måndag 21 oktober 2013

Aktuellt bud i Uppsala= klubbat pris i Sumpan

På söndagskvällen (20 oktober 2013) fanns möjligheten att köpa en tallrik till vrakpris, som enligt auktionshuset Kolonn(K) klubbades på Uppsala Auktionskammares(UAK) Kvalité i juni i år.

"Där klubbad för 210.000 SEK", skriver Kolonn. Av någon underlig anledning fick i sammanhanget lilla Kolonn i Sundbyberg in just detta "Nr 99.632. SKÅLFAT, porslin, Kina, Yongzhengs märke och tid" till försäljning nästan exakt fyra månader efter försäljningen i Uppsala. Kolonn väljer att rakt av kopiera UAK:s (engelska) katalogtext av föremålet. Något man sällan eller aldrig ser i auktionsbranschen. K väljer också att nästan exakt halvera värdet (eller dubblera, beroende på vinkel), detta på fyra månader; nu till utropspris 120.000 Kr. 

Sökord: "Yongzheng", UAK Internationell Kvalitetsauktion Juni 2013.
Vid en sökning i UAK:s katalaog från vårkvalitén i juni på ordet Yongzheng, fås fem träffar. Av dessa är dock endast två katalogiserade som märke och tid. Kolonns skålfat, nr 131, ropades hos UAK för 50.000-60.000 kronor i juni i år, men klubbades för 210.000 kr, till säljarens stora glädje får man förmoda.

Eller vänta nu, vad hände(r) egentligen i Uppsala..?! Kolonn påstår att fatet de facto klubbades hos UAK för 210 tusenlappar, men titta lite noggrannare på ovanstående sökning på Försäljningsresultat hos UAK i juni. På fyra av de fem föremålen står det "Klubbat pris:" och så den aktuella summan. På "Kolonns UAK-skålfat" står det (online den 21 oktober 2013): "Aktuellt bud: 210.000 kr". Okeey? I branschen brukar aktuellt bud vara liktydigt med att föremålet fortfarande går att bjuda på. Men UAK:s auktion är sedan den 14 juni 2013 slutförd. Eller är den inte det? Vad säger Kolonn om katalogiseringsterminologin? "Klubbad där"- vad betyder det egentligen?

Aktuellt bud är oerhört långt ifrån det samma som klubbat pris. Det är nog alla i branschen rörande eniga om. Att Kolonn ändå väljer att katalogisera fatet som sålt (=klubbat) i Uppsala är häpnadsväckande. Vi pratar om ett föremål med ett katalogiserat utropspris(=försäkringsvärde) på 50-60.000 svenska kronor, mer än kattskit. "Särskilt utvalt av Auctionets Antikexperter".

Om föremålet klubbades för 210.000 kronor i Uppsala, men aldrig hämtades ut/betalades, så torde väl (juridisk) praxis vara att man i efterhand antingen skriver "osålt", "tillbakadraget" eller liknande. Att man sedan från UAK:s sida borde göra allt i sin makt för att få ägaren till det obetalda föremålet så nöjd som möjligt ändå, verkar självklart. Det händer ofta. Se också bloggen: No COD- ingen mer torsk för auktionshusen.

F ö r t r o e n d e s k a p a n d e?

Det vanligaste är att samma auktionshus väljer att försöka sälja föremålet igen så snart som möjligt, företrädesvis i en Kvalitetsauktion, snarare än i en mindre viktig auktion. Att i stället ett mycket mindre auktionshus får försäljningen är notabelt. Jag vill dock inte spekulera i möjliga anledningar härtill.

Anser Kolonn och Auctionet att ovanstående är förtroendeskapande för potentiella kunder? Blir ni sugna på att bjuda, så har Kolonn och antikexperterna hos Auctionet just lagt ut skålfatet till salu igen. Utrop 120.000 kronor. Igen. Klubbat i Uppsala och hela konkarongen. För fångst av bonde skrev jag visst i något sammanhang? Svar till: Porslinsintresserad bonde med mycket pengar och lite förstånd.
-STOPPA ANTIKPRESSEN-
Onsdagen den 23 oktober står följande på Kolonns hemsida:
"Föremålet har tyvärr dragits ut och finns inte längre till försäljning"

Fotnoter:
När ett föremål katalogiseras som märke och tid, innebär detta att auktionshuset tar ansvar för och anser att föremålet de facto är tillverkat under den period som märket (oftast placerat undertill) avser, exempelvis just kejsar Yongzhengs period, som varade mellan 1723-1735. Skriver man däremot "Yongzhengs märke, men senare" så anser man att föremålet är tillverkat under en senare period, som hyllning till tidigare hantverkare/kejsare eller hemska tanke som en förfalskning.

Att jag har starka åsikter om dateringen av ovanstående skålfat är i sammanhanget irrelevant. Det hade nog också köparen av detsamma i Uppsala.

Skjut inte budbäraren.

Jag behöver nog inte tillägga att skålfatet förblev osålt i Sundbyberg den 20 oktober 2013. Jag undrar i mitt stilla sinne vilka två som bjöd upp det till 59.999 kr igår.

Källor:
https://auctionet.com/sv/99632-skalfat-porslin-kina-yongzhengs-marke-och-tid
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130611/o:131/skalfat#.UmTuyhDfLzM

onsdag 9 oktober 2013

Auktionshusexistensproblem -Bättre bilder eller full fart bakåt?

Som bekant utgör nätet ett ständigt växande segment av antik- och auktionsmarknaden. Vi antikälskare har styrts och styrs alltmer mot datorer som medium, vare sig vi vill eller inte. Auktionshusen drivs av vinstintressen och har som tidigare påpekats skickligt tagit allt större delar av antikmarknaden sedan 1980-talet.

Under första halvan av 90-talet togs de första trevande stegen mot mer datoriserade visningar och framför allt -budgivningar. Dessa är idag legio, från enklare "bondauktioner" till mer påkostade kvalitetsauktioner. Vår föräldrageneration satt med vid själva auktionstillfället, idag sitter i stället merparten vid sin dator eller smarta telefon i hemmet eller annanstans och knappar in bud. Kostnadseffektivt för auktionshusen och möjligen påminnande om bankernas (teknik-)utveckling..?
Nr 8527289, Fohundar, Metropol. Enda bilden. Klubbas 14 okt 2013.
En ofta tidspressad kund anno 2013 förutsätter att utbjudna objekt är väl avbildade och dito katalogiserade, tror jag.  Det kan låta som en självklarhet att exempelvis själva objektet/ motivet och inget annat ska vara avbildat i katalogen. Dock; eventuell signatur/stämpel bör vara noggrant avbildad, detaljbilder av specifika delar och även baksida/undersida bör visas. Ramens utseende kan också vara relevant. Kanske är den potentielle köparen oroad över signaturens riktighet, bristande skick på duk/pannå eller möjligen är endast ramen det som intresserar kunden. Tavlans baksida säger ofta mer om konstverkets historia än vad framsidan gör. Där kan i bästa fall ramateljéers/ diverse utställnings/ galleri-etiketter sitta. Eller namn på förrättningen som en gång sålde pannån/duken eller anteckningar om tidigare ägarlängder etcetera.

Är det en annan typ av konsthantverk, så kan exempelvis undersidan på en keramikvas tala mycket mer till den eventuelle köparen, än vad någonsin ut- eller ovansidan av föremålet gör. Undertill sitter stämplar över och/eller under glasyr, eventuella etiketter och framför allt avslöjar oftast utseendet på själva fotringen och basen mängder för den initierade, om material, brännmetoder, patina som är äkta eller falskeligen uppkommen, etcetera... Exempelvis; Kinesiska fohundar som de ovan, har efter ungefär 1970 till min kännedom nästan alltid inpressade arabiska siffror på basen, troligen en modell/ storleksbeteckning. En bild på undersidan hade således klargjort huruvida de är tillverkade före eller efter 1970. Tillhör de den senare gruppen, är värdet per automatik endast dekorativt, ett par hundralappar. Är de före 1970 kan de förenklat i princip också vara gjorda 1670 och direkt potentiellt mycket mer värdefulla. Men, utan bild på undersidan och endast lågupplöst bild, så är det svårt att dra slutsatser, ens för den initierade.

Auktionshuset Metropol i Stockholm har gått från många högupplösta bilder på sina föremål till dagens -i mitt tycke- alldeles för få bilder av respektive föremål. Detta leder till en frustration från potentiella budgivares sida. Visst, möjligheten finns alltid att maila eller ringa, för att få fler -nytagna- bilder sig tillsända. Men, det blir ett hinder på vägen och ofta anledningen till utebliven höjning i budstegen.
Vattendroppare +vas, Metropol 30 sep 2013. Enda bilden.
Fruktskål, tenn, Metropol, 7 okt 2013. Enda bilden.
Miniatyrer, inga måttuppgifter, Metropol, 30 sep 2013. Enda bilden.
Ett auktionshus som utgör raka motsatsen till Metropol vad bilder anbelangar, är Auktionshuset iSolna. Det drivs av son och far sedan 2006 och där varvar två personer fotografering av utropen. Jag träffade Jan Ginszt och fotografen Jonas Jakobsson tisdag (7 okt) och frågade om deras fotograferingsstrategi. De svarade i mun på varandra, att det är ett uttalat mål att bli bättre, vad gäller kvalitén på fotografier av objekten och antalet bilder på varje föremål. Kan man bli bättre än bäst, tänkte jag. Varje bild är klickbar och högupplöst, vilket gör att minsta lilla skavank syns tydligt.
En vas- f y r a bilder. Nr 39, Solna den 6 okt 2013.

Nr 73, en vas, s e x bilder, Solna, 6 okt 2013
Utrop 73, en Uppsala Ekeby-fajansvas av Atterberg har inte en, utan sex olika avbildningar i katalogen. Som om inte det vore nog, har man valt att high-lighta dels det jag tolkar som borttagbara kalkavlagringar och dels krackelyr -något helt förväntat och accepterat- på fajansföremål, med röda cirklar på fotografierna. Man pekar alltså ut det som torde kunna sänka föremålet rent ekonomiskt, med speciellt inlagda röda cirklar. Bäva månde de som vill att "skadeskjutet gods" ska passera nålsögat som "marknaden" faktiskt utgör, utan anmärkning...

Detaljbilder av nr 73, iSolna.
Bild-glad Jan i Solna.
Ett auktionshus satsar och höjer kvalitén på bilder, medan ett annat sänker sina bildambitioner alldeles oerhört. Vad vet jag om vad som ligger bakom Metropols nedgång. Gissningsvis är det väl pengar man försöker spara. Dock tror jag i stället att man skjuter sig själv i foten eller sågar av grenen man sitter på.
-Full speed backwards?!
Ytterligare exempel på drastiskt försämrade bilder är hos auktionsjätten Bonhams, ett av världens största auktionshus. Där måste man numer kontakta dem, för att få bättre bilder. Arkaiskt tillvägagångssätt, milt uttryckt. Möjligen tänker the Top Brass på Bonhams att man på så vis får kontakt med potentiella seriösa spekulanter enligt Refer to Department-resonemanget (se mer under fotnoter). Vi ser detta på högt ropade föremål i Sverige, men ack vilken frustration man skapar för datorvana och moderna kunder, att behöva kräva fler bilder. Bye-bye Bonhams, säger antagligen många osentimentala nätsurfare och här är det motorsåg som används. Alltså för att såga av den där jobbiga grenen jag tidigare talade om. Som man själv sitter på.

Nr 598, En målning, s j u bilder, inklusive baksida, Solna 6 okt 2013.
Allt medan ett av världens största auktionshus, Sotheby´s, får graverande kritik mot bland annat det faktum att man höjt intagningsribban på föremål, samt att man saknar en lösning på webbaserad försäljning, särskilt vid en direkt jämförelse med ärkerivalen Christie´s. Kritiken kommer inte från vem som helst, utan från Daniel Loeb -chef för Hedgefonden Third Point- största enskilda aktieinnehavaren (9,3%) i Sotheby´s: "(Loeb säger till the Art Newspaper-) that Sotheby’s decision to focus only on high-end clients and works, and “shun the lower value lots”, enabled Christie’s to capture market share “by leveraging new technologies”. This, says Loeb, is “just one of many examples where a lack of leadership by a sleepy Board and overpaid executive team has resulted in missed new opportunities”. He writes: “our research suggests Sotheby’s crisis of leadership has created dysfunctional divisions and a fractured culture. There is a demoralising recognition among employees that Sotheby’s is not at the cutting edge—demonstrated by the Company’s inability to even develop a coherent plan for an internet sales strategy, much less implement one.”  
-In the line of fire
Det gör ont för ett en gång så Sothebys-lojalt hjärta (tack vare studier hos företaget) att tvingas hålla med i nästan varje stavelse Loeb yttrar. Han säger vidare: "Sotheby´s is like an Old Master Painting in desperate need of restoration". I stället för att adressera Loebs sakliga -om än benhårda- kritik, verkar Sotheby´s direktion och styrelse gräva ned huvudet i sanden och göra allt för att få bort honom som aktieägare, enligt devisen vi-vet-bäst (se länkar nedan, för vidare läsning). Loebs hela brev till Sotheby's styrelse finns här.

Problematiken existerar också i Sverige, åtminstone delvis. De flesta/alla(?) större auktionshus har under 2000-talet haft som uttalad strategi att höja intagningsnivån på det man tar in till försäljning. "Det lönar sig inte att hålla på med billigt småtjafs". Nähä, det må så vara, men det resonemanget håller ju bara om personerna vid mottagningsdisken kan allt om allt... They wish!
-Online kings
Extremt bra och högupplösta bilder kan också ses som en instruktionsbok till presumtiva förfalskare, som jag anfört tidigare (se Förfalskarmanual?)  Jag vet att jag själv hellre bjuder på ett föremål, där jag känner att jag kan lita på bilder och katalogisering till 100%, i stället för ett objekt som är bristfälligt katalogiserat och avbildat. Självklart kan ingen alltigenom katalogisera alla föremål helt uttömmande och korrekt. Då vore det ju omöjligt att göra fynd, men att avbilda ett föremål med mer än en bild är i alla fall en god start.
Ivrigt knäppande Jonas i Solna
Fotnoter:
Jag har många gånger sedan januari 2013 varit i kontakt med Metropols Operative chef Jani Andersson, som alltid är lika trevlig och tillmötesgående, om bristen på bilder på föremål. Varje gång har jag lovats bättring, men den har uteblivit... Än är det inte försent.

Refer to department eller Kontakta ansvarig avdelning/Intendent kan det stå skrivet vid högt ropade föremål, oftast avseende flermiljonersobjekt. Skälen kan vara flera härtill. Man vill gärna etablera kontakt med de personer (obs: pluralis!) som är seriöst intresserade av ett föremål, för att om möjligt få till ett ännu större intresse för föremålet. Eftersom auktionshuset tar en avtalad procent (som varierar) av både köpare och säljare, så är det av yttersta vikt att föremålet säljs till ett så högt pris som möjligt. Då är det enklare att elda upp potentiella köpare mot varandra (dem ovetandes såklart) om man redan innan auktionen äger rum, vet vilka intressenterna är. Dessutom skapar Refer to department en sorts spännande, möjligen för många ouppnåelig, -mystik/aura kring ett objekt. Som det kan stå i pressen: Utropet på Zorn-målningen är hemligt, men man förväntar sig mellan 8-10 miljoner, enligt en källa hos Auktionshuset X... Logiskt, min käre Watson.

Metropol skriver invid varje utrop: "Denna auktionspost har inte undersökts för skador och säljs i befintligt skick. Du bör därför själv undersöka föremålet på visningen innan du bjuder". (Understruket är rödmarkerat på hemsidan). Denna -för Metropol- standardfras borde då logiskt sett innebära att man åtminstone gav kunden så många högkvalitativa bilder som möjligt, av varje utropat föremål.

Först idag fredag (11 okt) fick jag möjlighet att granska nämnda fohundar närmare. Som jag anade fanns inpressade siffror undertill, vilket indikerar i sammanhanget ringa ålder.

onsdag 2 oktober 2013

Kista-avslut och Louise Vution vätska hos Got2get

Rejält förkyld och febrig men ändå glad över att få ha träffat många härliga prylgalningar under Kistamässan, andas jag ut hemmavid. Dryga 5000 besökare på tre dagar, besökte Antik- & Kuriosamässan.
Vajande Kistafanor
Roligast med att ställa ut på antikmässa är för mig att träffa alla utställare och besökare som brinner för sina respektive favoritområden. Tiden är nog förbi när man handlar med antikviteter för att bli rik -åtminstone på pengar. Annars hade jag -som engelsmännen säger- "slutat mitt dagjobb" för länge sedan.
Herr Johansson vid keramiksoffan
Patrik Johansson och Petter Eklund hade ordnat en soffa att sjunka ned i, med ett favoritkeramikföremål som conversation piece. Vad jag förstår så blev det succé och jag hade privilegiet att få flera av  keramikälskarna mig tillsända, för att titta i min monter. Idén till keramiksoffan har mynnat ur en nyligen publicerad bok, kallad Skål. Den handlar om just en skål, dekorerad och signerad av Carl-Harry Stålhane och drejad av Kent Ericsson. Boken är ren pornografi för oss keramikälskare och jag hoppas återkomma till den framledes. För övrigt hade Svenska Moderådet gjort en väldigt vacker utställning Från topp till tå, nu och då, på Esplanaden.
*********************************************
Törstsläckare?
A propos mode; Om ni likt undertecknad är ute efter en begagnad handväska till sambon så kanske ni sett annonserna hos websajten Got2get(G2g), som utger sig för att vara "Sveriges största marknadsplats för vintage, retro och secondhand": "Louise Vution vätska, orginal". Annonserna har legat ute länge, minst tio dagar, -omöjligt att se hur länge dock. "Helt nytt Louise Vution vätska, orginala, ,äkthetbevis, serienummer finns inuti i vätskan, lv dusbag, snyggt, fick den som julklapp". "Vätskan" har av got2get avlägsnats från sajten, efter att got2get uppmärksammats om Antikmonologens text.

Rent språkligt lämnar annonsen en del att önska. Lätt att avfärda med ett skratt på grund av alla felaktigheter, men jag har sett liknande formuleringar tidigare, exempelvis för solglasögon av känd amerikansk tillverkare. Notera att säljaren av handväskan påstår sig sälja orginal(!) Louise(!) Vution(!) vätska(!). Inte original, inte Louis, inte Vuitton och heller inte väska. Jag inbillar mig att dessa inte är oviktiga fakta vid en eventuell rättstvist. Om säljaren mot förmodan skulle ifrågasättas eller anklagas för spridande av falska varor/ brott mot varumärkeslagen, så kan denne alltid bedyra sin oskuld, eftersom det i annonsen rent faktiskt står att det är en dryck av märket Louise Vution som säljes. Kanske får köparen också en liten saft-tetra med i väskan, som det står Louise Vution -Orginalet på? Dock torde säljaren ändå ligga pyrt till, eftersom vidhäftad bild illustrerar -korrekt stavad- modegigants produkt.
Lossnande skinnkant på LV Myntplånbok
Ytterligare erbjudanden bland den "kvalitativa vintage" som G2g säger sig erbjuda: "Louis Vuitton (GRATIS LACOSTE PÅ KÖPET): Vid köp av LV myntplånboken får du två st Lacoste plånböcker på köpet i äkta kalvskinn (värde 2700 kr) Allt är i kanon skick som ni ser, 700 kr och den är din! Här kommer du fynda!". Ett erbjudande som låter lite för bra för att vara sant. Om nu myntplånboken tillverkad av Louis Vuitton är äkta, så torde den kosta ett antal tusenlappar ny. Varför skulle man då som köpare dessutom få två Lacoste plånböcker värda 2700 kr på köpet, inkastade som grädde på moset? Jag mailade säljaren och fick till svar att LV är såld, men att jag kunde få köpa de två Lacoste-plånböckerna för 500 kr. Fem timmar senare fick jag ett nytt mail: "Eller 400 kan vi säga då jag vill bli av med dem snabbt". Jag frågade i mitt enda mail till säljaren, om varorna var äkta och fick snabbt till svar: "Dem är 100 % äkta, strider mot got2gets regler att sälja falskt. Annonserna granskas innan dem läggs in som du säkerligen vet. Inga falska varor här inte". Tack, då vet jag!
Ändå undrar jag i mitt stilla sinne hur det kommer sig att de två utlovade Lacosteplånböckerna kan erbjudas mig för 500 kr, -nej 400 ("värda 2700"), när de ju skulle fås på köpet till den som köpte LV-plånboken, som ju upplystes vara såld?

Dubiöst och inte så förtroendeingivande för en potentiell köpare av "fina saker"/ "kvalitativ vintage"/ "läckra handväskor", enligt Got2gets hemsida. Där man också skriver: "Eftersom kvalitén på utbudet är det som gör sajten unik har vi på Got2get rätt att neka annonser som inte platsar. På så sätt kan vi behålla standarden och skiljer oss från marknadsplatser såsom blocket, tradera eller många loppisar". I rest my case.
Vad säger mina hårt arbetande kollegor om att associeras med annonser av ovanstående karaktär? Väldigt många etablerade och seriösa handlare är anslutna till Got2get.

Man kanske skulle testa; Köp denna Stålhane-skål så får du två Friberg-skålar på köpet. -Men snabbt, för jag måste bli av med dem...

Fotnoter:
Jag mailade även säljaren av "Louise Vution vätskan", med spörsmål om äkthet. Ingen respons. Något telefonnummer fanns inte angivet, till någon av säljarna. Flertalet annonser hos G2g verkar helt seriösa, inte minst tack vare att telefonnummer och namn på verksamheten/säljaren anges.

Är ett erbjudande för bra för att vara sant så är det oftast just det.

Från Got2gets hemsida "Om Got2get":
Got2get lanserades redan 2008 och är Sveriges största marknadsplats för vintage, retro och secondhand. Här ska köpare och säljare av ovanligt fina saker mötas och urvalet ska präglas av personlighet, kvalitet och design.
I urvalet finner du känd möbeldesign och kvalitativ vintage sida vid sida med läckra handväskor, antik inredning och mormors vackra porslin. Målet är att det ska vara en plats för sådant som är svårt att hitta men lätt att älska och där smak och kärlek till tingen utgör den röda tråden.
Got2get vänder sig till privatpersoner samt erkända retro, vintage och designbutiker i hela landet. Eftersom kvalitén på utbudet är det som gör sajten unik har vi på Got2get rätt att neka annonser som inte platsar. På så sätt kan vi behålla standarden och skiljer oss från marknadsplatser såsom blocket, tradera eller många loppisar. 

Källa:
http://www.got2get.se