fredag 17 oktober 2014

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Under torsdagen den 16 oktober publicerade Preben Juul Madsen på Skandinaviens största Antik- och konstsajt Kunstnyt.dk följande:
Fuppet=lurat.
Det är en mycket motiverad frågeställning. Att marknaden för etnografika lider av en problematik som är mycket snarlik den för kinesiskt konsthantverk, främst då porslin och stengods, är allt annat än en nyhet för Antikmonologen. Vid upprepade tillfällen har jag kontaktats från olika håll, vidrörande påhittade provenienser och felaktiga åldersbestämningar. Detta gällande auktioner i både Stockholm och Göteborg.
Natten mot fredag noterar Antikmonologen 57 (femtiosju) utrop med "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller, Stockholm", hos Lauritz.com. En anmärkningsvärt stor siffra. Med den terminologin för proveniensen leder Lauritz sina kunder till att tro att de 57 utropen kommer från en känd och etablerad samling. På grund av gigantiska problem nationellt och internationellt med förfalskningar av etnografiska föremål, så har proveniensen blivit av helt avgörande vikt för ett föremåls säljbarhet och värde.

BREAKING NEWS, den 21 oktober: Samtliga 57 masker inlämnade med proveniens Müller har dragits ut ur auktionen, av för Antikmonologen okänd anledning. Ett lågt uppskattat utropspris på de femtiosju utropen torde ligga kring 500.000 Skr. Inte ett ord om händelsen på Lauritz hemsida. The million dollar question är: Vem har dragit tillbaka maskerna? En unik händelse i Skandinavisk auktionshistoria, erfar Antikmonologen.


Kunstnyt den 16 oktober 2014.
Antikmonologen har under torsdagen från flera initierade källor fått veta att Gabriel (Carl) Müllers namn nämns i samband med tillverkning av Afrikana i närmast fabriksliknande omfattning, i Afrika. Det auktionshus som sålt mest av detta material är Auktionsverkets Stadsauktion (numera Magasin5) i Frihamnen och sedan etableringen av Lauritz i Stockholm, även av detta auktionshus. Sedan auktionshusen började kräva proveniens på föremålen, så har Müllers namn infogats, antingen som "Samling Gabriel Müller" eller "Proveniens Gabriel Müller" eller liknande). Att ovanstående mask inte är värd 90.000 svenska kronor, utan snarare någon dekorativ tusenlapp, är alla Antikmonologen pratat med rörande eniga om, det är inte ens en bra förfalskning. Detta gäller för övrigt den absoluta lejonparten av allt som har Müller-proveniens, "...90-95% -enligt en källa- och det genuina säljs inte på auktion".

Kommer Lauritz att erkende systematisk fejl även för Etnografika?
Att intendenter i Skandinaviens största auktionshus står med mössan i hand, bugar djupt och låter inlämnaren stå för komplett katalogisering: determinera (bestämma) ålder, ursprung och proveniens på föremålet, är inget annat än en skandal, i begreppets innersta bemärkelse. All auktionshuspersonal får (ska få) med modersmjölken via VD att man dagligdags ska förvänta sig inlämnare som ljuger som hästar travar. Enligt devisen Där det finns en krona att tjäna finns det alltid någon som vill fuska. Fattar man inte det, ska man jobba annorstädes. Antikmonologen har diskuterat denna problematik extensivt, exempelvis i bloggen Katastrofal Borlänge-Kvalitet. Där skrev jag (2013) bland annat: "Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen".

Jag skrev också: "Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserats på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras".

Jag vidhåller med emfas allt ovanstående och anser att resonemanget kan och bör appliceras på Lauritz-exemplet som Kunstnyt har uppmärksammat den 15 oktober. En av mina källor sa att "tyvärr har hans (Müllers) verksamhet gjort att en hel generation samlare blivit desillusionerade och tappat lusten".
Dannebrogen dominerar?! Foto: Flickr.com
Att en nytillverkad afrikansk mask säljs som "Mask, Afrika, 3.000 kr" kan få ifrågasätta. Men att därefter lägga till frasen "Proveniens: Gabriel & Daphy Müller" och sätta ett utrop på mer eller mycket mer än den tusenlapp föremålet har som generellt marknadsvärde, blir bondfångeri. Dock, precis som i Borlänge-exemplet, så räcker inte bondfångeri-definitionen till, rent juridiskt. Bondfångeri är något som associeras till Anderssonskans Kalle och pilsnerfilm från det glada 30-talet. Kriminella element som konsekvent strör nytillverkade föremål över antikmarknaden under förespegling att de är antika, bör åtalas. Att svenska auktionshus inte har tillräcklig kunskap för de diskuterade föremålsområdena är en urbota dum invändning. Ger man sig in i marknaden och tar 20-25% av köparen i kommission och nästan lika mycket av säljaren, så förstår alla att det innebär stora pengar i inkomster för ifrågavarande auktionshus. Stora pengar. Då är det auktionshusets uttalade skyldighet att inneha adekvata kunskaper.

Alla förfalskningar som säljes av antik-/ konsthandlare eller av auktionshus kommer att slå tillbaka mot alla i branschen på ett mycket negativt sätt; I morgon eller om 50 år.

Auktionshusen skall ta det ansvar som åligger dem; mer korrekt, borde ha gjort så för länge sedan. Lauritz omsatte enligt egen utsago över en miljard danska kronor i sina 21 auktionshus i fem länder år 2013. Då bör terminologi, determinering och angivande av ålder och provenienser och vikten därutav vara klart definierad och oklanderligt stringent. Det som nu diskuteras vidrörande totalt bristande åldersbestämning, se Senare än vadå, L(a)uritz?, och påhittade eller vilseledande härledningar till provenienser är kriminellt och på sandlådenivå. Varken mer eller mindre. Agerandet och bristen på seriöst ansvarstagande förstör branschen inifrån. Branschen, i detta fall förmedlaren Lauritz, sågar av grenen som alla i branschen sitter på. Jag har påstått detta många gånger tidigare, vidrörande exempelvis kinesiskt konsthantverk och stall-lyktor. Se exempelvis Antikbranschens vara eller inte vara/ Nya stallyktor håller grytan kokande.

Ett auktionshus utropspris för ett föremål, betitlas på engelska "estimate", vilket översätts till "uppskattning" och ska ses som ett riktpris. Ett förväntat slutpris. Sådant som vanliga människor tror att auktionshus är bäst på. Detta är en central punkt i denna Lauritz-skandal. Sug på det, Mette och Bengt, VD och ägare av Lauritz.

En av de 57 som säljs av Lauritz i Stockholm, med proveniens Gabriel och Daphy Müller.

BREAKING NEWS: Under fredagseftermiddagen (17 oktober) drog Lauritz tillbaka de två högst ropade maskerna med Müller-proveniens, av icke angivna skäl :

Fotnot:
Att antikpressen inte med ett knyst nämner ovanstående problematik har Antikmonologen också diskuterat extensivt. Anledningen till total tystnad från Antik & Auktion och Antikvärldens sida rörande "besvärliga ämnen" är självklart det faktum att tidningarnas utan konkurrens viktigaste annonsörer är -auktionshusen.

Utöver de 57 afrikanska maskerna med proveniens Müller så har Lauritz ytterligare två (2) masker utropade. En från Peru och en från "Orienten". Ingen av dessa med proveniens Müller.

Källa:
http://www.kunstnyt.dk/

14 kommentarer:

  1. Jag står bakom dig till 100%. Min förhoppning är att dina artiklar kommer att ge resultat inom en snar framtid. Hela branschens rykte står på spel.
    Skaffaren gnm juridiska ombudet Lukur i Rappelby.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå Skaffaren.
      Tack för värmande ord. Jaa du, och vilket rykte sedan...
      Trevlig helg..!
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  2. Tack, Nicklas! Dagspressen skulle mycket väl kunna ta upp detta skandalösa förfarande och därmed tvinga fackpressen till åtminstone en rapp kommentar! Jag uppskattar att du vare sig ger upp eller "nyanserar" din starka, riktiga kritik! Madeleine Tigerschiöld/antikhandlare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Madeleine.
      Din uppskattning är uppskattad!
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  3. Hej Niklas! Jag kan bekräfta att kunskapen på lauritz vad etnografika ,asiatiskt konsthantverk beträffar är obefintlig vi snackar om bara afrikana för sannolikt 3-5 miljoner är min gissning bara i sverige sista 5 åren,ditt antagande att gabriel själv får sätta agendan stämmer då atmosfären på lauritz inte tillåter att du visar dig okunning och kräver extern hjälp .Som värderingsman är du väldigt utsatt och värderar då sannolikt jobbet mer än att säga nej till föremålen.Bevaknings strukturen med
    10000 (sverige) 50000(Danmark) samt ångerrätten gör att de som lämnar in anlitar budgivare som bjuder upp varorna till en niva som motsvarar de tänkta bevakningspriset om ingen bjuder över så ångras föremålet.Ångerätten gör även att de bättre resultaten från en "totalsale" ångras och de sämre kvarstår vilket missgynnar säljare.(kommer mer :-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Tack för dina synbarligen mycket initierade upplysningar. Det är hårresande, allt jag får om Lauritz.
      Ser fram emot att få höra av dig igen.
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  4. Hej Igen Niklas:-) Hetsen på Lauritz att uppnå de "10"sidorna dvs 10x30 varor eller 300 per vecka för att uppnå "dräglig" lönsamhet skapar speciellt för franchise tagarnas vidkommande en stress som ,kombinerat med krav på att varje expert skall lägga ut ett visst antal varor per dag typ 12 eller något,gör att det inte finns en möjlighet att lägga den tid som krävs för att på ett korrekt sätt katalogisera ett föremål.Man får mer känslan av att värderingsförfarandet snarare är att likna vid industriell serieproduktion ju mer standardiserat desto bättre.Antalet varor vars slutpris ligger i nivå med minsta tillåtna budnivå är skrämmande hög och har sin grund i bevakningsreglerna samt totalt omdömelös varuintagning .De varor som tas emot skall ha ett antaget värde på minst 800 men ligger oftast på hälften.En annan orsak är att lauritz tvärtom vad de hävdar inte är en balanserad marknad utan en väldigt stor del av varorna "faller igenom" .Jag skulle vilja påstå att lauritz är en mardröm för säljare och en dröm för köpare.Ett friskt auktionshus bör ha en balans mellan aktörernas förutsättningar.Man kan också notera att vid ett slutpris på 300 kr vilket är den vanligaste specifika nivån är köpavgiften 145 kr och säljavg. 250 dvs 395 kr .Det ger ca 133% av slutpriset och sannolikt den främsta anledningen till vinst på Lauritz(kommer mer)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Tack återigen, för din information. Jag övervägde en lite stund att inte publicera kommentaren, men gör bedömningen att allt du påstår är initierat och högst sannolikt helt överensstämmande med verkligheten. Det är oerhört ledsamt att läsa dina rader och återigen måste jag tillstå att jag känner mig uppgiven inför det faktum att Stockholms Auktionsverk har detta framför sig. I vilken utsträckning är dock svårt att sia om. Jag får liknande rapporter från många håll och uppskattar mer info.
      Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  5. Hej återigen Niklas:-)!! Vill bara kort inflika att vad som krävs för att inte kvalificera ett föremål för "nyprisvärdering" utan endast för traditionell sådan på Lauritz är att det ska vara "sålt" .Dvs har du Niklas köpt det igår för 2800 i butik å väljer att sälja idag så är det inte att anse som nytillverkad vara.Detta gör att om ex.någon väljer att sälja av ett lager som de köpt till sin detaljhandel men inte ens packat upp till försäljning inte längre per definition anses nytillverkat.
    Best Trailokyavijaya

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Best Trailokyavijaya!
      Tack för info. Det du beskriver går stick i stäv med min beskrivning av vad som är gammalt respektive nytt. Men det är mycket intressant att få Lauritz definition.
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  6. Är det inte för svårt att dra gränser mellan gammalt och nytt per definition? Tänk på handarbeten där materialet kostar betydligt mer än färdig produkt. Jag kommer ihåg att Klara Väver skulle ha 1600 för materialet till Stockholmia tavlan medan färdiga gick på några hundralappar på auktion. Det tar många timmar att sy en sådan tavla. När allt ligger i påsen med garn är det nytt medan någon gör den färdig så blir den begagnad. Arvodet att göra det färdigt blir negativt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Jag hänger inte riktigt med i ditt resonemang, måste jag tillstå. Eller rättare sagt, jag förstår inte riktigt vad det har att göra med denna blogg. Det auktionshusen gör, är att genom att skänka "proveniens" åt i detta fall afrikanska masker, så tror köparna att föremålen kommer från en etablerad och erkänd samling. Att anföra negativa arvoden i detta sammanhang blir som att svara "yxskaft" på frågan om hur man mår.
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  7. Har Lauritz tillträtt som köpare till Stockholms Auktionsverk? Brukar vara en period kanske 6månader som köparen för lägger handpenning och sedan utvärderar företaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Bra fråga. Jag vet ej. Tror du har rätt om att det tar lång tid innan ny ägare tar över.
      Mvh,
      Nicklas

      Radera