Kvalitets-berg-och-dalbana

Så är kvalitetsveckan över för denna säsong. Noga koordinerad Sveriges tre största auktionshus emellan, så att inga avdelnings-krockar uppstår, enligt devisen know-thy-enemy. Veckan blev mer utsträckt än väntat, pga Uppsala Auktionskammares enorma teknikproblem. Att sitta inloggad och plötsligt se texten "ditt bud är vinnande" utan att ha bjudit, men förvisso varit inloggad, när ett kinesiskt utrop man anser vara fel, klubbas för 16.000 kronor är inte roligt. -Tro mig, jag talar av egen erfarenhet. Då mailar man blixtsnabbt alla man känner på ifrågavarande auktionshus.

Auktionsverkets raketer blev bland annat Liljefors ängskatt från 1887, som inbringade 9,1 miljoner, rekord för konstnären. Rekord också för "blåmålare" Eugen Janssons stora vinterpanorama från 1895; fyra miljoner kr. Hamnar den hos en söderstekare eller i konsthandeln- igen..? Ett vackert uzbekistanskt Suzanibroderi gick 10 ggr utrop för 160.000.

Eftertraktad Suzani

På motgångssidan noterades Olof Sager-Nelsons landskap från 1891 som osålt och ännu tyngre föll den rejält haussade kinesiska månflaskan, som inte genererade någon budgivning. Ägarfamiljen kunde härleda pjäsen till åtminstone tiden före första världskriget, vilket är senare än attribueringen Qianlong (1736-95), och den kan mycket väl ha varit tämligen eller helt ny runt 1913. Under alla omständigheter föll pjäsen ej kineserna på läppen. Utropet var modiga 10-12 miljoner, även det ett rekord. Återropad som grå sten blev också den i tidigare blogg nämnda gröna briljanten.

Bukowskis stoltserar med 22 miljonnoteringar (dock inkluderande avgifter). Marabous skulptursamling blev till en guldkalv med Rodins sällsynt fint patinerade och tidiga gjutning av le Penseur i täten för 15 miljoner, dessutom flera målningar av Hill och Zorn. Sistnämndas fullständigt sublima akvarell På terrassen, Alger från 1887, ryktas ha köpts nyligen på auktion i England för runt miljonen och noterades nu till 4,6 miljoner; -grattis till runnern i så fall!

 A smoking generation -En gauloise(?) på terrassen

Uppsala Auktionskammare vann katalogtävlingen (om den utlysts), fem tyngre och ytterligare tre särtryck, ryggskottsframkallande och påfrestande för den som är intresserad av många avdelningar. Jag föredrar en tegelsten. Deras samlingar, Nybergs och Forssells, gick som förutspått mycket bra. Tunga återrop blev (två av särtrycken) Munchs Vårdag på Jeløya och Carl Larssons Kersti 19 år. Sistnämnde Larsson drabbades av tunga motgångar hos samtliga tre auktionshus.

Uppsalaraket i form av Zweigbergks Kastellholmen från 1921, utrop 200.000, klubbad för 700.000

Notabelt var att Bukowskis högst ropade noshörningshorn ej sålde. Nyimplementerade hårdare Cites-regler vidrörande export av exempelvis just noshörningshorn utanför EU kan ha varit anledningen, eller också att hornets i katalogen så kallade eldsflammedekor (-it´s a first) var väl banal. Cloisonnén ropades i stor utsträckning tillbaka. Det är ett extensivt förfalskat område, där få objekt på marknaden idag har någon nämnvärd ålder. Jag noterar att ett område som legat mer eller mindre i träda i många år, nu börjar kosta pengar; de hua eller blanc-de-Chine. Flera av varandra oberoende tungor gjorde för övrigt gällande att stora delar av Bukowskis juvelavdelning var ny och allt annat än klassisk.

Bukowskis nr 1680, blanc-de-Chine, utrop 6´-8´, klubbade för 19.600 kr

Jag har aldrig förstått företeelsen att skryta över hur många procent över utrop en avdelning har gått. Exempelvis så skriver Uppsala på hemsidan: "Succé...Nyberg Collection sålde 73% över utrop". Det innebär ju faktiskt att utropspriserna var kraftigt felsatta, vilket omöjligen kan vara succé i min värld. Ponera att ett konstverk stjäls eller går sönder under visning; då är det det estimerade utropspriset -och inget annat- som blir riktmärke för försäkringsbolaget. Förvisso är det ingen exakt vetenskap, men någon måtta får det vara på lockprisnivåerna.

Vacker Uppsala-vinkanna, nr 1427, utrop 12-15.000, klubbad för 28.000

För andra kvalitetsauktionen i rad, hade Knutsson et al. abnorma problem med tekniken. Det är mycket prövande för kunderna när auktionsdagar helt försvinner(!) och skjuts upp i tiden. (Ja, det är sant, det inträffade...). Internetleverantörer torde ha lysande utsikter till kundfiske i Riksbankens gamla byggnad i Uppsala.

Konstens berg- och dalbana fortsätter att köras. Det allra bästa säljer väl medan mediokert återropas i dessa tider präglade av återhållsamhet. Anledningen till tunga återrop är svår att sia om, men det finns antagligen för få aktörer i övre marknadssegmentet. De som söker konst är mycket selektiva och möjligen också oroliga själar (med trippande rådgivare i kulisserna), snarare än självständiga beslutsfattare. Bukowskis VD Michael Storåkers utbrister i euforin över alla miljonnoteringar: "Konstens tid är här"...

Fotnoter:
Runner kallas den som letar -och ofta gör- fynden, men också endast utgör mellanhand i de affärer som utspelas på antik- och konstmarknaden.
Vissa auktionshus inkluderar påslag och avgifter i sina försäljningssiffror, andra gör det inte... Det är ett gissel när de gör det anser jag.