Ett steg framåt och två tillbaka på Bukowskis

Inte minst i pottskåpstider borde vikten av korrekta katalogiseringar hos de alltigenom dominerande försäljningskanalerna i Sverige vara av yttersta vikt. Sveriges största marknadsplats för antikviteter och konst lär vara Bukowskis Market. Små och stora tankar dyker upp under ett par timmar vid datorn, ögnandes igenom välfyllda webbsidor.

Personalen på Bukowskis Market i Malmö har hör och häpna använt n-ordet i en av sina katalogiseringar. I förrgår föll nämligen klubban på 2.488 kronor för nr 683015: "Vas, porslin, Kina, nytillverkning".

Just det, n-ordet i antikbranschen -när det kommer till konsthantverk- är nämligen nytillverkning. Huvvaligen! Ingen vill uttala ordet, för det är inte comme il faut att handla med nytillverkat i antiksvängen, av tämligen lättförståeliga skäl. Uppenbarligen förekommer det och dessutom är det en lönsam handel för auktionshusen; både stora och små, som tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen. Exempelvis i Senare än vadå, L(a)uritz?) Men ingen vill prata om det och väldigt sällan kallas spaden vid dess rätta namn. Det vill säga om den är nytillverkad. Vag, substanslös auktionshusterminologi är legio vad gäller nyare föremål. Därför är det positivt och överraskande när ett auktionshus talar klarspråk.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 2488 kronor 24 juni 2015.

Intressant nog, så såldes samma vas åtta månader tidigare i Stockholm, den 18 oktober 2014 för 39.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 39.000 kronor 18 oktober 2014.

Därefter såldes samma vas två månader senare i Stockholm, den 21 december 2014 för 5.100 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 5.100 kronor 21 december 2014.

Därefter såldes samma vas fyra månader senare i Stockholm, den 15 februari 2015 för facila 1.000 kronor.

"Nytillverkad" klubbad hos Bukowskis för 1.000 kronor 15 februari 2015.

Därefter såldes samma vas åtta månader efter första försäljningen den 24 juni 2015 -som tidigare påpekat- för 2.488 kronor. Denna gång dock i Malmö!

Att sälja samma vas fyra gånger inom loppet av åtta månader är långt ifrån olagligt, möjligen ovanligt. Bukowskis Markets devis lyder: Bukowskis Market är ett auktionshus som kombinerar det bästa från den traditionella auktionsvärlden såsom expertis, garanti och spänning med ett modernt och smidigt sätt att handla.

Förfaringssättet att sälja samma föremål varannan månad kan eventuellt beskrivas som just "modernt"? Bukowskis Market lär heller inte klaga på inlämnaren så länge varan fortsätter säljas, eftersom dryga 20% av försäljningspengen tas i provision vid varje tillfälle. Katalogiseringsmomentet blir ju kortvarigt vid varje inlämning; Copy-Paste-Enter; häpp! Det enda som varierat är att "tillverkningsdefekter" hade uppstått vid senaste (törs inte skriva sista) försäljningen, under rubriken "Konditionsrapport". -Vilket i sig är komiskt. Att det rör sig om samma vas på alla bilder är otvivelaktigt. Titta på fotografierna på den alltid så viktiga undersidan, vid respektive försäljningstillfälle. Där ser ni två mörka prickar på fotringen samt två små streck; helt omisskännliga.

Den som sedan kan förklara varför vasen sålts fyra gånger under mindre än ett år, blir Antikmonologens hedersläsare..!

--------------------------------------------------------------------

Efter den debatt och de skandaler som drabbat diverse auktionshus i Skandinavien vidrörande elfenben, så vill man tro att intaget av elfenben skulle vara minimalt, för att inte säga icke-existerande.

Döm då om förvåningen när följande inte särskilt gamla föremål ropas ut av Bukowskis Market i Stockholm:

"Buffelben" såldes för 1.000 kronor.

"Salt och pepparkvarn samt syrsask, Buffelben (Antikmonologens highlight), Kina, 1900-tal. Rik dekor i relief av figurscen. Kvarn- och strö-montering av mässing. Höjd 10-13 cm. Konditionsrapport: Slitage, kvarnen ej komplett. skruv saknas". Så lyder katalogiseringen.

Bukowskis; när såg ni (senast) så enormt arbetade föremål gjorda av "buffelben"? Sedan när ger buffelben detta väldigt vita intryck? Sedan när har man valt buffelben som medium för att skära och karva i, i denna stora och mycket intrikata utsträckning? Buffelben besitter inte tillnärmelsevis samma hårdhet som elefant-elfenben och är därför oerhört mycket mindre lämpat att karva så intrikat i. Varför skulle ett par salt- och pepparkar gjorda av det alltigenom oädla materialet buffelhorn från 1900-talets slut ropas och värderas av Bukowskis experter till 4000 kronor? I sammanhanget väldigt mycket pengar. Riktigt, riktigt illa av Bukowskis är att man valt att ej överhuvud taget med en enda bild illustrera undersidan på dessa elfenbensföremål. -Förlåt, buffelbensföremål. Undersidan säger mer än 1000 ord. Något alla prylnördar känner till. Nu säger undersidan ingenting till oss som endast sett föremålen på nätet. Pinsamt. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med utelämnade bilder och dåligt illustrerade utrop. Exempelvis i Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.

Innebär detta att Bukowskis likt eBay framledes kommer att katalogisera elfenben från elefant som "Faux ivory" eller buffelben? Detta har tidigare extensivt diskuterats av Antikmonologen (se exempelvis Crying Buddha sold at Wolley & Wallis in Salisbury)

Samma vecka som koordinerade tillslag görs över hela världen, 300 personer arresteras och tonvis av beslag av olagligt material görs, väljer Bukowskis i Stockholm att katalogisera tre små föremål som buffelsniderier. Goddag yxskaft. Det har påpekats oupphörligen de senaste åren att elfenbensindustrin är en miljardbusiness för maffia, terrorister och organiserad brottslighet. Det tjuvskjuts en elefant varje kvart, 365 dagar om året. På Bukowskis i Stockholm säljer vi buffelpepparkvarnar. Jodå, så är det. Varför, Bukowskis?

Utrop 677613, Bukowskis Market i Norrköping. Osynlig mynningsnagg på enda bilden föreställande mynningen.

En vas jag gärna hade bjudit friskt på, men ändå lät bli var 40-centimeterspjäsen av Vilhelm Bjerke-Petersén. Den såldes idag, den 27 juni för 900 kronor, värderingen låg på 1.500 kronor. Konditionsrapporten sade "Litet mynningsnagg". Ingen av de fyra bilderna som visades i utropet visade denna nagg. Hur tänker Bukowskis? Vi kunder har inte alltid tid eller möjlighet att ringa eller maila auktionshus om utförliga konditionsrapporter. Att Sveriges största marknadsplats för antikviteter väljer att smyga undan och medvetet låta bli att illustrera skador är inget mindre än en skandal. Pinsamt är bara förnamnet.

Världsledande på bildsidan?

Som tidigare påpekat är det hederligaste och marknadsledande auktionshuset i Sverige -och sannolikt i världen(?!) Auktionshuset iSolna, vad gäller kundtillvända bilder. Detta auktionshus avbildar varje objekt med många bilder och ringar in och highlightar eventuella skador, så att potentiella kunder ser skador/defekter supertydligt utpekade på egna datorskärmen, vare sig man befinner sig i Sibbarp eller New York. Arrogansen hos auktionsjätten är ju vid en jämförelse obeskrivligt svår att greppa. (Se Auktionshusexistensproblem- Bättre bilder eller full fart bakåt?) Förtroendeskapande, Bukowskis? -Näppeligen. Förtroendeskapande iSolna? You bet!

Varunummer 250: Fribergskål, utpekad tillverkningsdefekt. En av s j u bilder på denna skål. Säljs hos iSolna 28 juni 2015.

Som tidigare diskuterats är problematiken gammal. Fallet med jugendvasen som storsamlaren X köpte för 2.800 kronor + avgifter på Bukowskis Market och senare fick hävt, på grund av att Bukowskis utelämnat bilder på stor skada är en självklar parallell (se Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner.)
 

Jugendvasen såldes för övrigt återigen den 23 mars i år. Denna gång ansåg marknaden att det korrekta värdet var 550 kronor, eftersom Bukowskis nu valt att illustrera skadorna.

----------------------------------------------------------

En annan spännade katalogisering gjordes av Bukowskis Markets stockholmsexperter i juni. Den 15 juni klubbades i Stockholm en fantastisk ljusskildring på duk i Caravaggios fotspår; en oljemålning föreställande Judit och Holofernes.

Värdering tillika utropspris sattes till 15.000 kronor. Slutpriset blev 160.000 kronor. Vad hade tavlan kostat på en Kvalitetsauktion med mer korrekt angiven uppmärksamhet och katalogisering? Ytterligare en nolla till slutpriset?

-------------------------------------------------------

Utropet "FAT 3 st, porslin, Kina, 1900-tal" återropades den 24 juni. Utropet hade satts till 1.500 kronor.

Om Bukowskis Markets experter i Norrköping hade skrivit Japan i stället för Kina, så hade kanske faten sålts? De är nämligen just japanska, inte kinesiska. Att japanskt konsthantverk attribueras till Kina har tidigare diskuterats extensivt av Antikmonologen (exempelvis i Fem av 12 för dåligt Bukowskis).

----------------------------------------------------

Är ni sugna på en rokokourna i fajans, så tycker Bukowskis att ni ska bjuda på följande utrop:

Återropades, alltså ej såld.

Antikmonologen är av diametralt motsatt åsikt. Denna urna är uppskattningsvis 150 år yngre än rokoko-eran och är en kopia eller snarare fantasialster av hur man runt år 1900 ansåg att en (ny-)rokokourna skulle se ut. Den person som skriver "sannolikt rokoko" om denna urna är icke tillräckligt initierad. Basta.

Som jag sagt oräkneliga gånger; När ett objekt en gång sålts på auktion så blir den försäljningen till en -för de allra flesta- etablerad sanning. Inte minst av denna anledning har auktionshusen ett tungt ansvar att katalogisera det de väljer att sälja på ett så korrekt sätt som någonsin är möjligt.

---------------------------------------------------------

Flexibussiantikvitet?!

Om någon har kommande onsdag fri i kalendern så passa på att följa med till underbara Nora Antikmarknad. -Definitivt en av Sveriges charmigaste mässor i mysiga och pittoreska Nora. Klockan 07.30 den 1 juli avgår Ekmanbuss från City-terminalen i Stockholm. För bokning och kostnad kontakta Ekmanresor på telefon 08-159575 eller info@ekmanresor.se. Reseledare för dagen blir Antikmonologens utsända Nicklas Cederqvist. Diskussioner angående tips, trick och fällor med mera i antiksvängen utlovas under bussresan. Vi samlas över kaffe och/eller lunch för gemensamt jämförande av mer eller mindre illa(?) katalogiserade fynd runt lunch. Självklart med väldigt stor glimt i ögat. En riktigt spännade och trevlig dag utlovas för loppis- och antiknördar!

Sivan, alltså familjens hund och jag önskar Antikmonologens stadigt växande skara läsare en riktigt trevlig sommar! Gräv djupt och tänk efter före. Om erbjudandet är för bra för att vara sant, så är det oftast just det.

Dessutom vill jag tacka er alla för ert oerhörda engagemang och uppmuntrande tillrop.

Glad sommar!

Källor:
https://www.bukowskismarket.com/sv/search/nytillverkning?archived=true
https://www.bukowskismarket.com/sv/674588-salt-och-pepparkvarn-samt-syrsask-buffelben-kina-1900-tal
http://www.theguardian.com/environment/2015/jun/18/300-arrested-in-global-wildlife-raids
https://www.bukowskismarket.com/sv/671392-okand-konstnar-olja-pa-duk-1700-tal
https://www.bukowskismarket.com/sv/670784-urna-fajans-sannolikt-rokoko-och-1700-tal

Pottskåpsaffär genererar toppavhopp ur SKAF

Föreningen Sveriges Konst- och Antikhandlareförening genomgår för närvarande sin förmodligen största kris någonsin. Sedan föreningens årsmöte ägde rum för cirka två veckor sedan har enligt rykten ultimatum ställts åt olika håll vidrörande (bristande) fakta och vidare utredningar kring det par pottskåp som salufördes av Rickard Thunér under Älvsjömässan i februari månad.

Från Thunérs hemsida.

Bloggaren St Olof (Ann-Kathrine Salmonsson) ifrågasatte under pågående Älvsjömässa 2015 ett par pottskåp som utlystes till försäljning av Thunér Antikhandel så som varandes rokoko. Rikard Thunér hade en av Älvsjömässans absoluta prestigemontrar som också var det första som mötte besökarna. Montern utsågs också till "Årets monter 2015".

Antikmonologen fick fredagen den 12 juni följande mail från Sonia Nilsson och Karl Möller vid Epok Antik i Umeå, som nedan publiceras i sin helhet. Mailet har den träffande titeln Tystnaden:

Sonia Nilsson, Epok Antik tillika Antikrundans expert på norrländska antikviteter.

"Vissa mediastrateger rekommenderar att man skall bemöta all kritik med TYSTNAD för att låta saken ebba ut och bli bortglömd. Efter vårt brev till SKAFs medlemmar har även vi mötts av strategin TYSTNAD. 

Redan i februari direkt när St Olof och Aftonbladet publicerade sina artiklar om "pottskåpsaffären" så tog vi kontakt med det som kändes naturligt dvs vår styrelse i SKAF. Ingen i styrelsen besvarade konkret vår fråga i vårt mail om det låg någon sanning i artiklarna vilket innebar att vi ringde några för att ytterligare höra deras kommentarer. Inga kommentarer. Vi ringde även upp Rickard Thuner som redan då berättade sin osannolika historia som han sedan upprepat som ett mantra och sedan bad oss att absolut inte prata vidare om. Det tredje skåpet som exporterats till USA med Napoleons medverkan både vid inköp och renovering.

-Jag har pratat med flera mediastrateger i denna fråga redan och de rekommenderar mig att inte kommentera saken alls. Då kommer saken att dö ut. Det brukar fungera. 

På vår fråga om det verkligen inte låg någon sanning bakom anklagelserna om bedrägeri i artiklarna och att det kanske vore bättre att erkänna om så var fallet så sade Rickard:

- Det där är bara en avundsjuk kärring som inte har något annat att bry sig om. Jag som är så stor, tror du att jag riskerar min ställning genom att vara oärlig ?  Det är kärringsnack. Och jag förbjuder dig att prata med henne. Hon skall tystas ned. Låt det bara gå några veckor så är allt glömt. Ingen kommer att minnas hennes blogg. Och Aftonbladet - Vem läser det ? 

-Jag har minsann redan idag pratat med både Pernilla och Ann och båda stödjer mig. De tror inte på en sådan avundsjuk och uppdiktad historia. Vem bryr sig om en gammal feministiskt kärring -bloggare ? Kanske några rödstrumpor men inte mina kunder. De skiter i detta. De tror på mig. Jag skulle inte riskera mitt goda rykte genom att sälja en förfalskad möbel. Det är jag för stor för. Vad tror ni om mig ? 

På vår fråga vem som har köpt pottskåpen så sade Rickard att han hade pratat med kunden och kunden var nöjd. Han hade sagt till Rickard:

- kring riktigt stora hingstar så dammar det alltid... Det är naturligt. Bry dig inte om denna kritik jag är ju nöjd. 

På vår fråga om han möjligen hade blivit lurad av kollegan Napoleon så sade Rickard: 

-Napoleon håller ju på med antikviteter bara för att han tycker det är roligt. Han är så rik och har så många fastigheter och stora tillgångar - han är bland dom största i Ljungby- så han skulle aldrig behöva lura mig. Han litar jag på till 100%. Ärligare personer finns inte och de har aldrig någonsin förfalskat varken möbler eller konstverk. Nej nu är ni ute och cyklar...

Nedan följer vårt brev måndagen den 8 juni till alla medlemmar i Skaf. Ingen ( 0) personer har hört av sig från styrelsen. Några medlemmar har dock ringt eller mailat och stött vår kamp mot icke- transparens och nedtystande av kritik mot " fel företag".

Till alla medlemmar i Skaf,
Efter moget övervägande begär vi att vårt medlemskap i Sveriges Konst och Antikhandlareförening nu skall upphöra.  Anledningen till vårt beslut om utträde baseras på hanteringen av den sk pottskåpsaffären och att dess upphovsman har fått fortsatt förtroende i styrelse trots sitt tvivelaktiga agerande. 

Om ett juridiskt brott begås måste det naturligtvis få följder i form av sanktioner!
I denna affär beskrevs objekten på Grand och Antikmässan som "ett par unika pottskåp i högklassig rokoko tillverkade omkring år 1760". 

Så är dock inte fallet. Det nyare pottskåpet har patinerats och omändrats kraftigt för att skapa ett "genuint par pottskåp " och för att ge ett kraftigt ökat marknadsvärde.

Se de båda pottskåpen på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20371084.ab . 

Samt på //sanktolofs.blogspot.se/2015/02/antikmassan-alvsjo-2015-antikhandeln.html .

Detta bedrägeri är ett svek både mot existerande och presumtiva kunder och mot föreningens etiska norm och därmed även mot alla föreningens övriga medlemmar som eftersträvar att följa denna norm. Mediedrevet drabbar hela föreningen. 

Istället för att försöka tysta ned affären skulle vederbörande omgående ha bevisat sin oskuld genom att visa upp de två skåpen för validering inför minst ett par objektiva experter. Då hade affären sedan länge varit över. Men skåpen har inte examinerats och affären fortgår.

Ingen är felfri, men gör man fel så bör man vara beredd att antingen be alla inblandade om ursäkt eller att ta konsekvenserna av sitt felaktiga agerande. 

Vi har tidigare både varit glada och mycket tacksamma över vårt medlemskap i föreningen men väljer nu på grund av ovanstående skäl att lämna föreningen vilket känns mycket tråkigt.

Med vänliga hälsningar

Epok Antik
Sonia Nilsson
Karl Möller"

En medlem mindre.

Att en av experterna i SvT:s utan konkurrens största flaggskepp Antikrundan, väljer att gå ur den prestigefyllda föreningen SKAF av ovanstående skäl är i högsta grad anmärkningsvärt. Notera dock att det är ett medvetet val, gjort av skäl som som Sonia Nilsson och Karl Möller anser vara ofrånkomliga. Att göra det som en av de utvalda i Sveriges översta skikt av utvalda få, nämligen en av det allsmäktiga TV-programmet Antikrundans utvalda/utsedda experter är mycket mer än anmärkningsvärt i antikbranschen. Sprickan i SKAF är således ett officiellt faktum. 

Att döma dels av kommentarerna till St Olofs inledande blogg om pottskåpen (i skrivande stund 51 stycken) eller av kommentarerna till Pontus Silfverstolpes blogg/försvarstal betitlad Sanning eller konsekvens del I, är upprördheten mycket stor kring frågetecknen i pottskåpsaffären.

Kvalitetsjuryn i Älvsjö bestod 2015 av följande personer:

Joakim Bengtsson, Johan Ekström, Sören Fingal, Anette Granlund, Paul Jackson, Lars-Yngve Johansson och Johan Nordén.

Att vissa föremålsområden uppenbarligen har mindre initierad expertis än andra är ett faktum som Antikmonologen diskuterat extensivt tidigare. Undertecknad gjorde exakt vad Sonia Nilsson och Karl Möller just gjort, nämligen gick ur den förening som jag ansåg brast kraftigt i sitt förhållningssätt gentemot oriktiga företeelser, Oriental Ceramic Society of Sweden, där jag själv var vice Ordföranden under flera år. Se bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ Sju= åtta.

SKAF:s styrelse 2015 ser ut som följer: Erik Edelstam Ordförande, Theo Lundgren, Claes Moser, Fredrik Knutsson, Jan Ribbhagen, Pontus Silfverstolpe, Charlotte Strömstedt, Rickard Thunér, Sofia Silfverstolpe Generalsekreterare.

Från SKAF:s hemsida

Det centrala med hela pottskåpsaffären är att man som medlem i SKAF skall sälja det bästa och också stå för det. Inget konstigt. Alla utställande medlemmar i SKAF bedöms således av en jury i Sveriges tillika Skandinaviens största Antikmässa i Älvsjö. Denna jury består av en grupp om åtta personer. Åtta personer som oftast är goda vänner eller mycket goda vänner med de personer vars föremål ska granskas. Där har ni det största problemet. 

Att Nilsson/Möller inte har några skäl att hitta på eller tillskriva Thunér felaktiga uttalanden verkar uppenbart. Således tyder Thunérs uttalanden om Salomonsson på en minst sagt arkaisk människosyn, än värre kvinnosyn. Är den månne representativ för SKAF år 2015? -Eller för Antikrundan? Rikard Thunér sitter som bekant i SKAF:s styrelse och är utövande expert i SvT:s utan konkurrens mest populära program Antikrundan.

Jag känner och/eller har kontakt med många av dessa jurymedlemmar, både nuvarande och före detta. Jag känner också flera personer som tackat nej till att ingå i juryn av just dessa skäl. Lek med tanken att du är auktionshusexpert/intendent eller den dominerande antikhandlaren inom ett föremålsområde och är den som går runt och visar tummen upp -eller hemska tanke ner- för alla tusentals objekt du ombeds bedöma under extremt få hektiska timmar innan öppning. Då blir "hållhakarna" gentemot varandra i värsta fall många. För många. Gör man då ett misstag måste man snabbt stå för även det, vare sig man är juryexpert eller utställande expert i en värld bestående av experter.

Foto: Wikipedia.

Ett par pottskåp har försatt Antiksverige i mycket djup kris och den förgyllda piedestalen som SKAF tronat på är nedsvärtad. Aldrig någonsin har väl en pudel varit så efterlängtad. Eller det så kallade tredje pottskåpet.

Nummer 3? (Saxad ur Aftonbladet, så nej, inte pottskåp nr 3)

För övrigt anser jag att Raif Badawi skall friges omedelbart.

Fotnoter:
SKAF är den mest prestigefyllda föreningen i Sverige, gällande konst och antikviteter. Medlemskap i föreningen ger stora rättigheter och prestige, men innebär också en massa -självklara- skyldigheter.

Ny Lauritzskandal involverar egen personal på exekutiv nivå

Exklusiva sängar med blåvitrutigt mönster känner de flesta svenskar till. Uppenbarligen så är Hästens sängar inte heller okända i vårat grannland Danmark, trots danskarnas fäbless för rödvitt.

Berlingske Business den 8 juni 2015

Nu rullar nämligen tidningsjätten Berlingske Tidene i Danmark upp en affär där Lauritz egen ledning(!) i Århus sägs ha importerat och sålt kina-tillverkade kopior av det svenska företagets Hästens sängar, i sitt eget auktionshus.

Karin Wickberg på Hästens sängar.

Antikmonologen talade under tisdagen den 9 juni med Hästens Chief Marketing Officer Karin Wickberg i Stockholm. Karin berättar:
"Under sommaren 2014 sålde Lauritz.com kinesiskt tillverkade sängar under Hästens välrenommerade och varumärkesskyddade blåruta. Det har uppdagats att 70 sängar har beställts från den kinesiska tillverkaren och så vitt vi vet har 17 av dessa sålts till kunder via Lauritz.com. Sängarna är inte bara en snyltning på blårutan, utan även på Hästens unika design. Sängarna har erbjudits till ett försäljningspris om DKK20,000.  (Notera att en motsvarande Hästens säng tillverkad för hand i Sverige, ligger på ca DKK 100,000.)

Bakom den illegala importen, marknadsföringen och försäljningen står ett par högt uppsatta personer inom Lauritz.com (ägare och styrelseledamöter) och Hästens har anstiftat domstolsförelägganden mot dessa två personer, samt mot Lauritz.com Aarhus A/S. De nekade först till aktiviteten och hävdade att de inte kände till något om detta, men då den kinesiska leverantören återfanns i årsredovisningen fanns tydliga bevis på illegalt agerande".

Mikael Ahlsén, Copywriter och Varumärkesstrateg.

Antikmonologen kontaktade Varumärkesstrategen och reklammannen Mikael Ahlsén och frågade hur många gånger ett varumärke kan dras ned i smutsen utan att allmänheten vänder ryggen åt företaget för gott. Mikael svarade "från höften":

"Att piratkopierade s k begagnade Hästens sängar säljs systematiskt på Lauritz är givetvis förödande för trovärdigheten i Lauritz varumärke. Resultatet blir att allt färre seriösa och kvalitetsmedvetna kunder kommer att söka sig dit. Men det eroderar också Hästens varumärke och status som premiumleverantör. Åtminstone tillfälligt. Problemet är att försäljningen drivs av fåfänga och girighet, och kommer att fortgå så länge Lauritz tillåter det och så länge det finns människor som anser att deras egen personliga status höjs av att visa upp en Hästenssäng för sina vänner.  Till ett billigt pris kan de förfalska sin viktighet (och leva en fåfäng lögn) med en falsk säng. Systemet är cyniskt och köparna lider av dålig självkänsla. Hästens måste självfallet gå i klinch med Lauritz för att försvara sin position. Om inte kommer de att riskera att betraktas som en Rolex som är inköpt på en marknad i Hongkong".

"Det hade jag ingen AAAANING om!" -Ikke denne gang heller..!

Att Lauritz gång på gång avslöjas med verklighetsfrånvänd hantering och total brist på etik och moral inom så vitt skilda områden som (senast) grafik, afrikanska masker, skandinaviska designmöbler, elfenbenshantering, moderna sängar etcetera, etcetera är inget annat än en gigantisk, ständigt växande skandal. Som om en jordbävning skulle få aldrig sinande efterskalv. 

För mycket verkar rätt igenom ruttet inom Lauritz-koncernen. Hur det känns för Stockholms Auktionsverks personal efter övertagandet vill jag inte tänka på. Hur många gånger ska Danmarks motsvarighet till Uppdrag Granskning; Kontant, rikta spotlighten mot VD Mette Rode Sundström och svenske ägaren Bengt Sundström? Fem gånger per år? Tio? Hur många gånger ska Mette dyrt och heligt lova att Luritz nu vidtar krafttag och AAALDRIG mer ska göra fel?

Rubrik i Berlingske Business senare under tisdagen...

Aktiebolaget Ruffel & Båg tutar vidare. Frågan är inte om något mer dyker upp, utan när.

----------------------------------------------------------------------
 

Militär vän samt Bo Knutsson omringar högt värdesatt fynd.

Allt medan Antik-Sverige undrar hur det egentligen gick till när Uppsala Auktionskammare lyckades lägga vantarna på det Antikrundan med Bo Knutsson i spetsen värderade i Mariefred år 2008; nämligen Antikrundans högst värderade objekt någonsin, astrolabiet daterat 1566. Värderat av Bosse Knutsson till 4.000.000-5.000.000 kronor.

Jag drar mig till minnes att mannen som kom med teodoliten/astrolabiet i TV sa att instrumentet (eller de andra föremål som ingick i von Siegrothska samlingen) ALDRIG skulle kunna säljas eftersom de tillhörde "Officerarnas Kamratförening på det gamla Södermanlands regemente som är nedlagt". I vidhäftade länk kan inslaget i SvT ses. Dessvärre är jag övertygad om att inslaget har redigerats sedan det sändes. Sveriges mest nordligt belägna stora lilla auktionshus torde ha konsulterat jurist(-er) för att inbringade atrolabieslantar ska gå till rätt konton. Dock vore det intressant att få reda på hur von Siegroths önskningar har böjts till, för att de facto alls få lov att sälja. Hur många finns kvar i Officerarnas Kamratförening idag? Är det självklart att dessa få kvarvarande ska få dela på pengarna efter von Siegroths fantastiska donation? Fin reklam inför försäljningen fick Kamratföreningen under alla omständigheter år 2008, då teodoliten/astrolabiet var utlånat till Nationalmuseum och utställningen Tidens tand. Vila i frid herr von Siegroth.

Otillfredsställd von Siegroth? Foto:Wikipedia.

Associationerna går osökt till Carl Kempes otroliga samling av främst kinesiskt konsthantverk som såldes för relativt sett en spottstyver till Ulricehamns Museum, för att sedermera säljas i Hong Kong, London och Paris för oerhört stora slantar. Exakt på dagen tio år efter att samlingen sålts till Ulricehamns Museum stängdes muséet "på grund av vattenskada" och varenda föremål åkte på slutgiltig utflykt från Svea Rike. -Tvärt emot Carl Kempes specifika önskemål (-som var att samlingen för all framtid skulle få stanna inom Sveriges gränser...). Ulricehamns (orientaliska) Museum upphörde för övrigt att existera samma dag som "vattenskadan" inträffade.

En diskussion som förs alltför sällan är enligt Antikmonologens förmenande den om exportförbud. Eller som en av landets mest initierade antikmänniskor uttryckte det häromdagen: "En allmogesked inköpt för en hundring på en bondauktion i Norrland kan tvingas gå igenom hela byråkratiska pappersexercisen för att -lagligt- få exporteras över kölen till Norge. Men att von Siegrothska samlingen säljs och sannolikt lämnar landet för all framtid; det ifrågasätts inte överhuvud taget..!" Teodoliten återropades på grund av för låga bud. -Dock har återropet ändrats till att teodoliten har sålts för 2,7 miljoner kronor. 3,3 miljoner inklusive avgifter och påslag. UAK gjorde alltså en Warhol, det vill säga en så kallad efterförsäljning. Detta inträffar ibland och innebär att en intressent efter avslutad auktion kontaktar auktionshuset och lägger ett bud, som auktionshuset tar i beaktande tillsammans med kommittenten.

I England blir hela befolkningen tillfrågad om donationer om ett viktigt föremål bjuds ut inom landets gränser. Är det exempelvis en målning som funnits i landet under lång tid så anordnas inte sällan nationella insamlingar för att matcha det säljande auktionshusets utropspris och rädda kvar verket inom rikets gränser. Nota bene; det behöver då alltså ej röra sig om verk av endast brittiska konstnärer.

Källor:
http://www.business.dk/detailhandel/lauritz.com-anklaget-for-svindel-med-luksussenge
http://www.lauritz.com/da/auktion/dobbeltseng-med-varmefoelsomt-memory-skum-180-x-200-cm/i3455830/#
http://www.business.dk/detailhandel/lauritz.com-fortsaetter-jysk-samarbejde-trods-sag-om-forfalskninger
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Adolf_von_Siegroth
http://www.raa.se/lagar-och-stod/kml-kulturminneslagen/utforsel-och-export-av-kulturforemal/

Kvalitetsauktioner på tapeten

Bråda dagar råder hos de stora auktionshusen. Även om visningarna har känts ovanligt luftiga finns det gott om intressanta föremål till salu.

En favoritmålning på Bukowskis är den ovanligt symbolistiska(-expressionistiska) oljan av John Sten; Höstlandskap. Ett tidigt verk från 1906. Månne för stark för en svensk publik? Klubbades för 227.000 kronor, inklusive avgifter.

Bukowskis, nr 923.

Annars är ju Strindbergs nyupptäckta tillika nydöpta "Fantasilandskap" från 1894 Bukowskis clou.

Fantasipengar för Fantasilandskap?!

Går den till svensk konsthandel eller internationell konstinstitution? Kommer man att hitta en tredje tidigare okänd oljemålning av August Strindberg skänkt till Sophus Claussen? Frågorna hopar sig. Vikten av Strindbergs konstnärsskap kommer i alla fall att väga allt tyngre framgent. Klubbades för 7,6 miljoner inklusive avgifter.

Munch-suktande herre på Bukowskis

Bukowskis har dessutom lyckats med en bedrift som få auktionshus kan drömma om, att få in fyra mycket viktiga grafiska blad av Edvard Munch.

Nr 1524/1635 Bruun Rasmussen. Datering: 1912-1949(!).

Antalet elfenbensföremål till salu är i Sverige lågt. Bukowskis har inga, Auktionsverket har ett och Uppsala har heller inga. Skånes Auktionsverk (SkAV) kör oförtrutet vidare och leder elfenbensligan med fyra utrop.  En av de anställda vid Skånes Auktionsverk har enligt flera av varandra oberoende källor rekommenderat folk med elfenbensföremål på Facebook, att uppsöka SkAV för försäljning.

Den största syndaren i Skandinavien vad elefantelfenben anbelangar är danska Bruun Rasmussen. De ståtar med sex diskutabla utrop, vad gäller datering. Samtliga katalogiserade som kinesiska/japanska och daterade 1900-1949(!). Termoluminiscensdateringar av dessa sex utrop vore i högsta grad påkallade. Hästarna ovan förblev osålda.

Vad gäller datering så torde det orientaliska föremålsområdet vara unikt i Sverige. Inte sällan så sitter klisterlappar undertill på föremålen, med dateringar och ibland även priser. Det kan ju självklart sitta kvar där sedan föremålet inköpts hos en specifik antikhandlare. Men ofta så sitter det på när det (nyligen) har lämnats in till auktionshuset, av antikhandlaren. Ofta blir det konstigt eftersom dateringarna tenderar att vara "positivt" utförda, sett ur handlarens perspektiv. Dessutom rör det sig nästan alltid om samma inlämnare tillika antikhandlare.

Bukowskis nr 241: "Vattendroppare, sen Qing-dynasti (c år 1900)". Inte som etikettens "1700-tal/tidigt 1800-tal"... Antikmonologens åsikt är sent 1900-tal. (Osåld)

Vilken annan föremålsavdelning skulle acceptera en massa lappar på föremålen, med ofta helt eller delvis felaktig information?

Nr 1106, Stockholms Auktionsverk/ Lauritz

Korrekt information sitter nog på paret konsolbord av Pehr Ljung, hos Auktionsverket. Nyupptäckt är det tidigare ägarskapet; nämligen vår store Johan Tobias Sergel. Utropet har lagts till 400.000- 600.000 kronor, men det räcker nog inte. Sannolika budgivningskontrahenter torde vara svenska gräddhylleantikhandlare å ena sidan och (förhoppningsvis) Nationalmuseum å den andra. (Osålda)

Stockholms Auktionsverk/Lauritz erbjuder en underbar olja av Richard Bergh, föreställande Bodil Faber, målaren Viggo Johansens dotter. Känsligt så det förslår. Utrop 35.000-40.000 kronor. Klubbades för 42.000 kronor.

Auktionsverket, nr 2116; Fager Bodil Faber.

Möjligen har en ny trend etablerats? Att katalogisera föremål som "1900-tal" eller "late Qing"; då kan det ju vara både 1905 och 1995, och ändå safta i oerhört vad gäller uppskattat värde, alltså utropspris. Exemplen är fler hos Stockholms Auktionsverk/Lauritz: Mest iögonfallande är paret urnor katalogiserade som Famille Rose, 1900-tal. De är 63 centimeter höga och placerade på praktplats i visningssalen. Förvisso någorlunda ärligt katalogiserade som "1900-tal", eftersom de rent teoretiskt skulle kunna vara gjorda 1999. Och nota bene, de är ju inte katalogiserade som Qianlong, alltså 1736-1795, som annars är naturlig period för just "Famille Rose". Antikmonologens övertygelse är dock att det rör sig om 2000-tal. Kvalitén på måleriet är hög medan modelleringen haltar. De har kommit ur ugnen i Jingdezhen relativt nyligen. Utrop? 70.000-90.000 kronor för paret. Varför, undrar man i sitt tillkämpat stilla sinne..? Klubbades för 70.000 kronor. Grattis till inlämnaren.

Klubbas de för dylika slantar har mottagningspersonalen hos Sveriges samtliga auktionshus mycket mer bråda dagar de närmaste månaderna och åren... Tyngre åtminstone.

Alla sätt är bra utom de dåliga.

Okänd åskådare betraktar nr 3010 på Stockholms Auktionsverk/Lauritz.

På tapeten tycker jag för övrigt att ni ska bjuda. Två och en halv sagolika våder erbjuder Auktionsverket;  gjorda av HH Kock i Berain-influerad senbarock. Utrop 30.000-35.000 kronor. (Klubbades för 24.000 kronor)

Nr 1128, Stockholms Auktionsverk/Lauritz. En av flera tapetvåder.

Om ett par dagar vet vi vad "marknaden" tyckte om och likaså vad den ratade.