tisdag 20 juni 2017

Magiska träformer, bokrecensioner och bortslösade skattepengar...

Sammanslagning av museer
Den gamla politiska surkarten (tack Marita Ulvskog...) angående flytt av Östasiatiska Museet lever tyvärr vidare. Av besparingsskäl vill några få personer slå ihop Östasiatiska Museet, Medelhavsmuseet och Etnografiska Museet och flytta på dem. Idén är så allt igenom dum att det är genant. Snacka om kulturskymning..! (För bästa förförståelse, se lästips nedan (Wong, Rubin))

Den 31 maj ägde en omröstning rum i riksdagen. Oppositionen hade lagt förslag om att bevara museernas särart. 169 röstade för, 121 röstade mot, däribland alla MP. Två från S röstade med oppositionens förslag, och 17 från V lade ner rösterna, 1 från V röstade för oppositionens förslag. Det tolkas som att riksdagen röstat mot sammanslagning av Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseets lokaler i Stockholm. Tack och lov! Resultatet av omröstningen är inte lagligt bindande, men praxis är att regeringen följer dem.


Ett flertal journalister har genomlyst problemet väl, men kulturminister Bah Khunke och överintendent Ann Follin ger sken av att idén är förträfflig. Statens Fastighetsverk och privata aktörer höjer hyrorna så till den grad att museer och andra kulturinstitutioner tvingas (överväga) att flytta. Ola Wong (Svenska Dagbladet) och Birgitta Rubin (Dagens Nyheter) har båda penetrerat problematiken och pekat på pinsamheter och absurditeter. Statens Museer för Världskultur är uppenbarligen en toppstyrd gigantisk koloss bestående av ryggkliare och ryggdunkare, där ingen vågar säga ifrån eller ifrågasätta av rädsla att bli av med jobbet. (Vilket många också blivit...)


Läs gärna Ola Wongs artiklar i ämnet, eller Birgitta Rubins utmärkta artikel om idiotin som rättesnöre (dock mitt ordval, inte hennes). Det är oerhört beklämmande läsning och manfallet av kvalificerad personal från museerna är stort. Follin böjer på formuleringar för att få glaset att verka halvfullt, som om omgivningen vore imbecill. -När alla för länge sedan noterat att glasets innehåll redan är utspillt. Genant. Oerhört genant.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Konsthantverkarna


För er som har en timme över i Hufvudstaden de närmaste dagarna är en tur till Slussen en nödvändighet. Eleanor Lakelins utställning av magiska träalster tar slut på onsdag(!) (21 juni). Faktiskt så borde landets alla konsthantverksälskare vallfärda. Konsthantverkarna låter Lakelin begå Skandinavien-premiär i och med denna fantastiska utställning. Eleanor Lakelin är upptäcktsresande i material och denna resa skola icke förbises.



Anledningen till undertecknads besök var en åskstorms våta utfall. För att undgå skyfallet sökte jag skydd mellan möten, med min Ruth i änden av koppel; Hellre Konsthantverkarna än Gym eller halvskuggiga tavernor. Åtta meter senare stod jag uppslukad av former som vid första ögonkasten bedömdes vara keramik.


Överallt satt små -provocerande- skyltar som skrek "Var god rör ej", (ungefär lika subtilt smeksamma som medges ej dagen före lön vid kortterminal). Eftersom det taktila är av oerhörd vikt för att bedöma konsthantverk fanns endast en sak att göra. Tjugo sekunder senare hade jag haft näsan i ett antal vaser och skålar och förnimmelserna blev många och starka.

Blicken började flacka efter info-blad eller prislistor för att kunna greppa upplevelserna. Där bekräftades att alla objekten var av mer eller mindre exotiska träslag. Inte keramik! Det var nära tortyr att inte få känna på föremålen, men ju längre in i vandringen jag skred, desto viktigare blev doftupplevelserna. Något jag aldrig erfarit på en konstutställning tidigare. En verklig aha-upplevelse!


När jag nämnde detta för en av KHV:s intendenter frågade hon lugnt om jag doftat på de höga vaserna, som vore det den naturligaste av frågor. Eftersom så inte var fallet, stegade jag med nosen i högsta hugg mot ovanstående grupp av vaser. Doften var tungt mättat rökig och extremt frän, med påtagliga inslag av citrus. Genomgående enormt ovanliga dofter.

Denna utställning är  fantastisk, både för konsthantverksälskare och vinnördar. Jubla över dessa organiska alster, frambringade till former som endast en kvinna från Wales var kapabel att se. Lakelin lär ha mycket goda förbindelser med brittiska arborister, som genast meddelar henne om fynd av spännande vrilar och missväxter på träd som ska fällas. Hon jobbar endast med trädslag från Storbritannien.

Eleanor Lakelin vid svarven. Foto: Konsthantverkarna.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Slut med öppen prisdatabank
Bukowskis Market har fattat beslut om att inte längre öppet redovisa slutpriser på sålda föremål. Fram tills för någon månad sedan kunde vem som helst gå in och titta på "Avslutade auktioner" och se vad en föremålstyp sålts för, enligt det specifika sökordet. Bukowskis har sagt att denna service "har missbrukats" och att man därför tagit bort den. Nu ligger en varas slutpris endast kvar ett par veckor. Vad "missbrukats" betyder i sammanhanget är minst sagt oklart. Konkurrenten (kollegan?) Auctionet, som för övrigt nästan uteslutande hyser ex-Bukowskis-personal, går samtidigt ut och proklamerar att de minsann fortfarande står för online-slutpris-arkiv.



Slutpriserna hos auktionshusen kan också ses med oblida ögon, eftersom de ofta behandlas som "det enda rätta" och anges som rättesnören. Om en säljare saluför ett föremål för summan X, så är det inte ovanligt att den potentielle köparen invänder mot priset, med motiveringen att ett likadant/snarlikt föremål såldes hos AuktionHuset till priset Y och att därmed priset X är fel, eftersom priset Y bevisligen uppnåddes av AuktionsHuset. Antalet i variabler kan i sammanhanget onekligen variera.

-------------------------------------------------------------------------------------------
Dålig katalogisering
Med katalogiseringar som följande, så är slutpriser fullständigt irrelevanta, Bukowskis:

"Troligen äkta pärla", "Briljantslipade diamanter" utan att ange carat? Utropet var satt till 12.000 kronor. Klubban landade på 1.000 kronor. Med andra ord så förblev hänget osålt. Undrar vad den säljaren tycker om Bukowskis arbetsinsats? Tror ni att slutpriset hade blivit en tolftedel av uppskattat värde om ordet "troligen" hade eliminerats? Tror ni att slutpriset hade blivit 1.000 kr om man angett exakt carat-tal för de briljant-slipade diamanterna? Det tror inte jag. Jag drar mig till minnes en auktion i Uppsala för några år sedan...
 -------------------------------------------------------------------------------------------

Sagolikt auktionsföremål

Den stora vinnaren bland auktionshusen vad gäller ståtliga objekt var i våras Bukowskis. Bland alla imponerande föremål var dock det jag föll mest för en synnerligen ovanlig spegel av naivisten Lim-Johan (Johan Erik Olsson från Lima i Dalarna, 1865-1944). Möjligen modest i jämförelse med alla förgyllda och skrikbasunerade ting, men vilken sagolik kraft och vilket uttryck i denna skulptur! För det är ju ett konstverk, en skulptur, ett närmast levande väsen det rör sig om. En dubbelsidig spegel, nästan en meter hög, med absurt placerade lådor. Månne är det den manliga motsvarigheten till pigtittare, en drängtittare således..!? 

Undrar just vem eller vilken institution som var framsynt nog att köpa detta underbara föremål. Nationalmuseum kanske? Den som lever får se.

Lim-Johan själv, i sin glans dagar. Han kämpade sedermera med sinnessjukdom. Foto: Ovanaker.se


 -------------------------------------------------------------------------------------------

Branddrabbad slottssamlare
För någon månad sedan brann det i två hus/slott, som tillhör slottsekvilibristen Lars Sjöberg, tidigare intendent vid Nationalmuseum.
Lutherska Bönhuset före olycksalig brand. Foto: Anders Lidén.

Lutherska Bönhuset efter branden. Foto: Andreas Vestin/Läsarbild
Antikmonologen ringde upp honom och frågade vad som hänt.

Lars Sjöberg. Foto: Christinehofslott.se
-Slumpens vägar, svarade Lars. Det hade eldats i närheten av Regnaholm (Finspångs Kommun) och i det gamla Missionshuset i Bollstabruk (Kramfors) tror Lars att skadegörelse kan vara skäl till branden. Mer än så kan eller vill inte Lars säga. Antikmonologen tackar för samtalet.

Brandskadat Regnaholm. Foto: Niklas Luks/TT

-------------------------------------------------------------------------------------------

Pär Windahl, fortfarande fälld i domstol för Försök till bedrägeri. Dom fastslagen av Svea Hovrätt. Foto: Google.com
Fastslagen dom
Tjugosjutusen etthundra tjugo (27.120 kr) kronor har slösats bort på grund av att Pär Windahl inte kunde godta Stockholms tingsrätts dom från den 16 november 2016. Windahls överklagan avfärdades eftersom Svea Hovrätt fastställde tingsrättens dom den 2 maj 2017.

"1: Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
2: Det som tingsrätten beslutat om beslag ska fortsätta att gälla.
3: Hovrätten bestämmer ersättning av allmänna medel åt (advokat) Elham Arshamfar (Windahls ombud tillika offentlige försvarare) till 27.120 kr. Av beloppet avser 20.466 kr arbete, 1.230 kr tidsspillan och 5.424 kr mervärdesskatt.
4: Staten ska stå för kostnaderna i hovrätten för den offentlige försvararen."

Vad "tidsspillan" åsyftar är för Antikmonologen okänt.


-------------------------------------------------------------------------------------------
Bokrecensioner
Äntligen har jag möjlighet att leverera ett par bokrecensioner som dröjt alltför länge. Hängmattorna finns sannolikt kvar och förhoppningsvis blir kommande sommar idealisk för bokläsning.


En layoutmässigt snygg och välskriven bok heter Barbie älskar Sverige, författad av Lotta Malmstedt och plåtad av Hans Jonsson. Boken är självskriven för alla Barbie-samlare, men härlig läsning även för de flesta roade av efterkrigs-Sverige.

På ett närmast självklart sätt har Jonsson placerat en uppsjö snajdigt uppsvirade Barbies i landskap som utgör mer eller mindre kända svenska 1900-tals landmärken. Exempelvis vid flygledartornet på Bromma Flygplats, men också ur grodperspektiv vid Turning Torso i Malmö.


Genomgående har Barbie-bilder i boken koncisa kommentarer om namn, beklädnad och datering, i närapå poetiska ordalag. Eller är det bara jag som njuter av rader som dessa?:

"Barbie Senior Prom (1963-64)  Aftonklänning i isblå och sjögrön tyll med liv av taft och gröna skor med pärla, kombinerad med jackan Going To The Ball (1964-65) i vit teddy med konstgjord orkidé på axeln. Ken Saturday Date (1961-63) Elegant grå kostym med näsduk i bröstfickan, randig slips och svarta strumpor och skor".


Jag blundar tillfälligt och visst lät det som Camilla Thulins röst i TV:n över en Nobelmiddag. -Och banne mig hör jag inte samtidigt Hans Villius läsa högt från samma uppslag: "Katedralskolan, Växjö... En aula som ser ut att hänga fritt. Den minimalistiska klockan. Mer Bauhaus än så här blir det inte i Sverige. En perfekt plats för en skolbal"...


Boken är definitivt en fullträff i genren nostalgia. Inte minst fascinerande är historien om hur Varuhuset NK lyckades få, krävde snarare, ensamrätt på Barbie de första åren. Att författaren och fotografen är allt annat än dunungar med stor erfarenhet av popkultur och reklambransch är påtagligt från pärm till pärm och gör att boken rekommenderas innerligt.



Ett i många bemärkelser tyngre bokval utgörs av Markus Dimdals Art Nouveau från Rörstrand -Konstkeramiken 1895-1926. Dimdal är i grunden ingenjör som blev samlare av den omskrivna keramiken och insåg tids nog att det inte fanns tillräckligt skrivet om hans intresse. Kärleken till föremålen och en fallenhet för grundforskning ledde fram till ifrågavarande bok. Dryga fyrahundra språkligt välskrivna sidor om en mans kärlek till keramik kan möjligen -i andras öron- låta tungt. Tro mig, det är det inte. För det första avhandlar Dimdal Jugenderan, den mest svävande, konstnärligt naturalistiska av eror. För det andra är boken skriven med frustande upptäckarkärlek och forskarvurm, av den typ som endast få -lyckliga - någonsin grips av.

Markus berättar att keramikkärleken är den utan konkurrens djupaste av hans samlarvurmer och att de gått från akvarier i unga år via olika musikgenrer till orkidéer och kanske viktigast av allt; att själva forskandet kring tillverkningsbiten har varit roligast och till och med slagit jakten på nya föremål.


Barbie-boken och Rörstrandsboken är båda förträffliga val av sommarlitteratur. Barbie-historien passar perfekt i hängmattan efter radions sommarprat och före eftermiddagskaffet. Rörstrandsboken däremot skulle jag personligen föredra i stället för TV efter middagen tillsammans med ett gott glas av valfritt innehåll. Barbien fascinerar och blir närmast sträckläst. Rörstrandsboken är viktig grundforskning och kräver mer eftertanke, eftersom man överöses av fakta om allt från glasyrer till marknadsföring på världsutställningar. Dimdals bok är ett praktverk tillika standardverk för alla som tilltalas av svensk keramik. Jag har intet att invända emot Dimdals bok utan bugar mig djupt med hatten svept i uppskattande gest... 2016-2017 måste sagt i förbifarten ha varit en höjdare i Dimdals liv, eftersom boken också ledde till en fin utställning av delar av hans samling på Thielska Galleriet, våren 2017.

-------------------------------------------------------------------------------------------
 
Antikmonologen önskar alla sina läsare en Riktigt Fin Sommar!

-------------------------------------------------------------------------------------------



-------------------------------------------------------------------------------------------
Fotnoter:
Barbie älskar Sverige utgavs av Hirschfelds förlag 2016.
Art Nouveau från Rörstrand -Konstkeramiken 1895-1926 gavs ut 2016 av Arvinius + Orfeus Publishing. Båda böckerna finns i skrivande stund i tryck och betingar dryga 300 kronor styck.

Källor:
https://www.svd.se/bah-kuhnkes-kulturpolitik-hotar-kulturarvet
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/birgitta-rubin-stoppa-kontraproduktiva-flyttkaruseller-och-se-over-fastighetsverkets-hyresmodell/
http://olawong.squarespace.com/ola-wong/2017/6/1/omrostning-genomford-riksdagen-ger-stopptecken-mot-sammansla.html
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/601/287-lim-johan-johan-erik-olsson-ladspegel-dubbelsidig
http://www.ovanaker.se/upplevagora/limjohan.4.2d8118541343be71ea98000197869.html

https://www.bukowskis.com/sv/lots/867028-hange-med-troligen-akta-parla-samt-briljantslipade-diamanter

lördag 13 maj 2017

Klockor, Vikingafälla och nygammal stöld



Kaplans säljer kvalitetsur med tillbehör på lördag den 13 maj. Det är alltid roligt att beskåda ovanliga och/eller märkliga tidsvisande smycken. Handledsur är ju det mest smyckesliknande vi män bär.

Tid är pengar hos Georgios Batselas på Kaplans
Den pågående visningen ger ett ett brett spektrum från japanska quartsur värderade från någon tusenlapp upp till mekaniska schweiziska mästerverk ropade för ett par hundra tusen kronor. Förvisso finns också några damur med för ordningens skull, men genusdiskussionen är bortrationaliserad i klocksammanhang. Damklockor är allt annat än eftertraktade och har hitintills därför generellt varit mycket dåliga investeringar. Även kvinnor föredrar nämligen större ur idag (läs herrur).


Ett par föremål hade redan under VIP-visningen (onsdag kväll, 10 maj)  stuckit iväg i budgivningen. Bland annat utrop Nr 1, en vacker Omega Speedmaster från 1960 med brunaktig tavla, läderband och kaliber 321; en "Lollipop", så benämnd tack vare sekundvisarens utformning. Utrop satt till 120.000 kronor, redan uppe i 410.000. Klubban klubbades för 810.000 kronor.


En större överraskning torde Universalen, nr 12, vara; modellbeskrivning "Geneve, Compax, Oversize, Kaliber 292". En riktig best, nämligen 46 mm i diameter, för sin tid verkligen Oversize, och sannolikt tillverkad för en pilot som behövde se ordentligt och snabbt på stor urtavla.

Tillverkningsåret ligger runt Andra världskrigets slutår, 1945. Just det ja, utropet har satts till 27.000 kronor. Den är i skrivande stund uppbjuden till en quickstep; 360.000 kronor. Kaplans hittade flera liknande försäljningar av ifrågavarande modell med vit urtavla. Däremot lyckades man inte hitta en enda referens på någon med svart urtavla. Detta triggar klockhannarna att ta fram de tjockaste av läder och utföra förunderliga ritualer inför budpodiet på lördag. Att sedan Kaplans av tradition och vunnen hävd har alldeles för låga värderingar/utrop är något jag ifrågasatt i många år. Men som sagt, det triggar... Universalen klubbades för 380.000 kronor.
__________________________________________________________________


En äkta Viking(?)
Antikmonologen besökte Stockholmarnas senaste tillskott på Museihimlen, VIKINGALIV, häromveckan, enligt utsago "-A TRUE ADVENTURE". Med mig på cykeln ut hade jag min sjuåring.

Historiska Museet behöver dock inte oroas över eventuell konkurrens. Trots att man lyckats uppbringa Professor Dick Harrison -känd från TV- att mässande likt en predikant eller säljare på TV-skärm uttala sig om det oriktiga i att avbilda vikingahjälmar med horn uppå och dessutom ha fått honom att säga "vi" om Vikingaliv-"museet", för att tillskänka substans, så faller "Museet" platt. Platt och utspätt som en grynkaka i ösregn på Birka.

Dick Harrison. Foto: Wikipedia.
Kalla mig konservativ, men jag tycker att ett "Museum" per definition ska ha sin grund i samlingar av någon kulturbärande företeelse. Allt, och tro mig, det är inte mycket, i Vikingaliv utgörs av nytillverkade föremål så som stockar, luckor och delar av mer eller mindre fantasifullt utförda "vikinga-föremål".

Fel av mig! En artefakt har man faktiskt ställt ut i glasskåp med skylt och ägarreferens. Ett enda föremål i ett helt "Museum" -som faktiskt kommer från Vikingatid. Vad är det då? Jo, en liten ansamling av fekalier. Eller som det också heter: hundskit. Det rör sig om en ytterst liten hög. Fast man insinuerar att det faktiskt kan vara från människa. Möjligen. Och man tackar Sigtuna Museum som ställt upp med utlånet. Undrar om man har försäkrat inlånet ordentligt? Det stjäls ju så mycket på museer nuförtiden.


Felaktiga fekalier. Dessa fotograferades på Södermalm den 12 maj. Antikmonologen blev perplex vid beöket hos Vikingaliv och fotograferade aldrig deras bajskorvar. Södermalmsfekalierna är -troligen- från hund. Men de KAN var från människa.


Ingenting i detta "Museum" imponerar på undertecknad. Sjuåringen tyckte att tio-minuters tågtur med berg- och dalbanevagn (utseendemässigt i alla fall) i källaren var spännande. Där får man följa med i en vikingafamiljs (irr-)färder ner genom kontinenten. Vi blev varnade för att den kunde skrämma barn ordentligt. Ve och fasa! Det gjorde den dock inte.

Måltiden har landat i en rymdkapsel!(?)

Detta "museum" är en horrör och att Harrison ställt upp med Professors namn och akademisk svett gör ont att notera. "Museet" är  toppmodernt och inrymt i ett gammalt båtvarv, gissar jag. Ett barn av sin tid, alltså 2000-talet. Absolut-museet (Spritmuseum kallar en del det) och Abba-museet som omger Vikingaliv är barn i samma anda. Det ABBA-museet lyckats med, att hysa stor samling av genuin ABBA-memorabilia och spännande interaktivitet för besökarna, har inte Sprit-museum mer än snuddat vid och Vikingaliv då? De spelar inte ens i gärsgårdsserien i sammanhanget. Ett genomkommersiellt mumbo jumbo hopkokat av sju gubbar som vill tjäna stålar.

Kalla det vad ni vill, men inte Museum. Snarare är det en förevändning för en presentshop, restaurang och en turistfälla utan dess like. Nota bene; I tider som hajpar allt vad vikingar heter, inte minst internationellt.

Min kärlek till Arkeologin gick kraftigt på grund på Djurgården. Ett av svensk arkeologis största namn, Oscar Montelius, borde rotera likt en elektrisk visp i sin gravdöse i Solna, i ren upprördhet.

Konstant surrande ljud av en gigantisk elvisp i Solna... Foto: Wikipedia
Det enda roliga på "museet" är att den viking som man "återskapat" i "utställningen ser ut som en av de sju grundarnas dubbelgångare. Med eller utan krull.

Äkta Vikings tvillingbror(?)

I stället för "A true adventure", vore denna devis mer korrekt:

Vikingaliv-
A JOINT VENTURE

______________________________________________________________


Auctionet, som har diskuterats i de senaste Antikmonologerna(AM), äger inte bara Crafoords Auktioner i Lund. Man har även "intressen" i Kolonn Auktioner i Sundbyberg, enligt info från flera trogna läsare av AM.

Jag ringde upp Kolonn den 11 maj. En trevlig tjej vid namn Charlotte svarade och jag presenterade mig med namn. Efter att ha nämnt AM frågade jag Charlotte vem som äger Kolonn. Hon ursäktade sig och ville fråga någon om detta, eftersom hon inte var så gammal i företaget. En liten stund senare fick jag veta att auktionshuset ägs av tre parter och att "Auctionet har ett visst ägarintresse". Precis hur stort ville Charlotte inte kommentera.

Vad är Auctionets syfte med att äga delar i/ eller hela auktionshus, som utgör del av deras nätverk? Hur särbehandlas de auktionshus som ägs -helt eller delvis- av Auctionet. För det torde vara ofrånkomligt och oundvikligt att särbehandling äger rum. Är det ultimata målet för samtliga Auctionet-anslutna auktionshus att ägas av Auctionet? Är Auctionets devis lik Lauritz att ha ett auktionshus i varje "IKEA-stad"? Exakt hur många auktionshus har Auctionet ägarintressen i? Varför nämner Auctionet inget om alla ovanstående tveksamheter på sin hemsida? Formuleringarna som Antikmonologen tog upp härförleden är fortsatt oförändrade. Auctionet sitter fortsatt på bra många stolar samtidigt.

Par i styrelseordförandeskap. Hos både Auctionet OCH Kolonn.
En googling ger vid handen att Niklas Söderholm är VD och Styrelseordförande i Auctionet, tillika Styrelseordförande i Kolonn. Ägarbilden är svårgreppbar och frågorna som dyker upp är onekligen många.
_________________________________________________________________



En av Auctionets tidigare skyddslingar, Z-Point Auktioners hemsida ligger för övrigt fortfarande nere för underhåll. (Så har det varit i många månader. Måste vara en rejäl rundsmörjning på gång! Z-Points låtsaspappa Auctionata har dessutom tvingats kasta in handduken och är försatta i konkurs. Möjligen (ytterligare?) en anledning för Auctionets finansiärer att vässa armbågarna och gå till banken med mössan i hand (igen)?

Likt norska fjordpapegojan numera utdöd företeelse.

-------------------------------------------------------------------------------------



Under fredagen (12 maj) skriver Maria Berkmo på Helsingborgs Dagblad (HD) om tråkigheter vidrörande stulna föremål från Höganäs Museum (låst artikel). "Känd nätauktionsfirma sålde keramik som stulits på Höganäs Museum (HM). Axel Saltopjäsen stals på Höganäs museum och gick på auktion för nära 100 000 kronor – trots det får samma auktionsfirma fortsätta hålla i den stora keramikauktionen".

Antikmonologen har skrivit extensivt om denna antik-skandal. Redan då (november 2016) kunde kopplingar till Peter Norén (Grödinge Antik) beläggas. HD skriver:  

"Den här vasen gick för nästan 100 000 kronor när den såldes på auktion. Höganäs museum upptäckte efteråt att den i själva verken var stulen och har förgäves försökt få kompensation. 

Det var under förra året som Höganäs museum skakades av beskedet att man utsatts för stöld. Polisen hörde av sig sedan man hittade keramik som misstänktes vara stulen på Stockholmsmässan i Älvsjö. Och när museet kontrollerade sina samlingar visade det sig att man saknade sju föremål. Efter polisutredningen har en man i dömts för grovt häleri, men inte för något av de föremål som stals från Höganäs museum. Bevisen räckte inte till och utredningen lades ner. Tre av föremålen, bland annat en pjäs av Patrick Nordström, har Höganäs museum fått tillbaka. Fortfarande saknar man fyra föremål. Ett av dessa är en vas som den danske keramikern Axel Salto gjort. Vasen auktionerades ut redan 2015 och såldes av auktionsfirman Lauritz.com via Stockholms auktionsverk redan 2015. Från Höganäs museums sida har man försökt få hjälp av Lauritz att spåra pjäsen och även krävt kompensation. Men det har blivit tummen ner. – Vi vet att den är såld till en dansk köpare. Men eftersom polisen har lagt ner det hela så gör inte Lauritz något, säger Ami Kinell, ordförande för Höganäs museum. Hon är mycket besviken över utfallet. – Jag tycker att vi borde ha fått kompensation för detta. Lauritz svarar i mejl att man har en tydlig policy för hur man ska hantera stöldgods. Men man hänvisar också till att åklagaren lagt ner förundersökningen om Saltovasen. 



"Om polisen inte finner orsak att driva ärendet så kan inte vi med utgångspunkt från datasäkerhet leverera upplysningar om köpare och inte heller konfiskera varan, skriver Mette Jessen, konceptchef på Lauritz. Hon skriver också att om polisen av någon anledningen skulle återuppta utredningen så kan Lauritz agera. Även museets försäkringsbolag har sagt nej till att betala ut ersättning. Keramikhärvan har dock fått konsekvenser för museet. Inom kort drar man igång ett projekt med DNA-märkning av delar av museets stora samlingar. – Vi har ju en del praktverk och de mest värdefulla ska vi nu DNA-märka, säger Ami Kinell. Varje sommar håller just Lauritz i den stora keramikauktionen på Höganäs museum. Trots händelsen med Saltovasen får auktionsfirman fortsatt förtroende även i år. Ami Kinell är kluven inför detta. – Det är ett dilemma, men det blir troligen sista gången vi har den stora keramikauktionen. Hela styrelsen är med på det så det är bara att bita i det sura äpplet".

Ovanstående är en skandal utan dess like. Att polisen lagt ned utredningar i brist på bevis är väl mer ett tecken i tiden, än faktisk brist på bevis. Anderssonskans Kalle -eller undertecknad- hade kunnat lägga fram en beviskedja som skulle övertyga vilken normalt funtad Domstol som helst om Noréns skuld, även vad anbelangar stölderna av ett flertal föremål från Höganäs Museum; (Där Norén gästspelat som Utställningscurator). Att Lauritz sticker näsan i vädret och högfärdigt avspisar Höganäs Museum på grund av att Polisen lagt ned utredningen- är horribelt. Lauritz borde visa god vilja mot HM och ersätta dem. Men juridik är juridik, så Åklagare/Polis måste förstås ta upp utredningen igen, för att rättvisan ska kunna få ha sin gång. Att Höganäs Museum trots hela denna skandalaffär, väljer att genomföra keramikauktionen i sommar tillsammans Med Helsingborgs Auktionsverk, som ägs av Lauritz, är absolut häpnadsväckande. För att inte säga osmakligt.




_____________________________________________________________

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dick_Harrison
http://www.hd.se/2017-05-12/auktionsfirma-salde-keramik-som-stulits-i-hoganas?utm_source=fb&utm_term=c3511e7d-6071-4c8e-84a9-cb47c48a5587&utm_medium=list-bottom&utm_campaign=ushares

onsdag 12 april 2017

Ivan Jelineks utomjordiska skulpturer och mångstolssittande Bukowskis och Auctionet

Om ni har möjlighet så rekommenderar Antikmonologen ett besök på klassiska kulturcentrumet Blås & Knåda (B&K) på Hornsgatan i Stockholm. Ta med er alla de där äldre sedlarna ni har i madrassen också, för chansen att ni drabbas av samma vill-ha-känsla som undertecknad är överhängande. Har ni inte möjlighet att gå så se till att skaffa er det! Nedanstående är en utställning av sprängstoffskaraktär.

Barnvänlig skulptur

Tjecken Ivan Jelinek, född 1951, är keramikern bakom verken som framkallar ha-begäret och föremålen i fråga är svårt odefinierbara. Tänk er Salvador Dali få ihop det med Hergé och att det hela utspelas i en Star-Wars-bar. Doppa därefter allt i guld och silver och polera hårt och sprinkla rejält med Socker-Conny. Resultatet blir en grupp kaxiga in-your-face-föremål som tar mer plats än någon keramik jag sett tidigare.


Utställningen provocerar. Jag vill ta i och slå på sakerna för att söka utröna vilka material det rör sig om. Som vore det den mest självklara sak så låg jag plötsligt där på rygg (undrar vad medföljande svärfar tänkte?), mitt i utställningsrummet och granskade underredet på något som påminde om det som gemene man kallar "bord". Högbränt porslin av vitaste kvalité dominerar materialvalet. Övrigt förekommande är vitmetall, polerat stål(?), mässing, gummi, sten med mera. Allt i synnerligen tankeprovocerande, tillika utpräglat oheliga giftermål.

Skulpturskur

Jelinek med kanna.

Minimalistiska stylister och utpräglade vänner av japansk minimalism göre sig icke besvär. Detta är så långt ifrån less-is-more och minimalism man kan komma. Å andra sidan behöver det ena inte nödvändigtvis utesluta det andra.

Finfika på g?

Mohawk pot.

Ansvarig konsthantverksinskaffare på Nationalmuseum (NM) borde få det riktigt hett om öronen om inte åtminstone ett par av dessa i sanning fantastiska föremål finns till beskådande när det nya Nationalmuseum öppnas. Jelinek deltog i en grupputställning på B&K 2014, men detta är vad Antikmonologen erfar hans första svenska separatutställning. Redan då (2014) var NM framsynta och köpte en av Jelineks pjäser.

Kritiska blickar och leenden. Jelinek i ett nötskal.

En utställning skickligt placerad i sin samtid. När USA:s president presenterar alternativa fakta presenterar B&K alternativa tolkningar av klassiska former i denna praktfulla skulpturutställning packad med humor och minutiös hantverksskicklighet.

Utställningen som kan liknas vid porr för skulpturälskare pågår den 1-26 april på Blås & Knåda på Hornsgatspuckeln i Stockholm.

 (Samtliga foton: Antikmonologen)

----------------------------------------------------------------------


För några veckor sedan damp ett mail ner från Bukowskis. I detta mail sälj-pitchades "Limiterad upplaga av specifik stol i tio unika utföranden" mycket hårt. Tio olika designer för mellan 17.000-22.000 kronor per "unik" stol. En av dem är redan markerad som slutsåld. Ganska basalt formulerad köppsykologi.


Budskapet att Bukowskis samarbetar med företaget Norrgavel och att stolarna är "unika" och alldeles fantastiska blir svårt att ta till sig. Detta på grund av att Bukowskis är (snarare borde vara) ett auktionshus, en kommissionär, som ska förmedla det en kommittent lämnar in till försäljning. Nu ska plötsligt Bukowskis sälja "unika" stolar "med fokus på kvalitet och hållbar design" etcetera...

Hur kommer dessa fantastiska "unika" hårt säljpitchade stolar att säljas om -låt oss säga- fem års tid av exempelvis auktionshuset Bukowskis. Ska katalogiseringen då inbegripa termer som "unika" och säljpitchas lika hårt som idag? Hur kommer personalen på -låt oss säga Bukowskis Market- att lägga värderingsnivån då, -om fem år? Kommer Lisa eller Kalle på Bukowskis Market att få bannor från Bukowskis huvudkontor för att hon/han satt 4.000 kr i utrop år 2022 på en stol som kostade 20.000 kronor år 2017? Eftersom de då inte håller "värdet uppe" på något som Bukowskis de facto satsat pengar i?

Idag säljer auktionshuset Bukowskis dessa "unika" stolar i limited edition för runt 20.000 kronor styck. Hur många ingår i varje limiterad upplaga? Kan/bör/får man överhuvud taget använda ordet unik om det finns fler än ett exemplar?


Enligt Antikmonologens förmenande så sitter Bukowskis på två stolar, eller möjligen tio. Under alla omständigheter ett högst dubiöst förfarande som jag i sin förlängning anser blir oetisk.

------------------------------------------------------------------------




A´propos oetiskt så meddelade Auctionet den 11 april att man förvärvat Auktionshuset Crafoords i Lund. Unge herr Bexhed, Uppsala Auktionskammare, säljer till Auctionet och säger om försäljningen: Vi är mycket glada över att kunna lämna över stafettpinnen till Auctionet.com. Auktionsbranschens stafettpinne är alltså epitetet för dagen, Crafoord.

Auctionets garanti den 12 april 2017. Crafoord måste väl nu få kallas "särskilt utvalt"? Antikmonologen har diskuterat flagranta problem med ett par av Auctionets särskilt utvalda auktionshus. Se exempelvis krönikor om Z-Point Auktioner och Auktionisten. Vidfogade Guarantee har haltat betänkligt.
Hur tänker man på Auctionet när man köper ett auktionshus? Och framför allt; hur tänker alla de auktionshus som redan är med under Auctionets flagg när Auctionet plötsligt shoppar auktionshus? Hur stabilt känns detta exempelvis för de övriga skånska auktionshusen som redan är anslutna till Auctionet? Frågorna hopas.

"Lille Per" som alltid var klassens ljus, eller "smöris", fick högre betyg i skolan än de som var precis lika duktiga, men inte hade "samma fallenhet" för att glänsa inför fröken. Vilken specialbehandling får ett ägt auktionshus i jämförelse med de övriga som "bara" har skrivit på vad jag gissar är att kalla för franchiseavtal? Vilka skillnader finns i ekonomiska upplägg mellan franchisetagare och ägt auktionshus?

Jobbar man exempelvis på Systembolaget så får man inte samtidigt vara vinimportör med egen firma. Det blir liksom ohållbart ur många perspektiv. Det finns -lika uppenbara som självklara- villkor i Systembolagets anställningsavtal om dylika företeelser.

Jag förutsätter, möjligen oklokt, att Auctionet har genomfört köpet av Crafoords -för övrigt ett av mina favoritauktionshus i Sverige sedan många år- med hjälp av extensiv juridisk expertis. Dock blir jag närmast vimmelkantig när jag läser Auctionets Användarvillkor, eftersom jag anser att stor diskrepans råder i anledning av förvärvet av ett auktionshus. Flera meningar i följande text, saxat ur extensivt ordekvilibristiska/ordbajsande "Användarvillkor" den 12 april 2017, anser undertecknad gå stick i stäv med Auctionets numer auktionshusägande:

"Auctionet ska aldrig ses som säljare av ett Auktionsobjekt...". Vänta nu! Hur fungerar det med Crafoord? "Auctionet ansvarar inte för klagomål från den Vinnande Kunden, avseende Auktionsobjektet". Vad säger Konsumentköplagen om denna friskrivning från ägarens sida, månne?
Särskilt när man beaktar vad Auctionets grundare Niklas Söderholm säger i pressklippet om köpet, den 11 april, 2017:


Auctionets köp av Crafoord är alltigenom ologiskt. Hade man haft för avsikt att stöpa om sin eller Crafoords verksamhet, så hade jag inte skrivit dessa rader. Men Söderholms uttalande talar emot detta och således ska Auctionet både ha kakan samt sälja den. Och expertisera den. Och kontrollera den. Etcetera in absurdum.

Auctionet sitter definitivt på tio stolar. Eller 38, eftersom det är antalet auktionshus man har som franchisetagare. Dock har man ännu inte lagt in Crafoords i listan, vilket ger 39.

Enligt devisen om skomakaren skådas numer övergivna läster på allt fler platser i den svenska antik- och auktionsbranschen. Oetiskt av Auctionet? Ja, det menar jag. Åtminstone i högsta grad opassande.



Källor:
http://www.blasknada.com/ivan-jelinek/
https://www.bukowskis.com/sv/news/1165
https://auctionet.com/sv/terms