fredag 3 maj 2013

Katastrofal Borlänge-Kvalitet

I tider när auktionshus i Sverige och internationellt gör allt(?) för att få in kinesiska föremål till försäljning så blir förslagna, mindre seriösa (eller totalt oseriösa) aktörer allt mer aktiva i sitt spridande av förfalskningar.

Huvuddelen av den svenska marknaden för kvalitetskeramik från Kina förväntas finnas i storstadsregionerna, men när skruvarna dras åt så försöker mörka element lämna in förfalskningar i mindre städer, hos mindre auktionshus. De stora auktionshusen gör nuförtiden (oftast) sitt bästa för att hålla förfalskningar borta, vilket gör att oseriösa personer med förfalskningar till salu tvingas söka nya sälj-kanaler. Jag vet från säker källa att vissa aktörer redan är portförbjudna hos flera av de största auktionshusen.
Nr 637, Vas, troligen Ming, utrop 4000 kr (Såld för 2900 kr)
Hos Dalarnas Auktionsbyrå (DAB) annonserar man "Vårens Kvalitetsauktion, den 5 maj". "Dalarnas ledande auktionshus" sorterar också under auktionssajtens Barnebys vingar, som är en samlingssajt med hög svansföring för auktionshus i Sverige och även i England.

Med begreppet "Kvalitetsauktion" anspelar man på en tradition av att sälja föremål av en kvalitet som är högre än vanligt. Exempelvis säljer de tre större auktionshusen i Sverige, Bukowskis, Stockholms Auktionsverk och Uppsala Auktionskammare, auktionsgods under hela året. Men ett par gånger per år så arrangerar man just "Kvalitetsauktioner", med föremål av högre kvalité, som man medvetet samlat på sig.

Det DAB saluför under rubriken "Orientaliskt porslin och konsthantverk", är av -diplomatiskt uttryckt- varierande natur och merparten av detta ska inte få komma i närheten av rubriken "Kvalitetsauktion". I egenskap av keramikkännare skulle jag kunna massakrera de flesta orientaliska katalogiseringarna på något sätt. Jag noterar: Av 42 utrop är tre katalogiserade som möjligen/troligen Ming, en dynasti mellan 1368-1644. Dessa är av betydligt senare datum. Fyra utrop är katalogiserade som "1900/2000-tal". Vart tog åldersaspekten vägen? Sex utrop är katalogiserade som "objekt" med utropspris- helt utan tidsprecisering. Det senare är ju ett i och för sig ärligt sätt att katalogisera föremål på, men indikerar ju också att föremålet är nytt. Nytillverkade föremål i en Kvalitetsauktion. Det är nytt. (Nr 542 och 846-848)
Nr 848, "Vaser, Kina, 19/2000-tal" (Såldes för 1000 kr)
Vad avses med katalogiseringen: Wanli-stil (nr 634); Är det Wanli (1573-1619) eller är det en modern kopia/förfalskning? Utropets 4000 kr indikerar äkthet, snarare än kopia. Lågt utrop förvisso, men det har de flesta föremål nuförtiden (s.k. lockpriser). Samma fråga gäller för nr 878, Skål, Kina, Ming-typ. Är det Ming, eller inte? Jag vet det korrekta svaret och det gör inlämnaren också. Men tror ni köparen gör det?
Nr 634, Skålfat, Kina, Wanli-stil (Såld för 2900 kr)
Utan att gå in på varför, kan jag lågt räknat säga att närmare trettio av de 42 utropen är tillverkade senare än 1980. Mycket är också katalogiserat som "1900-tal", men vilken del av 1900-talet åsyftas..? Man hoppas leda köparen att tro att det är Republik (1911-1949), eftersom de föremålen har blivit populära. Lyckas man inte med det kan man ju alltid använda tuschpenna.
Nr 1051, "Pilgrimsflaska, Kina, 1900-tal, utrop 2500". I blått tusch:"Republic, Kina". Tjena! (Såld för 2500 kr)
Flera av föremålen har också små klisterlappar med texten "A. Ståhl Collection" undertill. Sannolikt är lapparna tillverkade av nuvarande ägaren till dessa flagranta förfalskningar, i samma veva som vederbörande köpte keramiken i Kina. Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen.
Nr 541, "Skål Kina, troligen Ming", A Ståhl Collection. Troligen INTE. (Såld för 750 kr)
Nytillverkat kinesiskt porslin finns i sådana mängder till salu i Kina, att det är omöjligt att föreställa sig för den oinvigde. Merparten utges för att vara antikt, med/utan sigillmärken, patina och hela konkarongen. Priserna i Kina är en fraktion av de i Väst. Ett fat eller en vas som de jag visar här, kostar ett par hundringar. Ska ni ha en riktigt bra förfalskning så kanske de kostar någon tusenlapp, eller två.
Nr 845, "Skål, Kina, möjligen Yuan", utrop 2500 kr. Jag föredrar möjligen INTE. (Återropad)
I telefonsamtal (2 maj) med en trevlig Pontus, enligt hemsidan katalogansvarig på DAB, frågar jag om han kan ge mig någon proveniens på de föremål som jag har mest emot (-vilket jag inte sade). Det kan han inte, utan konstaterar att de är inlämnade från gatan så att säga, av en och samma person. Jag frågar om utropen och det faktum att det står "troligen Yuan/Ming". Ja, det var inlämnarens åsikt, säger Pontus. När jag påpekar att de utpekade föremålen är av mycket senare datum, så säger Pontus att han själv anat detta... -Och varför har ni föremål med på en Kvalité som är katalogiserade som 1900/2000-tal, de är ju att betrakta som nya, frågar jag. Jaa, säger Pontus på klingande dalmål, häruppe är det ju inte direkt mycket kinesiskt, så folk tycker ju att det är lite spännande med det. Tack säger jag. Jag har fått svar på mina funderingar.

När lade ni senast ett bud på en oljemålning av Bruno Liljefors (BL), katalogiserad som möjligen eller troligen av BL? Den blåvita vasen, nr 637, katalogiserad som troligen Ming, har utropet 4000 kr. Vore den äkta, eller riktig som man säger i branschen, skulle ett korrekt utrop ha varit minst 500.000 kr. Den utger sig nämligen för att vara från Yuan-perioden (1279-1368 e.kr), inte Ming. Dock ser jag som initierad, att det rör sig om en flagrant och dålig förfalskning, (såldes för 2900 kr). Jag slår mig i backen på att jag vet vad inlämnaren till många av dessa förfalskade föremål heter. Jag känner igen ägarens Modus operandi. Nästan alla kinesiska föremål i DAB:s auktion har redan fått bud. Det är mycket möjligt att det är ägaren själv som lagt dessa bud, för att fingera intresse på föremålen. Och, jag har sagt det förut; har säljaren "tur", så lyckas rävspelet med något av föremålen. Kanske sitter det en kines eller två och lyckas nosa reda på denna lilla auktion i Borlänge och tänker "oj, oj, oj, den här yuan-vasen måste ju vara äkta. Den är så lågt prissatt och Borlange har jag aldrig hört talas om. Den måste komma ifrån någon storsamlare i lokalområdet". Därefter kanske klubban faller på några hundra tusen eller miljoner om de tror att det gula fatet är äkta och från tiden(Nr 1055). Ni förstår, det finns gott om väldigt rika kineser. Alldeles ohemult rika, och ofta, -inte alltid, också oerhört okunniga. (Såldes för 2700. Tack och lov).
Nr 1055, "Fat Kina, undertill med Yongzheng-sigill", utrop 2500 kr (Kutym är att skriva: "Märke, men inte period". Det glömde DAB?)
Bondfångeri kan möjligen Borlänge-problematiken kallas. Jag är inte jurist. Men jag sträcker mig ändå längre och kallar auktionsförfarandet för kriminellt. Bondfångeri låter för tamt. Till syvende och sist så är det auktionshusets förbaskade ansvar att erbjuda saker till salu, som har katalogiserat på ett ansvarsfullt sätt, så att kunderna i slutändan köper föremål som är vad de utges för att vara och inget annat. Finns inte kunskapen hos ifrågavarande auktionshus, så skall extern expertis konsulteras.

Det skrivs spaltmil om shabby shic och kindpussande på VIP-visningar i bloggar, auktionstidningar, morgon- och kvällspress, inte minst på Barnebys. Ovanstående problematik tas inte i med tång. För det är "besvärligt". Ja, det tror f--n att det är besvärligt. Men hur besvärligt är det inte att tusentals människor köper förfalskad konst -i det här fallet keramik- i tron att de köper äkta vara? Att flera aktörer fortsätter att sprida sin dynga och tjäna grova pengar på det, utan att branschen säger ifrån är totalt häpnadsväckande och groteskt. Återigen -jag har sagt det förut nämligen- att det inte finns en överspännande -svensk- organisation för Sveriges auktionshus, är ett stort problem. Men då bör i stället Sveriges Konst och Antikhandlareförening (SKAF) sätta ned foten. Dessvärre tror jag inte att SKAF är fot-försedd. Det som pågår kommer att skada hela antikbranschen för oöverskådlig framtid när det avslöjas. Att problemet är stort och i högsta grad existerande även på Älvsjö Antikmässa har jag skrivit förut och gör det igen. Om någon undrar, så är jag beredd att vittna i domstol om mina påståenden och antaganden. Många fler än jag som kan orientalisk keramik, vet -självklart- vad som försiggår.
Nr 638, "Lockskål, Kina", utrop 1500 kr. En korrekt katalogisering eftersom åldern EJ kommenteras, men platsar det på en Kvalitetsauktion? (Såld för 1000 kr)
På söndag vet DAB vilka de lyckliga ägarna är till en massa nyproducerad smörja. Men, -Jan Östensson -av Mellansvenska Handelskammaren förordnad Värderingsman-, Intendenten Kerstin och Katalogansvarige Pontus, jag tycker ni ska ta er en extra funderare på vad som ska inkluderas i er kvalitetsauktion nästa gång det är dags. Vera i Falun eller Rune i Borlänge kanske tror på det ni insinuerar och det vore riktigt trist; -Att det är gamla fina föremål man köper på en Kvalitetsauktion.

Skandalauktionen är över. Av totalt 42 orientaliska utrop återropades 12 på grund av för låga bud. 23(!) av dem såldes under utropsnivån. Det dyraste objektet blev ett i elfenben, som i sig är ett mycket känsligt område, eftersom det måste kunna föras i bevis att föremålet är antikt för att överhuvudtaget få säljas på auktion. Det klubbades för 3900 kr. Föremålet, en så kallad pusselstav i elfenben, daterades till 1880, med okommenterad proveniens i katalogtexten.

Marknaden har sagt sitt och jag har sagt mitt. Förhoppningsvis tar inte Dalarnas Auktionsbyrå in några fler föremål från denne inlämnare. Vad var det jag sa? I rest my case. 

Hoppas Rune och Vera lät bli att bjuda.

Fotnoter:
Sedan mitt telefonsamtal med Pontus (efternamn okänt) så har en del ändrats i katalogen. Nu står det exempelvis Ming-stil, i stället för troligen Ming.

Efter att auktionen genomförts, så har DAB:s orientaliska avdelning på något mystiskt vis minskat från 42 till 39 utrop. Tre  har alltså helt avlägsnats från katalogen som ligger ute på nätet, helt utan kommentarer. Det står inte ens vilka föremål som avlägsnats eller varför. Ett av de avlägsnade föremålen är den blåvita yuan-förfalskningen, nr 637, som diskuteras i bloggen. Var dyker den upp nästa gång?

Jag har rest extensivt, dock aldrig i Kina.

Om någon undrar, så ställer jag gärna upp som extern konsult mot vederbörlig lön. Studielånen måste betalas. Kommer DAB att ringa?

I fredagens (3 maj) DT på nätet, står följande: "En auktionsfirma i Dalarna ville, på kunds räkning, sälja ett noshörningshorn. Nu har Jordbruksverket avslagit ansökan om ett så kallat CITIES-intyg (sic).
När auktionsfirman i Dalarna fick uppdraget om att sälja ett noshörningshorn sökte man ett så kallat CITIES-intyg hos Jordbruksverket. Noshörningshornet är sedan tidigare inköpt på Bruun-Rasmussen i Danmark och planen var att hornet skulle återsäljas dit. För att auktionsfirman i Dalarna skulle få föra ut objektet ur landet krävdes ett intyg (CITIES), men denna ansökan har Jordbruksverket avslagit med motiveringen att djuret tillhör en utrotningshotad art. Beslutet kan överklagas till Mark- och miljödomstolen". CITES heter det för övrigt.

Källor:
http://www.dalarnasauktionsbyra.se/
http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inSiteLang=&inC=DA&inA=20130403_1724&inCategoryId=
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.5840760-nej-till-forsaljning-av-noshorningshorn

26 kommentarer:

  1. TACK, Nicklas! Ge dom vad dom förtjänar och ni alla andra som vet, stötta Nicklas!!!!
    Madeleine Tigerschiöld, antikhandlare som inte kan något om kinesiskt.....

    SvaraRadera
  2. Tack Madeleine, för dina varma ord!
    Kram, Nicklas

    SvaraRadera
  3. Uppsalas "onlinekvalitetsauktioner" (...) går ju inte av för hackor heller. De senaste har ju varit ett skämt.

    SvaraRadera
  4. Hej Anonym.
    tack för dina tankar.
    Förfalskningarna finns med på samtliga auktioner, överallt. MEN, ju större auktionshus, desto mer att förlora i anseende vid eventuellt avslöjande. Därför vill jag anta att de stora drakarna gör sitt bästa för att i möjligaste mån undvika att medvetet sälja fakes. Uppsala Auktionskammare är en stor drake.
    Varma hälsningar,
    Nicklas

    SvaraRadera
  5. Uppsala vet vad de säljer. Det är det som är irriterande. Kvalitén har sjunkit dramatiskt.
    Intressant nog korrelerar det med mer svepande beskrivningar.

    De är förvisso försiktigare i beskrivningarna och dateringar undvikes,
    men det är likväl förfalskningar som sprids.

    En stor drake behöver mycket föda. Det mesta som funnits lättillgängligt i Sverige har betats av nu.

    SvaraRadera
  6. Hej igen, anonym!
    I detta är jag benägen att hålla med dig. Dock ser jag inte att ett auktionshus kan kritiseras nämnvärt för att katalogisera exempelvis en kinesisk vas tillverkad 2010, som "vas, Kina", med utropet 4000 kr, fast inköpspriset var motsvarande 240 kr på den så kallade "antikmarknaden" i Peking. Man agerar medvetet i en otrevlig gråzon, eftersom man sätter utropspriset alldeles för högt i relation till hur nytt föremålet är. Däremot blir priset väldigt lockande för mindre medvetna/okunniga köpare, eftersom föremålet ofta är försett med ett sigill av en äldre kejsare, exempelvis Qianlong. Det folk verkar glömma, är att om en deal verkar för bra för att vara sann, så är den högst sannolikt just det. I DAB-fallet så gör auktionshuset dock för många fel, för att jag ska kunna hålla mun. Man har ett ansvar som kommissionär, att agera för säljarnas OCH köparnas bästa. Det gör inte DAB vid detta auktionstillfälle.
    Mvh Nicklas

    SvaraRadera
  7. Marie Nilsson7 maj 2013 07:32

    hej Nicklas,
    Du har rätt. Vi borde hjälpas åt att sätta ned foten, när vi ser något som är suspekt katalogiseret, för att lura kunderna att lägga för höga bud. Vi kan bl.a. ställa obekväma frågor. Det gäller icke bara kinesisk porslin (som jag inte är speciellt bra på), men också andra saker till eks. patinerade lampor!
    Kram
    Marie i Uppsala (Skådan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Marie.
      Gott att höra ifrån dig! Stort tack för dina tankar, vi är uppenbarligen eniga kring mycket! Det är speciellt värdefullt att du gör dina kommentarer offentliga som kommentarer här, hellre än att skicka det till mailen..! Då ser folk att vi är många som inte accepterar missförhållandena.
      Ha det gott, mina varmaste hälsningar,
      Nicke

      Radera
  8. Tack för ett välskrivet blogginlägg, och tack för att du kämpar mot fusket inom antikbranschen. Håller med dig till fullo då du skriver
    "då bör i stället Sveriges Konst och Antikhandlareförening (SKAF) sätta ned foten." Jag var starkt kritisk till föreningarna efter Älvsjömässan. SKAF som medarrangör, och till FAK som låter medlemmarna begagna sig av föreningens prislappar när de säljer förfalskade antikviteter. Nu verkar det som om FAK har reagerat på den kritik som kommit fram efter Älvsjö, men från SKAF råder tystnad. Undrar om de tror att de kan tiga ihjäl kritiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej S:t Olof.
      Tack för uppskattande ord. Jag har via mail kontaktat SKAF minst 5 -FEM- gånger de senaste kanske fem åren och har hittills aldrig fått svar, i ärenden där svar/reaktion förväntades. Detta upplever jag som en mycket stor arrogans, som jag aldrig erfarit från någon annan organisation, -någonstans.

      Jag kallar mig bland annat för konst- och antikhandlare och anser mig ha en för detta adekvat, tillika "tung" utbildning. Till yttermera visso anser jag mig till dags dato vara välrenommerad och ha ett gott rykte bland de kunder och kollegor jag haft/träffat som aktiv under 30 år i antikbranschen. Då skulle det ju teoretiskt inte vara alldeles oerhört långsökt att jag en dag söker bli medlem i SKAF. Frågan är om jag vill bli SKAF:are? FAK har jag tyvärr ingen större kunskap om.

      I förrgår fick jag, efter att direkt ha adresserat ordföranden i SKAF svar av honom, med löfte om att ett ämne jag tagit upp med honom skall undersökas framledes.
      Mvh Nicklas

      Radera
  9. Hej Nicklas
    Tack för ditt mycket intressanta men samtidigt ledsamma inlägg.
    Jag hittade din tråd om DAB när jag googlade A.Stål Collection
    som stod på en liten klisterlapp under en av mina två på nätet inköpta skålar.
    Nr 879: skål möjligen Yuan. Den med klisterlappen. 600kr
    Nr 888: skål Song. 400kr
    Antar då att båda skålarna är av nyare tillverkning?
    Jag är mycket intresserad av antikviteter och då främst av möbler
    där jag tycker mig ha skaplig koll på vad som är riktigt och inte.
    Kina och keramik är nytt för mig och har därför noll koll på det, tydligen.
    Jag får väl representera Rune och Vera i detta fall.
    Nu var det ju inga stora läropengar som tur var.
    Man blir ju ändå ledsen, förbannad och känner sig lurad.
    Mvh Rune/Vera








    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Rune/Vera.
      Jag blev närmast illa berörd av ditt mail. Eftersom det är skickat anonymt, så tog jag mig friheten att publicera det i min senaste blogg. Jag hoppas att du inte misstycker! Där ser du mina tankar kring ditt brev och även kring de problem som föreligger i Antikbranschen. Ha det gott och behöver du hjälp/råd inför ytterligare inköp, så ska jag försöka hjälpa dig. Varma hälsningar,
      Nicklas

      Radera
  10. Hej Nicklas,

    Jag kan väldigt lite om antikviteter, men föremål nr 848 ser ju ut att vara helt nytillverkat av fotot att döma. Skulle lika gärna kunna hittas på IKEA’s porslinsavdelning för en femtio-lapp eller två. Att Ponuts på DAB anat att föremålen inte överenstämt med inlämnarens uppgifter, men ändå gott på inlämnarens uppgifter, skulle jag säga är medhjälp till bedrägeri. Ett tips till närmaste åklagare skulle vara på sin plats! Varför underlåter Polisen att utreda dessa brott?

    SvaraRadera
  11. Hej Anonym.
    Tack för dina tankar.
    Problemet med (kinesisk) keramik (som allt annat) är att man måste vara väldigt insatt, initierad och erfaren av att fysiskt ha hanterat keramik i mängder, för att kunna dra korrekta slutsatser angående föremålets ursprung (kultursfär), ålder och eventuella status som äkta/falsk/kopia m.m... Jag var med om att arrangera och skriva utställningen och katalogen till Blåvita utställningen som lånades från bl.a. Topkapis samlingar på Medelhavsmuseet för ett par år sedan. Där guidade jag också under 4 månaders tid för specialgrupper och för allmänheten. Den vanligaste kommentaren om keramiken från huvudsakligen 1300-talets Yuan-dynasti var: -Oj, det ser ju helt nytt ut! (Nämnas bör att jag, som väldigt insatt, ofta ser på ett fotografi om ett föremål i keramik är från den period det utges för att vara, endast baserat på HUR glansdagrarna ser ut).

    Så din kommentar om Ikea´s porslinsavdelning är inte helt ogrundad. Men gemene man brukar säga samma sak om exempelvis Picasso´s kubistiska porträtt där ett ansikte är helt uppbrutet och förvridet; "Det där skulle min gamla mamma kunna måla bättre!" Men för en initierad konstkännare så faller (nästan) alltid en Picassoförfalskning totalt platt till marken, vid en snabb jämförelse mellan original/förfalskning. Det är samma sak med keramik. Helhetsintrycket av föremålet avgör, inte endast delarna.

    Dina åsikter om eventuellt bedrägeri och tips till åklagare eller press är upp till andra att utföra. Jag har ofta under min tid som bloggare i fotnoter skrivit: Skjut inte budbäraren. Jag är i dessa fall budbärare (på engelska "whistle blower", INTE journalist, åklagare, domare, polis eller för den delen medlem eller ordförande i SKAF. Jag har en känsla av att polisens utredare får total ångest bara av att läsa om denna problematik, eftersom det är väldigt långt ifrån en så kallad absolut vetenskap. Dock vill jag som kännare av konsthantverk framhålla att det går att uppnå konsensus kring -huruvida eller inte- ett föremål är äkta/ eller framställt i avsikt att dupera en köpare.

    För de som är roade av frågeställningar kring äkta kontra falskt rekommenderar jag att googla "Rembrandt Research Project". Något liknande skulle kunna upprättas kring vår "Kina-problematik". Men i Sverige finns det dessvärre bara någon enstaka person, -ingen nämnd, som är ansedd som "stor auktoritet" på kinesiskt konsthantverk, särskilt keramik och eftersom denne är kommersiellt verksam inom just detta gebit, så är det en delikat situation på fler än ett sätt, att upprätta någon form av "China Research Project"...

    Jag kan skriva en avhandling om detta men gör inte det. Nu i alla fall...

    Varma hälsningar,
    Nicklas

    SvaraRadera
  12. Mycket intressant att läsa dina texter om detta problem, som du ju också tagit upp innan. Jag ser det som i de flesta fall omöjligt att se skillnad på en bra "förfalskning" (i många fall får det väl kallas felkatalogiserat) och äkta om man inte har flera års erfarenhet och kunskap. Samtidigt är det inte möjligt att ta hjälp och råd av en expert som du om man vill köpa ett föremål för kanske 1000-3000 kr (vilket ju mycket äkta kinesisk keramik faktiskt kostar). Det här har lett till att jag i princip slutat köpa kinesisk keramik, vilket också känns tråkigt. Jag undrar därför om du kan utveckla i ett inlägg hur det här problemet ser ut om man köper föremål från antikhandeln (och då pratar jag handlar som har hel eller delvis inriktning mot området). Kan man då lita på att man får det man betalar för?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hejsan Andreas.
      Tack för dina tankar och ursäkta mitt sena svar! Inledningsvis ger jag dig helt rätt i att det de facto ÄR svårt att skilja äkta från falskt, när förfalskningarna är välgjorda. Då är det viktigt att ta ad notam att de föremål som jag oftast pekar ut i mina bloggar är DÅLIGA förfalskningar. Detta gäller för MIG som initierad, svårare såklart för den som inte är lika kunnig, som med allt.
      Du tar upp kärnfrågor Andreas och här blir det dels känsligt och dels sorgligt. Jag förstår att du inte kan kontakta mig varje gång du ser något du blir sugen på att köpa, men mitt råd är ändå att försöka rådfråga någon i din närhet, som besitter (mer) kunskap än du. Har du ingen sådan så råder jag dig att överväga ett medlemskap i Oriental Ceramic Society, där jag själv varit medlem i många år och också suttit som vice Ordförande i ett par år.

      Din fråga var också om man kan lita på antikhandeln. Dessvärre är mitt korta svar: NEJ, det kan du inte. Vissa handlare som är inriktade på orientaliskt gör allt i sin makt (tror jag och vill jag tro) för att allt ska vara rätt och riktigt. Dessvärre förekommer även motsatsen. Jag går -självklart- inte in på vilka som hör hemma i vilken kategori. Jag tror dock att vi står inför en upprensning i branschen ganska snart. Som man säger på engelska: "The shit will hit the fan" pretty soon. Många aktörer som åker till Kina (ofta) gissar jag har svårt att låta bli att köpa billiga kopior. Jag VET att det är så. Jag gissar inte.

      Återigen Andreas, så blir jag deprimerad av din och andras liknande kommentarer:"Det här har lett till att jag i princip slutat köpa kinesisk keramik, vilket också känns tråkigt". Jag har sagt det förr och säger det igen: De få aktörer som är oseriösa drabbar ALLA i branschen: handlare, auktionshus och samlare/vanligt folk. -Och i begreppet "aktörer" vet ni som följer mina bloggar, att jag även DÄR inkluderar just handlare, auktionshus och samlare/vanligt folk... Kort sagt verkar alla försöka blåsa alla..?!
      Önskar att jag kunde skriva något mer positivt Andreas, men så här ser verkligheten ut.
      Mvh
      Nicklas

      Radera
  13. Hej Nicklas.

    Väldigt nyttig information från dig Nicklas från ett ämne som är svårt för både lekman och auktionister,men där man har möjlighet och det borde vara självklart att "hyra" in hjälp vid katalogisering av kinaporslinet.Det som står i katalog skall överensstämma med föremålet och kunden ska kunna köpa och känna sig trygg även utan kunskapen och det är väl själva poängen med internetauktioner.Har du Nicklas varit i kontakt med inlämnaren A.Ståhl,om så är fallet vad kunde sägas till hans försvar.
    Ps.Keep up the good and important job and I will do mine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hallå Anonym.
      Tack för varma ord. Om jag har rätt i mitt antagande, så är A Ståhl ett helt påhittat namn. Som jag skrev i ovanstående blogg: "Flera av föremålen har också små klisterlappar med texten "A. Ståhl Collection" undertill. Sannolikt är lapparna tillverkade av nuvarande ägaren till dessa flagranta förfalskningar, i samma veva som vederbörande köpte keramiken i Kina. Förfalskade provenienser är sedan många år vardagsmat i antiksvängen". Jag är alltså tämligen övertygad om att någon A Ståhl aldrig har samlat/kommer att samla kinesiskt konsthantverk!
      Jag kommer att fortsätta att lyfta på stenar.
      Mvh
      Nicklas

      Radera
    2. Herr A.Ståhl är en högst levande person och inte alls svår att hitta,slå på Anders Ståhl konstnär och kinaföremålssamlare/säljare.

      Radera
    3. Tack Anonym.
      Jag har googlat tidigare och hittat flera A Ståhl, men ingen som helst koppling till orientaliskt. När du skrev Anders Ståhl och konstnär, så mailade jag denne. Fortsättning följer.
      Mvh
      Nicklas

      Radera
  14. Hej alla!

    Oj, vilket hallå! Ja, jag lever, är konstnär och samlar kinesiskt så seriöst jag någonsin kan. Det är ett av mina största intressen och kommentarerna gör mig inte särskilt glad, jag har INTE velat lura någon!!!

    Jag har en samling om ca 250 objekt, gammalt och nytt, bra och dålig kvalité, och jag har målet att alltid förbättra min samling.

    Då och då lämnar jag in sådant som jag vill bli av med på auktion och Dalarnas auktionshus är närmast för mig. Jag lämnar in föremålen, lämnar mina synpunkter och överlåter till auktionshuset att välja på vilken auktion de lägger ut föremålen. Som regel är de noga med att säga att min beskrivning/tanke om föremålen inte nödvändigtvis blir resultatet i katalogen eftersom de själva måste kunna stå för beskrivningarna. Men även jag har fått ringa och be dem ändra vid något tillfälle.

    Vad gäller de två skålarna så har jag i min tur ropat in "Yuanskålen" på Uppsala A och efter att jag fått den så har jag själv vridit och vänt på så många stenar som möjligt och kunnat hålla med om att den är...möjligen Yuan. Form, glasyr, slitage talar i min värld för det. Att den hamnade på kvaliten får stå för auktionshuset!
    Samma sak med "troligen Mingskålen", inropad på Lauritz, vänd och vriden på, jämförd med annat ming, och jag håller med på... "troligen Ming".

    Kinesiskt är oerhört svårt och jag har under mina år fått betala en del "lärpengar" också, och det är aldrig roligt. Men jag blir iaf lugnare av att man inte tvärsäkert beskriver objekten trots att man inte vet, så hellre "möjligen och troligen" osv och att köparen själv får bedöma.

    Har tidigare gjort experimentet att visa samma föremål för flera av de största auktionshusen, och har fått helt olika svar på ålder och äkthet! Av deras experter.

    Jag håller med om att det nu cirkulerar mycket skräp och kopior som beskrivs fel, överallt, men personligen har jag inte för avsikt att sälja något som jag vet/tror är fel.

    Hoppas jag klarlagt något!

    mvh Anders Ståhl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anders Ståhl.
      Jag ber om ursäkt för att jag dragit ut två dagar med att svara på de sex mail du skickade mig i förrgår, den 22 maj. Två av dem riktade du till kommentarsfältet för denna blogg, så de publicerar jag i sin helhet, eftersom jag förutsätter att du vill det. De fyra du skrivit till min mailbox, väljer jag i nuläget att ej publicera, eftersom jag antar att det är så du vill ha det. Dock nämner du i de fyra mailen ett par saker som jag anser mig tvingad att ta upp/kommentera här.

      Först och främst vill jag understryka att min avsikt inte är att "hänga ut" enskilda personer på det vis som nu sker. Detta är olyckligt och skapar en otrevlig stämning. Dock är det nu ofrånkomligt att diskutera vissa föreliggande fakta.

      Du skriver bland annat: "Nicklas, jag känner mig kränkt av det som påstås i din blogg, jag förstår inte hur du kunnat anta en massa saker om mig i detta fall, utan att kontrollera ens om jag existerar". Det stod A Ståhl collection på flera föremål. Dock kommenterades inte detta i DAB:s katalog. Proveniens är A och O i auktionssammanhang. Att A Ståhl Collection inte kommenterade/utvecklades i katalogen är i högsta grad anmärkningsvärt. Att det stod A Ståhl Collection på ett flertal föremål som jag -återigen och fortfarande- påstår är nya, gör att slutsatsen blir att klisterlapparna sitter där för att lura köparen att tro, att det kommer från en "erkänt bra samling". Som jag flera gånger nämnt, så är förfalskade eller manipulerade provenienser ett i antikbranschen vanligt förekommande problem.
      Bäste Anders, jag förstår att det inte känns roligt att bli ifrågasatt, på det sätt som nu sker. Men det sätt som Dalarnas Auktionsbyrå valde att katalogisera det orientaliska konsthantverket på, är enligt mitt sätt att se på det FEL.

      När jag mailade dig initialt så nämnde jag inget om bloggen, vilket du i senare mail kallade för en "fuling". Jag undrade om du hade köpt eller sålt kinesiskt porslin någonsin och anledningen till frågan, var att någon påstod att du gjort det. (Se Anonyms korta kommentar ovan, daterat 21 maj)

      En del av ditt svar förbluffade mig oerhört: "Jo, jag är kinasamlare så det blir en del köpa och sälja. Har jobbat över vintern som värderare på ett auktionshus i Falun också". Med andra ord så var det dig Pontus på DAB syftade på. Du har alltså katalogiserat dina egna föremål i en Kvalitetsauktion hos Dalarnas Auktionsbyrå. Då blir det genast lite mer logiskt att du inte utvecklade "A Ståhl Collection". Hur sköttes kundtjänst under auktionen, är en intressant följdfråga. Frågetecknen hopar sig. Du skriver i ett av dina mail: "Vore tacksam om du kunde avdramatisera mitt "ärende" på bloggen, jag har ingen dold agenda och vill inte lura någon. Men jag har börjat förstå att man måste lita till sin egen förmåga och göra sina egna bedömningar när man handlar, och det är det jag gör".

      Här är kärnan av problemet Anders. Du känner dig kränkt över det som insinueras i bloggen. -Människor har i alla tider köpt "äkta konst" ur "bakluckan på bilar" under förevändningen att priset är fantastiskt och speciellt lågt vid snabb affär, eftersom säljaren behöver pengar av hjärteknipande skäl och köparen vill göra "ett klipp". Att det sedermera, kanske någon generation senare, visar sig vara en förfalskning upprör arvingar och omgivning i "livets antikrunda". Sensmoralen är att om priset är alldeles för lågt, så är sannolikheten att föremålet INTE är genuint/äkta tyvärr överhängande. Vilket var och blev fallet för många av utropen hos DAB.

      FORTSÄTTNING på detta inlägg LÄNGRE NED under nästa kommentar som börjar: Hej, Jag igen..:

      Radera
  15. Hej,

    Jag igen, vad gäller skålen 878 Ming-typ, så har jag själv inhandlat den i Bangkok av en handlare som jag lärt känna. Jag ville ha beskrivningen Ming/Swatow, vilket jag anser att det är, men auktionshuset ändrade inte. Samma sak med 540; Ming/Swatow; jag är så säker jag kan bli på båda två; om de inte är äkta vara så vet inte jag vad som är det.

    mvh Anders Ståhl

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fortsättning på ovanstående inlägg av Nicklas:



      Du insinuerar i ett av dina mail att jag kanske har fel i mina slutsatser om den förfalskade keramiken hos DAB. Min CV vad gäller bland annat orientaliskt konsthantverk är extensiv. Jag har i många års tid och även nu haft hand om föremålsbedömningarna i föreningen Oriental Ceramic Society i Stockholm. En förening jag varit aktiv i sedan mitten av 90-talet och i densamma var jag vice Ordföranden under ett par års tid. Var delaktig i Topkapiutställningen på Medelhavsmuséet i Stockholm, där jag skrev en del av katalogen, -om blåvitt yuan-porslin, som jag forskat extensivt om. Jag har utbildats av den legendariske Gordon Lang i London och deltagit i forskning vidrörande blåvitt tidigt porslin med Professor John Carswell, bland annat i St Petersburg. Jag har bland annat varit volontär på Sotheby´s Chinese Department och Sotheby´s European Ceramics Department, tre månader vardera. På Sotheby´s Chinese Department förutsätter man i princip idag att (stora delar av) den kinesiska floden av keramik som strömmar in är FALSK, -tills motsatsen är "bevisad", av oerhört kunniga och framför allt erfarna människor, som har handhaft, alltså rört enorma mängder äkta och falskt konsthantverk.

      Som jag har skrivit flera gånger i mina bloggar, så strävar de flesta aktörer (auktionshus, handlare och samlare) efter att köpslå med föremål, som är så korrekt katalogiserade som möjligt. Jag kan sedan många år gå runt på Älvsjö Antikmässa och på en dag hitta hundratals kinesiska falska keramiska föremål till salu. Detsamma gäller även för flera av de mindre mässorna, exempelvis Antikvärldens dag, Kista med flera. När ni ser exempelvis en yuhunchun ping,-blåvit vas i perfekt skick, som nr 637 hos DAB, förvisso "felkatalogiserad" som Ming, med ett utrop på 4000 kr, så råder jag dig Anders Ståhl och andra lycksökare att tänka på konstköp ur bakluckor på bilar. 1+1=2, inte 500.000 eller 5 miljoner.

      Jag mailar gärna en uttömmande CV till den som eventuellt önskar en seriös katalogiserare till orientaliskt konsthantverk. Alla auktionshus säljer falsk kinesisk keramik, -de mest etablerade auktionshusen i liten utsträckning. Alla muséer i hela världen ställer ut falsk kinesisk keramik, förhoppningsvis och sannolikt ovetandes. Men när ett auktionshus -försöker- (det gick ju tack och lov inte så bra för DAB) sälja MERPARTEN felaktigt katalogiserad keramik, så är det fel och jag tar bladet från munnen.

      Återigen, det är tråkigt att du blir uthängd på detta vis A Ståhl. Vore jag du, skulle jag ta ett djupt snack om etik och moral med din arbetsgivare DAB och även söka efter någon som kan agera mentor åt dig, vad gäller orientaliskt.

      Det finns INGEN ANNAN avdelning som lider av tillnärmelsevis liknande problem som just orientaliskt konsthantverk. "Det är ju så svårt" säger många. Allt är svårt tills man kan det. Jag tycker att jag kan mindre och mindre för varje år som går. De föremål jag sågade och sågar i dessa omdiskuterade bloggar är de lätta fallen, som tidigare påpekat.

      Klockan är nu 02.20 och jag måste sova ett par timmar.
      Trevlig sommar Anders,
      Med vänlig hälsning,
      Nicklas

      Radera
  16. Bäste Nicklas,

    Tack för svar, det är uppskattat!
    Men... jag måste be dig vara noggrannare med dina antaganden om mig! Jag har INTE jobbat på DAB, utan på ett annat auktionshus i Falun, över vintern. DAB ligger i Borlänge med huvuddelen av sin verksamhet.
    Så jag har alltså INTE varit inblandad i katalogiseringen på DAB, den står de för själva.

    Vi kan konstatera att vi gjort olika bedömningar av de här två föremålen, men viktigt för mig är återigen att poängtera att jag, som du, gjort mitt bästa i bedömningen och inte är ute efter att lura någon, då skulle jag aldrig gett mig tillkänna.

    Vänlig hälsning!

    Anders Ståhl



    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste Anders.
      Ok, då får jag be om ursäkt för detta. Jag har missförstått vilket auktionshus du jobbat åt.
      Jag har inte sagt explicit att du är ute efter att lura någon, men du vet liksom jag, att med vaga eller insinuanta katalogiseringar, så kan köpare luras, har lurats och kommer att luras. Det jag primärt har understrukit och krävt i mina bloggar och kommentarer, är att AUKTIONSHUSEN tar sitt ansvar och anställer konsulter som kan sin sak, när det är nödvändigt.
      Med vänlig hälsning,
      Nicklas Cederqvist

      Radera