Kinesiska problem på svensk grund

Som Antikmonologen diskuterat extensivt, har svenska auktionshus påtagliga problem med att katalogisera kinesiskt/orientaliskt konsthantverk korrekt. Se exempelvis Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Eftersom auktionshusen tar ut avgifter och påslag både av säljaren (Metropol: generellt 15% på klubbat belopp+ 60 kr) och köparen (22% på klubbat belopp+ 60 kr) vid varje försäljningstillfälle, så är det av uppenbara skäl självklart att auktionshusen ska utföra sitt kommissionärsuppdrag på ett riktigt sätt.

Metropol på Sveavägen i Stockholm säljer måndagen den 7 september 13 utrop innehållande ett eller flera keramiska föremål från Kina. Åtminstone enligt deras katalogtexter.

Lägg till bildtext

Nr 9794562:
"Vaser+fat, 3 delar, Kina, Tryckt dekor, 2000-tal". Det är vällovligt att man katalogiserar så "ärligt" och påpekar att föremålen är av mycket sent datum. Dock har Metropol inte helt rätt. De båda vaserna är högst sannolikt gjorda i Hong Kong (inte vad som vanligen avses med Kina) omkring 1985 och det stora fatet är gjort i Japan, för minst 100 år sedan. Men på en punkt har Metropols experter i alla fall rätt; samtliga föremål är försedda med tryckt dekor. En teknik som utvecklades i England under 1750-talet. Metropol illustrerar utropet med fyra bilder. Ingen av dessa visar den blå vasens bas (undersida). Basen är alltid en oerhört viktig såväl som självklar kunskapskälla för keramikkännare. Klubbades för 100 kronor.

Nr 9794294:
"Tallrik+ 4 st. skålar, Kina, blå/vitt". Här är det man inte kommenterar det intressanta; nämligen dateringen. Beror den på att Metropols expertstab inte kan eller inte vet under vilken specifik period föremålen är tillverkade? Eller är det för att man vet att de är nygjorda och därför inte vill ge sig ut på tunn is och på något sätt kalla dem för gamla/antika? Att föremålen vid en flyktig koll ser ut exakt som de från kejsar Qianlongs era (1736-1795) ska göra, är för den rudimentärt intresserade en självklarhet. Skenet bedrar dock, de är gjorda under de senaste 20 åren. Utropet klubbades för 1.100 kronor.

Daterad till 1368-1644. Värderad till 2000 kronor.

Nr 9794496:
"Skål, Kina, Ming". Här daterar Metropols experter ett föremål! "Ming", vilket var en lång och för keramikälskare mytomspunnen era mellan 1368-1644. Frånsett attribueringen till Kina så får vi veta att skålen är minst 371 år gammal (eventuellt 647 år). Påståendet är befängt, i flera bemärkelser. Godset, alltså leran, är av låg kvalité, ej rent porslin. Dekoren är inte handmålad, utan tryckt på med primitiv matris. Dessutom är skålen gjord i medelhavsregionen, troligen i Turkiet eller Iran, runt år 1900. Diskrepanserna i katalogiseringen måste utgöra något av ett rekord. I runda slängar 700 mil för långt österut och 256-532 år för gammal. Skålen såldes ej. Utlyst till ny försäljning med samma katalogtext. Gång två såldes skålen för 350 kronor, katalogiserad som "Ming".

Nr 9794295: "Skålar, +assietter, 7+10+7, Kina". De sju oktagonala skålfaten är gjorda i Japan, inte Kina. De övriga tio + sju tallrikarna är sena kopior, förhållandevis välgjorda och korrekt katalogiserade, eftersom de saknar specifikation av ålder. Såldes för 1.200 kronor.

Såldes den 31 augusti på Metropol.

För en vecka sedan sålde Metropol en pilgrimsflaska: Nr 9782218: "Pilgrimsflaska, Kina omkring 1900". Lägg till 100 år, så hade katalogiseringen varit korrekt. "Omkring 2000" vore dock mycket "sämre" ur försäljningssynpunkt, eftersom marknaden (läs: de kinesiska kunderna) då är komplett ointresserade av föremålet. Att den sålde för 3.600 kronor är ju inte ett "bevis för att den var gammal", utan snarare på att det finns köpare med tjocka plånböcker och lite kunskap. Listan på mer eller mindre nytillverkad kinesisk keramik som säljs för (allt) för stora pengar är närmast oändlig. Möjligen är just detta anledningen till att flera svenska auktionshus fortsätter att katalogisera kinesiska objekt på sätt som ofta är långt ifrån överensstämmande med sanningen eller etiskt försvarbara. Nedan två exempel på flagrant felkatalogiserade föremål från senaste tiden:

Kanna, Bukowskis Market Norrköping: "1800-tal". Utrop 1.500 kronor, klubbad för 700 (Se länk under "Källor"). Dock tillverkad mellan 2000-2015. BukMarket glömde(?) att illustrera basen/undersidan. 

Nr 625, "Vas, Kina, 1800-tal", Uppsala Auktionskammares auktion 18 augusti 2015. Utrop 3.000-4.000, klubbad för 16.000 kronor. Priset leder inte i bevis att vasen de facto är gammal. Slutpriset indikerar endast att köparen tyckte den var värd just 16.000 kronor.

Detalj av nr 625, UAK. Ingen, absolut INGEN vas av denna typ har någonsin sett ut tillnärmelsevis som denna under någon period av 1800-talet. Att påstå att denna vas är gjord under 1800-talet är löjeväckande, för den någorlunda insatte keramikkännaren.

Under rubriken Så köper du genom Metropol  finns på hemsidan frågeställningen: Vad gör jag om varan är skadad trots att det inte framgick av varken bilden eller texten?

Metropols svar: På våra auktioner säljer vi mer eller mindre begagnade föremål. Därför är det viktigt att du undersöker varan noggrant innan du väljer att bjuda på en auktionspost. Missar du en skada eller defekt för att du inte undersökt föremålet har du inte rätt att häva köpet endast av den anledningen. Om skadan inte fanns under visningen ska du snarast reklamera detta i vår kundtjänst. Läs mer om köparens undersökningsplikt och reglerna för reklamation i våra köpvillkor. Dessa finns att tillgå på vår hemsida och i kundtjänst.

Metropol redovisar i de 13 diskuterade keramikutropen tre som skadade/ slitage/ nagg/ sprickor. I konsekvensens namn så borde alltså de kvarvarande tio utropen vara i perfekt skick? Vilket man enligt Metropols villkor dock inte bör anta, eftersom man som köpare har så kallad undersökningsplikt. Dessutom så påstår jag att Metropol är ute på oerhört tunn is i ovanstående svepande formulering: "...inte rätt att häva köpet...". Ångerrätten gäller även vid nätauktioner. Se Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när nätauktioner införs på nätauktioner.

Under Metropols Köpevillkor står:
BESKRIVNING
Uppgifter om föremål tjänar endast som vägledning för en presumtiv köpare. Fotografier av föremålet tjänar endast som en identifikation av föremålet vilket innebär att skador och brister inte alltid framgår av bilden. Köparen måste själv kontrollera föremålet, alternativt om det har ett högre värde begära en konditionsrapport före bud.

Jag tycker att det hela blir motsägelsefullt. Om inte auktionshusets experter beskriver respektive föremål helt korrekt, så faller ju det mesta.

De som katalogiserar ovan diskuterade föremål skall vara initierade och kunniga. Det är deras arbete att handha antikviteter, äkta varor såväl som kopior och förfalskningar. De är -oftast eller alltid- av Svenska Handelskammaren auktoriserade värderingsmän. Auktoriserade värderingsmän som fäller tunga kommentarer i ärenden som rör arvsskiften/ arvstvister, bouppteckningar, försäkringsfrågor med mera, med mera. Gör de lika många misstag i "andra sammanhang" som hos auktionshusen så undrar vän av ordning hur det går till i dessa "andra sammanhang". Försäkringsbolagen tar Auktionshus-"experternas" uttalanden för ristade i sten, varandes oförvitliga sanningar. Är det så klokt?

I inget av Metropols kinesiska keramikutrop måndagen den 7 september (13 stycken) nämns vilket material föremålen är gjorda av. Detta är häpnadsväckande generalfel i auktionssammanhang. Kunskapen om det rör sig om exempelvis porslin, soft-paste, stengods, fajans eller flintgods är en förutsättning för att kunna leda i bevis var och när föremålet är tillverkat och till yttermera visso även ofta av vem. Att utelämna en specifikation av godset/materialet är att underlåta att ange fakta som kunden självklart ska få del av; och detta innan klubban faller. Utan att behöva ringa eller skriva om en mer uttömmande katalogisering och/eller konditionsrapport.

Metropol nr 9794560, detalj, värdering 500 kronor. Någorlunda korrekt daterad till omkring 2000, men att värdera den till 500 kronor betraktar jag som ett dåligt skämt. Gå på Ikea eller vilken stor butik som helst, så hittar ni exakt samma massproducerade skräp i drivor, för under 100 kronor. Detta är för övrigt inte porslin, utan mer att likna vid fajans. Denna såldes EJ. Gång två såldes den för 100 kronor, alltså 20% av auktionshusets värdering.

De utrop som diskuteras i Metropols auktion måndagen den 7 september är nr: 9794562, 9794560, 9794496, 9794295 ("-farligaste utropet" med 10+7 relativt bra förfalskade tallrikar), 9794294, 9794236, 9794173, 9794170, 9794168, 9794074, 9792537, 9792530 och 9794161(-dessa är sannolikt thailändska, c år 2010). Av dess föremål anser jag ett par vara antika, alltså minst 100 år. Det är dels lockasken som ingår i utrop nr 9794170 och dels vasen, nr 9794173 Ironiskt nog är inget av de två föremålen daterade i katalogiseringen. Resten av de 56 objekten som ingår i de tretton utropen anser jag vara maximalt 25 år gammalt. Notera att dessa 13 utrop är katalogiserade på mycket olika vis: 2000-tal/ omkring 2000/ Ming/ Sent 1900-tal/ 1800-tal. Åtta av de 13 utropen är ej kommenterade alls vad anbelangar datering. Ett enda objekt av de 56 har av Metropols experter ansetts vara äldre än 1800-tal, nämligen den så kallade "Ming-skålen", som har intet att skaffa med Ming.

Jaa visst bästa frun! Det är klart det är Ming!

Vad säger kommissionslagen om ovanstående? Bland annat under paragraf 4, under Kommissionärens skyldigheter: En kommissionär ska när uppdraget fullgörs ta till vara kommittentens intresse; Det spricker redan där, enligt mitt förmenande.

Att en vas inköpt för ett par hundra svenska kronor på Pekings så kallade antikmarknad sedermera säljs i Uppsala för 16.000 kronor är jättekul för säljaren och även för kommissionären. Någon kommer dock en dag att stå med skägget i brevlådan och nödgas konstatera att det var en extremt felaktigt katalogiserad vas man köpte. Notera att jag inte använde uttrycket förfalskning, utan medvetet skrev "extremt felaktigt katalogiserad vas". Jag anser nämligen att den röda monokroma vasen inte är en förfalskning utan just en extremt felaktigt katalogiserad vas.

Hade Uppsala Auktionskammare skrivit Vas, Kina, Yongzheng (1723-1735) så hade vi kunnat använda begreppet förfalskning (eftersom det är det den försöker efterlikna), men UAK skrev "1800-tal", vilket indikerar att de inte har en aning vad de talar om. Ett föremål är inte falskt förrän säljaren av detsamma påstår något missledande om det. Som att försöka sälja omogna röda vinbär till kunden som ber om mogna jordgubbar. Oklokt.

Kundstocken för antikvitetsköpare är liten i Sverige. Jag drar mig till minnes en drabbad, som skrev till Antikmonologen våren 2013, efter att ha köpt extremt felaktigt katalogiserade kinesiska föremål på en mindre kvalitetsauktion i Dalarna. Han råkade efter inköpet hitta min blogg om allt felaktigt som såldes där och skrev till Antikmonologen:

Hej Nicklas Tack för ditt mycket intressanta men samtidigt ledsamma inlägg. Jag hittade din tråd om DAB när jag googlade A.Stål Collection som stod på en liten klisterlapp under en av mina två på nätet inköpta skålar. Nr 879: skål möjligen Yuan. Den med klisterlappen. 600kr Nr 888: skål Song. 400kr Antar då att båda skålarna är av nyare tillverkning? Jag är mycket intresserad av antikviteter och då främst av möbler där jag tycker mig ha skaplig koll på vad som är riktigt och inte. Kina och keramik är nytt för mig och har därför noll koll på det, tydligen. Jag får väl representera Rune och Vera i detta fall. Nu var det ju inga stora läropengar som tur var. Man blir ju ändå ledsen, förbannad och känner sig lurad. Mvh Rune/Vera

Pengar förvärvade under felaktiga premisser luktar definitivt illa.

Om jag som antikhandlare får ett besök eller en påringning av herr Svensson eller fru von Knorring om kanske tio år om att värdera eller köpa något älskat ärvt eller auktionshusinköpt föremål så kan det utvecklas till en mycket tråkig historia:
-Nej frun, jag är inte intresserad av att köpa skålen. -Varför inte? Jo, därför att jag anser att skålen är 300 år yngre än det auktionshuset påstod vid försäljningen och från en helt annan kulturell sfär. Måste jag vara galen, säger ni? Nej frun, inte galen. Bara budbärare och det vet väl frun att de inte ska skjutas.
Eller:
-Nej herrn, jag är inte intresserad av att köpa er röda vas som ni köpte på auktion hos det etablerade auktionshuset Uppsala Auktionskammare. Förlåt? Jaa, jag vet att de är kända från Antikrundan. Va? 1800-tal? Gode herrn, jag är dessvärre av en annan åsikt.

Förtroendeskapande? Skulle inte tro det. Till syvende och sist blir alltid någon ledsen, förbannad och lurad.

Fotnoter:
Premisser är antaganden, som utgör förutsättningar i en härledning. Om härledningen genomförs med giltiga slutledningar och om premisserna är sanna, så sägs slutsatsen vara sann.

Frige Raif Badawi!

Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://en.wikipedia.org/wiki/Transfer_printing
https://www.bukowskismarket.com/sv/692097-kanna-porslin-kina-1800-tal
https://www.uppsalaauktion.se/a:20150818/o:625/vas#.Ve16pZcporU 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Premiss