Andelscirkus Asien...

Är det någon som minns det "glada 80-talets" konsthausse? Det köptes bland annat ABC-konst till höger och vänster och alla skulle göra "klipp". Börsmopparna, dvs porscharna, var många och champagnen flödade. Sedan sprack bubblan, som till stor del var byggd på lån. Festen tog slut 1990 och fastighetskrisen slog till. När det var som värst köpte konsortier konst på ren spekulation och sålde andelar i konstverk, som utlovades ge stor utväxling på insatsen. Mycket hamnade i bankvalv i stället för på väggar och konkursförvaltarna fick bita i ofta oerhört invecklade låne- och skuldkaruseller.

Att dessa mer eller mindre vansinniga andelssatsningar skulle komma på tapeten igen skulle jag aldrig ha trott, men det är precis vad som sker med kinesiska köpare nu. Problemen som uppstår i samband med detta är många. Jag har diskuterat flera av dem i tidigare bloggar, kanske särskilt problemet med utebliven betalning, eftersom det ges vid handen att kineser ofta köper något på auktion, men innan objektet är betalt/utlöst, försöker köparen att sälja andelar i objektet, för att få råd att lösa ut föremålet. Se exempelvis bloggen: No COD- Ingen mer torsk för auktionshusen? (http://antikmonologen.blogspot.se/2012/03/no-cod-ingen-mer-torsk-for.html)

The Oriental Ceramic Society of Hong Kong skriver: (Read it and weep/ läs det och gråt...):
"From the previous posting, you may wonder what it is a so-called “Art Exchange” in mainland China. To put it simply, it is a private company sources art works (genuine or fake) from auctions or private sales, and then “lists” them on its own closed private “exchange” by allowing its members to buy shares into the art work itself – a painting, ceramic vase or bronze vessel etc. Let’s do a simple example, say an art exchange has won the bid of a Chinese painting at an art auction for 10 million RMB. Before paying off the auction house, the company tries to lure its members to take up shares (usually priced at 1 RMB per share) in this painting. 

Typically the company marks up the value of the art work by 30% from initial purchase price, ie. in our example it usually would try to sell 13 million shares. If it can successfully sell 100% shares to the members, this painting then will be given a code and “lists” on the company’s own closed private “exchange”. From then on existing members and general public can buy or sell the share of this painting just like buy or sell a company stock on a stock market. However, it is widely known that most of the tradings occurred in the shares are either by punting or insider dealing to manipulate the price. Well done…. the company in our case now has the money to pay the auction house 10 million RMB for the painting, and keep the remaining 3 million RMB as profit – nice and easy. But you may ask what if not enough subscribers to the shares? The answer is very simple - the company just does not pay the auction house. Now you know this is one of the major reasons behind the failed payment by so many mainland Chinese buyers at major auction houses around the world – recently Sotheby’s in Hong Kong sued one of its Chinese clients for this exact reason".

Är någon sugen på en andel..?

Fotnot
ABC åsyftar Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson

Källa

The Oriental Ceramic Society of Hong kong (websida), http://htax.cn/index.asp