fredag 24 juni 2016

Trevlig Midsommar, alla läsare!

En riktigt fin midsommar tillönskas Antikmonologens alla läsare!

Ta det varligt i semestertrafiken. Tänk på familj och vänners väl och ve och håll igen på nubbarna.

Må edra kantarellställen digna av gigantiska, maskoätna praktsvampar och aborr- och öringsställena förbli endast just edra!


Ruth och undertecknad mot en ny fantastisk sommar fylld av skattjakt och andra upptåg. Hundar borde väl kunna präglas på annat än dyra svampar? 

Ruth, alias Migevas Rumba in the English park, nu kör vi; Så HÄR doftar en akvarell av Zorn..!




fredag 10 juni 2016

Sikke noget lort, L(a)uritz... / Vilken soppa, L(a)uritz...

Slapp börsintroduktion (Pun intended).
Aderton minuter före sedan länge utbasunerad tid, klockan 08.42 torsdagen den 9 juni skedde något i börssammanhang extremt ovanligt. Då meddelade nämligen Nasdaq att börsintroduktionen av Lauritz var uppskjuten till den 17 juni.

Samma dag skrev danska digitala Finans.dk bland annat följande: (Antikmonologens översättning):

"Förvirringen har varit total, sedan det i torsdags morse framkom i allra sista ögonblicket att Lauritz.com ändå inte är klara för börsen. 
Orsaken var enligt Nasdaq följande: Anledningen till uppskjutandet anges vara att Lauritz.com icke har uppfyllt likviditetskraven och då ej fått godkännande av Finanstilsynet (motsvaras av svenska Finansinspektionen).
Senare under dagen upplyste Finanstilsynet digitalpublikationen Finans: "Det beror på ett missförstånd och vi är i kontakt med Nasdaq om saken".
Enligt Nasdaq kom önskan om att skjuta upp börsintroduktionen från Lauritz.com själva.
Lauritz.com har under torsdagsmorgonen helt stängt ned för all kommunikation. Det enda som framkommit är ett pressmeddelande, där det står att uppskjutandet beror på tekniska problem och att man kommer med fördjupande upplysningar så fort det är möjligt. Samtidigt försäkrar man att anledningen inte är brist på investerarnas brist på teckning av aktier. Orderboken lär vara fulltecknad med 3.000 teckningar.

Varken direktör Bengt Sundström, ekonomidirektör Claus Boysen eller pressansvariga Christina Riis Hansen har velat uttala sig. Den sistnämnda har dock svarat på Finans.dk:s mailförfrågan och sagt att för närvarande har Lauritz inga fler upplysningar. Det är ytterst ovanligt att skjuta upp en börsintroduktion på detta vis, säger professorn i straffrätt vid Köpenhamns Universitet, Jesper Lau Hansen. 
Nordnet, som är en av börshandlarna som haft rätt att sälja aktier till investerare före börsintroduktionen, har inte fått veta någonting: "Just nu väntar vi med spänning på att vad som sker med de som redan har tecknat sig för aktier i bolaget, säger Nordnets Landschef Max Gandrup".

Tycker ni det verkar rörigt och osannolikt? Ok, då är vi rörande eniga. Att Finans.dk väljer en Professor i Straffrätt -av alla möjliga fakultetsval- får anses som symptomatiskt för den uppkomna situationen.

Professor Jesper Lau Hansens (Köpenhamns Universitet) åsikt. Foto: DR.dk

För att travestera Jack Nicholsons rollkaraktär Melvin Udall i filmen Livet från den ljusa sidan (As Good as It Gets), så har jag satt ihop en låtlista för Antikmonologläsaren i denna stund, för att liksom skapa den rätta känslan för feeling..:

Shu-Bi-Dua; Sikke noget lort...
Kim Larsen; Hva gör vi nu lille du?
Abba; The winner takes it all (-the loser standing small)...
Nanne Grönvall; Avundsjuk
Popstars 2014- Jag blir ved

Hela affären med Lauritz börsintroduktion är olycklig, ofattbar och de facto skandalös. Det kan tyckas lätt och till synes nästan komiskt att skriva om alla underligheter. Som tidigare påpekat vill jag dock innerligen understryka att det verkligen gör mig ont, det som pågår. De som drabbas av dumheterna, för det är just vad det är, är människor av kött och blod som har sin utkomst och sitt leverne i auktionsbranschen. Vanliga människor med familjer, kissnödiga och hungriga barn och hundar, studielån, räkningar och amorteringar som ska betalas varje månad.

Skidegodt, Bengt!

När någon profitfokuserad entreprenör får en idé om att göra som Ingvar med IKEA, då stannar man upp, bockar så djupt att pannan slår i parketten och lyssnar inte på rim och reson utan accepterar allt entreprenören säger, som vore det ristat i sten av Gud Fader själv. Att Gud sedan visar sig vara en klassisk säljare som nasar mamsen för en grindslant glöms i det stora hela. För det är ju så s t o r t! Kom till vårat predikotält och lyssen i till VÅRAN predikare, för han är störst, bäst och vackrast. Han känner den rätta vägen och den rätta läran! As it happens har vi ett franchise-upplägg färdigt. Vadå? Nää då min kära, ni behöver inga särskilda förkunskaper vad gäller konst eller antikt. Det är bara att tuta och köra. Full fart framåt. Sälj så det knakar. Jag loovar guld och gröna skogar. Skriv på här. Och där. Och här. Vadå? Joo, det är ju en del finstilt. Vadå? Nää då, DET behöver ni inte läsa, det är jättebra formulerat. Bara skriv på. De som skriver på blir i princip livegna.

Det blir skidegodt, Egon! Kalla det vad ni vill. Själv kallar jag en spade för en spade. Denna Lauritz-affär är på samma nivå som Hjalmars nyårsrevy eller Jönsson-ligan/Olsen-banden... Med den ytte-bytte-pytte lilla skillnaden att det här gäller ett företag som påstår sig omsätta över en miljard per år. Påstår sig. Missförstå mig rätt, jag älskar entreprenörer, men hatar idioti.




Att en bunke mer eller mindre anrika auktionshus, (däribland världens äldsta; Stockholms Auktionsverk (1674)) har köpts av Lauritz är en del av hur marknadsekonomi fungerar. Någon har pengar. Någon annan har en produkt som någon vill ha. 1+1=2. Väl så.

Det jag personligen inte kan förmå mig att förstå är hur Lauritz lyckats övertyga pengamänniskor med förmenta kunskaper, om att få låna enligt flera källor en dryg kvarts miljard kronor, för att köpa övervärderade auktionshus. Det luktar liksom IT-bubbla, Helly-Hansen-tröja i styrelserum och allmänt bockande och lånebubbla bara för att. Låna ut pengar bara för att. Att vadå? Fråga inte mig. JAG vet inte.


Att ägarna till de övervärderade auktionshusen sålde är inte så svårt att förstå. De sprang nog iväg från avslutad affär gapskrattandes och jublandes om vartannat, med säcken pengar över axeln. Att de inte brydde sig särskilt mycket om sin personals framtid är en annan femma. En femma som inbegriper diskussioner om etik och moral. Men etik och moral ingår inte i recepten till paraplydrinkarna på Bahamas. Mig veterligen. Jag är personligen inte direkt drabbad av dessa dumheter. Indirekt är jag alldeles förbannat drabbad. Eftersom dumheterna ju är löjeväckande och drabbar branschen jag älskar och verkar i.

A propos stora lån så torde följande artikel i Finans.dk från den 20 mars 2016, vara vidkommande.


"Bengt Sundström, Lauritz styrelseordförande, fick låna över 100 miljoner kronor av skuldplågade Lauritz.com- Skall betala tillbaka pengarna år 2053. Pengarna användes bland annat till ett förlustbringande vinslott i Frankrike".

Frågor på det... någon? Nähä, inte ens ni på banken, eller ni gossar som undersökt Lauritz finanser? Inte det, nähä? Nä men då är väl allt som det ska. 100 MILJONER starka danska kronor, tillbaka 2053. Fint! Tack för kaffet.

-Supporterattacken på Parken 2007-
Skrevs det spaltmil om. Dags att skriva något om Lauritz kanske?

Att den svenska journalistkåren i princip tiger still med mössan i hand vidrörande det så kallade auktionshuset Lauritz är häpnadsväckande och enormt pinsamt. Om man satte någon ungdom till penna nyvärvad från Lyckoslanten (finns den kvar?) att undersöka Lauritz irrfärder skulle mycket spännande garanterat flyta upp, likt korksmulor i ett glas vin. -Intet ont om unga skribenter på Lyckoslanten-. Jag menar bara att det nog räcker med att gräva lite på ytan där man som det heter, står.

Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter skrev inte en rad om Lauritz varken under torsdag eller fredag, varken i tryckta morgontidningen eller i nätupplagan. Anledningen till detta är inte känd, men under alla omständigheter häpnadsväckande. Det kan väl ändå inte vara som i antik-fackpressen; att man inte skriver negativt om goda mjölkkor, det vill säga återkommande annonsörer? "Nej för faan Janne, glöm den storyn. Påbud uppifrån!" Eller kan det vara så?

Svenska Dagbladet publicerade en artikel om Lauritz respektive torsdag och fredag.

Som Antikmonologen många gånger påpekat så är de få journalister som skriver om auktionsbranschen beordrade av sina redaktörer att inte någonsin ifrågasätta antikpressens viktigaste -tillika enda stora- annonsörer. Just precis; auktionshusen! Så dem kan vi inte räkna med vad gäller grävande journalistik. De sköter dock kindpussreportagen med ryggkliarbravur. Då är det desto märkligare att övrig journalistkår aldrig(!?) skriver initierat om antikbranschens (irr-)färder.

Lägg till bildtext
Min enda teori till skäl härtill, bygger på psykologin i en kommentar jag personligen ofta hör: "Kinesiskt porslin? Ja, det ÄR ju ett så komplicerat område! Detta exempelvis sagt i sammanhang när föremåls äkthet diskuteras. Undertecknad råkar tycka mycket om det området. Jag replikerar då snabbt: Ingenting är svårt när man kan det!

Innebär detta då att Sveriges journalistkår -snart frilansar allihop stackarna- undviker att skriva om antikbranschen och dess företeelser för att det "är så svårt"? Möjligen kan det kan åtminstone vara en delförklaring.

Antikmonologen har genom åren kontaktats av diverse personer (som varit) närstående Lauritzdirektionen, på ett eller annat vis. Företagets avtalsskrivningar med sina franchisetagare har varit/är ämne för extensiva konflikter, enligt devisen Once you go Lauritz you don´t go back. Problematiken med Lauritz avtalsskrivning ligger delvis i de olika lagskrivningarna i Danmark/ Sverige, med flera länder, erfar Antikmonologen.

Uppförsbacke, motljus, undervattensströmmar, skit i förgasaren, felvallat, inte er dag, trafikstockningar, Barsebäcks växande popularitet, för mycket luxus-öl på färjorna och huvudvärk. Bättre än så kan möjligen Lauritz pressavdelning vad gäller ursäkter, när den åter blir kontaktbar och öppen för dialog? I skrivande stund är Lauritz hemsida kraschad. På Facebook står klockan 11.17, den 10 juni:

Kaere Lauritz, Ni har inte bara tekniska problem.

Månne har du Bengt Sundström också knocklet (slitit) som dörrknackande försäljare i Danmark? Jag gjorde själv ett gästspel för väldigt många år sedan, över hela Danmark. Vilket gjorde mig för evigt Danmarks-frälst. Min säljmentor, X hade en skylt i sitt -då- lilla kök på Vesterbro. På den enkla skylten stod skrivet Think Big! Varje dag så tränade X sin sälj-crew med orden PMA, det vill säga Positive Mental Attitude. Tänk positivt, dela ut komplimanger, borsta av dig motgångarna och se glaset som halvfullt, inte halvtomt. Dessutom sade alltid X att allt rörde sig om att hela tiden fortsätta. Att aldrig ge upp; Det är ett spörsmål om att bli ved var X mantra. Plötsligt händer det. Orderboken åker fram. Och en order leder till ytterligare en. Och råg i ryggen ger fart och plötsligt så vinner du pris som månadens säljare. Sedan rullar det på så. Om man vill. Jag hoppade av råttrejset efter att ha blivit stjernesäljaren och pluggade på Universitet och skaffade studieskulder. Stora sådana. X gjorde inte det och skrattade åt mina underliga livsval. Jag har fortfarande idag ett litet kök. Det har inte X. Och om jag känner X rätt, så tror jag att den enkla skylten hänger med i boendena världen över. För X badar i business. X tänker stort. Det gör du också Bengt.

THINK BIG!

It takes one to know one, doesn´t it? För övrigt så tycks likheter mellan X och dig ta slut. Men jag tror mig kunna bygga upp en bild av dig inför en massa slipsar på banken, när lånen ska motiveras. Släng in "som IKEA" i var fjärde mening sagt med ögon stora som tefat, så trillar nog många slipsar dit. Och vad är väl 300 miljoner mellan vänner, när man tänkert STORT?


Raserat danskt korthus. Röd dam och allt för många jokrar i leken ledde till instabilitet. Foto samt arrangemang: Antikmonologen.

En initierad källa i auktionsbranschen sade under torsdagen till Antikmonologen att (auktions-)branschens motto är: Den siste idioten är inte född... Förvisso hårda ord, men uppenbarligen ligger det något i det. Lika uppenbart tycks vara att de imbecilla faktiskt observeras på båda sidor om inlämningsdiskarna, ävenså på skilda nivåer i hierarkin.

Nyemissioner.se den 3 juni, 2016.

Jag citerar sajten Nyemissioner.se, per den 3 juni 2016: "Nyemissioner.se brukar i princip aldrig ge några egna rekommendationer och denna lilla kommentar kommer inte heller mynna ut i något konkret råd, utan det är upp till dig som läsare att bilda din egen uppfattning. Men vi har pratat med personer i antikbranschen som använder auktionshus för att köpa och sälja saker. Deras åsikter om Lauritz var att det är en firma med branschens sämsta personal och att verksamheten är ungefär lika seriös som mäklarfirman Stratton Oakmont var".

För den som är insatt i Finansbranschen kan den avslutande kommentaren liknas vid en hårt placerad spark i underlivet. Suspensoar, någon? Kanske med käck, valfri logotyp placerad mitt på?

Fortsättning följer. Sikke noget lort, Lauritz!

Jag skulle inte heller köpa för fem kronor styck.




Fotnoter: 
Övriga Antikmonologer om Lauritz-relaterade problem (bara ett urval dock):

Enorm skandal under uppsegling på Lauritz

Lauritzgate- En praktskandal

Senare än vadå L(a)uritz?

Lyckoslanten, numera i Swedbanks(!) ägo, "...handlar om pengar, sparande och engagemang. Här finns många tips och råd för barn! Tidningen skickas fyra gånger per år till alla landets skolor, årskurs 4-6". Swedbank/Lyckoslanten kommenterar emellertid ej åldern på sina skribenter.

Antikmonologen använde det förträffliga danska klädföretaget Danefaes danske spelkort som underlag för illustration. Den är dock köpt, icke del av sponsoravtal. Tyvärr.

För information om supporterattacken på Parken (sannolikt en av Danmarks största nesor i modern tid): https://sv.wikipedia.org/wiki/Supporterattacken_p%C3%A5_Parken

Källor:
http://finans.dk/live/investor/ECE8747351/det-ved-vi-om-lauritzcoms-boersfuser/?ctxref=ext

http://finans.dk/live/investor/ECE8677647/lauritzcom-gaar-paa-boersen/?ctxref=ext

http://finans.dk/protected/finans/erhverv/ECE8522457/bestyrelsesformand-laante-over-100-mio-kr-af-gaeldsplagede-lauritzcom-skal-betale-pengene-tilbage-i-2053/?ctxref=ext

http://artikel.di.se/artiklar/2016/6/9/lauritz-handelsstart-skjuts-upp/

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3976160.ece

http://www.nyemissioner.se/nyheter/teckna_inte_lauritzcom_infoer_noteringen/558

http://www.dr.dk/nyheder/penge/eksperter-ganske-usaedvanligt-og-meget-kluntet-af-lauritzcom

http://nyheder.tv2.dk/business/2016-06-10-forundret-aktiechef-efter-kaos-i-lauritzcom-vil-ikke-engang-koebe-for-5-kroner


onsdag 8 juni 2016

Phishing, mässdöd och fiktiva paradis

I dagarna går visningsperiod över till auktionsperiod. De stora drakarna, - dvs de större auktionshusen, har sprutat eld och bubblande vin till/på potentiella kunder i annonser och på VIP-visningar och nu ska hela rasket säljas. Beroende på i vilket tillstånd marknaden är, så vet vi snart vad som var eftertraktat och vad som ropades tillbaka, alltså ej såldes.


Auktionsverket har en liten Wallert-olja som är underbar och vilket motiv för Stockholmsfrälsta! Stadshuset solbadande bakom funkisräcke endast åtta år efter att Östbergs praktverk stod färdigt, 1931. Axel Wallert är en favorit bland Sveriges konstnärer, otroligt duktig och heller inte ett av de "dyra namnen". Senast tavlan var upp till ytan var i november på Bukowskis Market i Malmö då den ropades till tjänstefelspriset 5.000 kronor. Klubban föll på 18.501 kronor. En ny ram, liten rengöring och ett utrop på 30.000-40.000 ett halvår senare. Räcker 60.000 för munsbiten? Vad tycker säljaren i Malmö om prisutvecklingen? Frågorna hopar sig. Ett svar är att Wallerts impressionistiska munsbit såldes lågt för 42.000 kronor. Jag gissar att Sveriges skickligaste konsthandlare högg på kroken.

Likt en homestyling-annons lockar Wallert till köp.





En liten, i begreppets inre bemärkelse, favorit hos Bukowskis är den till synes enkla glasflaskan från Sveriges nordligast belägna glasbruk, Sandörsund, i Nederkalix Socken. Beläget långt norr om Dalälven för att tala klarspråk. Glasbruket var endast aktivt mellan 1801-1813, så flaskan lär inte ha särskilt många levande syskon, åtminstone inte med lika fint och tydligt sigill på flaskhalsen. Att Norrbottens Museum, Anja Wrede närmare bestämt, skriver följande på deras hemsida gör ju inte saken sämre: Om det idag finns annat än fragment kvar av föremål tillverkade vid Sandörsunds glasbruk är okänt. Den meningen torde få upp en och annan hårt tryckande soffliggare till budknappen. Inte en fiskgraal, snarare än helig dylik för landets glassamlare. Ropad till 15.000-20.000 kronor. Utropet torde vara ett lockpris mer än något annat, men inte är det seriöst. Jag blir inte förvånad om en nolla adderas till utropet som slutpris. Uppenbarligen så är jag nollan i sammanhanget. Den möjligen unika flaskan klubbades för 30.000 kronor. Var tog Sveriges glassamlare vägen? Sitter de hemma i källaren och tjyvsmeker likadana fast okända flaskor?

He´e bar å kavel upp n´ärma å start bju´!

(För övrigt är jag heligt trött på alla så kallade ballongflaskor "från 1700-talet" i landets auktioner. De är ofta förfalskningar Made in China. Titta efter patina, alltså naturligt uppkommet slitage. Det är inte det samma som slitage hastigt framställt med stålull).

1/3 (-s kanna (gammal måttenhet)) S.Sund
--------------------------------------------------------------------------------

Som konstaterats under ett par års tid, så har de större auktionshusen i princip helt upphört med att sälja elfenben. Stockholms Auktionsverk har (tyvärr) ett par föremål, troligen tillräckligt gamla. Det godtyckliga i sammanhanget är allt annat än önskvärt. Bukowskis har ett med angiven proveniens. Det bojkottande företaget i Uppsala har ett. Glädjande är att de stora auktionshusen alltså i det närmaste har upphört att sälja elfenben från elefant.

Helsinborgs Dagblad den 26 maj 2016.

Däremot har, som tidigare konstaterats av Antikmonologen, några av de mindre auktionshusen inga skrupler. I år höll Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/Lauritz fanan lägst med i runda slängar 98 elfenbensföremål utbjudna till försäljning. Troligen europeiskt rekord för 2016. Mycket ropades tillbaka och avansen för Bengtsson och Lauritz torde vara ringa eller snarare negativ, sett till polisanmälan och den negativa publicitet som auktionen ledde till. Antikmonologen behandlade ämnet här.

------------------------------------------------------------------------------------------- 








Phishing har Antikmonologen tidigare diskuterat extensivt. Ett problem även i auktionsbranschen. Ett par exempel på detta visade Peter Pettersson och Karlstads Auktionskammare i söndags, i deras så kallade Kvalitetsauktion. En bänk som orsakat problem för flera godtrogna auktions(-nät-)besökare är i goda fall designad av Axel Einar Hjorth och i sämre fall avancerade förfalskningar, i mer eller mindre övermålat skick. Hebergs Auktioner sålde en vitmålad bänk, med utrop 100 kronor, för 16.000 kronor, katalogiserad som "pall".



Karlstads Auktionskammare sålde en snarlik möbel, omålad "taburett i furu" med utrop 3.000-5.000 kronor, i deras så kallade Kvalitetsauktion häromdagen. Om den var rätt eller ej, lämnar jag till övriga att diskutera, men den såldes för 33.000 kronor. Mer än en slump att katalogiseringen var så totalt odefinierad? Och vad motiverade värderingen 5.000 kronor utan ett ord om designer eller datering?

Ytterligare god(i)s hos Karlstad Auktionskammare, i deras så kallade Kvalitetsauktion:
 Nr 327, "Trädgårdsbänk m. gjutjärnssidor". Utrop 3.000-5.000 kronor. Såld för 3.500 kronor.
Distraherande bakgrund för Bensows icke-konstaterade bänk.

En bänk såld av Bukowskis för 22.000 (Inkl. avgifter) med utropet 4.000-6.000 kronor såg ut som följer:

Katalogiserad som äkta Bensow av Bukowskis.

Mer god(i)s i Karlstads så kallade Kvalitetsauktion:



Nr 370, "Trädgårdsurnor, gjutjärn, rostanlupna". Värderade till 4.000-6.000 kronor. Klubbade för 4.000 kronor. Inte med ett enda ord kommenteras huruvida detta är original eller kopior (=förfalskningar) av Olof Hults kända design för Näfveqvarns Bruk. I stället låtsas man som om det regnar enligt går-det-så-går-det-principen. Och visst går det. HEJ vad det går! Säljaren och kommissionären går och går hela vägen till banken, medan köparen står fast med skägget i brevlådan, i tron om att ha gjort en god affär till fyndpris. Allt medan en likadan -äkta- bänk förblev osåld härförleden, på ett svenskt auktionshus. Bevakningen var inte för hög. Den var korrekt, men folk drar öronen åt sig och vågar inte köpa sådant som förekommer extensivt som förfalskningar. Logiskt.

Antikmonologens övertygelse är att om något benämns "Kvalitetsauktion" så ska ifrågavarande auktionshus också stå för kvalitativt högstående katalogiseringar. Något som saknas ovan. Storeligen.

----------------------------------------------------------------------------------

Med ett halvårs varsel meddelades i slutet av maj att Kista Antik & Kuriosamässa -som skulle ha hållits i november 2016- ställs in. Ett oerhört tråkigt besked, dessvärre inte oväntat. Besökarna har svikit och trotjänaren Gerd Lindéns arbetsbörda har varit allt annat än avundsvärd.

Borta från kartan.
Ända sedan Kuriosan flyttades från Sollentunamässan har spiralen varit nedåtgående. Priserna för utställarna höjdes ganska rejält, med motiveringen att det skulle bli så modernt i Kista, men tyvärr så räckte inte det moderna som argument för att få dit en tillräcklig mängd köpstarka kunder och barnsjukdomarna var många i den ofärdiga mässbyggnaden. Monterhyrorna i Kista låg nästan i paritet med nestorn Älvsjö Antikmässas priser, men besökarsiffrorna kom aldrig ens i närheten av Älvsjös.

Snart på halv stång..?
Problemen för Antikmässorna är stora, för att inte säga oöverskådliga, precis som för antikhandlare generellt. Återväxten av antikintresserade är ytterst svag i Sverige, även så utomlands och de äldre samlarna har fullt hemma. Auktionshusen har tagit över lejonparten av marknaden tack vare en ytterst målmedveten strategi och gjort auktioner populära.

Jag blev uppringd av trevliga Anna på Älvsjömässan, den 7 juni. Förändringar är att vänta, i upplägg och layout av själva mässan och möjligen på andra vis.

Den stora antikhandlardöden är ett oundvikligt problem som Antikmonologen anser diskuteras alldeles för lite. Om Älvsjö-Antiken ska finnas kvar måste drastiska steg tas. Vad och hur vet jag inte, men jag hoppas sannerligen att den överlever. Då gärna med antikhandlare närvarande, hellre än allt annat som bjuds i form av godis, bröd, förlagserbjudanden, samtida konst och byggnadsvård etcetera...

-------------------------------------------------------------------------------------------

En av de underligaste katalogiseringarna jag sett på lång tid, stod lilla Gullrisets Auktioner för:
I deras "SPEKTAKULÄR AUKTION" den 29 maj klubbades utrop 454 "Rikt figurinskuret benarbete, längd 72 cm, diameter 8 cm" för 3.400 kronor. Utropet var 50 kronor med tilläggsinfo: "Drakmotiv mm, ej elfenben!". Vad var det för betformat ben som uppnådde ansenliga 72 cm, om inte elefant? Darth Vaders mindre kända betförsedda brors bete? Frågorna hopar sig.

"Figurinskuret benarbete, ej elfenben!" 72 centimeter lång!

----------------------------------------------------------------------------------------

Ett antal mail har kommit från flera Lauritz-företag adresserade till undertecknad.


Efter långt -nåja- och moget övervägande har jag tackat nej.

Luftslott. Illustration: Antikmonologen.

Kära Bengt och Mette! 
Nej tack, jag passar på ert schangdobla erbjudande. Sammantaget bedömer jag marknaden även framgent som relativt sett - svag- för luftslott. Till dags dato har jag ej sett ett enda dylikt -någonsin, någonstans- med tillfredsställande beskrivning av objekt, konditionsrapport, proveniens, eller ens korrekt estimat. Jag föredrar att satsa på antikviteter. Äkta sådana.
Med vänlig hälsning,
Nicklas Cederqvist

Möjligen korrekt beskrivning av luftslott; dessvärre av substantivet, snarare än själva företeelsen:
På Bokmål i och för sig, men va fasen, First you take Sweden, then Norway, right?


Kaere Norske Kunde..! Vi vill sälja... Illustration: Wikipedia.org

Den så duktiga danske nationalikonen Kim Larsen skrev 1988 några passande rader om Shangri-La: 



-Fiktiv, paradisartad plats, definierad av Wikipedia.org


Har någon sett en korrekt utförd bedömning/värdering av företaget Lauritz, utförd av andra än de som rekommenderar till köp av Lauritz aktie?
---------------------------------------------------------------------------------------------

In i dimman seglar Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg. Foto: SOIC.se

Ostindiefararen Göteborg är till salu. Segelfartyget som är en kopia av skeppet som sjönk så olyckligt vid Hunnebådan i inloppet till Göteborgs hamn år 1745, ska säljas. Lars Malmer, Ordförande i Ostindiefararen Göteborg-Stiftelsen säger att de inte längre har råd att underhålla skeppet. Önskad summa nämns ej, men med tanke på antalet sponsorer och digniteten på desamma- i detta enormt -eeh- omfattande projekt, så är det anmärkningsvärt att man låtit projektet barka åt pipsvängen. Det kan inte ses som något annat än ett misslyckande, inte minst beaktande de sannolikt miljontals volontärtimmar som nedlagts i projektet, både vad gäller byggande och segling. Om hon säljs, var går pengarna? Vad var projektets mål från början? Försäljningen stinker av rutten fisk snarare än tjära. Kanske blir Götheborg bordell i någon gudsförgäten håla i ett stort land i öst, hamburgerrestaurang på Himmelska Fridens Torg,  eller hamnar hon på en parkering i Älvkarleby, som värmestuga åt besökande dignitärer? Vem vet? Den store drakkungen? Frågorna hopar sig. Återigen.

Dessutom kanske en herre vid namn Donald blir USA:s näste president. Duck eller Trump? Spelar mindre roll, personligen skulle jag i så fall föredra Duck. Alla gånger.

In i dimman var det...

Källor:

http://norrbottensmuseum.se/arkiv-samlingar/foeremaalssamlingar/ur-samlingarna/foeremaal-2007/september-glas-fraan-sandoersunds-glasbruk.aspx

https://www.bukowskis.com/sv/lots/731120-axel-wallert-olja-pa-panna-signerad-och-daterad-1931

http://artdaily.com/news/87579/Life-size-replica-of-18th-century-ship-is-up-for-sale#.V1e3d-Rb-M_

http://news.cision.com/se/soic/r/ostindiefararen-gotheborg-soker-nya-agare,c2017763

https://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La



lördag 28 maj 2016

Vägen fram vandrar Jockum...

En av Sveriges internationellt mest uppmärksammade konstnärer de senaste åren, Jockum Nordström, ställer ut på Galleri Magnus Karlsson (GMK) i Stockholm den 21 maj till 26 juni. Senast Jockum presenterades separat var på Galleri David Zwirner i London 2014 och Nationalgalleriet i Reykjavik under vintern 2016.


När ingen vandrar vägen fram, då vandrar vägen själv sitt damm är namnet på Magnus Karlssons utställning, i en Jockumsk tradition av underfundiga utställningstitlar.

Eftersom jag vet att du och din ogifta fru Karin håller till mycket på Gotland så gissar jag att den meningen anspelar på era gotländska tassemarker?
-Mm, jo, så är det nog, svarar Jockum eftertänkligt. Jag vet faktiskt exakt vilken väg jag tänkte på. Jag jobbar på en barnbok och den meningen kommer därifrån och ifrån boken. Jag promenerar väldigt mycket och kommer på saker under promenaderna...
 
Magnituden av Jockums filosofiska ådra tycks outsinlig. Något man snabbt och glatt inser i dialog med honom. Antikmonologens förmåga att tappa tråden kan ibland vara framträdande, särskilt i själfyllda resonemang. I dialog med Jockum rinner det lätt iväg åt alldeles oanade håll.

Okänd beundrare/välgörare i stum(?) beundran inför Dikten från 2015, 99x190 cm.
Collage och blyertspenna anses som Nordströms signum. Därför blir det en stor överraskning att komma in i det innersta utställningsrummet där en samling abstrakta skulpturer tycks närmast planlöst utställda.

-Har du ställt ut liknande tidigare och vad inbegriper de för dig?
-Papper, trä, skulpturer och teckning har alla med varandra att göra. Innan collagen blir befolkade är de närmast abstrakta lekar liksom barndomens collage. Tidigare var mina skulpturer mer arkitektoniska, just nu är de inte det. Jag ser lite på skulpturen och bakgrunden till collagen som man gör med musik; man måste sjunga upp sig inför det som ska komma. Barndomens klippande i böcker och sönderklippande av själva boken finns också där.


Skulpturperspektiv

Lek med rum/ 3D Vs 2D



Konsert för violin från 2016, 39x47 cm. En studie i förkortningar?

Det naiva och barnsliga anslaget i Nordströms konst känns självklart. I exempelvis Konsert för violin blir pedimenti, det ångrade, väldigt påtagligt i form av utsuddade tidigare teckningar. Till och med signaturen ser i vissa verk ut att ha suddats ut, för att skrivas igen och bli "bättre". Närmast övertydligt påminns betraktaren om hur fragil tillblivelseprocessen -och- slutprodukten faktiskt är. Den initierade noterar också i Konsert för violin ett starkt intresse för avancerade förkortningar. En spännande kontradiktion till det barnsligt naiva.

Dag, natt, dag (2015), 99x190 cm. Dekapiterad häst som referens till Gyllene Salens halshuggne skyddshelgon Sankt Erik? Foto: GMK.

-Är det så, vill du påminna(s) om barndomens ritande?
-Jo, visst det är så, säger Jockum. Om jag inte känner av själva (tillblivelse-)processen i ett verk så är jag inte intresserad. Därför är det perfekta tråkigt.

-Hur fungerar det att leva med en konstnär? (Jockums ogifta fru/sambo är Karin Mamma Andersson, även hon uppburen samtida konstnär). Känner ni när partnern är inne i pressade perioder och undviker varandra likt äggsjuka hönor eller blir det tvärtom, att ni stöttar och försöker underlätta i till exempel perioder av tungt skapande eller galleriförberedelser?
-Man försöker definitivt stötta! Men det kan också betyda att man håller sig ur vägen. Just nu är Karin stressad på grund av mycket arbete och då kan det bästa vara att röra sig åt sidan (säger Jockum i telefon från Gotland). Man lider verkligen med den andra när hon är stressad.

-Vad jobbar Karin med nu då?
-Hon ska ställa ut hos Galleri Bo Bjergaard tillsammans med Tal R och hos Galleri Magnus Karlsson efter det. 
-Och vad gör du efter Magnus Karlsson?
-Jag ska ställa ut på konstmuséet i New Orleans nästa år. Det blir grymt kul, inte minst musikaliskt..!

We´re wonderful one times one, 25x36 cm, (2015). Foto: GMK.

Jockums motivval är extra provocerande, våld- porr- kniv-i-ansiktet och voyeurism-, i motsatsförhållande till det naiva anslaget och till synes primitiva tekniker. (Collage som i barnkonst eller den åldrade Matisse sista arbeten med sax, då hans händer inte var kapabla till fin penselföring). Själv talar Nordström om alltid närvarande sexualitet och hierarkier, men understryker allas rätt till sin syn på konst(-en).

Detalj av Dag/natt/dag.

Tack vare Antikmonologens senaste blogginlägg om paret Jockum och Karin, fick vi en bildmässig inblick/tjuvtitt i Jockums skaparprocess, med en bild från en stege på ritade och målade bakgrunder samt massor av utklippta figurer, liggandes huller om buller.

Tjuvtitt i Jockums ateljé.

Under vernissagebesöket berättar Jockum att det blir det spelning på centralt belägen restaurang i Stockholm under lördagskvällen, efter att galleriet stängt. Frånsett bildkonsten så är musiken nämligen också väldigt viktig för Jockum. Vill jag komma? Vänligt tackar jag nej, med familj och tidsbrist som motivering.


Jockum ger mig ett par lyssningstips. Ett par kvällar senare sitter jag hemma i soffan och lyssnar för första gången på något kallat Paddan och Hunden. Några minuter senare finner jag mig förflyttad till en rå Jim Jarmusch-värld, med bröl av Screaming Jay Hawkins och stökig New Orleansk nattklubbsrök som bomull kring tinningarna. Möjligen kan man där med hjälp av en machete hugga sig genom cigarettröken, armbågandes sig fram mellan vinddrivna existensers druckna monologer och barslagsmål. Vad hände och hur hamnade jag här?

Personligen vill jag inte igenom eller förbi utan snarare bädda ner mig under den rostfria bardiskens tramplist, bland fimpar av Gauloises och Marlboro utan filter och bara vara. Bara vara med konsten och musiken. Jag tror mig bestämt ha förflyttats till Nordströms universum.

Sällan har jag ångrat ett nej så mycket.

Fotnoter:
Samtliga bilder Antikmonologen om annat ej anges.


söndag 22 maj 2016

The elfenbensbotten is nådd(?) hos Helsingborgs Auktionsverk; 2016 års Skämskudde utdelad

Söndag den 22 maj höll Helsingborgs Auktionsverk (HAV)/ Lauritz "Internationell Kvalitetsauktion". 388 objekt inkluderades i det som anses hålla tillräckligt hög -Internationell Kvalitet.

För bästa förförståelse om elfenbensproblematik, Cites med mera, läs framför allt Svensk elefanthöst, samt Skånes Auktionsverk satsar på elfenben.



Av dessa 388 utgjorde cirka 29 elfenbensföremål. Således ungefär 13%; en ej föraktlig andel av auktionen och enligt Antikmonologens ovetenskapliga undersökning den utan konkurrens största försäljningen av elfenbensföremål i Sverige, vårsäsongen 2016. En mycket tråkig topp-placering; ett guld en normalt funtad människa ej vill ha, i Antikmonologens tycke.

Före detta Verkställande Direktör, numera enligt hemsidan Värderingsexpert Joakim Bengtsson, HAV. Foto: Helsingborgsdagblad.se

I telefonintervju den 19 maj med Joakim Bengtsson, där jag presenterar mig som Nicklas för Antikmonologen, är Joakim snabb att understryka att han inte längre är VD för HAV sedan Lauritz köpte företaget, utan just värderingsman. HAV har (den 21 maj) enligt hemsidan 19 anställda medarbetare, fem har dock ej förärats fotografi.

Telefon.
Jag frågar Joakim om de mer än 29 utropen elfenbensföremål och deras proveniens.
-Jaa, den kan jag inte ge dig, men köparna får ta del av den så fort de betalat.
Ok, hur kommer det sig att ni har så många utrop?
-Det är del av en enormt stor samling. Det bästa är redan sålt utomlands, i London och på andra ställen, -och det kommer mer.
Tycker du inte att det är problematiskt att sälja elfenbensföremål alls?
-Nej, inte när proveniensen är så här bra.
Nähä, men tycker du inte att det ni skriver kan ge lite obehagliga associationer: "Proveniens: Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal"?
-Menar du om det köptes av judar? Neej, det gjorde det inte! Det var inte så. Det här var före.
Jaha, men nazisterna tog ju faktiskt makten redan '33?!
-Ja, men så var det inte och det är så jobbigt att man så rabiat liksom ska bränna allt elfenben.
Riktigt så sa jag ju inte, jag är ingen rabiat jakthatare och har heller aldrig sagt att allt elfenben ska brännas. Det är de som försvarar försäljning av elfenbensföremål som brukar anföra att motståndarna alltid vill bränna allt som innehåller elfenben inklusive gamla pianon...
-Ja, så kan det vara.
Jag anser dock att man måste dra gränsen någonstans. Tack Joakim, för din tid.
-Tack själv. (En något nedkortad version av telefondialogen).

Ett par tankar uppstår efter ovanstående samtal med Joakim Bengtsson, även känd från SvT:s Antikrundan -Sveriges populäraste TV-program;
Hur är det möjligt att garantera att 24 olika utrop, 11 innehållandes två eller fler föremål, alla skulle härstamma från inköpen i Tyskland under 1930-talet? Joakim Bengtsson nämnde också att det var del av en "enormt stor samling". Då undrar vän av ordning hur kvittona från 1930-talets Tyskland ser ut? Jag skulle bli extremt förvånad om dessa kvitton specificerar exakt hur vart och ett av de cirka 94(!) föremålen exakt ser ut. Om nu en så enorm samling har införskaffats så måste ju denne person rimligen ha samlat under ett helt liv. Då är det ju oerhört centralt att få vetskap om personens levnadsår. Dog vederbörande år 1947 så är diskussionen slut. Levde personen däremot till exempelvis år 2014, så torde ju denne samlare ha köpt elfenbensföremål även långt efter 1930-talets Tyskland och även långt efter 1947. Då vore det väl inte så konstigt om "Samlingen från 1930-talets Tyskland" har blandats upp med föremål inköpta långt senare än "1930-tal"? Eller? (Joakim berättade också att han gärna hade uppgett samlarens identitet, men att detta inte medgavs av omständigheterna).

Inte köpt av judar. Illustration:Wikipedia.org

För det kan väl inte vara så att man från HAV:s sida anger proveniensen: "Samlarhem från Borås. Samlingen inköpt i Tyskland, 1930-tal" bara för att komma "under radarn", för att slippa jobbiga ifrågasättanden från Jordbruksverket/Polis eller elefantälskande bloggare? Joakim Bengtsson har ju angivit att endast köpare får ta del av kvitto(-na?) som anger tydlig datering. Jag gissar att formuleringen om tysk proveniens motar Olle i grind (läs Jordbruksverk/Polis) ganska så effektivt. Att sedan kvitto(-na) möjligen inte alls täcker samtliga 94 föremål som inkluderas i "Tysklands-proveniensen", gör möjligen det hela ganska så smärtfritt ur HAV:s synvinkel.


Sammanlagt innehåller utropen "köpta i Tyskland under 1930-talet" cirka 94 föremål. Utöver de 94 har HAV även andra elfenbensutrop så att totala antalet hamnar runt siffran 98, dessutom möbler med små elfenbensdetaljer. Detta är en rekordsiffra för svenska förhållanden de senaste fyra till fem åren. Senast så många föremål såldes var hösten 2013, (se krönikan Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk). En auktion som ledde till åtal mot Uppsala Auktionskammare för artskyddsbrott i två instanser, i vilka UAK gick fria, på grund av det så kallade antikundantaget och enligt Antikmonologen svagt formulerade åtal från åklagarsidan.

Att problemet med försäljning av elfenbensföremål utgör ett mycket problematiskt område i antikbranschen är ett faktum, både nationellt och internationellt. Situationen för världens elefanter blir dramatiskt mycket sämre för varje dag som går eftersom en elefant tjuvskjuts var 15:e minut, 365 dagar per år. Antikmonologen har extensivt diskuterat problemen med försäljning av elfenben i antikbranschen de senaste fyra åren och har lyckats visa på misshälligheter ett antal gånger gällande svenska, danska samt även för ett brittiskt auktionshus.

Det verkligt absurda i hela elfenbensproblematiken är att tack vare det så kallade "Antikundantaget" så kan varje auktionshus själva avgöra huruvida ett föremål tillverkat av elfenben är antikt eller inte.

Ponera, jag säger bara ponera, att ett auktionshus endast är ute för att tjäna pengar, alltså ej alls bryr sig om en djurarts eventuella existensberättigande. Då kan detta auktionshus utan några som helst problem påstå att ett föremål är från "1800-tal"/ Qing-dynastin (1644-1912)"/ "tidigt 1900-tal" eller exempelvis "Inköpt i Tyskland under 1930-tal" utan att bli ifrågasatta. Nåja, närapå i alla fall.

Auktionshuset är alltså -hör och häpna- sin egen domare. Likt Kapten Haddock i Tintin som hade en ängel på ena axeln och en treuddsförsedd djävul på andra axeln, när kaptenen, som var alltför begiven på whisky, tvingades lyssna på sina axel-närvarande vänner under övervägandet om att ta till flaskan eller inte...

Alltid alkoholsugen kapten. Foto: seriewikin.serieframjandet.se

Nu gäller det dock inte en enstaka alkoholists eventuella levercirros, utan överlevnaden för jordklotets största däggdjursart, som tjuvjagas i en takt som är så absurd att jag skäms över att vara människa när jag tänker på det. Tjuvjakten äger rum i både Afrika och Asien och ekvationen är svårförståelig. Den stora merparten av elefanter tjuvskjuts i Afrika. Betarna skickas illegalt till Kina, närmast uteslutande till Hong Kong, där de bearbetas till "konsthantverksföremål" som statyetter och liknande. Därefter patineras föremålen på en massa olika sätt för att se gamla ut. För kineser är patineringskonsten en självklar och mycket gammal företeelse för alla upptänkliga material. Man kan sänka ner stenskulpturer i strida forsar, kasta starka kemiska syror på materialet eller gräva ner föremålen i jord, eller färga det med te eller fekalier. Ja listan är oändlig och patineringskonsten utgör en hel vetenskap, i begreppets inre bemärkelse.

Rödlistad djurart. Foto:WWF

Att då intendenter eller så kallade experter på ett auktionshus lutar sig tillbaka och säger att allt som ser gammalt ut faktiskt är just gammalt- gör mig heligt förbannad. Inte så mycket för att någon människa i slutändan har ett föremål hemma på spiselkransen, som utges vara ett par hundra år gammalt men är nytt. Nej, utan av den fruktansvärda anledningen att i och med att en massa pengakåta auktionshusanställda -eller antikhandlare!- mer eller mindre ser mellan fingrarna vidrörande det faktum att man säljer nyligen tjuvskjutet elefantelfenben som är nyligen insmugglat i landet där det säljs. Paradoxen är dessutom att det nuförtiden nästan uteslutande är kineser som köper föremålen, som kom från en illegalt skjuten afrikansk (oftast) elefant vars betar därefter skeppats till Hong Kong, för att därefter smugglas till antingen Europa eller Nordamerika. När föremålen hamnat där säljs de som "antika"/ "1800-tal/ "late Qing" och så vidare av skrupulösa men onekligen pengatjänande auktionshusdirektörer, till rika men mer eller mindre okunniga -kineser.

Att det finns folk som påstår att ovanstående scenarios inte existerar är enbart dumt. Det existerar säkerligen auktionshus som säljer föremål tillverkade av elfenben från elefant i tron att de är antika på grund av ren och skär okunskap. (Särskilt nuförtiden när plötsligt allt och alla ska ha ett auktionshus). Men generellt sett så förstår de allra flesta alldeles oerhört väl vad som försiggår.

"Sveriges modernaste auktionshus", åtminstone enligt auktionshuset självt.
Sveriges -enligt dem själva- modernaste auktionshus är alltså det auktionshus i Sverige som utan konkurrens säljer flest föremål tillverkade av elfenben år 2016, när de stora drakarna till auktionshus i Sverige mer eller mindre helt har upphört, efter Antikmonologens senaste fyra års skriverier. Uppenbarligen finns det olika definitioner av begreppet "modern".

Jag säger som Joakim Bengtssons skånska broder Jason Diakoté, mer känd som Timbuktu, ; The botten is nådd. Med det viktiga tillägget förhoppningsvis.

Hur långt kan man gå, undrar Jason och Antikmonologen.

Antikmonologen påstår inte att ett enda av föremålen som Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/ Lauritz är tillverkat av elfenben efter 1947. Det jag däremot påstår är att denna majsöndag i nådens år 2016, så bidrog nämnde Bengtsson och hans livsverk(?) HAV till att underblåsa den katastrofalt pågående tjuvjakten på elefanter och jakten på fler och fler föremål av materialet elfenben på andrahandsmarknaden i alla världens hörn.

Nästan exakt 100 föremål tillverkade av elfenben från elefant har i dag utlysts till salu i Helsingborg till konsumenter/kunder som vill ha just denna typ av objekt. Detta genererar högst sannolikt ett större intresse för denna typ av konsthantverk. Inköpen av 98 föremål ger ringar på vattnet, vare sig objekten efter auktionen i Helsingborg säljs eller hamnar i Peking, Stockholm, London, Paris, New York eller Korpilombolo.

På kudden? Foto: HAV.

Skämskudden ligger fastnaglad i din favoritsoffa hemmavid, Joakim. Till yttermera visso är den blytung. Faktiskt så otroligt tung att du inte kan rubba den. Vad tjänade du och HAV på elfenbenet idag? En överslagsräkning ger en slutsiffra runt 80.700 kronor för det vita guldet. Av detta tar ni gissningsvis cirka 10 % av säljaren i provision, eftersom jag förutsätter att kunden/sterbhuset lyckades förhandla till sig bättre försäljningsvillkor än genomsnittskunden. Eller inte? Så ni fick in nio tusen kronor som bidrag till brödfödan. Nio tusen som del av en årsomsättning på -hur många miljoner? Nio tusen svenska kronor. Sug på den summan kära läsare. Kommer man Tur och Retur Bangkok på den slanten? Joakim kanske vet. Niotusen kronor och 98 sålda föremål som i allra högsta grad bidrar till att tjuvjakten fortlöper i precis samma omfattning som tidigare. Om inte större. Dessa 98 föremål bidrar till en större acceptans hos dels allmänheten som anser/tror att då är det ju ok med elfenben och dels hos övriga auktionshus i Sverige/ Skandinavien och/eller övriga världen.

En kund i Bogotá/ Peking eller Paris kanske köpte ett föremål av Joakim på HAV och berättar för sina kollegor/kunder att i Sverige i en håla som heter Helsingborg, just DÄR köpte han riktigt bra och riktigt billigt elfenben. Då kommer José i Bogota, Mr Lee i Peking eller Monsieur Alphonse från Paris att hålla ögonen öppna i höst, när HAV -"Sveriges modernaste Auktionshus"- håller ny Kvalitetsauktion. Glöm heller inte vad herr Bengtsson sade: "det kommer mer"!

Glädjande nog, så noterar Antikmonologen att de flesta återrop av elfenben idag hos HAV, gällde de modernaste föremålen. Detta innebär förstås att kunder/handlare drar sig för att köpa dessa mer "tveksamma" föremål. Och det är här skon klämmer; Antikmonologen har aldrig förespråkat ett stort bål där alla elfenbensföremål ska brännas, men när minsta lilla tveksamhet finns vidrörande om det är från före eller efter 1947, så får helt enkelt inte föremålet säljas. Det måste stanna hos ägaren eller förverkas. Utan andra alternativ. Någonstans måste linjen dras för att r ä d d a de alltför få kvarvarande elefanterna.

Att krama vid anfall av skam.
Allt medan det sitter en före detta fältbiolog i Stockholm och knattrar på sin laptop. Oj, nu hettade det till lite. Han delade visst ut en skämskudde till Helsingborgs Auktionsverk. Händer något annat? Nä.

I Salisbury hettade det också till i veckan som gick. Plötsligt noterades väldigt många brittiska läsare av Antikmonologen. Det visade sig att Auktionshuset Woolley & Wallis höll Orientalisk auktion i onsdags (18 maj). I denna auktion salufördes cirka 81 elfenbensföremål i 54 utrop. (HAV piskade även den siffran alltså!)... Inbringad total W&W elfenbenssumma blev £29.980, dryga 300.000 kronor. En uppskattad inkomst på runt 50.000 kronor för W&W. Peanuts eller småpengar, i relation till årsomsättningen för W&W. 50.000 kronor i relation till en tjuvskjuten elefant var 15:e minut. Är det är värt det?

Fotografi föreställande demonstranter utanför Woolley & Wallis i Salisbury, onsdagen den 18 maj 2016.

Det tyckte inte en grupp om 15-20 demonstranter som stod i fredlig demonstration i hederlig demokratisk anda, utanför W&W:s lokaler under onsdagen den 18 maj, skanderandes. Demonstrationen ledde till stor uppmärksamhet i TV samt dagspress i England. I artikel i The Salisbury Journal hade Antikmonologens blogginlägg från den 28 maj 2014 använts som instrument/mothugg i debatt vidrörande huruvida eller inte auktionshuset W&W sålt/säljer elfenbensföremål arbetade efter 1947. Läs Crying Buddha sold at Woolley & Wallis in Salisbury, för bästa förförståelse. Antikmonologen avslöjade med all önskvärd tydlighet i nämnda blogginlägg att W&W sålde en flagrant modern elfenbensstatyett för en rejäl slant. Vilket hade lästs -och avfärdats- av VD för W&W. Såklart.

Är det värt det, Joakim Bengtsson? Kommer demonstrationer att hållas utanför HAV:s lokaler under nästa "Kvalitetsauktion"? Det återstår att se.

Kan du inte tala? Jo, men bara franska, inte kinesiska.

Förresten Joakim, i er Kvalitetsauktion så kallade ni ett par nickedockor för "samtida" och "kinesiska". Utrop nr 425716. Ni lär få en arg kines på halsen förr eller senare, eftersom de är allt annat än kinesiska. De är franska. Ska man vara petig, vilket jag ju anser att man ska vara, särskilt om man är auktoriserad värderingsman och "värderingsexpert" så ska man nog säga 1920-tal i stället för samtida också. Jag skulle i varje fall göra det. Alla dagar i veckan. Jag skulle också kunna kommentera en handfull utrop alltför positivt daterad kinesisk keramik (sett ur säljarens/HAV:S synvinkel), som fallerar på dryga hundra år, men lämnar det därhän.
------------------------------------------------------------------------------------

Avslutningsvis ytterligare tankar om stackars Folke Bensow och hans något skamfilade eftermäle, på grund av senaste tidens kopiemöbler. Kopia är för snällt som epitet betraktat. Det rör sig om förfalskningar. Åtminstone om namnet Folke Bensow nämns. Jag vill inte se fler falska Bensowmöbler på denna sidan 2050. Jag är innerligt trött på dem. (Se tidigare krönikor om SAV/ Lauritz försäljning av falska Bensow-möbler, samt senaste krönikan om Bålsta-försäljning av desamma).

Här väljer jag att plötsligt placera två citat ur Ronja Rövardotter, nästan helt ordagrant: "Metropol, Voffer gör ni på detta viset? (Rumpnissen/Nicklas). Samt också: Håll för öronen, för nu kommer mitt vårskrik; AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! (Ronja/Nicklas). Här följer anledningen till citaten:

Till salu hos Metropol. Kom och köp!
Trädgårdspallarna, utrop nr 1039 2705, säljs måndagen den 23 maj och har exakt samma mått och utseende som de nyligen Bålsta-sålda kopiorna. Om det är samma par eller ytterligare ett par är irrelevant. Metropols katalogisering är enligt Antikmonologen åtalbar. Bensow dog 1971. Upphovsrätten gäller 70 efter dödsåret. "Trädgårdspallar efter Folke Bensow". Sug på den formuleringen, kära antikälskande Antikmonologsläsare, sug på den.

BREAKING NEWS: "Bensow-bänkarna" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Förresten Metropol; kan ni sätta någon på att kolla upp "scrimshaw" och "fake". Utrop 10392331, "Valrossbete daterad 1875, sjömansarbete". Den är gjuten i plast. Ni ser luftbubblorna på bilden, som mörka små fläckar på kanten. Man gjöt inte valrossbetar år 1875. Åtminstone inte i plast. Den var inte ens uppfunnen nämligen. "Fake scrimshaw" ger 103.000 träffar på google. Ni torde hitta något liknande. Detta är för övrigt en urusel fake som inte skulle lura ens en kastrullfull, helblind samlare. Den är de facto så dålig att den aldrig varit avsedd att lura någon, utan snarare gjorts av ett museum för att visa form och generell idé bakom sjömansarbeten.


BREAKING NEWS: "Valrossbeten" drogs BORT från auktionen ett par timmar före auktionsstart, efter Antikmonologens publicering.

Jag kör vidare på Ronjas vårskrik ett par gånger till. Jag liksom bara känner för det i elefanternas, Bensows och valrossarnas kölvatten. AAAAAAAAAAAAAAAAAHHH...

-----------------------------------------------------------------------

Det ofta av Antikmonologen och inte minst av alltid oerhört läsvärda Kunstnyt ifrågasatta Auktionshuset Lauritz väljer att börsintroduceras på Svenska börsen First North. En Antikmonologen närstående analytiker verksam på danska marknaden kommenterar: "...Det är inget konstigt att de väljer att börsnoteras i Sverige. First North är i och för sig ingen finbörs, men danska marknaden för nynoteringar är STENdöd. Det beror dels på mer aktiv investeringskultur hos de svenska småspararna, men även skattetekniska fördelar. De flesta mindre danska företag som noterats på sistone har valt att göra det i Sverige".

Cyniska elfenbensaffärer, falska gjutjärnsmöbler, stora pengar och luftslott. Inget nytt under sola i Antikbranschen. Dessvärre.

-------------------------------------------------------------------------------
Fotnoter:

Om Cites: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/handelinomeumedhotadearter.4.7caa00cc126738ac4e880002139.html 

Antikhandlarnas era blir mer och mer passé medan auktionshusen blir fler och fler, för att sedermera uppgå i större auktionshuskomplex.

Nickedockorna såldes inte, med korrekt katalogisering kan det möjligen gå bättre.

Källor:
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=HAV&inA=20151208_1418&inCategoryId=&inPageMode=R&inShowOnlyNotSold=0 

http://www.woolleyandwallis.co.uk/Search?q=ivory&sale=AA170516-2

https://sv.wikiquote.org/wiki/Ronja_R%C3%B6vardotter