Uppsala Auktionskammare säljer enligt uppgift guld och vita stenar

Antikmonologen fick ett mail för ett par dagar sedan:

"Det är med sorg, jag nu har tagit ett beslut att jag inte mer kommer kunna handla på vare sig Uppsala auktionsverk eller Bukowskis.

Jag har varit i branschen i nästan 30 år, och det som skett de senaste 2 åren hos några av de "största" och mest "respekterade" auktionshusen i Sverige, är under all kritik. Det är i mina ögon ett medvetet, bedrägligt och kriminellt förfaringssätt som de har börjat anamma.

Vad jag talar om, som nu förhindrar mig att agera köpare, är deras medvetet flagranta sätt de katalogiserar objekten de har till försäljning. Särskilt Uppsala Auktionsverk. De utger sig för att ha expertis, men katalogiseringen visar att det inte finns någon expertis överhuvudtaget, eller så har man medvetet infört ett katalogiseringssystem som frånsäger sig allt expertisansvar och inte nog med det det verkar finnas en affärsidé bakom sättet de katalogiserar objekten på. 

Är man ute efter att vilseleda köparna och se till sin egen stora "Mammon"? Under de senaste 2 åren har jag sett att ansvaret och expertkatalogiseringen bara blivit sämre och sämre. Att den lilla auktionsfirman " Ur och skur" i Norrland (påhittat) pga av bristande kunskap, skriver typ: tallrik, Kina? är väl så förståeligt, då de inte utger sig för att kunna eller vara expert, utan säljer allt som kommer in till dem under en månad. Men att exempelvis Knut Knutsson med expertstab nu har börjat medvetet att inte vara konforma och ansvarstagande i sina katalogbeskrivningar, ser jag mer som ett medvetet bedrägligt beslut för att vilseleda och sälja på sina köpare så mycket som det går och samtidigt friställa sig själva från allt som helst ansvar. Jag ser 100 tals exempel månad ut och månad in, och nu när senaste auktionen publicerades på nätet från Uppsala blev det droppen för mig".

Mailet är längre men detta är inledningen som är citerad helt utan redigering från Antikmonologens sida.

Tisdag den 14 april håller ett av Sveriges största auktionshus, Uppsala Auktionskammare, UAK, "Onlinekvalitetsauktion". Man har för avsikt att sälja 1017 objekt i denna Kvalitetsauktion, online. Avdelningen "Smycken och Preciosa" innehåller 22 utrop. Låt oss titta närmare på några av dessa.

Nr 59: "Enligt uppgift guld...samt röd sten".

Att ett av Sveriges största auktionshus skriver "enligt uppgift guld" och "röd sten" om beståndsdelar i ett smycke som har en värdering på 6.000-8.000 kronor år 2015 i Sverige är beklämmande. Om er lokala matbutik skulle skriva "Enligt uppgift oxfilé", så betvivlar jag att särskilt många hekton skulle säljas av ifrågavarande produkt. Hänget såldes för 6.000 kronor, oxfilén förblev osåld.

Försäljare på svenska motorvägsparkeringar utgör ett problem i dessa tider. Det rör sig också "enligt uppgift" om guld.

Nr 117:"...flertalet små diamanter samt en större grön sten"

Att ett av Sveriges största auktionshus skriver "en större grön sten" om beståndsdel i ett smycke som har en värdering på 5.000-6.000 kronor år 2015 i Sverige är pinsamt. Klubbades för 11.000 kronor.

Gröna stenar, dvs grön fluorit, 40 kr styck. Foto: stengarden.com

Nr 124: "... besatt med lila sten".

Att ett av Sveriges största auktionshus skriver "lila sten" om beståndsdel i ett smycke i en kvalitetsauktion år 2015 i Sverige är oseriöst. Såldes för 2.400 kronor.

Ett drygt halvkilo lila stenar; 25 kronor på Lagerhaus.

Nr 163: "Besatt med röd sten samt..."

Om utrop 163 inbegriper samma typ av röda sten som åsyftas nedan är oklart. Nedanstående tiara har ett lägre pris än UAK:s utrop 163, närmare bestämt 49 kronor. Då får man emellertid fem stycken röda stenar samt även själva tiaran på köpet, till det facila priset 49 kronor. På Buttericks på Drottninggatan i Stockholm. Nr 163 såldes för 2.200 kronor.

Foto: Buttericks

Nr 395: "...besatta med lila stenar..."

Lila stenar från Lagerhaus eller Uppsala Auktionskammare? Hmm, svårt val... Nr 395 klubbades för 6.000 kronor.

Nr 396: "Besatta med röda stenar..."

Röda stenar från Buttericks eller Uppsala Auktionskammare? Hmmm, få se nu..? 396 såldes för 1.900 kronor.

Nr 397: "Besatta med ljusa stenar..."

Besatta med ljusa stenar. Nr 397 klubbades för 3.600 kronor. Här är fler ljusa stenar till salu:

Foto: alltisten.se

Nr 398: "...besatta med vita stenar... besatta med lila stenar... och gröna stenar"

Oj, vad många stenfärger det finns! Vid regnbågens slut finns dessutom en skattkista. Nr 398 såldes för 1.200 kronor.

Sjunken skatt? Foto: Freepik.com

Nr 429: "Sten, troligen jade."

Troligen jade. Såldes för 24.000 kronor. 8 ggr lägsta utrop.

Nr 432:"Troligen agat...".

Troligen agat. Och alternativen är..? Plast, glas eller vad? Såldes för 32.000 kronor. 32 ggr lägsta utrop.

Nr 717: "...besatta med röd sten...besatta med röda och gröna glasbitar", sålt för 1.600 kronor.

Uppenbarligen har UAK haft påtagliga problem med att precisera exakt vilka "stenar" man haft att göra med. Som Antikmonologen påpekat oräkneliga gånger, är bruket av en adekvat och stringent terminologi av yttersta vikt vad gäller katalogisering av föremål som utlyses till försäljning. Att då skriva "sten" med vag färgbeskrivning om densamma hör möjligen hemma på Buttericks eller i värsta fall hos litet provinsiellt auktionshus, men inte hos ett dylikt som slår sig för bröstet och omsätter hundratals miljoner kronor per år. Grundat på ambivalensen UAK haft vidrörande "stenars" äkthet, så uppstår ju frågor om hur äkta de stenar som i katalogen kallas för just diamanter/briljanter med mera de facto är. Har man i de "äkta" fallen helt förlitat sig till säljarnas utsagor om eventuell äkthet/ antal carat/ guldvikt etcetera, utan att själva undersöka fakta? Det verkar onekligen så. Hur ser ansvarsbiten i så fall ut? Är UAK:s ansvar bortavtalat månne? Och förresten, vadå ansvar? Det är ju stenar och guld enligt uppgift vi diskuterar. För dylika ämnen krävs väl inget ansvar?

Certifierad ljusskygg gemmolog, eller inte?

Under rubriken SMYCKEN OCH PRECIOSA står på UAK:s hemsida skrivet:
"För din trygghet och för bästa försäljningsresultat samarbetar vi med certifierade gemmologer och våra visningslokaler är norra Europas modernaste och säkraste".

Antikmonologen undrar exakt vilka certifierade gemmologer som katalogiserat ovanstående färgade stenar och möjliga guld? UAK har 24 mörka kavajer med ägare på sin hemsida, i medarbetarstaben. Hur många av dessa är certifierade gemmologer? Enligt uppgift inte jättemånga.

Diskuterade "ädelstensutrop" utgör köparens marknad. Ju kunnigare köpare desto roligare för denne. Säljaren däremot är utlämnad till resonemanget "låt marknaden avgöra priset". Auktionshuset lägger ned en minut eller två på varje katalogisering och sätter ett ofta extremt lågt utropspris. Dels för att spara tidsåtgång på katalogisering/bläddring i böcker-nåja, sannolikt googling i detta fall -och dels för att som tidigare diskuterats, använda det låga utropspriset som ett lockpris. Alltså är den kunnige köparen en vinnare och säljaren en förlorare. Just ja! Det var ju ytterligare en aktör inblandad; Kommissionären, alltså UAK, som tar i runda slängar 25% på klubbat belopp av säljaren och köparen. Det tar man för sina kunskaper och allt arbete man lägger ner på katalogiseringar med mera. Eller som det står på UAK:s hemsida: "Går du i säljtankar? Uppsala Auktionskammare har alltid en bra lösning för dig... Våra framgångsrika försäljningar grundar sig på våra framstående experter och vårt gedigna kontaktnät av köpstarka kunder över hela världen. Uppsala Auktionskammare ligger i bräschen i den svenska auktionsbranschen...Kontakta oss för kostnadsfri rådgivning och värdering – det lönar sig!
 -Må så vara, men för vem lönar det sig egentligen, UAK?

Nr 374: "17/1800-tal". Antikmonologen menar 2000-tal. Sålda för 2.600 kronor.

Hur Uppsala Auktionskammares Onlinekvalitetsauktion för april ser ut i övrigt är utgör -ytterligare- ett lågvattenmärke i svensk auktionshistoria. Den orientaliska avdelningen utgör nästan exakt 20% av hela auktionen och är ett sammelsurium av icke-ställningstaganden/godtycklig-oprecis-vag terminologi och ny keramik.

Hela "Onlinekvalitetsauktionen" innehåller 14 stycken "enligt uppgift", 22 stycken "möjligen", 28 stycken "troligen" och fyra stycken "sannolikt". Värde-skillnaden i språklig bemärkelse, om sådan avses, mellan troligen-möjligen-sannolikt är här okänd för Antikmonologen.

Nr 186: Skulpturer, fyra stycken (undersidor), "Afrikana. Bl.a. enligt uppgift "Mendi", Sierre Leone". Sålda för 400 kronor.

Var har Yrkesstoltheten, Ansvarskänslan, Kunskapen, Fingertoppskänslan och den faktiska Kärleken till föremålen tagit vägen? Dessvärre verkar alltihop vara inlåst i något trångt utrymme, typ ett bankfack, och nyckeln ha kommit bort. Sedan länge.

Nr 689: "Tallrikar, Kina Porlin(sic), Qianlong(1736-1795), utrop 2.000-3.000kr". Antikmonologens katalogisering vore: Kina, cirka år 2000, inget för en kvalitetsauktion. Sålda för 2.200 kronor.

Den enda(?) organisation som i en idealisk(?) värld skulle kunna ifrågasätta UAK:s bristfälligheter, Sveriges Auktionsföretags Förening, skriver bland annat på sin hemsida under rubriken Föreningens ändamål: "att värna och utveckla goda affärsseder inom auktionsbranschen. Vidare: Till medlem av föreningen kan antagas auktionsföretag som anordnar katalogiserade antik- och konstauktioner med hög kvalitet". 

Dags att överväga en reviderad medlemsförteckning i Sveriges Auktionsföretags Förening månne? 

Förtroende. Det är ett vackert och viktigt ord i svenska språket.

För övrigt anser jag att Raif Badawi omedelbart skall friges. 

Fotnot:
Författaren av ovanstånde delvis publicerade brev har godkänt publiceringen.

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20150414
http://www.mitti.se/polisen-varnar-for-guldsaljare-2/

Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå

Friande dom föll den 16 september i Uppsala Tingsrätt i målet vidrörande Artskyddsbrott. Åklagaren anförde följande:
Auktionskammaren har uppsåtligen eller av oaktsamhet i sin näringsverksamhet på sin online auktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning i vart fall femton stycken föremål av bearbetade elfenbetar trots att det inte varit tillåtet. Auktionskammaren har saknat CITES-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna från bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. 
Auktionskammaren har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten eller brottet är begånget av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda Auktionskammaren eller fatta beslut på Auktionskammarens vägnar.

Aktiebolaget Uppsala Nya Auktionskammare (UAK) har uppsåtligen eller av oaktsamhet på sin Onlineauktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning föremål av bearbetade elefantbetar trots att det inte varit tillåtet. Aktiebolaget har saknat cites-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Lagrum
29 kap 2b § 1 st 4 a) miljöbalken

Offentlig försvarare/ombud för Uppsala Nya Auktionskammare var Jan-Mikael Bexhed (pappa till Uppsala Auktionskammares VD, Magnus Bexhed).

Glada gamänger. UAK:s ägare Knut Knutson och UAK:s försvarare Jan-Mikael Bexhed, pappa till UAK:s VD Magnus Bexhed. Foto: StureplanFinest.

Antikmonologen skrev den 25 aug 2013: "Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- ELLER 1900-tal, - Har någon hört om Cites?!" Begreppet "1900-tal" sträcker sig som bekant från år 1900 till år 1999.

UNT den 2 sep 2014.

"... och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna." 

Ett urbota dumt påstående för den i antikbranschen initierade.

Ur Tingsrättens dom 16 september 2014: "Oaktat frågan om bevisbördans placering konstaterar tingsrätten dock att det inte finns någonting i den bevisning som åklagaren har åberopat som på något sätt motsäger uppgifterna i Charlotte Widenfelts vittnesmål angående föremålens ålder. Auktionskammaren har därmed genom vittnesförhöret med Charlotte Widenfelt styrkt sitt påstående att samtliga föremål som talan avser är bearbetade före den 3 mars 1947. Detta innebär att de genom antikundantaget är undantagna från CITES-förordningens förbud mot att saluföra eller inneha föremål av elfenben för försäljning, och att Auktionskammarens agerande i denna del inte utgör ett brott mot miljöbalkens bestämmelser".

Vidare ur domen: "När det gäller de föremål som är aktuella i målet var det Charlotte Widenfelt som gjorde den andra bedömningen. Hon ansvarar för Auktionskammarens orientaliska avdelning och är expert på denna typ av föremål. Charlotte Widenfelt har lång erfarenhet av antikbranschen och har specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten. (Antikmonologens understrykningar). Charlotte Widenfelt har uppgett att hon tittar på hur ett föremål har bearbetats, vilket motiv det har och på dess patina när hon åldersbestämmer ett föremål. Hon känner till att det förekommer försök att patinera nytillverkade föremål för att få dem att se äldre ut, och hon har studerat detta för att kunna ske skillnaden mellan dessa föremål och sådana som är gamla. Charlotte Widenfelt har vid förhandlingen uppgett sig känna igen alla de föremål som målet gäller. Hon har uppgett att hon kommer ihåg föremålen och att hon bedömt att samtliga är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Hon är säker på sin bedömning att inget av föremålen är bearbetade efter 1925".

"Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen".

Ett anti-intellektuellt påstående.

Vidare ur domen: "Både Magnus Bexhed och Charlotte Widenfelt har uppgett att anledningen till att man i katalogen varit relativt svepande i sina uppgifter avseende föremålens ålder är att många kinesiska köpare anser det vara mycket viktigt om föremålen är tillverkade före eller efter 1912 (då gränsen går mellan Qing-dynastin och Republiken Kina). Eftersom hantverkstraditionen inte förändrades så mycket under denna tid kan det vara svårt med en exakt bedömning av när föremålet är tillverkat, och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna. Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen."

SvT:s information om Widenfelt i egenskap av Antikrundan-expert, som ligger online samma dag som friande domen föll, har följande information:

Expert Charlotte Widenfelt, gift med UAK:s ägare Knut Knutson

Jag citerar Sveriges Televisions utlåtande om Widenfelts arbete där i 25 års tid: "Charlotte är expert inom konsthantverk, keramik och silver". Inte ett ord om någon orientalisk inriktning, -inte ett riskorn. Uppsala Tingsrätt friar UAK från anklagelse om artskyddsbrott, grundat på att Charlotte Widenfelt utger sig för att ansvara för Auktionskammarens Orientaliska avdelning och har "specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten". Widenfelt har enligt Antikmonologens förmenande aldrig, sedan 1991, värderat ett enda orientaliskt föremål i  Antikrundan. -Det torde börja kännas ganska frustrerande efter 25 års uträttat värv, -med orientalisk inriktning. De experter som värderar orientaliskt i Antikrundan är Björn Gremner och i sällsynta fall Anette Granlund.

Sveriges Handelskamrar nämner inte med ett ord att Charlotte Widenfelt kan någonting om Orientaliskt konsthantverk:

Inte ETT ord om orientaliskt.

Det är så med brottmål att det är åklagaren som måste styrka brott. Det menar domstolen att åklagaren inte lyckats med och det är förstås svårt att visa att föremålen omfattas av förbudet om man inte kan förebringa något slag av teknisk bevisning. Nu verkar det ju inte heller ha förekommit ens någon vittnesbevisning om deras ålder utan UAK:s uppgifter har fått stå helt oemotsagda. Man till och med bad den anklagade själv om att intyga hur oskyldig man var. Då går det inte att fälla. Man bad vargen vakta fåren. Ungefär som när Henrik Schyffert ringde Tullen i Helsingborg och bad dem släppa förbi ett gäng "kanonkillar" i en folka-buss. Schyffert ringde för ett humor-program i P3. Konsekvenserna för domen i Uppsala är enormt icke-humoristiska; En viktig distinktion. Trots avsaknad av brotts-styrkan från åklagarsidan, känns det oerhört ledsamt att ett svenskt domstolsväsende kan acceptera denna drift med rättstänkande. UAK definierar de facto sitt eget "Antikundantag".

Funderar för övrigt på att dra på mig ett tomteskägg och anmäla mig till Knut Knutsons föredrag i Stockholm i morgon; Förändringar i auktionsbranschen; - torde bli initierat. 


Källor i urval:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://www.unt.se/uppland/uppsala/infor-ratta-for-elfenbensauktion-3336056.aspx
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/04/bruun-rasmussen-skadeskjuten-elefant.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/05/crying-buddha-sold-at-woolley-wallis-in.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/svensk-elefanthost.html
http://www.besiktning.nu/Inspectors

Östasiatiska Museet satsar kommersiellt- Paradigmskifte på Skeppsholmen

Under söndagen går svenska folket till valurnorna för att rösta på de människor som de anser ska styra Svea Rike. Antikmonologen hoppas att folk inser alla människors lika värde och inte faller för banal retorik eller främlingsfientliga tongångar.

Huvudstaden har dock mer underhållning att erbjuda. Har ni orientaliskt konsthantverk i byrålådan, som ni inte vet något om, så kan ni ta en sväng till Östasiatiska Museet (ÖM) på Skeppsholmen. Där har man nämligen Asienfestival med digert program, mellan klockan 12-16, under valsöndagen.

Bakluckan på en bil: "Den mobila nostalgiinstallationen från Showa Little Antiques"

Den statliga institutionen Östasiatiska Museet tar in dels in ett externt, privatägt auktionshus; "experter från Uppsala auktionskammare (UAK) som tittar på dina antika saker", och dels tar man in en extern antikhandlare; "Björn Gremner, vd AntikWest, berättar om Falskt eller äkta. Vad är vad?". -Citat ur ÖM:s program för söndagens "Asienfestival".

Uppsala Auktionskammare är ett av Sveriges största auktionshus och omsätter tiotals miljoner kronor per år samt har minst fyra av sina anställda som "experter"/ medarbetare i Sveriges mest populära TV-program Antikrundan, i statliga Sveriges Television (SvT). Björn Gremner är sedan 25 år Antikrundans självklart utvalda vad anbelangar orientaliskt konsthantverk och dessutom i Sverige helt dominerande orientalisk antikhandlare med egna företaget AntikWest, etablerat 1971.

Från Östasiatiska Museets hemsida

Uppsala Auktionskammares e-mail till sina kunder:
Söndag 14 september
– Stor värderingsdag av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk.
Uppsala Auktionskammare är stolta över att, som enda auktionshus, få medverka vid Östasiatiska museets Asienfestival som äger rum nu på söndag den 14:e september. Våra experter finns på plats hela dagen för att svara på dina frågor kring asiatiska föremål samt utföra kostnadsfria värderingar.
Dessutom håller vår expert Knut Knutson ett spännande och lärofyllt föredrag ”Kinesiska Skatter –
en ny och gammal marknad”. Föredraget äger rum kl. 15:00. Missa inte denna chans att få lära dig
mer om den mycket explosiva auktionsmarknaden för kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk.
Fri värdering
Har du frågor om asiatiskt porslin och konsthantverk eller kanske ett föremål du har funderingar kring? Har du kanske en oanad dyrgrip hemma? Missa då inte detta tillfälle att få träffa våra experter och visa upp dina föremål. Våra experter kommer finnas på plats hela dagen för att både svara på dina frågor och för att utföra kostnadsfria värderingar. Varmt välkommen!

Tid: Söndag 14 september, kl. 12:00 - 16:00
Plats: Östasiatiska museet, Tyghusplan, Stockholm.
Pris: Entré 80 kr till utställningarna. Övrigt gratis. 

Undrar om värderingarna kostar något? (Antikmonologens understrykningar).

Från Östasiatiska Museets hemsida

Detta är intressant och sannerligen anmärkningsvärt. Annat var det när jag som tonåring för 30 år sedan satt i Östasiatiskas "väntrum" för att få de föremål man hade med sig bedömda, troligen med ymnig handsvett. Bedömda av någon anställd som man hade enorm respekt för, i bästa fall chefen själv, som då hette Professor Jan Wirgin. Om man så mycket som insinuerade att man ville ha ett föremål värderat (inte bara tids- och ursprungsbedömt), så blev det onda ögat och en tirad om att man minsann skulle gå någon annanstans. Med annanstans avsågs då det "onämnbara", nämligen något så vulgärt som en kommersiell institution i form av ett auktionshus. På den tiden och till stor del även idag, anses det nämligen ofint eller till och med tabu bland Sveriges museer, att diskutera föremåls värden i kalla siffror. Men nu tycks det ha vänt.

Pengar verkar plötsligt ha blivit intressantare för Östasiatiska Museet, med två stora kommersiella aktörer på plats för att bistå allmänheten under "Stor värderingsdag" och nota bene, ävenledes bistå Östasiatiska Museet. Efter att ha presenterat mig som skribent för Antikmonologen intervjuade jag Chefen för museet, Michel Lee, per telefon under fredagseftermiddagen (12 september).

Mr Michel Lee. Foto: SMVK

Jag lyckades få tag på Mr Lee under hans lunch (sorry!) och frågade hur man resonerat, när man beslutat att invitera ett auktionshus och en antikhandlare under museets vingar, för att bedöma antikviteter? Den engelskspråkige Mr Lee klargjorde att alla dylika frågor skulle jag ta med museets Programansvarige, Petri Tigercrona. Men det är ju du som är chef replikerade jag.
-Betalar ni Uppsala Auktionskammare och Björn Gremner för deras närvaro på söndag, undrade Antikmonologen.
-Nej, ingen betalar någon, svarade mr Lee.
-Hur såg urvalsprocessen ut, vid valen av dessa specifika externa aktörer, undrade Antikmonologen vidare.
-Mr Lee avböjde bestämt att svara på dessa frågor och hänvisade oupphörligen till sin Programansvarige, Hr Tigercrona.

På frågan om mr Lee känner till Cites-förordningen blev svaret till min förvåning nej. Jag upplyste då vad den handlar om, varpå mr Lee sade att det kände han ju till. På frågan vad syftet skulle vara för ÖM, med dels ett auktionshus och dels en antikhandlares närvaro under Asienfestivalen, svarade mr Lee att han ville upplysa allmänheten om dels deras föremål och dels problematiken med just elfenbensföremål och liknande material. -En snabbt greppad hantering av intervjun, av mr Lee, må jag säga. På frågan om mr Lee kände till att miljöåklagare för ett par veckor sedan valt att åtala Uppsala Auktionskammare för just Artskyddsbrott, svarade mr Lee att det hade han ingen aning om. Jag förklarade att så var fallet, att förhandlingar hållits i Uppsala Tingsrätt och att dom faller inom snar framtid. Mr Lee hänvisade återigen till sin Programansvarige och underströk dessutom att bara för att UAK skulle närvara under söndagen, så innebar inte det att ÖM minsann hade överseende med något artskyddsbrott. Antikmonologen tackade för intervjun.

Efter samtalet med chefen för ÖM har Antikmonologen sökt både Petri Tigercrona och Chefen för det Hele, Överintendenten/Chefen för Statens museer för Världskultur, Sanne Houby-Nielsen, både per telefon och per mail. Dessvärre helt utan gensvar.

"Världskulturmuseerna vill bidra till att göra dagens värld mer begriplig genom vår kunskap och våra perspektiv. Föremålen som förvaltas vid Världskulturmuseerna kommer från alla världens hörn och representerar flera tusentals år av mänskligt skapande och kreativitet. I dialog med våra besökare vill vi bejaka världens mångfald och på så sätt bidra till en hållbar global utveckling" (Från SMVK:s hemsida).

Under lördagen, 13 september, intervjuades före detta chefen under många år för Östasiatiska Museet, Professor emeritus, Jan Wirgin i telefon. Den alltid lika ämable Professor Wirgin är den borne diplomaten men noterar att det aldrig hade kunnat hända på hans tid, att ett auktionshus eller en handlare hade kommit till Museet för att värdera eller expertisera. Han hade förvånat sett eventet omskrivet, redan innan Antikmonologen ringde.
-Visst, på min tid kände jag alla och hälsade på hos många aktörer, men inget mer än det, säger Professorn. Han understryker att han inte vill trampa på någons tår. Jag försäkrar professorn om att jag inte vill förmedla något som helst tåtramp och tackar så mycket för samtalet.

Från Östasiatiska Museets hemsida. Notera att AntikWest ej omnämns här.

Eftersom Uppsala AK i sitt utskick skryter om att de är enda utvalda auktionshus undrar vän av ordning varför exempelvis Bukowskis eller Stockholms Auktionsverk/Lauritz.com exkluderats från Asien-festivalen? Dessa auktionshus vill nog också ragga försäljningsuppdrag på Östasiatiska Museet, gissar jag. Det ligger liksom i sakens natur. Notabelt är till yttermera visso att man i UAK-utskicket skriver att "våra experter finns på plats hela dagen". Det är ett känt faktum att UAK inte har någon expert på kinesiskt/orientaliskt porslin. Det är heller inte expert Knutsons område, vilket han själv påpekar. UAK skriver på sin hemsida: "Till vår hjälp vid bedömningar och värderingar av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk har vi ett antal internationella externa experter som besöker oss vid ett flertal tillfällen varje auktionssäsong". Innebär detta att UAK kommer att hyra in externa internationella experter för söndagens värderingsfestival på ÖM? Katalogiserar samma experter både orientaliskt konsthantverk och fågelkonst? Frågorna hopar sig. Det är under alla omständigheter väldigt vänligt av UAK att genomföra samtliga värderingar och expertiseringar gratis på Östasiatiska Museets Asienfestival.

Leker med tanken på att Nationalmuseum eller Moderna Museet skulle ta in ett av de största auktionshusen för expertisering och "stor värderingsdag". Ett auktionshus och samtidigt Claes Moser eller Verner Åmell. Varför inte allihop, enligt devisen the more, the merrier?!  Jag tror det skulle bli drag under galoscherna.

Som en trogen läsare av Antikmonologen uttryckte det häromdagen;
Östasiatiska har numera blivit extremt perifert, underordnat den mångkulturella överrocken där subkulturella tendenser i till exempel Mexico Citys slum har högre värde och behöver förklaras mer än tusenåriga högkulturer, eftersom någon tror att det är sociologiskt relevant i nuet... Allt medan Stockholm bygger två, inte en, nya superarenor för miljardbelopp med dåliga publiksiffror, samtidigt som Nationalmuseum nekas bygga ut sina lokaler, utan endast får bygga om. Fast museer drar mycket mer publik och turistintäkter. Se exempelvis på Hollands satsningar på Rijksmuseum och Mauriitshuis. Notera dessutom ironin i att Nobelstiftelsen ska få bygga ett jättekomplex där det idag står en K-märkt byggnad, bredvid Nationalmuseum, som inte fick bygga ut...

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Tankar om kultur med mera, anno valsöndagen den 14 september 2014.


Fotnoter:
UAK ägs av Knut Knutson.

Relevanta bloggar för förförståelse:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html

Källor:
http://www.varldskulturmuseerna.se/ostasiatiskamuseet/program/kalendarium/foredrag/asienfestival/

Uppsala Auktionskammare har återigen pippi; Hötorgspippi.

Harald Wiberg levde mellan åren 1908-1996. Han tillhör gruppen av 1900-talets skickligaste natur- och djurmålare.

Ovanstående akvarell är av Uppsala Auktionskammares expertstab utlyst till försäljning som ett autentiskt verk av nämnda Harald Wiberg. Detta i Uppsalas "ONLINEKVALITETSAUKTION" september 2014". 

"Tjäderspel i skymmning(?)(sic.)". Rättelsen gäller att följeavgift (droit de suite) medföljer köp av verket, INTE attribueringen. Dessvärre.

Utropet är satt till 3.000-4.000 kronor. Någon har redan bjudit över bevakningspriset, vilket innebär att den redan är såld. Vad slutpriset blir står än så länge skrivet i stjärnorna. Stjärnor endast synliga i och/eller över Uppsala stad.

Att målningen bjuds ut av Uppsala Auktionskammares "expertstab" är häpnadsväckande och upprörande. Något mer atypiskt för Harald Wiberg kan jag inte tänka mig. Heller inte något så bristfälligt målat med hans namnteckning på, för den delen. Att titeln är påskriven: Tjäderspel samt att signaturen Harald Wiberg är utförd av en helt annan hand understryker det idiotiska i att kvalificerade auktionshusanställda, tillika av handelskammaren auktoriserade värderingsmän, ger detta groteskt banala verk autenticitet som äkta. Jag tror att fem (5), av Uppsala Auktionskammares personalstab är utvalda av Sveriges Televisions populäraste TV-program Antikrundan, att expertisera svenska folkets föremål. Dags att se om sitt eget hus.

Målningen är så dåligt utförd på alla plan, att tanken på att en "förståsigpåare" någonstans, någonsin skulle kalla det för en Harald Wiberg, gör ont.

Denna påskrift a tergo (på baksidan) är skriven av samma person som signerat framsidan, vilket innebär att Harald Wiberg skulle ha skrivit om sig själv i tredje person.

Förfalskad namnteckning på UAK:s målning.

 Samma person har signerat fram- och baksida. Det är storstilat. Dock stämmer inte signaturen med hur Harald Wiberg NÅGONSIN signerat ett alster. Man behöver inte vara grafolog för att notera alltför flagranta diskrepanser.

Riktig signatur. Foto: heel-breaster2.rssing.com

Riktig signatur 2. Foto: Antikprat

Tror Uppsala Auktionskammare att det är positivt för marknaden att dylikt skräp "slinker med" i en "ONLINEKVALITETSAUKTION"?

Sveriges Auktionshus har ett oerhört tungt, tillika viktigt ansvar; Nämligen att göra sitt allra bästa för att tillse att det man säljer är riktigt-, initierat- och ärligt katalogiserat.

Det har man inte gjort här. Pinsamt, Uppsala Auktionskammare, pinsamt.

Cirka sex timmar efter detta blogginläggs publicering har UAK valt att avlägsna "Harald Wibergs Tjäderspel i skymmning (sic.)". Anledningen härtill är för Antikmonologen okänd.

Fotnoter:
När Antikmonologen bannlystes av Uppsala Auktionskammare: http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
Förra gången UAK hade pippi: http://antikmonologen.blogspot.se/2014/03/uppsala-auktionskammare-har-pippi.html
Med termen Hötorgsmåleri avses vanligen måleri av enkel, mer eller mindre massproducerad typ, som kan erhållas för en ringa kostnad.

Källa:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20140916/o:750/harald_wiberg#.VBMTbGPiu3P

Bruun Rasmussen skadeskjuten elefant

Det stora danska auktionshuset Bruun Rasmussen (BR) blev under måndagen (14 april 2014) dömt till böter på 75.000 danska kronor, för att inte ha levt upp till regelverket för handel med noshörningshorn och elfenben från elefant.

Bruun Rasmussens högste höns, Jesper Bruun Rasmussen, 75.000 fattigare. Foto: Liselotte Sabroe

Östre Landsret dömer BR för att under 2011 ha bjudit ut två noshörningshorn och tre betar från elefant, utan att ha erforderliga försäljningstillstånd. Köbenhavns Byret kom fram till bötesbeloppet 14.000 kr. De omstridda föremålen kom dock aldrig under hammaren utan drogs tillbaka från auktionen, eftersom man uppmärksammades på bristande tillstånd.

I Byretten krävde åklagare Charlotte Møgelhøj en bötessumma om 100.000 kr, på grundval av att det inte var första gången auktionshuset bröt mot reglerna om handel med utrotningshotade djur. Köbenhavns Byret menade dock att detta icke var en förvärrande omständighet eftersom Bruun R inte var dömda i det första målet, då de två noshörningshornen och tre elefantbetarna bjöds ut.

Är det värt det, Jesper Bruun Rasmussen? Foto: Dave Robertson Trust

Till yttermera visso blev år 2012 Bruun Rasmussen dömda till att betala 50.000 kronor för att ha sålt ett noshörningshorn och därmed ha överträtt Washington-konventionen. Endast när myndigheterna har givit tillstånd i relation till Cites-konventionen får exempelvis noshörningshorn säljas. Boten från 2012 blev emellertid nedsatt till 10.000 i Östre Landsret.

Bruun Rasmussen erkänner att de inte undersökte certifikaten för försäljning av noshörningshorn tillräckligt noggrant.
-Vi har utfört ett procedurfel, då vi inte checkade certifikaten tillräckligt väl och det har Landsretten bedömt till 75.000 kronor och vi håller med om att vi då borde ha kollat upp certifikaten bättre, säger auktionshuset administrative direktör Jakob Dupont till nyhetsbyrån Ritzau. Världsnaturfonden (WWF) har tidigare riktat mycket hård kritik mot Bruun Rasmussen, som av WWF beskylls för att ge krypskyttar ett incitament till att döda utrotningshotade djur. (Allt ovanstående är fritt översatt av Antikmonologen, baserat på Danmarks Radios text. Länk nedan).

Världens största landlevande däggdjur. En tjuvskjuts var tionde minut. Alla elefanter är borta om ett tiotal år om detta fortsätter. Är det värt det? Foto: Friedkin Conservation.

Att auktionshus fälls för artbrott eller liknande är mycket ovanligt. Följande publicerades av Helsingborgs Dagblad den 22 februari 2008:
Detta år dömdes det som då hette Anders Antik/Bruun Rasmussen(!) att böta 14.700 svenska kronor för att ha brutit mot förordningen om skyddet av vilda djur och växter. Företaget accepterade strafföreläggandet och slapp därmed åtal.

Auktionshusets dåvarande VD Håkan Olsson polisanmäldes för att ha sålt föremål gjorda av utrotningshotade djur. Det handlade bland annat om ett schackbräde av elfenben, uppstoppade rovfåglar och en ask gjord av sköldpaddsskal och elfenben. Enligt auktionshusets egen katalog var en del av föremålen tillverkade på 50- och 60-talen.

Polisanmälan gjordes av en advokatbyrå i Stockholm i syfte att visa på det orimliga i lagstiftningen, som omfattar även gamla föremål. Efter anmälan har auktionsfirman blivit försiktigare och tar enligt VD:n inte in något om det inte finns intyg från Jordbruksverket. (Detta har uppenbarligen Bruun Rasmussen glömt år 2014. Antikmonologens anmärkning).

----------------------------------------------

Antikmonologen har i ett stort antal bloggar diskuterat problematiken kring fortsatt försäljning av framför allt elfenben, som med största sannolikhet är tillverkat/arbetat efter år 1947. -Året som satts som gräns för vad som är lagligt kontra olagligt, enligt Cites-konventionen. Se exempelvis: Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk. Miljöåklagare Åse Schoultz har beslutat att åtala företaget Uppsala Auktionskammare -inte en enskild person- för artbrott, brott mot miljöbalken. Undertecknad är av Uppsala Auktionskammare bannlyst för försäljning och köp, sedan bloggar om deras dubiösa/bristfälliga katalogisering av orientaliska föremål publicerats. Något som Antikmonologen upplystes om svart på vitt i mailform. Se texten: Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation.

Åtalas för artbrott. Foto från UAK:s hemsida den 15 april 2014.

Antikmonologen har till yttermera visso kunnat påvisa flagrant felkatalogisering av stora elfenbensfiguriner med påhittad proveniens hos ovan diskuterade auktionshus Bruun Rasmussen och även uppenbara felaktigheter hos danske konkurrenten Lauritz: Elefantdöd- inte elefantöl- och skandaler på Lauritz och Bruun Rasmussen.

Även om inte stora auktionshus bryr sig, så tror jag att deras kunder gör det. Dags att polera logotyperna lite hårdare och ta en lunch med mediakonsulterna, -igen?

De säger att pengar inte luktar. I beg to differ.

Fotnot:
Antikmonologen diskuterar i tidigare bloggar extensivt skälen till tjuvjakt av noshörning, elefant med mera.

Källor:
http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2014/04/14/0414130740.htm
http://hd.se/landskrona/2008/02/22/boeter-foer-att-ha-saalt-elfenben
http://www.unt.se/uppsala/auktionskammaren-atalas-for-artbrott-2753423.aspx 
http://www.dr.dk/Nyheder/Kultur/Oevrig_kultur/2014/01/13/0113125356.htm