Hårt julklappstips, ASIBS och en del mjukt

Ett julklappstips i sista stund för den som vill samla poäng hos prylälskarvännen, är praktverket Aluminium och rostfritt stål -Skandinavisk bruksdesign från 1920-tal till 1970-tal. Skriven av Thomas Lindblad i år. Sistnämnde befäster sin position som en av våra stora researchers och författare inom ämnet konsthantverk. Tidigare verk av Lindblad inbegriper bland annat: Bruksföremål av plast (2004), Funkisglas (2010, skriven tillsammans med Anna Livén West) och Sigvard Bernadotte och svensk industridesign (också 2010).

Klassiker i samma stund som pressarna tystnat.

Att man måste bläddra till sidan fyra i "stålboken" för att förstå att Lindblad är en samlare av outmanad rang är lite synd och får möjligen skyllas på förlaget. Meningen "Samtliga avbildade föremål ingår i Thomas Lindblads samling av moderna bruksföremål" avslöjar nämligen för alla oss prylälskare att utgångsläget för boken är bästa möjliga och det borde sannerligen ha påpekats i baksidestexten. En galen mängd föremål i kombination med stor vetgirighet och (pryl-)kärlek. Vad kan då gå fel, om man har Lindblads sinne för detaljer och akademiska approach? Ingenting, vilket också bevisas i boken, med all önskvärd tydlighet.

Aluminium, rostfritt och plast i skön harmoni.

Boken torde närmast vara pornografi för samlare av designföremål i allmänhet och aluminium- och stålföremål i synnerhet. Lindblad underbygger konsekvent fakta i boken med industrihistoria, i precis lagom mängd för att trigga vilja-veta-mer-nerven. Visste ni exempelvis att de tre viktigaste typerna av rostfritt stål utgörs av ferritiskt, martensitiskt och austenitiskt dito? Inte? Då hänvisas till sidan 33. I likhet med hur engagemanget för Karl Bertil Jonssons eskapader i det borgerliga hemmets trygga sköte ställs på ända blir man nästan tårögd när Lindblad redogör för hur Otto Forsman i tidningen Järnhandlaren från 1925 reder ut begreppen kring rostfritt stål kontra rostfritt järn.

Inte senaps- eller sockerburkar, vad än säljaren påstår. Kalla en spade en spade och en spottkopp för spottkopp; det gör Thomas Lindblad!

Meningar som Det rostfria godset fick kronprinsparet att glänsa, eller var det tvärtom?, gör åtminstone mig glad och dessutom vet jag nu också att Madonna och Ronaldo har AGA-spisar. Intressant är också att priser nämns sporadiskt för olika föremål och konsekvent får vi då också reda på vad industriarbetaren samtidigt hade i månadslön. Pedagogiskt upplagd grundforskning av yppersta slag. Enda svagheten med boken -låt vara ytterst krystad- kan möjligen vara att den sänder ut Coffee-table-vibbar, alltså att den ser bra ut på vardagsrumsbordet, men ack-vad-man-bedrar-sig. Snarare blir det en det-var-som-fan-läsupplevelse. Sprängfylld av fakta och rolig att läsa. En ekvation många skribenter sannolikt drömt om, men få genomlevt.

Att Lindblads böcker om moderna designföremål torde vara grundmaterial vid diverse (industri-)design, arkitekt och konst(-facks)-utbildningar förutsätter jag, men även gemene man lär få trevliga läsupplevelser. Att få namn på de föremål man tog för givet i sin barndom kan vara nog så tillfredsställande. Min mors intresse för prylar, som ledde mig in på banan, gjorde att en Hollywood alltid stod i stängbar värmehuv, på vedspisen(!) i köket. Alltid med en gul trattformad filterhållare ovanpå mynningen, när det var kaffedags. (På vilken det stod skrivet melitta och den är förstås omnämnd i den ävenledes utmärkta, av Lindblad författade boken, "Bruksföremål av plast").

Kaffekannan Hollywood, rostfritt stål, 1,5 liter, design Adam Thylstrup 1957.

Hatten av i den djupaste av bugningar för Thomas Lindblads fantastiska arbete med denna bok. Många timmars arkivforskning och mer eller mindre chansartade arkivbeställningar har gett ett fantastiskt resultat.

Enligt webben finns"Stålboken" att beställa/köpa i god mängd. Plastboken tycks tyvärr vara slut hos förlaget, men kan hittas hos ett flertal antikvariat. Glöm google för en stund och grotta ner er med denna bok i stället. Än hinner ni och hårda paket är som bekant alltid roligast.

Författaren Thomas Lindblad. Foto: Bokförlaget Atlantis

----------------------------------------------------------------------------------------------

Detalj av Nationalmuseiinköp.

De av Antikmonologen diskuterade problemen med mer eller mindre övertygande angivna "provenienser", bland annat i senaste blogginlägget (1 december) blir inte mindre intressanta vid läsande av senaste Art Bulletin, Volume 21, som ges ut av Nationalmuseum. I nyhetsbrevet har Anders Bengtsson, före detta Uppsala Auktionskammaranställd/delägare, skrivit den korta artikeln A French Tapestry with a Swedish Provenance, som berättar att en fransk Gobeläng med allegoriskt motiv av Oktober har kunnat förvärvas av Nationalmuseum. Grattis till förvärvet, Nationalmuseum!

Bengtsson dissekerar och avfärdar ett antal angivna mer eller mindre kungliga provenienser vid försäljningen av Gobelängen, från tidigt 1900-tal. Det blir bitvis komiskt om påhittade böcker och uppdiktade historier.. Bengtsson skriver: "...the tapestry series came into the posession of Queen Lovisa Ulrika, which is not possible as Sparre was dead when she arrived in Sweden...". Ironiskt nog gäller proveniensen The Lamm Collection, som såldes i New York 1923. Måste kännas ovanligt för Anders Bengtsson att befinna sig på den sidan i proveniensernas värld..?

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverker Lenas skrev i Dagens Nyheter den 10 december om stor irritation gällande Fotografiska Museets nya konceptbutik under Sergelstorgsfontänen; "Höga priser, halverad ersättning och stora, osignerade upplagor av bilder som i vissa fall har haft en tidigare, limiterad edition. Svenska fotografer menar att Fotografiska Museets nya konceptbutik vid Sergels Torg sänker fotografiet som konstform".

Problemen är stora och att foto som medium har blåsts upp så enormt under de senaste åren är ibland svårförståeligt. Antikmonologen diskuterade delvis ovanstående problematik i blogginlägget Världens största kinesiska porslinssängvärmare upptäckt: "Problemen med olika typer av tryck för foto som medium är många. Foto har hajpats enormt de senaste åren och prisbilder har formligen exploderat. Om fotot är tryckt under fotografens levnad eller ej, har en enorm inverkan på priset och det faktum att man kan fortsätta att trycka nya "prints" av ett negativ gör att man kan mjölka ur värdet på ett i grunden originellt arbete, med eller utan upphovspersonens godtycke" (21 mars 2014).

---------------------------------------------------------------------------------------------

Hur länge tillåter Auctionet att Z-Point Auktioner finns kvar hos dem? I skrivande stund (18 december) har "Auktionshuset" 1 föremål till salu. Ett. Detta kan omöjligen vara en seriös satsning av det så kallade "Auktionshuset"? Ännu mer central fråga; är detta en seriös satsning av Auctionet?

Once upon a time.

Att antalet antikhandlare blir färre och färre i Sverige är ofrånkomligen ett faktum. Auktionshusen tar över allt mer av second-handmarknaden. Eftersom auktionshusmarknaden är totalt oreglerad dyker således naturligt nog lycksökare upp. Så kallade antikhandlare med flera, får snilleblixtar och kallar sina verksamheter för auktionshus. Inte mycket att orda om. Men när auktionshus agerar oseriöst och oansvarigt blir det någott att orda om. Härmed föreslås att akronymen ASIBS tas upp av SAOL och SKAF; Auktionshus Som Inte Bryr Sig. (AHTCCL; Auction Houses That Couldn´t Care Less). Ni läste det först i Antikmonologen.

------------------------------------------------------------------------------------

Minnesgoda läsare kommer ihåg blogginlägget Dubiösa drycker drabbar drinkare, som publicerades den 13 december 2013. Nu har domar fallit i målet och många mer eller mindre oädla droppar hällts ut...

Foto: Winespectator

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har ett år passerat sedan Antikvärlden kastade in handduken, vilket innebär att endast Tomten är vaken. -Förlåt!; vilket innebär att enda kvarvarande facktidningen är Antik & Auktion. Denna skrift är inte direkt känd för kritiska krönikor eller djuplodande skjutjärnsjournalistik, utan snarare ett forum för kindpussande och ryggkliande klubbar i Antiksvängen. Av vilka det finns ett stort antal.

I senaste numret av A&A hostas det dock lite! Alltid lika duktiga och korrekta Petter Eklund skriver om de moderna auktionsvisningarna i Stockholm, som ägde rum under hösten; "Ska de fysiska auktionsvisningarna behålla sin lyskraft måste de bli bättre. Man vill se salar fyllda av svindel och överraskningar, inte detta vanliga smörgåsbord av samtidskonst". Oj oj! Har A&A månne haft redaktionsmöte med imperativ om att försöka bli lite vassare? Att redaktionen läser få existerande kritiska bloggar är ett otvivelaktigt faktum.

Petter Eklund har köpt pennvässare.

Av allt att klaga på i auktionsbranschen, så väljer man att kritisera utbudet (alltså det som säljs av inlämnare och dödsbon) och det faktum att utbudet är för lika från ett år till ett annat. Jag säger då det! Ska man skratta eller gråta? Jag kan tänka mig ett par ämnen som bränner lite mer, för att uttrycka det diplomatiskt. Men antiktidningsmantrat är att inte uppröra de viktigaste annonsörerna, det vill säga Auktionshusen. Några dylika har inte Antikmonologen och jag undrar inte varför.

Bland kindpussar och gamla nyheter: Antik & Auktion, -Din antika tidning!

För övrigt noteras också följande rubrik i A&A: "Nu kan du ångra ditt köp på nätauktion!". Till synes har Antik och Auktion influerats av formuleringar i blogginlägget, Ångerfullt Bukowskis? Paradigmskifte när ångerrätt införs på nätauktioner, som publicerades den 2 mars 2015. Nio och en halv månad efter Antikmonologens faktiska scoop och intervju med personen som anmälde Bukowskis till Allmänna Reklamationsnämnden -och vann- så får Antik & Auktion det att låta som kokheta, utropsteckenförsedda nyheter. Nog för att A&A har lång pressläggning, men 9,5 månader..!? Bättre kan A&A; -väl!? Till skillnad från Antik & Auktion så är till yttermera visso Antikmonologen mycket noga med att alltid ange källor, när inte källskydd åberopas. Det blir nämligen snyggast så.

--------------------------------------------------------------------------------------

-En fröjdefull jul tillönskas Antikmonologens samtliga icke bannlysta läsare, i Sverige och övriga världen! -

Ripa i vinterdräkt signerad R och räv av Erik Reimhult. Utan snö. Precis så som det oftast ter sig i Tjockhult.

Ha en fin jul. Tydligen lär snön utebli, men julen kan ju bli vit ändå, eller åtminstone grå i stället för svart. Har man som jag jobbat på Systembolaget i närmare 30 år, så ter sig knökade bolagspåsar definitivt som en mindre viktig förutsättning för en God Jul. Shane MacGowan i The Pogues skrev The Fairytale of New York; Julmusik anbefallen av Antikmonologen, om livets törnen.

Del av texten till Fairytale of New York.

MacGowan var under många år alkohol- och drogmissbrukarnas affischansikte Nr 1. Otroligt nog, så kämpar han fortfarande vidare. Ibland rakt fram, men oftare ner i diket?

The Pogues när det begav sig. Foto: malt-review.com(!)

Var rädda om Er och tänk på dem som av olika skäl har det svårt. De är många och det är kallt i dikena.

 -----------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Vår Hollywood hade dock röd bakelitknopp, inte svart.
SAOL= Svenska Akademins Ordlista.
SKAF= Sveriges Konst-och Antikhandlareförening.
Antikmonologen har aldrig försökt få annonsörer till bloggen.
Tjockhult: slang för Stockholm.

Den 7 januari kontaktades Antikmonologen av Lars Vikström, pennan bakom artikeln om ångerrätt i Antik & Auktion, som diskuteras ovan. Enligt Lars önskemål har Antikmonologen tagit bort direkta påståenden om att Antik & Auktion skulle ha saxat journalistiskt material ur Antikmonologen. Eftersom Antikmonologen inte har faktiska bevis för att så är fallet skall icke något dylikt faktiskt påstås. Ursäkta, Lars och Antik & Auktion! Med utropstecken.

Källor:
http://www.nationalmuseum.se/sv/Om-samlingarna1/Forskning/Art-Bulletin/Art-Bulletin-Volume-21/
http://nationalmuseum.diva-portal.org/smash/get/diva2:875648/FULLTEXT01.pdf
http://www.winespectator.com/webfeature/show/id/52507
http://www.lyricsfreak.com/p/pogues/fairytale+of+new+york_20109730.html