Ditt och datt om konst och pengar

Samlarna och konstens miljonaffärer av Gunnar Lindstedt

För de av Antikmonologens läsare som ännu inte hunnit läsa Samlarna, av (ekonomi-)journalisten och författaren Gunnar Lindstedt, följer här några rader om boken.

Förväntningarna är stora, mycket beroende på Lindstedts renommé som bland andra inbegripit Stora Journalistpriset 1998. I diverse böcker och artiklar i bland annat Veckans Affärer har han belyst Trustor-skandalen, IT-bubblan och hisnande oljeaffärer. Marknadens förväntningar och känslor inför Samlarna lär ha varit minst sagt skräckblandade. Mycket beroende på –som ofta påpekat av Antikmonologen- att antik- och konstmarknaden i Sverige sällan eller aldrig ifrågasättes.

Inledningsvis får vi följa med konsthandlaren tillika grytomröraren Björn Wetterling som upprört konstbranschen med sin oftast allt annat än konservativa approach till konsthandel. Symptomatiskt är att just Wetterling släpper en journalist in på livet i konstens inre rum. Utöver gallerist Wetterling följer ett par plånboksstinna herrar från Skövde samt Lindstedt med på studiebesök bland handlare och konstnärer i New York. Redan i kapitel ett får vi sedelärande historier om både kommissioner från små gallerister till större och om att förfalskningar är vanligt förekommande. Wetterling befäster på så vis historierna/myterna om högtflygande konstaffärer via sin uttolkare Lindstedt, som vidarebefordrar dem med hull och hår. Jag betvivlar dock sällan eller aldrig sanningshalten i dem.

Växelvis får läsaren svensk kommersiell konsthistoria med affärerna bakom Teto Ahrenbergs misslyckade aktie- och Corbusier-affärer samtidigt som Pontus Hultén skrivs upp. Ahrenbergs namn ska enligt Lindstedt mycket målmedvetet ha eliminerats ur historieskrivningen kring främst Matisse Apollon.

På besök i Schweiz besöker Lindstedt den svenske (före detta) konsthandlargiganten Bo Alveryd och på villkoret att journalist Lindstedt betalar lunchen på tre-stjärnig Michelinrestaurang får journalisten ynnesten att intervjua miljardär Alveryd.

Boken heter Samlarna, men den kunde lika gärna heta Tankar kring pengar och konst. Med början i nordamerikansk industrialism får vi en genomkörare i samlande och mecenatskap. Därefter tas vi från en kontinent till en annan och från en konstmässa till en annan. Ofta, inte alltid, är Björn Wetterling rättesnöre. Det sista blir påtagligt när Wetterlings protegé Natalia Edenmont försvaras in absurdum.

Björn wetterling (Foto: Kristianstadsbladet 2005)

Edenmont slogs upp stort i intervju i Dagens Nyheter i samband med utställning hos Wetterling. I den intervjun koketterade Edenmont med hur oerhört sällsynta en del fjärilar var. Lindstedt skriver ändå att hon ”…ovetande använt ett antal fridlysta fjärilar…”. Lindstedt är också duktigt ställningstagande i formuleringar som ”Den polisutredning som inleddes blev en storm i ett vattenglas”. Antikmonologen har tidigare extensivt diskuterat Edenmont(Natalia Edenmont utrotar för att sälja).

Intressanta diskussioner berör Lundin och Bukowskis. (Rykten gör gällande att Bukowskis nuvarande VD Michael Storåkers skulle ha tvingats avgå på grund av vad som skrivs i Samlarna). Vidare benas skandalen ut kring närmast heliga före detta Moderna Museet-chefen Pontus Hultén och hans egenhändigt tillverkade Warholska Brillo-boxar. A propos Warhol, så diskuteras Andy Warhol-marknaden extensivt. Ett fåtal samlare/handlare styr prisbilden på Warhols verk. Marknaden kommer att svämmas över av Warhol-originalverk under de närmaste åren, på grund av att The Warhol Foundation bestämde sig för att via Christie´s sälja ohemula mängder. Antikmonologen har tidigare diskuterat detta, (En syndaflod av Warhol).

En liten invändning mot Samlarna; Tänk er en bok med titeln Sveriges främsta fotbollsspelare, utan att en enda gång nämna Zlatan Ibrahimovic. Att i en bok som Samlarna endast i en bisats nämna Åmells Konsthandel, tredje generationens antik- och konsthandel, är närmast att betrakta som tjänstefel. Åmells, Sveriges enda riktigt stora svenska och internationella aktör, vad gäller främst bildkonst. Å andra sidan är sannolikt Verner Åmell betydligt mer återhållsam vad gäller kommentarer och utvikningar för journalister än övriga (svenska) gallerister.

Hängmattesällskap. (Foto: cirka 1885, Fineartamerica.com)

Samlarna är av flera skäl given i hängmattan sommaren 2014, för såväl antikroade söndagsflanörer som auktionshusdirektörer. Dock; En röd tråd är svårfunnen, snarare är den pratig och hastigt korrekturläst och någon sensmoral blir aldrig uttalad. Utan att vara oumbärlig är boken ändå given läsning, eftersom annat knappt finns skrivet om svensk konstmarknad. Därför är varje stavelse ändå intressant, hur sorgligt det än kan låta.

Gunnar Lindstedt (Foto: Ninni Oljemark)

Jag ser fram emot Lindstedts nästa bok om svensk konst- och antikmarknad. Han torde nämligen ha fått blodad tand.

Fortsatt trevlig sommar, bästa läsare!

Moderna auktioner och gammal Dalekarlia-kuse

Innevarande vecka ska moderna föremål för många miljoner klubbas. Bukowskis säljer måndag-tisdag 925 utrop uteslutande(?) konst och konsthantverk från 1900-talet. Topparna i auktionen utgörs av samlingen efter paret Bo och Margareta Lindh. Praktverk som dessa ses ytterst sällan i svenska sammanhang. Originalkonst av giganter som Picasso, Legèr, Rouault och Chagall köptes av paret Lindh i Europa under 1900-talets tredje kvartal. Bo Lindhs förmögenhet grundade sig i morfaderns bilhandel; Sveriges första.

Nr 370, blå och glad Chagall, 4.000.000- 6.000.000 kr.

Mest märkvärdig och idiosynkratisk för Marc Chagall är den vackert blå blandtekniken "Le reve de Chagall sur Vitebsk", i relativt stort format, 84x77 cm. Den ropas för 4-6 miljoner kronor. Det skulle förvåna mig om den inte går som tåget; Chagall trippel bigger extra allt. Värme, glädje och enkel, sexig blå surrealism. Tåget torde dock hastigt tuffa ut ur Svea Rike. Personligt brev från Chagall till Bo Lindh medföljer tavlan. Bara en sådan sak! (Chagallen klubbades för 7,5 miljoner kronor)

Erixsonsk familjeidyll i Saltsjöbaden, under orostider.

Spännande att se om inte helt lättsålda monumentalverket Nr 40, Målarens hus av Sven X:et Erixson finner en köpare också denna gång. Detta blir minst tredje auktionstillfället sedan sent 1990-tal, som den fantastiska målningen bjuds ut. Känd konsthandlare har också ägt verket. Hus eller våning men nog inte lägenhet torde vara nödvändig förutsättning för -i dubbel bemärkelse?- lyckad placering. Den tredelade pannån mäter nämligen 2,5 meter i höjd gånger 3,6 meter i bredd. Lite ögonfägnad, Herr Birnbaum och Moderna Museet? Eller är det för "publikt", som man säger om storsäljande viner i stora massans folkliga smak? Klubbad över utrop för 900.000 kronor. Var hamnar den? Breaking news: Antikmonologens spekulationer blev "bang-on-target". En anonym 100 år gammal födelsedagsfirare köpte målningen och donerar den till Moderna Muséet. Månne läser 100-åringen Antikmonologen?! Grattis svenska folket och andra besökare! Den hamnar på absolut rätt plats.

Bengt Lagerkvist 1926-2013, foto: SvT

Tavlans senaste ägare var ingen mindre än Bengt Lagerkvist, som många av oss konstvetare som utbildats i Stockholm de senaste 20-30 åren sannolikt gnuggat axel eller kalufs mot. Det power-nappades nämligen i bänkraderna ibland, under många tisdagsföreläsningar ute på Frescati.

Lagerkvist var känd och respekterad som regissör men för många kanske mest känd som trygg och lugn konstpratare i underbara finstämda SvT-programmen Konstalmanackan/Konstpausen/Konstverk berättar. Korta program där Bengt talade i kåserade form om ett eller ett par konstverk på sitt oefterhärmliga sätt. Helt utan vilda musikpålägg eller tjoande och tjimmande och osäkra skratt. Jo, det är faktiskt sant! Jag är övertygad om att hans program betydde mycket för mitt eget starka konstintresse. Jag ångrar innerligt att jag aldrig approcherade honom och gav honom min respekt, någon av alla gånger vi sågs på Konstbiblioteket, universitetsbiblioteket eller Mariatorget. Vila i frid eldsjäls-Bengt. Må du för evigt omges av stor konst.

Snart i en hage långt ifrån dig?

På Stockholms Auktionsverk hålls nog andan av många bland personal, säljare och övriga förståsigpåare vad gäller de så kallade Arctander-stolarna, som utgör fyra av totalt 1055 utrop. Stolar som de senaste få åren haft låga utrop och formligen exploderat i pris (se tidigare diskussioner: Kaplans kronologiska). Ikea eller ej, det är nog första gången jag hör ett auktionshus möbelavdelning; ett distinkt bäää..! Underligt att konkurrenten Bukowskis inte har något får till salu. -Förlåt, stol. (Nr 55 klubbad för: 210.000 kr, nr 56: 230.000, nr 78: 6.000 och nr 80: 160.000 kronor)

Finsk 27 cm:s nasse.

A propos djur så säljer Auktionsverket bland annat också en helt underbar gris, utrop nr 570, i delvis glaserat stengods, som tidigare ägts av vår stora allkonstnär Tyra Lundgren. Grisen, -spargrisen faktiskt, är definitivt den finaste dylika jag någonsin sett. Upphovsmannen är Michael Schilkin vid Arabia i Finland, 1940-tal; och slutpriset hamnar näppeligen inom utropets 30.000-40.000 kronor, utan ännu högre. Schilkin är het som nyligt blåsbälgad björkglöd och spargrisar är inte ett oviktigt samlarområde. Även om det kanske är opassligt med tanke på att Nokias mobilavdelning i princip gick upp i rök dagarna innan grisen ska få nya -eventuellt finska- slantar att vakta. En reflektion om katalogiseringen av Schilkins fin-svin; Ingen kommentar om huruvida eller inte den är signerad av Schilkin/Arabia och heller ingen bild av undersidan i katalogen. Varför? Om den nu inte är signerad utan endast attribuerad till konstnären så ska väl det uttryckligen stå i katalogen? Klubbad för 26.000 kr. Grundat på ovanstående resonemang, gissar jag att grisen var osignerad och därför inte blev så dyr.

Båda Stockholmshusen erbjuder riktigt fina auktioner. På onsdag vet vi hur konstmarknaden mår. Möjligen är stämningen något mer orolig än vanligt på grund av nyligen publicerad bok (Samlarna och konstens miljonaffärer) om just Konstmarknaden och dess (irr-)färder, skriven av ekonomijournalisten Gunnar Lindstedt. Rykten florerar om effekten av denna bokpublicering. Jag hoppas få anledning att återkomma i ämnet.

Elitloppsvinnare?

Ett djur som ej längre kan köpas är dalahästen som ropades för 5.000 kr hos Dalarnas Auktionsbyrå i går, söndag 27 april; "Dalahäst, 18/1900-tal, höjd 23 cm". Klubban föll på 52.500 kronor, med tillkommande avgifter på dryga 10.000.

Den kände Dalahästkonnässören med mera, Staffan Hägermark, säger att det rör sig om en häst från Dalarna, snarare än en dalahäst. En nog så viktig distinktion för en häst som utgör en viktig del av dalahästarnas förhistoria, troligen gjord under det tredje kvartalet av 1800-talet, avslutar Staffan.

Tack för kunskapen bäste Staffan. Kunskap är makt. Delad kunskap är fred och respekt. Vill åtminstone jag tro.


Fotnoter:
Power nap; intensiv(?) och oftast kort sovstund.

Källor:
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/578/370-marc-chagall-le-reve-de-chagall-sur-vitebsk
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Lagerkvist
http://auktionsverket.se/auction/modern/2014-04-28/search/?q=arctander
http://auktionsverket.se/auction/modern/2014-04-28/570-michael-schilkin-skulptur-arabia-1940-tal/ 
http://www.svt.se/kultur/anonym-hundraaring-donerar-rekordmalning