fredag 10 juni 2016

Sikke noget lort, L(a)uritz... / Vilken soppa, L(a)uritz...

Slapp börsintroduktion (Pun intended).
Aderton minuter före sedan länge utbasunerad tid, klockan 08.42 torsdagen den 9 juni skedde något i börssammanhang extremt ovanligt. Då meddelade nämligen Nasdaq att börsintroduktionen av Lauritz var uppskjuten till den 17 juni.

Samma dag skrev danska digitala Finans.dk bland annat följande: (Antikmonologens översättning):

"Förvirringen har varit total, sedan det i torsdags morse framkom i allra sista ögonblicket att Lauritz.com ändå inte är klara för börsen. 
Orsaken var enligt Nasdaq följande: Anledningen till uppskjutandet anges vara att Lauritz.com icke har uppfyllt likviditetskraven och då ej fått godkännande av Finanstilsynet (motsvaras av svenska Finansinspektionen).
Senare under dagen upplyste Finanstilsynet digitalpublikationen Finans: "Det beror på ett missförstånd och vi är i kontakt med Nasdaq om saken".
Enligt Nasdaq kom önskan om att skjuta upp börsintroduktionen från Lauritz.com själva.
Lauritz.com har under torsdagsmorgonen helt stängt ned för all kommunikation. Det enda som framkommit är ett pressmeddelande, där det står att uppskjutandet beror på tekniska problem och att man kommer med fördjupande upplysningar så fort det är möjligt. Samtidigt försäkrar man att anledningen inte är brist på investerarnas brist på teckning av aktier. Orderboken lär vara fulltecknad med 3.000 teckningar.

Varken direktör Bengt Sundström, ekonomidirektör Claus Boysen eller pressansvariga Christina Riis Hansen har velat uttala sig. Den sistnämnda har dock svarat på Finans.dk:s mailförfrågan och sagt att för närvarande har Lauritz inga fler upplysningar. Det är ytterst ovanligt att skjuta upp en börsintroduktion på detta vis, säger professorn i straffrätt vid Köpenhamns Universitet, Jesper Lau Hansen. 
Nordnet, som är en av börshandlarna som haft rätt att sälja aktier till investerare före börsintroduktionen, har inte fått veta någonting: "Just nu väntar vi med spänning på att vad som sker med de som redan har tecknat sig för aktier i bolaget, säger Nordnets Landschef Max Gandrup".

Tycker ni det verkar rörigt och osannolikt? Ok, då är vi rörande eniga. Att Finans.dk väljer en Professor i Straffrätt -av alla möjliga fakultetsval- får anses som symptomatiskt för den uppkomna situationen.

Professor Jesper Lau Hansens (Köpenhamns Universitet) åsikt. Foto: DR.dk

För att travestera Jack Nicholsons rollkaraktär Melvin Udall i filmen Livet från den ljusa sidan (As Good as It Gets), så har jag satt ihop en låtlista för Antikmonologläsaren i denna stund, för att liksom skapa den rätta känslan för feeling..:

Shu-Bi-Dua; Sikke noget lort...
Kim Larsen; Hva gör vi nu lille du?
Abba; The winner takes it all (-the loser standing small)...
Nanne Grönvall; Avundsjuk
Popstars 2014- Jag blir ved

Hela affären med Lauritz börsintroduktion är olycklig, ofattbar och de facto skandalös. Det kan tyckas lätt och till synes nästan komiskt att skriva om alla underligheter. Som tidigare påpekat vill jag dock innerligen understryka att det verkligen gör mig ont, det som pågår. De som drabbas av dumheterna, för det är just vad det är, är människor av kött och blod som har sin utkomst och sitt leverne i auktionsbranschen. Vanliga människor med familjer, kissnödiga och hungriga barn och hundar, studielån, räkningar och amorteringar som ska betalas varje månad.

Skidegodt, Bengt!

När någon profitfokuserad entreprenör får en idé om att göra som Ingvar med IKEA, då stannar man upp, bockar så djupt att pannan slår i parketten och lyssnar inte på rim och reson utan accepterar allt entreprenören säger, som vore det ristat i sten av Gud Fader själv. Att Gud sedan visar sig vara en klassisk säljare som nasar mamsen för en grindslant glöms i det stora hela. För det är ju så s t o r t! Kom till vårat predikotält och lyssen i till VÅRAN predikare, för han är störst, bäst och vackrast. Han känner den rätta vägen och den rätta läran! As it happens har vi ett franchise-upplägg färdigt. Vadå? Nää då min kära, ni behöver inga särskilda förkunskaper vad gäller konst eller antikt. Det är bara att tuta och köra. Full fart framåt. Sälj så det knakar. Jag loovar guld och gröna skogar. Skriv på här. Och där. Och här. Vadå? Joo, det är ju en del finstilt. Vadå? Nää då, DET behöver ni inte läsa, det är jättebra formulerat. Bara skriv på. De som skriver på blir i princip livegna.

Det blir skidegodt, Egon! Kalla det vad ni vill. Själv kallar jag en spade för en spade. Denna Lauritz-affär är på samma nivå som Hjalmars nyårsrevy eller Jönsson-ligan/Olsen-banden... Med den ytte-bytte-pytte lilla skillnaden att det här gäller ett företag som påstår sig omsätta över en miljard per år. Påstår sig. Missförstå mig rätt, jag älskar entreprenörer, men hatar idioti.




Att en bunke mer eller mindre anrika auktionshus, (däribland världens äldsta; Stockholms Auktionsverk (1674)) har köpts av Lauritz är en del av hur marknadsekonomi fungerar. Någon har pengar. Någon annan har en produkt som någon vill ha. 1+1=2. Väl så.

Det jag personligen inte kan förmå mig att förstå är hur Lauritz lyckats övertyga pengamänniskor med förmenta kunskaper, om att få låna enligt flera källor en dryg kvarts miljard kronor, för att köpa övervärderade auktionshus. Det luktar liksom IT-bubbla, Helly-Hansen-tröja i styrelserum och allmänt bockande och lånebubbla bara för att. Låna ut pengar bara för att. Att vadå? Fråga inte mig. JAG vet inte.


Att ägarna till de övervärderade auktionshusen sålde är inte så svårt att förstå. De sprang nog iväg från avslutad affär gapskrattandes och jublandes om vartannat, med säcken pengar över axeln. Att de inte brydde sig särskilt mycket om sin personals framtid är en annan femma. En femma som inbegriper diskussioner om etik och moral. Men etik och moral ingår inte i recepten till paraplydrinkarna på Bahamas. Mig veterligen. Jag är personligen inte direkt drabbad av dessa dumheter. Indirekt är jag alldeles förbannat drabbad. Eftersom dumheterna ju är löjeväckande och drabbar branschen jag älskar och verkar i.

A propos stora lån så torde följande artikel i Finans.dk från den 20 mars 2016, vara vidkommande.


"Bengt Sundström, Lauritz styrelseordförande, fick låna över 100 miljoner kronor av skuldplågade Lauritz.com- Skall betala tillbaka pengarna år 2053. Pengarna användes bland annat till ett förlustbringande vinslott i Frankrike".

Frågor på det... någon? Nähä, inte ens ni på banken, eller ni gossar som undersökt Lauritz finanser? Inte det, nähä? Nä men då är väl allt som det ska. 100 MILJONER starka danska kronor, tillbaka 2053. Fint! Tack för kaffet.

-Supporterattacken på Parken 2007-
Skrevs det spaltmil om. Dags att skriva något om Lauritz kanske?

Att den svenska journalistkåren i princip tiger still med mössan i hand vidrörande det så kallade auktionshuset Lauritz är häpnadsväckande och enormt pinsamt. Om man satte någon ungdom till penna nyvärvad från Lyckoslanten (finns den kvar?) att undersöka Lauritz irrfärder skulle mycket spännande garanterat flyta upp, likt korksmulor i ett glas vin. -Intet ont om unga skribenter på Lyckoslanten-. Jag menar bara att det nog räcker med att gräva lite på ytan där man som det heter, står.

Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter skrev inte en rad om Lauritz varken under torsdag eller fredag, varken i tryckta morgontidningen eller i nätupplagan. Anledningen till detta är inte känd, men under alla omständigheter häpnadsväckande. Det kan väl ändå inte vara som i antik-fackpressen; att man inte skriver negativt om goda mjölkkor, det vill säga återkommande annonsörer? "Nej för faan Janne, glöm den storyn. Påbud uppifrån!" Eller kan det vara så?

Svenska Dagbladet publicerade en artikel om Lauritz respektive torsdag och fredag.

Som Antikmonologen många gånger påpekat så är de få journalister som skriver om auktionsbranschen beordrade av sina redaktörer att inte någonsin ifrågasätta antikpressens viktigaste -tillika enda stora- annonsörer. Just precis; auktionshusen! Så dem kan vi inte räkna med vad gäller grävande journalistik. De sköter dock kindpussreportagen med ryggkliarbravur. Då är det desto märkligare att övrig journalistkår aldrig(!?) skriver initierat om antikbranschens (irr-)färder.

Lägg till bildtext
Min enda teori till skäl härtill, bygger på psykologin i en kommentar jag personligen ofta hör: "Kinesiskt porslin? Ja, det ÄR ju ett så komplicerat område! Detta exempelvis sagt i sammanhang när föremåls äkthet diskuteras. Undertecknad råkar tycka mycket om det området. Jag replikerar då snabbt: Ingenting är svårt när man kan det!

Innebär detta då att Sveriges journalistkår -snart frilansar allihop stackarna- undviker att skriva om antikbranschen och dess företeelser för att det "är så svårt"? Möjligen kan det kan åtminstone vara en delförklaring.

Antikmonologen har genom åren kontaktats av diverse personer (som varit) närstående Lauritzdirektionen, på ett eller annat vis. Företagets avtalsskrivningar med sina franchisetagare har varit/är ämne för extensiva konflikter, enligt devisen Once you go Lauritz you don´t go back. Problematiken med Lauritz avtalsskrivning ligger delvis i de olika lagskrivningarna i Danmark/ Sverige, med flera länder, erfar Antikmonologen.

Uppförsbacke, motljus, undervattensströmmar, skit i förgasaren, felvallat, inte er dag, trafikstockningar, Barsebäcks växande popularitet, för mycket luxus-öl på färjorna och huvudvärk. Bättre än så kan möjligen Lauritz pressavdelning vad gäller ursäkter, när den åter blir kontaktbar och öppen för dialog? I skrivande stund är Lauritz hemsida kraschad. På Facebook står klockan 11.17, den 10 juni:

Kaere Lauritz, Ni har inte bara tekniska problem.

Månne har du Bengt Sundström också knocklet (slitit) som dörrknackande försäljare i Danmark? Jag gjorde själv ett gästspel för väldigt många år sedan, över hela Danmark. Vilket gjorde mig för evigt Danmarks-frälst. Min säljmentor, X hade en skylt i sitt -då- lilla kök på Vesterbro. På den enkla skylten stod skrivet Think Big! Varje dag så tränade X sin sälj-crew med orden PMA, det vill säga Positive Mental Attitude. Tänk positivt, dela ut komplimanger, borsta av dig motgångarna och se glaset som halvfullt, inte halvtomt. Dessutom sade alltid X att allt rörde sig om att hela tiden fortsätta. Att aldrig ge upp; Det är ett spörsmål om att bli ved var X mantra. Plötsligt händer det. Orderboken åker fram. Och en order leder till ytterligare en. Och råg i ryggen ger fart och plötsligt så vinner du pris som månadens säljare. Sedan rullar det på så. Om man vill. Jag hoppade av råttrejset efter att ha blivit stjernesäljaren och pluggade på Universitet och skaffade studieskulder. Stora sådana. X gjorde inte det och skrattade åt mina underliga livsval. Jag har fortfarande idag ett litet kök. Det har inte X. Och om jag känner X rätt, så tror jag att den enkla skylten hänger med i boendena världen över. För X badar i business. X tänker stort. Det gör du också Bengt.

THINK BIG!

It takes one to know one, doesn´t it? För övrigt så tycks likheter mellan X och dig ta slut. Men jag tror mig kunna bygga upp en bild av dig inför en massa slipsar på banken, när lånen ska motiveras. Släng in "som IKEA" i var fjärde mening sagt med ögon stora som tefat, så trillar nog många slipsar dit. Och vad är väl 300 miljoner mellan vänner, när man tänkert STORT?


Raserat danskt korthus. Röd dam och allt för många jokrar i leken ledde till instabilitet. Foto samt arrangemang: Antikmonologen.

En initierad källa i auktionsbranschen sade under torsdagen till Antikmonologen att (auktions-)branschens motto är: Den siste idioten är inte född... Förvisso hårda ord, men uppenbarligen ligger det något i det. Lika uppenbart tycks vara att de imbecilla faktiskt observeras på båda sidor om inlämningsdiskarna, ävenså på skilda nivåer i hierarkin.

Nyemissioner.se den 3 juni, 2016.

Jag citerar sajten Nyemissioner.se, per den 3 juni 2016: "Nyemissioner.se brukar i princip aldrig ge några egna rekommendationer och denna lilla kommentar kommer inte heller mynna ut i något konkret råd, utan det är upp till dig som läsare att bilda din egen uppfattning. Men vi har pratat med personer i antikbranschen som använder auktionshus för att köpa och sälja saker. Deras åsikter om Lauritz var att det är en firma med branschens sämsta personal och att verksamheten är ungefär lika seriös som mäklarfirman Stratton Oakmont var".

För den som är insatt i Finansbranschen kan den avslutande kommentaren liknas vid en hårt placerad spark i underlivet. Suspensoar, någon? Kanske med käck, valfri logotyp placerad mitt på?

Fortsättning följer. Sikke noget lort, Lauritz!

Jag skulle inte heller köpa för fem kronor styck.




Fotnoter: 
Övriga Antikmonologer om Lauritz-relaterade problem (bara ett urval dock):

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Lauritzgate- En praktskandal

Senare än vadå L(a)uritz?

Lyckoslanten, numera i Swedbanks(!) ägo, "...handlar om pengar, sparande och engagemang. Här finns många tips och råd för barn! Tidningen skickas fyra gånger per år till alla landets skolor, årskurs 4-6". Swedbank/Lyckoslanten kommenterar emellertid ej åldern på sina skribenter.

Antikmonologen använde det förträffliga danska klädföretaget Danefaes danske spelkort som underlag för illustration. Den är dock köpt, icke del av sponsoravtal. Tyvärr.

För information om supporterattacken på Parken (sannolikt en av Danmarks största nesor i modern tid): https://sv.wikipedia.org/wiki/Supporterattacken_p%C3%A5_Parken

Källor:
http://finans.dk/live/investor/ECE8747351/det-ved-vi-om-lauritzcoms-boersfuser/?ctxref=ext

http://finans.dk/live/investor/ECE8677647/lauritzcom-gaar-paa-boersen/?ctxref=ext

http://finans.dk/protected/finans/erhverv/ECE8522457/bestyrelsesformand-laante-over-100-mio-kr-af-gaeldsplagede-lauritzcom-skal-betale-pengene-tilbage-i-2053/?ctxref=ext

http://artikel.di.se/artiklar/2016/6/9/lauritz-handelsstart-skjuts-upp/

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3976160.ece

http://www.nyemissioner.se/nyheter/teckna_inte_lauritzcom_infoer_noteringen/558

http://www.dr.dk/nyheder/penge/eksperter-ganske-usaedvanligt-og-meget-kluntet-af-lauritzcom

http://nyheder.tv2.dk/business/2016-06-10-forundret-aktiechef-efter-kaos-i-lauritzcom-vil-ikke-engang-koebe-for-5-kroner


onsdag 8 juni 2016

Phishing, mässdöd och fiktiva paradis

I dagarna går visningsperiod över till auktionsperiod. De stora drakarna, - dvs de större auktionshusen, har sprutat eld och bubblande vin till/på potentiella kunder i annonser och på VIP-visningar och nu ska hela rasket säljas. Beroende på i vilket tillstånd marknaden är, så vet vi snart vad som var eftertraktat och vad som ropades tillbaka, alltså ej såldes.


Auktionsverket har en liten Wallert-olja som är underbar och vilket motiv för Stockholmsfrälsta! Stadshuset solbadande bakom funkisräcke endast åtta år efter att Östbergs praktverk stod färdigt, 1931. Axel Wallert är en favorit bland Sveriges konstnärer, otroligt duktig och heller inte ett av de "dyra namnen". Senast tavlan var upp till ytan var i november på Bukowskis Market i Malmö då den ropades till tjänstefelspriset 5.000 kronor. Klubban föll på 18.501 kronor. En ny ram, liten rengöring och ett utrop på 30.000-40.000 ett halvår senare. Räcker 60.000 för munsbiten? Vad tycker säljaren i Malmö om prisutvecklingen? Frågorna hopar sig. Ett svar är att Wallerts impressionistiska munsbit såldes lågt för 42.000 kronor. Jag gissar att Sveriges skickligaste konsthandlare högg på kroken.

Likt en homestyling-annons lockar Wallert till köp.





En liten, i begreppets inre bemärkelse, favorit hos Bukowskis är den till synes enkla glasflaskan från Sveriges nordligast belägna glasbruk, Sandörsund, i Nederkalix Socken. Beläget långt norr om Dalälven för att tala klarspråk. Glasbruket var endast aktivt mellan 1801-1813, så flaskan lär inte ha särskilt många levande syskon, åtminstone inte med lika fint och tydligt sigill på flaskhalsen. Att Norrbottens Museum, Anja Wrede närmare bestämt, skriver följande på deras hemsida gör ju inte saken sämre: Om det idag finns annat än fragment kvar av föremål tillverkade vid Sandörsunds glasbruk är okänt. Den meningen torde få upp en och annan hårt tryckande soffliggare till budknappen. Inte en fiskgraal, snarare än helig dylik för landets glassamlare. Ropad till 15.000-20.000 kronor. Utropet torde vara ett lockpris mer än något annat, men inte är det seriöst. Jag blir inte förvånad om en nolla adderas till utropet som slutpris. Uppenbarligen så är jag nollan i sammanhanget. Den möjligen unika flaskan klubbades för 30.000 kronor. Var tog Sveriges glassamlare vägen? Sitter de hemma i källaren och tjyvsmeker likadana fast okända flaskor?

He´e bar å kavel upp n´ärma å start bju´!

(För övrigt är jag heligt trött på alla så kallade ballongflaskor "från 1700-talet" i landets auktioner. De är ofta förfalskningar Made in China. Titta efter patina, alltså naturligt uppkommet slitage. Det är inte det samma som slitage hastigt framställt med stålull).

1/3 (-s kanna (gammal måttenhet)) S.Sund
--------------------------------------------------------------------------------

Som konstaterats under ett par års tid, så har de större auktionshusen i princip helt upphört med att sälja elfenben. Stockholms Auktionsverk har (tyvärr) ett par föremål, troligen tillräckligt gamla. Det godtyckliga i sammanhanget är allt annat än önskvärt. Bukowskis har ett med angiven proveniens. Det bojkottande företaget i Uppsala har ett. Glädjande är att de stora auktionshusen alltså i det närmaste har upphört att sälja elfenben från elefant.

Helsinborgs Dagblad den 26 maj 2016.

Däremot har, som tidigare konstaterats av Antikmonologen, några av de mindre auktionshusen inga skrupler. I år höll Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/Lauritz fanan lägst med i runda slängar 98 elfenbensföremål utbjudna till försäljning. Troligen europeiskt rekord för 2016. Mycket ropades tillbaka och avansen för Bengtsson och Lauritz torde vara ringa eller snarare negativ, sett till polisanmälan och den negativa publicitet som auktionen ledde till. Antikmonologen behandlade ämnet här.

------------------------------------------------------------------------------------------- 








Phishing har Antikmonologen tidigare diskuterat extensivt. Ett problem även i auktionsbranschen. Ett par exempel på detta visade Peter Pettersson och Karlstads Auktionskammare i söndags, i deras så kallade Kvalitetsauktion. En bänk som orsakat problem för flera godtrogna auktions(-nät-)besökare är i goda fall designad av Axel Einar Hjorth och i sämre fall avancerade förfalskningar, i mer eller mindre övermålat skick. Hebergs Auktioner sålde en vitmålad bänk, med utrop 100 kronor, för 16.000 kronor, katalogiserad som "pall".



Karlstads Auktionskammare sålde en snarlik möbel, omålad "taburett i furu" med utrop 3.000-5.000 kronor, i deras så kallade Kvalitetsauktion häromdagen. Om den var rätt eller ej, lämnar jag till övriga att diskutera, men den såldes för 33.000 kronor. Mer än en slump att katalogiseringen var så totalt odefinierad? Och vad motiverade värderingen 5.000 kronor utan ett ord om designer eller datering?

Ytterligare god(i)s hos Karlstad Auktionskammare, i deras så kallade Kvalitetsauktion:
 Nr 327, "Trädgårdsbänk m. gjutjärnssidor". Utrop 3.000-5.000 kronor. Såld för 3.500 kronor.
Distraherande bakgrund för Bensows icke-konstaterade bänk.

En bänk såld av Bukowskis för 22.000 (Inkl. avgifter) med utropet 4.000-6.000 kronor såg ut som följer:

Katalogiserad som äkta Bensow av Bukowskis.

Mer god(i)s i Karlstads så kallade Kvalitetsauktion:



Nr 370, "Trädgårdsurnor, gjutjärn, rostanlupna". Värderade till 4.000-6.000 kronor. Klubbade för 4.000 kronor. Inte med ett enda ord kommenteras huruvida detta är original eller kopior (=förfalskningar) av Olof Hults kända design för Näfveqvarns Bruk. I stället låtsas man som om det regnar enligt går-det-så-går-det-principen. Och visst går det. HEJ vad det går! Säljaren och kommissionären går och går hela vägen till banken, medan köparen står fast med skägget i brevlådan, i tron om att ha gjort en god affär till fyndpris. Allt medan en likadan -äkta- bänk förblev osåld härförleden, på ett svenskt auktionshus. Bevakningen var inte för hög. Den var korrekt, men folk drar öronen åt sig och vågar inte köpa sådant som förekommer extensivt som förfalskningar. Logiskt.

Antikmonologens övertygelse är att om något benämns "Kvalitetsauktion" så ska ifrågavarande auktionshus också stå för kvalitativt högstående katalogiseringar. Något som saknas ovan. Storeligen.

----------------------------------------------------------------------------------

Med ett halvårs varsel meddelades i slutet av maj att Kista Antik & Kuriosamässa -som skulle ha hållits i november 2016- ställs in. Ett oerhört tråkigt besked, dessvärre inte oväntat. Besökarna har svikit och trotjänaren Gerd Lindéns arbetsbörda har varit allt annat än avundsvärd.

Borta från kartan.
Ända sedan Kuriosan flyttades från Sollentunamässan har spiralen varit nedåtgående. Priserna för utställarna höjdes ganska rejält, med motiveringen att det skulle bli så modernt i Kista, men tyvärr så räckte inte det moderna som argument för att få dit en tillräcklig mängd köpstarka kunder och barnsjukdomarna var många i den ofärdiga mässbyggnaden. Monterhyrorna i Kista låg nästan i paritet med nestorn Älvsjö Antikmässas priser, men besökarsiffrorna kom aldrig ens i närheten av Älvsjös.

Snart på halv stång..?
Problemen för Antikmässorna är stora, för att inte säga oöverskådliga, precis som för antikhandlare generellt. Återväxten av antikintresserade är ytterst svag i Sverige, även så utomlands och de äldre samlarna har fullt hemma. Auktionshusen har tagit över lejonparten av marknaden tack vare en ytterst målmedveten strategi och gjort auktioner populära.

Jag blev uppringd av trevliga Anna på Älvsjömässan, den 7 juni. Förändringar är att vänta, i upplägg och layout av själva mässan och möjligen på andra vis.

Den stora antikhandlardöden är ett oundvikligt problem som Antikmonologen anser diskuteras alldeles för lite. Om Älvsjö-Antiken ska finnas kvar måste drastiska steg tas. Vad och hur vet jag inte, men jag hoppas sannerligen att den överlever. Då gärna med antikhandlare närvarande, hellre än allt annat som bjuds i form av godis, bröd, förlagserbjudanden, samtida konst och byggnadsvård etcetera...

-------------------------------------------------------------------------------------------

En av de underligaste katalogiseringarna jag sett på lång tid, stod lilla Gullrisets Auktioner för:
I deras "SPEKTAKULÄR AUKTION" den 29 maj klubbades utrop 454 "Rikt figurinskuret benarbete, längd 72 cm, diameter 8 cm" för 3.400 kronor. Utropet var 50 kronor med tilläggsinfo: "Drakmotiv mm, ej elfenben!". Vad var det för betformat ben som uppnådde ansenliga 72 cm, om inte elefant? Darth Vaders mindre kända betförsedda brors bete? Frågorna hopar sig.

"Figurinskuret benarbete, ej elfenben!" 72 centimeter lång!

----------------------------------------------------------------------------------------

Ett antal mail har kommit från flera Lauritz-företag adresserade till undertecknad.


Efter långt -nåja- och moget övervägande har jag tackat nej.

Luftslott. Illustration: Antikmonologen.

Kära Bengt och Mette! 
Nej tack, jag passar på ert schangdobla erbjudande. Sammantaget bedömer jag marknaden även framgent som relativt sett - svag- för luftslott. Till dags dato har jag ej sett ett enda dylikt -någonsin, någonstans- med tillfredsställande beskrivning av objekt, konditionsrapport, proveniens, eller ens korrekt estimat. Jag föredrar att satsa på antikviteter. Äkta sådana.
Med vänlig hälsning,
Nicklas Cederqvist

Möjligen korrekt beskrivning av luftslott; dessvärre av substantivet, snarare än själva företeelsen:
På Bokmål i och för sig, men va fasen, First you take Sweden, then Norway, right?


Kaere Norske Kunde..! Vi vill sälja... Illustration: Wikipedia.org

Den så duktiga danske nationalikonen Kim Larsen skrev 1988 några passande rader om Shangri-La: 



-Fiktiv, paradisartad plats, definierad av Wikipedia.org


Har någon sett en korrekt utförd bedömning/värdering av företaget Lauritz, utförd av andra än de som rekommenderar till köp av Lauritz aktie?
---------------------------------------------------------------------------------------------

In i dimman seglar Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg. Foto: SOIC.se

Ostindiefararen Göteborg är till salu. Segelfartyget som är en kopia av skeppet som sjönk så olyckligt vid Hunnebådan i inloppet till Göteborgs hamn år 1745, ska säljas. Lars Malmer, Ordförande i Ostindiefararen Göteborg-Stiftelsen säger att de inte längre har råd att underhålla skeppet. Önskad summa nämns ej, men med tanke på antalet sponsorer och digniteten på desamma- i detta enormt -eeh- omfattande projekt, så är det anmärkningsvärt att man låtit projektet barka åt pipsvängen. Det kan inte ses som något annat än ett misslyckande, inte minst beaktande de sannolikt miljontals volontärtimmar som nedlagts i projektet, både vad gäller byggande och segling. Om hon säljs, var går pengarna? Vad var projektets mål från början? Försäljningen stinker av rutten fisk snarare än tjära. Kanske blir Götheborg bordell i någon gudsförgäten håla i ett stort land i öst, hamburgerrestaurang på Himmelska Fridens Torg,  eller hamnar hon på en parkering i Älvkarleby, som värmestuga åt besökande dignitärer? Vem vet? Den store drakkungen? Frågorna hopar sig. Återigen.

Dessutom kanske en herre vid namn Donald blir USA:s näste president. Duck eller Trump? Spelar mindre roll, personligen skulle jag i så fall föredra Duck. Alla gånger.

In i dimman var det...

Källor:

http://norrbottensmuseum.se/arkiv-samlingar/foeremaalssamlingar/ur-samlingarna/foeremaal-2007/september-glas-fraan-sandoersunds-glasbruk.aspx

https://www.bukowskis.com/sv/lots/731120-axel-wallert-olja-pa-panna-signerad-och-daterad-1931

http://artdaily.com/news/87579/Life-size-replica-of-18th-century-ship-is-up-for-sale#.V1e3d-Rb-M_

http://news.cision.com/se/soic/r/ostindiefararen-gotheborg-soker-nya-agare,c2017763

https://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La