Inget KAP på SAV, dock regndans i Älvsjö

Kära den Bästa av läsekretsar! 

Dags igen för några bitska rader och en liten ursäkt för alltför glest Antikmonologande. Mycket dumt händer på den skånska slätten, mycket bra också för den delen. 

------------------------------------------------

Lördag den 14 maj säljer Stockholms Auktionsverk (SAV) en akvarell av Karl Axel Pehrson föreställande Exotiska blommor, (KAP). Ifrågavarande auktionshus experter har värderat "akvarellen" till 15.000 kronor. I skrivande stund har den fått två bud, upp till 5.000 kronor. Är ni sugna på ett originalverk av Pehrson så rekommenderar jag ändå att avstå denna otvetydigt "exotiska akvarell".

Om vi tittar lite närmare på "akvarellen" så står det också att det är en "Förlaga till färglitografi". Ett ekonomiskt tilltalande påstående för en köpintresserad kund.

Vad står skrivet i akvarellpapperets(?) nedre vänstra hörn?

"E.A." står det visst! Hmm, vad kan det betyda..? Kanske har en Erik Andersson ägt den..? Eller vänta nu, det är ju ett av Sveriges största auktionshus vi pratar om, tillika världens äldsta. Då borde personalen känna till betydelsen av "Erik Anderssons initialer" ändå? Väl!?

Om inte annat så får personalen googla lite och titta på Wikipedia. Där finner man betydelsen av ifrågavarande bokstavskombination, när den upptäcks under/inom glas och ram. Vafalls? Då innebär detta ju att akvarellen bara är ett grafiskt blad?! Just precis.

Att sedan flera personer har hört av sig till SAV (samt Antikmonologen) om denna pinsamma katalogiseringsmiss utan någon som helst respons gör inte saken bättre. 

Bråttom, bråttom tydligen. Nog dags för utvald personal att gå en av alla kurser som ges av egna arbetsgivaren inHouse? Auctionet slog på alla trummor som fanns om detta, efter köpet av SAV. Kursen Hur man skiljer original från tryck rekommenderas. Om den inte finns så bjuder jag på idén.

Vill ni förvärva ett -korrekt katalogiserat- grafiskt blad av samme KAP så har SAV ett dylikt till salu; Exotiska blommor även den. Dock med den viktiga skillnaden att det bladet värderats till 1/15-del av ovanstående "akvarell", således 1000 kronor.

Edit:

"Akvarellen" av KAP är utdragen ur auktionen ett par timmar efter Antikmonologens publicering. Dessvärre helt utan kommentar/angivet skäl därtill. Undrar vad säljaren säger om det hela? 

En för hela branschen förödande o-transparens.

----------------------------------------------------------------------------

Brösarpsmässan genomfördes första helgen i april, för 27:e gången. Sveriges bästa -och enda- mässa för oförvanskade antikviteter. Både utställare och besökare verkade väldigt nöjda med genomslag och försäljning. 

Stiligt par hos Cederqvist Antik & Vin aspirerade på epitetet Mässans mest välklädda par. Och de var lika trevliga som välklädda!

Kvalitén på utställda föremål var genomgående mycket hög, vilket sannolikt förklarades med pandemiuppehåll som tvingat handlare att lägga godbitar på hög. En möjligen något oväntad monter bland alla duktiga Antik- och Konsthandlare var Polisens. Aldrig har vi känt oss så trygga i Brösarp och heller aldrig så upplysta om diverse eventuella stötestenar i branschen som exportfrågor och artskyddsbrott. Faktiskt så noterades inte ett enda debacle i Brösarp denna mässa -heller.

Inga skumma stolar i den montern härmed konstaterat av Mässgeneralen själv, Jan-Erik Öhgren.

                       -------------------------------------------------------------------------

Nu väntar Skandinaviens största Antikmässa på att genomföras om en knapp vecka, den 19-22 maj, i Älvsjö. Jag låter bli denna gång, för första gången sedan jag började ställa ut där, eftersom det känns lite som ett vågspel med en så sent lagd mässa. Jag hoppas å mina kollegors och alla antikälskares vägnar att vädret blir dåligt den helgen. Även att alla landets golfbanors gräsmattor mystiskt drabbas av tillfälliga mullvadsinvasioner samt att alla landställens nycklar kuriöst tappas bort just fredagen den 20:e maj, så att mässan får enorma mängder trevliga och köpsugna besökare! Sluta klicka hem det ni gillar och gynna i stället den fysiska Antik- och Konsthandeln! -Medan den ännu finns kvar...

Fortsatt trevlig vår och sommar -Kom gärna på besök i Hannas på Österlen!

Härlig Hertha, Kanon-Karin, sublim David och Antikmässa i Brösarp...

 Österlensommaren har varit som de tenderar vara. Tror jag. Mycket sol, lite regn och i och för sig mycket pandemi även i år. Tre somrar gör nog inte en skåning, även om jag faktiskt råkar vara född i Rosengård, Malmö. (Enligt Havamal: på den tiden Rosgården var fin och nykreerad). Förvisso mer än svalans ordspråksendaste svala, men stockholmaren bankas inte ut med övrig smutsbyk, hur som helst. Tror jag. Men vad vet jag om dylika företeelser? 

Vad jag de facto vet är att ett fantastiskt konstnärsskap har exponerats och ställts ut i orten där många snubbar fåfängt gjort u-sväng och beordrat sällskapet att ta en bild med överskuggande Ortsnamnsskylt i nacken; Bästekille. Även jag har frestats, dock icke ännu fallit till föga.

Hertha Hillfon är den exponerade. För ett antal år sedan sökte jag etablera kontakt med henne, för någon form av idolporträtt a la Antikmonologen. Det visade sig snabbt vara ett svårt uppdrag. Vänner som hade intervjuat henne förklarade att hon var extremt "svår", så skam till sägandes gav jag upp utan att egentligen någonsin ha lagt manken till. Något som djupt ångras när människan man på något sätt faktiskt åtrådde inte längre finns kvar i den fysiska världen.

Stor skulptur med spännande livsöde.

Hillfonska nunor.

Stark barnskildring i lera.

Fabriken i Bästekille har under sommaren visat skulptur, oftast i keramiska material, men även måleri i olika former. Skulpturerna är det som känns mest familjärt, men samtidigt ändå alltid lika stort och självklart genialiskt. (Jag var under många år medlem i en vinkällare i Stockholm, där ett närmast monumentalt (150x120cm?) Hertha-ansikte -inköpt för en herrans massa år sedan av en viss  Carl-Jan Granqvist- var det som mötte alla besökare vid ankomst till angenäma vinsammankomster. Det kändes alltid lika sympatiskt). 

Nåväl, utställningen -skickligt kurerad, genererade störst överraskningseffekt vad gäller Herthas kolteckningar och porträtt av kvinnor. Mycket känsligt utförda. 

--------------------------------------------------------------------------------------

En -efter-pandemin-resa- till vår underbara granne i väster, Danmark, ledde till kärt återseende av en av landets mest framstående nu levande konstnärinnor, nämligen Karin Mamma Andersson. Det är förstås ofrånkomligen enormt roligt att en svensk kulturutövare upphöjs till nivå i paritet med en av Europas mest högtstående kulturinstitutioner!

Jag vandrade genom utställningen och njöt av Karins konstnärsskap och tänkte såklart på hennes existens i Sverige och även i övriga världen. "Mamma" har representerat Sverige i Venedig-biennalen flera gånger men även haft separatutställningar jorden runt. Har någon någonsin träffat en "kändis (konstnär i detta fallet) så kan nog verbala "slagsmål" eventuellt uppstå om vem som känner hen mest innerligt. 

Lyckligt betraktande och spankulerande i utställningen av Karins konst så hör jag plötsligt kommentarer som bryter av övriga kommentarer av banalare typ. "Där är revisorn, han är borta nu"...och där är Aslan och han är också borta..! Aj, det gjorde ont att höra. 

I en glasmonter på Louisisana fick jag plötsligt syn på en gammal parkkompis från Stockholm.

Förflugna ord som blev till ett "Sesam öppna dig". Innan jag blev pånyttfödd skåning så vandrade jag på/i Södermalms till dels brottshärjade och till dels nedbajsade parker dagar och nätter igenom. Inte i jakt på nattsträckande simänder, heller inte i jakt på grafittisprejande huliganer, utan enkom för att rasta någon av de hundar som gjorde mitt liv enklare att leva. Någon natt på Mariatorget så kom en vacker vovve och förklarade för min hund (i mitt förra liv); Siv, att Siv inte var värd vatten, än mindre den jordplätt hon tillfälligt ockuperade. Den vackra vovvens matte (eller om det var husse)... Tror på det senare alternativet, ursäktade den Vackra Vovvens uppträdande och sade något i stil med att Aslan bara hade en dålig natt. Min Siv tog ingen skit, varken från Gud fader eller Aslan, Lika litet som min nuvarande Ruth skulle. Men det goda i det onda var att jag fick en relation till Aslans trevliga husse och matte. Aslan förde mig samman med två fantastiskt trevliga hundägare vid namn Jockum och Karin.

Så stod jag då på Louisiana en vacker höstdag i slutet av en för mänskligheten oerhört påfrestande pandemi och hör kommentarer om dels Aslan och dels Karin. I den efterföljande dialog med en grupp trevliga personer, visade det sig att det var Karins och Jockums gamla lärare från konstfack som var på besök för att titta på en gammal elevs alster. De var uppenbart imponerade och någon sade att... "hon behövde ingen styrsel på skolan, det var uppenbart hur starkt konstnärsskapet var...".

Det råder det ingen tvivel om på Louisiana.

---------------------------------------------------------------------------

Sämre ställe för en sittning finns det gott om i. Hygge i Davids Samlinger...

Vid ytterligare ett besök i Danmark, denna gång i Köpenhamn, kunde jag inte hålla mig ifrån en av mina absoluta pärlor i hela museivärlden. Kvalitén är helt enastående. Davids Samlinger är centralt beläget i fantastiska Köpenhamn. Gör ett besök här, man tror inte sina ögon och formligen häpnar i varje utställningsrum. Tyngdpunkten ligger på islamiska världen, men även europeiska och orientaliska föremål gör stället till en Pärla. Jag var här första gången 1993 i jakt på "bakkebordsblader", fajansbord, ehuru min tre-betygs uppsats i konstvetenskap hade dessa som ämne.

----------------------------------------------------------------------------------

Ruth och hennes husse ska till Brösarp!

I dag öppnar Pärlan Brösarpsmässan sina portar, för första gången på mer än 1,5 år, på grund av den förhatliga pandemin. Spänningen är stor bland många. Hur stort är det sannolikt uppbyggda intresset för de bättre antikmässorna? Det återstår att se. Många duktiga och hängivna urställare har med sig fantastiska föremål från både fordom och mer nära samtid. Detta är en nyhet för Brösarp! Tidigare har det vara antingen "Klassiska" med oförvanskade, äldre antikviteter eller "Moderna", med huvudsakligen 1900-talsdesign.

Snott i Antiksvängen

Gummisnodd kan vara bra att ha. En finansminister av Gamla Skolan, Gunnar Sträng, hade minst en runt plånboken i bakfickan. Auctionet praktiserar en annan variant. Undertecknad skrev för snart ett år sedan ett blogginlägg i Antikmonologen om "Antikbranschens framtid" och diskuterade tre unga killar som antingen handlade av mig, eller bara sökte kunskap och dialog under Älvsjö Antikmässa 2019. Dessutom nämndes en "coming" ung tjej i kommentarsdelen av det blogginlägget.

Döm om min förvåning när Auctionet, där flera goda vänner arbetar, plagierat mitt blogginlägg om "En ny generation" och helt enkelt tar två av killarna i Antikmonologens text och även "coming" Hilma och intervjuar dem i Auctionets Magazine (AM). En glansig, mycket påkostad tidning som utkommer ett par tre(?) gånger per år. Detta utan någon hänvisning till Antikmonologen. (Annars är Auctionet Magazine föredömliga med små faktarutor och bildbylines, men här hoppade man i galen tunna). Osnyggt.

Och nej, jag är inte bitter, bara en enormt stark förespråkare av devisen äras den som äras bör. I en i det närmaste ideell verksamhet är det ett av de fundamentala rättesnörena. Särskilt vidrörande företag som omsätter hundratals miljoner penningar. Problematiken är ej okänd, men tenderar att vara omvänd. Det mest kända exemplet är två journalister som lär ha plankat en journalists arbete rakt av, i en så kallad Podd om mord.

För övrigt rekommenderar jag AM. I september 2017 sa Auctionet så här om den då nylanserade tidningen: ”Vi vill med Auctionet Magazine nå antik- och designintresserade människor för att inspirera och berätta om Auctionet, men också väcka intresset hos personer som ännu inte är lika inbitna som vi själva är” säger Johan Axelsson, marknadsansvarig på Auctionet. ”Vår ambition är att bli Sveriges största magasin inom konst, antikviteter, inredning och design".

A propos det så är det -tyvärr- inte svårt att vara bättre än Sveriges (enda och) äldsta antiktidning, Antik & Auktion (A&A) . Små och stora fåglar i både trädkronor och undervegetation kvittrar om att omstöpningarnas hårt tuktade piassavor drar in på massor hos A&A. Vilket dessvärre leder till friskt vågade och nydanande journalistiska grepp så som "Antikrundan -Följ med bakom kulisserna"... -För trettioelfte gången med i stort sett samma experter som för 30 år sedan. Kram- och flamsrundan har programmet utvecklats till, med objekten i marginalen och några få favoriserade experter i spotlighten. Som bekant. Inget ont om alla experter i Antiksvängen, men man undrar ju hur det är ställt med återväxten när man kollar in nunorna i Antik & Auktions expertpanel.

Extra, extra! Read all about it! Same same but same.

En aktör som har alla möjligheter och förutsättningar att bli Sveriges Antiktidning nummer ett är annars Scandinavian Retro. Men än så länge är den förträffliga tidningen irriterande smal i sin inriktning; primärt 1940-1960. 

Irriterande smal.

---------------------------------------------------------------------------------

Sommaren 2019 snoddes tyvärr även annat.

På Tullgarns Slott stals två vackra gjutjärnsbänkar, tillverkade under 1800-talet. Vänligen håll ögonen öppna efter denna Kungliga egendom.

---------------------------------------------------------------------------------

Till yttermera visso snoddes även nedanstående damm-dam i Västerås. Mer precist den oerhört ovanliga skulpturen "Morgonbad" av Anders Zorn, utförd i brons. Verket stals från Botaniska Trädgården i Västerås våren 2018. Den värdefulla fontänen fanns endast i tre utföranden. En finns på Zorn-museet i Mora, den nu diskuterade ägdes av Västerås Konstmuseum och sedan finns ytterligare en i Rosenbad-parken i Stockholm. Västerås Konstmuseum hade en så enorm tur i oturen, att efter att stölden hade konstaterats erfor man att Rosenbad hade sin version inne hos anrika gjutarfirman Bergmans Konstgjuteri för översyn och renovering. Detta gjorde att man, i samarbete med Zorn-museet i Mora, lät gjuta en ny version av Zorns bronskulla. Den nya kullan kommer åter till Västerås Botaniska under senvåren 2020. Alla nöjda och glada.

Intendenten/konservatorn Christina Runeson glad över ny Zornkulla. Hon och Intendenten Frej Berglind Drake har varit inbegripna i fallet med Zorn-dam(m)en. 

Var en så pass ovanlig bronsskulptur tar vägen är svårt att sia om. Sannolikheten att hon redan smälts ned för bronsvärdets skull är nog hög. Eftersom endast tre -nu fyra- har gjutits så vore hon oerhört svårsåld som konstverk.

---------------------------------------------------------------------------------

Häromveckan diskuterades -i samma andemening- för övrigt i mången media ett inbrott i galleri på Östermalm i Stockholm. Då stals, snoddes, tio-tolv (förstår inte varför siffran ej har varit exakt angiven någonstans) skulpturer av Salvador Dali. Experter uttalade sig då och sade att de minsann är osäljbara eftersom det rör sig om numrerade upplagor.

I en perfekt värld vore det så. Här snackar vi motsatsen till unika föremål. Dali ville tjäna storkovan och därför gjordes hans skulpturer i upplagor uppemot 1500, ibland "bara" 300. Om auktionshus och konsthandlare vore rigorösa i sina katalogiseringar och alltid noterade vilken specifik numrering ett konstverk hade så vore det svårt att få stulna objekt sålda- åtminstone lagligt. En snabbtitt på nätet visar att merparten av Daliskulpturer sålda i Sverige är numrerade och noterade. Men långtifrån alla och prisbilden varierar från runt 4000 kronor upp till 70.000. Och de bronskulpturer som har sålts för under tiotusen är katalogiserade som "Efter Dali". Vad nu det betyder?

---------------------------------------------------------------------------------

Antikrundan är ett fortfarande ganska populärt TV-program.

Sno ihop följande:

Några föremål med ålder. Strössla med en massa personkult kring vissa experter. På med många musikpålägg. Sedan nävavis av en massa kramar och gott om glada tillrop som "Vilket loppisfynd!". Häpp!

Ja, ni vet. Men så ibland så kräver stunden lite allvar. En av ringrävarna i programmet, Konsthandlare Moser, får i uppdrag att bedöma en oljemålning signerad Ernst Josephson, när Antikcirkusen är i Söderköping, 19 minuter in i programmet. Den sistnämnde förekommer sällan på auktion och här pratade vi om ett imposant porträtt föreställande äldre kvinna. Moser resonerar kring målningen fram och tillbaka och insinuerar för ägaren att "...det börjar lukta miljonbelopp". Kameraglidningar och klipphängare och 2-minter-om-Ernst-Josephson-uppläst-av-Anne-Lundberg. Men så till slut, en... ...upplösning..., efter diverse trumvirvlar och annat spännande; Moser vet berätta att tavlan är en känd förfalskning, omnämnd i bok om Josephson. Utförd av vännen Allan Österlind, som blev något av expert på att fejka Josephson, eftersom de spenderat lång tid tillsammans i Frankrike. Inslaget avslutas med att Claes Moser säger att den inte är värd några miljoner, utan i stället "...ändå har ett bra värde, för att den är så känd som förfalskning i litteraturen ...en 40-50.000 kronor".

Uteblivet Lundbergskt kramkalas denna gång. En så känd förfalskning är ändå värd 40.000-50.000 kronor, sade Moser, i exakt dessa ordalag.

Veckan därpå får Andreas Rydén, Bukowskis, i uppdrag att i Nora bedöma en mindre bronsskulptur, en gång utförd som skulptur av Carl Milles i gips, föreställande ägarinnans mammas farmor, 31 minuter in i programmet. Familjen, nota bene inte Millesgården, lät gjuta en bronsskulptur efter gipsen någon gång på 60-talet, hos en konstgjutare, "...eftersom gipsskulpturen började falla samman". Stämmer det, frågar Rydén ägarinnan barskt. Jaa, kvider hon... "Då kallar man det för FULgjutning säger Ryden med tordönsstämma och fortsätter: "Hade du gjort det här med uppsåt att sälja skulpturen så hade det varit en ren och skär förfalskning. Då hade det här varit ett polisärende". Rydén hade under expertiseringens gång kontaktat  "sina vänner på Millesgården" och de bad ägarinnan kontakta Millesgården, varpå Millesgården skulle registrera skulpturen. Men, som en ICKE Millesskulptur och då får den ju inget värde, endast affektionsvärde, avslutade Rydén. "Jag kan alltså inte värdera den, eftersom det är en så kallad fulgjutning".

Vacker fulgjutning. En man måste göra vad en man måste göra; ej applicerbart resonemang vad gäller värderingar av fulgjutningar av Milles.

Vad är sensmoralen av herrar Mosers och Rydéns expertiseringar? You tell me, det övergår nämligen mitt förstånd. Det som ena veckan kallas för en -av tidigare och samtida förståsigpåare- förfalskning värderas ändå till 50.000 kronor av en av landets största Konsthandlare. Den andra veckan kallas en -tack vare oklanderlig familjeproveniens- äkta skulptur av Carl Milles för värdelös. Rent juridiskt torde Rydéns inställning vara svårklanderlig. Däremot blir Mosers kommentarer uppåt väggarna ut-i-tok i sammanhanget.

Har månne svensk lagstiftning ändrats, eller är det -ännu ett- flagrant exempel på att Antikrundan har redigerats och klippts sönder så att expertens andemening försvinner i klipprummet? Den som lever får höra. Till syvende och sist ska det ju bli BRA TV, gubevars...

---------------------------------------------------------------------------------

Taburetterna/pallarna som Antikmonologen (AM) skrivit många spaltmetrar om, har uppnått nya höjder. De minimalistiska furupallarna som oftast attribuerats till Axel Einar Hjorth (AEH), har jag och andra understrukit att de (också) har nytillverkats. För något år sedan konstaterades i AM att de sannolikt ens icke varit i närheten av AEH:s ritbord, utan är av betydligt senare datum.

För ett par veckor sedan skrev Barnebys, även kallade Propagandamys, som följer:

Barnebys intervjuar Intendent Erik Ingare hos UAK. Auktionshuset och Ingare slår sig för bröstet och berättar om "upptäckten". Ingare, tidigare hos Bukowskis, torde ha deltagit i försäljning och marknadsföring av ett stort antal då kallade Hjorth-taburetter. 

Även Pontus Silfverstolpe intervjuas, -av sig själv(?),  gällande "Avslöjandet av Auktionsbluffen" och säger bland annat "Vi är flera i branschen som har ifrågasatt dessa pallars ålder och ursprung en längre  tid". Hemma i duschen i så fall?

Uppsala Auktionskammare 11-14 juni, 2019. Av UAK värderade till 60.000-80.000 kronor

Detta par försökte UAK sälja sommaren 2019 för 60-80.000 i utrop. Proveniens: Gåva år 1974 till nuvarande ägare. Återrop.

I december 2014 sålde Uppsala Auktionskammare ett par furupallar med utropet, alltså av deras experter uppskattade korrekta värdet 12.000-15.000,  följande katalogtext:

De klubbades för 175.000 kronor.

I januari 2020 säger Ingare i intervjun med Barnebys: "Särskilt roligt för oss i Uppsala är också att tillverkaren fanns i vår närhet".

Jätteroligt. Verkligen. Undrar om köparna av dessa nytillverkade och felattribuerade pallar också tycker det? Vilken kund blir den förste att vilja häva ett köp i Sverige? Hur många inredare sitter nu nervösa och hoppas att deras slutkunder inte hör av sig, i Stockholm/Paris/New York?

Hur länge ska felattribueringarna leva vidare? Troligen så länge det kommer in folk med pallar till försäljning. Den 12 januari 2020 klubbades "Taburetter paret i furu. Möjligen Axel Einar Hjorth... för 72.500 kronor hos Arvika Auktionsverk (utrop nr 247781). Budstarten gick vid 50kr.

---------------------------------------------------------------------------------

Förra sommaren sålde Stockholms Auktionsverk en "Hylla, Art Deco", med utrop 4.000 kr. Den klubbades för 580.000. Köpare var en av Sveriges främsta handlare inom 1900-talets konsthantverk. Tufft för Auktionsverket, men alla kan göra fel.

Beskuren bild, föreställande Auktionsverkets Futurumhylla.

Det dröjde några månader så dök en kopia upp på Västkusten i Sverige, hos den meste "Hjort-taburett-säljaren" i Sverige, Hebergs Auktioner; ett känt namn för trogna Antikmonologen-läsare. Katalogtexten ändrades i ett sent skede till "samtida" om förfalskningen.

Äkta Hjorth Futurum till vänster och förfalskning till höger. Klubbat pris 41.000 kronor. Så någon trodde nog på den.

---------------------------------------------------------------------------------

Låt oss prata om något roligare! Den 13-16 februari äger Älvsjö Antikmässa rum. Åk dit vetja! Av någon anledning så har vi utställare i år placerats i annan hall än den vanliga. Så ni besökare får ta Mässkartan och rekognoscera i förväg, så ni hittar till favoriterna. Kanske ska ni överväga flerdagarsinträdesbiljett? Man hinner ju inte allt på en dag och det är ett överflöd av härliga prylar och dito utställare. Vill ni hälsa på hos Cederqvist Antik & Vin så finns vi i monter B05:71.

I mars äger även mytomspunna Brösarps Antikmässa rum. Närmare bestämt den 20-22 mars. Som nybliven skåning är det oerhört kul och stort att få delta där, även om premiären genomfördes redan under Brösarps Moderna, i oktober 2019.

Hoppas vi ses på någon av dessa mässor!

---------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Ursäkta fortsatta problem med olika typsnitt i Antikmonologen. Verkar dessvärre olösligt.

Källor:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/auctionet-lanserar-nytt-magasin-2154273

https://www.barnebys.se/blogg/uppsala-auktionskammare-avslojar-auktionsbluff

Ny SKAF-skandal, Antikrundan appar vidare och lilla Brösarp dominerar

SvT:s Antikrundans "höjdpunkter" vintern 2019:
Knut frågar Kronprinsessan Victoria med idogt hoppande ögonbryn om Kronprinsessan har någon favoritexpert i Antikrundan. Den graden av självgodhet och förmätenhet är onekligen svårslagen. HAR NI LADDAT NER APPEN? Musikpålägg! Elvatusen! Då måste vi kraaamas! HAR DU LADDAT NER APPEN?!? In med KNUT! APPEN. Har NI den?? Men han är ju SÅ SNYGG! Har NI APPEN? Musik! Den här silverpjäsen är värd 76.000 kronor. KRAAAM på dig! Vilket LOPPISFYND! Musik. In med Bronis röst. Sufflera Knutte!! Har DU laddat ner APPEN? Fördumningen galopperar i dödens, den travar inte.

Pernilla Månsson Colt, Anne Lundberg och Magnus Broni gör nu ett program som är så långt ifrån det Brittiska originalet det går att komma. Eller? Kanske står väggkalender med samtliga experter lättklädda på tur? Då kan man med hjälp av APPEN gissa vilken typ av underkläder respektive expert föredrar? Bara en tanke.

NEJ, Antikrundan. Dags att hitta nya researchers! Kejsare Qianlong regerade mellan 1736-1795. Vad får ni allt ifrån? Spotify och Google? Källgranska! Eller hitta duktigare konsulter. Vi finns! :-)

Nej, Antikrundan. Kejsare Wanli regerade mellan 1573-1619. Svenska folket tror på er så skärp er.

---------------------------------------------------------------------------------

Äntligen har jag fått till ett besök på Brösarpsmässan! Det krävdes en flytt till Skåne för att det skulle bli av och väntan var väl värd det. Vilken skön mässa! Liten, intim och föremål av genuin karaktär. Total frånvaro av någon känsla av bajsnödighet, om uttrycket ursäktas. Opretentiöst, och ändå bara så rätt. En fantastisk antikmässa i lilla Brösarp, runt 700 invånare, i Skåne. Hur gick det till, att få tusentals människor att vallfärda under ett par dagar? Eldsjälarna bakom mässan lär vara anledningen till den 26-åriga succén, med nestorn varandes Jan-Erik Öhgren samt Christian von Grothausen.

Thomas Schulman Antikviteter hade en trevlig monter a lá mancave, med allt från däckstol i mahogny till bättre skandinavisk konst. Schulman åker med glädje från Helsingfors till Brösarp för att delta.

 Alltid högkvalitativa Galleri Donner i säljartagen(?) framför ett av mässans vackraste föremål, ett sublimt 1700-tals kakelugnsimiterande skåp (i trä). Donner och Schulman delade monter.

Lena/ Lenkos bygger monter. Alltid roliga och känsligt utvalda föremål hos henne. Idog mässutställare!

Mässans i mitt tycke snyggaste monter, mest byggt på fantastiska föremål, med spralliga Sverige-vännerna, paret Bo och Annette, Riisgaard och Hjorth Antikviteter från Danmark. Inredarnas våta dröm.

Kallmålade Wienerbronser en masse och ett ymnighetshorn av annat godis. Bo hade samlat i många år och nu beslutat för att sälja. Kvalitén på denna samling var outstanding! Ett samlarområde som för övrigt till stor del idag är förstört av förfalskningar. Något Bo också konstaterade lakoniskt.

Ytterst udda föremål till salu hos Chesterman & Dotter från Hammenhög; en vette föreställande en orre, sannolikt 1800-tal, men med de något bisarra tilläggen, två hullingförsedda små järnspjut. Min teori är att det var någons fantasi om att en "kroknäbb", rovfågel eller större uggla alltså, som skulle slå orren i tron om att få ett skrovmål. Men i stället spetsas av spjuten och kunna dödas av vettens ägare. Jag gissar att idén aldrig bar frukt. 

När en 1700-talssoffa har en stoppning/stomme av finaste skinn som visas ovan, då tar man bort kuddarna för att visa härligheten! Till salu hos hårt arbetande Bergtagen Design från Sala.

Vad kan vara härligare än att höra två eldsjälar till handlare upphetsat låta två 1700-tals halmaskar mötas, för första gången sedan tillverkningen, någon gång samtidigt med franska revolutionen? Jan-Erik Öhgren i samtal med Déjà Vu Antik från Uppsala. De kände båda till konstnären bakom de vackra halmaskarna; Johan Martin Rommert från Ronneby.

Att gå runt på Brösarpsmässan och lyssna på all kunskap och kärlek till föremålen är stort. Melankolin är dock aldrig långt borta. Flera av de äldre handlarna, kunskapssprängda, uttrycker uppgivenhet när de konstaterar att ingen i familjen kommer efter, för att ta över verksamheten...

Ett annat ämne som diskuterades både i Brösarp och i Älvsjö är Älvsjömässans korta inflyttningstid. Flera utställare har hoppat av Älvsjö av detta skäl. Hasse Larsson från Halmstad är ett exempel på just detta. Han har alltid haft fantastiska montrar i Älvsjö, men det är historia nu. Då får man åka till Brösarp i stället! Sten i Mellerud är ytterligare en handlare som har fantastiska föremål med hög kärleksfaktor. Sten ställer dock fortfarande ut i Stockholm.

Hasse Larssons som alltid spännande monter. En odyssé bland mässingsstakar från 1500- 1700-tal, exotisk tamburmajor och höghjuling för barn, som cyklades iväg första öppningsdagen.

Mässlokalerna har varierat genom åren. Nu står utställarna på tre olika platser, med ett par minuters promenad mellan. En byggnad innehåller också möbelkonservatorer, kakelugnsbyggare och byggnadsvård. Jag längtar redan efter nästa mässa!

Förvisso dyker katter upp även bland brösarpshermelinerna, så faktiskt också denna gång. Men -till skillnad från nedanstående historia; i Brösarp bad man utställaren ta ut felande objekt så fort de(t) dök upp, -och förhindrade därmed eventuella upprörda känslor/skandaler, -utställaren möjligen undantagen.

__________________________________________________________

Thomas Ekström, stolt vinnare.

Fredagen den 26 april gick ett mail iväg till SKAF:s (Sveriges Konst- och Antikhandlareförening) cirka 51 medlemmar. Avsändare var föreningens ordförande; Silvernestor Jan Ribbhagen.

Flera fåglar viskade till Antikmonologen, som råkar vara ornitolog, om detta mail. Det ser i sin helhet ut som följer:

"Till medlemmarna i SKAF

Som flera av er kanske har uppmärksammat har det pågått diskussioner om
det bord av Uno Åhrén som Stockholm Modern/Thomas Ekström (invald som
medlem i SKAF på prövoår i början på 2019), presenterade på Antikmässan
i februari.
Bordet av Uno Åhrén som varit utställt på Världsutställningen i Paris
1925 salufördes på Antikmässan som om det vore originalskick. Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström.
Att föremål är restaurerade eller kompletterade är inte felaktigt, men
skall tydligt framgå i den information som ges till kunder och andra
intresserade.
Stockholm Modern/Thomas Ekström har under och efter Antikmässan medvetet
undanhållit uppgifterna om att bordsskivan är kompletterad. Han har
också på direkta frågor från styrelsen undvikit att svara vilket
föranledde styrelsen att bjuda in Thomas Ekström till ett möte där han
själv fick redogöra för bordet.
Den uppstådda bristen för förtroende skingrades inte under mötet utan
styrelsen ser
fortfarande allvarligt på det sätt som Stockholm Modern/Thomas Ekström
valt att kommunicera om bordet av Uno Åhrén och den nytillverkade
bordsskivan.
Som konsekvens av detta har styrelsen fattat beslutet att inte låta
Stockholm Modern/Thomas Ekströms provmedlemskap i Sveriges Konst  &

Antikhandlareförening övergå i ett ordinarie medlemskap utan istället

med(sic.) avsluta medlemskapet.

Styrelsen vill passa på att påminna föreningens medlemmar om att vikten
av moral och etik(sic.) är grundläggande för medlemskap.
Styrelsen vädjar och uppmanar samtliga medlemmar till att förstå den
yttersta vikten av transparent föremålsinformation och att arbeta för
trovärdighet men likaså kollegial trevnad.
På årsmötet som är planerat till tisdagen 14 maj 2019 kommer styrelsen
att tala om föreningens regelverk kring överträdelser av etik och moral,
transparens och trovärdighet. (sic.)
Återkom gärna till undertecknad om ni har frågor eller funderingar.
Vänliga hälsningar
Ordförande
Jan Ribbhagen"

Foto: Stockholmsmässan.

Reflektioner kring mailet; 
Oj, har det pågått diskussioner kring Åhréns bord sedan Älvsjö Antikmässa!? Det är endast dryga två månader sedan mässan ägde rum. Många måste ha haft dubier redan i ett initialt skede.
Oj, har SKAF ett "prövoår"? Det var sannerligen en nyhet.
Oj, vilka hårda formuleringar från Ribbhagens/Styrelsens(?) sida. Exempelvis: "Efter
Antikmässan har det framkommit att bordets skiva är nytillverkad på
uppdrag av Thomas Ekström"; Inte en millimeter till övers för ifrågasättanden.

Bild från den svenska moderna boudoiren på Parisutstännigen Arts Decoratifs 1925. Ifrågavarande bord skymtar till höger, framför dagbädden. Från Stockholm Moderns instagramkonto.

Den 8 februari, veckan före Antikmässan i Älvsjö, skrev Thomas Ekström, personen bakom Stockholmmodern, under kontot  "stockholmmodern" på Instagram om Uno Åhréns bord
:
"A designhistorian scoop, the lost table from #UnoÅhrén’s boudoir at the Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes 1925 ( #parisexhibition1925 ) will be presented and for sale by stockholmmodern as one of the objects of the desire we will present at the Stockholm International antique fair next week. Manufactures by #ABMobilia and #HermanBergman this #sthlmmodstock piece have though(sic.) to be missing since it was sold at #NordiskaKompaniet’s gallery in Paris in the late 1920’s. And it was not until recently it was brought back from France to Sweden. Take the chance to see this amzing(sic.) table from #theholygrail of swedish designhistory. 🙏 DM for details".

Antikmonologen pratade med Thomas Ekström (TE) per telefon måndagen den 29 april.
Jag frågar vad han har för kommentar till SKAF:s uteslutande och till det faktum att bordet salufördes som varandes i originalskick i Sveriges största och möjligen exklusivaste Antikmässesammanhang.
-Bordet såldes före mässans öppning. Jag fick inte diskutera bordets skick, både på kundens och konservatorns begäran.
Personen som utförde arbetet på bordet -Ekström vill inte säga vem- ville inte stå för detta, men ändrade sig i ett senare skede. Köparen av bordet har hela tiden varit fullt införstådd med att bordsskivan var utbytt, understryker Thomas.

Ekström påpekar att han inte vill bli omskriven. Något Antikmonologen har förståelse för. Desto större anledning att räta ut frågetecknen från början.

Om man sex dagar före Mässan med stort M utmålar ett föremål i ens ägo som "the holy grail of Swedish designhistory" och skriver att [det] "will be presented and for sale… at the Stockholm International antique fair next week", så bör man förvänta sig extremt högt ställda förväntningar på autenticitet och korrekt katalogisering samt dito marknadsföring.

Egen Oscar.

Problemen med 2019:s vinnardyrgrip är flera och lägger sig på en nivå lägre än Kristianstads vattenrike. Vilka utser Collector Awards (CA), som man möjligen något o-modest kallar "Antikbranschens alldeles egna Oscarsgala"? Följande grupp, enligt Antikmässans infosida:

Ej uppdaterad lista sedan 2018. Någon annan jury finns ej angiven, så vi får anta att Lars-Yngve, som gick bort 2018, faktiskt sitter på väl vald plats annorstädes och skakar på huvudet åt eländet. (Stark supporter till Antikmonologen som han var).

Juryn utgörs av idel kända Antik-habitueer. Så till den grad att det blir till en stor soppa. En stor Ryggkliarklubb av vänner och -sannolikt även- mindre goda vänner. Varje år ska nya människor spotlightas, kindpussas och upphöjas. I denna lilla bransch torde diskussioner, avund eller missunnsamhet och gamla affärer i många fall utgöra hinder högre än Kebnekaise. -Eller tvärtom; medvind och utförslöpor. Juryn utgörs av ett gäng duktiga antik- och konstkännare som i flera fall korsat vägar och umgåtts sedan 1970-talet. Så mycket kunskap skall finnas i juryn att Olle ska motas långt innan grinden skymtat, det vill säga att eventuella felaktigheter skall upptäckas i ett tidigt skede. Att sedan juryn utser ett föremål till "Årets Dyrgrip" med pukor, trumpeter och kindpussare i kö bakom filmteam, bloggäng och journalister; Då ska man jädrar i min lilla låda ha torraste fnösket på och runtom fötterna. Att det mycket hårt formulerade mailet till SKAF:s medlemmar är undertecknat av Jan Ribbhagen, ordförande i SKAF, tillika jurymedlem i Collectors Awards, gör ju inte direkt affären mindre delikat.

Borde inte juryn för Collectors Awards ha upptäckt den nya bordsskivan, särskilt beaktande nominering till mässan mest upphöjda föremål? (Detta sagt utan att själv ha sett bordet, annat än på bild). Att ingen av de elva(?) experterna i CA:s jury sagt ifrån är ytterligare en spik i kistan, på väg mot Kungens Kurva och de platta paketen. På kistan står det "förtroende" skrivet.

Syftet med Collector´s Awards är att främja konst- och antikbranschen stod det visst någonstans.

--------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Att Antikmonologen publicerar ett internt mail kan möjligen ifrågasättas. Då bör påpekas att undertecknad har kontaktats från flera håll, av ett flertal medlemmar och flera andra, om innebörden i detta mail. Dessa källor/personer anser uppenbarligen att mailet och/eller innehållet i detsamma har allmänvärde och ska läsas utanför kretsen av de 51 medlemmarna.

Att ett föremål ställs ut på en större mässa eller lånas till en utställning i så kallat "finare sammanhang" är oftast starkt värdeförhöjande och ett känt faktum för aktörer i konst- och antikbranschen. Dock ska "allt vara till salu" på Antikmässan. Det är en etablerad Antikmässedevis sedan många år.

Thomas Ekström delade monter med Richard Thunér under Älvsjö Antikmässa 2019.

Thomas Ekström har delgetts ovanstående text och även till dels redigerat den.