Brännheta Bensowbänkar brister

Kommer Antikmonologens eminenta läsekrets möjligen ihåg ett par gjutjärnsbänkar, nåja, metallbänkar i alla fall? De såldes av Stockholms Auktionsverk (SAV)/Lauritz för någon månad sedan. Se krönikan Skrattmåsar och trasiga varningslampor i färgglatt Stockholm.

Dessa bänkar påstods vara tillverkade av Näfveqvarns Bruk med design av Folke Bensow. Utropet var 30.000-40.000 kronor och de klubbades för 60.000.

Antikmonologen kan nu berätta att exakt dessa specifika bänkar en tid innan hade refuserats av ett annat svenskt auktionshus, låt oss kalla det X, med motiveringen att de var uppenbart oriktiga. Ägaren, kallad NN, försökte övertyga auktionshuset X med exakt samma angivna proveniens, som senare skulle komma att accepteras av SAV/ Lauritz: "Taburetterna ingick i ett husköp på 1980-talet där de stått sedan länge". Det refuserande auktionshuset X tyckte icke desto mindre att bänkarna var uppenbara -sena- förfalskningar och även att proveniensen verkade påhittad. Exakt samma åsikter som Antikmonologen hyste alltså.

SAV:s/ Lauritz katalogtext från april 2016.

NN har även försökt få in ett större antal minst sagt dubiösa metallföremål till försäljning hos auktionshuset X. De flesta av ägaren attribuerade till Näfveqvarns Bruk, exempelvis kopior av ytterkrukan Mikrokosmos. Auktionshuset X har hittat stora likheter mellan ett försäljaralias på auktionssajten Tradera och denne person. NN har till och med försökt övertyga auktionshuset X att en ytterkruka av mycket känd keramikmodell (alltså inte Näfveqvarn) också har gjorts i metall och att han därför ville ha in denna till försäljning som äkta vara. En metallytterkruka som dittills aldrig hade skådats, någonsin eller någonstans av någon. NN tycks med förlov sagt inte utgöra någon av de skarpaste knivarna i besticklådan. Å andra sidan så torde vederbörande förmodligen vara nöjd med knappa 50.000 kronor (efter att SAV/ Lauritz tagit sina avgifter) för något som kostat gissningsvis under 1000 svenska kronor i tillverkning?

SAV/Lauritz tyckte som bekant dock att bänkarna var äkta och lyckades locka till bud på 60.000 kronor. Många människor är godtrogna och bjuder på föremål enbart grundat på att ha sett föremålet på internet. Alltså utan att inspektera på plats, i verkliga livet. Detta är dumt, mycket dumt. De stora auktionshusen har -än så länge- generellt sett ett stort förtroendekapital hos allmänheten. Antikmonologen erfar dock att förtroendet naggas i kanten i takt med coloradoskalbaggars framfart i öländska potatisfält.

Köparen av bänkarna på SAV/Lauritz hade kunnat slå till igen under söndagskvällen (15 maj 2016) hos ett litet auktionshus en bit nordväst om Stockholm city, nämligen hos Bålsta Auktionshall. Fast då hade man sparat en rejäl slant. Detta par bänkar, utrop 46905 såldes för 5000 kronor, för paret! Lite mindre bemålade och lite rostigare. Dock inga problem för den händige att ändra på, i tidsspannet mellan Rapport och Aktuellt.

Nota bene, auktionshuset i Bålsta katalogiserade bänkarna på följande vis: "Trädgårdspallar, senare tillverkning". Måtten varierar något i jämförelse med SAV/ Lauritz bänkar, men att dessa också är Bensows design är ställt utom all tvivel. Jag upprepar dock att Bålsta Auktionshall inte i en enda stavelse insinuerar att deras bänkar är designade av Bensow för Näfveqvarn. Bålsta påstår alltså nästan ingenting oriktigt. Om det är så att Bålstas personal faktiskt kände igen designen på bänkarna, så valde man att låtsas som att det regnade, med andra ord man sålde bänkarna som anonyma bänkar, snarare än av en specifik design(-er).

Vän av ordning kan ju i och för sig ifrågasätta varför Bålsta skriver "senare tillverkning". Senare än vadå och varför senare? Det påståendet indikerar ju faktiskt att Bålsta vet att designen kopierar en "originaldesign" och kopior får man inte sälja, vare sig Rolex, Lacoste eller Näfveqvarn. Det kallas varumärkesintrång och tenderar att locka ångvältar till torg då och då. Åtminstone i Thailand, för syns skull.

Men, jag säger med emfas: Bålstas katalogisering är i det närmaste korrekt, vilket är det sista jag skulle säga om Stockholms Auktionsverks/ Lauritz katastrofala katalogisering i april.

Kommer Bålsta-bänkarna att dyka upp hos Stockholms Auktionsverk/ Lauritz i nästa "Kvalitetsauktion"? En auktionsvärldens klipphängare (cliffhanger). Var säkra på att förfalskade Näfveqvarnsföremål även fortsättningsvis kommer att säljas i Sverige, både till svenskar och utlänningar. Den siste torsken är nämligen ännu inte född. Till vissa auktionshus förmodade glädje.

Ofödd torsk? Foto: Wikimedia.org

Fotnot:
Eftersom jag har höga tankar om Antikmonologens läsare, så nämner jag endast i förbigående följande självklara faktum; vilken inverkan ovanstående falsarier har på marknaden för äkta Näfveqvarnsföremål. De falska Näfveqvarnsobjekten kommer att sänka priserna på de äkta föremålen rejält, eftersom potentiella köpare generellt drar öronen åt sig. Något som redan för mycket länge sedan har drabbat marknaden för exempelvis Etnografica och Orientaliskt konsthantverk.

De falska Näfveqvarnsföremålen väger ofast mycket mindre än originalen.

Dags att sätta ner den? Foto: Wikimedia.org