor:
http://www.business.dk/detailhandel/lauritz.com-anklaget-for-svindel-med-luksussenge
http://www.lauritz.com/da/auktion/dobbeltseng-med-varmefoelsomt-memory-skum-180-x-200-cm/i3455830/#
http://www.business.dk/detailhandel/lauritz.com-fortsaetter-jysk-samarbejde-trods-sag-om-forfalskninger
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Adolf_von_Siegroth
http://www.raa.se/lagar-och-stod/kml-kulturminneslagen/utforsel-och-export-av-kulturforemal/