onsdag 10 december 2014

Sotheby´s säljer svamp; Antikvärlden kastar in handduken samt Auktionshusexistensproblem

Den sjätte december sålde auktionshuset Sotheby´s 1,89 kg svamp i New York. Samma auktionshus som i vanliga fall säljer Munch, Ming och Monet. Ifrågavarande svamp var en enda vit tryffel, värd sin vikt i guld, trodde man. Svampen är den största någonsin och såldes till en mat- och vinälskare från Taiwan. Den hittades veckan före auktionen i Umbrien i centrala Italien och hade lämnats in till auktionen av Balestra-familjen som företräder Sabatino Truffles. Pengarna som genererades av försäljningen ska gå till välgörande ändamål.
Världsrekordtryffel i vikt, dock ej i pris. Foto Sotheby´s.
Före detta världsrekordet i storlek vägde ungefär hälften så mycket och klubbades för $417.000 US år 2010. Därför hade förväntningarna ställts högt, runt en miljon dollar, för nya rekordsvampen. Att den såldes för en fraktion av detta, 61,250 US$, är tecken på det i sammanhanget självklara faktum att man lät bli att ha ett bevakningspris. Dessutom saknades två budglada kontrahenter. En svala gör ingen sommar. En budglad person ger heller inget högt slutpris.

Stora stygga Vargen heter Bonnier.
Från italiensk supersvamp i New York till svensk tidningsdöd. Antikvärlden läggs ner; en av två större svenska antiktidningar. Sista numret kommer i januari 2015. Tidningen hette tidigare Antikbörsen och togs över av Winston Håkansson, som under många år var chefredaktör och allmän eldsjäl som kände "alla" i branschen.
Erika Funke, fortfarande chefredaktör på Antikvärlden. Foto: Antikvärlden.
Antikmonologen intervjuade Erika Funke, Antikvärldens nuvarande chefredaktör, under tisdagen. På frågan hur det känns att läggas ner, svarade Erika att det förstås var jättetråkigt. Det är tufft att sälja tidningar och ännu tuffare att sälja annonser. Det är en liten bransch och antikintresset verkar dalande, sa Erika också.

På Antikmonologens fråga om vassare och möjligen mer ifrågasättande journalistik hade varit möjlig skrattar Erika, som är bekant med Antikmonologens blogg, och konstaterar att det nog hade varit svårt. Antikmonologen har ofta konstaterat att svensk antikpress står i allt för stor beroendeställning till de stora svenska auktionshusen, på grund av att de är de viktigaste annonsörerna.

Erika understryker att Antikvärlden i förhållande till Antik & Auktion har en väldigt liten organisation och personalstyrka och att samtliga jobb därför kan leva vidare i Bonniers tidning Hem & Antik. Det mest uppseendeväckande med affären verkar vara att Antikvärldens prenumerationsregister säljs till Allermedia, alltså Antik & Auktion. Det var det första Funke nämnde i samtal med Antikmonologen. Enligt Carin Stentorp, chefredaktör på Antik & Auktion, har det aldrig tidigare skett. Funke låter förtröstansfull och pekar på att Hem & Antik är kraftigt i uppåtgående med nuvarande 8 nummer per år. Antikvärldens dag kommer att leva vidare med något modifierat namn, även så diverse resor och events.
Winston Håkansson, chefredaktör emeritus på Antikvärlden. Foto: Antikvärlden.
Antikmonologen frågade Winston Håkansson vad han anser om nedläggningen. Bedrövligt, blev svaret. Jag hade hoppats på en hopslagning av Antikvärlden med Hem & Antik. -Men, påpekar Håkansson, tidningsmarknaden och antikmarknaden är svag. På frågan om vassare journalistik hade kunnat göra tidningen intressantare blir jag avbruten; -Antikvärlden har minsann alltid vågat ifrågasätta både det ena och det andra, inte minst auktionshus och mässor, säger Winston.

Metropol: Nr 9298685, "Tobaksburkar, Kina, porslin/mässing", utrop 800 kr, sålda för 1.500 kr.
Från svensk tidningsdöd till auktionshusexistensproblem: Att auktionshuset Metropol fortfarande har erbarmligt låg bildkvalite på sina föremål är tyvärr ett faktum. Exempelvis fick undertecknad hjärtat i halsgropen under måndagseftermiddagen, på grund av ett par sent upptäckta "tobaksburkar", på nätet. Dessa illustrerades av en enda bild. Alltså inga undersidor, inga baksidor, inga avtagna lock, inga närbilder. En bild rätt och slätt. En mörk, lågupplöst sådan. En dagishämtningsrokad senare gav vid handen att det alls icke var några tobaksburkar, utan ett par slaktade kinesiska vaser, som med hjälp av bronser senare modifierats till "tobaksburkar", av sannolikt "driftig antikhandlare". Ett i antikbranschen så kallat giftermål, eller variant på detsamma. Dock, flera och bättre bilder hade exkluderat möjligheten att dessa "burkar" någonsin i sin ursprungliga form var just "burkar"; varken för tobak eller metmask.

A propos Metropols av dem så kallade Tobaksburkar, tar jag mig här friheten att citera ett mail -i hela sin ursprungliga form- som kom till mig för exakt en vecka sedan, den 3 december:
"Hej 
Jag läser din blogg med intresse trots att det som avhandlas ligger långt från mitt vanliga intresseområde. :-)
Jag läste bl a ett inlägg om hur auktionshusen fotograferar sina objekt och att du framhöll iSolna som ett föredöme. Tack vare detta har nu varit i kontakt med dem och då jag upplevde deras bemötande som mycket trevligt och deras priser som humana har jag valt att sälja några objekt via dem.
Ett stort tack för en trevlig blogg med bra info även för oss amatörer...!
Vänligen/n"
Bloggen skribenten "n" åsyftar heter "Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?". Jag känner inte skribenten och har aldrig tidigare haft kontakt med hen. Ovanstående mail torde göra ont för Metropols ledning att läsa. Till yttermera visso torde auktionshuset iSolna jubla över raderna och reklamen de nu får.

Dessutom, bäste Winston Håkansson och Erika Funke, så bjuder jag på ett par uppslag till lite intressant ifrågasättande journalistik. Klicka er tillbaka i tidigare Antikmonologer, så kanske ni hittar något ämne som möjligen inte är genompenetrerat i antikpressen? Eller är det endast i bloggform svenskar ska kunna läsa om verklighetens inte-alltid-så-kindpussande antik-Sverige?

Jag skriver den 10 december och höjer glaset till Alfred Nobels ära. Pennan är vassare än dynamit. Eller hur, Alfred?


Fotnoter:
Vit tryffel anses vara världens mest sällsynta tillika mest eftertraktade matingrediens. Den hittas med hjälp av specialtränade hundar i specifika områden i Italien under perioden oktober-december.

Bevakningspris på färskvaror torde av uppenbara skäl kunna ställa till problem. 

Giftermål, eller varianter på detta tema har existerat sedan urminnes tider. Både ärliga och mindre ärliga dylika. Ett giftermål uppstår oftast när flera olika mer eller mindre antika föremål slås samman till ett, så att ett nytt "antikt" föremål uppstår. Detta patineras sedan för att se mer äkta ut. Inget olagligt begås förrän någon påstår något oriktigt om föremålets originalitet.

Källor:

10 kommentarer:

  1. Trevlig och informativ blogg med fin typografi och layout
    Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Kim.
      Vad roligt att du uppskattar min blogg; sprid den gärna bland vänner och kollegor!
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  2. Håller med dig att om det kan vara vassare och mer kritisk journalistik. Tycker mest det är bilder från de senaste auktionerna och vad respektive vara gått för (även om det finns ett och annat spännande reportage förstås). I mitt tycke är Antik & Auktion och Antikvärlden för lika, och det kanske inte finns utrymme för två tidningar i Sverige?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Visst är de lika. Svårt att skilja en tidning/ ett nummer från ett annat.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  3. Well, well, $61.250 måste vara en besvikelse om förhoppningarna ligger runt miljonen.
    Angående Antikvärldens nedläggning var den, om inte väntad, så åtminstone knappast något man höjer ögonbrynen över heller. Vid mina kontakter med tidningen fanns ingen förståelse för den kritik jag framförde, då det gällde att satsa på lite nya grepp. En del idéer skulle man kunna hitta, enbart genom att studera motormagasinen.
    Gamla fordon är en hobby och ett intresseområde som har flera beröringspunkter med antikviteter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå!
      Visst, jag håller med dig, i allt du skriver.
      Tack för dina tankar,
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  4. Hallå Niclas. I början var ju Winston både vass och kunnig. Kändes som han hade integritet, men dom senaste åren har det varit väldigt utslätat från redaktörernas/skribenternas sida.Det är inget lätt jobb men det känns som ingången är lite som antikrundan på SVT. Underskattning av publiken. Alltför ytligt och för lite nördigt. Jag blev lovad en artikel om Ölgäss (dryckeskärl i trä). Inte blev det nåt.pga intressebrist tror jag. Det gäller nog att brinna så in i bomben för hela grejen och ha ett enormt nätverk bland samlare och förståsigpåare om det skall bli en intressant tidning. Jag tror det inte funkar med 9-5 Hälsar Lars i Västerås

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lars.
      Tack för dina tankar. Jag håller med i allt du skriver. Ett ofrånkomligt faktum i svenska antikbranschen är ju som bekant att det huvudsakligen rör sig om ett enda stort kompisgäng, vare sig det är tidningar, auktionshus eller TV vi snackar om. Det påverkar liksom det mesta. Det är ju i och för sig positivt att alla är kompisar. Dock är ju allt relativt. Trevlig helg, bäste Lars! Mvh, Nicklas

      Radera
  5. Ville bara tacka för en intressant blogg i sedvanlig ordning. Jag tänkte mest visa en gnutta uppskattning eftersom det var längesedan jag kommenterade.

    God jul, god fortsättning och sluta aldrig kritisera!

    Mvh Designpiraten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, skoj att höra att du fortfarande läser mina rader.
      God jul,
      Mvh,
      Nicklas

      Radera