Nej Auctionet, detta är inte kvalitet

På grund av diverse omständigheter har jag de senaste åren tyvärr presterat väldigt få blogginlägg. Gudarna är dock innerligen medvetna om att uppslag inte saknas. 

------------------------------------------------------------------------

Det är söndag och paraplyföretaget för 40 auktionshus; Auctionet (AN), håller idag höstens Kvalitetsauktion. Annonseringen har varit allestädes synlig, inte minst i sociala medier. "Vår expert väljer ut sina favoritföremål". Experterna utgörs av Tom Österman, David Brolin och Li Pamp. Två av tre kända från TV -inte oviktigt i sammanhanget- och alla erkänt duktiga ringrävar i Antiksvängen.

22 eller 23? Kvalitetsauktion i alla fall.

Av de 40 auktionshusen deltar 22 i Kvalitetsauktionen med 808 föremål totalt. I genomsnitt således 36 föremål per auktionshus. De 22 väljer själva huruvida eller inte de ska vara med i Kvalitetsauktionen, likaså även föremålen. Minst antal utrop har Lysekils Auktionsbyrå med tre objekt. Flest föremål i auktionen har Garpenhus Auktioner med 128 utrop. Inget av AN:s utländska auktionshus deltar i Höstkvalitén.

Vid en sortering av Kvalitetsauktionens högst värderade föremål tar Garpenhus guld-, silver- samt bronsplats, med Tanghäst värderad till 600.000 kr, björn skuren i jade värderad till 300.000 samt Yoke i sten från Haiti värderad till 225.000 kronor. Ja, även fjärdeplatsen tas av det Malmö-baserade auktionshuset, med ett par silverkandelabrar värderade till 180.000 kronor. -Edit: Inget av dessa fyra föremål såldes-

Under de två rubrikerna "Asiatika" (19 utrop) och Keramik och Porslin, underrubrik "Orientaliskt" (16 utrop), finner vi Garpenhus sammanlagt 35 orientaliska utbjudna objekt. Samtliga föremål är kinesiska och den sammanlagda värderingen -gjord av Garpenhus expert/experter ligger på 1.502.500 kronor (med förbehåll för eventuell felräkning). Detta är exklusive Yoken, värderad till 225.000 kronor.

Jag har försökt ringa till Garpenhus under helgen, men de har stängt lördag-söndag. (Något som var otänkbart bara för något/några år sedan under en sista visningshelg för en så kallad Kvalitetsauktion. Men som tiderna ser ut med allt större framgångar för nätauktioner samt den extrema situationen med rådande pandemi, så är det förståeligt). 

Nedan visas ett urval av Garpenhus orientaliska kvalitetsföremål.

"Kang-shi, omkring 1700". Min rumpa, torde en brittisk intendent utbrista på sitt språk. Omkring 2000 vore en korrekt katalogisering.

"Sannolikt Yuan-dynastin" (1279-1368 efter Kristus). Samtida vore en adekvat beskrivning.

"Yuan-dynastin" (1279-1368). Samtida vore en korrekt katalogisering.

"Song-Yuan (960-1279)". Nu skrek den brittiske intendenten "min rumpa" på sitt språk -igen. Samtida vore närmare sanningen.

"Song-Yuan". Icke. Samtida -igen!

Song-Yuan. Nope. Samtida.

"Han dynastin (206 f.Kr- 220 e.Kr)". Värdering 300.000 kronor. Sent 1900-tal/samtida vore en korrekt datering.

Gott och blandat hos Garpenhus Kvalitetsauktion. 

Själv köper jag dock hellre en påse av denna variant, för en tjuga. Foto: Partykungen.se

------------------------------------

Garpenhus 35 kinesiska föremål har följande angivna provenienser (alltså tidigare kända ägare):

"Sydsvensk privat samling": 24 stycken.

"Skånsk privatsamling": 4 stycken.

"Ingeniör Hans Henningsen, Danmark, därefter privat samling": 3 stycken.

"Alf Holm": 2 stycken.

"Viktig sydsvensk privat samling": 1 (snusflaska värderad till 2500 kronor). (Varför "viktig"?)

Ett föremål, en blåvit terrin, saknar proveniens.

Den för hela Höstkvalitetens högst värderade föremål, en sancai-glaserad Tang-häst, värderad till 600.000 kronor, anges proveniensen som: Hans Henningsen, Ingenjör, Danmark. Direkt efter proveniensen står "För jämförelse:" med två länkar till två olika Tang-hästar som sålts hos ett av världens största auktionshus, Christie´s. Den första Christie's-hästen såldes år 2019 för 675.000 amerikanska dollar. I runda slängar 7 miljoner svenska kronor. Inte kattskit. Den hästen hade kända provenienser från 1947/1984/1986. Den andra Christie's-hästen såldes 2014 för 149.000 amerikanska dollar, cirka 1,5 miljoner kronor. Den hade dock endast en -mycket modernare- proveniens, från 1998. Vän av ordning undrar då hur intendenten vid Garpenhus Auktioner har resonerat när denne satte värderingen 600.000 kronor. -Eftersom densamme ansåg att de två Christie's-exemplen var så -i sammanhanget relevanta- att de skulle stå i direkt anslutning till Garpenhus kuse. Varför realisationsvärderingen 600.000 kronor, när de två så viktiga(?) jämförelseobjekten såldes för 7 respektive 1,5 miljoner kronor? 

För att potentiella kunder skulle tycka att 600.000 kronor var superbilligt?

Tidiga provenienser blir något av en "garanti" för presumtiva köpare att föremålet de åtrår de facto är äkta -ofta i motsats till en "för sen" proveniens. Åtminstone som psykologisk effekt betraktat.

Ymnighetshorn, dock ej kinesiskt. Foto: Bukowskis

Provenienser kan vara/är helt avgörande för slutpriser på kinesiskt konsthantverk, eftersom marknaden bokstavligen svämmar över av mer eller mindre bra förfalskningar sedan många år. En säker proveniens från 1947 är i sammanhanget guld värd. Det kinesiska ymnighetshornet började spruta ut förfalskningar i slutet av 1980-talet och fortsätter till våra dagar. Ett ämne jag diskuterat i Antikmonologen (AM) otaliga gånger sedan bloggstart år 2012. Alla mer erfarna auktionshusanställda vet att en mycket stor andel av de kinesiska föremål som idag erbjuds till försäljning är förfalskningar. Inte bara kopior, utan de facto förfalskningar.

Trogna läsare av AM har också i bakhuvudet att det alltid är mycket enklare att förfalska ett skrivet intyg än själva objektet i sig...

Att i direkt anslutning till ett föremål som värderats till 600.000 kronor länka till två extremt lyckade försäljningar i USA av två helt andra föremål är i mina ögon helt enkelt en variant av Phishing eller nätfiske. Ett försök att lura potentiella kunder att bjuda högt. Om Lasse-Gurra Aktersnurra säljer sin långmilare till Volvo från 2001 för 8.800 kronor så blir det liksom lite konstigt om han i annonsen ändå också länkar till Volvos värsting, med triple-bigger-extra-allt-bling-bling på, från 2020, för 940.000 kr. För fångst av godtrogen lantbrukare. Bondfångeri med ett ord.

Auctionet har sedan många år ett system av att för oss kunder sätta spotlighten på föremål som är extra intressanta. Oftast står detta i direkt samband med de högst värderade föremålen. Anmärkningsvärt är att inget av hela Kvalitetsauktionens fyra dyraste objekt är utvalda av någon av Auctionets tre experter. Förvisso är ingen av de tidigare nämnda tre experterna expert på just orientaliskt konsthantverk, men de besitter mycket breda kunskaper inom alla föremålsområden. 

Jag anser att ett totalt undvikande av kommentarer vidrörande auktionens fyra dyraste föremål, tillsammans värderade till mer än 1,3 miljoner kronor, är oerhört "olyckligt", för att inte säga fel. 

Orientaliskt är dock INTE handplockat av Li Pamp. Heller inte av Tom Österman och heller inte av David Brolin. 

Hör inte, talar inte, ser inte. Världens äldsta framställning av de tre åsiktsamputerade primaterna i Shintohelgedomen Tosho-gu i Japan. Foto: Wikipedia.

Här finner ni Auctionets Urvalskatalog för Höstkvalitén 2020. Alltså det AN anser som mest spännande.

I en lång text nämner Försäljningschefen Tom Österman massor av spännande föremål i Höstkvalitén i deras 16-sidiga nätmagasin. Dock nämns inte ett enda orientaliskt föremål. Ändå är h e l a auktionens tre högst värderade föremål orientaliska...

Hösten 2020 får -för Auctionet nya antikkändisar- nya titlar att tillföra sina trycksvärtedoftande visitkort. Rektor och Magistrar har redan pekats ut. Ingen av dessa har plockat ut Orientaliska favoriter. Heller. 

Jag tolkar det som att man från Auctionets sida resonerar som att "Marknaden får avgöra". Man kryddar med gubbnävar av Laissez-faire och tänker att går-det-så-går-det och det som inte säljer drabbar ingen, vare sig fattig eller rik. 

Eller är det rent utav så att det på mer exekutiv nivå inom Auctionet inte finns djupare kunskaper om orientaliskt konsthantverk? I så fall borde man ta in konsulter som gör jobbet. Vi finns. Att jag som "bärare av budskap" är både kokt, stekt och helrökt behöver inte påpekas. Men tack för tanken, ni som uttalat den. (Jag har pekat på precis samma problematik vad gäller Skandinaviens största Antikmässa, i Älvsjö. Kvalitetsjuryn för Antikmässan har stora problem med just orientaliskt).

Från Auctionets hemsida!

Som det nu ser ut så är det en skandal att man accepterar dylikt krafs i en "Kvalitetsauktion". Jag bedömer den absoluta merparten av Garpenhus 35 föremål som moderna förfalskningar. Flera av objekten måste skärskådas på nära håll och även TL-testas för att kunna bedömas korrekt. En del av de lägre värderade föremålen är nästan korrekt katalogiserade, eftersom de beskrivs som 18/1900-tal. Dock bara nästan, eftersom det skulle kunna ha stått 19/2000-tal i stället. Med kraftig slagsida åt 2000-tal, eftersom vi skriver 2020 i år och det mesta av Garpenhus 35 föremål i Auctionets "Kvalitetsauktion" är gjorda på denna sidan millennieskiftet.

Vilka är förlorarna under och efter genomförd auktion då? Alla, i långa loppet! Jag har skrivit många spaltmetrar om detta i tidigare Antikmonologer. Kanske påminns ni exempelvis av blogginläggen om Z-Point Auktioner i Borlänge? Läs först Snillen excellerar i Borlänge och sedan Århundradets auktionsresultat i Borlänge; -eller kanske inte? 

Paralleller till Garpenhus finns, även om Z-Point Auktioner var snäppet värre. Z-Point försattes i konkurs i februari 2017 men var uppburen medlem av båda Auctionet och Barnebys, tills AM började gräva i verksamheten.

Ansvaret vilar tungt på en så stor organisation som Auctionet att hålla "ordning i sina led". Fyrtio auktionshus ombord samma skepp är ett svindlande antal! Undertecknad har flera gånger diskuterat problemen med AN:s Försäljningschef för Sverige, Tom Österman. Ju fler utländska auktionshus som ansluts till AN, desto fler problem uppstår om gemensam inriktning och regelverk -anser jag.

Även om de svenska medlemsauktionshusen sköter sig, så innebär det inte med automatik att Tyska/Spanska/Engelska/övriga auktionshus gör det. Jag har för Tom pekat på felaktiga katalogiseringar utförda av tyska auktionshus för exempelvis kinesiskt konsthantverk samt även pekat på minst sagt problematiskt saluförande av elfenbensföremål hos spanskt auktionshus, utan påföljder. Det sades då att man inte kan styra de utländska medlemmarna i dylika frågor, endast söka föra en dialog.

Är det så även för de svenska Auctionet-medlemmarna?

----------------------

Fyra dagar efter avslutad Kvalitetsauktion så går det inte särskilt bra att hitta försäljninigsresultaten för Garpenhus praktföremål:

Tanghäst, värderad till 600.000 kronor, utrop nr 1479756:

Björn, Han-dynastin,  jade, värderad till 300.000 kronor:

Yoke, sten, värderad till 225.000 kr:

Där fumgerar länken och föremålet går att bjuda på- igen! Värderingen är densamma, 225.000 kronor, beskrivningen är också exakt densamma som inför Kvalitén, "Teknisk analys från 2014 medföljer som bekräfter (sic.) att det rör sig om ett mycket gammalt föremål". Ett mycket gammalt föremål är exakt hur gammalt?

Silverkandelabrar, ett par, värderade till 180.000 kronor:

Alltså konstateras att tre av fyra av hela Auctionets Höstkvalitetsauktions högst värderade föremål mystiskt ha försvunnit efter att ha utbjudits på auktionen. Vad hände med det som kallas transparens? Detta är mycket oroväckande och allt annat än förtroendeingivande. Vad säger Auctionet om plötsligt uppdykande Svarta hål i deras organisation?

                                                            -----------------------------------------

För att avsluta Auctionet-resonemanget på en gladare nivå så noteras att en uppenbarligen mycket eftertraktad cykel, en så kallad höghjuling, såldes för en rar slant. Utropet var satt till 6.000 kronor hos Södermanlands Auktionsverk. Två köpare var dock ivriga och klubban föll först på dryga 80.000 kronor, cirka 100.000 med avgifter. Cykeln tillhör en ovanlig övergångsvariant när man försökte sig på att växla ner framhjulets storlek med hjälp av dubbla kedjor och kugghjul. Denna korta transitionsperiod varade ungefär mellan 1884-1887. Därefter tar det vi idag ser som "designmässigt normala" cyklar över. Initierade källor tror att cykeln är på väg utomlands. Hoppas de tar småvägar dit.

---------------------------------------------------------------------------

Älvsjö Antikmässa meddelade för ett par dagar sedan att de ställer in 2021 års mässa, på grund av pandemin. Tiderna är extremt tuffa för alla antikaktörer som inte har auktionshus. 

Organisationen bakom Antikmässan skickade ut en enkät till oss utställare för någon dryg månad sedan, där man bland annat frågade om vi kunde tänka oss att i stället för en fysisk mässa göra en digital dylik. De lär ha fått ett rungande nej till svar, -såklart. Bara det faktum att man uttalade tanken om digital antikmässa som ersättare för den "riktiga" mässan är minst sagt oroande. 

Rimligen kommer många antikhandlare tyvärr tvingas upphöra med sina verksamheter under 2020/2021, på grund av rådande situation, med konkurser till höger och vänster. 

Hur många finns kvar 2022? Kommer de att räcka till för att utgöra Antikmässan samma år? Kommer Stockholmsmässan att få -tillräcklig- lönsamhet i en eventuell Antikmässa i Älvsjö år 2022? Hur viktig anser Stockholmsmässan att Antikmässan är? Finns någon underliggande "högre kulturbärande gärning" som motivering för Antikmässans existens? Var årets mässa rent av den sista? 

Många frågor blir det och flera av dem formulerades redan långt innan pandemin.

-------------------------------------------------------------

Sist vill jag understryka vikten av att handla lokalt och gärna hos små aktörer. I tider som dessa räknas varje krona. Köp antikt eller gammalt och återanvänd och laga för andras överlevnad -och planetens! -I stället för att klicka hem nytillverkade saker från exempelvis Kina eller Amazon... Sistnämnda företag har vi ju i och för sig redan rullat ut röda mattan för i Sverige.

Var rädda om er, håll avstånd, tvätta händerna ofta och var även rädda om kärleken.

------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Fotnot:

Mottot att ”inte se (något ont), inte höra (något ont), inte säga (något ont)” ger uttryck för en buddhistisk tanke om att den som inte exponeras för ondska inte heller kommer att reflektera denna ondska i sitt tal och sina gärningar (Wikipedia).

Källor:

De tre aporna – Wikipedia