Samtidigt, i Köpenhamn...

När det råder stiltje i Sverige gällande större auktioner, höll Bruun Rassmussen (BR) i förra veckan årets första kvalitetsauktion i Köpenhamn. Jag har inte sett kalla säljfakta, men uppenbarligen blev en hel del sålt till höga priser.

Något som sällan ses på ett svenskt auktionshus hemsida, är vad olika muséer köpt in hos dem. BR använder en lista över museum som handlat hos dem i sin marknadsföring och personligen anser jag det vara en spännande form av "skryt". Självklart kan det vara känsligt att "hänga ut" köparen, men det kommer ju ändå till allmänhetens kännedom förr eller senare, om ett museum köpt ett föremål. När det gäller konsthandeln så kan förhållandet vara det rakt motsatta; Om en viss aktör i Sverige köper ett konstverk, så finns(fanns?) en "gentlemens agreement" att auktionshuset inte kan/får använda det specifika konstverket i sin marknadsföring. Hur dyrt än sålts..! -Möjligen inte så gentlemannamässigt?

En olja av dansk guldålders stolthet C.W. Eckersberg, föreställande ett seglande sällskap, köptes av Statens Museum for Kunst och är redan upphängd.

Tondon av CW Eckersberg från 1824 kostade 1.5 miljoner statliga kronor.

Porslin och keramik gick delvis oerhört bra. Ett brickbord med tebordsskiva från danska Store Kongensgade-fabriken klubbades för 500.000 medan 13 delar av Meissens ”Papegojservis” gick för ett samlat klubbslag på 420.000. Vidare blev det rekordpriser på ”Flora Danica”, då t.ex. tolv middagstallrikar såldes för 125.000.

Barock dansk bricka med rokoko-ställ; en halv miljon kronor

Själv glömmer jag aldrig när jag var I Köpenhamn i början av 90-talet, för att forska kring fajansbord för en C-uppsats i Konstvetenskap. Jag gick in i dåtidens mest exklusiva antikhandel på Bredgade och räknade till 13 fajansbord i två våningar. De flesta var svenska och när jag mycket artigt började ställa frågor om "bakkebordsblader" -som de kallas på danska, blev jag till min oerhörda förvåning bryskt utföst ur butiken. Att jag talade i princip flytande danska, var iförd kostym och var överhövan artig hjälpte inte. Jag hann aldrig riktigt presentera mitt -helt- akademiska ärende. Det rådde och råder nämligen från Sverige exportförbud på signerade, bättre fajanser och flera av dem kände jag igen ifrån Stockholm, vilket innehavaren snabbt förstod.

Som en Paprikavas; 51 cm, dock ovanligare, kostnad 1,2 miljoner

Av det moderna konsthantverket stod sig Axel Saltos karakteristiska stengodsvaser och figurer väl. Det största utbudet någonsin bjöds ut och många av verken såldes till mycket höga priser, medan mer ordinärt förblev osålt. En stengodsvas i knoppande stil slog det danska auktionsrekordet och gick för 1,2 miljoner. Sammantaget gick det samlade utbudet av Axel Salto för 3,6 miljoner. En kuriositet var utropet om 16(!) pendyl, vägghängda ljusstakar designade av Pierre Forsell för Skultuna. Utropet var 15´ och klubban landade på 25.000 kr. Börja samla?!

16 Skultuna pendyl en suite, 25.000 kr

Ett par Mix-fåtöljer av Kaare Klint och Edvard Kindt-Larsen noterades till 410.000 kr, utrop 200-300´; Gudomligt vackra!

Mix, modell 4396, 410.000 kr, designade under 30-talet

Ett Wegner-skrivbord med yppersta proveniens; från designern Herbert Krenchels hem, såldes för 250.000 (utrop 75´). Ett smycke att visa upp på ett stort internationellt design-museum månne? Eller köptes det av en försigkommen handlare, för att därefter köpas av ett stort museum..?

Krenchel-frotterat Wegnerbord, designat 1954

Fotnoter:
Alla priser i danska kronor, som är ungefär 10% starkare än svenska kronan.
Paprikavaser finns i runt tio varianter och designades av Anna-Lisa Thomson för Uppsala Ekeby. Den vanligaste golvvasen är 52 cm hög.
Källor:
http://www.bruun-rasmussen.dk/vfs/news/130308-2.html