torsdag 21 januari 2021

Falskt glas och dubiöst elfenben. Möjligen enkelt, dock ej tryggt, Auctionet...

Om ni är antikvitetssugna så kanske ni gör som många andra gjort och gör i pandemitider? Trycker igång datorn/telefonen och surfar iväg bland tillgängliga auktionshus och hundratusentals utbjudna föremål. Ett par klick senare så presenteras sannolikt ymniga mängder föremål inom just ert valda område.

"Köp tryggt och enkelt från lokala auktionshus" står det på Auctionets hemsida. 




På Auktionsverket i Engelholm (AE) bjudes en glasplunta daterad 1717 till försäljning.



Ytterst kraftigt slitage på undersidan av Engelholms plunta år 2021.

Ytterst kraftigt slitage på halsens insida av Engelholms plunta år 2021.


Denna glasflaska är katalogiserad av AE med följande ord:"Plunta glas märkt LOD bär datering 1777" samt "Höjd c 14 cm" och "Slitage". Därutöver har Engelholms anställda sannolikt "tryggt och enkelt" värderat "pluntan" till 2500 kronor och lämnat till allmänheten att avgöra slutpriset.

För den glasinitierade ser pluntan spännande ut vid en hastig flukt. Det alltid eftertraktade Skånska Glasbrukets alsters triggerlampor börjar blinka i hjärnbarken på glasälskare. 

Men, som alltid, bör föremålen granskas mer noggrant. Helst bör alla föremål man är intresserad av bedömas in situ, alltså "på riktigt" medelst handpåtagning, -och inte endast med hjälp av bilder. Känslointrycket av ett föremål är oerhört viktigt som del av hela ekvationen som ska leda till ett eventuellt köp -eller avfärdande av eventuellt förfalskad, icke naturligt uppkommen patina, etcetera.

Nu är det ju inte särskilt många som har möjlighet att åka till Engelholm, Umeå eller Stockholm om de bor annorstädes. Därav succén med nätauktionerna..! Vilket i sin tur lägger ett tungt -och alldeles självklart- ansvar på auktionshusens sätt att katalogisera så korrekt och noggrant som är möjligt. 

Vad är konstigt med pluntan då? Varför har den så extremt kraftigt slitage undertill samt på halsens insida? Det känns tillkämpat och ditsatt, inte naturligt uppkommet. Glaset ser ut att sakna det liv som 1700-talsglas ska ha. Formen på mynningen stämmer heller inte med hur 1700-talsflaskor ser ut. Ett inlägg i sociala medier fångade undertecknads öga. Det var glassamlaren Lars Kallin som kommenterade nämnda glasplunta och påtalade fakta i sammanhanget.

Hör och häpna så sålde exakt samma auktionshus i Engelholm en mycket snarlik, möjligen samma, plunta för mindre än fyra år sedan. Då värderad till 1000 kronor, med slutpris 300 kronor. Dock katalogiserad på ett mycket annorlunda vis:

År 2017 sålde Auktionsverket Engelholm denna plunta.



Detalj av 2017 års Engelholmsplunta: märkt "KOP-76"

Christian Wollin har skrivit en artikel i tidningen Antik & Auktion om dessa flaskor (okänt tryckår). Hur kort är Auktionsverket Engelholms minne? Värt att notera är att dessa flaskor inte var förfalskningar så länge de hade kvar märkningen undertill "KOP-76", men så fort den är bortslipad eller försvunnen under tillkämpad "patina" så blir det just en förfalskning. Att ifrågavarande auktionshus överhuvud taget inte kommenterar ålder på pluntan/flaskan är pinsamt illa. Att de värderar den till 2500 kronor indikerar för de flesta att den inte är äkta vara, men alldeles för högt för vad det är. En kopia från 1976.

Till syvende och sist så står det dock: "Plunta glas märkt LOD bär datering 1777". Alltid hugger några torskar på kroken, eller?!


 


Branschen måste kämpa för transparens och ärlighet hela vägen från inlämningsdisken till transportfirman som kör hem objektet till slutkunden. 

Hur var det nu Auctionets devis löd?

Möjligen enkelt, ej särskilt tryggt och sannerligen inte snyggt, Engelholm/Auctionet!

BREAKING NEWS:
Det tog ett knappt dygn för Auctionet/Engelholm att korrigera katalogiseringen av den "Antika pluntan". Nu bringas KLARHET i saken, enligt nedanstående! Det verkar ha varit bråttom, till min oförställda glädje, måste tillstås.



Att Auktionsverket i Engelholm väljer att behålla värderingen 2.500 kronor när man för tre år sedan värderade en likadan replika till 1.000 kronor är för övrigt helt ofattbart. Man ändrar alltså uppfattning om åldern så att flaskan anses vara 259 år yngre än vid initial värdering. Ändå behåller man exakt samma nominella värdering. Notera då att replikan för tre år sedan såldes för 300 kronor... Goddag yxskaft.

Något säger mig att vi inte har sett de sista korrigeringarna av denna auktionspost. Men det är förstås bara en känsla jag har.

--------------------------------------------------------------------------------------

Samma devis gäller i England såväl som i Sverige för Auctionet:



Auctionets törstande efter nya auktionshus tycks näppeligen släckas. Rushbrooks i Winchester är det senaste tillskottet. Jag provade Auctionets översättningsknapp (i form av flaggor på respektive språk/land) och noterar att en indisk ask, som jag bedömer som ett 1900-talsarbete, på engelska i rubriken beskrivs så här: "A VIZAGAPATAM IVORY VENEERED... ( och dateras till första halvan av 1800-talet)". Med svensk översättning så står det "...fanerad med ben och sandeträ(sic.)...". Att det är en människa och inte en datoriserad översättarhjälp som skrivit den svenska översättningen blir tydligt på grund av det felskrivna "sande(l)trä".


Är det Auctionet-standard att översätta "Ivory" till "ben"? Nota bene; inställningen gentemot elfenben har förändrats diametralt -även- i Storbritannien de senaste åren. Fiskarna lär bli mycket varmare på flera kontinenter. Antikmonologen har skrivit många, många spaltmetrar om vikten av adekvat och stringent terminologi i auktionsbranschen. Ben får man nämligen sälja i parti och minut. Vilket inte är fallet med "elefantelfen-ben". Översättaren/intendenten glömde måhända bara "elefantelfen"?

Balclis, objekt 1483769, "Kinesisk fläkt av däck i elfenben". Intyg från "spanska antikvariska federationen".

Balclis, objekt 1513584, "Fransk fläkt av orientalisk stil...".Intyg från "spanska antikvariska federationen".



Balclis, objekt 1527702. Intyg från "spanska förbundet för antika återförsäljare". Måste vara påfrestande årsmöten hos dem, med endast antika återförsäljare.


Balclis, objekt 1396589. En språkligt svår mening i en oerhört viktig juridisk djungel. Elfenben från elefant eller valross?



Balclis 1517222, har ingen angiven proveniens alls. "Man med barn och kran".

Balclis 1495799. "Chrysoelephantinsk(!) skulptur i elfenben och guldbrons". Intyg från "spanska antikvarumsförbundet(sic.)".

En snabb titt på Auctionet ger 13 föremål till salu (21 januari 2021), gjorda av elfenben, eller med elfenben som del av objektet. Samtliga dessa säljs av auktionshus utanför Sverige. Är det en slump? Antagligen inte, eftersom Auctionet sedan tidigare har påpekat för Antikmonologen att det är enklare att få de svenska auktionshusen att följa råd och fingerpekanden från huvudkontoret i Stockholm, än de utländska. Beröm till de svenska auktionshusen! 

Det spanska auktionshuset Balclis i Barcelona dominerar med åtta elfenbensföremål till salu. Det finns rigorösa regler angående försäljning av elfenben, som måste kunna bevisas vara från före år 1947, enligt Cites-konventionen. Detta gäller såklart för samtliga diskuterade länder. Uppgivet konstateras att översättningarna ofta blir av typen Goddag-Yxskaft. Dessutom anges de spanska föremålen ha intyg från ett antal olika(?) institutioner; spanska antikvariska federationen/ spanska förbundet för antika återförsäljare(!)/ spanska antikvarumsförbundet(!). Ett löjets skimmer över sänker sig, men det är allt annat än roligt, Auctionet. Dags för en nollvision om att sälja elfenben! Vad rör det sig om i reda pengar per år och auktionshus i omsättning? Lågt räknat ett par tusenlappar och högt räknat 50.000 kronor. På ett år. Spottstyvrar relativt sett. Det kan alla auktionshus både ha och mista. Gör om och gör RÄTT! Igår.

För inget av föremålen gjorda helt eller delvis av elfenben hos Auctionets brittiska eller tyska auktionshus kommenteras intyg alls. Det finns alltså inga. Barcelona-huset Balclis anger "sent 1800-tal" eller 1800-tal om samtliga sina elfenbensföremål. Ett förfarande som Antikmonologen kraftigt ifrågasatt under årens lopp, som en typ av "schablonkatalogiseringar" för att gå under radarn vad gäller eventuella ifrågasättanden från exempelvis Jordbruksverk eller jobbiga antik-skribenter. Jag anser att det är extremt osannolikt att "man med barn och kran" är äldre än 50 år. 2021-50=1971, vilket är långt efter år 1947. Det skulle göra försäljningen olaglig per definition. Och inget pappersarbete finns. EDIT: Min spanska översättare hade hunnit ta siesta igår, vid tiden för publicering av detta inlägg. Denna kulptur är enligt Balclis utförd i elfenben av valross. Det förändrar dock ej ifrågasättandet i sak, eftersom regelverket för valrossbete också är hårt reglerat enligt Cites.


Gör en C14-test av tveksamma föremål! Inte det?! "Det kostar för mycket!" NEJ det gör det inte. Se det ur elefanternas perspektiv. Världens största landlevande däggdjur. Snart borta. Om inte antik-aktörer drar sig upp ur etiskt-moraliskt avgrundsdjupa svarta hål, överfulla av kortsiktigt intjänade sekiner.

Hur var det nu det lät?


Illegalt skjuten afrikansk elefant. För elfenbenets skull. Foto:baraza.wildlifedirect.com


Några undrar säkert varför jag tar upp detta ämne med illa katalogiserat elfenben gång efter annan. Jo, för att det tjuvskjuts en elefant varje kvart. Om ett par generationer så går det inga elefanter på moder jord om detta får fortsätta. Om en massa oseriösa aktörer tycker att det är viktigt att få sälja små eller stora föremål av elfenben -obeaktat ålder på dem- så underbygger de ett fortsatt intresse för materialet. Vi måste sätta ned foten. Igår! 

Känner ni på Auctionets huvudkontor att ni ställer upp för elefanternas överlevnad efter att ha läst dessa rader? Jag brukar inte vara så här rakt på sak, men jag börjar tröttna på ifrågavarande situation. 

Låt oss hoppa över kindpussandet 2021 och rädda elefanterna i stället. God fortsättning förresten!

-----------------------------------------------------------

Fotnot:
KOP är förkortning av KOPIA och 76 åsyftar år 1976.


------------------------------------------








torsdag 10 december 2020

Rovgrävt(?) kulturarv till salu; Ny importförordning samt stulen Stockholmsstaty...

Under arbetet med senaste inlägget om Auctionets Kvalitetsauktion förbluffades jag över mängden fornfynd som erbjöds. Yxor, pilspetsar, spännen och små skulpturer i keramik, sten och olika metaller och en del ser ut som vore det helt nyuppgrävt.


Jag är själv konsthistoriker, men även utbildad arkeolog och har sedan barnsben levt med vetskapen att det som hittas i marken ska bedömas/erbjudas det lokalt knutet museum. Är det nyfunnet i jorden är chansen/risken att man "blir av med fyndet" självklart större, än om föremålet har ärvts eller hittats på loppis.

Regelverket för vad som får eller inte får säljas är inte okomplext. Många auktionshus låter helt bli att ta emot/sälja föremål som har dålig eller obefintlig proveniens eller verkar nyligen uppgrävda.


Gästriklands Auktionkammare: Proveniens angiven. Osålt.


Crafoord Stockholm: Ingen kommentar om proveniens. Såld för 1800 kr.


Crafoord Stockholm: Ingen proveniens angiven. Såld för 16 703 kr.


Crafoord Stockholm: Ingen proveniens angiven. såld för 4402 kr.


Crafoord Stockholm: Ingen proveniens angiven. Såld för 2602 kr.



Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Såldes ej.


Utrop 1528163. Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Såldes för 1300 kr.


Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Såldes för 1100 kr.

Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Såldes för 750 kr.

Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Såld för 1400 kr.


Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Såld för 2405 kr.


Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Såld för 599 kr.


Garpenhus Auktioner: "Fyndplats och proveniens saknas". Sålda för 350 kr.



Auktionshuset Gomér & Andersson Linköping: Ingen kommentar om proveniens. Såldes för 3272 kr. Pre-Colombianskt konsthantverk är ett juridiskt gungfly vad anbelangar försäljningar.

-----------------
Under veckan 1-5 december bjöds ett fornfyndsutrop med angiven/känd proveniens ut, (hos Gästriklands Auktionskammare). Fyra utrop var helt okommenterade vad gäller proveniens, (samtliga hos Crafoords i Stockholm). Åtta fornfyndsutrop var kommenterade: "Fyndplats och proveniens saknas", (samtliga åtta hos Garpenhus Auktioner i Malmö). 


"Fyndplats och proveniens saknas"= Vi vill verkligen bli ifrågasatta för det vi håller på med(?).

Kör så det ryker utan att kommentera proveniens. GSG; Gåresågåre(?).

Generellt sett blev slutpriserna låga på ovan diskuterade grupp artefakter. Det enda undantaget utgjordes av en ovanlig och praktfull bronsyxa som såldes av Crafoord Stockholm. Den klubbades för 16 703 kr, värdering 1500 kr. 

Varför blev merparten av priserna låga på föremålen? Kan det vara så att föremålen som saknar proveniens är mindre attraktiva för (seriösa) handlare/samlare? -Just på grund av avsaknaden av känd härkomst. Det vill säkerligen Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelserna i alla fall tro.

Jag har under veckan pratat med folk på både Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet om vilka regler som gäller försäljning av jordfynd/fornfynd och hur det resoneras kring detta. 

Nästa årsmöte för Paraplyhuset Auctionet har temat kirrat. Bild: Wikipedia

Hur ser Auctionets interna regelverk ut? Finns det ens ett? Etiken i att sälja fornfynd utan att nämna proveniensen är minst sagt bristfällig. Att explicit skriva "Fyndplats och proveniens saknas" är i vart fall ej ett fall av Aristotelisk dygdetik (om jag tolkat Wikipedias artikel rätt).

*Noggrant kontrollerade, beskrivna och fotograferade av experter -på vadå..? *Alla katalogiseringar kontrolleras av Auctionet innan publicering; med andra ord så måste utebliven proveniens vidrörande försäljning av fornfynd ha godkänts av Auctionet. Auctionet ställer höga etiska krav... Dock uppenbarligen icke gällande proveniens för fornfynd.

---------------------------------------------------------------------------------


Marita Jonsson, före detta Länsantikvarie. Foto: Johan Hellström, Sveriges Radio.

En parallell till Auctionets fornfyndssoppa utgör en före detta Länsantikvarie i Sundre på ön i sydost. Hon heter Marita Jonsson och intervjuades av Sveriges Radio (SR) den 11 september i år i P4 Gotland. Jonssons inställning till försäljning av -möjligen- rovgrävda artefakter är häpnadsväckande. Att en före detta Länsantikvarie står i sin Konsthall och säljer skånska stenåldersföremål illustrerar att verkligheten ibland överträffar dikten. (Johan Hellström, journalist SR, intervjuade).

Marita Jonsson hävdar att hon köpt föremålen hos "ett välrenommerat Auktionshus i Stockholm". Sistnämnda påstående är en flagrant påminnelse om det Antikmonologen gång efter annan har påpekat, nämligen att auktionsförsäljningar oftast per automatik skänker en "upphöjdhet/äkthetsprägel" åt föremål (-åtminstone kan köparen påstå det). En tvätt av föremålet kan det också kallas; även om objektet skulle vara uppåt väggarna felkatalogiserat och ofta även om Auktionshuset är mindre seriöst/etablerat. 

Var i världen hamnar Crafoords och Garpenhus nyligen sålda fornfynd?


Majvor Östergren, före detta Landsantikvarie på Gotland säger i Hellströms intervju: "Ingen har hävdat att något olagligt säljs på Körsbärsgården... Men eftersom det kan vara svårt att veta om det föremålen härstammar från någon plundring eller rent av stöld så bör man av etiska skäl avstå från att köpa eller sälja fornfynd överhuvud taget".

"En seriös aktör som säljer fornfynd göder dem som plundrar och rovgräver i våra fornlämningar" säger Chefen för Gotlands Museum, Susanne Thedéen i SR:s inslag. 

Majvor Östergren och Susanne Thedéen fångar problematiken i ett nötskal i dessa meningar.


Björn Extergren, chef för intag och försäljning på Bukowskis, intervjuas också av P4 Gotland och svär sig fri från att Bukowskis skulle ta in potentiellt illegala föremål. "Proveniens är ingenting man bara kan hitta på... den här marknaden är döende och borttynande, vilket är fantastiskt skönt" säger Extergren bland annat, med motiveringen att proveniens måste presteras för alla objekt som tas in till försäljning, från före 1947. 

Björn Extergren, Bukowskis. Foto: Bukowskis

Bra så, men påståendet om att proveniens inte bara kan hittas på är fullständigt uppåt väggarna. Det vet alla som har jobbat i auktions/antik-branschen mer än två veckor. Om auktionshuspersonal skulle tro allt som påstås så skulle mammutar beta i Berzelii Park bland enhörningar och återuppståndna rockstjärnor. Typ. 

Ovanligt lycklig, tillika lättklädd besökare med kids och kuse i Berzelii Park. Foto: Big Mouth Inc

Trogna läsare av AM vet att jag har ifrågasatt ut-i-tok-provenienser många gånger. Ledande Antikhandlare har fällts i Svea Hovrätt för påhittad proveniens. Så nog kan det hittas på, bäste herr Extergren. Det skall bara vara plausibelt också. 

---------------------------------------------------------

Big business. Denna yxa såldes den 18 november 2018 för 97 000 kronor någonstans i Sverige, oklart var, enligt Barnebys. Proveniensen var extremt extensiv och full av inlevelse...

-------------------------------------------

En sökning på "bronze axe" på Ebay, den största internationella säljsajten, den 9 december gav 1674 träffar, med flera svenska säljare av till synes svenska fornfynd. Ettusensexhundrasjuttiofyra. Bronsyxor. Betänk sedan alla andra föremål...




---------------------------------
En stor och viktig förändring vad gäller importlagstiftning inom EU implementeras den 19 december i år! Denna har kommit till i kampen mot finansiering av terrorism. 

Förordningen trädde i kraft redan år 2019, men importförbudet gäller inte förrän 28 dec 2020. Perioden däremellan är till för att EU:s medlemsstater ska hinna anpassa sin lagstiftning för att kunna beivra överträdelser. Senast vid det datumet ska medlemsstaterna meddela kommissionen vilka sanktioner som är tillämpliga i landet för att beivra överträdelser av förbudet. Det här sköts på regeringskansliet. Själva skrivelsen om importförbud finns i artikel 3.1. De föremål som omfattas är de som finns med i del A av bilagan. Det är en vid definition som stämmer överens med 1970 års Unescokonventions definition. I förordningens inledning, det vill säga de stycken där siffrorna omgärdas av parentes i inledningen anges skälen till lagstiftningen. 




Denna förordning kommer sannolikt att vara ett viktigt verktyg i kampen mot illegala transporter/smuggling av föremål i världen. Samtidigt tornar ju en enorm problembild upp för handlare och samlare som redan sitter på föremål; även för museer som ska låna/ låna ut objekt över gränser. CINOA, världens största sammanslutning av Konst-och Antikhandlare, befarar att mindre handlare kommer att drabbas hårt och även att inflödet av antikviteter kraftigt kommer att minska. The Art Newspaper redogör för ungefär samma slutsatser (18/6-2018), om än hårdare formulerat än CINOA:s ståndpunkter.



Kommer England nu -på grund av Brexit- att bli Europeiskt centrum för import av antikviteter äldre än 250 år? Kommer samma land att bli centrum för illegala rörelser till övriga medlemsländer i den Europeiska gemenskapen? 


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag erbjöds ett par dagar efter publicering av det senaste blogginlägget att agera konsult för Garpenhus Auktioner, av ansvarig katalogiserare för Orientaliskt Konsthantverk för den nyligen diskuterade "Kvalitetsauktionen". Arbetsuppgiften skulle bestå i att besöka ägaren till merparten av det material som Antikmonologen ifrågasatte/kritiserade nyligen. "Ägaren har många, många fler fantastiska föremål att sälja". 

Härmed tackar jag nej till uppdraget, eftersom jag anser att de föremål i-mitt-inte-så-subtila-utpekande inkluderade i "Kvalitetsauktionen" dessvärre talar för oerhört bristande insikter i sektorn äkta/falskt; eller möjligen alltför djupa insikter i densamma. Men ödmjukast tack för erbjudandet.
 
------------------------------------------------------------

Samma kväll som detta blogginlägg skulle publiceras (9 december) nås jag av nyheten att Stockholms Auktionsverk tvingats dra tillbaka en klassisk marmorskulptur, utrop nr 1184 i "Klassiska Kvalitetsauktionen" på Stockholms Auktionsverk, utrop (=värdering) 75.000-100.000 kronor. En skulptur -som enligt två arkeologer/forskare- är densamma som den som figurerade i en 20 år gammal film om en italiensk -fälld- antikvitetssmugglare. 

Kramgo skulptur i fälld smugglares famn. Foto: SvT

Inte mycket att orda om. Polisen har beslagtagit skulpturen för vidare utredning. Bilder från film och Auktionsverk talar -som det heter- ett tydligt språk. Med tanke på hur snabbt allt ska gå i auktionsvälden nu för tiden -och hur fantastiskt lite tid som generellt läggs ned på research och katalogisering av objekt, så är historier som denna en helt naturlig påföljd. Av precis samma skäl är förfalskningar och kopior legio både ute i provinserna och i kvalitetssegmentet. Som tidigare påpekat.




Sent samma kväll söker jag efter ifrågavarande objekt i Verkets katalog. Borta med vinden. Nr 1184: "Inga sökresultat". Hur kan man bara ta bort all text och alla bilder, utan att över huvud taget kommentera detta? Det ger bara ett ännu konstigare och mer oseriöst intryck. Ingen ändringslista. Ingen kommentar någonstans på Auktionsverkets hemsida under hela kvällen. Nota bene; då var detta också en tung nyhet i alla TV:s nyhetsprogram under kvällen... 

Intendent Markus Anderzon vid Stockholms Auktionsverk.

Här görs ingen pudel. Man avrättar i stället skrället i lönndom och gräver ner den riktigt djupt -i hopp om vadå? Att Kungliga Biblioteket, Östermalmshallen och ICA Esplanad skall utgöra Östermalms Bermudatriangel? Att ingen då ska komma ihåg misstaget eller hitta något att undersöka? Kom igen, wakey, wakey! Detta är 2020. Den moderna historiens galnaste år med global pandemi och dito uppvärmning som ställer små fisar till misstag av auktionshus i förstagluttarnas skamvrå. Strutstaktik är såå 1980-tal. Ett stort Auktionshus skall vara kapabla att ta tjuren vid hornen och konfrontera uppkommande problem på ett modernt sätt med en professionell krishantering. 

Bear Grylls, tilltänkt för Stockholms Auktionsverk? I wish. Foto: knowyourmeme.com

Återigen; noll transparens. Denna gång vidrörande ett auktionshus som omsätter mycket mer än lilla Garpenhus. Pinsamt är förnamnet. Nervösa och totalt medieotränade intendenter på Bukowskis och Stockholms Auktionsverk gör ju att allmänheten baxnar över inkompetensen när det hettar till lite. Det vill säga när en mikrofon och/eller en kamera syns till.

Vilken "skandal" får mest uppmärksamhet? Garpenhus/Crafoords/Auctionets utelämnande om gärsgårdsligornas fornfynds historia eller en eventuellt pånyttuppdykt smugglad klassisk skulptur? Återstår att se.
--------------------------------------------------------------------------------------

Under dagen för publicering av detta blogginlägg, 10 december, nås jag av meddelande från vaken och trogen AM-läsare; Auktionshuset norr om Stockholm som har väldigt "egna" tillvägagångssätt (Uppsala Auktionskammare) har idag dragit tillbaka en klassisk romersk staty från hemsidan(=katalogen). Den hade ett utrop på 100 000- 150 000 kronor. Det måste vara något i luften som gör att romersk skulptur dras tillbaka. Okänt huruvida eller ej den såldes igår.


Mystiskt försvunnen skulptur i Uppsala. Fotograferad i tryckt katalog. Borttagen från hemsidan.


Proveniens: Christies Antiquities, London 7 November 2001, katalognummer 342, Peter Willborg (legendarisk svensk matthandlare) köpte då skulpturen.


Den hade katalognummer 110:
Varför försvann Diana? Hann hon ens säljas? Fick säljaren kalla fötter på grund av Stockholms Auktionsverks debacle? Eller fick UAK kalla fötter på grund av osäker proveniens? Definitivt fler frågor än svar. Hej vad det går...



Vilken/Vilka företeelser skadar svensk forntidshistoria samt svensk antikmarknad mest? You tell me. 

Håll avstånden, tvätta er ofta och noggrant och var rädda om kärleken. Fred, kärlek och förståelse!

--------------------------------------------------------------------------------------
Fotnot:
Inlägget om ny importförordning har delgivits mig av tjänstemän på Riksantikvarieämbetet. Tack!

Källa:

Länkar:



-------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------