Ivan Jelineks utomjordiska skulpturer och mångstolssittande Bukowskis och Auctionet

Om ni har möjlighet så rekommenderar Antikmonologen ett besök på klassiska kulturcentrumet Blås & Knåda (B&K) på Hornsgatan i Stockholm. Ta med er alla de där äldre sedlarna ni har i madrassen också, för chansen att ni drabbas av samma vill-ha-känsla som undertecknad är överhängande. Har ni inte möjlighet att gå så se till att skaffa er det! Nedanstående är en utställning av sprängstoffskaraktär.

Barnvänlig skulptur

Tjecken Ivan Jelinek, född 1951, är keramikern bakom verken som framkallar ha-begäret och föremålen i fråga är svårt odefinierbara. Tänk er Salvador Dali få ihop det med Hergé och att det hela utspelas i en Star-Wars-bar. Doppa därefter allt i guld och silver och polera hårt och sprinkla rejält med Socker-Conny. Resultatet blir en grupp kaxiga in-your-face-föremål som tar mer plats än någon keramik jag sett tidigare.

Utställningen provocerar. Jag vill ta i och slå på sakerna för att söka utröna vilka material det rör sig om. Som vore det den mest självklara sak så låg jag plötsligt där på rygg (undrar vad medföljande svärfar tänkte?), mitt i utställningsrummet och granskade underredet på något som påminde om det som gemene man kallar "bord". Högbränt porslin av vitaste kvalité dominerar materialvalet. Övrigt förekommande är vitmetall, polerat stål(?), mässing, gummi, sten med mera. Allt i synnerligen tankeprovocerande, tillika utpräglat oheliga giftermål.

Skulpturskur

Jelinek med kanna.

Minimalistiska stylister och utpräglade vänner av japansk minimalism göre sig icke besvär. Detta är så långt ifrån less-is-more och minimalism man kan komma. Å andra sidan behöver det ena inte nödvändigtvis utesluta det andra.

Finfika på g?

Mohawk pot.

Ansvarig konsthantverksinskaffare på Nationalmuseum (NM) borde få det riktigt hett om öronen om inte åtminstone ett par av dessa i sanning fantastiska föremål finns till beskådande när det nya Nationalmuseum öppnas. Jelinek deltog i en grupputställning på B&K 2014, men detta är vad Antikmonologen erfar hans första svenska separatutställning. Redan då (2014) var NM framsynta och köpte en av Jelineks pjäser.

Kritiska blickar och leenden. Jelinek i ett nötskal.

En utställning skickligt placerad i sin samtid. När USA:s president presenterar alternativa fakta presenterar B&K alternativa tolkningar av klassiska former i denna praktfulla skulpturutställning packad med humor och minutiös hantverksskicklighet.

Utställningen som kan liknas vid porr för skulpturälskare pågår den 1-26 april på Blås & Knåda på Hornsgatspuckeln i Stockholm.

 (Samtliga foton: Antikmonologen)

----------------------------------------------------------------------

För några veckor sedan damp ett mail ner från Bukowskis. I detta mail sälj-pitchades "Limiterad upplaga av specifik stol i tio unika utföranden" mycket hårt. Tio olika designer för mellan 17.000-22.000 kronor per "unik" stol. En av dem är redan markerad som slutsåld. Ganska basalt formulerad köppsykologi.

Budskapet att Bukowskis samarbetar med företaget Norrgavel och att stolarna är "unika" och alldeles fantastiska blir svårt att ta till sig. Detta på grund av att Bukowskis är (snarare borde vara) ett auktionshus, en kommissionär, som ska förmedla det en kommittent lämnar in till försäljning. Nu ska plötsligt Bukowskis sälja "unika" stolar "med fokus på kvalitet och hållbar design" etcetera...

Hur kommer dessa fantastiska "unika" hårt säljpitchade stolar att säljas om -låt oss säga- fem års tid av exempelvis auktionshuset Bukowskis. Ska katalogiseringen då inbegripa termer som "unika" och säljpitchas lika hårt som idag? Hur kommer personalen på -låt oss säga Bukowskis Market- att lägga värderingsnivån då, -om fem år? Kommer Lisa eller Kalle på Bukowskis Market att få bannor från Bukowskis huvudkontor för att hon/han satt 4.000 kr i utrop år 2022 på en stol som kostade 20.000 kronor år 2017? Eftersom de då inte håller "värdet uppe" på något som Bukowskis de facto satsat pengar i?

Idag säljer auktionshuset Bukowskis dessa "unika" stolar i limited edition för runt 20.000 kronor styck. Hur många ingår i varje limiterad upplaga? Kan/bör/får man överhuvud taget använda ordet unik om det finns fler än ett exemplar?

Enligt Antikmonologens förmenande så sitter Bukowskis på två stolar, eller möjligen tio. Under alla omständigheter ett högst dubiöst förfarande som jag i sin förlängning anser blir oetisk.

------------------------------------------------------------------------

A´propos oetiskt så meddelade Auctionet den 11 april att man förvärvat Auktionshuset Crafoords i Lund. Unge herr Bexhed, Uppsala Auktionskammare, säljer till Auctionet och säger om försäljningen: Vi är mycket glada över att kunna lämna över stafettpinnen till Auctionet.com. Auktionsbranschens stafettpinne är alltså epitetet för dagen, Crafoord.

Auctionets garanti den 12 april 2017. Crafoord måste väl nu få kallas "särskilt utvalt"? Antikmonologen har diskuterat flagranta problem med ett par av Auctionets särskilt utvalda auktionshus. Se exempelvis krönikor om Z-Point Auktioner och Auktionisten. Vidfogade Guarantee har haltat betänkligt.

Hur tänker man på Auctionet när man köper ett auktionshus? Och framför allt; hur tänker alla de auktionshus som redan är med under Auctionets flagg när Auctionet plötsligt shoppar auktionshus? Hur stabilt känns detta exempelvis för de övriga skånska auktionshusen som redan är anslutna till Auctionet? Frågorna hopas.

"Lille Per" som alltid var klassens ljus, eller "smöris", fick högre betyg i skolan än de som var precis lika duktiga, men inte hade "samma fallenhet" för att glänsa inför fröken. Vilken specialbehandling får ett ägt auktionshus i jämförelse med de övriga som "bara" har skrivit på vad jag gissar är att kalla för franchiseavtal? Vilka skillnader finns i ekonomiska upplägg mellan franchisetagare och ägt auktionshus?

Jobbar man exempelvis på Systembolaget så får man inte samtidigt vara vinimportör med egen firma. Det blir liksom ohållbart ur många perspektiv. Det finns -lika uppenbara som självklara- villkor i Systembolagets anställningsavtal om dylika företeelser.

Jag förutsätter, möjligen oklokt, att Auctionet har genomfört köpet av Crafoords -för övrigt ett av mina favoritauktionshus i Sverige sedan många år- med hjälp av extensiv juridisk expertis. Dock blir jag närmast vimmelkantig när jag läser Auctionets Användarvillkor, eftersom jag anser att stor diskrepans råder i anledning av förvärvet av ett auktionshus. Flera meningar i följande text, saxat ur extensivt ordekvilibristiska/ordbajsande "Användarvillkor" den 12 april 2017, anser undertecknad gå stick i stäv med Auctionets numer auktionshusägande:

"Auctionet ska aldrig ses som säljare av ett Auktionsobjekt...". Vänta nu! Hur fungerar det med Crafoord? "Auctionet ansvarar inte för klagomål från den Vinnande Kunden, avseende Auktionsobjektet". Vad säger Konsumentköplagen om denna friskrivning från ägarens sida, månne?

Särskilt när man beaktar vad Auctionets grundare Niklas Söderholm säger i pressklippet om köpet, den 11 april, 2017:

Auctionets köp av Crafoord är alltigenom ologiskt. Hade man haft för avsikt att stöpa om sin eller Crafoords verksamhet, så hade jag inte skrivit dessa rader. Men Söderholms uttalande talar emot detta och således ska Auctionet både ha kakan samt sälja den. Och expertisera den. Och kontrollera den. Etcetera in absurdum.

Auctionet sitter definitivt på tio stolar. Eller 38, eftersom det är antalet auktionshus man har som franchisetagare. Dock har man ännu inte lagt in Crafoords i listan, vilket ger 39.

Enligt devisen om skomakaren skådas numer övergivna läster på allt fler platser i den svenska antik- och auktionsbranschen. Oetiskt av Auctionet? Ja, det menar jag. Åtminstone i högsta grad opassande.



Källor:
http://www.blasknada.com/ivan-jelinek/
https://www.bukowskis.com/sv/news/1165
https://auctionet.com/sv/terms

Fornasettifest, Gallégala och Rysk Revolutionsyra på Metropol

Förfalskningar har gjorts sedan tidernas begynnelse. Möjligen var det som idag kallas för förfalskning inte från början gjort för att lura någon, utan endast tillverkat som kopia.

Auktionshuset Metropol har som vanligt auktion på måndagar, med visning fredag-måndag.

Låt oss titta lite närmare på avdelningen "Glas och Keramik".

Metropol skriver om följande Askfat, nr 1033 5783, "Piero Fornasetti (1913-1988), ej signerad, porslin, längd: 18, 5. Piero Fornasetti, född 1913, död 1988, italiensk målare, skulptör och formgivare". 

Någon har slitit bort ditlimmat tyg. Basen är atypisk för Fornasetti och saknar signatur/firmamärke.

Vän av ordning undrar på vilka grunder detta enkla fat bör attribueras till Fornasetti? Föremål av denna tillverkares hand har kopierats och förfalskats i stor utsträckning. Något som är mycket känt i branschen. Fatet såldes för 150 kronor.

För den hugade lockar möjligen "6 del Porslin", nr 10335413, hos metropol i kväll? Ni får dock gissa hur stora föremålen är. Dessutom ställer jag mig tveksam till att ett enda av de sex objekten är tillverkat av materialet porslin. Jag ser fajans, flintgods och troligen stengods på bilden. De tre ugnseldfasta formarna kan vara av porslin, men en betydligt mycket mer lyckad rubrik hade varit "keramik" för denna samling -keramik. Gruppen klubbades för 200 kronor.

Illustrerade Stekfat, nr 1034 1123, är katalogiserat som "Blåvitt Kompaniporslin, omkring 1800, längd: 41 cm, utrop 1000 kr". Av för undertecknad uppenbara skäl, hade jag katalogiserat detta fat som sent 1900-/tidigt 2000-tal. Klubbat för 1000 kronor.

Att ryskt porslin har förfalskats och även sålts i Sverige för mycket stora pengar, är ingen nyhet för bransch-initierade. Att ovan illustrerade tallrik kan vara senare än 1921 är överhängande möjligt. Tillägget "möjligen senare kopia" hade varit trevligt i all ödmjukhet. Det går tretton falska på dussinet av revolutionskeramik/föremål, vare sig det rör sig om fransk, rysk eller annan revolution. Tallriken klubbades för 10.000 kronor.

"Orientaliska tallrikar"

Fjorton tallrikar: nr 1033 5577, "Orientaliska".
De är j a p a n s k a, utöver "orientaliska". Högst sannolikt tillverkade under 1900-talets första fjärdedel. Storleken får vi dessvärre gissa oss till. Klubbades för 100 kronor.

"Tallrikar, Kina"

Två tallrikar, Kina, nr 10335603. De är japanska, inte kinesiska. Sålda för 100 kronor.

"Tallrikar, diverse", nr 10335584. Vi får inget veta om antalet tallrikar; heller inget om storlekarna; heller inget om det material tallrikarna är gjorda av; heller inget om skick. Jag tror att det rör sig om 16 flintgodstallrikar av huvudsakligen svenskt ursprung i huvudsakligen mattallriksstorlekar, med enstaka naggar. Jag tror. Gruppen såldes för 100 kronor.

På loftet på Metropol?

"Tomtar, 2 st, keramik", nr 10335011, ser ut att vara tillverkade i gips/plastmassa i kombination med metall(-stav), snarare än keramik. Vore det möjligen inte snyggt och korrekt med en datering av detta icke-antika utrop också? "Sent 1900-tal" exempelvis. Utropet utgick(!).

"Urna, Kina", nr 10335633, kunde möjligen ha beskrivits som "Rökelsekar, Japan, sent 1800-tal, saknar lock" om man ville få till det mer korrekt. Men det är bara vad jag hade skrivit. Utropet utgick(!).

"Väggvaser, 2 st, Kina" hade jag i stället katalogiserat som "Väggvaser, Japan", eftersom det är mer korrekt än Metropols katalogisering. Utropet utgick(!).

"Vas, Émile Gallé (1846-1904), glas, överfång, signerad", nr 10346057. Hade jag katalogiserat som... Nä, det hade jag inte alls! Den får nämligen inte säljas, för det är en mycket dåligt utförd förfalskning. Inte kopia, eftersom som den är försedd med signatur. Till skillnad från ovan diskuterade "Fornasetti-askfat", som inte är försett med falsk signatur. Fornasettifatet är "bara" felattribuerat av Metropol. -Vilket är en viktig distinktion ur juridisk synvinkel. Galléglas utgör ytterligare ett föremålsområde som är mer eller mindre förstört, av bra -eller som i detta fall- mindre bra, förfaskningar. Vasen såldes för 4.400 kronor.

Så här ska INTE en Gallé-vas se ut undertill.

 "Vas, Kina" hade jag personligen katalogiserat som "Lampfot, Kina, modern tillverkning" eller möjligen åtminstone som "Vas, Kina, modern tillverkning, borrad för el nedtill. Träställ saknas".

Icke försumbar, på basen centralt borrad detalj.

Vaser har väl generellt sett inte ett centralt borrat hål i basen? "Vasen" såldes för 600 kronor.

------------------------------------------------------

Kommentarer om material är knapphändiga och mycket ofta felaktiga. Storleksuppgifter saknas oftast(!). Det torde väl vara intressant för potentiella köpare att veta hur stora objekt man bjuder på? Glaskaraffer, djurfiguriner, tallrikar eller dricksglas saknar ofta mått.

Om man för ett utrop påpekar att locket är trasigt, men för ett annat utrop inte kommenterar något som helst om skick; innebär detta då att det utrop som ej har kommentar om skick är i perfekt skick? Varför skulle man annars upplysa om ett utrops fel, men inte ett annats? Detta är ett stort -och tidigare av Antikmonologen diskuterat problem. Metropol katalogiserar helt inkonsekvent vad gäller storlek, antal, material och skick.

Ett enda maxmått vore uppskattat, men som det ser ut på Metropols bilder så saknas storleksreferenser totalt. Exempelvis:

Dina drömmars åsna? Storlek 45 cm eller 4,5 cm? Din gissning är lika god som min.

Utrop nr 1033 5606, "Keramik diverse, 5 delar", utrop 300 kr. Gruppen såldes för 150 kronor.

Om just NI var säljare av extremt illa katalogiserade föremål på Metropol; skulle ni då vara nöjda med det? Omvänt, om ni är intresserade av att bjuda på något av ovanstående; triggas ni då att lägga bud på det med vägledning av ovanstående katalogiseringar? Tror ni det råder goda förutsättningar för att tvist uppstår om huruvida eller inte något av det ovan ifrågasatta är äkta? Tror ni att det gagnar ett auktionshus att kunder kommer med ifrågasättanden gällande äkthet eller att de facto tvist uppstår med köpare/säljare om föremåls äkthet? Tror ni att ovanstående beskrivna utrop, som bara är "stickprov", är till gagn för någon i antik/konst- eller auktionsbranschen?

Föremålsområdet Glas och keramik är oerhört illa katalogiserat. Vad anledningen till denna förflackning är, har jag ingen aning om. Men klart står att både säljare och köpare är förlorare på det hela taget. Nog kan kännare plocka något russin ur kakan, men i långa loppet så blir det snömos/dispyter/uppgivenhet som leder till att köparna, det vill säga antikbranschens framtid, hellre köper platta paket hos IKEA. För där VET man vad man FÅR! Kvar står vi utan kunder.

Kanske blev ni rent av (pun intended) under visningens gång sugna på att köpa en uppsättning "Vinprovarglas", nr 10333557? Glasen såldes för 500 kronor. Undrar vad de kostat i diskat utförande?

Nr 10333557, En bild säger mer än tusen ord.

Att det gått fort att katalogisera för Metropol må vara rationellt ur ekonomisk synvinkel, men man sågar av den antika gren man än så länge klänger sig fast vid. Eller vad säger herr Grimaldi?

Metropols utförliga Köpevillkor säger bland mycket annat finstilt under underrubriken Ansvar för fel:
Uppgift om t.ex. upphovsman, äkthet, ålder, teknik, skick eller proveniens, samt uppgifter om Föremålets allmänna kondition, förekommande skador och lagningar m.m. tjänar endast som vägledning för Köparen vid dennes egen undersökning av Föremålet.

Onekligen oerhört provocerande formulerat. Men håller det i domstol? Det ställer jag mig mycket tveksam till.



Fotnot:
Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Porslin

Skrattmåsar och trasiga varningslampor i färgglatt Stockholm

Medelst pedalkraft på väg till vernissage av modern visning gör omkring fyrahundra skrattmåsar, de flesta i full sommardräkt, allt för att överrösta den nuförtiden konstant tunga stockholmstrafiken. På provisoriet Strömbron lyckas måsarna med sina hormonyttringar, och deras läten blir till en ljuv musikmatta för en gammal avdankad fältbiolog. Jag stannar, tar ett par snabba bilder och njuter minst lika mycket som svarthuvorna av aprilsolen.

Njuter gör jag även på Stockholms Auktionsverks (SAV, numer ägt av danska Lauritz) Moderna visning av ett antal spännande föremål. Exempelvis ett alldeles underbart skåp ropat för 100-150.000 kronor, ritat av Josef Frank. Det jag personligen tycker är vackrast är det som sannolikt skrämmer iväg nio av tio potentiella kunder; nämligen skåpets slitage, patina med ett vackrare ord. Skåpet tycks ha tjänat som upphällningsplats för samtliga drinkar skakade under Drink-SM de senaste 50 åren. Så är dock inte fallet, proveniensen är känd och de facto spännande. Skåpet klubbades för 220.000 kronor.

Fräsigt Frank-skåp.

När folk åker utomlands har en del som tidsfördriv att notera det besökta landets pris på hamburgaren "Big Mac"logiskt kallat Big Mac-index. Svenska antikbranschens motsvarighet, med en nypa salt, har i många år varit designern Jonas Bohlins idag närmast ikoniska plåtskåp "Slottsbacken". Ett ytterst enkelt designat metallskåp i obehandlad plåt/metall, med råa, avsiktligt rostiga ytor.

Slottsbacken gjordes endast i 200 numrerade exemplar och någon sanning finns det väl i att dessa skåps priser indikerar hur konst- och antikmarknaden mår. Möjligen är det då symptomatiskt att inget av Stockholmshusen försöker sälja ett, ännu i alla fall, våren 2016? Folk håller i sina föremål i tider av oro.

Lotte-tavlor, nr 430 och 431.

Att vissa utrop placeras på bästa plats i visningssalen har ofta att göra med antingen föremålets eller inlämnarens prestigenivå, ofta i kombination däremellan. Högst värdesatt hänger oftast, men inte alltid, på bästa platsen. Där världens dyraste svensksålda målning någonsin hängde år 2010,  Sommarnöje av Zorn, såld för 26 miljoner, hänger under innevarande visning två blandtekniker av Lotte Laserstein, nr 430 och 431; möjligen veckotidningsillustrationer, med utrop satt till 50.000-80.000kr. Förunderliga äro herrens väg(g)ar. Såldes för respektive 60.000 och 85.000 kronor.

Nr 466, Ingens hundar, olja 104x116 cm, Staffan Hallström, utrop 5.000.000-6.000.000 kronor.

På praktplats två hänger en oerhört kraftfull olja, utrop 466, i Staffan Hallströms mest kända, ikoniska serie Ingens hundar; En hörnsten i det svenska 1900-talets konsthistoria. Ifrågavarande kanvas såldes i november 2004 för 1.390.000 (utrop 400.000-500.000) av SAV. År 2016 anser samma auktionshus att tavlan är värd mer än tio gånger sedan senast det begav sig. Anmärkningsvärt. Återstår att se om det, enligt Heidenstams retorik, lönar sig att spänna bågen så hårt -och hur lågt man lyckas övertyga säljaren om att lägga bevakningspriset?! Hundarna såldes för 4,8 miljoner kronor.

Nr 132, "Trädgårdsmöbeln nr:1, Folke Bensow". Utrop 30.000-40.000 kronor.

Ett par gjutjärnsbänkar, nr 132 attribuerade till Näfveqvarns Bruk understryker att allt inte nödvändigtvis är vitt och svart, även om just dessa bänkar de facto går i denna färgskala. Jag undrar om dessa bänkar verkligen är tillverkade under 1900-talets första hälft? SAV skriver bland annat: "smärre slitage, sannolikt senare träsitsar" samt "PROVENIENS: Taburetterna ingick i ett husköp på 1980-talet där taburetterna stått sedan länge". Bänkarna såldes för (dubbla utropet) 60.000 kronor till okänd köpare.

"Länge" kan ju innebära ett par dygn, allt är ju som bekant relativt. För övrigt vore totalt osannolikt att träsitsarna är "gamla" eller från tiden. Då skriver man väl "nya" i stället för "sannolikt senare", eller tyckte någon möjligen att det klingade sämre?

Detalj av utrop 132.

Detalj av nr 132, undersida. Nya skruvar. Ny färg. Nytt virke. Ny metall. Frågor på det?

Folke Bensow var designern bakom dessa bänkar, år 1920. Vidare; kvalitén på gjutningen haltar alldeles oerhört, detaljarbetet är oprecist/indistinkt, efterarbetet dåligt, patina saknas i princip totalt och luftbubblor/-gropar förekommer extensivt i den gjutna metallen. Bänkarna visar inte några som helst tecken på någon vidare ålder. Det är i antikbranschen känt att Näfveqvarns Bruks gjutjärnsföremål, som ända sedan 1980-talet tidvis har nått mycket höga prisnivåer, har förfalskats. Behöver varningslampan bytas ut på Stockholms Auktionsverk/Lauritz?

Det finns orter som heter Venice, Mora och London i USA. Månne finns det ett Näfveqvarn i Kina? Gör om och gör rätt Stockholms Auktionsverk/Lauritz! Förfalskningar har inget att göra i en kvalitetsauktion. De ska simpelthen bare fjernes fra auktionen!

Detalj av nr 132.

Detalj av utrop 132, bubblor i gjutningen.

 Exempel på hos Bukowskis tidigare såld Bensow-bänk av samma modell: Trädgårdsmöbeln Nr 2.

Likadan Bensow-bänk, tidigare såld på Bukowskis. Hårt ansatt av ytrost.

------------------------------------------

Adekvat terminologi är av avgörande vikt i auktionssammanhang. Vid granskande av katalogtexten till följande olja på duk uppstår några tankar.

Olja på duk, nr 631, "Jean Lurcat, tillskriven, Paysage avec femme" (kvinna i landskap). Värdering (=utropet) satt till 20.000-25.000 kronor.

Oljemålning, nr 631, tillskriven Jean Lurcat.

Vänta nu lite... Olja av Lurcat, tillskriven. Vabefalls? Målningen är ju tydligt signerad "Lurcat" i nedre högra hörnet. Vad menar då SAV:s experter med "tillskriven"? Tvivlar SAV på att signaturen är äkta? Tvivlar SAV på att målningen är utförd av Lurcat? En kvalitetsauktion med signerad tavla som endast är tillskriven artisten, trots tydlig signatur -utan kommentar om varför- torde vara första gången. Den möjliga Lurcat-målningen noteras till 16.000 kronor i slutprislistan.

Vad är intentionen, Stockholms Auktionsverk? "Armbandsur, Rolex, tillskrivet" eller "Lurcat, signerad, tillskriven". Sugen på att bjuda? Någon? Förtroendeskapande?

Multipelt ägg av Lucio Fontana erbjudes. Svar till "Partner sökes". Nr 626. Foto: SAV.

På en hylla hos SAV står en i Uppsala så kallad världssensation till salu, utrop 626. Se krönikan Verkligen världssensation Antikrundan, Bexhed och Barnebys? Lotterivinsten i form av stort mässingsägg från Uppsalas Antikrundevärdering, som under oerhört dramatiska omständigheter värderades av unge herr Bexhed till omkring en halv miljon kronor.

Antikrundans regler säger något i stil med att den värderande experten inte ska kunna "ta in" föremålet till sitt auktionshus, i detta fall Uppsala Auktionskammare. Praktiskt då att ha fru Bexhed hos rivalen SAV! Keep it in the family. Nämnda auktionshus är dock något mer modest i värderingen; 300.000-400.000 kronor värdesätts den "unika" multipeln, i 1000-upplaga, till. Ägget nådde pocherad nivå och såldes för 600.000 kronor! Dock inträffade något underligt. Det klubbades först för slutsumman 480.000, men togs upp för ny budgivning efter debacle med kundtjänst.

-----------------------------------------------------------------------------------

Ärkekonkurrenten till Bengt Sundströms Stockholms Auktionsverk heter Bukowskis och där har nya kvastar sopat. Nåja, man har i alla fall beslutat sig för att skilja konsthantverk och möbler från måleri-delen. Teorier har gjort gällande att konsthantverksdelen drunknat bland måleriet och visst kan det ha varit så. Sålunda pågår en visning uteslutande av 1900-talsmåleri i Berzeeli Park. Möbler och Contemporary/ Samtida måleri kommer senare under våren, vid skilda tillfällen. Återstår att se om SAV följer efter. Naturligtvis gör det visnings- och inlämningsperioderna något mer komprimerade.

Under torsdagskvällen (14 april) når mig för övrigt nyheten att herr Sundström shoppar vidare i Sverige. Nu har även Karlstad-Hammarö Auktionsverk införlivats i Lauritz käcka hägn. Huk er göbber o gömmer, nu snakker vi dansk..!?

Nr 50, Hjorths "(Klein-)blå Eva mot (Klein-)blå fond. utrop 3.000.000-3.500.000 kronor. Såld för 3 miljoner (inkl. avgifter).

På Bukowskis syns det att hängningsstaben (de som ansvarar för att "bygga" utställningen) haft roligt. Det är en fröjd att vandra genom salarna, med fondväggar i starka färger som accenter eller komplement till en massa visuellt godis.

Jirlows olja, nr 137, Cykeltur i Provence. Ingår Frankstolarna i klara, tillika matchande färger i köpet?

Lennart Jirlows Provencemålning kräver sin våning, snarare än lägenhet. Respektingivande måtten 186x300 centimeter och utropet satt till 800.000-1.000.000 kräva dessa väggar, färger och möjligen också drycker(?). Stolarna lyfter fullkomligt ut duken från väggen! Strängen brast med en smäll och målningen förblev osåld.

Olja av Siri Derkert i centrum. Utrop 1-1,2 miljoner.

 Mot vägg färgad som en god Bourgogne utan mognad hänger en av mina personliga favoritmålningar från det svenska 1900-talet; nämligen Siri Derkerts underbara Ryttare från 1916-17, konsthistoriskt otroligt viktiga år. En målning jag hade privilegiet att för snart 20 år sedan få resa med i Norge och Danmark, för att sedan hjälpa Sotheby´s att sälja i Stockholm. Ett resesällskap jag sent ska glömma. Såld för 1.9 miljoner.(inklusive avgifter).

Ytterligare resesällskap under samma skandinaviska sejour utgjordes av den betydligt mer bisarra kompositionen "Gräshoppan" av Nils von Dardel. Modernismen ur en pillerburk? Ropad till 2,800.000-3.000.000 kronor. Såld för 3,185 miljoner (inkl. avgifter).

Dardel goes Yves Klein goes LSD?

A propos pillerburkar och obesvarad kärlek; Något som oftast saknas nuförtiden, är extensiva katalogiseringar av konst(hant)verk. Ropar/värderar man ett konstverk till en massa hundra tusen eller miljoner kronor, så tycker jag banne mig att ifrågavarande auktionshus ska försöka vara så djuplodande som möjligt om föremål och konst. Det blir ju löjligt om man överväger att köpa något för ett par miljoner och katalogtexten endast består av namnet på konstnären och priset. Hellre en ofta använd standardtext om ifrågavarande konstnär än ingen text alls. Att den svenska konstmarknaden domineras av en enda enormt skicklig konsthandlare har sannolikt sin förklaring i bland annat just detta. Det är inte bara konstverket som säljs, utan hela historien kring detsamma. Promenaden från Bukowskis till icke nämnda Konsthandel må vara Sveriges dyraste, men så växer oftast också historien kring de transporterade konstverken för varje meter närmare Konsthandeln de kommer. Det går alltid att gräva fram mer fakta om bra konst. Tidsödande? Förvisso, men det lönar sig. Oftast.

Gör ett besök på visningarna om ni har möjlighet! Det är högst temporära museum där ni ser ting som därefter låses in hos sina nya ägare någon eller några generationer. Man behöver inte klä sig extra fint för att gå på Visning på Fina Gatan och "Vanliga Människor" är välkomna. Allt annat är myter.

Självklart så ska ni också försöka gynna den existerande konst- och antikhandeln. Vi behöver stödet för att överleva.

Äntrar cykeln för att hinna få en solnedgångsbild ackompanjerad av de våryra måsarna.

Skymningen gryr. Här har sannolikt även Siri Derkert stått och njutit om våren.

Trevlig vår!


Fotnoter:
Strömbron stod klar 1946 och har hållit väl. Så väl att den har fått fortleva, trots att den från början avsågs som just en tillfällig lösning och därför alls inte utsmyckades.

Det finns också en äldre herr Bexhed som associeras med UAK, nämligen Jan-Mikael Bexhed. Advokat med mera, far till Magnus Bexhed, VD för UAK.

Om annat ej anges är bilder tagna av Antikmonologen.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%B6mbron
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/12-josef-frank-skap-svenskt-tenn-1939/?q=frank
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/466-staffan-hallstrom-ingens-hundar-i/?q=hallstr%C3%B6m
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/132-folke-bensow-tradgardsmobeln-nr-1-taburetter/?q=bensow
http://auktionsverket.se/auction/modern/2016-04-19/626-lucio-fontana-concetto-spaziale-natura/?q=fontana
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/50-bror-hjorth-bla-eva
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/137-lennart-jirlow-cykeltur-i-provence
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/590/26-siri-derkert-ryttare