söndag 29 juli 2018

Älvsjö och andra a((n)k)ti(k)viteter

Kära Bästa av Läsekretsar; Ursäkta alltmer sällan uppdykande rader... Ursäkter faller oftast platt, men mellan 4-5 jobb, ofta bristande sömn och aldrig sinande bajsblöjor, så prioriteras Antikmonologen bort. Ju äldre lillkillen blir desto vassare och mer lättfunnen ska pennan åter bliva, utlovas härmed.


-----------------------------------------------------------------------------


Epilog till Älvsjömässan blir i år främst att inte ett ord hördes om stölder under mässan. Antalet tycks ha minskat drastiskt. Tidigare har vi utställare drabbats av snattare, mer professionella tjuvar samt även alldeles för ofta av stölder under tider då mässan har varit stängd för allmänheten. Huruvida eller inte detta har ett samband med att antikbranschens alldeles egna, sannolikt mest långfingrade personer faktiskt åkte dit med händerna i kakburkarna efter förra årets Älvsjömässa lämnar jag därhän.
Grunderna till valet för The Collector´s Awards Årets Monter på Älvsjö-Antiken 2018 kan defintivt ifrågasättas. I år blev det, precis som 2017, Johan Sjöströms Antik som fick äran. Johan är duktig, ihärdigt arbetande och förtjänar såklart utmärkelsen, men nog var väl ändå slutklämmen i motiveringen till utnämnandet minst sagt krystad, för att inte säga osmaklig eller infantil; "Glädjande är också att se hur årets vinnare, år efter år, intar en allt större del av mässlokalen. I år är störst bäst!". (Antikmonologens understrykning). Detta som motivering, allt medan mässan får färre och färre antikhandlare som utställare, medan antalet säljare av samtida konst, samtida bröd och samtida godis blir allt fler. Står alla tolv personer som ingår i Juryn för the Collector´s Awards bakom den i sammanhanget cyniska formuleringen? Näppeligen.

-----------------------------------------------------------------------------------

En av Cederqvist & Vins nöjda kunder 2018. Ibland vill man bara sätta sig ned med en kund och snacka s--t. Detta var ett sådant tillfälle. Denne herre från de finska urskogarna köpte en så kallad fyllegubbe och hade som tradition att åka på Älvsjömässan med hustrun och hustruns syster, sedan cirka 20 år. Som han skrattade när jag lågmält påpekade att det fanns en viss likhet mellan honom och karaffen han just köpt av mig...

-----------------------------------------------------------------------------------

Täby Auktionsbyrå (TA) är en ny, lysande stjärna på auktionshimlen. Åtminstone om man ser till försäljningsresultaten för en del kinesiskt porslin. TA ägs, enligt nättjänsten AllaBolag.se av Svea Kulturcenter AB. I Kulturcentret ingår TA. Under rubriken Varor & Tjänster står skrivet Klass 35 och därefter räknas upp en fullständigt häpnadsväckande mängd potentiell företagsverksamhet för TA. Från Affärsförmedling avseende matchning av potentiella privatinvesterare med entreprenörer i behov av finasiering, via partihandelstjänster avseende bäddunderlag för djur, partihandelstjänster avseende efterrätter, till postordertjänser (sic.) avseende alkoholhaltiga drycker (ej öl).

TA:s hemsida ger ingen som helst info om vilka personer som står för auktionsrelaterat arbete. Inget om någon för uppdraget särskilt ämnad anställd. Antalet särskrivningar (sär skrivningar) är stort och gör förståelsen av texten under rubriken "Om oss" allt annat än lätt.

Floskler.com?

Enormt lyckad Täby-försäljning av två tallrikar 24 maj 2018, från utropets 4.000 kr till slutpriset 530.002 kronor. Försäljningen är dock underligt försvunnen från Täby Auktionsbyrås hemsida.

Ofrånkomligen associeras Täby Auktionsbyrå till Z-Point Auktioner, som utgjorde ett av Svensk auktionshistorias mer olyckliga kapitel. Z-Point påstod sig sälja mer kinesiskt porslin än Bukowskis under ett par års tid, vilket Antikmonologen belyste och ifrågasatte å det kraftigaste. Z-Points historia är numer just historia. Konkurs avslutad 20170705.
-----------------------------------------------------------------------------------




Metropol har uppenbara problem med katalogiseringar. En titt på deras första auktion i juli, får en att tro att det är extraintagen sommarpersonal som stått för katalogiseringen, men tyvärr så är problemet allt annat än nytt. Nedan visas enkom ett axplock av alla underligheter som noterats under vår och sommar.


Detta porslinsutrop är Japanskt, i c k e kinesiskt. 


Dessa europeiska f a j a n s-tallrikar ska inte tillskrivas Kina, utan Europa.


"Konditionsrapport: Inköpt på Svenskt Tenn". Dags för grundkurs 1A för ifrågavarande katalogiserare på Metropol. Inköpt på Svenskt Tenn är inte ett tillstånd ett föremål befinner sig i.





Att inte nämna vad CHS är förkortning för är tjänstefel för någon som katalogiserar vidstående keramik. (Carl Harry Stålhane, en lika ikonisk som prishöjande svensk keramiker...). Att vasen (till vänster) till yttermera visso är andra-sortering är också självklart att nämna för en normalt skolad katalogiserare, vilket det lilla slipade horisontella strecket genom Rörstrands-R:et indikerar... Trippelfel alltså.



"Utrop 100-600 kronor". Utropet lika flytande som en kork på Döda Havet.

Denna tallrik är lika kinesisk som Boris Johnson. När det står China undertill på en tallrik, så indikerar det (oftast) att det är vad Engelsmännen kallar keramik för, nämligen just "China". "Fine bone China" betyder således benporslin, i n t e att det är fint ben från Kina. 


Trädgårdssoffa EFTER Folke Bensow. Är det en KOPIA eller ett ORIGINAL? Oklart som korvspad. Alldeles för oklart för en icke initierad köpare.

Dessutom har man börjat med flytande utrop. Något andra auktionshus använt, oftast för objekt i högre prisspann. Emellertid använder Metropol utrop som 100-600 kr för objekt. Vari består expertisen i denna värdering? Innehållet i Metropols konstavdelning, som såldes måndag den 2 juli var mer flytande än en svensk övergödd badsjö en julidag. Utrop: 100-300 kr, 100-600, 300-500, 300-600, 100-400, 300-700, ja, så fortsätter det, mitt bland en massa fasta utrop med en enda utropssumma. Vad och var är konsekvensen av detta sammelsurium av höftskott till expertiseringar, tillika värderingar?

"Jo, den säljer vi gärna åt er, bästa kund. Den är värd mellan 100 och 600 kronor", däremot vill vi sälja den där för 600 kronor, för det är den värd. Den däremot, är värd 300-600 kronor". Yxskaft..!?

I skrivande stund anges på Metropols hemsida att man har fem "värderingsmän" av båda könen, en "förordnad besiktningsman" och en "auktoriserad värderingsman". Som insatt och relativt kunnig köpare finns det inte så mycket att klaga på, eftersom min kunskap gör att jag kan köpa felaktigt katalogiserade föremål till felaktiga, läs för låga, priser. Men ur säljarnas synvinkel så är det självklart skandal.

Under alla omständigheter är detta synd. Av många skäl. Framför allt så tar Metropol hand om en nisch av föremål som de övriga Stockholms-auktionshusen försöker att lämna bakom sig; nämligen lägre prissatta utrop och föremål. Metropol borde dock göra det betydligt bättre!

För många punkor i bergsetapperna för Stall Metropol, Salvatore Grimaldi? Foto:PNG.com

--------------------

Som jag tidigare diskuterat extensivt, så har de stora internationella Auktionshusen, Sotheby´s, Christie´s och Bonhams, sedan ett par år medvetet och med högsta möjliga näsföring, avsett att höja lägsta-nivån för allt som tas in till auktionsförsäljning, avsevärt. I tider av down-sizing, effektiviseringar och generella besparingar är det förståeligt. MEN, att höja nivån på utropen från, låt oss säga, det som tidigare var i prisregionen £100, cirka 1000 SKr, till det de Engelska auktionshusen i dag har som -önskad- lägstagräns, cirka £10.000. I runda slängar 100.000 SKr; det är att såga av den gren man sitter på. Av den enkla anledningen att hela den strategin bygger på att de som initialt bedömer det som kommer in till mottagningsdiskarna har all kunskap i världen och gör alltigenom felfria bedömningar av allt som kommer in. Så är dock icke fallet. Även om ni kanske trodde det?

Som tidigare diskuterat av Antikmonologen, så bedöms snarare rocken, kjolen, kappan, klackringen, frisyren, skorna, dialekten, tänderna, parfymen, kostymen etcetera, på den som bibringar föremålen, och bilen vederbörande just parkerade utanför entrén. Auktionsbranschen är ärkekonservativ och vill bli duperad eller strykt medhårs eller... Ja, vad vill den egentligen? Hajarninurå? Nä, inte jag heller. Men fort går det. Huj, vad fort det går!

-----------------------------------------------------------------------------------


Sorgebarnet Lauritz eskapader och svensk-förvärv har lett till en uppsjö tråkigheter inte bara i den svenska antikbranschen. Att det gått som det har gjort kommer jag aldrig att kunna greppa, med astronomiska lån till icke trovärdig aktör som grädde på icke existerande mos. Efter olika mer eller mindre krystade lösningar eller försök därtill för att få in nya pengar har Stockholms Auktionsverk fått en ny ägare och köpts loss från Lauritz. Man skapar en Fine Arts-avdelning. Det låter fint. Per Taube heter nye ägaren och han tituleras tituleras Fastighetsmagnat.

Må det leda till lycklig framtid för Verket, som dränerats på många duktiga människor under extremt tuffa år, sedan Lauritz "tog över". Brant uppförsbacke utan hemlängtan framöver.

Snart under svensk flagg? Igen.

-----------------------------------------------------------------------------------


En liten bit läder för 3.600 kronor, på Emmaus i Götgatsbacken.

Ett junibesök på Emmaus på Götgatan (i Stockholm) fick mig att titta närmare på ett lädersnöre försett med en iögofallande prislapp. Lädersnörre med metallbit, 3600 kr. Jag frågade försynt tjejen bakom kassan vad det var för något. Hon replikerade blixtsnabbt (med andra ord; jag var inte den första att ifrågasätta priset...):
-Jaa, vi undrade också det när vi såg priset. Det är ett bälte från Balenciaga, designern du vet. Så därför ska det kosta så mycket!
-Okey. Har ni papper eller kvitton som visar att det är det ni påstår, frågade jag.
-Ehh, näe, men de som prismärker i Västberga är proffs på det.
-Okey, tack då, sa jag.

Säljs på Emmaus.

Företeelsen är inte ny och jag har länge avsett att skriva om problemet. Flera av secondhand-butikerna i Stockholm och även ute i landet har avdelningar eller åtminstone hängare, med skyltar där det står "Design" eller "Märkeskläder". På dessa hängare finner man således oftast just klädesplagg av stora välkända märken, med priser som är märkbart mycket högre än övrigt sortiment i butiken.

Äkta krokodil? Foto: Afric-invest.com

Vad är problemet? De är många. Klädesmarknaden svämmar över av mer eller mindre bra förfalskningar, oftast kallade kopior. Faller ni för en pikétröja med en gapande krokodil på bröstet, så förutsätter ni sannolikt att ni köper en äkta Lacoste, ett upparbetat och välrenommerat märke. Är detta på Emmaus, Myrorna eller Stadsmissionen så kanske plagget kostar flera hundringar mer än övriga pikéer i samma butik. Just på grund av nämnda attribuering.

Endast äkta designkläder?! Myrorna i Hjorthagen, juli 2018. Foto: Antikmonologen.

Glöm heller inte att ifrågavarande butiker får in allt de säljer helt gratis, i form av gåvor. Glöm heller inte att de som prissätter ofta eller alltid torde vara okvalificerade att bedöma diskuterad problematik. Den juridiska aspekten är dessutom utomordentligt viktig. Producenten av de äkta varorna vill självklart att endast äkta varor florerar på marknaden, av tämligen uppenbara skäl. Vad händer med varumärket om marknaden delvis består av mer eller mindre dåliga kopior? Inte så svårt att lista ut.

Endast äkta "märken"?! Myrorna i Hjorthagen, juli 2018. Var går gränsen för "märken" och "märken"? Foto: Antikmonologen.

-----------------------------------------------------------------------------------


Bukowskis Shop -"Köp direkt till fast pris"- är ytterligare en spik i kistan för den tynande sektor som antikaffärer och gallerier utgör. Inget oväntat kanske, eftersom de Moderna/Contemporary auktionerna under ett antal år sett ut som utställningskataloger/showrooms hos de stora etablerade inredningsbutikerna, i kombination med konst nyligen nertagen från konstnärers stafflier. Ibland, ganska ofta faktiskt, har plastförpackningarna delvis suttit kvar på möbler som utlysts till auktionsförsäljning och sett splitt nya ut. Auktionsintendenter har sannolikt ringt till Nordiska Magasinet eller liknande butiker, för att få till en snygg och komplett miljö, likväl som man ringer etablerade gallerister för att få in (rätt) konst.

Oromantiskt? Förvisso. Nasande? Jo, men nog inget att hymla om. Längre. Nätet är din vän. Glöm handslag och förtroenden. Och läs för allt i världen inte de finstilta avtalen/villkoren när den elektroniska klubban faller vid internet-köp av "antikviteter", för du har som köpare inte så mycket att säga till om. Åtminstone inte enligt auktionshusens jurister.

 Antikmonologen är av annan åsikt.


-----------------------------------------------------------------------------------

Att hitta följande bland Auctionets Utvalda Godbitar är inte bra. Proffsen Tom Österman och David Brolin vet bättre. Att sälja kinesiskt porslin katalogiserat som nedan är oseriöst och en blamage av lilla Helsingborgs Auktionskammare. Att upphöja det som veckovis-av-stora-Auctionet-utvalda-godbitar är illa och indikerar möjligen att herrar Österman-Brolin ibland(?) har för stor arbetsbörda, för detta skall inte få slinka igenom deras kunskapsnät. För grova maskor månne?

Fatet förblev tack och lov osålt.

Utan faktisk datering insinueras att fatet är 1700-tal. Ingenstans kommenterades ålder på föremålet. Som är tillverkat cirka år 2010.
-----------------------------------------------------------------------------------

Bukowskis sålde en praktfull akvarell i våras, föreställande fiskarkvinna med döda fiskar. PR-trumman dunkade takten tungt. Efter försäljningen slog man sig för bröstet: "Fiskmarknad i St.Ives uppnådde ett fenomenalt slutpris på 17 425 000 SEK...". En sanning med så kallad modifikation.



Det går att vränga verklighetsuppfattningen med hjälp av diverse påslag. Klubban föll på 14,5 och värderingen var 18-20 miljoner. De 3,5 miljonerna under estimerat värde kan av många anses som en relativt sett fenomenal summa. Sedan är det också en illa dold hemlighet att beroende på hur viktig köparen är, varierar Bukowskis påslag också märkbart.

-----------------------------------------------------------------------------------


Stulen flaska att spana efter! Denna stals ur Bergtagen Antiks monter under Helsingborgsmässan 2018.
Via instagram kom rapport om stöld på Helsingborgsmässan. Bergtagen Antik blev under pågående mässa av med en fin glasflaska, attribuerad till Skånska Glasbruket. Väldigt tråkigt med stölder, vem det än drabbar. Om ni hittar den så hör av er till Antikmonologen eller Pekka på Bergtagen Antik.

-----------------------------------------------------------------------------------

Antikbranschen undrar sannolikt spänt om det blir Bukowskis som får äran(?) att sälja 18 Gustavianska stolar i höst? Eller kanske ska jag skriva aderton?

Fortsatt trevlig sommar!


Dille och Vrak. Bild: Brand Family


Långt ifrån aderton på denna bild... Nu ännu färre. Fast stolarna är sköna ändå och DE är aderton! Åtminstone än så länge. Foto: Svenska Akademien

-----------------------------------------------------------------------------------



Kan man bli annat än nöjd och glad av nedanstående bild? Vid genomgång av en av Metropols auktioner fick jag syn på en hund jag kände igen. En god väns hund var nästan spöklikt lik den 100 år äldre avbildade hunden. Självklart köpte min vän tavlan och här ser ni Portugisiska Ranja sittandes framför sin okände vän, avbildad av en av alla dessa begåvade kvinnor, som hamnade på förgänglighetens hög för mer okänd konst. Den fina tavlan är utförd av karlskronafödda Ava de Lagercrantz, som levde mellan 1862-1938. 

Ranja sittande framför Ava de Lagercrantz finstämda oljemålning. foto: Madeleine Tigerschiöld.

---------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Alla som kan kinesiskt porslin vet att Tobacco-leaf-dekoren är en av de internationellt mest eftertraktade, särskilt av portugiser och brasilianare. Att då inte nämna att det åsyftade, till försäljning utlysta porslinet, är sent 1900-tals eller snarare 2000-tals kopia, förfalskning snarare, är pinsamt och fel.

Nio dagar efter att detta blogginlägg publicerades, besöktes Emmaus på Götgatan återigen. Priset på "Balenciagabältet" hade nu sänkts till 1500, av för Antikmonologen okänd anledning. Mer än en halvering av priset..! 


Sommar-rean kom tidigt i år. Åtminstone på Emmaus Balenciaga-avdelning.

Louis Vuitton är det däremot låga priser på, på Emmaus:


Antikmonologen köpte ej denna färgglada Louis Vuitton-plånka. Fredagen den 10 augusti fanns den till salu. Eftersom det är olagligt att sälja kopior så måste alltså Emmaus värderingsperson i Västberga ha tyckt att 79 kronor var ett korrekt pris på denna oanvända plånbok. Hen är antagligen ett Balenciaga-fan.


Källor:


måndag 12 februari 2018

Varför så ängsligt, Antikrundan?

Antikviteter och konst är något som det görs en hel del TV av och om. Guldkalven utgörs av Sveriges Televisions Antikrundan, som ofta kallats Sveriges populäraste TV-program. Det är det möjligen fortfarande, även om SvT medelst högtrycksspruta har målat in sig i ett hörn i försök att poppa till programmet. I eftertexterna noteras exakt antal musikpålägg i respektive avsnitt. Tjogvis av låtar. 


De tres gäng. Foto: Wikipedia.org
Varje avsnitt är ett sammelsurium av nervösa infall och idéer. Experter som svär är inte hippt enligt mitt tycke, men det verkar SvT tycka. Månne är det försök att appellera till yngre tittare(?). Flamsigare kan heller inget vara än Antikrundans illustra skara. Centreringen kring en och samma expert i Antikrundan är också jobbig och har sedan många år tagit sig rent nordkoreanska proportioner. Det ska skrattas oavbrutet och flamsas och slitas i köfolkets påsar. Och APPEN! Har ni laddat nerrr den? Det vore intressant att veta exakt hur många minuter som ägnats app-f-n sedan den introducerades. Och cliffhangers, oavslutade spännande sekvenser, det är melodin! 

Antikrundan lider av en pretentiös hetsjakt efter "bra TV" som "går genom rutan". Trippel bigger extra allt. Stäng av kameran och styr upp experten för h-e! Hen garvar ju INTE. Det inslaget ställer vi. Hen ska veta hut. Hen SKA SKRATTA. In med Lundbergskan! Krama ägaren till föremålet NU. Glid med kamera 3 underifrån så att ägarinnans systrar syns gapandes som mörtar i bakgrunden. Lundbergskan frågar vad de ska göra för ALLA PENGAR ....DÄR! Introt till Pink Floyds "Money" ska klippas in där. Så ja. Nu blev det BRA TV.

Ett avsnitt av Rundan skildrar en fager ung kvinna med en oljemålning under armen. Hon berättar om sin crush/ förtjusning för Experten Claes Moser. Detta blir infallsvinkeln som Antikrundan slukar med krok, lina och sänke, med cliffhangers, trånande blickar, kameror ur alla vinklar och kram med Classe. Tavlan var av Hötorgskaraktär, med andra ord värd kostnaden för ramen. Men OJ, vad BRA TV det blev.


Undrar hur de lite mindre vackra, något äldre med lite bättre konst under armen kände sig den dagen? Gubbsjukt? Ja. Bra TV? Nej. Upplägget har testats tidigare, då med eftertrånad yngre manlig Expert. 



Är Antikbranschen för liten för #metoo? Foto:interasistmen.se

Gör ett litet men ytterst enkelt tankeexperiment SvT; Byt roller och byt ut den manliga experten mot en av era kvinnliga experter, med en manlig besökare som trånar efter en kvinnlig expert. Det känns genast betydligt mindre "fräscht". Eller hur?! I ett avsnitt "störs" en man av telefonsamtal från sin fru, mitt i en filmad värdering av föremål med expert framför sig. I stället för att klippa bort detta gör man i klipprummet detta till inslagets huvudpoäng, med fnissande kommentarer. Fräscht? Skulle inte tro det. Vi skriver 2018, inte 1958.

Det som brister mest i föremålsorienterade program är utebliven dialog mellan de som redigerar programmen och experterna. Många av dem har uttryckt detta och berättar att deras historier ofta blir ytterst rumphuggna. På något vis uppfattas fakta som "tråkigt" och klipps bort. Slutresultatet blir ofta "God dag yxskaft".

Den "nya lilla svarta" är annars denna säsong att någon i Antikrundans produktionslinje har upptäckt Monty Python. För er yngre läsare kan berättas att det var ett Brittiskt humorgäng, tidigt geniförklarade, som gjorde mer eller mindre bisarra humorprogram under storhetstiden 1969-1974. Wikipedia skriver bland annat om Monty Python: "Det hela utvecklades från en TV-serie till ett fenomen med stor påverkan på samtiden; det blev flera scenshower och turnéer, fem filmer, talrika album, åtskilliga böcker och en spin-off musikal. Detta var något som skänkte stjärnstatus till flera medlemmar". Texten kunde lika gärna gälla svenska Antikrundan. Nu är varje Antikrundeavsnitt en storm av inklippta fötter och svartvita ansikten, med rörliga hakor a lá buktalardocka. Nyskapande? Eh, nä. Fräscht? Säkerligen 1974. 

Terry Gilliams av Bronzino lånade fot, lånad av Antikrundan. Någon med mycket makt på Antikrundan borde få den. Foten alltså. Foto: Wikipedia.org


Att man -i Sverige- till den grad lyckats förstöra en lika enkel som genialisk programidé som Antikrundan, är inget mindre än fantastiskt. Infantilismen når för varje avsnitt nya oanade höjder i det som av många kallas Flamsrundan. Det som har marginaliserats mer och mer är paradoxalt nog det programmet är uppbyggt kring; föremålen.

Jag har sagt det många gånger; titta på Brittiska Antikrundan och se hur programmet skall göras. Svenska Rundan har varit i en nedåtgående spiral i säkert tio års tid. Om fjanterierna får fortsätta så ser jag en spin-off-musikal som en högst logisk fortsättning. Rollbesättningen är nog redan klar.


---------------------------------------------------------------

Betydligt puttrigare är SvT:s satsning Auktionssommar, med de före detta Auktionsverkskollegorna Maria Granström och Mats Bergstrand som programmets utsedda mittpunkter, tillika experter. Programidén är använd tidigare, åtminstone varianter av den. Som alltid var engelsmännen först med program som Antiques Roadtrip med flera.


Maria Granström, Bukowskis, Sofia Rågenklint, Programledare samt Mats Bergstrand, Auktionsverket/Lauritz. Foto: SvT.

Två tvåpersons-lag ska shoppa loss på auktion med tilldelad summa om 4000 kronor. Därefter ska experterna värdera inköpen och invänta "finalen" i varje program, där lagen valt ut det de anser vara de två bästa inköpen och därefter avgörs vilket lag som vann, med andra ord köpte bäst saker. -Nota bene, enligt experterna. Slutresultatet är habilt och trevligt, om än med ett väldigt krystat upplägg, särskilt upplägget med finalförfarande.

Sådär mysigt trevligt på sättet som inte upprör någon. Jo förresten..! Eftersom vetenskapen om konst och antikviteter är allt annat än absolut, så är varje avsnitt i princip en Golgata-vandring mot offentlig mer eller mindre tillintetgörande, av de båda experterna. Lika många intresserade antiknördar som döljer sig ute i Sverige, lika många olika åsikter finns det om vad som är det de facto korrekta priset på ett föremål. Är det något jag saknar i programmet så är det just en definition av specifikt vilket värde Maria och Mats faktiskt åsyftar. De har jobbat och jobbar för Bukowskis respektive Stockholms Auktionsverk. Innebär detta att det är slutpriset på stockholmsauktion de åsyftar? Oftast diskuteras i programmet just nätauktionsförsäljningar.

Diskussionerna går heta i sociala medier efter varje avsnitt om framför allt prissättningarna. Själv blir jag mer bekymrad när de kallar en oljemålning signerad "Roka" för en kopia. När förfalskning vore adekvat ordval. Eller när man säger att en mortel med stöt är gjord i tenn, när det rör sig om aluminium. Programmet lider av samma sjuka som Flamsrundan, nämligen att föremålen som diskuteras aldrig riktigt visas upp för TV-tittarna. Mats och Maria upprördes över att en kinesisk bålskål klubbades alldeles för billigt för 100 kronor. Den nämns och visas ett antal gånger utan still- eller närbilder. Min åsikt om åldern på skålen är dock att den är gjord under 1900-talet, de trodde 1800-tal, och framför allt att den hade en väl synlig kantnagg. Naggen sänker värdet alldeles oerhört. Inte en enda gång nämns naggen av någon, tävlande eller experter. 

---------------------------------------------------------------
Li Pamp. Foto: Svt.se
Antikmagasinet som följer storebror Antikrundan i Kunskapskanalen är intressant, alltid(?) stringent och leds av duktiga Li Pamp med fallenhet för mediet och även branschen. Lite tråkigt att Li närmast plikskyldigt(?) i nästan varje avsnitt har med någon av de gamla snablarna från Antikrundan. Li Pamp skulle klara sig utmärkt utan dem som förkläden. -Inget ont om elefanter för övrigt. Å andra sidan så är ju ryggkliande en mycket uppskattad företeelse i den bransch som Antiksvängen faktiskt utgör.


---------------------------------------------------------------
Det sista kulturprogrammet jag vill nämna är Lars Lerins program "Lerins lärlingar". Devisen less is more har sällan känts mer påkallad i i och för sig krystad jämförelse med Antikrundan. 


Lars Lerin. Foto: Sandgrund.org
Själv föredrar jag Lars Lerin med lärlingar elva gånger av tio. Förvisso skrattas det även i Lerins program. Men kära SvT, här pratar vi äkthet och ett känsligt , lågmält och kärleksfullt anslag. En grupp människor med mer eller mindre påtagliga funktionsnedsättningar följer Lerin med penslar i högsta hugg. Jag njuter av programmet och lärlingarnas oftast oerhört naiva -och väldigt oskolade anslag- sätt att få till konstnärliga alster. Men det jag njuter mest av är att programmet leds av en folkkär bög för en grupp handikappade människor. I tider av starka strömningar av högerextremism och fascism känns det trippel extra allt underbart. Antalet gånger jag gråtit till programmet är många. Av pur glädje. Genomgående noteras en ständig respekt för och gentemot alla deltagare. Dessvärre är det respektfulla och känsligt lyssnande något utrotningshotat stofiliskt. Åtminstone vid betraktande av programtablåer förtiden.

Om någon är i behov av terapi men kanske inte riktigt har råd eller möjlighet, så rekommenderas härmed ur Antikmonologens djupaste hjärterum att sätta sig ned och titta på ett par avsnitt av Lerins lärlingar. Ni kommer att bli Lerinade. Lite som sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Man blir liksom varm i själen av all vänlighet och kärlek, utan att riktigt förstå vad som hände. Bli Lerinad. Det är en skön erfarenhet.

---------------------------------------------------------------

Trångt i Fyris.

Vid ett besök på alltid lika roliga Uppsala Antik- och Samlarmässa för ett par veckor sedan överhördes följande konversation vid en säljares bord..:"2200. Och då har jag ändå sänkt den från 2.900, för de sa i TV att den var värd 2.000...". Tvivlade någon på TV:s genomslagskraft?


Sänkt Upsala Ekeby-mexikan.
Jag lät bli figurinen men köpte mycket annat fint och glädjande nog rapporterades det om fantastisk försäljning i dagarna två. Folk handlade som det inte fanns någon morgondag. Men si, kära läsare det gör det!

Älvsjö Antikmässa 2017, Cederqvist Antik & Vins samt Antikmonologens hemviste; monter C 25:61

Jag vill inte vara den som är den och olyckskorpa, men, de flesta anar att internet och nätauktioner snabbt och effektivt tar död på antikhandeln. Så passa på, medan det överhuvudtaget finns en mässa att besöka. 


Därmed sagt, göbber o gömmer, hugade pryl- och konstälskare, åk till Älvsjö denna vecka, för då äger Skandinaviens största Antikmässa rum. (Spara en slant och köp biljetterna i förväg på Mässans hemsida!) Hitta det ni söker och julklapparna redan nu. I denna mammonska köpelada fylkas Sveriges spets vad gäller konst, antikviteter och vackra ting. Stöd din hökare, köp live i stället för på nätet. Era köp och Ert intresse för vackra ting är viktiga faktorer för att föremålsälskarna ska kunna fortleva!

Bevara kulturarvet och länge leve det!


Fotnoter:

Jag älskar Monty Python, bra musik och antikviteter. Dock ej samtidigt med skratt i kubik.




Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Monty_Python

lördag 23 december 2017