tisdag 30 april 2019

Ny SKAF-skandal, Antikrundan appar vidare och lilla Brösarp dominerar

SvT:s Antikrundans "höjdpunkter" vintern 2019:
Knut frågar Kronprinsessan Victoria med idogt hoppande ögonbryn om Kronprinsessan har någon favoritexpert i Antikrundan. Den graden av självgodhet och förmätenhet är onekligen svårslagen. HAR NI LADDAT NER APPEN? Musikpålägg! Elvatusen! Då måste vi kraaamas! HAR DU LADDAT NER APPEN?!? In med KNUT! APPEN. Har NI den?? Men han är ju SÅ SNYGG! Har NI APPEN? Musik! Den här silverpjäsen är värd 76.000 kronor. KRAAAM på dig! Vilket LOPPISFYND! Musik. In med Bronis röst. Sufflera Knutte!! Har DU laddat ner APPEN? Fördumningen galopperar i dödens, den travar inte.

Pernilla Månsson Colt, Anne Lundberg och Magnus Broni gör nu ett program som är så långt ifrån det Brittiska originalet det går att komma. Eller? Kanske står väggkalender med samtliga experter lättklädda på tur? Då kan man med hjälp av APPEN gissa vilken typ av underkläder respektive expert föredrar? Bara en tanke.

NEJ, Antikrundan. Dags att hitta nya researchers! Kejsare Qianlong regerade mellan 1736-1795. Vad får ni allt ifrån? Spotify och Google? Källgranska! Eller hitta duktigare konsulter. Vi finns! :-)

Nej, Antikrundan. Kejsare Wanli regerade mellan 1573-1619. Svenska folket tror på er så skärp er.
---------------------------------------------------------------------------------

Äntligen har jag fått till ett besök på Brösarpsmässan! Det krävdes en flytt till Skåne för att det skulle bli av och väntan var väl värd det. Vilken skön mässa! Liten, intim och föremål av genuin karaktär. Total frånvaro av någon känsla av bajsnödighet, om uttrycket ursäktas. Opretentiöst, och ändå bara så rätt. En fantastisk antikmässa i lilla Brösarp, runt 700 invånare, i Skåne. Hur gick det till, att få tusentals människor att vallfärda under ett par dagar? Eldsjälarna bakom mässan lär vara anledningen till den 26-åriga succén, med nestorn varandes Jan-Erik Öhgren samt Christian von Grothausen.

Thomas Schulman Antikviteter hade en trevlig monter a lá mancave, med allt från däckstol i mahogny till bättre skandinavisk konst. Schulman åker med glädje från Helsingfors till Brösarp för att delta.

 Alltid högkvalitativa Galleri Donner i säljartagen(?) framför ett av mässans vackraste föremål, ett sublimt 1700-tals kakelugnsimiterande skåp (i trä). Donner och Schulman delade monter.


Lena/ Lenkos bygger monter. Alltid roliga och känsligt utvalda föremål hos henne. Idog mässutställare!

Mässans i mitt tycke snyggaste monter, mest byggt på fantastiska föremål, med spralliga Sverige-vännerna, paret Bo och Annette, Riisgaard och Hjorth Antikviteter från Danmark. Inredarnas våta dröm.

Kallmålade Wienerbronser en masse och ett ymnighetshorn av annat godis. Bo hade samlat i många år och nu beslutat för att sälja. Kvalitén på denna samling var outstanding! Ett samlarområde som för övrigt till stor del idag är förstört av förfalskningar. Något Bo också konstaterade lakoniskt.

Ytterst udda föremål till salu hos Chesterman & Dotter från Hammenhög; en vette föreställande en orre, sannolikt 1800-tal, men med de något bisarra tilläggen, två hullingförsedda små järnspjut. Min teori är att det var någons fantasi om att en "kroknäbb", rovfågel eller större uggla alltså, som skulle slå orren i tron om att få ett skrovmål. Men i stället spetsas av spjuten och kunna dödas av vettens ägare. Jag gissar att idén aldrig bar frukt. 
När en 1700-talssoffa har en stoppning/stomme av finaste skinn som visas ovan, då tar man bort kuddarna för att visa härligheten! Till salu hos hårt arbetande Bergtagen Design från Sala.
Vad kan vara härligare än att höra två eldsjälar till handlare upphetsat låta två 1700-tals halmaskar mötas, för första gången sedan tillverkningen, någon gång samtidigt med franska revolutionen? Jan-Erik Öhgren i samtal med Déjà Vu Antik från Uppsala. De kände båda till konstnären bakom de vackra halmaskarna; Johan Martin Rommert från Ronneby.

Att gå runt på Brösarpsmässan och lyssna på all kunskap och kärlek till föremålen är stort. Melankolin är dock aldrig långt borta. Flera av de äldre handlarna, kunskapssprängda, uttrycker uppgivenhet när de konstaterar att ingen i familjen kommer efter, för att ta över verksamheten...

Ett annat ämne som diskuterades både i Brösarp och i Älvsjö är Älvsjömässans korta inflyttningstid. Flera utställare har hoppat av Älvsjö av detta skäl. Hasse Larsson från Halmstad är ett exempel på just detta. Han har alltid haft fantastiska montrar i Älvsjö, men det är historia nu. Då får man åka till Brösarp i stället! Sten i Mellerud är ytterligare en handlare som har fantastiska föremål med hög kärleksfaktor. Sten ställer dock fortfarande ut i Stockholm.

Hasse Larssons som alltid spännande monter. En odyssé bland mässingsstakar från 1500- 1700-tal, exotisk tamburmajor och höghjuling för barn, som cyklades iväg första öppningsdagen.

Mässlokalerna har varierat genom åren. Nu står utställarna på tre olika platser, med ett par minuters promenad mellan. En byggnad innehåller också möbelkonservatorer, kakelugnsbyggare och byggnadsvård. Jag längtar redan efter nästa mässa!

Förvisso dyker katter upp även bland brösarpshermelinerna, så faktiskt också denna gång. Men -till skillnad från nedanstående historia; i Brösarp bad man utställaren ta ut felande objekt så fort de(t) dök upp, -och förhindrade därmed eventuella upprörda känslor/skandaler, -utställaren möjligen undantagen.
__________________________________________________________



Thomas Ekström, stolt vinnare.

Fredagen den 26 april gick ett mail iväg till SKAF:s (Sveriges Konst- och Antikhandlareförening) cirka 51 medlemmar. Avsändare var föreningens ordförande; Silvernestor Jan Ribbhagen.

Flera fåglar viskade till Antikmonologen, som råkar vara ornitolog, om detta mail. Det ser i sin helhet ut som följer:

"Till medlemmarna i SKAF

Som flera av er kanske har uppmärksammat har det pågått diskussioner om
det bord av Uno Åhrén som Stockholm Modern/Thomas Ekström (invald som
medlem i SKAF på prövoår i början på 2019), presenterade på Antikmässan
i februari.
Bordet av Uno Åhrén som varit utställt på Världsutställningen i Paris
1925 salufördes på Antikmässan som om det vore originalskick. Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström.
Att föremål är restaurerade eller kompletterade är inte felaktigt, men
skall tydligt framgå i den information som ges till kunder och andra
intresserade.
Stockholm Modern/Thomas Ekström har under och efter Antikmässan medvetet
undanhållit uppgifterna om att bordsskivan är kompletterad. Han har
också på direkta frågor från styrelsen undvikit att svara vilket
föranledde styrelsen att bjuda in Thomas Ekström till ett möte där han
själv fick redogöra för bordet.
Den uppstådda bristen för förtroende skingrades inte under mötet utan
styrelsen ser
fortfarande allvarligt på det sätt som Stockholm Modern/Thomas Ekström
valt att kommunicera om bordet av Uno Åhrén och den nytillverkade
bordsskivan.
Som konsekvens av detta har styrelsen fattat beslutet att inte låta
Stockholm Modern/Thomas Ekströms provmedlemskap i Sveriges Konst  &

Antikhandlareförening övergå i ett ordinarie medlemskap utan istället
med(sic.) avsluta medlemskapet.
Styrelsen vill passa på att påminna föreningens medlemmar om att vikten
av moral och etik(sic.) är grundläggande för medlemskap.
Styrelsen vädjar och uppmanar samtliga medlemmar till att förstå den
yttersta vikten av transparent föremålsinformation och att arbeta för
trovärdighet men likaså kollegial trevnad.
På årsmötet som är planerat till tisdagen 14 maj 2019 kommer styrelsen
att tala om föreningens regelverk kring överträdelser av etik och moral,
transparens och trovärdighet. (sic.)
Återkom gärna till undertecknad om ni har frågor eller funderingar.
Vänliga hälsningar
Ordförande
Jan Ribbhagen"



Foto: Stockholmsmässan.

Reflektioner kring mailet; 
Oj, har det pågått diskussioner kring Åhréns bord sedan Älvsjö Antikmässa!? Det är endast dryga två månader sedan mässan ägde rum. Många måste ha haft dubier redan i ett initialt skede.
Oj, har SKAF ett "prövoår"? Det var sannerligen en nyhet.
Oj, vilka hårda formuleringar från Ribbhagens/Styrelsens(?) sida. Exempelvis: "Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström"; Inte en millimeter till övers för ifrågasättanden.



Bild från den svenska moderna boudoiren på Parisutstännigen Arts Decoratifs 1925. Ifrågavarande bord skymtar till höger, framför dagbädden. Från Stockholm Moderns instagramkonto.

Den 8 februari, veckan före Antikmässan i Älvsjö, skrev Thomas Ekström, personen bakom Stockholmmodern, under kontot  "stockholmmodern" på Instagram om Uno Åhréns bord
:
"A designhistorian scoop, the lost table from #UnoÅhrén’s boudoir at the Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes 1925 ( #parisexhibition1925 ) will be presented and for sale by stockholmmodern as one of the objects of the desire we will present at the Stockholm International antique fair next week. Manufactures by #ABMobilia and #HermanBergman this #sthlmmodstock piece have though(sic.) to be missing since it was sold at #NordiskaKompaniet’s gallery in Paris in the late 1920’s. And it was not until recently it was brought back from France to Sweden. Take the chance to see this amzing(sic.) table from #theholygrail of swedish designhistory. 🙏 DM for details".

Antikmonologen pratade med Thomas Ekström (TE) per telefon måndagen den 29 april.
Jag frågar vad han har för kommentar till SKAF:s uteslutande och till det faktum att bordet salufördes som varandes i originalskick i Sveriges största och möjligen exklusivaste Antikmässesammanhang.
-Bordet såldes före mässans öppning. Jag fick inte diskutera bordets skick, både på kundens och konservatorns begäran.
Personen som utförde arbetet på bordet -Ekström vill inte säga vem- ville inte stå för detta, men ändrade sig i ett senare skede. Köparen av bordet har hela tiden varit fullt införstådd med att bordsskivan var utbytt, understryker Thomas.

Ekström påpekar att han inte vill bli omskriven. Något Antikmonologen har förståelse för. Desto större anledning att räta ut frågetecknen från början.

Om man sex dagar före Mässan med stort M utmålar ett föremål i ens ägo som "the holy grail of Swedish designhistory" och skriver att [det] "will be presented and for sale… at the Stockholm International antique fair next week", så bör man förvänta sig extremt högt ställda förväntningar på autenticitet och korrekt katalogisering samt dito marknadsföring.


Egen Oscar.

Problemen med 2019:s vinnardyrgrip är flera och lägger sig på en nivå lägre än Kristianstads vattenrike. Vilka utser Collector Awards (CA), som man möjligen något o-modest kallar "Antikbranschens alldeles egna Oscarsgala"? Följande grupp, enligt Antikmässans infosida:

Ej uppdaterad lista sedan 2018. Någon annan jury finns ej angiven, så vi får anta att Lars-Yngve, som gick bort 2018, faktiskt sitter på väl vald plats annorstädes och skakar på huvudet åt eländet. (Stark supporter till Antikmonologen som han var).

Juryn utgörs av idel kända Antik-habitueer. Så till den grad att det blir till en stor soppa. En stor Ryggkliarklubb av vänner och -sannolikt även- mindre goda vänner. Varje år ska nya människor spotlightas, kindpussas och upphöjas. I denna lilla bransch torde diskussioner, avund eller missunnsamhet och gamla affärer i många fall utgöra hinder högre än Kebnekaise. -Eller tvärtom; medvind och utförslöpor. Juryn utgörs av ett gäng duktiga antik- och konstkännare som i flera fall korsat vägar och umgåtts sedan 1970-talet. Så mycket kunskap skall finnas i juryn att Olle ska motas långt innan grinden skymtat, det vill säga att eventuella felaktigheter skall upptäckas i ett tidigt skede. Att sedan juryn utser ett föremål till "Årets Dyrgrip" med pukor, trumpeter och kindpussare i kö bakom filmteam, bloggäng och journalister; Då ska man jädrar i min lilla låda ha torraste fnösket på och runtom fötterna. Att det mycket hårt formulerade mailet till SKAF:s medlemmar är undertecknat av Jan Ribbhagen, ordförande i SKAF, tillika jurymedlem i Collectors Awards, gör ju inte direkt affären mindre delikat.

Borde inte juryn för Collectors Awards ha upptäckt den nya bordsskivan, särskilt beaktande nominering till mässan mest upphöjda föremål? (Detta sagt utan att själv ha sett bordet, annat än på bild). Att ingen av de elva(?) experterna i CA:s jury sagt ifrån är ytterligare en spik i kistan, på väg mot Kungens Kurva och de platta paketen. På kistan står det "förtroende" skrivet.

Syftet med Collector´s Awards är att främja konst- och antikbranschen stod det visst någonstans.


--------------------------------------------------------------------


--------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Att Antikmonologen publicerar ett internt mail kan möjligen ifrågasättas. Då bör påpekas att undertecknad har kontaktats från flera håll, av ett flertal medlemmar och flera andra, om innebörden i detta mail. Dessa källor/personer anser uppenbarligen att mailet och/eller innehållet i detsamma har allmänvärde och ska läsas utanför kretsen av de 51 medlemmarna.

Att ett föremål ställs ut på en större mässa eller lånas till en utställning i så kallat "finare sammanhang" är oftast starkt värdeförhöjande och ett känt faktum för aktörer i konst- och antikbranschen. Dock ska "allt vara till salu" på Antikmässan. Det är en etablerad Antikmässedevis sedan många år.

Thomas Ekström delade monter med Richard Thunér under Älvsjö Antikmässa 2019.

Thomas Ekström har delgetts ovanstående text och även till dels redigerat den.

tisdag 26 mars 2019

Antikbranschens framtid, Oumbärlig glasbok, Hjortpall eller inte, Spanskt elfenbensförsök och kommande Brösarpsmässa

Vi skriver mars och årets stora antikevent i Sverige är över; Antikmässan i Älvsjö. I tider alltmer präglade av ettor och nollor utgör fysiska mässor mer och mer undantag i det som kallas antik- och konsthandel. Tyvärr. Som nämnt otaliga gånger är antikhandeln satt på undantag. De -få- som är intresserade av gamla grejer använder i allt större utsträckning dator i kombination med transportföretag som självklara delmoment i val av föremål att inreda med, samla på eller handla med.


Själv föredrar jag handslag, famntag, klapp och kram som självklara delmoment i det jag kallar för handel med spännande föremål. Förtroenden får man av människor, deras utstrålning och historier kring föremålen man likt en fluga kring koskit börjat snurra kring. Visst, man kan göra mycket fint med datorer, men till syvende och sist är det föremålet och människorna som är det viktigaste för gammeldags nördar som undertecknad. Glöm heller inte att den största kunskapen sitter i fingrarna. Föremålen måste kännas på. Förfalskningar och förvanskningar är legio. Er erfarenhet och era slutsatser sitter i hjärnan. Med beröring och till och med doftintryck kan ni addera delar till kunskapsekvationen, som ni inte trodde var möjliga.


Gensvaret för Antikmonologen är alltid lika roligt att få under Älvsjömässan. Trogna läsare, mindre trogna, stamkunder och vilt främmande personer som berättar att de berörs av mina rader känns alltid lika stort. Först då förstår jag genomslaget.


Mitt i monterbyggandet så hade jag fått en tandläkarvisit inbokad. En årsgammal måndagslagning av tappad plomb med garanti som inte kunde utföras -med garantin- på Österlen, utan bara där den faktiskt utförts. (Olika landsting, olika regler uppenbarligen). Ett snabbt besök i gamla hoodsen, Knivsöder, så var man två timmar senare tillbaka och byggde i Älvsjö. Ni skall dock veta att tiden vi utställare har på oss för att färdigställa montrarna är absurt kort, och den har kraftigt kortats ned av Stockholmsmässan under årens gång.
Tandläkarbesök mitt i dyrbar monterbyggnadstid; då borstas tänderna på trottoaren i farten..! Knivsöder härmed omdöpt till Tandborstsöder.



-------------------------------------


Under flera år har jag noterat en ung kille som diskret går igenom mina orientaliska föremål på mässorna. Några korta meningsutbyten har ägt rum, mer att likna vid lufttrampande. I år blev vi däremot lite mer av kompisar, vilket kändes bra. Jag blir tårögd, faktiskt, när jag träffar unga människor med intressen som brinner. Jag är ganska patetisk när allt kommer kring, gråtmild och på något underligt sätt triggas en stark, nostalgisk ådra i mig. Den unge mannen heter Olof och har sedan många år snöat in på Orientaliskt konsthantverk. Vilket förstås gillas.


Olof, med porslinstallrik av Orientalisk karaktär. Dock möjligen, sannolikt snarare, Europeisk, vilket ledde till intressant diskussion. Denna tallrik hade Olof fått av en handlare tidigare under dagen. Uppenbarligen är fler än jag blödiga.
Leo har till skillnad från Olof, fokuserat mer på Skandinavisk keramik. Glasyrer och olika keramiker utgör diskussionsämnen under Olofs alla besök i montern. Den blyge får inga svar och lär sig då heller inget. Något Leo förstått.

Nyinköpt vas i trygga händer.
Tredje exemplet på branschens framtidshopp utgör Svante, som drygade ut sin samling av reservoirpennor hos undertecknad. Efter att jag prutat ganska rejält åt honom började vi prata antikviteter. Han är nyblivet intresserad och har fallit för reservoirpennor som samlarområde. Än så länge består samlingen inte av särskilt många pennor, men oj vad jag avundas honom det där inledande suget efter kunskaper och objekt. Jag känner igen det själv såklart, både från antiksvängen, men även från livet som fågelintresserad.





Svante med dagens inköp hos Cederqvist Antik.



Att antikbranschens framtid representeras av tre unga herrar är möjligen ingen slump. Jag kan tyvärr inte komma ihåg någon ung tjej som agerar som Olof, Leo eller Svante i mitten av sina tonår. Hoppas jag har dåligt minne. Tjejerna i samma ålder stannar nog bara hemma i stället; och pluggar konsthistoria.

--------------------------------------------------------


Ska ni köpa en enda bok i år så har jag följande förslag; The Decanter, Ancient to Modern, av Andy McConnell. Första gången praktverket såg dagens ljus var 2004. I höstas utökades och förbättrades boken med över 2000 bilder och massor av nya fakta.



Andy McConnell, excentrisk glasexpert. Foto: Rye News.

Känner ni igen författaren, så kan det bero på att ni följer Brittiska Antikrundan. Andy är Den Stora Experten på glas, alltid med ett gäng rävar bakom öronen, med expertiseringar som fröjd för själen till följd. Precis som McConnell själv, så sprutar boken över av kunskap och frustande glädje. Greppet att välja just karaffen som ämne är genialiskt och det säger jag inte (bara) för att jag har jobbat med vin i över 30 år (se fotnot längre ned). Den är en grundform och mycket liv och glädje har genom årtusenden sprungit ur den.








McConnell gör karaffen till en intellektuell språngbräda och trots ideliga krumbukter i tid och rum, lyckas författaren på det hela taget följa en tråd. Att han är en stor Sverige-vän blir vid genomläsning uppenbart. Han har besökt vårt avlånga land ett otal gånger och är personlig vän med flera svenska glasgiganter. Att kalla boken för glasbibel låter som en floskel, sällan mer påkallad dock. Den samlare eller handlare av glas som inte har denna bok göre sig icke besvär. Simple as that. Låt vara att verket är en tegelsten, men då talar vi om en handslagen, uråldrig, återanvänd och högst älskad dylik. Rätt och slätt ett mästerverk, grafiskt, akademiskt, innehållsligt, ja, you name it. Bock i alla rutor. Gå genast till Eder hökare av böcker. Fyra exemplar finns i skrivande stund till salu hos känd internationell säljsajt. McConnell säljer också själv boken, inte minst i känt socialt medium , det vill säga Facebook.



--------------------------------------------------------
Bukowskis lägger ner sina onlineauktioner i Göteborg. Sveriges andra stad borde lätt kunna generera tillräckligt för att ha även onlinebusiness. Men kvastarna sveper frenetiskt åt alla håll inom Buk, vilket stämmer till stress för anställda -och kunder. Och kostnader ska beskäras ultrahårt. Aldrig upphörande headhunting efter Antikrundeexperter blir dessutom närmast absurt. Men TV:s genomslagskraft är stor, vilket alla större auktionshus vet. Huggsexa om de få u t v a l d a är ett ständigt faktum.

Att Buk till yttermera visso, efter internationell förebild, har höjt ribban för lägstabud (ännu mer) till 2000 kronor är dumt. Dessutom sägs det att man inte tar in föremål som man anser vara värda mindre än tretusen kronor. Det resonemanget skulle fungera utmärkt i en värld bestående av personal med absoluta, oklanderliga kunskaper vid mottagningningsdiskarna. Men Bukowskis, I hate to break it to you; det har ni inte. Det enda ni skapar är badwill, irriterade kunder som upplever att ni sätter näsan (ännu högre) i vädret. Skälet till dessa förändringar är (nog) att Bukowskis röda siffror i årsboksluten har gjort ägarna rejält irriterade, varpå siffernissar fattar jättesmarta beslut, utan hänsyn till den arkaiska tradition som ju faktiskt auktionsbranschen vilar uppå. Och glöm inte en sak, att "höja nivån" på det som tas in till auktion förtar ju glädjen i jakten på Fynden. För så är det. Vi som sysslar med gamla grejer och konst vill till syvende och sist alltid göra en bra affär och hitta något som andra missat. Jag jobbade på Solvalla travbana i många år som tonåring och det var många duktiga konst- och antikhandlare som sprang där, för samma "buzz" skull..!(?).


Bukowskis lokaler i Västberga lämnar övrigt att önska. Inte bara lokalerna, för den delen. Det är alltid svårt att få tag på personal som kan öppna skåp eller svara på frågor. Och lokalerna svämmar över av objekt som inte blivit uthämtade/utlämnade. Personalen som jobbar med utlämning är dock oftast briljant och jobbar blixtsnabbt, ofta kämpande med långa köer. Men som sagt, själva visningspersonalen verkar bortprioriterad. Förr var det roligt att gå på auktionsvisningar i Stockholm och det var ett socialt event. Med förr menar jag just efter Studentrevolten och Bob Beamons 8,90 i Mexico, men lite före Iphonens och elskotrarnas tillkomst. Nu är det något man vill undvika, ett nödvändigt ont, om man måste.
------------------------------------------------------------------
Daterat mars 2018
Daterat mars 2019. (Källa: Barnebys)
Att förstå Stockholms Auktionsverks (SAV)/ Luritz förehavanden är inte enkelt. SAV:s Fine Art-avdelning köptes ju ut av finansmannen Per Taube. Det lät nog läckert vid jakter och middagar att säga att man köpt Verket och skulle rädda det på vit springare, iförd välpolerad antik rustning. Något år senare får Bengt Sundström köpa tillbaka SAV! Efter att Sundström vikt ut sig i pressen om att han minsann tvingades inteckna sin franska vingård för att ha råd. Abstrakt konst. Abstrakta affärer. Same, same but different..? Absurt, Bengt Absurdström. Pajaserier och luftslott. Det är synd om  människan. Likaså om personalen på Stockholms Auktionsverk. Den som finns kvar, i huggsexandet. Att läsa om Sundströms/Taubes affärer är som att iaktta två fjortonåriga nördkillar som spelar Monopol mycket inlevelsefullt. Vad händer i mars 2020 kan man fråga sig? Får någon gå direkt utan att passera Gå..?


--------------------------------------------------------


Katalogversion 1, 18 mars 2019.
Kommer ni eventuellt ihåg pallarna tillskrivna Axel Einar Hjorth som diskuterades i senaste Antikmonologen? Var det månne just DU som blev så kallad underbidder och moloken fick gå hem tomhänt, från Hebergs Auktion i februari? Nu kunde du i stället bjuda på en likadan(?) hos Lindes Auktioner, syd om Snuggan och väst om Gusselby eller mellan Karlstad och Västerås. Den 24 mars såldes nämligen "Pall i trä, uppskattat värde 1500 kr".



Katalogversion 2, 20 mars 2019: Ett par dagar senare har katalogtexten ändrats; "...snarlik Lovö" har tillkommit. Detta är intressant, eftersom Auktionshuset implicit insinuerar att pallen bara är lik originalet, men inte ett original. Kanske har man läst senaste Antikmonologen? Pallen klubbades för 20.200 kronor. Inte kattskit.

Hade ni otur och fick punktering på väg till den auktionen så kunde ni ge er in i budmatch på Tradera. Där fanns den mycket sällsynta pallen också till försäljning. Dock med lite mer specifik rubrik; "Axel Einar Hjorth, Taburett". Längre ned står också "sannolikt" i samband med tillskrivningen. Tänka sig, två pallar till salu samtidigt. Otroligt! Traderapallen finns i Genarp, Skåne och säljaren kallade sig tah_1985. Lite mer anonymt än Hebergs och Lindes, men pengarna tycks ju trilla in ändå. Genarpspallen försvann plötsligt från Tradera, långt före budslut. Ytterligare Antikmonologsläsare månne? Den dök upp direkt igen, nu endast kallad "Pall", men togs snabbt bort. Igen. Är det Tradera själva som sanerar i kopievärlden?









--------------
Under senaste Älvsjö Antikmässa kom en av landets mest etablerade handlare av modernt konsthantverk fram till mig och viskade: "Tack för att du skrev senaste bloggen. Väldigt bra. Men.., du har inte hört detta från mig; Det är omdebatterat huruvida Hjorth överhuvud taget är designern bakom pallen du skrivit om".
-Okej?


"Ingen har sett pallen i några annaler som avhandlar Hjorth, och den har inte setts före 1950 typ. Kanske till och med 1960... Det diskuteras om det är en möbel framtagen för dagis på 50- eller 60-talet".


Det vore väl den ultimata ironin om pallen som kostat hundratusentals kronor visar sig aldrig ha varit i närheten av Hjorths designblock. Vad en "omattribuering" skulle innebära i eventuella tvistemål mellan köpare och säljare återstår också att se. Beskrivningen "Pall, 100 kr" får plötsligt en alldeles ny klang... Att sedan förslagna människor har låtit nytillverka pallen/taburetten för att slå mynt av efterfrågan är fortfarande lika illa. -Efterfrågan från dels köpare, men också från, nota bene, auktionshus). Associationerna går osökt till den så kallade Muslingestolen.

-----------------------------------------------------------------------------
Med pågående internationalisering av auktionsbranschen kommer "nya" problem. Det man anser fel eller osmakligt på en marknad, accepteras på en annan.

Paraplyauktionsmotorn Auctionet expanderar ständigt. Duktiga, handplockade personer på exekutiv nivå går över stock och sten för att inkludera och expandera. Och man lyckas, även utomlands. Senaste tillskottet är auktionshuset Balclis i Barcelona.


Att de väljer att ropa ut ett par elfenbensbetar, den största 113 cm hög, är tråkigt. Det vore mycket intressant att få ta del av hur dateringen gjordes: "Cirka 1940". Förvisso står det att Cites-intyg medföljer, men eftersom det rör sig om några få år från förbjuden handel (1947), så är dateringen med osäkerhet inbegripen (c i r k a 1940) högst tveksam, ur försäljningssynpunkt. Jag betvivlar å det kraftigaste att något svenskt auktionshus ens skulle drömma om att försöka sälja ett par så stora och iögonfallande elfenbensföremål. Möjligen med ett undantag. Host.


Balclis värderade paret skurna elefantbetar till 115.000 kronor. Tack och lov var intresset så svalt att de ropades tillbaka av säljaren (exporttillstånd krävdes för transport utanför EU). Oaktat Cites-intyg så är försäljningsförsöket  ur etisk-moralisk synvinkel förkastligt. Det tjuvskjuts en elefant varje kvart. En försäljning av betar liknande detta utrop underblåser handeln med elfenben, som utgör en extremt skuggig del av "antikmarknaden" Googla några minuter på "ivory for sale". Blir ni inte mer eller mindre illamående så kanske det är dags för Big Game Hunting-jaktresa till Afrika?


-------------------------------------------------------------------
Passar ni på afrikansk storviltsjakt så kan ni ju alltid ringa till OKQ8 i Brösarp och därefter till och med besöka den fina lilla orten. Samtalet lär ni inte glömma i första taget, eftersom Den Oefterhärmlige Herr Ranelid har pratat in telefonsvararmeddelandet. Det är e p i s k t. (Hur många personligt utformade telefonsvararmeddelanden finns det (kvar) i Sverige år 2019? -Överhuvudtaget?) Samtalet till bensinstationen genomförde jag en tid efter Antikmässan i Älvsjö, eftersom jag ville veta vad som hände med den fina svarta schnauzern jag lämnade in där, måndagen före Älvsjömässan i februari. En tvärnit vid södra infarten till Brösarp och häpp, så satt den fine lille herrn i mitt knä medan jag sökte efter någonstans att lämna in honom, för att undvika trafikdöden vid den 90-väg som han valt att schnauzra invid. Dessvärre vet jag än idag inte vem som hade blivit av med hunden. Men han lär ska ha återbördats till sin ägare, vilket räcker för mig.

Besök Brösarpsmässan! Det ska jag göra. Den 29-31 mars utökas Brösarps 700 invånare med ett par tusen tillresta prylälskare. Det som lockar, är mer specifikt orörda antikviteter. Alltså antikviteter som inte är "fixade", övermålade eller konstiga på något vis, utan riktiga, med SJÄL. Lisa Larsson-samlare göre sig icke besvär, däremot så lär de som söker det Där Speciella Föremålet med karaktär få sitt lystmäte. Antikviteter med cojones. Googla på det. Cojonesantikviteter.









Kanske ses vi där?


--------------------------------------------------------------









Fotnoter:


Jag har några få mycket goda vänner i utlandet. En av mina allra käraste vänner lärde jag känna i Sydneys Red light district, när vi som mindre bemedlade backpackers jobbade där och delade lägenhet, 1989. Ungefär 12 år senare hade vännen blivit lyckad författare, flerbarnsfar och skulle gifta sig, tillbaka i fäderneslandet England. Min present till brudparet blev något jag själv älskar och använder näst intill dagligdags. På sidan 476 i McConnells absurt läckra bok, sprängfylld av kunskap tillika roliga historier, finner ni en närmast identisk; A wrythen carafe, från Glasrike, det vill säga Småland. Ett föremål mina vänner använder frekvent och ofta talar om hur mycket de älskar. Så jag är rörande enig med Andy, det är något alldeles extra med karaffer. (Tänk förresten om det var vikingarna som lärde engelsmännen att dekantera alkohol!? Det vill jag tro).


Några dagar efter hemkomst från Älvsjömässan i februari åkte jag till ett av mina mer lokala auktionshus, -nota bene; i egenskap av pånyttfödd skånepåg- för att hämta några köpta varor som de snällt låtit ligga ett par dagar över tiden. Jag hade till min förskräckelse upptäckt en "Hjort-pall" till salu hos detta auktionshus kvällen innan jag åkte dit. När jag kom dit frågade jag efter pallen, men den var då tillbakadragen av Chefen för auktionshuset eftersom han hade blivit tipsad om senaste Antikmonologen, "...och inte ville ha något skumrask hos sig". Resolut. Bort med ärtaspögena!


Antikmonologen ber om ursäkt för dålig layout samt typsnittsvariation i detta blogginlägg. Dessvärre är det mer regel än undantag numer, i detta bloggverktyg.






Källor:
http://auktionsverket.se/nyheter/smycken-traffa-vara-specialister/
https://www.barnebys.se/blogg/lauritz-koper-tillbaka-stockholms-auktionsverk-1/