lördag 8 december 2018

Grand Antiques, Tidös leksaker, Kenji Komatsu, Lamms rövkyss, UAK:s nya elfenbensskandal, Bruun R:s brainstorming och nya Nationalmuseum-med elfenbensskandal!

Sveriges utan konkurrens mest rotlösa Antikmässa hölls i år på Liljevalchs; Grand Antiques.
Följande lokaler har jag själv besökt med GA som mål; Grand Hotels Vinterträdgård (gissningsvis tidigt 90-tal, då den bör ha haft rekord i antal utställare), Nordiska Muséet, Skeppsholmskyrkan, Millesgården. Säkert har jag missat någon ytterligare lokal.

Uppenbarligen skulle Blå Porten, anrik restaurang/café nästgårds, ha varit färdigrestaurerad samtidigt som Liljevalchs återinvigdes efter extensiv renovering, men det gick i stöpet.

I framtiden torde samspelet mellan Blå Portens restaurang och Grand Antiques te sig självklart och kanske kan besökarna rentav gå obehindrat mellan de båda attraktionerna redan nästa år? Det hyste åtminstone flera av SKAF:s rävar förhoppning om. Jag pratade med merparten av handlarna på denna mycket vackra mässa och de lät löjligt nöjda med lokaler och givna förutsättningar. Det enda möjliga negativa var att det under vernissagen blev väl varmt och syrefattigt på grund av stort antal besökare. Förvisso ett så kallat I-landsproblem. Lokalerna är erkänt vackra och oerhört ändamålsenliga; högt i tak, bra rymd och ljus och centralt placerat. Dessutom ligger alltid en förväntad air av flärd över ett Liljevalchsbesök. Carl Bergsten kunde onekligen sin sak, när Liljevalchs uppfördes, 1916. 

Ivrigt rödpricksklistrande Mikael Skaj. I motljus.

Skajs monter var en Tour-de-Force i museala föremål (dumt uttryck, men ni förstår) med många röda prickar, tidigt under mässan.

Alltid lika imponerande är också Paul Jacksons montrar och denna utgjorde definitivt inget undantag. Jacksons rum gav ett närapå sakralt intryck med en uppsättning om sju högsträckta silikontrycksfoton på plexi av den finske konstnären Ola Kolehmainen, föreställande mosaikklädda väggar av Forseths design i Stockholms Stadshus. Som grädde på moset kunde Paul erbjuda ett läckert bord i mosaik av den store Forseth. 



---------------------------------------------------------------------------------

Under hösten har Antikdagen i Solnahallen besökts, samt även Uppsala Antikmässa (Knivstamässor) i Fyrishallen. Alltid lika trevliga mässor. 


Icke prismärkta varor i Solna ledde till uteblivna köp.
Generella iakttagelser är hur frustrerande det är med säljare som inte har prismärkta varor i montern. I Solna var det en handlare med stor monter som inte hade några priser alls. Intrycket blir att olika människor ges olika priser. Totalt oseriöst. Där ska arrangören gå in med murbräcka och slänga ut säljaren. I Uppsala var det någon säljare förra året, 2017, som hade kraftig rea på allt från början. Jag tror det var 30% på alla varor, det är inte heller särskilt lyckosamt och leder ofta till frustrerade kollegor och kunder. Viktigt är att arrangörerna har en fingertoppskänsla, känner av liknande felaktigheter och snabbt stämmer i bäcken.

Keramikkännare i Uppsala. Alltid munsbitar på deras bord, särskilt gällande Upsala Ekeby


---------------------------------------------------------------------------------

Äntligen har Antikmonologen tagit tid att besöka ett av Stockholms senaste tillskott på Museihimlen, även om en aversion mot att kallas just "Museum" initialt noterades från ifrågavarande -Leksakssamling. Om man nu ställer ut en väldig massa föremål av hög kvalitet i därför speciellt designade lokaler så bör man nog inte vara helt avvisande inför epitetet Museum.

Mot Sherwoodskogen! Nåja, leksakerna i alla fall...
Efter att ha tillbringat en dryg timme med en nybliven nioåring och en kvart-i-två-åring på Tidö leksakssamling eller Bergrummet, som ägarna insisterar kalla det, så har de inget att skämmas över. Jag har varit i lokalerna tidigare och noterat den säregna layouten och designen av lokalerna. Det man lyckats med från Tidös sida är imponerande, väldigt imponerande.

En genomskuren Volvo Amazon blir till Sveriges snyggaste utställningsmonter, fantasieggande för både barn och vuxen.

Förutsättningarna är en enorm samling av leksaker och uppenbarligen en rejäl hög med pengar, för krutet har använts, inte sparats på. Branschledande konsulter och experter har varit delaktiga i arbetet med museet. Mitt enda frågetecken under mitt besök var var kulan var. Nämligen utgör en leksakskula som rullar genom museet i därför avsedd ränna själva ryggraden i upplägget. Men de timmar jag och mina barn var där så var kulan tydligen på annan lokal. Eller på något annat kul.

Spegel, spegel, vilken Barbie är snyggast?
Under besök i detta totalt objektcentrerade och spännande museum blir man i sällskap med barn bryskt påmind om att man är en sentimental prylnörd, som står och fånpekar på något fint från anno dazumal. Medan hon hellre(?) upptäcker interaktiviteten på pekskärmarna som pedagogiskt berättar om livet -och prylarna- från förr. 

Frågan är vilken ålderskategori som är målgruppen för detta museum. -Egentligen..?
---------------------------------------------------------------------------------
Höstens konsthantverksfavoritutställnig blev för undertecknad en svårdefinierad sort  på Konsthantverkarna vid Slussen. 

Japansk filosofisk träutställning i stark kontrast till Slussens byggkaos. Sånt behövs!
Upphovsmannen, Kenji Komatsu, en Japan som i omgångar varit verksam i Sverige, har lekt skickligt med sinnet och fått till en utställning bestående av en mängd organiska, husliknande former. Ofta frustande obstinata i sin egensinnighet, vansinnigt skickligt skurna och sandpapprade till sinnlig perfektion. Jag träffade aldrig konstnären, men han lär ha mycket bestämda uppfattningar om sina kreationer och vad de skulle brukas till. Eller inte. Surrealismen kryper i hans galna bjälklag, likt vårstinna humlor. 

Tvärnitande buffelhus på den Slussenska prärien.
Jag hade turen att vid ett av mina besök få njuta av spontana betraktelser från en grupp supermysiga besökare från Sundbyberg, varav en del led av diverse funktionshinder. Deras tolkningar av svårfångade objekt var sublima. Såklart. 

Ett hus där det bor äpplen.

Mumindalens arkitekt euforisk av lattjo svampar. Icke. Men det skulle kunna ha varit så!

En rocka blev en en safarihatt blev ett hus. Kenji Komatsu!

---------------------------------------------------------------------------------



För ett par dagar sedan gjorde TV4 ett inslag i sina nyheter om att flera svenska större Auktionshus sade nej tack till försäljning av kinesiska gravfiguriner som saknade proveniens. Dock svarade Antikprofilen Peder Lamm på annat sätt, vilket ledde till nöjda TV4-journalister och så kallat "bra TV". Detta på grund av Lamms (något) raljanta ton. Han ifrågasatte det faktum att det inte finns ett faktiskt regelverk, utan bara rekommendationer. Icke-initierade journalister och TV-tittare blev sannolikt upprörda. Smidig som ett av världens största landlevande däggdjur i en porslinsaffär sa han också "kyss mig i arslet" med en inlevelse och sväng på klacken som inte var långt efter Sten Bromans inlevelse när det begav sig. Ett antal liter kvällsvätskor hamnade nog i vrångstruparna uti Svea Rike denna afton.



Men var det då hopp i galen tunna av Lamm? Ja, åtminstone tyckte unge herr Bexhed, VD för Uppsala Auktionskammare (UAK), det. Han intervjuades också samma dag av TV4- nyheterna och tyckte inte att Lamm gjorde rätt. Ett sådant beteende skulle inte accepteras av Sveriges Auktionsföretagsförening sade Bexhed med emfas och kraftigt höjt ögonbryn. 

Att Sveriges Auktionsföretagsförening torde vara en av Sveriges mest inaktiva föreningar har konstaterats av undertecknad redan för många år sedan. Samma förening räknar på hemsidan den 7 december 2018 upp W.A. Bolin som en av sina åtta medlemmar. Bolins som mig veterligen lade ner sin auktionsverksamhet sommaren 2017...

Att unge herr Bexhed mästrar Peder Lamm är mer tragiskt än komiskt, beaktande hur UAK har sålt exempelvis kinesiskt konsthantverk de senaste 15-20 åren. 


Fredagen den 7 december 2018 har Uppsala Auktionskammare den sällsynt dåliga smaken att i sin Internationella Kvalitetsauktion till försäljning utlysa en 13 centimeter hög kristusfigur skuren i elfenben. Katalogiserad av personal vid UAK som följer: "Kristusskulptur Indo-portugisisk skola, möjligen Goa. Sannolikt 1700-tal. Elfenben. Skuren samt delvis bemålad. På senare kolonnformad sockel. H 13 cm."

Elfenbensarbete. Sannolikt 2005.

Min övertygelse, baserad på dryga trettio år i antikbranschen och utbildning i Sverige och England, är att denna figur är gjord i Hong Kong under de senaste 10 åren. Att sockeln inte har formen av en kolonn, utan snarare ett korintiskt kapitäl, lämnar vi därhän. Att UAK:s personal säger att den kolonnformade sockeln är "senare" är jag helt enig om, men meningsbyggnaden fallerar ändå. -Eftersom jag anser att sockeln och elfenbensfigurinen är med varandra absolut samtida



Marty Feldmans mindre kända bror(?).

Elfenbenspatineringen ser helt igenom nygjord ut. Färgrester överallt! Gossens utseende lämnar övrigt att önska. Han är kraftigt skelögd och har ett för Jesusbarnet atypiskt, förvisso charmigt, underbett a lá Bruce Springsteen -Intet ont om underbett- jag har bara tidigare aldrig sett ett på Jesusbarnet. 

Framförallt så är ansiktet och huvudet en kinesisk skulptörs -med vår samtids- tolkning, av hur ett (västerländskt) barn ser ut. Det är inte en för Goa-elfenben typisk figurin från 1700-talet; snarare långt ifrån. Gossebarnet har förvisso tio tår och tio fingrar, som en förlossningsläkare skulle ha utbrustit inför stressade nyblivna föräldrar. Men, händerna ser mer ut att ha beklätts med styva grillvantar från närmaste byggvaruhandel. Patineraren har varit väldigt frikostig med cinnoberrött och barnets högra bröst har fått en extra släng av frikostigt tilldelat läppstift. De blå ögonen har nyligen målats väldigt blå, om än i väldigt varierande utsträckning på respektive ögonglob.

Marty Feldman, en karaktärsfull man, stilig som få. Foto: Pinterest.com

Vad är min poäng med att ifrågasätta denna katalogisering av UAK då? Poängerna är många och jag har skrivit spaltmetrar om detta de senaste sju åren. Det tjuvskjuts en elefant ungefär var femtonde minut. Fortsätter det i samma takt, vilket allt pekar på, så är elefanterna borta om ett par generationer. Världens störta landlevande däggdjur som gått på jorden i sannolikt miljontals år. Borta.

Denna högst tveksamma "antikvitet" sanktionerar försäljningen av illegalt elfenben. UAK kommenterar inte med ett enda ord proveniensen. Kan ni förstå det? Ett föremålsområde som Skandinaviens samtliga auktionshus närmast har slutat att ta in till försäljning. Jag agerar rådgivare åt ett antal auktionshus och de tackar samtliga hellre nej till elfenbensföremål, uppstoppade djur och noshörningsföremål än att eventuellt tjäna några tusenlappar. Utan att rådfråga mig.

UAK har gjort bort sig tidigare, vad gäller elfenben. Två gånger har -TV-profilerna- Knut Knutsons och Magnus Bexheds UAK åtalats i Tingsrätt och Hovrätt och friats båda gångerna. De friande domarna till trots, så påstår jag att de borde ha fällts. Vilket jag skrivit extensivt om. Åtalen var summariskt framlagda av två olika åklagare och framförallt så är regelverket en sörja av godtyckligheter. Alla godtyckligheters heliga moder är det som kallas för "Antikundantaget". Vilket är något alldeles oerhört fantastiskt och innebär att ett auktionshus EGNA experter får avgöra huruvida eller inte ett föremål de facto är tillräckligt gammalt eller inte- för att få säljas i enlighet med givna riktlinjer. Det i elfenbenssammanhang viktiga året är 1947. Allt som inte kan bevisas vara från före det året får ICKE säljas, enligt CITES-överenskommelsen. Det jag skrivit spaltmetrar om är ju också hur fantastiskt skickliga elfenbensmästarna som skapar konstföremål är. Skickliga på dels att karva till (mer eller mindre) bra stilkopior av antika föremål, men tillika fantastiskt skickliga på att patinera elfenbenet för att få det att se gammalt ut. Men de är uppenbarligen inte alltid så bra, om ni förstår vad jag åsyftar...

Så visst hade Peder Lamm rätt. Det finns rekommendationer, men inte underskrivna lagar. Att Lamm diskuterar gravfiguriner och jag elfenben spelar mindre roll. Grundproblemet är exakt detsamma; luddiga rekommendationer, godtyckliga regler och bristande etik och moral i jakt på profit. Knut Knutson, Magnus Bexhed och deras alldeles egna Kina-expert Charlotte Widenfelt har satt ett förväntat slutpris på Goa-Jesus till 12.000-15.000 kronor. Om den klubbas för 15.000 så innebär det runt 4000 kronor i intjänad slant för personalen att dela på. 

Jag citerar här en känd Antik profil, förlåt Antik-profil, och säger Kyss mig i arslet. Min tyngsta poäng i denna utvikning om Goa-Jesus är nämligen; ÄVEN om jag mot min förmodan har helt uppåt väggarna fel i min expertisering av utrop nummer 1121 i dagens (7 december 2018) auktion så är det urbota dumt av ett av Sveriges största Auktionshus att ens försöka sälja ett dylikt föremål. Infantilt. Skämmes tamejfaan!


I förra veckan slog Bonhams och strax därpå Sotheby´s på stora PR-trummorna och sa att de aldrig skulle sälja noshörningshorn mer. Christie´s har redan tidigare tagit samma beslut. Anledningen till de förstnämndas beslut var en nära förestående auktion i Hong Kong, med hundratals objekt av noshörningshorn. En auktion som skulle ha inbringat sannolikt hundratals miljoner kronor. Varför drog Bonhams tillbaka hela auktionen i elfte timmen då? Jo, för att enorma mängder människor skrev på upprop i sociala medier mot just den specifika auktionen. Populärt uttryckt en så kallad Shit storm. Och vilket genomslag det fick! Mitt namn var ett av alla tiotusentals. Såklart. Över 60% av jordklotets alla djurarter har dött ut sedan 1970-talet. Det är ingen lek.




Fyra tusen kronor Knutte, är du förb----t gniden? Om någon vänlig själ köper Goa-Jesus så är det lätt som en plätt att exakt datera honom. WWF, är det inte på tiden nu? Ett stenkast ifrån UAK ligger nämligen Sveriges enda laboratorium som kan kol-14 datera liknande föremål och se hur många kärnvapendetonationer materialet genomlevt. Detta har jag också skrivit extensivt om tidigare. Ironiskt nog så är kostnaden för dateringen i laboratoriet ungefär densamma som slanten UAK får i kommission vid -eventuell- försäljning.

Uppenbarligen Uppsala Auktionskammares inställning till elfenbensproblematiken.

För övrigt är Svenska Auktionsföretagsföreningens OCH Uppsala Auktionskammares etiska regelverk i starkt behov av en uppfräschning. Milt uttryckt.

BREAKING:
Denna blogg skrevs i huvudsak innan UAK:s auktion ägde rum. Goa-Jesus klubbades för 11.000 kronor. Är kommissionen på cirka 2.500 kronor väldoftande, Knutson, Bexhed et al? Själv anser jag -i motsats till talesättet- att pengar de facto luktar. Dessa 2.500 kronor stinker. De stinker av nyslaktad elefant och utrotning av arten.
---------------------------------------------------------------------------------


När Bruun Rasmussens (BR) ledning hade sitt senaste ledningsmöte tror jag det ägde rum på deras mest grandiosa Jule-Frokost efter ganska många lille en... 

Frokostbränsle för Bruun Rasmussens tankesmedja..(?) Foto: Drinko.se

I något som kan liknas vid en pressrelease daterad den 6 december tycker man att man kommit på något fantastiskt, nämligen... trumvirvel med passande musik... Direct Auctions (DA) Tada!!! 

Det nya med DA är att säljaren av föremålet själv tar bilderna i hemmet. Sedan ligger det där tills det klubbas utan någon fysisk visning och skickas därefter av säljaren till köparen. BR:s experter katalogiserar föremålet utifrån bilder och tar efter försäljningen "en något lägre kommission" av säljaren och köparen. Säljarnas bilder kan bli spännande och spörsmålen är definitivt fler än svaren i denna sak. To be continued. Eller inte. Hur vet man ens att föremålet existerar?? Kejsarens nya kläder. Få se nu. Vem var det som skrev den lilla historien..?

"MEGET dejlige Solbriller, 800 kr". Foto:Expressen.

Man vill uppenbarligen ta över en bit av den privata försäljningssektorn. Detta torde innebära att BR:s experter får otroligt mycket mer att göra. Elaka branschtungor gör gällande att BR:s väntetider är hemska innan Direct Auctions blivit verklighet...

----------------------------------------------------------------

Låt mig avsluta min sista(?) Stockholmsskrivna text med några ord om ett besök på alldeles nyrenoverade Nationalmuseum. 

Jättevackert och fantastiskt i all sin prakt. Fem års stängning av Institutionen och tung prislapp på arbetet leder onekligen till höga förväntningar. 

Garderobskaos blev första erfarenheten, med alla låneskåp upptagna och kö till en ledig galge för rock och hatt. Jag förstod heller inte hur man skilde ett ledigt skåp från ett upptaget... Förhoppningsvis barnsjukdomar -för 152-åringen. Sedan snabbt upp i färgglada salar för att titta på konsthantverk man längtat så efter. Noll information om 90% av allt glas, porslin och annat smått och gott. Informationsskyltar för konst sitter i huvudsak uppe, men till allt annat måste en APP nedladdas. En vaförslag? (En APP. En sådan som inte fanns när de flesta av oss var små, men som nu håller på att ta över vårat plastkortssamhälle. Det där samhället där storebror ser oss hela tiden. Om den lede Fi en dag kommer så måste vi komma ihåg att kamouflera av-och-på-knappen. Väl.)

Det grönvita fatet längst ned i bild pratade jag om med ett äldre par. De hade just upptäckt det och var stolta som tuppar när de förkunnade att det faktiskt var gjort av deras dotter, som är konstnär/keramiker! Gissa om de också tyckte att avsaknaden av infolappar vid alla föremål var botten...

Sorgligt tycker jag, att det ena har ansetts måste utesluta det andra. Jag vill inte gå med mobilen i högsta hugg hela tiden. Jag vill kunna vara obeväpnad och se info om alla föremål som intresserar mig i direkt anslutning till föremålet..! Hulda 76 och Bertil 67, vill titta på Rörstrandsporslin från 1800-talet utan APP. Och många med dem. Gör om, gör rätt och gör det fort Nationalmuseum! Än har inte montrarna dammat igen (nåja, inte alla i alla fall...se nedan...).


Hellre ett skitigt hus än ett rent helvete? Glipan är en centimeter mellan pansarglasen och dammtäcket ligger tjockt, efter 1,5 månads öppethållande.
Sedan hade ett gäng montrar öppna glipor konstruktionsmässigt, mellan väggar. Således en tråkig matta av damm på hyllor och föremål. Jag trodde inte mina ögon. Det måste väl göras om? Till vilken kostnad..?

Ryska ikoner, ytterst sköra på månghundraåriga träpaneler. Hur lång tid innan någon ristar något fränt budskap med en morakniv? Svängande rullatorer och handväskor var legio, vid mitt besök. Den största faran är generellt besökare/föredragshållare som pekar på konstverk med hårt och vasst objekt, av typen kulspetspenna.

Men det som förvånade mig alldeles oerhört var hur oskyddad den stora merparten av konsten i museet är. Folk går helt nära oljemålningar som ofta är värda många miljoner kronor styck. Stöldrisken är möjligen inte så stor. Sannolikt dels på grund av att konstverken är rigoröst fastsatta, inte endast "upphängda" och sannolikt också på grund av sensorer och moderna larmsystem (förhoppningsvis). Dock är det förvånande att se konst på enstaka decimetrars avstånd, helt utan skyddsmontrar. Ingen yta i en storstad är ju längre okluddrad eller orörd av mer eller mindre "konstnärliga individer" med vurm för att göra avtryck i sin samtid.

Hukande kvinna beundrar originalarbeten av Carl Larsson. Notera skuggan av kvinnans kropp, bildad av elektriska spotlights som belyser akvarellerna. Hualigen! Ständigt belysta akvareller ska inte förekomma. Månne är det speciallampor, men hur ska de INTE bleka akvarellerna? Jag känner inte till svaret. Det kan ju INTE vara så fel som det verkar på Nationalmuseum, väl?

Dessutom förvånades jag av att se en vägg med centrala verk av en av Sveriges mest älskade konstnärer, Carl Larsson, belysta med spotlights. Varför? Akvareller på papper bleks mycket snabbt, på ett par år så försvinner kraften i färgen helt...

Genusperspektiv ligger mitt i fållan år 2018 och illustreras i infotexten för vidstående skulptur:


Ord och inga visor om objektifiering och begär; om Åkermans nakna flick/kvinnoskulptur.

Jättefint att inkorporera samtida måleri med föremålen. Känns självklart när man ser det i verkligheten.

Zorns ikoniska Midsommardans hängd över Peter Johanssons installation How to cook a souvenir... Skivade dalahästar i gladpacksförpackningar. Ett Nationalmuseum med humor. I love it!

Nationalmuseums idealbesökare? Sannolikt App-älskande generation. Vi -stofilerna(?)- tittar på föremålen i montrarna. Kidsen, om uttrycket tillåts, sitter i en soffa på museet och kollar appen, eller gör de det..?
----------------------------
Uppenbarligen så är genustänket högt prioriterat på Nationalmuseum. Då tycker vän av ordning att Sveriges viktigaste och tyngsta(?) kulturella institution också kunde konfrontera andra viktiga ämnen med klokskap präglat av vår samtid.

Kvinna vänder ryggen åt elfenbensföremål utan information om ålder eller annat.

En japansk netsuke. Ny eller gammal? Inga kommentarer...

Det har man flagrant misslyckats med i elfenbensfrågan. Att det överhuvudtaget ställs ut till åskådande är allt annat än självklart. Här ställs dock mängder av föremål ut. Alltifrån möbler helt utförda i elfenben, till pokaler, figuriner och japanska netsukes. Detta utan att med ett enda ord kommentera den enorma problematik med galopperande illegal hantering med en produkt som i princip är olaglig över hela världen, men ändå sätts på piedestal i världens finrum, också på Nationalmuseum. Pinsamt, Nationalmuseum, pinsamt!

Elfenbensmöbel. Ny eller gammal? Bra eller dålig för elefanternas överlevnad? Det är inte många icke-initierade som vet..! Ett äldre par överhördes vid detta föremål; de var övertygade om att detta bordskabinett var helt nytt, eftersom det såg så ut. Vi hade en spännande och fin diskussion efter detta, där jag hade förmånen att få upplysa dem om föremålets ålder med mera... Att det saknades båda infotexter och Appar behöver väl inte tilläggas..?! Hur tänker NM egentligen?

Skärpning Nationalmuseum! Det är hög tid att nämna elefanten i rummet.


Gör en monter av era vackra och fantastiska elfenbensföremål HELT tillägnad elfenbensproblematiken! Upplys allmänheten, i stället för att -som nu- vilseleda dem. Visa att NM bryr sig om Cites. Det är 2018, inte 1792 när Konglig Museum instiftades, heller inte 1866, när nuvarande byggnad stod färdig. Jag ställer gärna upp som konsult. Då ska ni få mitt heterosexuella manliga perspektiv på hela frågeställningen. Och mycket mer.

-------------------------------------------------------------------------------

Nu flyttar jag och hela familjen till Österlen! Det blir Antikaffär på gården till våren, så väl mött! (Mer info kommer!)

-------------------------------------------------------------------------------



Fotnot:
Diverse problem med layout och typsnitt tycks mer och mer oundvikliga i detta bloggverktyg som kallas Blogger. Jag är den första att beklaga detta och ber om Ert överseende.

Källor:

söndag 9 september 2018

Rösta för demokratin


Bästa läsare av Antikmonologen.

Om jag kan få en enda av Er som övervägt att inte rösta i dagens val att faktiskt  ta
Er till vallokalen och rösta, så är dessa rader av yttersta vikt.

Rösta på ett parti som är för mångfald, inte enfald. Rösta för kärlek, respekt och empati. Rösta inte för arrogans, infantilism eller andra populistiska strömningar med rötter i nazismens 30-tal.

I sann demokratisk anda ska vi värna om de som har det svårt. Eftersom vi kan.

Vi ska inte bygga murar utan bjuda folk till bordet. Inte bannlysa. Inte vara rädda. Prata med din omgivning. Lär dig något nytt i stället. Den ödmjuke lär sig hela tiden.

SD är nazister i kostym.

2018 bör ämnen som miljön, klimatförändringar och internationellt samarbete vara på agendan. Inte ogenomtänkta agendor byggda på hot och skrämseltaktik.

Gå och rösta. Det är en rätt som inte är alla given.



söndag 29 juli 2018

Älvsjö och andra a((n)k)ti(k)viteter

Kära Bästa av Läsekretsar; Ursäkta alltmer sällan uppdykande rader... Ursäkter faller oftast platt, men mellan 4-5 jobb, ofta bristande sömn och aldrig sinande bajsblöjor, så prioriteras Antikmonologen bort. Ju äldre lillkillen blir desto vassare och mer lättfunnen ska pennan åter bliva, utlovas härmed.


-----------------------------------------------------------------------------


Epilog till Älvsjömässan blir i år främst att inte ett ord hördes om stölder under mässan. Antalet tycks ha minskat drastiskt. Tidigare har vi utställare drabbats av snattare, mer professionella tjuvar samt även alldeles för ofta av stölder under tider då mässan har varit stängd för allmänheten. Huruvida eller inte detta har ett samband med att antikbranschens alldeles egna, sannolikt mest långfingrade personer faktiskt åkte dit med händerna i kakburkarna efter förra årets Älvsjömässa lämnar jag därhän.
Grunderna till valet för The Collector´s Awards Årets Monter på Älvsjö-Antiken 2018 kan defintivt ifrågasättas. I år blev det, precis som 2017, Johan Sjöströms Antik som fick äran. Johan är duktig, ihärdigt arbetande och förtjänar såklart utmärkelsen, men nog var väl ändå slutklämmen i motiveringen till utnämnandet minst sagt krystad, för att inte säga osmaklig eller infantil; "Glädjande är också att se hur årets vinnare, år efter år, intar en allt större del av mässlokalen. I år är störst bäst!". (Antikmonologens understrykning). Detta som motivering, allt medan mässan får färre och färre antikhandlare som utställare, medan antalet säljare av samtida konst, samtida bröd och samtida godis blir allt fler. Står alla tolv personer som ingår i Juryn för the Collector´s Awards bakom den i sammanhanget cyniska formuleringen? Näppeligen.

-----------------------------------------------------------------------------------

En av Cederqvist & Vins nöjda kunder 2018. Ibland vill man bara sätta sig ned med en kund och snacka s--t. Detta var ett sådant tillfälle. Denne herre från de finska urskogarna köpte en så kallad fyllegubbe och hade som tradition att åka på Älvsjömässan med hustrun och hustruns syster, sedan cirka 20 år. Som han skrattade när jag lågmält påpekade att det fanns en viss likhet mellan honom och karaffen han just köpt av mig...

-----------------------------------------------------------------------------------

Täby Auktionsbyrå (TA) är en ny, lysande stjärna på auktionshimlen. Åtminstone om man ser till försäljningsresultaten för en del kinesiskt porslin. TA ägs, enligt nättjänsten AllaBolag.se av Svea Kulturcenter AB. I Kulturcentret ingår TA. Under rubriken Varor & Tjänster står skrivet Klass 35 och därefter räknas upp en fullständigt häpnadsväckande mängd potentiell företagsverksamhet för TA. Från Affärsförmedling avseende matchning av potentiella privatinvesterare med entreprenörer i behov av finasiering, via partihandelstjänster avseende bäddunderlag för djur, partihandelstjänster avseende efterrätter, till postordertjänser (sic.) avseende alkoholhaltiga drycker (ej öl).

TA:s hemsida ger ingen som helst info om vilka personer som står för auktionsrelaterat arbete. Inget om någon för uppdraget särskilt ämnad anställd. Antalet särskrivningar (sär skrivningar) är stort och gör förståelsen av texten under rubriken "Om oss" allt annat än lätt.

Floskler.com?

Enormt lyckad Täby-försäljning av två tallrikar 24 maj 2018, från utropets 4.000 kr till slutpriset 530.002 kronor. Försäljningen är dock underligt försvunnen från Täby Auktionsbyrås hemsida.

Ofrånkomligen associeras Täby Auktionsbyrå till Z-Point Auktioner, som utgjorde ett av Svensk auktionshistorias mer olyckliga kapitel. Z-Point påstod sig sälja mer kinesiskt porslin än Bukowskis under ett par års tid, vilket Antikmonologen belyste och ifrågasatte å det kraftigaste. Z-Points historia är numer just historia. Konkurs avslutad 20170705.
-----------------------------------------------------------------------------------




Metropol har uppenbara problem med katalogiseringar. En titt på deras första auktion i juli, får en att tro att det är extraintagen sommarpersonal som stått för katalogiseringen, men tyvärr så är problemet allt annat än nytt. Nedan visas enkom ett axplock av alla underligheter som noterats under vår och sommar.


Detta porslinsutrop är Japanskt, i c k e kinesiskt. 


Dessa europeiska f a j a n s-tallrikar ska inte tillskrivas Kina, utan Europa.


"Konditionsrapport: Inköpt på Svenskt Tenn". Dags för grundkurs 1A för ifrågavarande katalogiserare på Metropol. Inköpt på Svenskt Tenn är inte ett tillstånd ett föremål befinner sig i.





Att inte nämna vad CHS är förkortning för är tjänstefel för någon som katalogiserar vidstående keramik. (Carl Harry Stålhane, en lika ikonisk som prishöjande svensk keramiker...). Att vasen (till vänster) till yttermera visso är andra-sortering är också självklart att nämna för en normalt skolad katalogiserare, vilket det lilla slipade horisontella strecket genom Rörstrands-R:et indikerar... Trippelfel alltså.



"Utrop 100-600 kronor". Utropet lika flytande som en kork på Döda Havet.

Denna tallrik är lika kinesisk som Boris Johnson. När det står China undertill på en tallrik, så indikerar det (oftast) att det är vad Engelsmännen kallar keramik för, nämligen just "China". "Fine bone China" betyder således benporslin, i n t e att det är fint ben från Kina. 


Trädgårdssoffa EFTER Folke Bensow. Är det en KOPIA eller ett ORIGINAL? Oklart som korvspad. Alldeles för oklart för en icke initierad köpare.

Dessutom har man börjat med flytande utrop. Något andra auktionshus använt, oftast för objekt i högre prisspann. Emellertid använder Metropol utrop som 100-600 kr för objekt. Vari består expertisen i denna värdering? Innehållet i Metropols konstavdelning, som såldes måndag den 2 juli var mer flytande än en svensk övergödd badsjö en julidag. Utrop: 100-300 kr, 100-600, 300-500, 300-600, 100-400, 300-700, ja, så fortsätter det, mitt bland en massa fasta utrop med en enda utropssumma. Vad och var är konsekvensen av detta sammelsurium av höftskott till expertiseringar, tillika värderingar?

"Jo, den säljer vi gärna åt er, bästa kund. Den är värd mellan 100 och 600 kronor", däremot vill vi sälja den där för 600 kronor, för det är den värd. Den däremot, är värd 300-600 kronor". Yxskaft..!?

I skrivande stund anges på Metropols hemsida att man har fem "värderingsmän" av båda könen, en "förordnad besiktningsman" och en "auktoriserad värderingsman". Som insatt och relativt kunnig köpare finns det inte så mycket att klaga på, eftersom min kunskap gör att jag kan köpa felaktigt katalogiserade föremål till felaktiga, läs för låga, priser. Men ur säljarnas synvinkel så är det självklart skandal.

Under alla omständigheter är detta synd. Av många skäl. Framför allt så tar Metropol hand om en nisch av föremål som de övriga Stockholms-auktionshusen försöker att lämna bakom sig; nämligen lägre prissatta utrop och föremål. Metropol borde dock göra det betydligt bättre!

För många punkor i bergsetapperna för Stall Metropol, Salvatore Grimaldi? Foto:PNG.com

--------------------

Som jag tidigare diskuterat extensivt, så har de stora internationella Auktionshusen, Sotheby´s, Christie´s och Bonhams, sedan ett par år medvetet och med högsta möjliga näsföring, avsett att höja lägsta-nivån för allt som tas in till auktionsförsäljning, avsevärt. I tider av down-sizing, effektiviseringar och generella besparingar är det förståeligt. MEN, att höja nivån på utropen från, låt oss säga, det som tidigare var i prisregionen £100, cirka 1000 SKr, till det de Engelska auktionshusen i dag har som -önskad- lägstagräns, cirka £10.000. I runda slängar 100.000 SKr; det är att såga av den gren man sitter på. Av den enkla anledningen att hela den strategin bygger på att de som initialt bedömer det som kommer in till mottagningsdiskarna har all kunskap i världen och gör alltigenom felfria bedömningar av allt som kommer in. Så är dock icke fallet. Även om ni kanske trodde det?

Som tidigare diskuterat av Antikmonologen, så bedöms snarare rocken, kjolen, kappan, klackringen, frisyren, skorna, dialekten, tänderna, parfymen, kostymen etcetera, på den som bibringar föremålen, och bilen vederbörande just parkerade utanför entrén. Auktionsbranschen är ärkekonservativ och vill bli duperad eller strykt medhårs eller... Ja, vad vill den egentligen? Hajarninurå? Nä, inte jag heller. Men fort går det. Huj, vad fort det går!

-----------------------------------------------------------------------------------


Sorgebarnet Lauritz eskapader och svensk-förvärv har lett till en uppsjö tråkigheter inte bara i den svenska antikbranschen. Att det gått som det har gjort kommer jag aldrig att kunna greppa, med astronomiska lån till icke trovärdig aktör som grädde på icke existerande mos. Efter olika mer eller mindre krystade lösningar eller försök därtill för att få in nya pengar har Stockholms Auktionsverk fått en ny ägare och köpts loss från Lauritz. Man skapar en Fine Arts-avdelning. Det låter fint. Per Taube heter nye ägaren och han tituleras tituleras Fastighetsmagnat.

Må det leda till lycklig framtid för Verket, som dränerats på många duktiga människor under extremt tuffa år, sedan Lauritz "tog över". Brant uppförsbacke utan hemlängtan framöver.

Snart under svensk flagg? Igen.

-----------------------------------------------------------------------------------


En liten bit läder för 3.600 kronor, på Emmaus i Götgatsbacken.

Ett junibesök på Emmaus på Götgatan (i Stockholm) fick mig att titta närmare på ett lädersnöre försett med en iögofallande prislapp. Lädersnörre med metallbit, 3600 kr. Jag frågade försynt tjejen bakom kassan vad det var för något. Hon replikerade blixtsnabbt (med andra ord; jag var inte den första att ifrågasätta priset...):
-Jaa, vi undrade också det när vi såg priset. Det är ett bälte från Balenciaga, designern du vet. Så därför ska det kosta så mycket!
-Okey. Har ni papper eller kvitton som visar att det är det ni påstår, frågade jag.
-Ehh, näe, men de som prismärker i Västberga är proffs på det.
-Okey, tack då, sa jag.

Säljs på Emmaus.

Företeelsen är inte ny och jag har länge avsett att skriva om problemet. Flera av secondhand-butikerna i Stockholm och även ute i landet har avdelningar eller åtminstone hängare, med skyltar där det står "Design" eller "Märkeskläder". På dessa hängare finner man således oftast just klädesplagg av stora välkända märken, med priser som är märkbart mycket högre än övrigt sortiment i butiken.

Äkta krokodil? Foto: Afric-invest.com

Vad är problemet? De är många. Klädesmarknaden svämmar över av mer eller mindre bra förfalskningar, oftast kallade kopior. Faller ni för en pikétröja med en gapande krokodil på bröstet, så förutsätter ni sannolikt att ni köper en äkta Lacoste, ett upparbetat och välrenommerat märke. Är detta på Emmaus, Myrorna eller Stadsmissionen så kanske plagget kostar flera hundringar mer än övriga pikéer i samma butik. Just på grund av nämnda attribuering.

Endast äkta designkläder?! Myrorna i Hjorthagen, juli 2018. Foto: Antikmonologen.

Glöm heller inte att ifrågavarande butiker får in allt de säljer helt gratis, i form av gåvor. Glöm heller inte att de som prissätter ofta eller alltid torde vara okvalificerade att bedöma diskuterad problematik. Den juridiska aspekten är dessutom utomordentligt viktig. Producenten av de äkta varorna vill självklart att endast äkta varor florerar på marknaden, av tämligen uppenbara skäl. Vad händer med varumärket om marknaden delvis består av mer eller mindre dåliga kopior? Inte så svårt att lista ut.

Endast äkta "märken"?! Myrorna i Hjorthagen, juli 2018. Var går gränsen för "märken" och "märken"? Foto: Antikmonologen.

-----------------------------------------------------------------------------------


Bukowskis Shop -"Köp direkt till fast pris"- är ytterligare en spik i kistan för den tynande sektor som antikaffärer och gallerier utgör. Inget oväntat kanske, eftersom de Moderna/Contemporary auktionerna under ett antal år sett ut som utställningskataloger/showrooms hos de stora etablerade inredningsbutikerna, i kombination med konst nyligen nertagen från konstnärers stafflier. Ibland, ganska ofta faktiskt, har plastförpackningarna delvis suttit kvar på möbler som utlysts till auktionsförsäljning och sett splitt nya ut. Auktionsintendenter har sannolikt ringt till Nordiska Magasinet eller liknande butiker, för att få till en snygg och komplett miljö, likväl som man ringer etablerade gallerister för att få in (rätt) konst.

Oromantiskt? Förvisso. Nasande? Jo, men nog inget att hymla om. Längre. Nätet är din vän. Glöm handslag och förtroenden. Och läs för allt i världen inte de finstilta avtalen/villkoren när den elektroniska klubban faller vid internet-köp av "antikviteter", för du har som köpare inte så mycket att säga till om. Åtminstone inte enligt auktionshusens jurister.

 Antikmonologen är av annan åsikt.


-----------------------------------------------------------------------------------

Att hitta följande bland Auctionets Utvalda Godbitar är inte bra. Proffsen Tom Österman och David Brolin vet bättre. Att sälja kinesiskt porslin katalogiserat som nedan är oseriöst och en blamage av lilla Helsingborgs Auktionskammare. Att upphöja det som veckovis-av-stora-Auctionet-utvalda-godbitar är illa och indikerar möjligen att herrar Österman-Brolin ibland(?) har för stor arbetsbörda, för detta skall inte få slinka igenom deras kunskapsnät. För grova maskor månne?

Fatet förblev tack och lov osålt.

Utan faktisk datering insinueras att fatet är 1700-tal. Ingenstans kommenterades ålder på föremålet. Som är tillverkat cirka år 2010.
-----------------------------------------------------------------------------------

Bukowskis sålde en praktfull akvarell i våras, föreställande fiskarkvinna med döda fiskar. PR-trumman dunkade takten tungt. Efter försäljningen slog man sig för bröstet: "Fiskmarknad i St.Ives uppnådde ett fenomenalt slutpris på 17 425 000 SEK...". En sanning med så kallad modifikation.



Det går att vränga verklighetsuppfattningen med hjälp av diverse påslag. Klubban föll på 14,5 och värderingen var 18-20 miljoner. De 3,5 miljonerna under estimerat värde kan av många anses som en relativt sett fenomenal summa. Sedan är det också en illa dold hemlighet att beroende på hur viktig köparen är, varierar Bukowskis påslag också märkbart.

-----------------------------------------------------------------------------------


Stulen flaska att spana efter! Denna stals ur Bergtagen Antiks monter under Helsingborgsmässan 2018.
Via instagram kom rapport om stöld på Helsingborgsmässan. Bergtagen Antik blev under pågående mässa av med en fin glasflaska, attribuerad till Skånska Glasbruket. Väldigt tråkigt med stölder, vem det än drabbar. Om ni hittar den så hör av er till Antikmonologen eller Pekka på Bergtagen Antik.

-----------------------------------------------------------------------------------

Antikbranschen undrar sannolikt spänt om det blir Bukowskis som får äran(?) att sälja 18 Gustavianska stolar i höst? Eller kanske ska jag skriva aderton?

Fortsatt trevlig sommar!


Dille och Vrak. Bild: Brand Family


Långt ifrån aderton på denna bild... Nu ännu färre. Fast stolarna är sköna ändå och DE är aderton! Åtminstone än så länge. Foto: Svenska Akademien

-----------------------------------------------------------------------------------



Kan man bli annat än nöjd och glad av nedanstående bild? Vid genomgång av en av Metropols auktioner fick jag syn på en hund jag kände igen. En god väns hund var nästan spöklikt lik den 100 år äldre avbildade hunden. Självklart köpte min vän tavlan och här ser ni Portugisiska Ranja sittandes framför sin okände vän, avbildad av en av alla dessa begåvade kvinnor, som hamnade på förgänglighetens hög för mer okänd konst. Den fina tavlan är utförd av karlskronafödda Ava de Lagercrantz, som levde mellan 1862-1938. 

Ranja sittande framför Ava de Lagercrantz finstämda oljemålning. foto: Madeleine Tigerschiöld.

---------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Alla som kan kinesiskt porslin vet att Tobacco-leaf-dekoren är en av de internationellt mest eftertraktade, särskilt av portugiser och brasilianare. Att då inte nämna att det åsyftade, till försäljning utlysta porslinet, är sent 1900-tals eller snarare 2000-tals kopia, förfalskning snarare, är pinsamt och fel.

Nio dagar efter att detta blogginlägg publicerades, besöktes Emmaus på Götgatan återigen. Priset på "Balenciagabältet" hade nu sänkts till 1500, av för Antikmonologen okänd anledning. Mer än en halvering av priset..! 


Sommar-rean kom tidigt i år. Åtminstone på Emmaus Balenciaga-avdelning.

Louis Vuitton är det däremot låga priser på, på Emmaus:


Antikmonologen köpte ej denna färgglada Louis Vuitton-plånka. Fredagen den 10 augusti fanns den till salu. Eftersom det är olagligt att sälja kopior så måste alltså Emmaus värderingsperson i Västberga ha tyckt att 79 kronor var ett korrekt pris på denna oanvända plånbok. Hen är antagligen ett Balenciaga-fan.


Källor: