Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ Sju=åtta

För ett par veckor sedan gick ett av Storbritanniens mer kända konstmuseum, Dulwich Picture Gallery, ut med idén om att muséets besökare skulle försöka upptäcka en insmugen nygjord förfalskning i muséets samlingar. Konstnären Doug Fishbone beställde en kopia av en av Dulwich-Museets målningar i Kina, av företaget Xiamen, som är specialiserat på oljemålningar. Den tredje februari hängdes kopian upp på Dulwich vägg och ska förbli där till den 26 juli 2015. Det rör sig enligt konstnären om en "konceptuell undersökning"; It's the idea of inserting something in a context and seeing what that opens up, enligt Fishbone.

För er som beslutat er för att försöka hitta vackra, spännande och prisvärda föremål till er samling, inredning eller endast för ert höga nöjes skull på Skandinaviens största Antikmässa i Älvsjö, den 12:e till 15:e februari, uppmanas härmed till samma festliga upptåg som på Dulwich Picture Gallery, i södra London. Spot the fake! Hitta förfalskningen, eller snarare förfalskningarna, i pluralis.

Att jag som antikhandlare har haft och har en inriktning mot orientaliska antikviteter har lett till att jag under alla år som utställare på Älvsjömässan fått frågor från andra handlare och framför allt från allmänheten om falsk kinesisk keramik, som säljs på Älvsjö Antikmässa.

Utan-krav-på-SKAF

Jag utövade mer eller mindre omedvetet "Spot the fake" redan första gången jag besökte Älvsjömässan, gissningsvis runt 1986. Under nittiotalet utvecklades leken till ren frustration, eftersom jag ansåg att ett fåtal aktörer, av andra kallade antikhandlare, sålde flagranta förfalskningar i parti och minut. Det gick så långt att jag skrev ett vänligt formulerat brev till Antikmässan och frågade hur de kunde tillåta att vissa så kallade antikhandlare fick sälja nytillverkad keramik, under förespegling att den var gammal. Svar uteblev.

I mitten av 1990-talet blev jag medlem i svenska grenen av brittiska anrika föreningen The Oriental Ceramic Society, (OCS). På den tiden som långvarig högskolestudent, ofta med tunn plånbok. Under ett par år agerade jag vice ordföranden i föreningen och deltog i styrelsearbete under ytterligare ett antal år, med allt vad det innebar. Dessutom hade jag det hedersamma uppdraget att förestå föremålsbedömningen i Stockholm under många år, efter att Professor emeritus Jan Wirgin slutat med detta. Detta innebar att jag bedömde och diskuterade de föremål av varierande material, som medlemmarna tagit med sig, en till två gånger per år. Engelsmännen kallar det för Specimen meetings.

Huvudet-i-sanden-organisation

I maj 2013 skrev jag ett mail till åtta medlemmar/styrelsemedlemmar i OCS Sverige. Bland annat: Jag anser att missförhållandena vad gäller de orientaliska avdelningarna i Sverige är på tok för stora, -ofta, inte alltid..., ...Problemen förgrenar sig och en bubbla, -flera snarare- är på väg att brisera, eller implodera. OCS kommer i allra högsta grad att vara drabbade". Dessutom skrev jag: "Däremot anser jag att OCS Sverige måste diskutera problemen. Jag anser att det är ett centralt problem är att auktionshusen inte har någon överspännande organisation- där de SJÄLVA kan ta tag i pengakåtheten, -för det är det det hela handlar om i klarspråk".

Av dessa åtta tillskrivna var det en som valde att svara och det var inte ordföranden. Svaret var trevligt och genomtänkt, men sköt vid sidan av den utpekade problematiken. Jag har dessutom påtalat problem för valda delar av stockholmsfalangen i föreningen. (Föreningen består huvudsakligen av två "grupperingar"; den västsvenska med Göteborg som huvudsäte och Stockholmsgruppen). Eftersom inget har sagts eller gjorts från OCS håll gick jag ur föreningen 2014. Jag vidhåller att OCS måste diskutera internt, vad föreningens medlemmar gör och säljer, när det inte går rätt till. 

Jag har pressats att sälja , eller vara behjälplig till försäljning av- kinesisk keramik av mycket sen tillverkning av flera av OCS medlemmar, men -självklart- vägrat. Min familj har fått lida och utstå diverse otrevligheter på grund av detta, från en specifik OCS-medlem. Alla band med denna person är klippta sedan flera år.

Utrop 9401016, utrop 400 kr. Katalogiserad som "tallrik".

Måndagen den 9 februari 2014, ett par dagar innan Antikmässan i Älvsjö, sålde auktionshuset Metropol ovan avbildade tallrik, till utropspris 400 kronor, med den enda katalogiseringen "tallrik". Alltså helt utan kommentarer om ålder eller ursprung. För initierade, alltså antikhandlare, samlare med flera, ter det sig självklart att tallriken är från Kina. Man kan kritisera Metropol för att man undviker att ge potentiella köpare någon som helst info om tallrikens ålder eller ursprung. Det icke-initierade inte känner till, är att just denna underlåtelse att katalogisera tallriken korrekt är ett tecken på att tallriken är nytillverkad. (De senaste åren har just denna typ av förfalskat kinesiskt porslin sålts extensivt av framför allt ett auktionshus i Sverige, på Kvalitetsauktioner). Metropols kortfattade katalogisering "Tallrik, 23 cm" är alltså förvisso oerhört undermålig, men nota bene korrekt. Att däremot katalogisera den som "Tallrik, Kina, Qianlong (1736-1795)" hade varit (ännu) värre. Det hade nämligen varit lögn, eftersom tallriken var ny; åtminstone av senare datum än 1980. Den är en oerhört stel kopia av en tallrik från Qianlong-perioden. Vad hände då med tallriken? Den klubbades för 2400 kronor. Sannolikt köpt av en mindre kunnig köpare som tror sig ha gjort ett riktigt fynd. Möjligen av antikhandlare som ville ha något vackert i sin monter på Älvsjö Antikmässa 2015? Notera att inga fel begåtts förrän någon kallar tallriken för antik.

År 2014 beslutades från Antikmässans håll att man skulle låta Kvalitetsgruppen bedöma montrar även utanför SKAF:s område (Sveriges Konst- och Antikhandlareförening). En vacker tanke, men i praktiken svår att genomföra, argumenterade Antikmonologen då, se Älvsjö Eldsjälsmässa 2014. Eftersom undertecknad 2014 testade att få sin monter bedömd och blev underkänd, med avsaknad av förståelig motivering från Kvalitetsgruppens sida, blev det svårt att alls förstå syftet med idén. Den "nydanande idén" från 2014 att ha gruppen Bengtsson, Granlund och Johansson som Expertgrupp för att "Shoppa på Antikmässan med experthjälp" tycks däremot inte ha överlevt. Tack och lov

Antikmonologen har fört och för löpande en dialog med flera medlemmar ur Kvalitetsgruppen, både aktiva och före detta medlemmar. Generellt förträffliga, trevliga och mycket kunniga människor. Argument av typen kinesisk keramik är ju är så svårt, fungerar inte för mig. Allt är svårt för den icke initierade. Punkt.

Antikmässan skriver 2015 (Antikmonologens highlights): "Kvalitetsgruppen består av åtta personer, som var för sig har hisnande kunskaper om gamla saker av alla tänkbara slag. Tillsammans bildar de en levande encyklopedi om allt som har med antikt och design att göra. Flera av dem är kända som experter i Antikrundan, och några av dem driver affärer med konst, antikviteter eller design.
Experterna i  Kvalitetsgruppen:  Joakim Bengtsson, Johan Ekström, Sören Fingal, Anette Granlund, Paul Jackson, Lars-Yngve Johansson och Johan Nordén(=sju personer)".

Antikmonologen undrar om avsikten från Älvsjömässan medvetet är att låta en av experterna med hisnande kunskaper arbeta inkognito/under cover/i hemlighet? För att så att säga upptäcka de allra grövsta felstegen i antiksfären som Skandinaviens största Antikmässa de facto utgör..? Osynlig Antik-hen massakrerar förfalskningar?!

Dessutom undrar Antikmonologen hur djupt Kvalitetsgruppen faktiskt grävt i sin levande encyklopedi om allt som har med antikt och design att göra? Hur många av Kvalitetsgruppens medlemmar har promenerat bland de hundratusentals erbjudanden som ges en tidig morgon på Pekings så kallade Antikmarknad, där det går 13 sung-monokromskålar på dussinet? Där sung, yuan och ming i ungefär 99 % av fallen har intet med dessa perioder att göra utan är definitionen från säljarens sida på vad objekten härmar. Hur många i Älvsjö Antikmässas Kvalitetsgrupp hämtar sina kunskaper ur den levande encyklopedi om allt som har med antikt och design att göra, baserat på ett besök i dagens "Antik-Kina"? Se tidigare bloggar om kinesisk förfalskningar Katastrofal Borlänge-Kvalitet, Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Kinesiskt mörker i Landskrona med flera...

Utan kraft eller direktiv

Har SKAF överhuvud taget ägnat en tanke åt möjligheten att en av deras medlemmar säljer nytillverkade kinesiska "antikviteter"? Att de fåtal medlemmar inom SKAF som är specialiserade på orientaliskt konsthantverk och har ärligt uppsåt inte säger något om de eller den som har orent mjöl i påsen är förståeligt enligt principen mind your own business eller sköt ditt och skit i andra. Men jag menar att detta är fel, groteskt fel.

Stäm i bäcken, medan bäcken fortfarande finns kvar. Allt fusk och alla fel som begås i antikbranschen kommer slå tillbaks etter värre, i morgon eller om tio år. Antikbranschen måste vara extremt rädda om sina kunder och värna desamma, inte lura vederbörande på grund av kortsiktiga ekonomiska vinster. Två företeelser utgör redan närapå oöverstigliga problem för antikhandlare, nämligen internetförsäljning och framför allt auktionshusens övertagande av andrahandsmarknaden. Ska dessutom aktörer tillåtas sälja nytt under förespegling att det är gammalt, så är det inte roligt längre, för någon utom möjligen den som inga skrupler har.

På en handled nära dig

Ingen är ofelbar. Att göra fel en gång är mänskligt, men att tillåtas göra det konsekvent, år efter år, på Skandinaviens största Antikmässa är fel. Antikmonologen hävdar med en dåres envishet att ett plus ett ändå alltid är just två, varken tre eller åtta. Att hitta en allt för lagad eller hårt renoverad Gustaviansk byrå, en fajansterrin som är 150 år yngre än den ska vara, eller ett Jämtländskt skåp med alltför sen dekor eller en icke ens semi-antik Persisk matta är viktigt, men dubiöst kinesiskt konsthantverk måste också ifrågasättas och stoppas. De extremt få oseriösa aktörerna ska inte få förstöra för alla mina fantastiskt duktiga kollegor, som arbetar hårt och seriöst. Älvsjö Antikmässa måste ha en Kvalitetsgrupp värd namnet.

BREAKING NEWS:
För mer flagrant kritik mot Antikhandeln, Kvalitetsgruppen och SKAF se St Olofs blogg Antikmässan Älvsjö 2015-Antikhandeln skjuter sig själv i foten.

Fotnoter:
Jag vet oerhört mycket mer än vad som skrivs ovan, men av flera (mer eller mindre uppenbara) skäl väljer jag att undvika detaljer.
Saxat från SKAF:s hemsida: Sveriges konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service.

Källor:
http://news.artnet.com/art-world/artist-hides-forgery-in-major-london-museum-217602 
http://www.metropol.se/auktioner/varor/tallrik_diameter/%7BA5E197BB-66F2-49FC-B3EC-E8B9512445CF%7D 
http://sv.wiktionary.org/wiki/B%C3%A4ttre_att_st%C3%A4mma_i_b%C3%A4cken_%C3%A4n_i_%C3%A5n.

Antik massa på Västeråsmässa

Årets sista januaridag bjöd på riktigt dassigt väder men bilresan blev mödan värd, tack vare trevlig mässa i Västerås.

Knivstamässor (KM) arrangerar den så kallade Multimässan, då flera mässor samarrangeras under ett tak, men i olika hallar. Mitt mål var förstås Antiken, men förhoppningsvis fick även intresserade av Sömnad, Hälsa, Slöjd och Hantverk sina lystmäten.

Antikjakt i Västerås

Nära 70 antik- och retroförsäljande utställare var på plats lördag-söndag. Besökarsiffrorna var cirka 1500 respektive 1100, berättar en av KM:s killar, Mathias: Lite sämre än förra året, beroende på ruggigt väder, gissar både Mathias och jag. Ändå imponerande siffror, i jämförelse med storebror Kista Antik- och Kuriosamässa, som brukar ha ungefär 500 fler besökare per dag.

Dansk Rocklunda-ring

Möjligen tilltalar småskaligheten mest, i så måtto att man spanar av alla utställare på ett par timmar, men även det faktum att man slipper en massa godis-bröd-putsmedel-och andra försäljare är skönt. Går jag på antikmässa vill jag titta efter gamla prylar, inte efter bröd, godis eller annat i sammanhanget "irrelevant".

Vassare pennor efter Västeråsmässa

På de stora mässorna har trenden varit att andelen Antik- och konsthandlare blir färre och färre, medan kringförsäljningen av exempelvis brända mandlar, surdegsbröd och nytryckta böcker ökar. Till gagn för vem? Mässarrangören förvisso, men endast kortsiktigt.

"En sån hade mamma..."

Det allra viktigaste för undertecknad är det personliga anslaget i en liten antikmässa. Arrangörerna står själva i entrén och tar betalt, stämplar ibland dennes handled som vore det på skoldisko, -om vederbörande vill gå ut och komma tillbaka in. Detta ger en ovärderlig närhet till, och kunskap om, varje enskild besökare. Tjenare, grattis till tillökningen, hur e läget? Detta är kontinenter från problemen med påtända narkomaner på Älvsjömässan, som släppts in av kassapersonal som inte har fått instruktioner om liknande problem och som sannolikt aldrig ens träffat en mässarrangör. (Se bloggen Deviser och banditer på Älvsjö-Antiken 2013)

Dagsnoteringen på elfenbensföremål från 1970-80-tal låg på strax under tusenlappen styck. De förblev åtminstone under lördagen osålda och av Antikmonologen okommenterade hos okänd säljare.

Röd treenighet; kavalkad av tung litteratur och annat spännande. Det stora mässingsfatet hade hittats i Tyskland och fann ny ägare i trakten av Västerås.

En favoritutställare är Olle Alderhed från Gävle, som alltid har udda och roliga ting. Tyvärr har han slutat ställa ut på de större mässorna, likt så många andra. Sannolikt i direkt relation till fallande lönsamhet. Antikmässearrangörerna slåss, likt konst- och antikhandeln generellt, med den svåraste av konkurrenter; internet.

O-trendspaning: "Teak och pläter halva priset", otrendiga material vintern 2015. Har Jordbruksverkets nya regler om köp av exotiska träslag fått genomslag?

Kossans fyra bronsmagar

Förtroligt anslag, mänsklig värme, leenden och handslag är faktorer som anses som avgörande i upplevelsetempel som utgörs av mässhallar och även auktionslokaler. Det är därför auktionshusägare/ verkställande direktörer och intendenter skakar hand, kindpussas och ler under viktiga VIP-event, så som öppningar och liknande.

Vackra varor i Västerås

Jag föredrar handslaget och den lilla historien på köpet, fikan med medföljande historier om bästa fyndet, och vänliga kommentarer framför klickandet på auktionssajter något alldeles oerhört. Håller ni med? Kanske ses vi då i Älvsjö den 12 februari?