No COD- ingen mer torsk för auktionshusen?

Sigill klubbat för 12.4 miljoner euro. EJ betalt. Kan bli ditt på lördag, till rea-pris?

Ingen cash on delivery längre. Nej, västeuropeiska och nordamerikanska auktionshus har drabbats hårt av kinesiska budgivare som bjuder feta pengar, men inte löser ut det de "köpt". Rika kinesers ökande aptit för exklusiva antikviteter, vin och konst skapar problem som tidigare varit mindre vanligt förekommande. Många auktionshus, dock ännu ej i Sverige, kräver sedan något år tillbaka en deposition inför budgivning på toppobjekt och har vid ett flertal tillfällen stämt köparen för utebliven betalning. The Art Newspaper har penetrerat problemet och senast även Bloomberg News.

Mellan 2008 och 2011 fullföljdes aldrig 19 försäljningar, värda runt 22 miljoner US dollar, nära en kvarts miljard kronor, bara hos auktionshuset Sotheby´s, enligt stämningsansökningar. Det New York-baserade auktionshuset har stämt nio personer i Hong Kong och för första gången även namngivit ett flertal köpare som vunnit budgivningar. Namnavslöjandet har visat sig vara ett mycket effektivt sätt att få köparen att hala upp plånboken, säger Kevin Ching, Sotheby´s.

Auktionshuset Chassaing-Marambat i Toulouse, Frankrike, auktionerade ett Qianlong-sigill i vit jade, i mars 2011 och det klubbades för nätta 12.4 miljoner euro. Köparen var kines, men auktionshuset fick endast 2.2 miljoner i betalning. På lördag, den 31 mars återutropas sigillet. -Det kommer antagligen att kosta mindre denna gång, säger specialisten på Asiatisk konst, Pierre Ansas. -När vi har sålt sigillet kommer vi att stämma icke-betalaren på mellanskillnaden, fortsätter han. Vid första försäljningen krävdes en deposition på 200.000 euro, på lördag krävs 3 miljoner. Det motsvarar en garanterad summa som är lika med lägsta utrop. "Vi var tvungna att be om en stor deposition eftersom vi eftersträvar en säker budgivning", säger Ansas. "Vi har också flera fall av icke-betalningar för närvarande, gällande mindre summor, runt 100.000 euro. Det är faktiskt en hel del pengar för dom som berörs".

Det är ett i branschen känt faktum att den så kallade marknaden inte tycker om objekt som bjuds ut för snart inpå en tidigare försäljning, s.k. marknadens minne, och därmed möjligen genererar en lägre summa än vid första tillfället.

-Det(läs: outlösta föremål) är ett internationellt problem, säger Roger Keverne, London-baserad handlare. "En del kinesiska handlare försöker sälja föremål innan de betalat för dem. Vi känner inte till hela historien. Problemet är också att de kan vara under-bidders (alltså "tvåa" i budgivningen). De trycker upp priserna och då blir marknaden falsk".

Instabil konstruktion

Det mest kända fallet, diskuterat överallt, var Qianlong-vasen som såldes för världsrekordet 51.6 miljoner pund, cirka 600 miljoner kronor, i London 2010. Auktionisten Peter Bainbridge har vägrat svara på handlares propåer om att räkningen skulle vara obetald. Sådana rykten har florerat länge. Bainbridge avböjde kommentarer när Bloomberg kontaktade honom i förrgår, den 27 mars.

Elisabet Fellbom, ansvarig för Orientaliska avdelningen på Stockholms Auktionsverk(SAV) säger att problemen med utebliven betalning inte har utgjort något problem för SAV, med det ödmjuka tillägget -ännu. Magnus Bexhed, VD på Uppsala Auktionskammare, säger att de drabbats, men också att den svenska marknaden antagligen på det hela taget är väldigt förskonad, sett ur ett internationellt perspektiv. Han tillägger att säljarens rätt är det centrala och att även om kostnaderna för internationella indrivningsuppdrag kan överstiga auktionshusets provisioner, så ska pengarna in. En kund som vunnit budgivning, men ej betalat är i framtiden bränd. Kontrollen av presumtiva köpare är rigorös och likviditeten kontrolleras i möjligaste mån mot Bank of China, fortsätter Bexhed. Cecilia Nordström, Orientaliska avdelningen på Bukowskis, säger att de också har haft problem men i stort är förskonade och förordar omförsäljning snarare än indrivning, eftersom det är problematiskt med indrivning i Kina. Cecilia påpekar att kontantdeposition är kutym i Kina idag, men inte i Sverige, eftersom kontanter inte längre är gångbart i Sverige (på nivåer som dessa). -Vi avvaktar med spänning domar i fallen där Sotheby's har stämt. Dessa domar lär bli rättesnören för branschen, avslutar Cecilia Nordström.

Auktionshusen accepterar allt mer sällan kontant betalning. Anledningarna torde vara flera, självklart blir rånrisken mindre vid eliminerad kontanthantering, men skattemyndigheter vill sannolikt också utesluta chans till pengatvätt. Sannolikt ett nog så stort problem på prisnivåer som dessa.

En anledning till outhämtade -därmed obetalda- föremål kan möjligen också vara att köparen fått kalla fötter angående objektets autenticitet/ katalogisering, efter att klubban fallit.

Ytterligare ett problem är att officiella publikationer inte alltid redovisar auktionsbranschens (irr-)vägar. Priserna på ett par av de ifrågavarande föremålen i Sotheby´s stämningar ligger ute på Artnet.com, välanvänd databas i branschen, som om transaktionerna vore avslutade. Olyckligt, eftersom branschens grund vilar på dessa siffror.

Kan det vara så att det frånsett likviditetsfrågan även föreligger en kulturell skillnad i synen på pengar och etik/moral i relation till budgivning och betalning om man jämför Kina kontra Väst?

Källor:
http://www.bloomberg.com/news/2012-03-27/chinese-art-buyers-renege-on-22-million-forcing-clampdown.html
http://www.interencheres.com/ventes_aux_encheres/etude.php?clef_etude=31001
http://www.sothebys.com
Intervjuer med Elisabet Fellbom, Magnus Bexhed och Cecilia Nordström.
Fotnot:
Qianlong var kejsare 1736-1795

Framtidens antikhandel

40-tals spritblåsa i krom/gummi, 50-tals Hagenauerskål i brons och 80-tals manschetter i gulmetall

Ett alltid efterlängtat besök på S:t Eriks Samlarmarknad i Drakenbergssalen, gav denna gång uteslutande metall i fyndsäcken; lustigt hur det slumpar sig, åtta hårda paket.

Krökta ryggar

Samlarmarknaden är en antik- och samlarmässa i miniatyr, tyvärr mer så än någonsin, gissningsvis endast cirka 25 utställare, tio färre än senast? Tråkig trend med färre utställare, även iakttagen på gammelmormor Älvsjömässan. Bröd-, korv- och godisförsäljare är de som fyller ut, åtminstone i Älvsjö. På Drakenbergsmässan ligger genomsnittsåldern på utställarna nog kring 65-70 och närapå detsamma för besökarna. Jag är 46 och kallas ofta för ungdom i dessa sammanhang. Vad händer med återväxten och kärleken till vackra ting? Är jag bara en gnällig gubbe eller är återväxten dålig?

Gitarrstämningsmanick och champagnevisp c 1900, nålfat c 1800

och schackpjäser c 1830 i gjutjärn. Allt på tennfat c 1820

För en tid sedan uppmanades till bloggutmaning i ämnet tekannor. Härmed slängs några tankar om framtiden för antikhandeln in i en tankebrasa(?). Frågan är om trenden med färre utställare och eventuellt vikande försäljning på antikmässorna har sin förklaring i att nätförsäljningen för antikviteter och design ökar. Som antikhandlare i mässmonter har man ofta fått kommentarer av typen "men de kostar ju 50 spänn mindre på Tradera!". Må så vara, men om man köper på nätet är kundens rätt oftast liten, för att uttrycka det diplomatiskt. Antikhandlare med butik eller monter på en mässa, betalar hyra och mycket annat som påverkar priser. Jag gissar att antalet antikaffärer har mycket mer än halverats i Sverige de senaste 30 åren. Skälen är nog många, inte minst det faktum att auktionshusen -internationellt och nationellt- med skicklig marknadsföring fått folk att faktiskt gilla att gå på auktionsvisningar och handla på auktion, något som tidigare var ovanligt för gemene man. Detta har lett till att den inrednings- och/eller antikintresserade handlar på auktion och antikaffären blir då en "onödig mellanhand". Borta är handskakningen och förtroligheten av att handla hos en handlare, ersatt av ett i bästa fall väloljat, storskaligt maskineri, väl putsade fasader och duktiga auktionshusanställda. Hyrorna för butikslokaler har skjutit i höjden och läget på desamma är avgörande för försäljningen.

Ett ton(?) mattor till salu. Februari, hos stor auktionsdrake, Stockholm

Paradoxen nu är att auktionshusen även lägger visningarna på nätet och i allt större utsträckning tar bort gamla hederliga klubbauktioner, för att nå fler och högst sannolikt också för att skära personalkostnader. Att döma av hur visningarna tidvis ser ut tror jag att man åtminstone delvis sågar av grenen man sitter på. Samlarvännen K kallade ett förestående besök i söndags hos de två stora drakarna i Stockholm för att gå på kaos-visning. Dessutom hamnar kunskapen ofta mellan stolarna, i den hastiga "katalogiseringsprocessen" som nätauktionerna innebär. Nota bene; jag förebrår inte personalen; -det måste kännas närmast uppgivet att försöka få till snygga visningar med så hög omsättning på föremålen. Men som besökare så är det heller inte roligt att se röriga försök till interiörbyggnationer. Här ställs auktionshusen inför ett jätteproblem anser jag.

Om säljaren har en matta till salu och den ligger underst i högen på bilden, så är det inte konstigt om den förblir osåld. Ingen har ju sett den under visningen, förutom de som tittar på nätet. Men det är omöjligt att bedöma föremålet till fyllest, endast av att titta på bilder. Till yttermera visso är det ofta svårt eller omöjligt att få konditionsrapporter i tid, på sådant man hittat till salu på nätet. Mitt mål är inte att hänga ut specifika aktörer, utan att peka på existerande problem och förhoppningsvis få till en konstruktiv debatt som kan leda till förbättringar.

Att näthandeln är här för att stanna är självklart. Personligen föredrar jag dock att handla av härliga, genuina människor som man kan se i ögonen och få sig en liten historia på köpet av. Ett leende på vägen och en högerkarda att skaka som avslutning på affären är värt mer än allt smör i Småland för mig. Ni kanske har tips på billig och bra affärslokal i Stockholm, för vi måste vara fler som känner så?!


www.samlarforbundet.se
www.stadsauktion.se
www.bukowskismarket.com

Röhsska på 20

Le Corbusier, kök

Josef Hoffman, driven koppar

Stengods och porslin, Japan

I söndags, 11 mars, åkte jag tåg ToR Sthlm-Gbg över dagen, för deltagande i Oriental Ceramic Societys årsmöte på Röhsska Muséet. Har suttit i styrelsen i OCS som vice Ordföranden under ett par år. Vill ni lära er om orientaliskt konsthantverk så är det Föreningen att gå med i! Det sista jag såg av Stockholm var en havsörn över Slussen. Vacker promenad på tio minuter från stationen till Röhsska Muséet, för möte och föredrag.

Vacker plast

Efter inkastad lunchburgare fick jag "hela" 20 minuter över, att själv disponera. Vad gör en estet då? Loj tidningsläsning? Icke. Järnet, -först till Kina, sedan Japan och därefter modernt västerländskt... En faktiskt njutbar igenkänningstur med mobilkameran i högsta hugg... Detta museum är en pärla, som en munsbit av Nordiska Muséet, eller en god tugga av Victoria & Albert Museum- för övrigt mitt favoritmuseum på vår jorderund.









http://www.designmuseum.se/
http://ocssweden.se
http://www.nordiskamuseet.se
http://www.vam.ac.uk

Inställd mässa

Breaking -nåja- news:
Kistamässan -nåja- Helsingborgsutställningar- ställer in Antikmässan i april...

(Se för övrigt tidigare blogg betitlad What a mäss...)

Röran blir rörigare

Fynd i Fyris

Stor osåld Knöppel

Winston Locksmith?

Besökte tillsammans med kompisen och samlaren K, Uppsala Antik- och Syfestival i lördags (3/3). Försöker om möjligt alltid att gå på liknande evenemang första dagen, enligt devisen The early bird gets the worm. Glädjande nog för säljarna, ringlade kön lång, gissningsvis 100 meter vid öppning. I entrén mötte en stor underbar Lokatt av Arvid Knöppel i brons, dessvärre ej till salu.

Underbett från Arbrå

Trånande Bretagnsk(?) fiskarflicka

14 cm lång, lackat handtag, styv grävlings/svinaborst. Till VAD?

Dagens fynd, ur helt personligt perspektiv, gick från brittisk 50-tals väska i läder, via  1800-tals dubbel-gjutjärnspanna för fisk märkt Arbrå, skuret 1800-tals snäckskal från Bretagne och mycket annat till ett oerhört vackert penselliknande 17-1800-talsföremål, vars funktion jag är osäker på. Jag tänkte överlämna till min redan stora och växande, ytterst kunniga läsekrets att komma med förslag på vad "borsten" är till för. Tack på förhand och trevlig (fynd-)helg!

http://www.knivstamassor.se/uppsala.htm

Eldsjälsträff om ljuskronor

Uppkavlade ärmar och andaktsfulla åhörare

Diaspora av prismor

Samlarföreningen S:t Eriks föredragskväll besöktes återigen med glädje härom veckan. Karel Kanak, med rötter i Tjeckoslovakien (Böhmen), pratade om ljuskronor. -En av världens kunnigaste på området stod det i programmet, vilket jag inte för en sekund betvivlar . Jag har aldrig varit på ett föredrag där föredragshållaren har dukat upp cirka åtta bordsmeter av material relaterat till föreläsningen. Där låg exempelvis mängder av prismor, speciallitteratur och stora glasverktyg för prismetillverkning. Karel pratade om ljuskronor/kristallkronor i alla dess former och poängterade att det är i detaljerna man ser om det är ett original eller kopia. När, var och hur uppstod seden att hänga prismor eller liknande i taket? Möjligen kan man under medeltiden ha hängt sina ädelstenar/ halvädelstenar (amuletter) i anslutning till eller ovanför sängen på en enkel träkorskrona. Detta i kombination med vax/talgljus eller oljelampor.

Gustaviansk, delvis brännförgylld ljusarm

Antikhandlares/konservators armar

Sengustavianska ljusarmar

Det pratades mest om 16- och 1700-talskronor och Karel blev bombarderad med frågor om stilkarakteristika m.m. Anlitad av många antikhandlare och muséer har han genom åren fått frågan om att skriva en bok många gånger. Han har 24(!)A4-pärmar med skrivet material. Förläggarna borde fylkas. Men han känner att pusselbitar saknas och konstaterar också med ett stort leende att om han redan hade publicerat så hade ju konkurrenterna varit mycket duktigare, -så när den publiceras står skrivet i stjärnorna eller möjligen prismorna...




European Society and Documentationcentre for Chandeliers, Light and Lighting är en förening för kunskap om ljuskronor där Karel Kanak är mycket aktiv.
http://www.lightandglass.eu/
http://www.samlarforeningensankterik.se

BIP-skulptur på Betonggalleriet

Bip framför skulpturen På fruset vatten-membran.

På Betonggalleriet i Liljeholmen visas fram till den 1 april skulptur av Britt-Ingrid Persson, mer känd som Bip. De flesta associerar antagligen Bip med stark keramik från de radikala 60- och 70-talen. Av detta ser man idag intet, utom möjligen det mycket starka tillika minimalistiska formspråket. Bips konst är fångande och det är svårt att visuellt avgöra vad materialen egentligen består av. Brons, keramik eller betong?

Sfärens halvor

Motiven är koncentrerade till sin art, reducerade till de mest basala geometriska formerna, som Sfärens halvor, extra dynamisk vid mitt besök, tack vare hårt spelande solljus och skuggor genom gallerförsedda fönster. Den tidiga formen muskelhjärna, finns också med i utställningen, möjligen som representant för 70-talets radikala strömningar.

Muskelhjärna

Detta är skulptur på högsta nivå. Hade Giacometti, Brancusi och en skicklig inuit träffats så hade frukten av mötet kunnat se ut precis så här. Missa inte denna utställning.

Betonggalleriet har bara funnits i något år och ligger någon kilometer från Liljeholmens tunnelbanestation, i ett gammalt industriområde. Nästgårds har ni ett utmärkt galleri/fik, Färgfabriken, med Stockholms snyggaste(?) uteserveringsbord. Varning för barnvagnsrally!

N.b: betonggalleriet har endast öppet fre-sön 12-16;
Färgfabriken: ons-sön 11-16
http://www.betonggalleriet.se
http://www.fargfabriken.se