Torun Bülow-Hübe till Nationalmuseum

Tillbaka! Jag hoppas att sommaren har varit och är angenäm, för mina ärade bloggläsare.

(Få av er gissar jag, har svårt att bortse från handskrivna skyltar med ordet loppis på, åtminstone gäller detta för undertecknad. De senaste tio åren har antalet loppisar, förkortning för loppmarknader, formligen exploderat. Jätteskoj, men det har också lett till att minsta lilla rum på vischan ofta kallas loppis, även om sakerna där till och med skulle ratas av den lokala sopstationen. Jag misstänker att det ofta skrivs loppis nästgårds till andra verksamheter för att få folk att stanna för paus och kanske köpa en glass, hyra en roddbåt eller boka en resa. Det gives idag tom kurser i loppiskunskap...)

Det var en lång parentes, för att konstatera att Nationalmuseum med hjälp av pengar från ett flertal fonder har köpt in ett tidigt, oerhört vackert halssmycke utfört av Vivianna Torun Bülow-Hübe (1927-2004), sannolikt inte på loppis. -Stoppa pressarna: smycket såldes av Andrew Duncanson på Modernity-

Sublimt caldereskt smycke av Torun

Nationalmuseum skriver i sin info: "Hon var en pionjär inom svensk smyckekonst vid 1900-talets mitt, både vad gäller formspråk, användning av material och inställning till smycken. För de flesta var smycken prestigeföremål som kvinnan fick i present av sin man och som representerade hans ekonomiska framgång. Ju större stenar i hustruns smycken, desto mera framgångsrik make. Detta var ett förhållningssätt till smycken som Bülow-Hübe tydligt förändrade när hon började formge och tillverka smycken av billigare material direkt för den kvinnliga kundkrets som efter andra världskriget fick ett ökat konsumtionsutrymme.

Efter utbildning vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, flyttade Bülow-Hübe som ensamstående mor till Paris. Hon tillverkade smycken av enkla material som rotting och trä och använde naturstenar från stranden istället för exklusiva ädelstenar. Formmässigt arbetade hon ofta med enkla, rena ytor i mjukt, organiska och asymmetriska former. Skönheten skapades i att delarnas proportioner harmonierade med varandra. Ofta kunde hängena på halsringen bytas ut för att motsvara bärarens behov av variation.

Det synnerligen eleganta halssmycket som Nationalmuseum har förvärvat är från 1950-talets första år. Halskragen har utförts av mässing och hänget av oregelbundet formade delar av olika träslag samt elfenben. Här finns formmässiga referenser till den amerikanske skulptören Alexander Calders (1898-1976) skulpturala mobiler från samma tid".

Detalj av halssmycket

 Jag är en stor beundrare av Torun och hennes arbeten. Härligt att ett så praktfullt smycke får avnjutas av allmänheten. Skynda till Nationalmuseum, det stänger för renoveringar i februari 2013!

Källa:
http://www.nationalmuseum.se