Svensk elefanthöst

Under samma vecka i november 2013 kom ett antal nyheter som alla gäller utrotningshotade djur.
(För bäst förståelse av följande text bör läsaren först ha läst tidigare Antikmonologer i ämnet. För Citesregler, se "fotnoter" nedan!).

*Den 12:e november lanserade World Wildlife Foundation (WWF) kampanjen Stoppa elfenbenshandeln i Sverige- Säg nej till att svenska auktionshus handlar med elfenben. Kampanjen lanserades stort i sociala medier (läs Facebook), i dagspress med påkostade annonser i storformat och även personliga brev till Auktionshusen.

*Dagen efter WWF:s kampanjstart, den 13 november, skriver auktionshuset Bukowskis på sin hemsida:
"Bukowskis tar frågan om rovjakt på elefanter och även andra utrotningshotade djur på stort allvar och som auktionshus tar vi ett extra stort ansvar. Därför har vi sedan många år tillbaka ett nära samarbete med Jordbruksverket, polisens avdelning för artskyddsbrott och godsroteln.
Vår policy är att uteslutande sälja/förmedla föremål med ett kulturhistoriskt värde så att de kan tas om hand för framtida generationer. Gränsen för legala elfenben går vid 1947, men där har vi satt en egen gräns på Bukowskis. Föremålet ska, för att bli aktuellt för auktion, vara antikt, d.v.s. över 100 år gammalt samt snidat/bearbetat. Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden".

*Den 14:e november krossades och förstördes för första gången i USA (i Denver) sex ton elfenben, som under lång tid har beslagtagits och förvarats av diverse myndigheter. President Obama lanserade i juli 2013 en specialstyrka som ska arbeta mot illegal elefantjakt, med speciellt anslagna pengar. Man har via USA:s diplomatkår också kontaktat regeringarna i Kina, Vietnam och Thailand i ämnet.

*Den 14:e november berättar svensk polis att man dagen innan, den 13:e november arresterat tre personer för artskyddsbrott i Stockholm, samt att ett noshörningshorn med ett förmodat marknadsvärde på fem miljoner kronor har tagits i beslag.

_____________________________________________________________

Nr 830, "Medicindocka, Kina, tidigt 1900-tal", utrop 2.000 kr. (Såld för 3.600 kr)

Nr 866, "Figuriner 2 st, Kina 1900-talets början", utrop 8.000 kr (Osålda)

Nr 1455, "Schackspel, spelpjäser i elfenben, 1900-talets första hälft", utrop 4.000 kr (Såldes för 4.800 kr)

Helsingborgs Auktionsverk (HAV) har till sin Kvalitetsauktion den 1 december 16 utrop som inkluderar elfenben. Av dessa anser jag nr 830, 866, 1411 (föreställer Nepalesisk "gudom", vilket ej är konstaterat av HAV- såldes inte) och 1455 som intressanta för åldersdiskussion (1455 sålde för 4.800 kr). Se tidigare Cites-relaterade diskussioner. Nr 830 är en så kallad medicindocka (Doctor´s lady), en form som är mycket vanligt förekommande på (antik-)marknaden; Proveniens: Dansk privatsamling (Såld för 3.600 kr). Anledningen till nakenheten säges vara att man använde dylika för att kvinnor med krämpor skulle kunna peka på figurinen och tala om för läkaren var exakt det onda satt, -för att slippa klä av sig. Proveniens för nr 866 anges icke. Heller ingen proveniens för schackspel nr 1455, dock tidsspecifikation som faller in i "olagliga Cites-år", nämligen 1947-50. Jag har sökt HAV för kommentarer, men inga sådana gives tyvärr förrän auktionen är framplockad den 23 november, enligt telefonbesked.

Nr 866, -Detalj av vänstra figurinen

Eftersom händer alltid är svåra att avbilda i konsten, på duk och i skulptur, tittar jag lite extra på kvinnans hand som håller den lockförsedda kannan. Hålet precis ovanför handen indikerar handtagets hål. Bakom handtaget anar man att tummen på kvinnans vänstra hand finns. Räkna då kvarvarande fingrar på kannans framsida. Ovanför handtagets avslutande, utstickande krusidull anas fem fingrar. Därtill kommer tummen bakom handtaget. Att "ringfingret" är störst av de fem är också fascinerande. Mest intressant är nog ändå att kannbärerskan alltså är begåvad med sex fingrar. Elfenbensföremål av låg, banal karaktär blev inte vanliga på "antikmarknaden" förrän massturismen blev ett faktum. (Nr 866, paret figuriner, förblev osålda)

Nr 3019, "Two Carved Ivory Immortals, 19th Century", 19 cm, utrop 6.000-8.000 kr (Osålda)

Stockholms Auktionsverk (SAV) har sju elfenbensutrop och man måste söka både på "elfenben" och "ivory" för att hitta dem, eftersom den orientaliska avdelningen endast är katalogiserad på engelska, vilket säger en del om var kunderna förväntas komma ifrån. Intressanta att diskutera ur Cites-synvinkel är nr 3019, "two carved ivory immortals". Dessa kommer enligt angiven proveniens från en sydosteuropeisk konstnär som undervisade i Kina mellan 1960-62. Teoretiskt kan de då ha varit nyskurna, om de införskaffades då. (De förblev osålda)

3071, A Group of Three Snuff Bottles, utrop 3.000-5.000 kr (Såldes för 2.400 kr)

För utrop 3071 anges ingen proveniens. Den 7 cm höga elfenbensflaskan skulle av undertecknad ha katalogiserats som 1900/2000-tal. (De tre snusflaskorna såldes för 2400 kr). I samtal med Elisabet Fellbom, ansvarig Intendent för Orientaliskt på SAV, får jag reda på att båda utropen på Auktionsverket har funnits i familjeägo sedan mycket länge. Elisabet säger att man verkligen vill undvika modernt elfenben och därför vill att föremål som man säljer ska vara från minst 1800-talet.

Uppsala Auktionskammare har inga orientaliska elfenbensutrop i sin Höstkvalité. (Se bloggen Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk).

Bukowskis (BUK) har valt att inkludera 11 elfenbensutrop i sin höstkvalité. Jag pratade den 20 november telefonledes med Cecilia Nordström (Intendent för Orientaliskt Konsthantverk) om saken och hon bad mig att lämna över katalogiseringen till Bukowskis. Cecilia underströk att man alltid har vattentät proveniens för alla de föremål man säljer hos auktionshuset men att däremot ägarna inte särskilt ofta vill ståta med sina namn i katalogen. Detta är jag fullt införstådd med, men undrar ändå hur man motiverar att ta med ett antal som ur rent stilistisk-konsthistorisk synvinkel ser väldigt sena ut. Cecilia berättar om Bukowskis intensiva och mycket fina samarbete med Jordbruksverket, Polisen och WWF samt påpekar att man har en egen hus-regel hos Bukowskis som säger att varje elfenbensföremål måste vara antikt, dvs minst 100 år, för att överhuvudtaget tas in till försäljning (se ovan). Alltså att man hos Bukowskis går ett steg längre än det lagen kräver; att föremålet måste vara från före 1947.

Nr 1365, "S.k. Doctors Lady, Qing dynastin, omkring 1900", utrop 10.000-15.000 kr (Förblev osåld)

Jag bad min sambo, -en kvinna i sina bästa år, att vänligen kommentera relationen mellan kroppsstorlek och byst på ovanstående av Bukowskis utropade så kallade Doctor´s lady. Sambon bedömde bysten som "gigantisk och möjligen en D-kupa, ovanlig för en asiatisk kvinna". Hon kommenterade spontant även "de underliga proportionerna" i figurinen. För ordningens skull bör tas ad notam att sambon ej är konsthistoriker, utan här endast konsulterades i egenskap av just kvinna.

Pamela Anderson (Wikipedia photo)

Ett känt faktum är bland konstkännare att konstnärer/ förfalskare oftast avbildar sin egen samtids utseende- och kroppsideal, även när de försöker kopiera/förfalska äldre tiders konstföremål. (Jag har i tidigare blogg pekat på detta, med kinesiskt glasmåleri som exempel; Ett på västkusten situerat större auktionshus gjorde under många månader 2013 fruktlösa försök att sälja av mig så kallade "kinesiska Playboy-damer", försedda med mycket stora behag i poser okända i kinesisk konsthistoria, till dags dato. Först katalogiserade som "1900-talets början", men efter min blogg ändrade till "1900-tal". Se bloggen Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening).

Bystig Netsuke, 9,7 cm hög

Chasing dragons, skuren elfenbens-bete

Poängen med resonemanget kring Doctor´s ladyn är att den dels är ekivok/erotisk vilket gör den extra attraktiv bland samlare (läs män) och dels att dess kroppsformer indikerar att den är skuren under Pamela Andersons samtid snarare än under Jung Changs mormor Yu-fangs samtid. Nedan noteras mer typisk barm för 1800-talets slut, i välkända skulpturen Snöklockan av Per Hasselberg, på Mariatorget i Stockholm.

Snöklockan, utförd år 1881, uppförd år 1900.

Fredagen den 16 november talade jag med Professor Göran Possnert på Tandemacceleratorlaboratoriet /Kol 14-laboratoriet i Uppsala. Han hade vänligheten att tala om för mig hur lätt det är att datera just elfenben och andra organiska föremål med hjälp av kol-14-metoden. Den bygger på att man i organiskt material bland annat kan detektera kärnvapensprängningar som skett i jordens atmosfär väldigt precist. Med hjälp av dessa kan man alltså datera ett elfenbensföremål mycket precist till före eller efter 1947. Mellan 1945 och 1998 har 2053 kärnvapenexplosioner noterats i världen. Professor Possnert påpekade dock att han mycket sällan utfört dateringar av elfenbensföremål för något auktionshus räkning. Det som behövs är minimum 50 milligram benmjöl, (beroende på bentäthet) för att korrekt datera objektet. Det minutiöst lilla borrhål som då uppstår kan mycket enkelt "retuscheras bort", om inlämnaren vill, berättar Professorn.

Kartfilm över världens samtliga (2053) kärnvapendetonationer, se länk ovan.

Det finns en hake och den består i en kostnad om 3000 kr + moms, (ingen moms för institutioner). Den haken vill sannolikt inte säljaren stå för och troligen inte köparen heller, -än mindre auktionshuset. Eftersom man där är säker på att objektet är "antikt", eller åtminstone från före 1947, då man valt att inkludera det i en försäljning. Vem som har rätt att kräva ett dylikt test för att bevisa ett föremåls laglighet kontra olaglighet är ett spörsmål av juridisk-etisk karaktär. Dock i sammanhanget ett enormt viktigt spörsmål.

Extra intressant är då vad Bukowskis valde att formulera som kommentar till WWF:s kampanj: "Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden." Jag är intresserad av kol-14-dateringar av objekten 1363 till och med 1368. Hur löses det enklast, Bukowskis? (1363 med utrop 8-10.000 såldes för 5.000 kr, 1364 med utrop 10-12.000 sålde för 8.000 kr, 1365 osåld, 1366 med utrop 4-6.000 såld för 4.000 kr, 1367 med utrop 8-10.000 kr såld för 7.000 kr och 1368 med utrop 12-15.000 kr såld för 19.000 kr).

Tillbakadragen från försäljning av någon.

Under pågående visning har Bukowskis (-eller ägaren till objektet) valt att dra tillbaka nr 1362, Vinofferbägare i noshörningshorn, "Qing Dynastin, 1700-tal" från försäljning. Den 27 november, under pågående visning, publicerade World Wildlife Foundation (WWF) följande kampanj i media: 

"Noshörningshorn ligger just nu ute till salu på auktion i Sverige. Ofta är det vinofferbägare av noshörningshorn som säljs, som anses bära på en magisk och potenshöjande kraft. Vi tycker att svenska auktionshus ska ta ställning och sluta handla med noshörningshorn, så länge tjuvjakten pågår. Den illegala jakten ökar i ett rasande tempo. Fortsätter den illegala jakten i det här tempot riskerar noshörningen, som har vandrat på vår jord i 60 miljoner år att försvinna. Ett av Danmarks ledande auktionshus Bruun Rasmussen slutade sälja noshörningshorn efter stark kritik från WWF förra året. Vi vill uppnå samma sak i Sverige och behöver er hjälp!"
 
Om WWF:s kampanj har något med tillbakadragandet av Bukowskis senaste noshörningsföremål är för Antikmonologen okänt. (Katalogiseringen av ifrågavarande vinofferbägare var något kryptiskt utformad, då det stod att den var "såld av Bukowskis på 90-talet". När samma auktionshus säljer om ett föremål, brukar oftast exakt auktionsnummer och datum anges, särskilt då det är många år mellan respektive försäljning).

Madonna med jesusbarnet, skuren i elfenben c. år 1250-1260.

Elfenbensmadonnan från cirka år 1250 är ett tecken på att elfenben har varit uppskattat som medium sedan länge. Den säljs av Sotheby´s i London den 4 december, med ett utrop på £800.000- 1.200.000, runt 10 miljoner kronor. Med den viktiga skillnaden att elefanten som bidrog med material till "10-miljonersmadonnan" för att dödas sannolikt jagades springandes med skrik och spjut ner för ett stup eller i en grop. Idag används helautomatiska skjutvapen, snabba motorfordon och till och med cyanid för förgiftning av hela vattenhål -år 2013 inte år 1249- innan Stockholms grundande.

Tycker läsarna av Antikmonologen att auktionsscenen för elfenben verkar rörig, komplex och oerhört godtycklig?  Vilket sammanträffande! Det gör jag också. Vad är då syftet med denna blogg? Jo, att belysa just komplexiteten och godtyckligheten i auktionshusens hantering av elfenbensföremål. Självklart handlar också antikhandlare med elfenben, men inte tillnärmelsevis i samma utsträckning som auktionshusen. Glöm heller inte det jag tidigare anfört; så fort ett föremål sålts på auktion så får det en form av "godkänt-stämpel" som varandes äkta antikvitet och har på så vis kommit in på den legala marknaden, vare sig elfenbenet är från före eller efter 1947.

Absolut centralt i elfenbensproblematiken är, som i tidigare bloggar extensivt diskuterats, att kineserna är skickligast i världen på att ålderspatinera de flesta material, inte minst elfenben. WWF använder i sin kampanj möjligen en något olycklig frasering, när man skriver "förfalskat elfenben". Ingenting är falskt, förrän ägaren/förmedlaren (auktionshus exempelvis) påstår något oriktigt om ålder/ursprung/signatur etc på ett föremål. En kopia av en känd konstnärs måleri är inte falsk förrän den signeras med falsk signatur eller falskeligen påstås vara ett genuint verk av en känd konstnär. Det samma gäller för elfenbensföremål. Elfenben kan vara falskt om det i stället är gjort av plast, eller om det på något vis är felattribuerat. Elfenben införskaffat efter 1947 är illegalt, men det är inte det samma som falskt.

Levande elefanter eller döda föremål? Valet är mitt, ditt och auktionshusens! Foto från WWF/Facebook.

Är då WWF:s önskan om att auktionshusen helt ska upphöra med elfenbenshandel plausibel/ möjlig att genomföra? 21.435 människor har gillat förslaget på Facebook (kl 11.08 den 22 nov) under en dryg veckas tid. Personligen anser jag att det är rätt väg att gå, eftersom jag vill att kommande generationer också ska få uppleva vilda elefanter, jordens största landlevande däggdjur. Vi ser varje dag bevis på människans närmast gränslösa dumheter, varav tjuvjakt på elefanter är ett exempel. Det dödas en elefant var 15:e minut, uppemot 30.000 per år. Alltså har en, möjligen två elefanter dött under tiden du läst dessa jobbiga och insinuanta rader.

Auktionshusen sparkar såklart bakut åt WWF:s nollvision. Möjligen skulle undantag kunna göras för föremål som uppenbarligen/bevisligen är antika, alltså mer än 100 år. Elfenben har funnits och finns i massor av föremål; i möbler i form av små nyckelbrickor eller hela möbeln, biljardbollar, pianotangenter, ätpinnar, bestickskaft, ramar, ja listan är närmast oändlig. Men exakt HUR och VAR ska linjen dras mellan tillåtet och otillåtet?

Som det nu ser ut så är schablonkatalogiseringar och påhittade provenienser vardagsmat, på slott och i koja, hos landsbygdsauktioner såväl som stora auktionshus. Man gömmer sig bakom katalogiseringar som "ben", "1800-tal", "tidigt 1900-tal", "sen Qing-dynasti". Det är legio för att slippa granskas. Om det är auktionshuset eller inlämnaren som hittar på är egentligen mindre viktigt. Jag har sagt det förut: Auktionshusen vet att inlämnare hittar på, för att få till en bättre försäljning.

Dessutom, vem granskar? Vems uppgift är det att se till att auktionsbranschen utför ett korrekt arbete? Hur många tusenlappar per år drar ett auktionshus in på sålda elfenbensföremål? Är det inte försumbart i sammanhanget? Jag betvivlar att all PR är bra PR, som någon lär ha uttryckt det. Jag har extensivt diskuterat problem gällande av inlämnaren totalt ihopljugna provenienser med företrädare för många större auktionshus, brott som kan vara åtalbara. Jag har tidigare påvisat ihopljugna provenienser för exklusiva elfenbensföremål, se bloggen: Elefantdöd -inte elefantöl- på Lauritz och Bruun Rasmussen.

Här gäller det faktiskt oerhört mycket mer än när någon excentrisk rik kines köper en nytillverkad porslinsskål, i tron att skålen är 700 år gammal. Här gäller det en arts överlevnad. Eller motsatsen. Vare sig du tror på en gud eller på Darwins läror, så har a l l a dina förfäder haft möjlighet att se levande elefanter. Om en generation eller två kan den möjligheten vara borta. För alltid.

*****************************

Fotnoter:
Skjut inte elefanterna och heller inte budbäraren. Så länge det finns en efterfrågan på elfenben kommer tjuvjakten att fortsätta.

Jordbruksverket skriver:
"Elfenben bearbetat före den 3 mars 1947
Om du har elfenbensföremål (ej råelfenben) som är bearbetat före den 3 mars 1947 och om du på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får du sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Detta innebär att du, oavsett i vilket kommersiellt syfte du ska använda elfenbenet, måste kunna styrka på ett trovärdigt sätt att föremålet är så gammalt att det verkligen är undantaget från kravet på intyg, det vill säga att det är bearbetat före den 3 mars 1947. Om länsstyrelsen eller polisen gör en kontroll i samband med att du till exempel annonserar ut eller säljer elfenben och du inte kan styrka föremålets ålder, kan du komma att åtalas för artskyddsbrott".

Jung Chang är författaren till den förträffliga boken Vilda svanar, som handlar om tre generationer kvinnor i Kina.

Netsuken ovan föreställande Pamela Anderson-släkting(?) var till salu för 179 US $ och enligt utsago nytillverkad av flodhästbete på en webbsida för ett Hong Kong-företag, där enorma mängder av skurna mammutobjekt också ligger till salu, exempelvis "Chasing dragons", vars dagspris är $ 3.900 US. Åtminstone påstår man att det är mammut- och inte elefant-elfenben.

Situationen med legalt mammutben komplicerar elfenbensmarknaden kraftigt. Likaså förekomsten av så kallat legalt elfenben från elefant, som har sålts vid enstaka tillfällen. Vid googling på "mamooth ivory" fås närmast oändligt antal träffar på internet och allt är till salu och visuellt ofta extremt likt elfenben från elefant.

Det är belagt att merparten av allt illegalt elfenben går till Kina och framför allt Hong Kong. Då är det inte helt långsökt att det är samma verkstäder som skär i illegalt elefantelfenben som de verkstäder som skär legalt mammutelfenben.

Jag har anledning att tro att åtminstone ett av alla ovanstående diskuterade föremål som är till salu auktionshösten 2013, är nytt och tillverkat av mammutbete. (Vilket är intressant, för om jag har rätt, så är det alltså inte ett artskyddsbrott utan en katalogisering med falsk förespegling om att vara antik).

Möjligen har Nordkorea utfört två kärnvapendetonationer, vilket skulle ge siffran 2055, och inte 2053 kärnvapendetonationer hittills i världshistorien.

Ända sedan Övre Paleolitiska eran (22.000-18.000 före kristus) har människan tillverkat smycken av elfenben, då var det från mammut.



Relaterad artikel i dagspress:
SvD: Auktionshusen riskerar sälja illegalt elfenben (5 dec 2013)


Källor:
http://www.wwf.se/vrt-arbete/illegal-handel/1543898-stoppa-elfenbenshandeln-i-sverige?utm_source=WWF.se&utm_content=WWF_Alias_Slutklubbat&utm_campaign=WWF%20INTERN

http://www.denverpost.com/environment/ci_24518193/u-s-government-crushing-ivory-save-elephants-and

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17842065.ab

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2487862

http://memolition.com/2013/10/16/time-lapse-map-of-every-nuclear-explosion-ever-on-earth

http://world.time.com/2013/11/18/hong-kong-is-sitting-on-30-tons-of-ivory-and-has-no-plans-to-destroy-it/

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/elfenben.4.567cd63c135afd26c018000297.html 

http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inC=HAV&inA=20130527_1704&inPageNo=1&inPageMode=R&inScrollTop=&inSiteLang=&inSelectedSort=&inSearchCrit=0&inCategoryId=&inSearchText=elfenben

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-12-03/search/?q=ivory

http://en.wikipedia.org/wiki/Pamela_Anderson

https://www.bukowskis.com/auctions/577?q=elfenben

http://en.wikipedia.org/wiki/Wild_Swans 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6klockan

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3905-hh0306.html

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3465-mammoth-ivory-handcrafted-chinese-zodiac-dragon-carving-37587.html

http://www.realorrepro.com/article/Ivory-genuine-fake--confusing

Tryckta källor:

The Dictionary of Art, Ed. Jane Turner, 1996, Part 16, page 797.

Keramikens uppkomst tidigarelagd i Kina

Oj, jag hade sönder den pappa... -Världens första(?!) keramikskärva.

Kinesiska och amerikanska forskare har tidigarelagt dateringen av världens tidigaste kända keramik, med tusentals år, tack vare mer avancerad Kol-14 datering. Keramikfragmenten hittades under 1960- och även under 1990-talen i Jiangxi-provinsen i södra Kina, i Xianrendonggrottan.

De nya oerhört viktiga forskningsresultaten kommer att publiceras i tidningen Science, i morgon fredag (30/6). Keramiken har belagts vara 20.000 år, tidigare trodde vissa forskare att den var 18.000 år, men det ifrågasattes av många i forskningsvärlden.

Prof. Wu Xiaohong, chef för Kinas "National lab of Quaternary Chronology", poserar för AP:s fotograf torsdag 28 juni, på Pekings Universitet.

Resultaten går stick i stäv med de hittills rådande teorierna som placerade keramikens ursprung till perioden då människan gick från jägar/samlar-kultur till bonde-kultur för ca 10.000 år sedan.

Dateringsändringen av keramiken kommer att få vittgående konsekvenser för hela forskarvärlden, spår Gideon Schelach, ordförande för the Louis Frieberg Center for East Asian Studies, vid Hebreiska Universitetet i Israel. -Den nya dateringen trycker tillbaka keramikens vagga till den senaste istiden och det kan leda till helt nya slutsatser. Forskningen vad gäller socio-ekonomisk utveckling för människan bör nu helt lägga om fokus, säger Schelach i en artikel som också publiceras i fredagens Science.

The ancient fragments were discovered in the Xianrendong cave in south China's Jiangxi province, which was excavated in the 1960s and again in the 1990s, according to the journal article.

More Information: http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=56218#.T-1rkfXhcYI[/url]
Copyright © artdaily.org

Källa: Artdaily.com
http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=56218#.T-1rkfXhcYI

Europas största Antikmässa; Mercanteinfiera, -En bildodyssé

Antikmonologen inviterades att besöka Europas största Antikmässa i Parma som hölls mellan den 1-9 oktober. Efter en nysning till betänketid tackade jag ja och satt på planet till Bologna. Jag förvissade mig initialt om att inte endast tvingas skriva medhårs om mässan, utan även ha rätten att leverera mindre smeksamma utlåtanden.

(PLEASE NOTE: If you speak another language and lack knowledge of Swedish; do not hesitate to use the "Google Translate button" on the right hand side further down in the blog. You can choose from over 100 languages).

Galanta, färgkoordinerade trikolorerade -italienska damer -kan någon betvivla detta? På väg till Vernissage för Gianfranco Ferrés fantastiska utställning av klänningar i centrala Parma. 

Nedan följer bilder och tankar utan någon som helst kronologisk ordning. Extremt intensiva och underbara dagar i Parma!

Matthandlare var det inte gott om, här dock en av de tappra.

Handlare som sålde vackra oljor från 30-talet och delvis också betydligt yngre kinesiskt porslin.

Erbjöds för 800 Euro, som varandes cirka 50 år gammal. Enligt Antikmonologen en ming-kopia från sent 1900-/ tidigt- 2000-tal.

Resan till Bologna gick någorlunda bra och resan tillbaka möjligen lite mindre bra. Mitt incheckade bagage försvann nämligen i båda riktningarna. Så undertecknad är från och med oktober 2016 inte särskilt imponerad av tysk bagagehantering, eftersom det var det stora tyska företaget (som börjar på L och slutar på ufthansa) som stod för transporterna. Det tog 25 respektive 43 timmar för mitt bagage att komma tillbaka till mig. Två veckor senare har jag fortfarande inte fått annat än automatiserat standardsvar angående mail om inköp av nödunderkläder och tandborste med mera. Pinsamt, Lufthansa!

Saxat ur mailet. Onekligen imponerande att Lufthansa känner till min "time frame"!

Icke(?) försvunnet bagage till salu på mässan i Mercanteinfiera, som fick folk att tvärnita. Varumärkeskännedom är inte oviktig för den genomsnittlige mässbesökaren.

Det är omöjligt för en prylälskare att inte bli förälskad i Mercanteinfieramässan. En i begreppets innersta bemärkelse -obeskrivligt- stor tillställning, med drömmar om fynd som säkerligen infriades för de flitiga. Ett flertal restauranger, ost/skink- och glassbarer gjorde ömmande fötter och deras avlägsna släkting magen på bättre humör. Vattenflaskan måste finnas i ständigt hölsterläge, eftersom värmen också var påtaglig.

Ost- och skink-break på g.

Korall såldes till Antikmonologens förvåning av många. Koraller och korallrev är känsliga och i hög utsträckning hotade och rödlistade världen över.

Vänstra bordslampan, 63 cm hög, Italienskt 1950-tal, kostade 280 Euro och den ovala spegeln med intrikat slipning längst till höger, samma ålder och ursprung, kostade 150 Euro. Spegeln var 82 cm hög, exklusive upphängning.

Jag försökte hinna med att besöka alla utställningshallar på de cirka tio mäss-timmar jag hade till förfogande. Det fanns dock inte en chans att se allt på den tiden och vid närmare eftertanke betvivlar jag att man skulle hinna med att gå igenom alla montrar ens på nio dagar... Mässan är något så ohemult stor att det liksom inte går att begripa. Arrangören säger närmast som ett mantra att det är över tusen som ställer ut. Jag fick känslan av att de faktiskt inte visste exakt hur många som deltog...

Vacker engelsk flintgodskanna, c 1780, i okey skick kostade 100 Euro.

Dubbel i skägg. Underbart handskuret barskåp (till höger) med fiskarmotiv, Italien c 1950, 800 Euro. Vägghängd (ben medföljde dock) hylla med svarta skjutbara luckor i bakgrunden, 340 cm brett, Italien c 1950, pris 1200 Euro. Brittisk spekulant till vänster.

Imposanta bronsskulpturer, alla sannolikt made in China, i delen som kallas Archi Parchi, det vill säga avdelningen för trädgårdskonst. Att gjuta stora bronsskulpturer är idag minst kostsamt i Kina och Thailand.

Samtidigt som Antikmässan pågick också en bilmässa -och även en mässa för samtida, eller snarare modern konst. Dessutom utgjordes en del av mässan, i paviljong 5, av trädgårdsrelaterade antikviteter, kallad Archi Parchi. Antikmässan har ägt rum i 35 års tid (höst) och numer hålls den både vår (22 ggr) och höst. Utställare kommer från hela Europa och köparna kommer från hela världen. Cirka 50.000 besökare vid varje mässtillfälle utgör den imponerande siffran för de än mer imponerande 45.000 utställningskvadratmeterna.

Nytt och gammalt.

Ett av mässans få svenska föremål i förgrunden. En Orreforskaraff med tillhörande propp, prissatt till 70 Euro. Slumrande utställare i bakgrunden.

Utställaren Riccardo Tura från Arzano i Neapeltrakten hade fina grejer. Otroligt snygg 50-talssoffa skymtar rakt fram. I nära orört skick med originalklädsel kostade den 600 Euro. Speglarna i fonden kostade cirka 150 Euro styck.

Ett felfritt Argentafat förblev fick vara för 50 Euro. Den enda skridskon på hela mässan fick också vara med på bild. Torde vara en ganska exotisk tingest i de flesta italienska sammanhang. En skridsko gör ju som bekant ingen vinter.

Underbart integrerat skåp i fonden; Italien 1940-45. Pris 3.400 Euro.

En av mässans sannolikt mest fotograferade montrar. Huvudena troligen från ett vaxkabinett. Okänd herre i lila matchade samlingen fint.

Interiören till "vaxhuvudsmontern". Genomgående hög kvalité. Gissningsvis har de afrikanska buffelhuvudena en gång haft en glasskiva vilande ovanpå sina horn, utgörandes ett soffbord av något mer uppseendeväckande snitt än IKEA:s dylika.

Taklampa, diameter imponerande 240 centimeter. "Nytillverkad för denna mässa" enligt säljaren. Hade han inte sagt det så hade jag trott att den var 60 år gammal. Priset var 6.500 Euro. Säljare SPAZIO900 i Milano.

Produkttestning pågår.

Elfenbensfiguriner en masse.

De asiatiska kunderna fotograferar det de är intresserade av i en handvändning med sina mobiltelefoner. Ett par snabba telefonsamtal senare så blir det ofta affär. Här är det en splitterny kalebassformad elfenbensskulptur som fotograferas på översta hyllan.

Dessutom noterades gott om amerikanska handlare/inredare med både plånböcker och personliga assistenter i högsta hugg. Självklart var där också gott om kinesiska handlare. Tyvärr verkade kineserna endast vara intresserade av ett specifikt föremålsområde; elfenben.

Elfenbensföremål utförda i både Japansk, Indisk och Kinesisk "stil".

Alla mässor i hela världen har mer eller mindre flagranta problem med förfalskad konst och konsthantverk vilket onekligen är tråkigt. Som Antikmonologen påpekat oräkneliga gånger, -så fort det finns en  krona att tjäna så finns det också förfalskningar.

En vissla man kan blåsa i.

 

Det är sorgligt och skandalöst att en mässa av denna dignitet har sådana absurda mängder elfenben till salu. Den absoluta merparten såg ut att vara samtida med dessa rader, åtmistone producerat långt efter år 1947, vilket är det magiska -lagliga- året som gäller enligt Cites-överenskommelsen.

Eftersom det är ett ofrånkomligt faktum att en elefant tjuvskjuts var 15:e minut så borde ledningen för Mercanteinfiera sätta ner foten mycket hårt, som ett ställningstagande mot illegal handel med utrotningshotade djur och relaterat material. Antikmonologen frågade Ilaria Dazzi, Marketing Manager för mässan, dels om ledningens syn på förekomst av förfalskningar och dels om handel med (nytt) elfenben. Hennes svar var att mässan har en monter och personal i densamma, som rätar ut alla frågetecken kring dessa känsliga ämnen.

Hur det rent praktiskt fungerar med export till Italien från exempelvis Frankrike av hundratals kilo konsthantverk av elfenben övergår undertecknads förstånd; -obeaktat vilken ålder konsthantverket anges ha. Att sedan få exporttillstånd till exempelvis Kina av dessa föremål vet jag heller ej hur det juridiskt kan ske. Italien är vida beryktat för att ha en av världens absolut hårdaste lagstiftningar vidrörande export av antikviteter. Det har helt enkelt varit hart när omöjligt att köpa antikviteter för export utomlands i Italien just på grund av de stenhårda exportreglerna. Låt vara att elfenbenet vederbörligen registreras före införseln till Italien, men detta är ju rödlistat gods, enligt en överenskommelse påskriven av 183 länder världen över.

Spekulanter framför golvvas, en av ett par, helt täckt av bearbetat elfenben. Daterat av säljaren till sent 1800-tal. Paret kostade 20.000 Euro.

Säljaren framför båt helt utförd i elfenben, daterad av säljaren till sent 1800-tal.

Ett par figuriner helt utförda i elefantbete. Av säljaren daterade till sent 1800-tal. Pris 10.000 Euro för paret.

Detalj av elefantbete, rikt arbetad, 141 cm lång. Daterad av säljaren till sent 1800-tal. Äkthets- och ålderspecificerande intyg i förgrunden. I detta garanteras beten vara "äldre än 65 år". Pris 15.000 Euro.

Praktbägare i elfenben och silver, 30,5 cm hög. I samtal med säljaren sade han att den var tillverkad under tidigt 1700-tal. Det skrivna och laminerade intyget daterade bägaren till "Fin de XIXeme Siecle". När jag ifrågasatte 1700-talsdateringen ändrade sig säljaren till samma datering som det laminerade intyget gav; sent 1800-tal. Antikmonologens datering är dryga hundra år senare, dvs cirka år 2000, vilket gäller för både elfenbenet och det huvudsakligen gjutna(!) silvret. Pris: 15.000 Euro.

Inplastat intyg som garanterar att varan är äkta och -tillräckligt- gammal.

Antikmonologen konkluderar att mycket starka krafter är delaktiga i handeln med elfenben på Mercanteinfiera, eftersom allt från netsukes till gigantiska praktvaser stod att finna i var och varannan monter. Låt vara att det allra mesta passade bra i ett handbagage, snarare än i en container.

Mer elfenben.

Ännu mer elfenben.

Exakt samtidigt som jag iakttog en kvinna köpslåendes om ett par manshöga praktgolvvaser helt klädda i elfenben från elefant, daterade av säljaren till sent 1800-tal, -exakt samtidigt satt stora delar av världens hjärntrust för naturrelaterade frågor i ett gigantiskt stort och påkostat möte om Cites-problemen i världen. Ironin i detta gjorde ont att överhuvudtaget beakta. Cites-konferensen, ägde rum i Johannesburg i Sydafrika mellan den 24 september och den 5 oktober. Allt elfenben som salufördes i den monter där de stora praktgolvvaserna fanns bedömde Antikmonologen som skuret långt efter 1947. Jag ställde ett par "oskyldiga köparfrågor" till den enda personen som fanns på plats i elfenbensmontern; en fransk yngling på omkring 20 år. Det jag frågade om var om det fanns papper på föremålen. Svaret blev "javisst!" -för samtliga föremål jag var intresserad av. Jag förevisades inplastade intyg för alla föremål jag frågade om. Samtliga hade expertiserats av en specifik person situerad i Nice, Frankrike. Jag frågade varför de hade så många elfenbensföremål till salu. Svaret blev att "Parma utgör den bästa marknaden i Europa för elfenben, vi samlar ihop föremål till denna mässa varje år". Många stora samlare av elfenben bor i trakten av Parma, påstod den unge mannen vidare.

För alla de föremål som den unge mannen visade laminerade intyg för, fanns CITES inte nämnt en enda gång. Det stod i stället exempelvis för Praktbägaren: "Cette sculpture est garantie plus de 70 ans. Elle est conforme à la convention de Washington" (Denna skulptur(sic.) är garanterat över 70 år gammal, i överensstämmelse med Washingtonkonventionen). Dessutom stod det om praktbägaren att den är ett "Travail rhénan", alltså ett Rhenländskt arbete, vilket är oerhört intressant av flera skäl.

Utsikt från en av lunchrestaurangerna, där det bland annat serverades dignande fat av underbar lokal Parmaost och skinka-förstås!

Högt och lågt. Stabilt och instabilt.

En helig vilostund?

Handlaren Grassillieros var specialiserade på att sälja vintagemaskiner för att skära (Parma-)skinka med..!

Antiquairs J. Dücker (stående), hall 5, monter D07, från Belgien. En av favoritmontrarna. Han har sagt upp sitt alltför dyra hyreskontrakt på butiken och säljer enkom på mässor, runt om i Europa.

Ett par fina spanska barocka mässingsstakar. Priset var facila 300 Euro hos belgiska handlaren J. Dücker. Äldre konsthantverk är billigt både i Sverige och internationellt för närvarande.

Mer Louis Vuitton.

Fantastisk taklampa, modell större. Venetianskt 1940-tal, 32 ljuspunkter, 3,2 meter hög(!). Pris 8.000 Euro. Säljare Bruno Bernardi, Rimini.

Skäggdubbel No 2 i Antikhandel Bruno Bernardi. Jag tror det rör sig om far och son, men Orsa Kompani lovar ingenting bestämt. Tio år har de varit med som utställare på Mercanteinfiera. Hemmaorten heter Rimini.

Antikhandlaren Bruno Bernardi med uppenbart älskade pudeln Leone framför imposant takkrona i tre "etage". Venedig, 1940-50, 4.000 Euro. Mässan var totalt tillåtande inför hundar. Säljare och besökare hade med sig hundar i de mest oväntade situationer. Underbart! I Sverige råder hundförbud i de mest udda sammanhang. Däremot kan folk hälla en flaska Aqua Vera över skulten varje morgon, så att omgivningen knappt får luft emellan astma-anfallen. Förunderliga äro de svenska regelverken.

Den öppna trunken attribuerad till Louis Vuitton kostade 10.000 och den under med likadan attribuering 11.000 Euro. Den gula under globen fick jag ej pris på.

En Louis Vuitton som sannolikt kommit nyligen från Kina. Prislapp 10.000 Euro. Hårt antikpatinerad. Varenda skruv, bult och metalldel var hamrad, skrapad och slipad -på hela trunken...

Antalet Louis Vuitton-resegarderober på mässan noterades till minst 19 per dussin. Ett talesätt säger om Picassos originalmålningar att han gjorde 12.000 och av dem finns 14.000 i Florida. Same, same but different i Parma.

I denna monter stod jag och tittade på en Rolex Daytona tillsammans med coola klockkunder fredagen den 30 september. Dagen efter stals den, tillsammans med nedanstående tre ur.

Stölder och rån utgör ett växande problem på Antikmässor världen över.

I egenskap av antikproffs är det lätt för mig att mer eller mindre skämta om alla förfalskningar jag noterar på Europas största Antikmässa. Ett problem av enormt mycket större natur, är de absurda mängder föremål av elfenben som säljs på mässan. Ingen större tankeverksamhet krävs för att inse att det krävs proaktivitet från Mercanteinfieras mässledning. Att i direkt anslutning till entrén ha en monter med jourhavande expert(-er) som säljare och köpare kan konsultera räcker inte. Det låter snarare som en sent påkommen ursäkt. För att sätta stopp för denna elfenbenshantering som bevisligen omsätter miljarder kronor per år och utgör grunden för illegal verksamhet jorden runt, krävs drastiska åtgärder.

"Experten svarar" fanns i en monter just innanför entrén. Olika experter hade enligt anslaget "jour" olika dagar.

Nota bene; det är INTE svårt att datera elfenben rent vetenskapligt! Jag skrev följande den 22 november 2013: "Fredagen den 16 november talade jag med Professor Göran Possnert på Tandemacceleratorlaboratoriet/ Kol 14-laboratoriet i Uppsala. Han hade vänligheten att tala om för mig hur lätt det är att datera just elfenben och andra organiska föremål med hjälp av kol-14-metoden. Den bygger på att man i organiskt material bland annat kan detektera kärnvapensprängningar som skett i jordens atmosfär väldigt precist. Med hjälp av dessa kan man alltså datera ett elfenbensföremål mycket precist till före eller efter 1947. Mellan 1945 och 1998 har 2053 kärnvapenexplosioner noterats i världen. Professor Possnert påpekade dock att han mycket sällan utfört dateringar av elfenbensföremål för något auktionshus räkning. Det som behövs är minimum 50 milligram benmjöl, (beroende på bentäthet) för att korrekt datera objektet. Det minutiöst lilla borrhål som då uppstår kan mycket enkelt "retuscheras bort", om inlämnaren vill, berättar Professorn".

Billiga handväskor med dyra logotyper i fokus.

När besöket var över och mässområdet lämnades noterades en febril kommers även utanför huvudentrén. Utöver antikpatinerade afrikanska masker så lockade bland annat handväskor med mycket kända logotyper ett flertal flärdfulla damer. Att försäljarna av fejkväskor får stå i direkt anslutning till Mercanteinfieras huvudentré summerar hela upplevelsen i ett nötskal.

Special price for you, my friend! Same, same but different -inside Mercanteinfiera?!

Jag sprang under mässan på ett par kända profiler ifrån skandinaviska antikmarknaden. Ett par var där för att handla och någon till och med sedan många år där för att sälja.

I denna monter fanns bland annat två albino påfåglar och flera tigerskinn till salu.

Detta tigerskinn, etiketterat som Viktorianskt, såldes när Antikmonologen stod bredvid.

Konstmässan pågick samtidigt som Antikmässan. Här är en av två oljemålningar "av Bengt Lindström", som bjöds ut av ett större galleri.

Det tjuvskjuts en elefant var femtonde minut. Om detta fortsätter är jordens största landlevande däggdjur utrotat om ett par generationer. Proaktivitet var ordet för dagen. Detta är 2016, inte 1916. Vi måste kunna bättre än så här!

Källa: Wiktionary

Mercanteinfiera är ett paradis för alla initierade konnässörer, handlare, inredare, proffs och allmänt intryckssugna. Orutinerade uppmanas dock anlita jourhavande antikkonsult. Jag står härmed till Ert förfogande!

Italiensk nybarock spegel, tillverkad i Rom c 1850. Kom från nobelt hus i Rom. Säljare Teddy Russino, Ragusa. Pris 8.000 Euro. Stor! Uppskattningsvis 220 cm hög.

*************************************************

Fotnoter:
Samtliga bilder tagna av Antikmonologen.
Kurs: 1 Euro var c 9,70 SKr under mässbesöket.
För den som undrar; Jag köpte (tyvärr) inte en endaste pinal på mässan. De föremål som jag fann köpvärda var av större format än mina väskor, varför idéerna snabbt slogs bort.

Källor:
https://www.washingtonpost.com/news/animalia/wp/2016/10/05/the-world-just-agreed-to-the-strongest-protections-ever-for-endangered-animals/?tid=sm_tw

https://cites.org/eng

http://italychronicles.com/a-fine-art-trap-for-expats-in-italy/





http://www.theflorentine.net/lifestyle/2005/06/export-antiques-out-of-italy/

http://memolition.com/2013/10/16/time-lapse-map-of-every-nuclear-explosion-ever-on-earth/