Karin Mamma och Jockum om Konst

Antikmonologen har i sommar intervjuat ett par av Sveriges mest uppburna konstnärer, Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström. Frånsett att de är hett eftertraktade i både Sverige och internationellt så är de också just, -ett par. Med detta i bakhuvudet bad jag dem svara på tretton frågor om konst, oavhängigt och framför allt ovetandes om den andres svar.

"Snart har dåtiden fallit över alla oss"

 

1: Ser du hajpen för samtidskonst som en självklart fortlevande företeelse?
Karin Mamma: Det kommer nog alltid att vara så, människan är nyfiken på sin samtid, man vill veta vad som är på gång, man vill inte känna sig akterseglad. Men alla funkar ju tack och lov inte på samma vis. Det finns alltid personer som ser samtiden i ett större sammanhang, ser orsak och verkan.

För att begripa sin egen tid måste man också vara nyfiken på historien. Ett rörligt intellekt gör det hela lättare. Själva hajpen har att göra med ekonomi, om västvärlden blir bankrutt försvinner hajpen.

Karin Mamma Andersson i ateljén

Jockum: Tror att konst är konst. Om det kallas för samtidskonst eller något annat spelar mindre roll.

Människor kommer alltid att uttrycka sig på ett eller annat sätt. Och det står självklart i relation till historien och föregående generationer. Alla som lever i just denna stund är samtida eller nutida. Snart har dåtiden fallit över alla oss. Men vi finns kvar som ett minne, en lukt, eller en berättelse. Konsthajpen är stor för att jakten på prylar är stor. Många kan köpa vad de vill men unika original ger något annat till livet.

2: (Om du inte har kontrakt med en gallerist:) Kan du tänka dig att "göra en Damien Hirst" och sälja en längre tids produktion via ett auktionshus, helt utan inblandning av en utomstående mellanhand i form av en gallerist?
Karin Mamma: Just Damien Hirst ser jag ju i första hand som en affärsman, att han valt att göra så går i linje med hans arbeten. Personligen skulle det nog krävas bra mycket innan jag fattade ett sådant beslut, troligen aldrig. Auktionshusen fyller sin funktion, men i grunden handlar det om den enes död är den andres bröd. När en person väljer att sälja, handlar det oftast om någon form av kris, eller ren och skär spekulation.

Jockum: Nej, det känns inte bra. Det känns skit. När jag är i ateljén finns inte publiken och galleristerna i mina tankar. Då utvecklas arbetet genom sig självt som ett slags mögel. Till slut blir det en utställning, något som har en egen rytm och viktiga tomrum, en sammanhängande bit. Det vill man visa. Auktionsverken kränger. De är bra på sitt. Men de säljer egentligen skärvor och osammanhängande delar. 

"...faktum är att jag har också målat mycket skit, men inte just den skiten"

3: Har du råkat ut för att din konst förfalskats/ ser du risken för att din konst en dag kommer att förfalskas som stor?

Karin Mamma: Jo, jag har absolut råkat ut för detta. Det finns folk som kontaktat min gallerist i Stockholm eller något av stadens auktionshus och hävdat att de har en tidig målning av mig, typ innan jag kallade mig för Mamma Andersson. Flera gånger har det varit ren skit som inte har något med mig att göra. Men det finns ju något komiskt i detta, faktum är att jag har också målat mycket skit, men inte just den skiten. De flesta skeletten i garderoben är tack och lov slängda. 

Jockum: Vet inte om man kan kalla det förfalskningar. Men jag har sett sjuka kopior. Skulle det hända att det blir förfalskningar, då får det väl vara så. Om jag får reda på det, så kommer jag spotta galla över det. 

4: Hur ser du på galleristens/auktionshusens funktion i dagens konstliv?

Karin Mamma: Att som konstnär arbeta med ett galleri kan verkligen ha sina fördelar, det vill säga om galleriet har goda avsikter. Det finns rötägg i den branschen precis som i allt annat. Men om du har turen att hamna på ett bra galleri betyder det väldigt mycket. Inte alls bara konstnärligt och ekonomisk utan också på många andra plan. Man får någon att luta sig mot. Någon som kan försvara dig i olika situationer. Dessutom får man en relation till de andra konstnärerna på galleriet. 

Jag tror även att gallerierna fyller en funktion för samhället. Om du är intresserad av konst, kan du om du bor i en lite större stad, oftast hitta en handfull gallerier som visar intressant konst, det är helt gratis. Utan gallerierna har vi bara museer, konsthallar och auktionshusen kvar, de är i sig otroligt viktiga men där visas oftast en redan etablerad konst.

Inspirerad(?) Jockum Nordström med kär familjemedlem

Jockum: För mig personligen är det viktigt att jag kan lita på mina gallerister. Jag ser dem som vänner och arbetspartners. Det handlar om förtroenden. 

Auktionshusens funktion idag är andrahandsmarknaden. Den har jag nästan ingenting att göra med.

Vad beträffar auktionshusen kan man också se dem som någon sorts oredigerade utställningar där högt och lågt samsas. Möbler, konst, kartor, tallrikar och fan vet allt, de kan ibland vara spännande men ofta känns de väldigt splittrade. Personligen är jag mest förtjust i de klassiska auktionerna.

5: Anser du att en kvinnlig konstnär har svårare att lyckas "stort" på dagens konstmarknad?

Karin Mamma: Så har det alltid varit, men jag är inte helt säker att det är så entydigt idag som det var förr. Det finns väldigt framgångsrika kvinnor idag, men flertalet är fortfarande män. Vad det beror på kan jag inte svara på. Jag vägrar tro att det finns kvalitetsskillnader beroende på vilket kön man tillhör.

Jockum: Nej, det tror jag inte. Inte idag. Inte i västvärlden i alla fall. Och det är den världen jag känner till. 

6: Under vilka omständigheter skapar du din bästa konst? (Exempelvis: Mellan kl 9-5 under tystnad, eller medelst skapande kaos när det "kommer till dig"...)

Karin Mamma: Det växlar hela tiden, men jag behöver nog en morot för att jobba på. För mycket stress gör mig förlamad och ledsen. Förr jobbade jag alltid fint direkt jag steg in i ateljén, nu för tiden är startsträckan betydligt längre. Det händer att de bästa passen är väldigt sent på kvällen, ibland på natten. Ju längre in i processen jag befinner mig, desto lättare är det att känna lust och bra självförtroende. Början av en era är alltid ganska plågsam och vacklande sen blir det bättre och lättare.

Jockum: Det kan man själv inte veta. När jag var yngre fanns en högre energi. En skenande häst. Ett klockspel som inte ville sluta spela. Då spelade inte förutsättningarna så stor roll. Idag behöver jag mycket lugn och ro. Jag vill vara ifred långa perioder, veckor, månader. På dygnet är tiden mellan tio och 3 bäst. Sen tycker jag också mycket om kvällen mellan klockan 8 och 12. Lyssnar dagligen på musik och har alltid gjort så.

Stairway to heaven? Arbete pågår; ateljéinteriör.

7: Var i världen anser du att centrum för samtida konst ligger?

Karin Mamma: Där jag befinner mig, där du befinner dig. Centrum hit, centrum dit. N.Y t.ex är en fantastisk stad. Massor med roliga och spännande människor, ett enorm utbud av kultur. Jag älskar att ställa ut där, men fy fan vad jag är glad att jag slipper arbeta där, hetsigt och pockande och vidrigt höga hyror. Men såklart finns det folk som behöver den karusellen runt sig för att må bra, det är ju en väldigt subjektiv åsikt jag ger. Hur som tror jag de så kallade Centrum flyttar sig hela tiden, det är det som är själva tricket. En sak är säker det ligger inte i Boden, inte i Stockholm.

Jockum: Det centrum kan man inte hitta. 

"Handen på hjärtat, jag är inte intresserad av mässor"

8: Vilken (vilka) plats/mässa etcetera anser du är viktigast för samtida konst?

Karin Mamma: Handen på hjärtat, jag är inte intresserad av mässor. Fråga samlare och art dealers istället, mässorna är till för dem och galleristerna.

Jockum: Stora museer brukar ha bra utställningar. Här slänger jag in några platser jag upplevt intressanta. Självklart finns det hundratals andra. New York, Düsseldorf, London och Berkeley.

Konstmässor suger ofta. Det gäller bokmässor, filmfestivaler, samlingsutställningar och bufféer. 

"Konstmässor suger ofta"

9: Vilka (äldre) konstnärliga inspirationskällor vill du framhålla som viktiga för ditt eget skapande?

Karin Mamma: Philip Guston, Randi Fisher, Eva Hesse och Clifford Still är just nu mina favoriter, men jag misstänker betydligt äldre källor så vi säger Ucello, Hercules Segers och Edvard Munch. Jag älskar konst, jag lever med konsthistorien runt mina fötter dagligen, hundratals böcker omger mig i ateljén. Favoriter kommer och går, ibland får de en revival inte bara en gång utan flera gånger.

Jockum: Ibland är det vissa detaljer. Ibland bara något som jag tycker om eller behöver i arbetet. Tatiana Nikolayeva, rysk pianist, cimbalospelaren Aladar Racz, Ungern 50-tal, Kimya dawson, sångerska, musiker och låtskrivare från USA, specifikt hennes första skivor. Selda från Turkiet, en platta med 4-händiga inspelningar från tidigt 70-tal av Schubert. Albert P. Ryder, amerikansk 1800-talsmålare. De sena teckningarna av L.S. Lowry från Machester, Ernst Ludwig Kirchners tidiga målningar. Skulptören Théophile Bras teckningar från tidigt 1800-tal. Smedsuddsmålaren Axel Nilsson, tysk folkkonst, serier från 60- och 70-talets Turkiet och England. Äldre Koreansk och Japansk (folk-)konst. Även textilier som Bayeuxtapeten.

10: Vilka samtida konstnärer vill du framhålla som väldigt viktiga?

Karin Mamma: Viktiga för mig just nu Tal R, Raymond Pettibon, Gunnel Wåhlstrand och Jonas Dahlberg.

Jockum: Här kan jag nämna många. Men jag avstår. 

Arbete pågår... Ateljéinteriör

11: Kan du tänka dig att ställa ut/sälja din konst i ett repressivt land, där konsten är hotad eller tillrättalagd? 

Karin Mamma: Renodlade fascistländer ska bojkottas.

Jockum: Nej.

12: Vad är konst, enligt dig?

Karin Mamma: Nej, det kan jag inte svara på.

Jockum: Konst är jag inte alltid intresserad av. Men bilder är jag alltid intresserad av. Konst är nog när folk gör konst. Alltså när de hävdar att de gör konst.

"Provokation har ju inte så mycket med rätt att göra, det är väl det som är själva poängen"

13: Anser du att en konstnär har rätt att provocera mer än andra yrkesutövare, i sitt konstnärsskap?

Karin Mamma: Nej, varför skulle den ha det? Provokation har ju inte så mycket med rätt att göra, det är väl det som är själva poängen.

Jockum: Tror inte att konst handlar ett skit om provokation i sig. Konst handlar framförallt om ett undermedvetet berättande. Om allt. Ibland blir det en provokation, ibland blir det ett jaså. Konst går inte att planera. Det tar tid.

14: Vilken fråga saknar du här?

Karin Mamma: Ingen, nu räcker det.

Jockum: Ingen.

----

Karin jobbar för närvarande på en stor muralmålning som i oktober ska ingå i en grupputställning på Artipelag, där all konst utförs på plats. Därefter ska Karin ställas ut separat på David Zwirner (New York).

Jockum arbetar i dagarna för fullt inför en utställning på David Zwirner Gallery (London), som öppnar i slutet av november.

Det rör onekligen på sig i närheten av paret Mamma Andersson/Nordström. Full fart framåt!

"Sommaren finns fortfarande, men bara lite. Backtimjan blommar och hussvalorna flyger ännu omkring och fladdermössen. Igår såg jag några amiraler och getingar suga i sig av halvruttna päron på backen"

Tystad husse.