Sakta vi gå genom Stan; Från Dahl till Berg via Lundgren

Med konsten som självklar följeslagare avnjöts ett par härliga timmar under lördagskvällen med favoritfrun. Den enda frun, bör tilläggas. Eftersom det där med barnvakt är något vi varit dåliga på, har curlingproffset till dotter skam till sägandes inte erfarit  barnvakt nära nog alls. Möjligen några förflugna timmar hos svärföräldrar under någon storhelg.

Så kom tillfället och en lördagskväll blev min och fruns. Bara vår. Och vår var det; Stockholm City, sensationell temperatur och sol en majafton. Vad mer begära? Ett glas rosé på uteservering i underbara Gamla Stan kanske. Så blev det. Att få sitta en stund och bara titta på folk är en lyx man alltför sällan unnar sig i hemstaden.

Gustaf den andre Adolfs mardröm?

Vår barnlösa promenad präglades av schlageryra. Nåja, lite rosa sorl i alla fall. Skeppsbrons nordligaste utpost dominerades av vit låda nästan lika stor som Palatset Makalös: En minst sagt odiskret vit kub som högst sannolikt hade fått Gustaf den andre Adolf att retirera tillbaka till valfritt kontinentalt slagfält. Ständiga stroboskopljuseffekter och oavbrutet strömmande musik skulle sannolikt också avskräckt nog så kaxiga fältherrar ifrån fornstora dagar.

Tuffa villkor, även en solig lördag. Möjligen före detta kaxig fältherre.

Nämnt i förbifarten ger nya hotellet utanför Centralstationen ett livfullt intryck. Personligen gillar jag kontrasterande arkitektur i en storstad. Hotellet heter Scandic Continental och lär bland annat hysa en praktfull takbar.

Asymmetrisk skönhet.

Efter njutbar promenad in mot Centralen och näraliggande restaurang, där asiatisk mat kombinerades med ingefärasmakande weissbier, fortsatte promenaden åter söderöver.

Peter Dahl, frun Tina och en av aftonens glada gubbar.

Utan att ha promenerat många meter efter middagen, stötte vi på en av 1900-talets giganter i svenskt konstliv, Peter Dahl. Han har haft det tufft de senaste åren med diverse hårda törnar i form av hälsoproblem. Hustrun sedan 20 år, Tina, skjutsade Peter i rullstol på grund av ett delvis amputerat ben. Jag har träffat Peter en gång tidigare för drygt 20 år sedan. Jag satte mig på huk och höll Peters hand, allt medan jag försökte ringa in just i vilken kökssoffa vi satt, under vilken fest och i vilken del av kniv-söder lägenheten låg...

Det var på grund av sjukdomsbilden nu svårt för Peter att göra sig förstådd, men jag gick därifrån lycklig efter att ha förklarat min djupa respekt för honom. Peters blick talade sitt tydliga språk samtidigt som hans hand hårt kramade min.

Jag och frun fortsatte sakta genom stan längs med vackra Karlbergskanalen. Omöjligt att inte tänka på Monica Z i den meningsbyggnaden och hennes närmast ikoniska sång från 1962.

Jag snackade antagligen lite för mycket om Peter Dahl och svensk 1900-talskonst. Vi var i alla fall eniga om att herr Dahls ögon är magiska.

Felbestämd fågel.

På avstånd skymtar en stor skulptur, i parken mitt för ingången till Ragnar Östbergs Stadshus. Yrkesskadad steppar jag in bland tulpaner och krokusar för att hitta attribueringsplakett på statyn. Jag hade redan bestämt mig för Eric Grate som upphovsman, men frun väste Tyra Lundgren. Ornitologen/konstvetaren 0, siffernissan/logistikern 1. En av de feminina giganterna från 1900-talet är upphovskvinna till Östbergs parkvakt, konstaterat av en annan feminin gigant. Typ.

Hemvägspromenad togs via trevliga omvägen Kida-skär, vanligen kallat Riddarholmen. Där avnjöts Mälarens svan på LSD. Tidigare nämnda arkitekt Östbergs världskända skapelse Stadshuset, färdigt 1923, lär av Östberg ha liknats vid en svan liggandes på Mälaren. Ornitologen i mig har aldrig gillat den formuleringen. Att svanen för dagen hade ögon som blinkade lila/blå och rosa beror på temporära ljuskanoner, sannolikt uppsatta för att blidka Schlager-Guden.

Internationell Schlagerfinalsvecka till ära(?) så är starka ljuseffekter mycket effektfullt placerade 365 trappsteg upp i Stadshusets torn. Jag är dock inte helt övertygad om att arkitekt Östberg hade tyckt om "svanens" blinkande "ögon" var tionde sekund. Kontrollen blinkar blå, skrev för övrigt Adolphson & Falk. (Troligen avsågs då ej Stadshusets ljussättning). Låten slog stort 1981 i det genialiska radioprogrammet Eldorado, skapat av nyligen bortgångne Kjell Alinge; A propos schlager. Herrar Adolphson & Falk medverkade för övrigt i Melodifestivalen 1979! Säcken knyts ihop, låt vara något krystat.

Okänd grön och härligt väderbiten träportal på Riddarholmen. Missa inte mässingsplakett med väldigt pretentiös kärleksdikt på muren, direkt innanför portalen. Ögon som brunnar och mer därtill utlovas.

Vacker träport avfotograferades alldeles nära Stockholms Auktionsverks första lokal; Världens äldsta auktionshus, upprättat 1674.

Ett par fiskare kämpade väl för att få sig en kvällsabborre på Evert Taubes terrass. Där går grov abborre, men möjligen har de inte gått så långt in ännu, beroende på låg vattentemperatur.

Kvällens avslutande glas vin inmundigades på Mälardrottningen från 1924. Vinet var gott, matsedeln såg trevlig ut och utsikten var sagolik. Själv röker jag inte men blev nästan sugen, beaktande att båtens främsta rum måste vara världens vackrast belägna rökrum. Det hade nog Östberg gillat då jag förutsätter att han liksom de flesta andra av dåtidens stora män rökte.

Ragnars mardröm, Mellos rosa drömmar..?!

Like lovers do. Intill Christian Bergs Solbåten i granit från 1966.

Under maklig nattpromenad hemöver undrade vi varför en byggnad på Söder Mälarstrand alltid lyser rött inifrån samtidigt som vi upptäckte att Storkyrkans torn utgör en glad gubbe ur en specifik vinkel.

Ständigt pågående barnförbjuden filminspelning?

En av nattens glada gubbar.

Det är de små tingen som gör det. Fortsatt glad vår och sommar!

------------------------------------------------------------------------------

Lite avslutande gnäll; Följande grafiska blad tillskrevs Lars Jonssons pensel och levnadsår, av Stockholms Auktionsverk/Lauritz i Frihamnen och såldes i måndags (9 maj 2016) för 2600 kr.

Med benägen hjälp av läsekretsen framkom att detta är ett verk av Lars Johansson, som bodde i Skövde. Han är numera bortgången.

Möjligen blir Lars Jonsson glad för några kronor tack vare Droit de suiten/följerätten, men det tror jag inte.  Lars Jonssons signatur har heller aldrig sett ut ens i närheten av följande:

Felattribuerad signatur.

Vidtag rättelse, Stockholms Auktionsverk/Lauritz, så att stackaren som betalat tre gånger värderingen inte tror att han/hon köpt något äkta av den Lars Jonsson.

Fotnoter:
Alkoholfria alternativ fanns att tillgå vid varje alkoholinmundigande tillfälle.


Palatset Makalös var för övrigt situerat vid Karl den XII:s torg, mellan nuvarande Operan och Handelsbankens huvudkontor. Detta makalösa palats stod färdigt 1643, uppfört av Jakob De la Gardie. Palatset var alldeles oerhört påkostat både exteriört och interiört. Något vi i dagens omgivningar lätt glömmer. Beakta att Stockholms Slott, eldhärjat 1697 och färdigt i nuvarande utförande först under 1750-talet alltså hade ett storslaget slott/palats som pendang på andra sidan Strömmen, endast en normal människas stenkast därifrån. Makalös brann dock sorgligen ner till grunden 1825. Stockholms Slott har cirka 607 rum, men Makalös hade faktiskt ett par hundra rum det också. En rundlig summa det också.

Mälardrottningen hette Vanadis när hon byggdes 1924. Hon var den tidens största dieseldrivna yacht och lär ha skänkts som 18-årspresent till Barbara Hutton av hennes far, ägaren till Woolworth-koncernen. Båten lär bland annat ha hyst Barbara och Clark Gable under deras smekmånad, -under ett av Barbaras fem(!) äktenskap.

Jag kan inte låta bli att citera Johan Croneman i Dagens Nyheter (10 maj 2016): Kommer någon ihåg att ESC bara handlar om ett tv-program..?

Samtliga bilder tagna av Antikmonologen.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Melodifestivalen_1979