onsdag 17 september 2014

Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå

Friande dom föll den 16 september i Uppsala Tingsrätt i målet vidrörande Artskyddsbrott. Åklagaren anförde följande:
Auktionskammaren har uppsåtligen eller av oaktsamhet i sin näringsverksamhet på sin online auktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning i vart fall femton stycken föremål av bearbetade elfenbetar trots att det inte varit tillåtet. Auktionskammaren har saknat CITES-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna från bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. 
Auktionskammaren har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten eller brottet är begånget av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda Auktionskammaren eller fatta beslut på Auktionskammarens vägnar.

Aktiebolaget Uppsala Nya Auktionskammare (UAK) har uppsåtligen eller av oaktsamhet på sin Onlineauktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning föremål av bearbetade elefantbetar trots att det inte varit tillåtet. Aktiebolaget har saknat cites-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Lagrum
29 kap 2b § 1 st 4 a) miljöbalken

Offentlig försvarare/ombud för Uppsala Nya Auktionskammare var Jan-Mikael Bexhed (pappa till Uppsala Auktionskammares VD, Magnus Bexhed).
Glada gamänger. UAK:s ägare Knut Knutson och UAK:s försvarare Jan-Mikael Bexhed, pappa till UAK:s VD Magnus Bexhed. Foto: StureplanFinest.

Antikmonologen skrev den 25 aug 2013: "Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- ELLER 1900-tal, - Har någon hört om Cites?!" Begreppet "1900-tal" sträcker sig som bekant från år 1900 till år 1999.


UNT den 2 sep 2014.
"... och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna." 
Ett urbota dumt påstående för den i antikbranschen initierade.


Ur Tingsrättens dom 16 september 2014: "Oaktat frågan om bevisbördans placering konstaterar tingsrätten dock att det inte finns någonting i den bevisning som åklagaren har åberopat som på något sätt motsäger uppgifterna i Charlotte Widenfelts vittnesmål angående föremålens ålder. Auktionskammaren har därmed genom vittnesförhöret med Charlotte Widenfelt styrkt sitt påstående att samtliga föremål som talan avser är bearbetade före den 3 mars 1947. Detta innebär att de genom antikundantaget är undantagna från CITES-förordningens förbud mot att saluföra eller inneha föremål av elfenben för försäljning, och att Auktionskammarens agerande i denna del inte utgör ett brott mot miljöbalkens bestämmelser".

Vidare ur domen: "När det gäller de föremål som är aktuella i målet var det Charlotte Widenfelt som gjorde den andra bedömningen. Hon ansvarar för Auktionskammarens orientaliska avdelning och är expert på denna typ av föremål. Charlotte Widenfelt har lång erfarenhet av antikbranschen och har specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten. (Antikmonologens understrykningar). Charlotte Widenfelt har uppgett att hon tittar på hur ett föremål har bearbetats, vilket motiv det har och på dess patina när hon åldersbestämmer ett föremål. Hon känner till att det förekommer försök att patinera nytillverkade föremål för att få dem att se äldre ut, och hon har studerat detta för att kunna ske skillnaden mellan dessa föremål och sådana som är gamla. Charlotte Widenfelt har vid förhandlingen uppgett sig känna igen alla de föremål som målet gäller. Hon har uppgett att hon kommer ihåg föremålen och att hon bedömt att samtliga är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Hon är säker på sin bedömning att inget av föremålen är bearbetade efter 1925".

"Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen".
Ett anti-intellektuellt påstående.

Vidare ur domen: "Både Magnus Bexhed och Charlotte Widenfelt har uppgett att anledningen till att man i katalogen varit relativt svepande i sina uppgifter avseende föremålens ålder är att många kinesiska köpare anser det vara mycket viktigt om föremålen är tillverkade före eller efter 1912 (då gränsen går mellan Qing-dynastin och Republiken Kina). Eftersom hantverkstraditionen inte förändrades så mycket under denna tid kan det vara svårt med en exakt bedömning av när föremålet är tillverkat, och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna. Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen."

SvT:s information om Widenfelt i egenskap av Antikrundan-expert, som ligger online samma dag som friande domen föll, har följande information:
Expert Charlotte Widenfelt, gift med UAK:s ägare Knut Knutson
Jag citerar Sveriges Televisions utlåtande om Widenfelts arbete där i 25 års tid: "Charlotte är expert inom konsthantverk, keramik och silver". Inte ett ord om någon orientalisk inriktning, -inte ett riskorn. Uppsala Tingsrätt friar UAK från anklagelse om artskyddsbrott, grundat på att Charlotte Widenfelt utger sig för att ansvara för Auktionskammarens Orientaliska avdelning och har "specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten". Widenfelt har enligt Antikmonologens förmenande aldrig, sedan 1991, värderat ett enda orientaliskt föremål i  Antikrundan. -Det torde börja kännas ganska frustrerande efter 25 års uträttat värv, -med orientalisk inriktning. De experter som värderar orientaliskt i Antikrundan är Björn Gremner och i sällsynta fall Anette Granlund.

Sveriges Handelskamrar nämner inte med ett ord att Charlotte Widenfelt kan någonting om Orientaliskt konsthantverk:

Inte ETT ord om orientaliskt.


Det är så med brottmål att det är åklagaren som måste styrka brott. Det menar domstolen att åklagaren inte lyckats med och det är förstås svårt att visa att föremålen omfattas av förbudet om man inte kan förebringa något slag av teknisk bevisning. Nu verkar det ju inte heller ha förekommit ens någon vittnesbevisning om deras ålder utan UAK:s uppgifter har fått stå helt oemotsagda. Man till och med bad den anklagade själv om att intyga hur oskyldig man var. Då går det inte att fälla. Man bad vargen vakta fåren. Ungefär som när Henrik Schyffert ringde Tullen i Helsingborg och bad dem släppa förbi ett gäng "kanonkillar" i en folka-buss. Schyffert ringde för ett humor-program i P3. Konsekvenserna för domen i Uppsala är enormt icke-humoristiska; En viktig distinktion. Trots avsaknad av brotts-styrkan från åklagarsidan, känns det oerhört ledsamt att ett svenskt domstolsväsende kan acceptera denna drift med rättstänkande. UAK definierar de facto sitt eget "Antikundantag".

Funderar för övrigt på att dra på mig ett tomteskägg och anmäla mig till Knut Knutsons föredrag i Stockholm i morgon; Förändringar i auktionsbranschen; - torde bli initierat. 


Källor i urval:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://www.unt.se/uppland/uppsala/infor-ratta-for-elfenbensauktion-3336056.aspx
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/04/bruun-rasmussen-skadeskjuten-elefant.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/05/crying-buddha-sold-at-woolley-wallis-in.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/svensk-elefanthost.html
http://www.besiktning.nu/Inspectors


4 kommentarer:

  1. Bra att du bevakar denna härva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Tack! It´s a dirty job...
      Mvh,
      Nicklas

      Radera
  2. Vem ska bevisa att ett objekt är äldre än 1947? Är det ägaren eller är det den som påstår att den kan vara nyare? Vad står det om detta i lagen? Om det är ägaren så måste han bevisa att det är äldre än 1947 annars kan det vara nyare och inte få säljas. Om det är dyrbart att åldersbestämma så borde det betyda att det inte går att sälja merparten av de föremål som kan vara möjliga att sälja per automatik? Har du kontaktat åklagaren om han tänker överklaga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym.
      Denna fråga är TOTALT central i sammanhanget! Jag har skrivit splatmetrar om detta, känns det som. Om du söker på ordet "elfenben" i sökrutan längst upp till vänster får du träffar på alla bloggar jag skrivit i ämnet. Ett tiotal gissar jag. Den blogg som kanske bäst svarar på dina frågor är nog den som heter: "Svensk elefanthöst". I den konstaterar jag att man kan datera elfenben oerhört enkelt och precist, med hjälp av alla registrerade kärnvapensprängningar i världen, sedan 1945. Dessvärre tror jag det var ett fatalt misstag att inte använda denna metod i åtalet mot Uppsala. Där rentvådde ju Uppsala Auktionskammare sig själva, på enkom verbala grunder, enligt det jag konstaterar i ovanstående blogg. Ett antal tester i labbet på Uppsala Universitet hade satt punkt för hela historien, gissar jag. Utan några så kallade antikundantag... Jag tror att domen kommer att överklagas.
      Mvh,
      Nicklas

      Radera