Antikdialogen; Auctionets Tom Österman om samtid och framtid

Eftersom antik- och auktionsmarknaden i och utanför Sverige i skrivande stund befinns i ett mycket föränderligt läge anser jag att detta bör belysas. En spade ska kallas en spade, och då kan man lugnt påstå att sagda marknad faktiskt befinns mitt i ett paradigmskifte.

Som konstaterat i senaste Antikmonologen, så är avsaknaden av fackpress som tar upp viktiga och brännande ämnen i antik-Sverige total, begreppet bristfällig räcker inte. Förvisso finns en tidning kallad Antik & Auktion (A&A), men enligt mitt förmenande är den inte värd namnet. Utöver A&A finns även tidningen Retro, i högre utsträckning än konkurrenten A&A innehållande belysande/ upplysande journalistik gällande föremål, men där går också tyvärr gränsen.

I stället för att bara knyta nävarna i fickan, fick jag idén att ta tempen på Marknaden i början av 2026. Med början i februari har jag intervjuat ett antal tyngre aktörer på konst- och antikscenen, i vid bemärkelse. Ingen intervju har blivit den andra lik, men förhoppningsvis rätas i alla fall några frågetecken ut samtidigt som nya poppar upp. Antikmonolog i all ära; i detta sammanhang är dock Antikdialog påkallad, tillika framkallad.

Samma dag (torsdag 12 mars) som jag hade för avsikt att publicera detta blogginlägg om den dynamiska situation som antikmarknaden befinns i, plingar mobilen till ovanligt många gånger och jag får samma tråkiga nyhet från flera kollegor och vänner. Auktionssajten Barnebys kastar in handduken. De har haft fel färg på resultatsiffrorna varje år sedan starten för 15 år sedan, och har i stället finansierats med närmare 300 Mkr i externt kapital, enligt Bolagsverket/Dagens Industri. "Sorgligt, uppger VD:n Therese Agerberth". I tider av konsolidering och nedstängning av företag/ gallerier i Sverige och övriga (väst-)världen ser vi även konkurser. Jag vill inte ha vatten på min resonemangskvarn, men får det tyvärr ändå. Sorgligt? Absolut. 

Detta förklarar det faktum att Barnebys är de enda som konsekvent lämnat mina mail helt utan respons. En enda av de övriga tillfrågade stora aktörerna har tackat nej, men jag törs inte nämna vilken, för det torde leda till spekulationer... -Även från min sida, måste tillstås.

--------------------------------

På en mer positiv not, för att prata svengelska, så väljer jag att börja intervjuserien med Tom Österman, Senior Client Executive på Auctionet, samt en av grundarna av företaget. Vårt samtal ägde rum på företagets huvudkontor på Grev Turegatan, den 20 februari, i ett snötyngt Stockholm.

Vid intervjutillfället har Auctionet 83 anslutna auktionshus i sex länder. Med 4-5 i pipeline, som Tom uttrycker det. En enorm mängd anslutna auktionshus. Auctionet gick live i november 2011. Vad gör då Auctionet?

Tom Österman, en av grundarna av Auctionet.

Vi är möjliggörare för auktionshus att kunna sälja sina föremål flödeseffektivt men också kostnadseffektivt. Auctionet får betalt först när en vara har sålts och betalats, så det ligger i vårt intresse att det går bra för auktionshuset. Ibland kan det kännas som vi är mer engagerade i auktionshusverksamheten än dom själva. Man jobbar-ofta som familjeföretag- helger, kvällar och nätter, för det har de alltid gjort. Men så kommer vi in och tittar på hur man eventuellt kan förbättra flöden och annat. Var ska fotostudion ligga? Var ska lagerhyllorna stå? Hur ska föremålen effektivast vandra genom auktionshuset för bästa flöde?

Ni har över 80 auktionshus under paraplyet nu, hur stora vill ni egentligen bli? Ni är ju redan gigantiska.

När man driver företag så vill man ju bygga vidare och vi har ju trots allt en unik affärsmodell. Vi har inga konkurrenter i Europa. Just nu fokuserar vi på England. Där finns ungefär 1000 auktionshus. Säg att vi får 10% av marknaden. Då är vi större än i Sverige. De gamla gubbarna med en papegoja på axeln som gillar att ha klubban i hand och showa inför publiken är på utdöende. Nu ska nästa generation ta över och de tycker ofta att det är onödigt att hålla fysisk auktion med tio i publiken och ett snittpris på 30 pund, en söndag när man kan sitta hemma i soffan med datorn i knät i stället.

Rule Britannia!?

Vi gör ju även sådant som auktionshusen inte ska hålla på med; fakturering tar tid och är tråkigt. Det löser vi för dem. Samma sak med transporter. Vi har bilar som hämtar allt som sålts till våra packcentraler, där vi packar och transporterar. Allt förstås försäkrat. Så vi försöker liksom göra allt det tråkiga. Då kan de jobba på det värdeskapande. Ta in nya föremål, katalogisera bättre, göra bättre konditionsrapporter och ta snyggare bilder. Men lämna allt backoffice, ”det tråkiga”, till oss.

Jag noterar att du nämnde ett generationsskifte i England. Den meningen kan ju korrigeras till ”ett generationsskifte”. Det är ju det överallt och jag anser begreppet paradigmskifte vara påkallat. I ett tidigare samtal så nämnde du någon handlare som bara tog kontanter. Det fungerar inte 2026. De tiderna är förbi.

Swish is King

Jo, det har hänt mer, låt oss säga de senaste 20 åren, än någonsin förr. Och det är ju inte branschen i sig som står för förändringarna utan människors köpbeteende. Ena stunden klickar du hem dojor från Spanien på Zalando och den andra kan du lägga bud på konst/ antikviteter. Du har apparna i mobilen, scrollar och lägger bud. Sparade sökningar gör att du får notis när önskeföremål dyker upp.

Lämnar Auctionet utrymme för (de få) antikhandlare som fortfarande är aktiva, eller tillhör de en annan dimension?

Ska vi säga så här, antikhandlarna tycker jag blir viktigare och viktigare. Utan dem skulle vi inte ha en fungerande bransch. Ibland kan det till och med vara bra med auktionshus som inte har fulländad kunskap, hur konstigt det än kan låta. Antikhandlarna sitter på spetskunskap och måste kunna hitta saker som gått under radarn, så att säga. Det ska inte säljas falska grejer. Bra konditionsrapporter och framför allt bra bilder är en förutsättning. Men utan antikhandlare så skulle branschen vara djävligt platt. De fyller en enormt stor funktion!

Vi befinner oss under intervjutillfället mitt i ett av Sveriges främsta konst- och antikstråk, med kvalitetshandlare i var och varannan affärslokal runt Kommendörsgatan och andra gator. Åtminstone var det så för 10-20 år sedan. Enstaka finns fortfarande kvar, men showrooms och besök-på-förfrågan är numer standard. Jag påpekar att det inte är så många år sedan en av Toms gamla arbetsgivare, Bukowskis, införde en stor annons i morgonpress, med budskapet ”hoppa över det onödiga mellanledet Antikhandlarna och kom direkt till Bukowskis i stället”. Sällan har jag (antikhandlare) blivit så provocerad, vilket jag då också kommenterade i Antikmonologen.

Paradigmskiftet gäller ju även föremålen. Barockens, rokokons och den gustavianska erans föremål, så kallade klassiska antikviteter, håller på att bli totalt obsoleta, eller hur..!?

Veden du kan köpa på Statoil är dyrare i kilopris än en fin rokokobyrå, säger Tom, i sitt som alltid kraftfulla bildspråk. Och vem ska köpa rokokobyrån? Det finns ju ingen i branschen som skriver om och lyfter fram konst och antikviteter. En möbel som är tillverkad 1765 av en ytterst skicklig snickare finns det inte så många av. Och det blir inga fler. Tvärtom faktiskt! Jag sitter och gör försäkringsvärderingar och ser till exempel hem som brunnit. Där rök en till, liksom... Men hur ska vi skapa intresse kring det? Auctionet Academy (företagets egna kursverksamhet) har skapats för att sprida kunskap, likaså Auctionet Magazine. Jag hatar inte dansk design, men i jämförelse med högklassiga 1700-tals möbler så är det faktiskt massproducerat och kostar väldigt mycket. När man i stället kan köpa möbler som har överlevt fem-sju generationer och fortfarande håller. Det krävs faktiskt ett uppvaknande!

Dyrare än rokokobyrå.

Färre platta paket från möbeljätten alltså?

Javisst, min son köper hellre ett 130-årigt skrivbord med patina, än ett nytt, fortsätter Tom. Han tillhör ju Greta-generationen, där återbruk har blivit ett modeord.

Då brinner förhoppningsvis jordklotet åtminstone upp lite saktare?.

Nu när de äldre föremålen har börjat inbringa mindre pengar måste handlarna sälja av lite bättre grejer också. Inte bara det som är lagat eller knäckt… Visst, det kanske blir förlustaffärer. Men det är lite som med gungorna och karusellen; det som köpts dyrt blir mindre lönsamt. Men där det står nu gör det ingen nytta.

Lätt för en kommissionär (det vill säga en mellanhand med provision) att säga, tänker jag… Vad säger du om de problem som jag tagit upp med exempelvis tyska auktionshus tillbaka i tiden? Man försökte sälja ofta nytillverkade och galet felkatalogiserade objekt som antika. Med ofta evighetsmånga återutrop, utan sänkta bevakningar. Dessutom var ofta elfenbensföremål till salu, av minst sagt dubiös ålder (dvs efter 1947).

Vi hade 28 anslutna auktionshus i Tyskland. Vi slängde ut 24 av dem, tror jag.

Oj, så fel det kan bli. När hade ni 28?

2013-2014… Då hade vi ett tyskt team som åkte runt och signade auktionshus hejvilt. Men de auktionshusen fick aldrig en bra onboarding. De fattade inte vad de skulle göra och de sålde fel grejer, så då drog vi liksom ur sladden…

Vid ett seminarietillfälle ställde vi upp ett experiment för personalen på anslutna auktionshus. Det var en skottsäker väst, ett gammalt panterhuvud, ett gäng lösa ädelstenar och en gammal emaljskylt som avbildade en färgad man som serverade kaffe och frågan var hur och om det kunde säljas. De äldre i personalen tyckte att det var väl bara att sälja! De yngre däremot, hade stora problem med alla föremålen, av olika anledningar. Det mesta får man sälja, men de yngre tyckte inte att det kändes fräscht. Det finns hopp för framtiden liksom..!

En stötesten för Auctionet är era transporter. De anses dyra!?

Det är de inte. Möjligen har vi varit dåliga på att förklara omständigheterna. Vi håller utbildningar i packteknik och tillhandahåller packmaterial, lådor och inget paket är det andra likt. Våra packcentraler i Stockholm och Malmö skickade 300.000 paket förra året. De är sällan platta och då krävs det proffs som packar. Kostade ett föremål 300 och transporten 600 så tycker folk att det är dyrt. Men om slutpriset blev 4200 så känns inte samma transportavgift så dyr.

--------

Tom Österman är allt annat än en dununge. Han har definitivt förmågan att sälja container-vis med sand inne i djupaste Sahara. Jag har själv tränat och aktivt använt de flesta säljmetoder kända för mänskligheten under stor del av min jordevandring. Ändå kommer känslan över mig att om någon skulle kunna utveckla mig som säljare och ledare, så sitter han nu rakt framför mig.

---------

Ett annat ifrågasatt ämne är det faktum att Auctionet äger eller deläger ett antal till er anslutna auktionshus. Detta innebär enligt mitt förmenande ett tvåstolssittande?!

Från början var inte vår tanke att äga auktionshus. Vi köpte in oss i Kolonn för att vi behövde föremålen. Vi hade systemet och plattformen. Nu behövde vi även föremål och då köpte vi in oss i Kolonn. Vi hade skapat Bukowskis Market och drivit det i tre år och tripplat omsättningen, så vi visste att det funkade. Vi blev erbjudna Crafoord i Lund av Knutte (Knut Knutson). Jag tror inte Knut såg oss som en konkurrent för att vi höll på mer med low-value-items, men sedan stöpte vi om Crafoords. Då gick de med förlust, men efter ett år med vinst. Och visst, sedan har det blivit några auktionshus, men vad jag vill komma till är att om det inte funkar på ett auktionshus så känner vi av smärtan ekonomiskt. Kan vi då fixa problemet så är det till fördel även för alla auktionshus anslutna till Auctionet, vare sig vi äger dom eller inte. Win-win för alla.

Stockholms Auktionsverk var ju ett stort förvärv?

Ja, det var ganska taskigt skött de senaste sex åren… Det var inte kul att se världens äldsta auktionshus (1674) misskötas. Det var på väg att gå sönder. Så vi köpte svenska, tyska och finska delen av Lauritz. Vi ville inte ha den danska och se hur det gick…

Hur resonerar ni kring vad som ska säljas hos era auktionshus? Är det okej att sälja ett par väl ingångna skor eller något annat bruksföremål?

Ja, varför inte egentligen? Jag såg en modern Husqvarna motorsåg på sajten häromdagen. Säg att den klubbas för 6000 spänn. När kostade en stilbyrå från 1800-talet 6000? Den kostar 800 och är tyngre att hantera på alla sätt. Jag har själv köpt både högtryckstvätt och arbetsbänk på Auctionet. Självklart är det fortfarande betoning på konst och antikviteter. Men för den sakens skull vill vi inte ha ett auktionshus som är nischat bara på motorsågar. Vi är numer ganska hårda i vilka som ansluts.

Här håller Tom en engagerad utläggning om uttrycket Lean Production. En Toyota-filosofi och produktionsstrategi som syftar till att maximera kundnytta och minimera resursslöseri genom ständiga förbättringar. 

Odraget snöre.

”Nu drog någon i röda snöret. Samla hela personalen! Glaset har gått sönder på den här tavlan i den här vagnen. Varför? Det saknades en pappskiva som mellanlägg. Bra. Då köper vi fler pappskivor. Alla vet. Ständig förbättring. Det är lean!”

Ni har sålt mer än 3,6 miljoner föremål och lägger ut mellan 4.000-6.000 nya föremål varje dag. Hur blir det inte fel?

Vi hade som tidigare nämnts ett antal tyska auktionshus som la ut föremål till samma pris, 20 gånger. Det var fel och då byggde vi om systemet. Glöm inte heller att vi har gjort rätt mycket för auktionsbranschen. Du kunde inte lägga fasta bud förr, för du visste inte riktigt vad som hände. Du fick alltid ditt föremål för ditt maxbud. Skulle du få ner en stol från Sundsvall på den tiden så kunde det kosta hundra kronor i näven, men då fick du hämta på en mörk parkering i en förort, tre månader efter köpet…Vi har städat upp ganska ordentligt. De som använder vårt system nu kan inte se maxbudet och heller inte vem som lägger buden.

Hur tänker Auctionet om nya regler om betalningar och penningtvättsregler? Vad jag förstår så har vi tre länsstyrelser i Sverige, varav endast en har börjat titta på potentiella problem och till och med bötfälla auktionshus. Små auktionshus har fått stora böter för att de inte har haft både hängslen och livrem i syfte att mota eventuellt misstänkta pengar i grind?

Vi har två anställda jurister som sysslar med såna frågor, för att alla ska ha sina papper i ordning. Dessutom har vi en heltidsanställd kille vars jobb är att hitta felaktigheter och abnormiteter.

Jaa, mycket kan man säga om nätet, men det bästa var väl att ringarna försvann..! (En ring bestod av en grupp köpare som illegalt hade kommit överens om att endast en bjöd. För att gruppen skulle hålla illegal efterauktion på det som köpts av den utsedde budgivaren. På så vis kunde mellanskillnaden fördelas mellan deltagarna, i stället för att tillfalla den verklige ägaren samt kommissionären).

Jo, det var andra tider. Idag känns branschen sund och bra. Handlare idag har inte nödvändigtvis butikslokal längre. Kanske för att undvika fasta utgifter och så kör de på annat vis och utomlands också. Världen har ju öppnats upp och bara för att antikaffärerna stänger igen på Kommendörsgatan så behöver inte det betyda att det går dåligt för branschen. I somras var jag exempelvis på en antikmässa i London, fortsätter Tom (även kallad Tom-Tom sedan Bukowskis-tiden) och en kille dök på mig. Aren´t you the Auctionet guy!? Jo, svarade jag..? Ni måste ta bort arkivet nästan skrek han och fortsatte, jag köper jättemycket hos er men kunderna kan ju bara googla så ser de vad jag betalat för det… Jaa, det är väl liksom inte vårt problem att du inte kan argumentera för en sak som du tycker är bra inför dina kunder sa jag. Transparensen är superviktig även vad gäller priser, säger Tom-Tom med emfas.

Ja, det är fler än jag som hatar att slutpriserna är osynliga hos Bukowskis..! Samtidigt så finns det de facto köpare vars inköp per automatik tas bort från vissa auktionshus hemsidor, just för att transparensen ska vara noll.

Jo, det är ju en illa dold hemlighet skrattar Tom…

Därefter berättar Tom om när Auctionet hade köpt auktionshuset Lawrences i sydvästra England, i början 2022: Tom klev in som VD och skulle dels ställa om VD-verksamheten och dels ändra från så kallade General Sales till Continous Sales. (Tom och hans fru Malin bodde i England mellan 2020-2023, där båda var inbegripna i att driva the Auction Hub samt bygga upp en packcentral för Auctionet).

Tom började prata med silverkillen hos Lawrences, hållandes en stor silverljusstake i handen. Varför är den helt oputsad, den ser ju ut som s—t..?! Ja men handlarna älskar det, svarade den silveransvarige mannen. Då ser dom att den kommer från ett genuint hem och så kan dom köpa den, putsa upp den och sedan sälja den i sin butik..! Okej, men är det inte bättre att putsa upp den och sikta på slutkunden i stället och få hela auktionssystemet att tjäna en extra peng..?! Du har ju faktiskt som kommissionär ofrånkomligen en skyldighet att söka uppnå ett så högt pris som möjligt!

Et tu, Brute!? (Fritt tolkat: Använder även du silverputs, min Brutus?)

Vet du vad jag har gjort i höst, frågar Tom med stolthet i rösten. Jo, tillsammans med Folkhögskolan i Vänersborg höll jag i en kurs för att utbilda värderingspersonal. CSN-baserat som genererade högskolepoäng! Kursen behandlade de flesta föremålskategorier som till exempel möbler från 1500-tal till idag, glas, keramik och konst med duktiga gästföreläsare som Andreas Siesing och Anders Welander med flera. Det var riktigt kul och eleverna var duktiga.

Skoj, men det är väl dessutom ganska inkomstbringande? Både internationellt, exempelvis Sotheby´s i London, där jag själv gått, och de svenska auktionshusen har ju hållit i en uppsjö kurser i många år.

Också, absolut! Men för närvarande så kanske styrelsen tittar på röda siffror vad gäller våra utbildningar och protesterar, men jag håller fast eftersom kunskapsspridningen och intresseskapandet kring konst och antikviteter är så viktigt.

Tack Tom, för intervjun!

På min promenad genom antikdistriktet efter intervjun ser jag -trots mitt stora intresse för både antikviteter och ornitologi- mycket riktigt- varken några klubbviftande gubbar eller papegojor.

-------------------------------------------------------------------

Alla bidrag till Antikmonologen mottages med stor tacksamhet. Längst ned på denna sida har ni också möjlighet att lämna kommentarer till bloggen.

------------------------------

Missa för övrigt inte Programserien Saker & Ting med Fredrik Strage och mig. Det ligger fler än 30 halvtimmeslånga avsnitt på YouTube. Producent är EFN/ Handelsbanken. Programmen handlar om samlare och samlande och en hel drös med sköna samlare kommer till tals och får prata om sina samlade passioner. Bara att logga in på YouTube och söka på Saker & Ting! Gratis.

I detta avsnitt beskriver Fredrik Strage Herr Granqvists Bordeaux med sentensen: "det luktar precis som ett nyöppnat paket Dennis grillkorv..!". Episkt roligt.

---------------------------------------

Från Fjärran och När till Brösarp.

Har ni vägarna förbi Brösarp så får ni inte missa en av Sveriges roligaste Antikmässor, den 20-22 mars. Om en vecka, kom gärna förbi min monter och säg hej i så fall!

------------------------------------------------------------------

Fotnot:

Barnebys och Auctionet grundades samma år, 2011, av goda vänner och kollegor från Bukowskis. Månne var 2011 det år som Bukkan drabbades av det största strömhoppet någonsin? 

Nej Auctionet, detta är inte kvalitet

På grund av diverse omständigheter har jag de senaste åren tyvärr presterat väldigt få blogginlägg. Gudarna är dock innerligen medvetna om att uppslag inte saknas. 

------------------------------------------------------------------------

Det är söndag och paraplyföretaget för 40 auktionshus; Auctionet (AN), håller idag höstens Kvalitetsauktion. Annonseringen har varit allestädes synlig, inte minst i sociala medier. "Vår expert väljer ut sina favoritföremål". Experterna utgörs av Tom Österman, David Brolin och Li Pamp. Två av tre kända från TV -inte oviktigt i sammanhanget- och alla erkänt duktiga ringrävar i Antiksvängen.

22 eller 23? Kvalitetsauktion i alla fall.

Av de 40 auktionshusen deltar 22 i Kvalitetsauktionen med 808 föremål totalt. I genomsnitt således 36 föremål per auktionshus. De 22 väljer själva huruvida eller inte de ska vara med i Kvalitetsauktionen, likaså även föremålen. Minst antal utrop har Lysekils Auktionsbyrå med tre objekt. Flest föremål i auktionen har Garpenhus Auktioner med 128 utrop. Inget av AN:s utländska auktionshus deltar i Höstkvalitén.

Vid en sortering av Kvalitetsauktionens högst värderade föremål tar Garpenhus guld-, silver- samt bronsplats, med Tanghäst värderad till 600.000 kr, björn skuren i jade värderad till 300.000 samt Yoke i sten från Haiti värderad till 225.000 kronor. Ja, även fjärdeplatsen tas av det Malmö-baserade auktionshuset, med ett par silverkandelabrar värderade till 180.000 kronor. -Edit: Inget av dessa fyra föremål såldes-

Under de två rubrikerna "Asiatika" (19 utrop) och Keramik och Porslin, underrubrik "Orientaliskt" (16 utrop), finner vi Garpenhus sammanlagt 35 orientaliska utbjudna objekt. Samtliga föremål är kinesiska och den sammanlagda värderingen -gjord av Garpenhus expert/experter ligger på 1.502.500 kronor (med förbehåll för eventuell felräkning). Detta är exklusive Yoken, värderad till 225.000 kronor.

Jag har försökt ringa till Garpenhus under helgen, men de har stängt lördag-söndag. (Något som var otänkbart bara för något/några år sedan under en sista visningshelg för en så kallad Kvalitetsauktion. Men som tiderna ser ut med allt större framgångar för nätauktioner samt den extrema situationen med rådande pandemi, så är det förståeligt). 

Nedan visas ett urval av Garpenhus orientaliska kvalitetsföremål.

"Kang-shi, omkring 1700". Min rumpa, torde en brittisk intendent utbrista på sitt språk. Omkring 2000 vore en korrekt katalogisering.

"Sannolikt Yuan-dynastin" (1279-1368 efter Kristus). Samtida vore en adekvat beskrivning.

"Yuan-dynastin" (1279-1368). Samtida vore en korrekt katalogisering.

"Song-Yuan (960-1279)". Nu skrek den brittiske intendenten "min rumpa" på sitt språk -igen. Samtida vore närmare sanningen.

"Song-Yuan". Icke. Samtida -igen!

Song-Yuan. Nope. Samtida.

"Han dynastin (206 f.Kr- 220 e.Kr)". Värdering 300.000 kronor. Sent 1900-tal/samtida vore en korrekt datering.

Gott och blandat hos Garpenhus Kvalitetsauktion. 

Själv köper jag dock hellre en påse av denna variant, för en tjuga. Foto: Partykungen.se

------------------------------------

Garpenhus 35 kinesiska föremål har följande angivna provenienser (alltså tidigare kända ägare):

"Sydsvensk privat samling": 24 stycken.

"Skånsk privatsamling": 4 stycken.

"Ingeniör Hans Henningsen, Danmark, därefter privat samling": 3 stycken.

"Alf Holm": 2 stycken.

"Viktig sydsvensk privat samling": 1 (snusflaska värderad till 2500 kronor). (Varför "viktig"?)

Ett föremål, en blåvit terrin, saknar proveniens.

Den för hela Höstkvalitetens högst värderade föremål, en sancai-glaserad Tang-häst, värderad till 600.000 kronor, anges proveniensen som: Hans Henningsen, Ingenjör, Danmark. Direkt efter proveniensen står "För jämförelse:" med två länkar till två olika Tang-hästar som sålts hos ett av världens största auktionshus, Christie´s. Den första Christie's-hästen såldes år 2019 för 675.000 amerikanska dollar. I runda slängar 7 miljoner svenska kronor. Inte kattskit. Den hästen hade kända provenienser från 1947/1984/1986. Den andra Christie's-hästen såldes 2014 för 149.000 amerikanska dollar, cirka 1,5 miljoner kronor. Den hade dock endast en -mycket modernare- proveniens, från 1998. Vän av ordning undrar då hur intendenten vid Garpenhus Auktioner har resonerat när denne satte värderingen 600.000 kronor. -Eftersom densamme ansåg att de två Christie's-exemplen var så -i sammanhanget relevanta- att de skulle stå i direkt anslutning till Garpenhus kuse. Varför realisationsvärderingen 600.000 kronor, när de två så viktiga(?) jämförelseobjekten såldes för 7 respektive 1,5 miljoner kronor? 

För att potentiella kunder skulle tycka att 600.000 kronor var superbilligt?

Tidiga provenienser blir något av en "garanti" för presumtiva köpare att föremålet de åtrår de facto är äkta -ofta i motsats till en "för sen" proveniens. Åtminstone som psykologisk effekt betraktat.

Ymnighetshorn, dock ej kinesiskt. Foto: Bukowskis

Provenienser kan vara/är helt avgörande för slutpriser på kinesiskt konsthantverk, eftersom marknaden bokstavligen svämmar över av mer eller mindre bra förfalskningar sedan många år. En säker proveniens från 1947 är i sammanhanget guld värd. Det kinesiska ymnighetshornet började spruta ut förfalskningar i slutet av 1980-talet och fortsätter till våra dagar. Ett ämne jag diskuterat i Antikmonologen (AM) otaliga gånger sedan bloggstart år 2012. Alla mer erfarna auktionshusanställda vet att en mycket stor andel av de kinesiska föremål som idag erbjuds till försäljning är förfalskningar. Inte bara kopior, utan de facto förfalskningar.

Trogna läsare av AM har också i bakhuvudet att det alltid är mycket enklare att förfalska ett skrivet intyg än själva objektet i sig...

Att i direkt anslutning till ett föremål som värderats till 600.000 kronor länka till två extremt lyckade försäljningar i USA av två helt andra föremål är i mina ögon helt enkelt en variant av Phishing eller nätfiske. Ett försök att lura potentiella kunder att bjuda högt. Om Lasse-Gurra Aktersnurra säljer sin långmilare till Volvo från 2001 för 8.800 kronor så blir det liksom lite konstigt om han i annonsen ändå också länkar till Volvos värsting, med triple-bigger-extra-allt-bling-bling på, från 2020, för 940.000 kr. För fångst av godtrogen lantbrukare. Bondfångeri med ett ord.

Auctionet har sedan många år ett system av att för oss kunder sätta spotlighten på föremål som är extra intressanta. Oftast står detta i direkt samband med de högst värderade föremålen. Anmärkningsvärt är att inget av hela Kvalitetsauktionens fyra dyraste objekt är utvalda av någon av Auctionets tre experter. Förvisso är ingen av de tidigare nämnda tre experterna expert på just orientaliskt konsthantverk, men de besitter mycket breda kunskaper inom alla föremålsområden. 

Jag anser att ett totalt undvikande av kommentarer vidrörande auktionens fyra dyraste föremål, tillsammans värderade till mer än 1,3 miljoner kronor, är oerhört "olyckligt", för att inte säga fel. 

Orientaliskt är dock INTE handplockat av Li Pamp. Heller inte av Tom Österman och heller inte av David Brolin. 

Hör inte, talar inte, ser inte. Världens äldsta framställning av de tre åsiktsamputerade primaterna i Shintohelgedomen Tosho-gu i Japan. Foto: Wikipedia.

Här finner ni Auctionets Urvalskatalog för Höstkvalitén 2020. Alltså det AN anser som mest spännande.

I en lång text nämner Försäljningschefen Tom Österman massor av spännande föremål i Höstkvalitén i deras 16-sidiga nätmagasin. Dock nämns inte ett enda orientaliskt föremål. Ändå är h e l a auktionens tre högst värderade föremål orientaliska...

Hösten 2020 får -för Auctionet nya antikkändisar- nya titlar att tillföra sina trycksvärtedoftande visitkort. Rektor och Magistrar har redan pekats ut. Ingen av dessa har plockat ut Orientaliska favoriter. Heller. 

Jag tolkar det som att man från Auctionets sida resonerar som att "Marknaden får avgöra". Man kryddar med gubbnävar av Laissez-faire och tänker att går-det-så-går-det och det som inte säljer drabbar ingen, vare sig fattig eller rik. 

Eller är det rent utav så att det på mer exekutiv nivå inom Auctionet inte finns djupare kunskaper om orientaliskt konsthantverk? I så fall borde man ta in konsulter som gör jobbet. Vi finns. Att jag som "bärare av budskap" är både kokt, stekt och helrökt behöver inte påpekas. Men tack för tanken, ni som uttalat den. (Jag har pekat på precis samma problematik vad gäller Skandinaviens största Antikmässa, i Älvsjö. Kvalitetsjuryn för Antikmässan har stora problem med just orientaliskt).

Från Auctionets hemsida!

Som det nu ser ut så är det en skandal att man accepterar dylikt krafs i en "Kvalitetsauktion". Jag bedömer den absoluta merparten av Garpenhus 35 föremål som moderna förfalskningar. Flera av objekten måste skärskådas på nära håll och även TL-testas för att kunna bedömas korrekt. En del av de lägre värderade föremålen är nästan korrekt katalogiserade, eftersom de beskrivs som 18/1900-tal. Dock bara nästan, eftersom det skulle kunna ha stått 19/2000-tal i stället. Med kraftig slagsida åt 2000-tal, eftersom vi skriver 2020 i år och det mesta av Garpenhus 35 föremål i Auctionets "Kvalitetsauktion" är gjorda på denna sidan millennieskiftet.

Vilka är förlorarna under och efter genomförd auktion då? Alla, i långa loppet! Jag har skrivit många spaltmetrar om detta i tidigare Antikmonologer. Kanske påminns ni exempelvis av blogginläggen om Z-Point Auktioner i Borlänge? Läs först Snillen excellerar i Borlänge och sedan Århundradets auktionsresultat i Borlänge; -eller kanske inte? 

Paralleller till Garpenhus finns, även om Z-Point Auktioner var snäppet värre. Z-Point försattes i konkurs i februari 2017 men var uppburen medlem av båda Auctionet och Barnebys, tills AM började gräva i verksamheten.

Ansvaret vilar tungt på en så stor organisation som Auctionet att hålla "ordning i sina led". Fyrtio auktionshus ombord samma skepp är ett svindlande antal! Undertecknad har flera gånger diskuterat problemen med AN:s Försäljningschef för Sverige, Tom Österman. Ju fler utländska auktionshus som ansluts till AN, desto fler problem uppstår om gemensam inriktning och regelverk -anser jag.

Även om de svenska medlemsauktionshusen sköter sig, så innebär det inte med automatik att Tyska/Spanska/Engelska/övriga auktionshus gör det. Jag har för Tom pekat på felaktiga katalogiseringar utförda av tyska auktionshus för exempelvis kinesiskt konsthantverk samt även pekat på minst sagt problematiskt saluförande av elfenbensföremål hos spanskt auktionshus, utan påföljder. Det sades då att man inte kan styra de utländska medlemmarna i dylika frågor, endast söka föra en dialog.

Är det så även för de svenska Auctionet-medlemmarna?

----------------------

Fyra dagar efter avslutad Kvalitetsauktion så går det inte särskilt bra att hitta försäljninigsresultaten för Garpenhus praktföremål:

Tanghäst, värderad till 600.000 kronor, utrop nr 1479756:

Björn, Han-dynastin,  jade, värderad till 300.000 kronor:

Yoke, sten, värderad till 225.000 kr:

Där fumgerar länken och föremålet går att bjuda på- igen! Värderingen är densamma, 225.000 kronor, beskrivningen är också exakt densamma som inför Kvalitén, "Teknisk analys från 2014 medföljer som bekräfter (sic.) att det rör sig om ett mycket gammalt föremål". Ett mycket gammalt föremål är exakt hur gammalt?

Silverkandelabrar, ett par, värderade till 180.000 kronor:

Alltså konstateras att tre av fyra av hela Auctionets Höstkvalitetsauktions högst värderade föremål mystiskt ha försvunnit efter att ha utbjudits på auktionen. Vad hände med det som kallas transparens? Detta är mycket oroväckande och allt annat än förtroendeingivande. Vad säger Auctionet om plötsligt uppdykande Svarta hål i deras organisation?

                                                            -----------------------------------------

För att avsluta Auctionet-resonemanget på en gladare nivå så noteras att en uppenbarligen mycket eftertraktad cykel, en så kallad höghjuling, såldes för en rar slant. Utropet var satt till 6.000 kronor hos Södermanlands Auktionsverk. Två köpare var dock ivriga och klubban föll först på dryga 80.000 kronor, cirka 100.000 med avgifter. Cykeln tillhör en ovanlig övergångsvariant när man försökte sig på att växla ner framhjulets storlek med hjälp av dubbla kedjor och kugghjul. Denna korta transitionsperiod varade ungefär mellan 1884-1887. Därefter tar det vi idag ser som "designmässigt normala" cyklar över. Initierade källor tror att cykeln är på väg utomlands. Hoppas de tar småvägar dit.

---------------------------------------------------------------------------

Älvsjö Antikmässa meddelade för ett par dagar sedan att de ställer in 2021 års mässa, på grund av pandemin. Tiderna är extremt tuffa för alla antikaktörer som inte har auktionshus. 

Organisationen bakom Antikmässan skickade ut en enkät till oss utställare för någon dryg månad sedan, där man bland annat frågade om vi kunde tänka oss att i stället för en fysisk mässa göra en digital dylik. De lär ha fått ett rungande nej till svar, -såklart. Bara det faktum att man uttalade tanken om digital antikmässa som ersättare för den "riktiga" mässan är minst sagt oroande. 

Rimligen kommer många antikhandlare tyvärr tvingas upphöra med sina verksamheter under 2020/2021, på grund av rådande situation, med konkurser till höger och vänster. 

Hur många finns kvar 2022? Kommer de att räcka till för att utgöra Antikmässan samma år? Kommer Stockholmsmässan att få -tillräcklig- lönsamhet i en eventuell Antikmässa i Älvsjö år 2022? Hur viktig anser Stockholmsmässan att Antikmässan är? Finns någon underliggande "högre kulturbärande gärning" som motivering för Antikmässans existens? Var årets mässa rent av den sista? 

Många frågor blir det och flera av dem formulerades redan långt innan pandemin.

-------------------------------------------------------------

Sist vill jag understryka vikten av att handla lokalt och gärna hos små aktörer. I tider som dessa räknas varje krona. Köp antikt eller gammalt och återanvänd och laga för andras överlevnad -och planetens! -I stället för att klicka hem nytillverkade saker från exempelvis Kina eller Amazon... Sistnämnda företag har vi ju i och för sig redan rullat ut röda mattan för i Sverige.

Var rädda om er, håll avstånd, tvätta händerna ofta och var även rädda om kärleken.

------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Fotnot:

Mottot att ”inte se (något ont), inte höra (något ont), inte säga (något ont)” ger uttryck för en buddhistisk tanke om att den som inte exponeras för ondska inte heller kommer att reflektera denna ondska i sitt tal och sina gärningar (Wikipedia).

Källor:

De tre aporna – Wikipedia

Älvsjö Antikmässa 2016

Helgen  6-7 februari kunde hugade prylälskare besöka både Antikmässa i Uppsala och så kallad Megaloppis i Solnahallen -och det gjorde man, vilket innebar fantastiskt fina besökarsiffror på båda eventen.

Fager brallis lockade till Fyris?

Knivstamässors Mathias Lavemark berättar att de i Fyrishov på lördagen hade 2400 besökare och 1500 under söndagen; i och för sig en multimässa, med antikviteter, sybehör och hälsa i ett. Mathias tror att halvrisigt väder talade till mässans fördel.

Fyris fyndfest

Uppsala-sjölejon (korkskruv, troligen dansk, cirka 1950)

Megaloppisen i Solna hade, enligt Tommy på Masens megamässor, 3200 personer under lördagen och 1300 på söndagen. Verkligen glädjande antal besökare, för att vara så pass -relativt- små mässor!

Solna Prylparadis

"Ere en sån?"

Solnaskål, troligen Murano, 1960-tal.

Sötögd rörstrandsapa från Solna

              ------------------------------------------------------------------

På torsdag är det dags för coola storebror som ingen i klassen ingen ens överväger att mopsa med, varken vad gäller antal utställare eller besökarsiffror, nämligen Älvsjö Antikmässa. Störst i Skandinavien utgör mässan ett Mekka för prylnördar och esteter. Det ni söker skola ni finna där.

Skaf-medlemmar och långväga gästande utställare får checka in redan under måndagskvällen, medan vi andra intar extra tidig frukost under tisdagsmorgonen, för att hänga på låset 07.00 vid Östra entrén. Därefter hamras, hängs, hissas, rullas, pyntas, sträcks, borras och framför allt packas det upp ur lådor och packlårar i cirka 20 timmar, för att alla besökare ska ha möjlighet att köpa det handlarna saluför under fyra dagar.

Besök antikmässan! Njut av jakten på de saker ni (fortfarande) söker. Njut av all kunskap som finns i luften, i (nästan) varje monter. Njut av de föremål ni aldrig sett och inte vet något om. Våga fråga och prata med folk. De allra flesta älskar det de säljer och jobbar med och blir bara lyckliga över att få prata med andra intresserade!

Och framför allt, handla av de människor ni känner respekt för och vill gynna. Låt de kronor ni surt förvärvat hamna i fickan på de handlare ni respekterar. Antikhandeln är satt på undantag och tillhör ett utdöende släkte, vilket jag är den förste att beklaga. Auktionshusen tar skickligt allt större marknadsandelar, inte minst tack vare hårt marknadsförd näthandel. Att ni då handlar i antik- och konsthandeln, på riktigt så att säga, är viktigt för branschens överlevnad.

Ett handslag ska vara ett handslag och en spade en spade. Välkomna till alla mina kollegor och inte minst Cederqvist Antik & Vin, i monter C 16:74!

Happy hunting!

Fantastisk matta hos Willborgs; en Soumak om 280x180. Kräver en rejäl veckopeng, just under en kvarts miljon. Men hur ofta ser man en så gammal matta i detta sagolika skick?

-------------------------------------------------------------------------------

Den tråkiga historien om Z-Point Auktioner rullar vidare:
Jag ställde två frågor i mail till Direktören Mikael Björkman, den 11 februari, tre dagar innan senaste (skandal-)bloggen om Z-Point Auktioner publicerades. Svar kom den 15 februari:

Direktör Björkmans svar lämnar övrigt att önska. Utan att penetrera eller kritisera exakt hur olyckliga/obegåvade Mikaels två svar är, så är avslutningen det som är absolut mest centralt i sammanhanget: (Mikael Björkman har alltså just avslutat en auktion som skall ha dragit in drygt 14 miljoner kronor på näst intill uteslutande nytillverkade kinesiska "antikviteter" (vänligen se tidigare bloggar)) och skriver:"...Fram för allt så är köparna experter. De luras inte av moderna förfalskningar. Handlar man med sådant blir man inte långvarig i den här branchen(sic.)". (Antikmonologens kursiveringar).

Detta är episkt. "Inte långvarig i den här branchen". Nä, det är just det, Mikael, jag har försökt att anslå de lätta och eleganta diplomatiska instrumenten i mina alltför extensiva dykturer i Z-Points irrfärder. Men nu säger jag det explicit, rätt ut i skrift, och ger dig absolut helt rätt i ditt påstående. Dock ber jag i all språkroad ödmjukhet att få omfrasera en fraktion och i stället skriva:
Handlar man med moderna förfalskningar SKALL man inte BLI långvarig i den här branschen! Så bäste direktör Björkman, lyss till den sträng som brustit alldeles för många gånger både i Borlänge och Falun och bliv vid din läst!

Har du förträngt vad som skedde den 28 juli 2015 i Falu Tingsrätt?

Din fru/sambo har/hade då engagemang i följande bolag:
Z-Point Antik och Galleri
Björkmans Auktioner AB
BJ&Sun Executive Imports Handelsbolag. I vilket HB Mikael Björkman för övrigt var bolagsman.

Detta är totalt groteskt. Det räcker nu, Mikael Björkman. Det räcker nu!

Eller vad säger Barnebys och Pontus Silfverstolpe?


Fotnoter:
Skaf, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening