Älvsjömässeepilog samt Ruffel & Bågs gyttja

Ännu en Älvsjömässa avslutad. Lyckad hallflytt från C-hallen till B-hallen ansåg de flesta, både utställare och besökare. En air av köpglädje låg tät över mässan. Detta ter sig logiskt, med tanke på manfallet av antikhandlare de senaste åren. Som det såg ut med utökat antal godis-, korv- och krimskramssäljare samt satsningen på samtida konst, så blev intrycket mer och mer krystat. Lägg därtill arrangörernas idé om att dra in de flyttbara "pappväggarna" mot centrum av hallen för att få till en intimare känsla(?), så blev det ohållbart.

I år kom 28.185 besökare, vilket var en ökning med 4% från 2019. Å andra sidan var ökningen 7% mellan 2018-2019.

Barnsjukdomar borde inte en så etablerad mässa ha, men för oss utställare är brännbara ämnen alltför kort inflyttningstid (jag vet flera handlare som hoppat av på grund av detta), ständiga problem med parkeringstillstånd och alltför ofta icke fungerande bankomater...

---------------------------------------------------------------------------

Hebergs är ett aldrig sinande Antikmonologämne. Otaliga mail och kontakter emottas vidrörande oseriösa katalogiseringar. Idag, söndag den 29 mars, säljer Hebergs nedanstående kopia av Axel Einar Hjorths extremt sällsynta Futurum-hylla. Som Antikmonologen tidigare diskuterat sålde Hebergs en kopia av denna hylla i höstas. Nu är det dags igen! Är det samma hylla som tidigare, ångerköp, eller har Hebergs driftiga inlämnare skapat fler exemplar enligt tillgång-efterfrågan-principen? Många spekulationer blir det.

Katalogiserad som "Samtida=Nyare tillverkning". Nyare än vadå? Varför nämner inte Hebergs något om formgivare, fast man skriver "Nyare"..? Godag, yxskaft!

Edit: Klubbades för 15.000 kronor.

Ett av antikmarknadens mest förstörda objekt, på grund av alla förfalskningar, är Mikrocosmosurnan nedan. Här är ingen formgivare nämnd, men det står samtida. Trots dålig bildkvalité (medveten?) så syns det att denna kopia är gjord efter Olof Hults original för Näfveqvarn under 1920-talet.

Edit: Klubbades för 4.600 kronor.

Ytterligare exempel på av Antikmarknaden, läs auktionshus, mest förstörda föremål, är Hebergs "Trädgårdsbänk, gjutjärnsgavlar" som också säljs idag. Det är en till synes exakt kopia av Folke Bensows Parkbänk Nr 2, för Näfveqvarn.

Ingen kommentar om när den är gjord, eller av vem, för den delen.

Edit: Klubbades för 2000 kronor.

Kopior eller original, billigt eller dyrt, bra investering eller inte? Välkommen till Antikmarknadens allra gyttjigaste utmarker.

---------------------------------------------------------------------------

När vi ändå är igång så kanske vi ska titta på Satellit-pendeln av Wohlert för Louis Poulsen. En av många eftertraktad ljuspunkt i tillvaron. Den kallades förr för Satellit(-e), numer för Wohlert.

Originalet, från Designlites hemsida.

På Bukowskis tycker man att den kan se ut som ovanstående. Man tycker också att den kan se ut som följande:

Till yttermera visso anser Bukowskis att Wohlerts pendel kan också kan se ut så här:

Den fula ankungen?

På Auctionet tycker man också att Wohlerts pendel kan se olika ut. Dock har de -som enligt tillverkaren inte är original- katalogiserats vid två olika tillfällen av auktionshuset Kolonn i Sundbyberg med "kapad topp"(!). Jaha ja. Kapad topp? Eller kanske bara en riktigt dålig kopia?

Första och sista bilden är Kolonns objekt.

Är ni sugna på en Satellit så finns en till salu på Blocket i Stockholm, i skrivande stund:

Ganska många säljpitchande, köptriggande ord i den säljes-texten! Är det en Satellit, eller inte? "Bukowskis/Wohlert/Satellit/6.250 kr/Pris 1800kr..."

Nämen har ni kommit på besök i gyttjan nu igen?!

---------------------------------------------------------------------------

A propos fakes så drogs nedanstående stolar tillbaka i sista stund, mitt i pågående budkrig, efter att tillverkaren av Wegners stol i Danmark fått info om försäljningen hos Stockholms Auktionsverk/Lauritz (SAV/Luritz) i Norrköping. Att SAV/Luritz katalogiserar så uppenbara Wegnerstolar utan att nämna Wegner verkar alldeles för utstuderat för att vara en slump.

Originalet, "pp68", med flätad sits, (här i röd version), tillverkade av PP Möbler i Danmark.

Utrop 753241 existerar av outgrundlig anledning inte längre hos SAV/Luritz.

---------------------------------------------------------------------------

Det mesta här i världen känns oerhört perifert och oviktigt med tanke på vad som sker med det fruktansvärda Coronaviruset. I kristider tenderar oseriösa, skrupellösa människor tyvärr få det enklare än annars att luras och djävlas. Dessutom är jag rädd att granskarna blir färre. Ni som har möjlighet, stöd gärna de aktörer som ni vill ska finnas kvar även efter krisen. Konkurserna kommer att stå som spön i backen och livskriserna med dem.

Var rädda om er, tvätta händerna så försöker vi hålla smittokurvan nedtryckt, så att sjukvården får en chans att klara denna extrema situation.

Aktiebolaget ruffelbågar vidare

Lite undersökande journalistik borde vara en bra inledning på ett nytt år. Eftersom undertecknad gått och blivit skåning på riktigt så blev därför ett inköp av ett antal enkla trädgårdsstolar i slutet av 2018 en förevändning så god som någon att bege mig till södra Halland, just norr om norra gränsen till mitt nya hemlän Skåne. Den 5 januari körde jag till Heberg, norr om Halmstad. Stolarna blev förvisso inte så billiga på grund av lång transportsträcka, men jag ville dit. Inget ersätter en fysisk visit.

Betalning var redan avklarad över nätet, så vid uthämtningen började jag ställa lite frågor till herrn som lämnade ut mina stolar.

"Hela hem och bättre objekt". Låter bra.

Jag frågade om han ägde auktionshuset.
-Joo, jag och frun.
Är det mest dödsbon ni handhar?
-Jo, nästan uteslutande.
Hördu, jag skriver en blogg om Antikbranschen och jag har blivit kontaktad av många av dina kunder. De är minst sagt upprörda.
-Jaha? 
En närmast norrländsk fåordighet lägrade sig nu.
Jaa, du säljer bland annat pallar som är exakta kopior efter känd design av Axel Einar Hjorth.
-Och?
Tycker du det är okej att katalogisera dem som "Pall", med 100 kronor i utrop, helt utan övriga kommentarer?
[I mycket upprört tonfall:] -Ingen som varit på visningen är missnöjd! Och alla som har hört av sig har fått reda på att de är nya! Nya är dom!
Jaha, men hur går dessa nya pallar ihop med era så kallade dödsbon då?
-Jaa, de kommer från enstaka inlämnare.
Samma inlämnare? Du måste väl ha sålt minst en fem-sex stycken de senaste åren?
-Nä, de är flera (inlämnarna åsyftas). Men de är gjorda på samma ställe.

Jaha, vad intressant! Vardå?
Danmark, tror jag.
Okeej? Men borde du inte kommentera att de är senare kopior av känd design?
-Nä, det kan jag inte. Bukowskis och Auktionsverket gör inte det när de säljer den. Då vill inte jag det (heller). Det får jag inte.

[Här tar jag upp min mobiltelefon och tar en bild på Olof Johansson. För det är så ägaren av Hebergs auktioner heter. En av de två.]

Foto:Råd och Rön.

Hebergs ägare vill inte heller vara med på bild. Foto: SvT, (HippHipp).

Okej, sa jag. Nu är det så att jag vet att du ljuger mig rätt i ansiktet. [Stor tystnad, utan trumvirvel]. Alla som har hört av sig har inte fått svar. Jag har blivit kontaktad av en oerhört upprörd köpare av just diskuterade möbel för flera år sedan och även i julhelgen av en i branschen mycket aktiv person. Båda har mailat dig -helt utan respons.
-Ja just ja, det, det stämmer. Jag hade så mycket att göra i julas, så det var ett par som inte fick svar. Du tycker inte att du skulle nämna att det inte är originalmöbler det rör sig om då?
-Nä, varför skulle jag det? Jag gör inget fel. Och nu har jag bara en kvar och sen ska jag inte ta in fler.
Oj, en till? Så du ska sälja även den som "Pall, 100 kr"?
-Ja, det är många som inte har råd med originalet och tycker att 13.000 kronor är ett bra pris.

Tror du på det själv, frågade jag.

Svaret uteblev, Olof vände i stället ryggen till och drog igen porten. En talande bild. Antikmonologen har tidigare diskuterat Heberg och Hjorth, exempelvis här.

Aktiebolaget Ruffel och Båg bågar vidare, även så år 2019.

"Hebergs Auktioner AB är ett av Sveriges modernaste auktionshus"

Så står det på hemsidan. Så jättemodernt att man säljer moderna kopior också...

Jag tror minsann jag tittar in på Hebergs nätsida i skrivande stund. Få se nu. Eftersom jag -självklart- aldrig mer kommer att handla hos dem så gör jag heller mig i vanliga fall inte besväret att gå igenom deras auktioner på nätet. Men lite murvliskt nyfiken söker jag under rubriken möbler: Oj, här är något som sprungit iväg, vad kan det vara?

100 kr i startpris.

"Pall, Samtida, 100 kr". Klubban faller den 10 februari 2019.

Men titta! Nu har ett viktigt ord tillkommit sedan Antikmonologens januari-besök; "Samtida". Detta innebär att någon vill betala 23.000 kronor plus 30 kr i slagavgift för denna "Pall, utrop 100 kr", kommenterad för första gången av Hebergs som "Samtida".

Exempel på tidigare Hebergs- såld "100-kronors-pall", utan epitetet "Samtida"...

Olof Johansson vill inte vara med i Antikmonologen. Så fort Olof börjar kalla en spade för en spade så slipper han det. Eller som i detta fallet "kopia efter" eller liknande korrekt, icke missledande, katalogisering.

Vän av ordning kan undra varför några intressenter bjuder upp denna pall till 230 x utropspriset. Sannolikt så tror åtminstone två personer att auktionshuset har dragit fel slutsats när de skriver "samtida" om möbeln. Dessa två, eller i alla fall den som vinner budgivningen, vill ha en originalmöbel av den extremt hajpade Axel Einar Hjorth till -ett i korrekta sammanhang- reapris. Antingen för att leva med den eller för att sälja den vidare till ett mycket högre pris. Eller så kan det röra sig om pengatvätt. Eller så är budgivningen riggad. Eller så... Ja, det råder ingen brist på varianter. Att Olof Johansson står och säger till mig upprepade gånger att alla hans kopiepallar av Hjorth är moderna, men fram till dagens auktion inte kunnat skriva detta i sina katalogiseringar är icke etiskt försvarbart och totalt oseriöst. Detta beteende förstör hela vår bransch.

-----------------------------

År 2015 sålde Artcurial följande par av ifrågavarande pallar för 18.850 Euros, det vill säga drygt 170 tusen svenska kronor. Var de gjorda i "Danmark", initialt sålda/köpta på Hebergs?

You tell me.

Immaterialrätt, Copyright och upphovsrätt är inget man snackar bort. Att låtsas som det regnar i egenskap av Auktionshusägare är självklart alltigenom negativt för alla parter i konst- och Antikbranschen och ännu mer, tillika en skandal. En gång är som bekant ingen gång, men att hålla på som Olof Johansson gör ska inte vara tillåtet eller ens möjligt i en seriös(?) bransch.

"Hela hem och bättre objekt mottages" säger Hebergs Auktioner. Då måste dessa kopior av pallar i Axel Einar Hjorths Utö-serie av Johansson tillskrivas gruppen "Bättre objekt".

Kloka människor förstår att förekomsten av förfalskningar förstör marknaden för alla föremål; äkta och falska, eftersom folk drar öronen åt sig. Ingen människa vill bli blåst. Hebergs upprepade försäljningar av dessa kopior, -kalla det förfalskningar om ni vill, förstör marknaden för de som eventuellt råkar ha en äkta till salu. Senast igår, den 9 januari 2019, såg jag en handlare i södra Sverige som lade upp exakt en sådan omålad pall, attribuerad till Hjorth, på Instagram. Äkta eller falsk? Tillverkad i Asien för tio år sedan eller Sverige runt 1930?

Jag vet inte. Och är inte heller -längre- intresserad.


Breaking news:
Den samtida pallen med värderingen 100 kr såldes idag, den 10 februari 2019, för 35.000 svenska kronor. Är det bara jag som undrar vem som betalar de pengarna för en NY träpall, med en tillverkningskostnad på -högst sannolikt- någon tusenlapp? Och var hamnar denna möbel? Jag gissar att den rullar till någon mycket förslagen persons verkstad, där det kommer att hamras, stålkulebadas och färgas så det står härliga till. För att få till just Den Där Magiska Naturligt Åldrade Manhattan- eller 8:e arrondissement-patinan som uppskattas SÅ av kunder med snuskigt många platinaplastkort...

--------------------------------------------------------------------------------

För er som kan rekommenderar jag i stället för Hebergs, innerligen ett besök på Sveriges samt Skandinaviens största Antikmässa, den i Älvsjö kommande vecka, den 14-17 februari. Där kan ni hitta allt ni söker och ännu oftare det ni inte söker, bland likasinnade(?) prylälskande galningar som er själva... Och köper ni inträdesbiljett över nätet så sparar ni en slant. Hoppas vi ses där, jag står i Cederqvist Antik & Vins Monter; C 25:61. Väl mött där!

Köp föremål av dem ni litar på och respekterar ety det lönar sig i längden. "Längden" blir dock allt kortare eftersom färre och färre personer håller på med konst och antikviteter. Antikmässor är en utrotningshotad företeelse. Så passa på.

----------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Inte minst i utlandet är Axel Einar Hjorths möbler alldeles oerhört eftertraktade. Ponera att någon fransk eller amerikansk inredare/antikhandlare/samlare sitter och surfar på svenska webb-sidor och hittar denna "Pall med utrop 100 kronor", som ser ut exakt som originalet och möjligen är benämnd som samtida. Då är det lätt för vederbörande att köra en chansning och hoppas på att det lilla auktionshuset på landet har gjort fel och nog inte vet hur gammal den är, och därför bjuder upp den till mer än marschhöjd... Exakt samma problematik föreligger vad anbelangar -exempelvis- orientalisk keramik. Marknaden för afrikanska masker är körd i botten på grund av ohemula mängder förfalskningar, sålda på svensk marknad sedan tidigt 1970-tal; Av huvudsakligen en enda aktör. -Som tidigare diskuterats av Antikmonologen.

Källor:
Mail från flertal köpare/kunder hos Hebergs riktade till både Hebergs och Antikmonologen.
Ett stort antal telefonsamtal med berörda kunder/potentiella kunder hos Hebergs.
https://www.prv.se/sv/varfor-immaterialratt/ordlista/copyright/

Auctionets Auktion i sten

Att antikbranschen är stadd i enorm förändring är svårt att ifrågasätta. Som Antikmonologen har nämnt och diskuterat många gånger, har auktionshusen skickligt och målmedvetet satsat stora resurser i sin marknadsföring på att vinna terräng i slaget om antikköpare och dito säljare. Fram till 1980-talet så gick Herr och fru Konst-och Antikköpare till sin lokala antikhandlare och köpte något de åtrådde. Men ungefär då så lyckades ett par auktionshus genom idogt arbete och många annonskronor göra det populärt bland "vanligt folk" att gå på auktionsvisning och få "Svenssons" att också bjuda på auktion. Något som tidigare hade varit mer eller mindre exklusivt territorium för proffsen, det vill säga konst- och antikhandlarna.

Bråttom, brott om..?

Det ena behöver inte utesluta det andra och en samexistens mellan auktionshus och handlare har varit och är möjlig, men ter sig mindre och mindre realistisk allt eftersom priser på lokaler och hyror skjuter i höjden. Detta i kombination med att internethandeln blir alltmer självklar för de köpstarka och inredningssugna gör att antalet antikhandlare med butikslokal sannolikt redan är färre än vargar på svenskt territorium; åtminstone björnar.

Kortsiktigt torde auktionshusen vara ganska nöjda med denna utveckling, men långsiktigt så anser jag att detta gemensamt kommer att innebära ett alltför stort kunskapstapp hos gemene man och kvinna. Vilket i sin tur ger allt färre intresserade/ samlare/ konnässörer/ nördar. Vilket ger fler nakna väggar och hyllor i svenska hem. Helt i linje med hur bostadsannonser ser ut sedan många år tillbaka.  Ett inredningsideal omnämnt som "minimalism", med förlov sagt även kallat "tråkigt". Sagt i förbifarten så leder allt detta sammantaget också till en Antik-mässdöd, eftersom antalet aktiva antikhandlare drastiskt faller så blir det svårare för mässorna att få in duktiga och spännande utställare. När korv-, godis-, bröd- och affischsäljarna överstiger antalet antikhandlare så kommer det att ta stopp. Åtminstone med de stora mässorna, eftersom de är så pass dyra för oss utställare. Jag ger de största mässorna max fem år till. Kalla mig gnällspik eller olyckskorp, det må så vara; eller realist.

Sverige ligger och har legat längst fram, vad gäller spetsteknik och nätanpassning. Då faller det sig också naturligt att den svenska marknaden är först att uppvisa logiska följdeffekter; vilka aktörer som faller och vilka som klarar sig. Statsmakten diskuterar på fullt allvar det kontantlösa samhället. Enligt mitt förmenande ett samhället utan själ. Som närmar sig med stormsteg. Take it or leave it. Det väller över oss.

Sedan ett par års tid så är det nya svarta att starta auktionshus. I stället för att vara en konservativ tråkmåns med antikaffär, hög hyra och låg omsättning så etableras auktionshus. I snart sagt varje håla så finns det snart ett "auktionshus". Att gå till Kalles eller Lisas Antikaffär verkar anses som gammeldags och försoffat. Att däremot gå på Auktionshus är det senaste och så att säga "inne". Där går det snabbt, bra och korrekt tillväga. Åtminstone så gissar jag att det är så det resoneras av de kanske-inte-alltid-så-insatta ute i hus och stuga. Att det inte alltid är så mycket guld-och-gröna-auktionshusskogar kan varje läsare av Antikmonologen sedan fem år tillbaka, instämma i. Nota bene, de stora auktionshusens PR-maskineri har fungerat praktfullt.

Men går det alltid snabbt, bra och korrekt till väga hos auktionshusen? Nej, lika lite som hos oss antikhandlare förstås. Men jag har sagt det förut, en antikhandlare som gör fel, exempelvis lurar en kund, blir inte gammal i gemet. Ett auktionshus däremot, kan göra mycket konstigt eller till och med fel, utan att det knappt alls märks i det stora hela. Mycket går också att friskriva sig ifrån i finstilta kontrakt, som kunden skriver på i den så oerhört schangdobla och snabba hanteringen av föremålen som ska kommersialiseras. Och, som sagt, det finns inget kontrollorgan som godkänner, utser eller underkänner aktörer som vill agera auktionshus. Ni kan om ni vill, vare sig ni säljer ost gjord på getfekalier eller långtradarsläp, sadla om och i samma minut som ni fått godkännandet från Skattemyndigheten om att företaget XX är etablerat, börja agera "experter" i "auktionshuset XX". För gemene man tycks nämligen tro att all auktionshuspersonal utgörs av just "experter".

Följande Auktionshus, inte särskilt gammalt, inregistrerat år 2016, illustrerar ovanstående resonemang väl: Det har just dykt upp under Auctionets för närvarande 38 auktionshus omspännande nätverk.

551946, "Gustav Fredriksson. byrå, mästarstycke(sic.) daterad 1934":

Text i låda, tillhörande "mästarstycket".

Vad kvalificerar denna -mycket enkla- byrå till ett "mästarstycke", undrar vän av ordning? Är det frasen: "Så som ett minne av far och mor och hemmet" som likställer det med "mästarstycke"?

"Mästarstycket" är till yttermera visso "särskilt utvalt av våra experter" på Auctionet. Något som upphöjer föremålet extra mycket. Uppskattat värde är 8.000 kronor. "Mästarstycket" kvarstod katalogiserad som Mästarstycke -betydelse oklar- och såldes i paritet med satt värdering; klubban föll på 7.229 kr.

Info: Ett mästerstycke var något en snickargesäll utförde efter minst fem år hos en snickarmästare samt efter genomförd gesällvandring. Därefter skulle gesällen göra ett mästerstycke. Om ritningarna samt därefter själva möbeln blev godkänd, blev gesällen mästare och kunde etablera egen verkstad.

--------------------------------------------------

Ovanstående tre keramiska föremål, gjorda av Erich och Ingrid Triller är samtliga märkta undertill med den förre ägarens personnummer, inristat i stengodset. Ett faktum som garanterat skrämmer bort merparten av köpare ifrån att bjuda. Ändå står det på samtliga: "Konditionsrapport: Inget att anmärka". Tro mig, det måste både anmärkas och påpekas. Den stora blå, nr 553534, såldes för 5.000 kronor. Ingen kommentar lades till om inristat personnummer undertill på den vasen. På de två återstående vaserna har efter Antikmonologens krönika, följande tillägg gjorts:

"Konditionsrapport: Inga anmärkningar"

--------------------------------------------------

"Gustavianskt skåp, kring sekelskiftet 1800". Låt vara att Nya Karolinska vid Norrtull i Stockholm är ett gigantiskt bygge, men detta skåp kommer inte långt efter. Runt år 1800 fanns det inga skåp som liknade detta.

Konditionsrapport: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar". Beskrivning: "Gustavianskt skåp från omkring sekelskiftet 1800. Målad, originalfärg röd tempera går att tyda. 12952195 cm". Det sistnämnda torde ju dock vara i paritet med Nya Karolinska. Hur mycket nu nära 13 miljoner cm är..?

"Silverbesticken ska sitta lite till höger!"

Info: Ett populärt slanguttryck, snarare att likna vid ett fackuttryck, är i antikbranschen ordet "bygge". Det är i sammanhanget negativt betingat och åsyftar att en antik möbel inte är i sitt originalutförande, utan snarare består utav "giftermål" av flera olika delar. Dessa beståndsdelar kan komma från helt olika föremål och tidevarv. Ett bygge är dock inget falsifikat eller "fel" förrän sanningen om detsamma förvrängs eller förtigs.

Inget i katalogiseringen ändrades eller lades till om detta "Gustavianska skåp, kring sekelskiftet 1800". Auktionisten/ Auctionet korrigerade inte ens måttuppgiften 12952195 cm. Detta är anmärkningsvärt, eftersom en massa andra katalog-korrigeringar genomfördes. Möjligen motsvarar 12952195 cm den sammanlagda summan av längden på samtliga åtta(?) bakstyckens längd..? Den så kallade marknaden bjöd emellertid endast 4116 kronor på skåpet, vilket innebar att det förblev osålt. Trots alla centimetrar.

Den 24 mars ligger samma skåp fortfarande ute till försäljning. Nu har man dock under Konditionsrapport valt att skriva: "Senare målad, renoveringar, kompletteringar". Från initiala fraseringen: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar".

Skåpet är fortfarande katalogiserat som "Gustavianskt, kring sekelskiftet 1800". Vän av ordning undrar vilken specifik planka som stammar från cirka år 1800.

Detta "Gustavianska skåp" med bakstycken bestående av åtta(?) delar är av någon anledning ej Särskilt utvalt av Auctionets experter. Värderingen ligger på 12.000 kronor.

--------------------------------------------------

Oidentifierad konstnär, Skulptur, Bokläsaren. Beskrivning: Utan signatur, Ädelträ, höjd 17 cm.

Vilken typ av ädelträ rör det sig om; kan det möjligen vara av typen gjuten plastmassa? 
Efter Antikmonologens krönika visste plötsligt inte Auktionisten vilket material skulpturen Bokläsaren var gjord av: Att materialet i ett objekt lämnas helt okommenterat är ytterst "okonventionellt" i auktionssammanhang. Nota bene: I rubriken stod det vid försäljningstillfället fortfarande "osignerad", vilket för köparen implicit talar om att det rör sig om ett unikt arbete, vilket självklart gör det mer värdefullt än om det är ett gjutet föremål utav plastmassa. Det material Antikmonologen hela tiden trott -och tror- att Bokläsaren är gjord av. Beskrivningen av Bokläsaren såg ut som följer, tolv timmar efter Att Antikmonologen om Auktionisten publicerats:

Den så kallade marknaden valde dock att alls ej bjuda på Bokläsaren. Inga bud och åter till säljaren. Ädelträ eller plastmassa.

Den 24 mars ligger den en gång etiketterade "Osignerad skulptur, ädelträ" ute till salu igen. Nu har Autktionshuset Auktionisten dock ändrat sig och skriver i stället: "Gjutmassa, utan signatur". Värderingen, fortfarande 500 kronor, kan onekligen tyckas hög för en plastfigur.

--------------------------------------------------

Arg kuse med kringla.

Ett tennsmycke finns till salu, tillverkat av mycket eftertraktade firma Georg Jensen, minsann.
Eller vad säger luppen?

Aj, aj, aj, Jörgen Jensen. Ja, ja, det var ganska nära i alla fall.

Georg Jensen-samlarna kan eventuellt bli lite kinkiga om ni kallar honom Jörgen gissar jag.
Antikmonologens trogna danska läsarskara har till Antikmonologen extensivt kommenterat "Georg Jensen-halssmycket". Katalogiseringen ser -efter senaste Antikmonologen- ut som följer:

--------------------------------------------------

Vi tittar in en sväng i Auktionistens Orientaliska avdelning, när vi ändå hälsar på; Kanske är någon sugen på att köpa barnbarnet en riktigt fin present till studenten? Vi befinner oss ju ändå snart mellan hägg och syrén!

Jag citerar: "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft". Utan ytterligare kommentarer. Värderad till 1500 kronor. Detta är i sanning episkt. Kejsar Qianlong härskade mellan åren 1736-1795. Gjorde han då en skål ämnad för 1900-talets första hälft under sin levnad, av speciellt förutseende skäl? Detta är under alla omständigheter oerhört nyskapande för svensk och internationell auktionshusterminologi. Vad månne komma?

För övrigt hade jag, som är alldeles extra road av orientaliskt porslin, katalogiserat diskuterade skål som "2000-talets första hälft, cirka 2016 mer specifikt". Men det var ju bara 100 år fel. Well, beroende på vilken av era katalogiseringar man väljer. I och för sig. Typ. Kanske?

Efter att senaste Antikmonologen publicerats så hade Auktionistens katalogtext för "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft" ändrats till:

Inte nog med att Qianlong helt exkluderats. Man har också ändrat sig till "1900-tal" i stället för "1900-talets första hälft". Detta är ju positivt, eftersom begreppet "1900-tal" teoretiskt kan innebära år 1999, vilket ju ligger tämligen nära år 2016 (det år Antikmonologen anser vara närmast sanningen). 

--------------------------------------------------

Innovativt språk är möjligen skoj, så som "slitagemärke" i bordsskiva, "viss snehet" om ljusstakar och "blomsterunderlägg" om grytställ. Någon tidsperiod har missförståtts, men det är ju sånt som händer.

På Auktionistens absolut nykläckta hemsida står bland annat följande osammanhängande och illa sammansatta floskelfyllda text att läsa:

Det är svårt att förstå huruvida informationen på Auktionistens hemsida gäller Auktionisten eller Auctionet, eftersom sistnämnda företag framhålls mer(!) än det egna företaget. Under rubriken "Värt att veta" står så mycket dumt att jag baxnar. Många tycker nog att formuleringarna är roliga, själv anser jag dem vara -i sammanhanget- tragiska. Inget annat. Allt sammantaget så är det rent och skärt bondfångeri vi snackar om. "Vår profil kännetecknas av goda fackkunskaper och bra logistik" skriver man bland annat. Även: "Föremålen säljs på Auctionets nätauktion, ungefär som eBay eller Tradera, men med skillnaden att alla föremål är noggrant utvalda, kontrollerade, beskrivna och fotograferade av våra experter."

-Att läsa Auktionistens hemsida kan innebära stor risk för störning av hjärtrytm etcetera, för språkligt bevandrade läsare-

Saxat från Auktionistens "hemsida":
"Om företaget
Auktionisten i Sörmland AB är ett företag med inriktning på nätauktioner"."Allmänna råd
• Om du är privatkund, köp med hjärtat, tider förändras, nya generationer tycker annorlunda och därmed populariteten bland föremål.
• Gå alltid på visningar.
• Baksidan och under föremålet är oftare intressantare att titta på än framsidan.
• Studera keramik och glas mycket noga. Det kan hända mycket innan du har föremålet i handen.
 • Under visningen ställ frågor till förrättaren om föremålen du är intresserad av. På den här nivån är de ofta relativt kunniga."

Ja, det fortsätter. Tyvärr. Mina ord räcker inte till. På väldigt långa och vindlande vägar. Jag är mållös. Perplex. Lost for words. Chockerad. Vilka substanser har skribenten/skribenterna av ovanstående texter varit under inverkan av?

Bör inte Auktionshus nagelfaras av någon form av kontrollorgan, innan de får kallas Auktionshus? Flera är de auktionshusdirektörer som till Antikmonologen sagt "Det föremålet är äkta, för det såldes av Auktionshuset XX det och det året".

AUKTION I STEN

Ibland går det lite för snabbt med auktionshusidéerna och alla kanske inte är kvalificerade att driva auktionshus. Borde inte en så stor organisation som Auctionet kunna mota Olle i grind, eller åtminstone se till att felen inte hopar sig alltför mycket vid uppstart?

Sedan ett par år tillbaka så känns det som att antikmarknaden primärt är en auktionshusmarknad och en marknad där varje liten korvmoj (till (icke-existerande) antikbusiness) ska stöpas om till auktionshus. "För det är där pengarna är". Var det någon som sa så, Auctionet?

Ett -annat- skandal-"auktionshus", vars hemsida för närvarande "ligger nere för underhåll". Tack och lov.

Jovisst, "den Qianlong-skålen är äkta, för den såldes av Auktionisten som Qianlong i mars 2017". Är det någon som kommer att säga så, Auctionet? Var exakt drar man linjen mellan "seriösa" och "oseriösa" aktörer? Vad säger Auctionet? Vilka drabbas av alla oseriösa aktörer? Svaret är mycket enkelt och Antikmonologen har sagt det i tid och otid; ALLA i Antikbranschen! Ingen människa vill nämligen bli lurad. Vilket i sin förlängning leder till att Farbror Ingvar i Kurvan får fler och fler kunder som köper platta paket. Utan att bli lurade. I stället får de en korv med bröd för FEM kronor på köpet!

När det bästa alla människor kan göra är att köpa just antikt och second hand, eftersom vi måste tänka på miljöhänsyn och inte bara köpa nytt, nytt och nytt.

Skomakare, bliv vid din läst!

Källor:
Auctionet.com
Synonymer.cc
Auktionisten.com

Älvsjö Antikmässa 2016

Helgen  6-7 februari kunde hugade prylälskare besöka både Antikmässa i Uppsala och så kallad Megaloppis i Solnahallen -och det gjorde man, vilket innebar fantastiskt fina besökarsiffror på båda eventen.

Fager brallis lockade till Fyris?

Knivstamässors Mathias Lavemark berättar att de i Fyrishov på lördagen hade 2400 besökare och 1500 under söndagen; i och för sig en multimässa, med antikviteter, sybehör och hälsa i ett. Mathias tror att halvrisigt väder talade till mässans fördel.

Fyris fyndfest

Uppsala-sjölejon (korkskruv, troligen dansk, cirka 1950)

Megaloppisen i Solna hade, enligt Tommy på Masens megamässor, 3200 personer under lördagen och 1300 på söndagen. Verkligen glädjande antal besökare, för att vara så pass -relativt- små mässor!

Solna Prylparadis

"Ere en sån?"

Solnaskål, troligen Murano, 1960-tal.

Sötögd rörstrandsapa från Solna

              ------------------------------------------------------------------

På torsdag är det dags för coola storebror som ingen i klassen ingen ens överväger att mopsa med, varken vad gäller antal utställare eller besökarsiffror, nämligen Älvsjö Antikmässa. Störst i Skandinavien utgör mässan ett Mekka för prylnördar och esteter. Det ni söker skola ni finna där.

Skaf-medlemmar och långväga gästande utställare får checka in redan under måndagskvällen, medan vi andra intar extra tidig frukost under tisdagsmorgonen, för att hänga på låset 07.00 vid Östra entrén. Därefter hamras, hängs, hissas, rullas, pyntas, sträcks, borras och framför allt packas det upp ur lådor och packlårar i cirka 20 timmar, för att alla besökare ska ha möjlighet att köpa det handlarna saluför under fyra dagar.

Besök antikmässan! Njut av jakten på de saker ni (fortfarande) söker. Njut av all kunskap som finns i luften, i (nästan) varje monter. Njut av de föremål ni aldrig sett och inte vet något om. Våga fråga och prata med folk. De allra flesta älskar det de säljer och jobbar med och blir bara lyckliga över att få prata med andra intresserade!

Och framför allt, handla av de människor ni känner respekt för och vill gynna. Låt de kronor ni surt förvärvat hamna i fickan på de handlare ni respekterar. Antikhandeln är satt på undantag och tillhör ett utdöende släkte, vilket jag är den förste att beklaga. Auktionshusen tar skickligt allt större marknadsandelar, inte minst tack vare hårt marknadsförd näthandel. Att ni då handlar i antik- och konsthandeln, på riktigt så att säga, är viktigt för branschens överlevnad.

Ett handslag ska vara ett handslag och en spade en spade. Välkomna till alla mina kollegor och inte minst Cederqvist Antik & Vin, i monter C 16:74!

Happy hunting!

Fantastisk matta hos Willborgs; en Soumak om 280x180. Kräver en rejäl veckopeng, just under en kvarts miljon. Men hur ofta ser man en så gammal matta i detta sagolika skick?

-------------------------------------------------------------------------------

Den tråkiga historien om Z-Point Auktioner rullar vidare:
Jag ställde två frågor i mail till Direktören Mikael Björkman, den 11 februari, tre dagar innan senaste (skandal-)bloggen om Z-Point Auktioner publicerades. Svar kom den 15 februari:

Direktör Björkmans svar lämnar övrigt att önska. Utan att penetrera eller kritisera exakt hur olyckliga/obegåvade Mikaels två svar är, så är avslutningen det som är absolut mest centralt i sammanhanget: (Mikael Björkman har alltså just avslutat en auktion som skall ha dragit in drygt 14 miljoner kronor på näst intill uteslutande nytillverkade kinesiska "antikviteter" (vänligen se tidigare bloggar)) och skriver:"...Fram för allt så är köparna experter. De luras inte av moderna förfalskningar. Handlar man med sådant blir man inte långvarig i den här branchen(sic.)". (Antikmonologens kursiveringar).

Detta är episkt. "Inte långvarig i den här branchen". Nä, det är just det, Mikael, jag har försökt att anslå de lätta och eleganta diplomatiska instrumenten i mina alltför extensiva dykturer i Z-Points irrfärder. Men nu säger jag det explicit, rätt ut i skrift, och ger dig absolut helt rätt i ditt påstående. Dock ber jag i all språkroad ödmjukhet att få omfrasera en fraktion och i stället skriva:
Handlar man med moderna förfalskningar SKALL man inte BLI långvarig i den här branschen! Så bäste direktör Björkman, lyss till den sträng som brustit alldeles för många gånger både i Borlänge och Falun och bliv vid din läst!

Har du förträngt vad som skedde den 28 juli 2015 i Falu Tingsrätt?

Din fru/sambo har/hade då engagemang i följande bolag:
Z-Point Antik och Galleri
Björkmans Auktioner AB
BJ&Sun Executive Imports Handelsbolag. I vilket HB Mikael Björkman för övrigt var bolagsman.

Detta är totalt groteskt. Det räcker nu, Mikael Björkman. Det räcker nu!

Eller vad säger Barnebys och Pontus Silfverstolpe?


Fotnoter:
Skaf, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening