Nej Auctionet, detta är inte kvalitet

På grund av diverse omständigheter har jag de senaste åren tyvärr presterat väldigt få blogginlägg. Gudarna är dock innerligen medvetna om att uppslag inte saknas. 

------------------------------------------------------------------------

Det är söndag och paraplyföretaget för 40 auktionshus; Auctionet (AN), håller idag höstens Kvalitetsauktion. Annonseringen har varit allestädes synlig, inte minst i sociala medier. "Vår expert väljer ut sina favoritföremål". Experterna utgörs av Tom Österman, David Brolin och Li Pamp. Två av tre kända från TV -inte oviktigt i sammanhanget- och alla erkänt duktiga ringrävar i Antiksvängen.

22 eller 23? Kvalitetsauktion i alla fall.

Av de 40 auktionshusen deltar 22 i Kvalitetsauktionen med 808 föremål totalt. I genomsnitt således 36 föremål per auktionshus. De 22 väljer själva huruvida eller inte de ska vara med i Kvalitetsauktionen, likaså även föremålen. Minst antal utrop har Lysekils Auktionsbyrå med tre objekt. Flest föremål i auktionen har Garpenhus Auktioner med 128 utrop. Inget av AN:s utländska auktionshus deltar i Höstkvalitén.

Vid en sortering av Kvalitetsauktionens högst värderade föremål tar Garpenhus guld-, silver- samt bronsplats, med Tanghäst värderad till 600.000 kr, björn skuren i jade värderad till 300.000 samt Yoke i sten från Haiti värderad till 225.000 kronor. Ja, även fjärdeplatsen tas av det Malmö-baserade auktionshuset, med ett par silverkandelabrar värderade till 180.000 kronor. -Edit: Inget av dessa fyra föremål såldes-

Under de två rubrikerna "Asiatika" (19 utrop) och Keramik och Porslin, underrubrik "Orientaliskt" (16 utrop), finner vi Garpenhus sammanlagt 35 orientaliska utbjudna objekt. Samtliga föremål är kinesiska och den sammanlagda värderingen -gjord av Garpenhus expert/experter ligger på 1.502.500 kronor (med förbehåll för eventuell felräkning). Detta är exklusive Yoken, värderad till 225.000 kronor.

Jag har försökt ringa till Garpenhus under helgen, men de har stängt lördag-söndag. (Något som var otänkbart bara för något/några år sedan under en sista visningshelg för en så kallad Kvalitetsauktion. Men som tiderna ser ut med allt större framgångar för nätauktioner samt den extrema situationen med rådande pandemi, så är det förståeligt). 

Nedan visas ett urval av Garpenhus orientaliska kvalitetsföremål.

"Kang-shi, omkring 1700". Min rumpa, torde en brittisk intendent utbrista på sitt språk. Omkring 2000 vore en korrekt katalogisering.

"Sannolikt Yuan-dynastin" (1279-1368 efter Kristus). Samtida vore en adekvat beskrivning.

"Yuan-dynastin" (1279-1368). Samtida vore en korrekt katalogisering.

"Song-Yuan (960-1279)". Nu skrek den brittiske intendenten "min rumpa" på sitt språk -igen. Samtida vore närmare sanningen.

"Song-Yuan". Icke. Samtida -igen!

Song-Yuan. Nope. Samtida.

"Han dynastin (206 f.Kr- 220 e.Kr)". Värdering 300.000 kronor. Sent 1900-tal/samtida vore en korrekt datering.

Gott och blandat hos Garpenhus Kvalitetsauktion. 

Själv köper jag dock hellre en påse av denna variant, för en tjuga. Foto: Partykungen.se

------------------------------------

Garpenhus 35 kinesiska föremål har följande angivna provenienser (alltså tidigare kända ägare):

"Sydsvensk privat samling": 24 stycken.

"Skånsk privatsamling": 4 stycken.

"Ingeniör Hans Henningsen, Danmark, därefter privat samling": 3 stycken.

"Alf Holm": 2 stycken.

"Viktig sydsvensk privat samling": 1 (snusflaska värderad till 2500 kronor). (Varför "viktig"?)

Ett föremål, en blåvit terrin, saknar proveniens.

Den för hela Höstkvalitetens högst värderade föremål, en sancai-glaserad Tang-häst, värderad till 600.000 kronor, anges proveniensen som: Hans Henningsen, Ingenjör, Danmark. Direkt efter proveniensen står "För jämförelse:" med två länkar till två olika Tang-hästar som sålts hos ett av världens största auktionshus, Christie´s. Den första Christie's-hästen såldes år 2019 för 675.000 amerikanska dollar. I runda slängar 7 miljoner svenska kronor. Inte kattskit. Den hästen hade kända provenienser från 1947/1984/1986. Den andra Christie's-hästen såldes 2014 för 149.000 amerikanska dollar, cirka 1,5 miljoner kronor. Den hade dock endast en -mycket modernare- proveniens, från 1998. Vän av ordning undrar då hur intendenten vid Garpenhus Auktioner har resonerat när denne satte värderingen 600.000 kronor. -Eftersom densamme ansåg att de två Christie's-exemplen var så -i sammanhanget relevanta- att de skulle stå i direkt anslutning till Garpenhus kuse. Varför realisationsvärderingen 600.000 kronor, när de två så viktiga(?) jämförelseobjekten såldes för 7 respektive 1,5 miljoner kronor? 

För att potentiella kunder skulle tycka att 600.000 kronor var superbilligt?

Tidiga provenienser blir något av en "garanti" för presumtiva köpare att föremålet de åtrår de facto är äkta -ofta i motsats till en "för sen" proveniens. Åtminstone som psykologisk effekt betraktat.

Ymnighetshorn, dock ej kinesiskt. Foto: Bukowskis

Provenienser kan vara/är helt avgörande för slutpriser på kinesiskt konsthantverk, eftersom marknaden bokstavligen svämmar över av mer eller mindre bra förfalskningar sedan många år. En säker proveniens från 1947 är i sammanhanget guld värd. Det kinesiska ymnighetshornet började spruta ut förfalskningar i slutet av 1980-talet och fortsätter till våra dagar. Ett ämne jag diskuterat i Antikmonologen (AM) otaliga gånger sedan bloggstart år 2012. Alla mer erfarna auktionshusanställda vet att en mycket stor andel av de kinesiska föremål som idag erbjuds till försäljning är förfalskningar. Inte bara kopior, utan de facto förfalskningar.

Trogna läsare av AM har också i bakhuvudet att det alltid är mycket enklare att förfalska ett skrivet intyg än själva objektet i sig...

Att i direkt anslutning till ett föremål som värderats till 600.000 kronor länka till två extremt lyckade försäljningar i USA av två helt andra föremål är i mina ögon helt enkelt en variant av Phishing eller nätfiske. Ett försök att lura potentiella kunder att bjuda högt. Om Lasse-Gurra Aktersnurra säljer sin långmilare till Volvo från 2001 för 8.800 kronor så blir det liksom lite konstigt om han i annonsen ändå också länkar till Volvos värsting, med triple-bigger-extra-allt-bling-bling på, från 2020, för 940.000 kr. För fångst av godtrogen lantbrukare. Bondfångeri med ett ord.

Auctionet har sedan många år ett system av att för oss kunder sätta spotlighten på föremål som är extra intressanta. Oftast står detta i direkt samband med de högst värderade föremålen. Anmärkningsvärt är att inget av hela Kvalitetsauktionens fyra dyraste objekt är utvalda av någon av Auctionets tre experter. Förvisso är ingen av de tidigare nämnda tre experterna expert på just orientaliskt konsthantverk, men de besitter mycket breda kunskaper inom alla föremålsområden. 

Jag anser att ett totalt undvikande av kommentarer vidrörande auktionens fyra dyraste föremål, tillsammans värderade till mer än 1,3 miljoner kronor, är oerhört "olyckligt", för att inte säga fel. 

Orientaliskt är dock INTE handplockat av Li Pamp. Heller inte av Tom Österman och heller inte av David Brolin. 

Hör inte, talar inte, ser inte. Världens äldsta framställning av de tre åsiktsamputerade primaterna i Shintohelgedomen Tosho-gu i Japan. Foto: Wikipedia.

Här finner ni Auctionets Urvalskatalog för Höstkvalitén 2020. Alltså det AN anser som mest spännande.

I en lång text nämner Försäljningschefen Tom Österman massor av spännande föremål i Höstkvalitén i deras 16-sidiga nätmagasin. Dock nämns inte ett enda orientaliskt föremål. Ändå är h e l a auktionens tre högst värderade föremål orientaliska...

Hösten 2020 får -för Auctionet nya antikkändisar- nya titlar att tillföra sina trycksvärtedoftande visitkort. Rektor och Magistrar har redan pekats ut. Ingen av dessa har plockat ut Orientaliska favoriter. Heller. 

Jag tolkar det som att man från Auctionets sida resonerar som att "Marknaden får avgöra". Man kryddar med gubbnävar av Laissez-faire och tänker att går-det-så-går-det och det som inte säljer drabbar ingen, vare sig fattig eller rik. 

Eller är det rent utav så att det på mer exekutiv nivå inom Auctionet inte finns djupare kunskaper om orientaliskt konsthantverk? I så fall borde man ta in konsulter som gör jobbet. Vi finns. Att jag som "bärare av budskap" är både kokt, stekt och helrökt behöver inte påpekas. Men tack för tanken, ni som uttalat den. (Jag har pekat på precis samma problematik vad gäller Skandinaviens största Antikmässa, i Älvsjö. Kvalitetsjuryn för Antikmässan har stora problem med just orientaliskt).

Från Auctionets hemsida!

Som det nu ser ut så är det en skandal att man accepterar dylikt krafs i en "Kvalitetsauktion". Jag bedömer den absoluta merparten av Garpenhus 35 föremål som moderna förfalskningar. Flera av objekten måste skärskådas på nära håll och även TL-testas för att kunna bedömas korrekt. En del av de lägre värderade föremålen är nästan korrekt katalogiserade, eftersom de beskrivs som 18/1900-tal. Dock bara nästan, eftersom det skulle kunna ha stått 19/2000-tal i stället. Med kraftig slagsida åt 2000-tal, eftersom vi skriver 2020 i år och det mesta av Garpenhus 35 föremål i Auctionets "Kvalitetsauktion" är gjorda på denna sidan millennieskiftet.

Vilka är förlorarna under och efter genomförd auktion då? Alla, i långa loppet! Jag har skrivit många spaltmetrar om detta i tidigare Antikmonologer. Kanske påminns ni exempelvis av blogginläggen om Z-Point Auktioner i Borlänge? Läs först Snillen excellerar i Borlänge och sedan Århundradets auktionsresultat i Borlänge; -eller kanske inte? 

Paralleller till Garpenhus finns, även om Z-Point Auktioner var snäppet värre. Z-Point försattes i konkurs i februari 2017 men var uppburen medlem av båda Auctionet och Barnebys, tills AM började gräva i verksamheten.

Ansvaret vilar tungt på en så stor organisation som Auctionet att hålla "ordning i sina led". Fyrtio auktionshus ombord samma skepp är ett svindlande antal! Undertecknad har flera gånger diskuterat problemen med AN:s Försäljningschef för Sverige, Tom Österman. Ju fler utländska auktionshus som ansluts till AN, desto fler problem uppstår om gemensam inriktning och regelverk -anser jag.

Även om de svenska medlemsauktionshusen sköter sig, så innebär det inte med automatik att Tyska/Spanska/Engelska/övriga auktionshus gör det. Jag har för Tom pekat på felaktiga katalogiseringar utförda av tyska auktionshus för exempelvis kinesiskt konsthantverk samt även pekat på minst sagt problematiskt saluförande av elfenbensföremål hos spanskt auktionshus, utan påföljder. Det sades då att man inte kan styra de utländska medlemmarna i dylika frågor, endast söka föra en dialog.

Är det så även för de svenska Auctionet-medlemmarna?

----------------------

Fyra dagar efter avslutad Kvalitetsauktion så går det inte särskilt bra att hitta försäljninigsresultaten för Garpenhus praktföremål:

Tanghäst, värderad till 600.000 kronor, utrop nr 1479756:

Björn, Han-dynastin,  jade, värderad till 300.000 kronor:

Yoke, sten, värderad till 225.000 kr:

Där fumgerar länken och föremålet går att bjuda på- igen! Värderingen är densamma, 225.000 kronor, beskrivningen är också exakt densamma som inför Kvalitén, "Teknisk analys från 2014 medföljer som bekräfter (sic.) att det rör sig om ett mycket gammalt föremål". Ett mycket gammalt föremål är exakt hur gammalt?

Silverkandelabrar, ett par, värderade till 180.000 kronor:

Alltså konstateras att tre av fyra av hela Auctionets Höstkvalitetsauktions högst värderade föremål mystiskt ha försvunnit efter att ha utbjudits på auktionen. Vad hände med det som kallas transparens? Detta är mycket oroväckande och allt annat än förtroendeingivande. Vad säger Auctionet om plötsligt uppdykande Svarta hål i deras organisation?

                                                            -----------------------------------------

För att avsluta Auctionet-resonemanget på en gladare nivå så noteras att en uppenbarligen mycket eftertraktad cykel, en så kallad höghjuling, såldes för en rar slant. Utropet var satt till 6.000 kronor hos Södermanlands Auktionsverk. Två köpare var dock ivriga och klubban föll först på dryga 80.000 kronor, cirka 100.000 med avgifter. Cykeln tillhör en ovanlig övergångsvariant när man försökte sig på att växla ner framhjulets storlek med hjälp av dubbla kedjor och kugghjul. Denna korta transitionsperiod varade ungefär mellan 1884-1887. Därefter tar det vi idag ser som "designmässigt normala" cyklar över. Initierade källor tror att cykeln är på väg utomlands. Hoppas de tar småvägar dit.

---------------------------------------------------------------------------

Älvsjö Antikmässa meddelade för ett par dagar sedan att de ställer in 2021 års mässa, på grund av pandemin. Tiderna är extremt tuffa för alla antikaktörer som inte har auktionshus. 

Organisationen bakom Antikmässan skickade ut en enkät till oss utställare för någon dryg månad sedan, där man bland annat frågade om vi kunde tänka oss att i stället för en fysisk mässa göra en digital dylik. De lär ha fått ett rungande nej till svar, -såklart. Bara det faktum att man uttalade tanken om digital antikmässa som ersättare för den "riktiga" mässan är minst sagt oroande. 

Rimligen kommer många antikhandlare tyvärr tvingas upphöra med sina verksamheter under 2020/2021, på grund av rådande situation, med konkurser till höger och vänster. 

Hur många finns kvar 2022? Kommer de att räcka till för att utgöra Antikmässan samma år? Kommer Stockholmsmässan att få -tillräcklig- lönsamhet i en eventuell Antikmässa i Älvsjö år 2022? Hur viktig anser Stockholmsmässan att Antikmässan är? Finns någon underliggande "högre kulturbärande gärning" som motivering för Antikmässans existens? Var årets mässa rent av den sista? 

Många frågor blir det och flera av dem formulerades redan långt innan pandemin.

-------------------------------------------------------------

Sist vill jag understryka vikten av att handla lokalt och gärna hos små aktörer. I tider som dessa räknas varje krona. Köp antikt eller gammalt och återanvänd och laga för andras överlevnad -och planetens! -I stället för att klicka hem nytillverkade saker från exempelvis Kina eller Amazon... Sistnämnda företag har vi ju i och för sig redan rullat ut röda mattan för i Sverige.

Var rädda om er, håll avstånd, tvätta händerna ofta och var även rädda om kärleken.

------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Fotnot:

Mottot att ”inte se (något ont), inte höra (något ont), inte säga (något ont)” ger uttryck för en buddhistisk tanke om att den som inte exponeras för ondska inte heller kommer att reflektera denna ondska i sitt tal och sina gärningar (Wikipedia).

Källor:

De tre aporna – Wikipedia

Antikbranschens framtid, Oumbärlig glasbok, Hjortpall eller inte, Spanskt elfenbensförsök och kommande Brösarpsmässa

Vi skriver mars och årets stora antikevent i Sverige är över; Antikmässan i Älvsjö. I tider alltmer präglade av ettor och nollor utgör fysiska mässor mer och mer undantag i det som kallas antik- och konsthandel. Tyvärr. Som nämnt otaliga gånger är antikhandeln satt på undantag. De -få- som är intresserade av gamla grejer använder i allt större utsträckning dator i kombination med transportföretag som självklara delmoment i val av föremål att inreda med, samla på eller handla med.


Själv föredrar jag handslag, famntag, klapp och kram som självklara delmoment i det jag kallar för handel med spännande föremål. Förtroenden får man av människor, deras utstrålning och historier kring föremålen man likt en fluga kring koskit börjat snurra kring. Visst, man kan göra mycket fint med datorer, men till syvende och sist är det föremålet och människorna som är det viktigaste för gammeldags nördar som undertecknad. Glöm heller inte att den största kunskapen sitter i fingrarna. Föremålen måste kännas på. Förfalskningar och förvanskningar är legio. Er erfarenhet och era slutsatser sitter i hjärnan. Med beröring och till och med doftintryck kan ni addera delar till kunskapsekvationen, som ni inte trodde var möjliga.


Gensvaret för Antikmonologen är alltid lika roligt att få under Älvsjömässan. Trogna läsare, mindre trogna, stamkunder och vilt främmande personer som berättar att de berörs av mina rader känns alltid lika stort. Först då förstår jag genomslaget.


Mitt i monterbyggandet så hade jag fått en tandläkarvisit inbokad. En årsgammal måndagslagning av tappad plomb med garanti som inte kunde utföras -med garantin- på Österlen, utan bara där den faktiskt utförts. (Olika landsting, olika regler uppenbarligen). Ett snabbt besök i gamla hoodsen, Knivsöder, så var man två timmar senare tillbaka och byggde i Älvsjö. Ni skall dock veta att tiden vi utställare har på oss för att färdigställa montrarna är absurt kort, och den har kraftigt kortats ned av Stockholmsmässan under årens gång.

Tandläkarbesök mitt i dyrbar monterbyggnadstid; då borstas tänderna på trottoaren i farten..! Knivsöder härmed omdöpt till Tandborstsöder.

-------------------------------------

Under flera år har jag noterat en ung kille som diskret går igenom mina orientaliska föremål på mässorna. Några korta meningsutbyten har ägt rum, mer att likna vid lufttrampande. I år blev vi däremot lite mer av kompisar, vilket kändes bra. Jag blir tårögd, faktiskt, när jag träffar unga människor med intressen som brinner. Jag är ganska patetisk när allt kommer kring, gråtmild och på något underligt sätt triggas en stark, nostalgisk ådra i mig. Den unge mannen heter Olof och har sedan många år snöat in på Orientaliskt konsthantverk. Vilket förstås gillas.

Olof, med porslinstallrik av Orientalisk karaktär. Dock möjligen, sannolikt snarare, Europeisk, vilket ledde till intressant diskussion. Denna tallrik hade Olof fått av en handlare tidigare under dagen. Uppenbarligen är fler än jag blödiga.

Leo har till skillnad från Olof, fokuserat mer på Skandinavisk keramik. Glasyrer och olika keramiker utgör diskussionsämnen under Olofs alla besök i montern. Den blyge får inga svar och lär sig då heller inget. Något Leo förstått.

Nyinköpt vas i trygga händer.

Tredje exemplet på branschens framtidshopp utgör Svante, som drygade ut sin samling av reservoirpennor hos undertecknad. Efter att jag prutat ganska rejält åt honom började vi prata antikviteter. Han är nyblivet intresserad och har fallit för reservoirpennor som samlarområde. Än så länge består samlingen inte av särskilt många pennor, men oj vad jag avundas honom det där inledande suget efter kunskaper och objekt. Jag känner igen det själv såklart, både från antiksvängen, men även från livet som fågelintresserad.

Svante med dagens inköp hos Cederqvist Antik.

Att antikbranschens framtid representeras av tre unga herrar är möjligen ingen slump. Jag kan tyvärr inte komma ihåg någon ung tjej som agerar som Olof, Leo eller Svante i mitten av sina tonår. Hoppas jag har dåligt minne. Tjejerna i samma ålder stannar nog bara hemma i stället; och pluggar konsthistoria.

--------------------------------------------------------

Ska ni köpa en enda bok i år så har jag följande förslag; The Decanter, Ancient to Modern, av Andy McConnell. Första gången praktverket såg dagens ljus var 2004. I höstas utökades och förbättrades boken med över 2000 bilder och massor av nya fakta.




Andy McConnell, excentrisk glasexpert. Foto: Rye News.

Känner ni igen författaren, så kan det bero på att ni följer Brittiska Antikrundan. Andy är Den Stora Experten på glas, alltid med ett gäng rävar bakom öronen, med expertiseringar som fröjd för själen till följd. Precis som McConnell själv, så sprutar boken över av kunskap och frustande glädje. Greppet att välja just karaffen som ämne är genialiskt och det säger jag inte (bara) för att jag har jobbat med vin i över 30 år (se fotnot längre ned). Den är en grundform och mycket liv och glädje har genom årtusenden sprungit ur den.

McConnell gör karaffen till en intellektuell språngbräda och trots ideliga krumbukter i tid och rum, lyckas författaren på det hela taget följa en tråd. Att han är en stor Sverige-vän blir vid genomläsning uppenbart. Han har besökt vårt avlånga land ett otal gånger och är personlig vän med flera svenska glasgiganter. Att kalla boken för glasbibel låter som en floskel, sällan mer påkallad dock. Den samlare eller handlare av glas som inte har denna bok göre sig icke besvär. Simple as that. Låt vara att verket är en tegelsten, men då talar vi om en handslagen, uråldrig, återanvänd och högst älskad dylik. Rätt och slätt ett mästerverk, grafiskt, akademiskt, innehållsligt, ja, you name it. Bock i alla rutor. Gå genast till Eder hökare av böcker. Fyra exemplar finns i skrivande stund till salu hos känd internationell säljsajt. McConnell säljer också själv boken, inte minst i känt socialt medium , det vill säga Facebook.

--------------------------------------------------------

Bukowskis lägger ner sina onlineauktioner i Göteborg. Sveriges andra stad borde lätt kunna generera tillräckligt för att ha även onlinebusiness. Men kvastarna sveper frenetiskt åt alla håll inom Buk, vilket stämmer till stress för anställda -och kunder. Och kostnader ska beskäras ultrahårt. Aldrig upphörande headhunting efter Antikrundeexperter blir dessutom närmast absurt. Men TV:s genomslagskraft är stor, vilket alla större auktionshus vet. Huggsexa om de få u t v a l d a är ett ständigt faktum.

Att Buk till yttermera visso, efter internationell förebild, har höjt ribban för lägstabud (ännu mer) till 2000 kronor är dumt. Dessutom sägs det att man inte tar in föremål som man anser vara värda mindre än tretusen kronor. Det resonemanget skulle fungera utmärkt i en värld bestående av personal med absoluta, oklanderliga kunskaper vid mottagningningsdiskarna. Men Bukowskis, I hate to break it to you; det har ni inte. Det enda ni skapar är badwill, irriterade kunder som upplever att ni sätter näsan (ännu högre) i vädret. Skälet till dessa förändringar är (nog) att Bukowskis röda siffror i årsboksluten har gjort ägarna rejält irriterade, varpå siffernissar fattar jättesmarta beslut, utan hänsyn till den arkaiska tradition som ju faktiskt auktionsbranschen vilar uppå. Och glöm inte en sak, att "höja nivån" på det som tas in till auktion förtar ju glädjen i jakten på Fynden. För så är det. Vi som sysslar med gamla grejer och konst vill till syvende och sist alltid göra en bra affär och hitta något som andra missat. Jag jobbade på Solvalla travbana i många år som tonåring och det var många duktiga konst- och antikhandlare som sprang där, för samma "buzz" skull..!(?).

Bukowskis lokaler i Västberga lämnar övrigt att önska. Inte bara lokalerna, för den delen. Det är alltid svårt att få tag på personal som kan öppna skåp eller svara på frågor. Och lokalerna svämmar över av objekt som inte blivit uthämtade/utlämnade. Personalen som jobbar med utlämning är dock oftast briljant och jobbar blixtsnabbt, ofta kämpande med långa köer. Men som sagt, själva visningspersonalen verkar bortprioriterad. Förr var det roligt att gå på auktionsvisningar i Stockholm och det var ett socialt event. Med förr menar jag just efter Studentrevolten och Bob Beamons 8,90 i Mexico, men lite före Iphonens och elskotrarnas tillkomst. Nu är det något man vill undvika, ett nödvändigt ont, om man måste.

------------------------------------------------------------------

Daterat mars 2018

Daterat mars 2019. (Källa: Barnebys)

Att förstå Stockholms Auktionsverks (SAV)/ Luritz förehavanden är inte enkelt. SAV:s Fine Art-avdelning köptes ju ut av finansmannen Per Taube. Det lät nog läckert vid jakter och middagar att säga att man köpt Verket och skulle rädda det på vit springare, iförd välpolerad antik rustning. Något år senare får Bengt Sundström köpa tillbaka SAV! Efter att Sundström vikt ut sig i pressen om att han minsann tvingades inteckna sin franska vingård för att ha råd. Abstrakt konst. Abstrakta affärer. Same, same but different..? Absurt, Bengt Absurdström. Pajaserier och luftslott. Det är synd om  människan. Likaså om personalen på Stockholms Auktionsverk. Den som finns kvar, i huggsexandet. Att läsa om Sundströms/Taubes affärer är som att iaktta två fjortonåriga nördkillar som spelar Monopol mycket inlevelsefullt. Vad händer i mars 2020 kan man fråga sig? Får någon gå direkt utan att passera Gå..?

--------------------------------------------------------

Katalogversion 1, 18 mars 2019.

Kommer ni eventuellt ihåg pallarna tillskrivna Axel Einar Hjorth som diskuterades i senaste Antikmonologen? Var det månne just DU som blev så kallad underbidder och moloken fick gå hem tomhänt, från Hebergs Auktion i februari? Nu kunde du i stället bjuda på en likadan(?) hos Lindes Auktioner, syd om Snuggan och väst om Gusselby eller mellan Karlstad och Västerås. Den 24 mars såldes nämligen "Pall i trä, uppskattat värde 1500 kr".

Katalogversion 2, 20 mars 2019: Ett par dagar senare har katalogtexten ändrats; "...snarlik Lovö" har tillkommit. Detta är intressant, eftersom Auktionshuset implicit insinuerar att pallen bara är lik originalet, men inte ett original. Kanske har man läst senaste Antikmonologen? Pallen klubbades för 20.200 kronor. Inte kattskit.

Hade ni otur och fick punktering på väg till den auktionen så kunde ni ge er in i budmatch på Tradera. Där fanns den mycket sällsynta pallen också till försäljning. Dock med lite mer specifik rubrik; "Axel Einar Hjorth, Taburett". Längre ned står också "sannolikt" i samband med tillskrivningen. Tänka sig, två pallar till salu samtidigt. Otroligt! Traderapallen finns i Genarp, Skåne och säljaren kallade sig tah_1985. Lite mer anonymt än Hebergs och Lindes, men pengarna tycks ju trilla in ändå. Genarpspallen försvann plötsligt från Tradera, långt före budslut. Ytterligare Antikmonologsläsare månne? Den dök upp direkt igen, nu endast kallad "Pall", men togs snabbt bort. Igen. Är det Tradera själva som sanerar i kopievärlden?

--------------

Under senaste Älvsjö Antikmässa kom en av landets mest etablerade handlare av modernt konsthantverk fram till mig och viskade: "Tack för att du skrev senaste bloggen. Väldigt bra. Men.., du har inte hört detta från mig; Det är omdebatterat huruvida Hjorth överhuvud taget är designern bakom pallen du skrivit om".

-Okej?


"Ingen har sett pallen i några annaler som avhandlar Hjorth, och den har inte setts före 1950 typ. Kanske till och med 1960... Det diskuteras om det är en möbel framtagen för dagis på 50- eller 60-talet".


Det vore väl den ultimata ironin om pallen som kostat hundratusentals kronor visar sig aldrig ha varit i närheten av Hjorths designblock. Vad en "omattribuering" skulle innebära i eventuella tvistemål mellan köpare och säljare återstår också att se. Beskrivningen "Pall, 100 kr" får plötsligt en alldeles ny klang... Att sedan förslagna människor har låtit nytillverka pallen/taburetten för att slå mynt av efterfrågan är fortfarande lika illa. -Efterfrågan från dels köpare, men också från, nota bene, auktionshus). Associationerna går osökt till den så kallade Muslingestolen.

-----------------------------------------------------------------------------

Med pågående internationalisering av auktionsbranschen kommer "nya" problem. Det man anser fel eller osmakligt på en marknad, accepteras på en annan.

Paraplyauktionsmotorn Auctionet expanderar ständigt. Duktiga, handplockade personer på exekutiv nivå går över stock och sten för att inkludera och expandera. Och man lyckas, även utomlands. Senaste tillskottet är auktionshuset Balclis i Barcelona.

Att de väljer att ropa ut ett par elfenbensbetar, den största 113 cm hög, är tråkigt. Det vore mycket intressant att få ta del av hur dateringen gjordes: "Cirka 1940". Förvisso står det att Cites-intyg medföljer, men eftersom det rör sig om några få år från förbjuden handel (1947), så är dateringen med osäkerhet inbegripen (c i r k a 1940) högst tveksam, ur försäljningssynpunkt. Jag betvivlar å det kraftigaste att något svenskt auktionshus ens skulle drömma om att försöka sälja ett par så stora och iögonfallande elfenbensföremål. Möjligen med ett undantag. Host.

Balclis värderade paret skurna elefantbetar till 115.000 kronor. Tack och lov var intresset så svalt att de ropades tillbaka av säljaren (exporttillstånd krävdes för transport utanför EU). Oaktat Cites-intyg så är försäljningsförsöket  ur etisk-moralisk synvinkel förkastligt. Det tjuvskjuts en elefant varje kvart. En försäljning av betar liknande detta utrop underblåser handeln med elfenben, som utgör en extremt skuggig del av "antikmarknaden" Googla några minuter på "ivory for sale". Blir ni inte mer eller mindre illamående så kanske det är dags för Big Game Hunting-jaktresa till Afrika?

-------------------------------------------------------------------

Passar ni på afrikansk storviltsjakt så kan ni ju alltid ringa till OKQ8 i Brösarp och därefter till och med besöka den fina lilla orten. Samtalet lär ni inte glömma i första taget, eftersom Den Oefterhärmlige Herr Ranelid har pratat in telefonsvararmeddelandet. Det är e p i s k t. (Hur många personligt utformade telefonsvararmeddelanden finns det (kvar) i Sverige år 2019? -Överhuvudtaget?) Samtalet till bensinstationen genomförde jag en tid efter Antikmässan i Älvsjö, eftersom jag ville veta vad som hände med den fina svarta schnauzern jag lämnade in där, måndagen före Älvsjömässan i februari. En tvärnit vid södra infarten till Brösarp och häpp, så satt den fine lille herrn i mitt knä medan jag sökte efter någonstans att lämna in honom, för att undvika trafikdöden vid den 90-väg som han valt att schnauzra invid. Dessvärre vet jag än idag inte vem som hade blivit av med hunden. Men han lär ska ha återbördats till sin ägare, vilket räcker för mig.

Besök Brösarpsmässan! Det ska jag göra. Den 29-31 mars utökas Brösarps 700 invånare med ett par tusen tillresta prylälskare. Det som lockar, är mer specifikt orörda antikviteter. Alltså antikviteter som inte är "fixade", övermålade eller konstiga på något vis, utan riktiga, med SJÄL. Lisa Larsson-samlare göre sig icke besvär, däremot så lär de som söker det Där Speciella Föremålet med karaktär få sitt lystmäte. Antikviteter med cojones. Googla på det. Cojonesantikviteter.

Kanske ses vi där?

--------------------------------------------------------------

Fotnoter:


Jag har några få mycket goda vänner i utlandet. En av mina allra käraste vänner lärde jag känna i Sydneys Red light district, när vi som mindre bemedlade backpackers jobbade där och delade lägenhet, 1989. Ungefär 12 år senare hade vännen blivit lyckad författare, flerbarnsfar och skulle gifta sig, tillbaka i fäderneslandet England. Min present till brudparet blev något jag själv älskar och använder näst intill dagligdags. På sidan 476 i McConnells absurt läckra bok, sprängfylld av kunskap tillika roliga historier, finner ni en närmast identisk; A wrythen carafe, från Glasrike, det vill säga Småland. Ett föremål mina vänner använder frekvent och ofta talar om hur mycket de älskar. Så jag är rörande enig med Andy, det är något alldeles extra med karaffer. (Tänk förresten om det var vikingarna som lärde engelsmännen att dekantera alkohol!? Det vill jag tro).


Några dagar efter hemkomst från Älvsjömässan i februari åkte jag till ett av mina mer lokala auktionshus, -nota bene; i egenskap av pånyttfödd skånepåg- för att hämta några köpta varor som de snällt låtit ligga ett par dagar över tiden. Jag hade till min förskräckelse upptäckt en "Hjort-pall" till salu hos detta auktionshus kvällen innan jag åkte dit. När jag kom dit frågade jag efter pallen, men den var då tillbakadragen av Chefen för auktionshuset eftersom han hade blivit tipsad om senaste Antikmonologen, "...och inte ville ha något skumrask hos sig". Resolut. Bort med ärtaspögena!


Antikmonologen ber om ursäkt för dålig layout samt typsnittsvariation i detta blogginlägg. Dessvärre är det mer regel än undantag numer, i detta bloggverktyg.






Källor:
http://auktionsverket.se/nyheter/smycken-traffa-vara-specialister/
https://www.barnebys.se/blogg/lauritz-koper-tillbaka-stockholms-auktionsverk-1/

Varför så ängsligt, Antikrundan?

Antikviteter och konst är något som det görs en hel del TV av och om. Guldkalven utgörs av Sveriges Televisions Antikrundan, som ofta kallats Sveriges populäraste TV-program. Det är det möjligen fortfarande, även om SvT medelst högtrycksspruta har målat in sig i ett hörn i försök att poppa till programmet. I eftertexterna noteras exakt antal musikpålägg i respektive avsnitt. Tjogvis av låtar. 

De tres gäng. Foto: Wikipedia.org

Varje avsnitt är ett sammelsurium av nervösa infall och idéer. Experter som svär är inte hippt enligt mitt tycke, men det verkar SvT tycka. Månne är det försök att appellera till yngre tittare(?). Flamsigare kan heller inget vara än Antikrundans illustra skara. Centreringen kring en och samma expert i Antikrundan är också jobbig och har sedan många år tagit sig rent nordkoreanska proportioner. Det ska skrattas oavbrutet och flamsas och slitas i köfolkets påsar. Och APPEN! Har ni laddat nerrr den? Det vore intressant att veta exakt hur många minuter som ägnats app-f-n sedan den introducerades. Och cliffhangers, oavslutade spännande sekvenser, det är melodin! 

Antikrundan lider av en pretentiös hetsjakt efter "bra TV" som "går genom rutan". Trippel bigger extra allt. Stäng av kameran och styr upp experten för h-e! Hen garvar ju INTE. Det inslaget ställer vi. Hen ska veta hut. Hen SKA SKRATTA. In med Lundbergskan! Krama ägaren till föremålet NU. Glid med kamera 3 underifrån så att ägarinnans systrar syns gapandes som mörtar i bakgrunden. Lundbergskan frågar vad de ska göra för ALLA PENGAR ....DÄR! Introt till Pink Floyds "Money" ska klippas in där. Så ja. Nu blev det BRA TV.

Ett avsnitt av Rundan skildrar en fager ung kvinna med en oljemålning under armen. Hon berättar om sin crush/ förtjusning för Experten Claes Moser. Detta blir infallsvinkeln som Antikrundan slukar med krok, lina och sänke, med cliffhangers, trånande blickar, kameror ur alla vinklar och kram med Classe. Tavlan var av Hötorgskaraktär, med andra ord värd kostnaden för ramen. Men OJ, vad BRA TV det blev.

Undrar hur de lite mindre vackra, något äldre med lite bättre konst under armen kände sig den dagen? Gubbsjukt? Ja. Bra TV? Nej. Upplägget har testats tidigare, då med eftertrånad yngre manlig Expert. 

Är Antikbranschen för liten för #metoo? Foto:interasistmen.se

Gör ett litet men ytterst enkelt tankeexperiment SvT; Byt roller och byt ut den manliga experten mot en av era kvinnliga experter, med en manlig besökare som trånar efter en kvinnlig expert. Det känns genast betydligt mindre "fräscht". Eller hur?! I ett avsnitt "störs" en man av telefonsamtal från sin fru, mitt i en filmad värdering av föremål med expert framför sig. I stället för att klippa bort detta gör man i klipprummet detta till inslagets huvudpoäng, med fnissande kommentarer. Fräscht? Skulle inte tro det. Vi skriver 2018, inte 1958.

Det som brister mest i föremålsorienterade program är utebliven dialog mellan de som redigerar programmen och experterna. Många av dem har uttryckt detta och berättar att deras historier ofta blir ytterst rumphuggna. På något vis uppfattas fakta som "tråkigt" och klipps bort. Slutresultatet blir ofta "God dag yxskaft".

Den "nya lilla svarta" är annars denna säsong att någon i Antikrundans produktionslinje har upptäckt Monty Python. För er yngre läsare kan berättas att det var ett Brittiskt humorgäng, tidigt geniförklarade, som gjorde mer eller mindre bisarra humorprogram under storhetstiden 1969-1974. Wikipedia skriver bland annat om Monty Python: "Det hela utvecklades från en TV-serie till ett fenomen med stor påverkan på samtiden; det blev flera scenshower och turnéer, fem filmer, talrika album, åtskilliga böcker och en spin-off musikal. Detta var något som skänkte stjärnstatus till flera medlemmar". Texten kunde lika gärna gälla svenska Antikrundan. Nu är varje Antikrundeavsnitt en storm av inklippta fötter och svartvita ansikten, med rörliga hakor a lá buktalardocka. Nyskapande? Eh, nä. Fräscht? Säkerligen 1974. 

Terry Gilliams av Bronzino lånade fot, lånad av Antikrundan. Någon med mycket makt på Antikrundan borde få den. Foten alltså. Foto: Wikipedia.org

Att man -i Sverige- till den grad lyckats förstöra en lika enkel som genialisk programidé som Antikrundan, är inget mindre än fantastiskt. Infantilismen når för varje avsnitt nya oanade höjder i det som av många kallas Flamsrundan. Det som har marginaliserats mer och mer är paradoxalt nog det programmet är uppbyggt kring; föremålen.

Jag har sagt det många gånger; titta på Brittiska Antikrundan och se hur programmet skall göras. Svenska Rundan har varit i en nedåtgående spiral i säkert tio års tid. Om fjanterierna får fortsätta så ser jag en spin-off-musikal som en högst logisk fortsättning. Rollbesättningen är nog redan klar.

---------------------------------------------------------------

Betydligt puttrigare är SvT:s satsning Auktionssommar, med de före detta Auktionsverkskollegorna Maria Granström och Mats Bergstrand som programmets utsedda mittpunkter, tillika experter. Programidén är använd tidigare, åtminstone varianter av den. Som alltid var engelsmännen först med program som Antiques Roadtrip med flera.

Maria Granström, Bukowskis, Sofia Rågenklint, Programledare samt Mats Bergstrand, Auktionsverket/Lauritz. Foto: SvT.

Två tvåpersons-lag ska shoppa loss på auktion med tilldelad summa om 4000 kronor. Därefter ska experterna värdera inköpen och invänta "finalen" i varje program, där lagen valt ut det de anser vara de två bästa inköpen och därefter avgörs vilket lag som vann, med andra ord köpte bäst saker. -Nota bene, enligt experterna. Slutresultatet är habilt och trevligt, om än med ett väldigt krystat upplägg, särskilt upplägget med finalförfarande.

Sådär mysigt trevligt på sättet som inte upprör någon. Jo förresten..! Eftersom vetenskapen om konst och antikviteter är allt annat än absolut, så är varje avsnitt i princip en Golgata-vandring mot offentlig mer eller mindre tillintetgörande, av de båda experterna. Lika många intresserade antiknördar som döljer sig ute i Sverige, lika många olika åsikter finns det om vad som är det de facto korrekta priset på ett föremål. Är det något jag saknar i programmet så är det just en definition av specifikt vilket värde Maria och Mats faktiskt åsyftar. De har jobbat och jobbar för Bukowskis respektive Stockholms Auktionsverk. Innebär detta att det är slutpriset på stockholmsauktion de åsyftar? Oftast diskuteras i programmet just nätauktionsförsäljningar.

Diskussionerna går heta i sociala medier efter varje avsnitt om framför allt prissättningarna. Själv blir jag mer bekymrad när de kallar en oljemålning signerad "Roka" för en kopia. När förfalskning vore adekvat ordval. Eller när man säger att en mortel med stöt är gjord i tenn, när det rör sig om aluminium. Programmet lider av samma sjuka som Flamsrundan, nämligen att föremålen som diskuteras aldrig riktigt visas upp för TV-tittarna. Mats och Maria upprördes över att en kinesisk bålskål klubbades alldeles för billigt för 100 kronor. Den nämns och visas ett antal gånger utan still- eller närbilder. Min åsikt om åldern på skålen är dock att den är gjord under 1900-talet, de trodde 1800-tal, och framför allt att den hade en väl synlig kantnagg. Naggen sänker värdet alldeles oerhört. Inte en enda gång nämns naggen av någon, tävlande eller experter. 

---------------------------------------------------------------

Li Pamp. Foto: Svt.se

Antikmagasinet som följer storebror Antikrundan i Kunskapskanalen är intressant, alltid(?) stringent och leds av duktiga Li Pamp med fallenhet för mediet och även branschen. Lite tråkigt att Li närmast plikskyldigt(?) i nästan varje avsnitt har med någon av de gamla snablarna från Antikrundan. Li Pamp skulle klara sig utmärkt utan dem som förkläden. -Inget ont om elefanter för övrigt. Å andra sidan så är ju ryggkliande en mycket uppskattad företeelse i den bransch som Antiksvängen faktiskt utgör.

---------------------------------------------------------------

Det sista kulturprogrammet jag vill nämna är Lars Lerins program "Lerins lärlingar". Devisen less is more har sällan känts mer påkallad i i och för sig krystad jämförelse med Antikrundan. 

Lars Lerin. Foto: Sandgrund.org

Själv föredrar jag Lars Lerin med lärlingar elva gånger av tio. Förvisso skrattas det även i Lerins program. Men kära SvT, här pratar vi äkthet och ett känsligt , lågmält och kärleksfullt anslag. En grupp människor med mer eller mindre påtagliga funktionsnedsättningar följer Lerin med penslar i högsta hugg. Jag njuter av programmet och lärlingarnas oftast oerhört naiva -och väldigt oskolade anslag- sätt att få till konstnärliga alster. Men det jag njuter mest av är att programmet leds av en folkkär bög för en grupp handikappade människor. I tider av starka strömningar av högerextremism och fascism känns det trippel extra allt underbart. Antalet gånger jag gråtit till programmet är många. Av pur glädje. Genomgående noteras en ständig respekt för och gentemot alla deltagare. Dessvärre är det respektfulla och känsligt lyssnande något utrotningshotat stofiliskt. Åtminstone vid betraktande av programtablåer förtiden.

Om någon är i behov av terapi men kanske inte riktigt har råd eller möjlighet, så rekommenderas härmed ur Antikmonologens djupaste hjärterum att sätta sig ned och titta på ett par avsnitt av Lerins lärlingar. Ni kommer att bli Lerinade. Lite som sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Man blir liksom varm i själen av all vänlighet och kärlek, utan att riktigt förstå vad som hände. Bli Lerinad. Det är en skön erfarenhet.

---------------------------------------------------------------

Trångt i Fyris.

Vid ett besök på alltid lika roliga Uppsala Antik- och Samlarmässa för ett par veckor sedan överhördes följande konversation vid en säljares bord..:"2200. Och då har jag ändå sänkt den från 2.900, för de sa i TV att den var värd 2.000...". Tvivlade någon på TV:s genomslagskraft?

Sänkt Upsala Ekeby-mexikan.

Jag lät bli figurinen men köpte mycket annat fint och glädjande nog rapporterades det om fantastisk försäljning i dagarna två. Folk handlade som det inte fanns någon morgondag. Men si, kära läsare det gör det!

Älvsjö Antikmässa 2017, Cederqvist Antik & Vins samt Antikmonologens hemviste; monter C 25:61

Jag vill inte vara den som är den och olyckskorpa, men, de flesta anar att internet och nätauktioner snabbt och effektivt tar död på antikhandeln. Så passa på, medan det överhuvudtaget finns en mässa att besöka. 

Därmed sagt, göbber o gömmer, hugade pryl- och konstälskare, åk till Älvsjö denna vecka, för då äger Skandinaviens största Antikmässa rum. (Spara en slant och köp biljetterna i förväg på Mässans hemsida!) Hitta det ni söker och julklapparna redan nu. I denna mammonska köpelada fylkas Sveriges spets vad gäller konst, antikviteter och vackra ting. Stöd din hökare, köp live i stället för på nätet. Era köp och Ert intresse för vackra ting är viktiga faktorer för att föremålsälskarna ska kunna fortleva!

Bevara kulturarvet och länge leve det!


Fotnoter:
Jag älskar Monty Python, bra musik och antikviteter. Dock ej samtidigt med skratt i kubik.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Monty_Python