Fem av 12 för dåligt, Bukowskis

Gott Nytt År alla läsare av Antikmonologen! 

Ursäkta det långa uppehållet, vilket berott på datorproblem. Laptopen tog julsemester i Tyskland, beroende på en igengrodd fläkt. Reparatören var vänlig nog att för säkerhets(?) skull blåsa datorn på allt innehåll, vilket gjort att återinstallationer dragit ut på tiden...

Antikstillestånd råder mer eller mindre, som i de flesta branscher i januari. Vid ögnande av de stora nätauktionerna hittade jag bland annat följande med utrop 2000 kr, på Bukowskis Market i Stockholm:

380491. PARTI PORSLIN, 12 delar, Kina, 17-1900-tal.

I beg to differ, som man säger på artig engelska. Jag ber att få invända mot den katalogiseringen, bästa, tillika största auktionshus: 12 -tolv- delar Kina?!

Katalogiseringen påminner mig om en annonskampanj som Buckans största konkurrent Auktionsverket körde under ett par år, för omkring tio år sedan. Auktionsverket sökte locka kunder med devisen: Vi har sålt Kina sedan Ming och man alluderade förmodligen på det engelska uttrycket China, som används synonymt med porslin. Auktionsverket slog på stora trumman med fakta om att man faktiskt är världens äldsta auktionshus, etablerat 1674. Det är bara det att Ming-dynastien varade mellan åren 1368-1644. Förvisso; trettio år hit eller dit...

Kinesisk flagga

Men, tillbaka till Bukowskis Market och "Parti porslin, 12 delar Kina". Den katalogiseringen måste tolkas som att samtliga 12 delar är tillverkade i Kina, -ingen annan stans. Jag har inte sett föremålen i verkligheten, endast på nätet. Detta räcker dock för att jag med absolut säkerhet kan säga att från vänster till höger på fotot ovan:

Pjäs 1 och 2, ett par snarlika balusterformade vaser från c 1920 kommer från Japan, -inte Kina. Pjäs 3, en balusterformad vas med tillhörande lock, utförd c 1920; Japan, inte Kina. Pjäs 4, en polykrom mugg gjord c 1950; Japan, inte Kina. Pjäs 5, det största föremålet, med underglasyrblått måleri och celadonglasyr på stengodsliknande bas- från Japan, troligen från runt år 1900. Pjäs 6 och 7, ett par snarlika blåvita sake-koppar, från Japan; andra halvan av 1900-talet. Därefter kommer fem kinesiska tallrikar/fat. Samtliga enligt mitt förmenande från 1900-talet. Det som katalogiserats som kinesiskt 1700-tal är sannolikt det japanska största fatet, eftersom det undertill sitter en klisterlapp med texten "Chia-Ch'ing 1796-1820". Lappen åsyftar kejsaren i Kina som styrde under dessa år. De två något större blåvita tallrikarna längst till höger är till synes från 1700-talet, men enligt mitt förmenande flagranta 1900-talsverk, precis som det mindre blåvita paret.

Också kinesisk flagga?

Alltså har vi sju (åtta om vi räknar locket också) delar som är gjorda i Japan, av tolv (13) möjliga. 58% är från Japan, vilket är en i sammanhanget galen felprocent. Dessutom är inget objekt från 1700-talet. (Se tidigare bloggar om felaktiga dateringar av kinesiskt porslin/konsthantverk)

Medvetet eller omedvetet felaktigt katalogiserat eller bara totalt nonchalant? Det lämnar jag till mina läsare att avgöra (se tidigare bloggar vidrörande problemet Kina/Japan-attribueringar). Under alla omständigheter ska det inte få hända. Eller hur?!

Fotnot:
Utropet såldes för 3501 kronor, dessutom tillkommer avgifter. Jag undrar om köparen vet vad han/hon köpt. Jag betvivlar det.

Källa:
http://www.bukowskismarket.com/items/380491-parti-porslin-12-delar-kina-17-1900-tal

Japan, inte Kina -del 2

Som jag diskuterat tidigare (8 februari: Japan, inte Kina i Västerås och överallt) så är felkatalogisering av japanskt porslin -nuförtiden- vanligt förekommande i antikbranschen. Mig gör det personligen inget, men rätt måste vara rätt och ju större aktör som gör fel, desto värre är det anser jag. Orientalisk keramik och konsthantverk är ett av mina personliga specialområden; Jag vill inte tro att den närmast icke-existerande marknaden för japanskt konsthantverk (pga långvarig japansk recession) gör att man medvetet attribuerar japanskt som varandes kinesiskt.

Stockholms Auktionsverks Stadsauktion i Frihamnen har anor äldre än något annat auktionshus i världen, etablerade 1674 och är ett av Sveriges största. Där borde (måste) man kunna skilja på japansk och kinesisk keramik, åtminstone i de lättare fallen. Jag har väntat över en vecka på att följande två utrop ska korrigeras, men nu är det två dagar kvar till avslut utan uppsträckning. Om inte annat, så bör man se det ur ett juridiskt perspektiv. Ponera att en kund köper porslin katalogiserat som kinesiskt och därefter importerar varan till -låt oss säga Kina- varpå någon där opponerar sig mot den felaktiga attribueringen. Att ersätta denna missnöjda kund för omkostnader/transporter/expertisering torde kunna bli mycket kostsamt. Sannolikt är mycket av ansvaret "bortavtalat" i det finstilta köp- och säljavtalet hos auktionshusen nuförtiden, men principen måste vara att rätt ska vara rätt. Schismer kreerar missnöje. Missnöje leder i värsta fall till köp- och säljbojkott från kundens sida.

Nota bene, min intention är inte att ironisera eller att trampa någon på tårna utan att höja kunskapsnivån hos alla berörda parter. Ju mer kunskap desto bättre- för alla! Som okunnig köpare måste man till syvende og sidst alltid kunna lita på katalogiseringen vare sig det gäller en varas äkthet, skick, proveniens, utropsnivå, datering eller just geografiskt ursprung.

https://www.stadsauktion.se/1205/133254-fat-kina
https://www.stadsauktion.se/1205/133252-tallrikar-kina

Fotnot:
Fortsättning följer. Jag har till yttermera visso för avsikt att skriva uttömmande om förfalskningar både vad gäller konst och konsthantverk framledes.

Ursprung: Japan, datering cirka 1800

Ursprung: Japan (samtliga), datering 1800-1890. De två nere till höger är de äldsta.