Uppsala Auktionskammare har återigen pippi; Hötorgspippi.

Harald Wiberg levde mellan åren 1908-1996. Han tillhör gruppen av 1900-talets skickligaste natur- och djurmålare.

Ovanstående akvarell är av Uppsala Auktionskammares expertstab utlyst till försäljning som ett autentiskt verk av nämnda Harald Wiberg. Detta i Uppsalas "ONLINEKVALITETSAUKTION" september 2014". 

"Tjäderspel i skymmning(?)(sic.)". Rättelsen gäller att följeavgift (droit de suite) medföljer köp av verket, INTE attribueringen. Dessvärre.

Utropet är satt till 3.000-4.000 kronor. Någon har redan bjudit över bevakningspriset, vilket innebär att den redan är såld. Vad slutpriset blir står än så länge skrivet i stjärnorna. Stjärnor endast synliga i och/eller över Uppsala stad.

Att målningen bjuds ut av Uppsala Auktionskammares "expertstab" är häpnadsväckande och upprörande. Något mer atypiskt för Harald Wiberg kan jag inte tänka mig. Heller inte något så bristfälligt målat med hans namnteckning på, för den delen. Att titeln är påskriven: Tjäderspel samt att signaturen Harald Wiberg är utförd av en helt annan hand understryker det idiotiska i att kvalificerade auktionshusanställda, tillika av handelskammaren auktoriserade värderingsmän, ger detta groteskt banala verk autenticitet som äkta. Jag tror att fem (5), av Uppsala Auktionskammares personalstab är utvalda av Sveriges Televisions populäraste TV-program Antikrundan, att expertisera svenska folkets föremål. Dags att se om sitt eget hus.

Målningen är så dåligt utförd på alla plan, att tanken på att en "förståsigpåare" någonstans, någonsin skulle kalla det för en Harald Wiberg, gör ont.

Denna påskrift a tergo (på baksidan) är skriven av samma person som signerat framsidan, vilket innebär att Harald Wiberg skulle ha skrivit om sig själv i tredje person.

Förfalskad namnteckning på UAK:s målning.

 Samma person har signerat fram- och baksida. Det är storstilat. Dock stämmer inte signaturen med hur Harald Wiberg NÅGONSIN signerat ett alster. Man behöver inte vara grafolog för att notera alltför flagranta diskrepanser.

Riktig signatur. Foto: heel-breaster2.rssing.com

Riktig signatur 2. Foto: Antikprat

Tror Uppsala Auktionskammare att det är positivt för marknaden att dylikt skräp "slinker med" i en "ONLINEKVALITETSAUKTION"?

Sveriges Auktionshus har ett oerhört tungt, tillika viktigt ansvar; Nämligen att göra sitt allra bästa för att tillse att det man säljer är riktigt-, initierat- och ärligt katalogiserat.

Det har man inte gjort här. Pinsamt, Uppsala Auktionskammare, pinsamt.

Cirka sex timmar efter detta blogginläggs publicering har UAK valt att avlägsna "Harald Wibergs Tjäderspel i skymmning (sic.)". Anledningen härtill är för Antikmonologen okänd.

Fotnoter:
När Antikmonologen bannlystes av Uppsala Auktionskammare: http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
Förra gången UAK hade pippi: http://antikmonologen.blogspot.se/2014/03/uppsala-auktionskammare-har-pippi.html
Med termen Hötorgsmåleri avses vanligen måleri av enkel, mer eller mindre massproducerad typ, som kan erhållas för en ringa kostnad.

Källa:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20140916/o:750/harald_wiberg#.VBMTbGPiu3P

Antikrundan brister i omdöme. Igen.

En värdering av ett vikingatida dräktspänne i brons i (ett av) Sveriges populäraste TV-program Antikrundan för ett par veckor sedan (13 februari) har blivit grund för stark kritik från många håll. Inte minst ifrån arkeologen Anna Ölund (Upplandsmuseet), som kraftigt och sakligt ifrågasätter att Antikrundan låter värdera antikviteter som "inte får" säljas på en kommersiell marknad.

"Stiliserade rovdjur" (vanligen kallade drakar), foto: SvT.

"Svårt att sätta ett värde. Det här förekommer inte på marknaden. Jag sätter det till cirka 50.000 kronor. Det är ett musealt föremål, som du får vårda väl till kommande generationer", säger expert Bexhed. Jag gör det, replikerar ägaren, som också berättar att han "ärvt eller fått det av sin far, i mitten av 50-talet" (undertecknads kursivering). SvT:s länk här. Ägaren, en äldre gotländsk gentleman, blir inte uppmanad att kontakta Gotlands Museum. Det hade varit det självklara, samtidigt som en kommentar om att dylika föremål inte kan säljas lagligt hur som helst, hade varit på sin plats.

"Det här e inte lätta grejer", foto: SvT.

Att den av antikrundan utsedda experten, Magnus Bexhed (till vardags på Uppsala Auktionskammare), ger ett nominellt specificerat värde på ett föremål som i begreppets innersta bemärkelse skall anses o-värderligt, är minst sagt anmärkningsvärt. Att man därefter från Antikrundans redaktion väljer att också sända inslaget, är sannerligen häpnadsväckande. Det visar total brist på insikt i etik och moral och möjligen ointresse för antik- och kulturarvsbranschen. Att värderingen ägde rum i Visby på Gotland, som är det landskap som överlägset dominerar antal skattfynd och logiskt också har störst problem med illegala rovgrävningar, gör inte inslaget mindre ogenomtänkt eller dito provocerande.

Just Gotland har stora problem med olagliga och därmed totalt ovetenskapliga rovgrävningar av oftast metalldetektorfunna artefakter. Som ni förstår är problemen med illegala utgrävningar många. Föremålen försvinner ut på en illegal/okänd marknad. Fyndsammanhang/ stratigrafier som är avgörande för vetenskaplig förståelse och bearbetning förstörs och/eller förblir okänt, etcetera, etcetera. I övriga världen utgör illegala rovgrävningar enorma problem, ofta med kopplingar till organiserad brottslighet; Italien, Egypten och Kina kan nämnas som exempel.

Efter att i veckan ha pratat med personer både på Riksantikvarieämbetet, Gotlands Museum, Arkeologikonsult och på Stockholms universitet, kan konstateras att man är rejält upprörda över att värden sätts på fornminnen. Det ena leder till det andra. En person sa att det inte gör något om fina föremål ligger ute på familjegårdarna på Gotland. Det är först när en gård ska skiftas eller säljas och ett föremål som kanske har funnits på gården i många hundra år ska säljas. Då försvinner platsspecifik historia och "själ" för gården, som aldrig kan återfås. (Flera personer påpekade också att den lilla lockförsedda filigranbägaren som värderades av Jan Ribbhagen i samma program som dräktspännet också borde ha rekommenderats att tas till Gotlands Museum, eftersom den hade hittats i en åker).

 -----------------------------------------------------------------------------------------

"Arkeologiska föremål som dyker upp på auktioner kan man starkt misstänka är resultatet av plundrade fornlämningar. Genom att SVT värderar fornfynd legitimeras också ett privat innehav av dessa föremål, vilket innebär en negativ påverkan på vårt gemensamma kulturarv. Dessa föremål hör hemma på museum, där de kan vårdas och visas till gagn för alla, såväl allmänhet som forskare. Dessa föremåls värde kan inte, och ska inte anges i pengar!" (ArkeologiBloggen)

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Charlotte Widenfeldt: "Men inte i ett vrak?", foto: SvT

Jag har tidigare ifrågasatt lämpligheten för Antikrundan att high-lighta föremål som verkar ha kommit till ägaren i någon form av gudomlig intervention (se Vad jag önskar inte hade sagts i Antikrundan). Experten i det inslaget hette Charlotte Widenfeldt och det rörde sig då (Antikrundan 19 jan 2012, ej längre tillgängligt på webben) om äldre glas.

Jag skrev då: "Roligt på ett tråkigt vis var också inslaget om gubben som hade "hittat" en samling glas utanför Öckerö på Västkusten. En del 1700-tals glas, möjligen Nöstetangen, konstaterades. Mannen som kommit med föremålen berättade att de hade hittats på 15 meters djup. -Men inte i ett vrak undrade Charlotte Widenfeldt (CW)? Nä, nä bedyrade mannen. Underförstått sa han att han bara råkade dyka där och simmade på en hel samling mer eller mindre fantastiskt 1700-tals glas, som likt döda sillar måste ha uppträtt i stim. Fantastiskt  på min ära. Att sedan SvT tycks ha insett det prekära i situationen alldeles för sent, eftersom vi snackar lagbrott, och har lagt ut ett inslag på SvT play, som inleds med CW hållandes det tydligen saltsyrebehandlade glaset i handen framför sig, som vore det den heliga graalen, då SvT:s reporter sufflerar CW med inledande ord till inslaget: DET HÄR ÄR ETT  VRAKFYND, varpå CW lite besvärat fortsätter prata... Det är också roligt,- a la Ricky Gervais, på ett smärtsamt vis. Dock tror jag att Riksantikvarieämbetet har en diametralt annorlunda uppfattning i saken. Inslaget skulle förstås inte ha sänts. Det kommer att ge landets alla sportdykare mer badwill än någon kan ana. Ytterst oproffsigt av SvT att ta med inslaget". Att Widenfeldt precis som Bexhed jobbar på Uppsala Auktionskammare torde väl bara vara en slump.

Antikrundan betyder massor för besökarna med föremål i hand. Till yttermera visso är programmet också folkbildande, eftersom en stor del av Sveriges vuxna befolkning bänkar sig i tv-soffan. Detta ålägger per automatik ett självklart ansvar på experterna i programmet, men framför allt på de ansvariga för programmets slutgiltiga utformning/redigering; Producent, ansvarig utgivare, redaktör med flera. Efter inslaget från Visby lade SvT efter en massa kritik, i påföljande Antikrundeavsnitt in en kort rullande info-textremsa i bildens nederkant, om problematik och lagstiftning gällande fornfynd. Precis samma reaktion i efterhand som för inslaget om glas med Widenfeldt. Dessutom lade SvT in kommentar och länk till Riksantikvarieämbetet på sin hemsida den 19 februari, med rubriken "Vi förstår upprördheten".

Korsfararhjälm från 1000-talet till salu på Ebay den 28 februari 2014. Pris 91.365 kr och 32 öre. Hur ägaren kommit över föremålet är okänt. Ett stort antal metallföremål "från Litauen" från vikingatid/medeltid ligger också till salu på Ebay. Noteras bör att "Litauen-ursprunget" kan hänföras till exakt samma kulturella, socioekonomiska bakgrund, som Gotland.

Jag frågar Johan Blidmo, VD för Sveriges första privata uppdragsarkeologiföretag Arkeologikonsult, vad han anser om Antikrundans värderingar av fornfynd. Han anser att Antikrundan ger sig ut på för djupt vatten. -De har inte den rollen att fylla. I och med att de ger ett pris på ett fornfynd, så måste de ju veta vad det har kostat vid en försäljning. I det här fallet hade det varit bättre att säga: jag har inte en aning och hänvisa till Länsstyrelsen, avslutar Johan.

Professorn i Numismatik (läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer) vid Stockholms universitet, Kenneth Jonsson är i vårt samtal av åsikten att Antikrundans värderingar av fornfynd är mer än olyckliga och tillägger att värden på dylika föremål endast bör sättas i samband med att Staten löser in dem. Professor Jonsson har bland annat varit sakkunnig i utredningen gällande grovt fornminnesbrott, som nämns nedan.

Metalldetektor för $1125 på nätet.

Aftonbladet intervjuade (19 februari 2014) på grund av värderings-debaclet Antikrundeexperten på orientaliskt konsthantverk Björn Gremner, som i intervjun säger att de försöker sätta realistiska priser.

– Jag kollar med kollegor, vad de tycker är rimligt. Men i och med att vissa saker inte säljs är det ju svårt, säger han till Nöjesbladet.

Han säger att de absolut inte hjälper någon illegal handel.

– Om det skulle komma in en elfenbensbete från 1960-talet skulle vi sätta noll på den. Vi sätter inte illegala värden, säger han.

– Vi försöker kunna stå för priset vi sätter.

Intressant att just elfenben råkade tas som exempel. Jag drar mig till minnes en "onlinekvalitetsauktion" i Uppsala i augusti 2013. En auktion som miljöåklagare har beslutat ta till domstol för brott mot Cites-konventionen, avseende just elfenben. Ovanstående inspelning av Antikrundan gjordes innan omtalade onlinekvalitetsauktion ägde rum.

Uttömmande katalogiseringstext på Tradera (28/2-14)

Att fornfynd säljs på den kommersiella antikmarknaden är inget nytt. Sten- och flintverktyg (yxor) är ofta förekommande och inte särskilt kostsamma; Moderna kopior (förfalskningar) är dessutom vanliga. Men, metallföremål med datering ner mot vikingatid är mycket sällsynta hos de seriösa auktionshusen. I mindre seriösa sammanhang ses dock oftare metallföremål. En sökning på auktionssajten Tradera ger 32 utrop under rubrik "Forntid". En säljare står för tio av dessa och hen har ytterligare 2378 aktiva Tradera-försäljningar, under alias.

"Det unika krucifixet som påträffades vid Gandarve, Alva socken, i anslutning till den plundrade skattfynd-platsen blev oväntat det föremål som möjliggjorde för polisen att binda ett stulet material till dels den plundrade platsen vid Gandarve och dels de personer som misstänktes ha plundrat platsen. Krucifixet hade genom åkerbruket delats i två delar, varav den större delen hade förts en bit bort från centrum av silverskatten, där den påträffades av arkeologerna vid efterundersökningen. Den mindre delen låg kvar i centrum, där den hittades av de personer som plundrat platsen, vilka strax därefter sålde delen vidare tillsammans med ytterligare några föremål. Försäljningen uppmärksammades och anmäldes till polisen. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen"

Svenska Antikrundan tycks ha bättre koll på programmets 18(!) olika musikinslag, än på huruvida eller inte det är olagliga eller oetiska föremål man värderar. Vad sysslar redigerarna och ansvarig utgivare med egentligen? Väljer musik, antar jag. "Det här förekommer inte på marknaden" sa Bexhed. Nu gör det det. Ännu mer så på grund av, -inte tack vare, given prislapp på femtio tusen svenska kronor. Även om just ifrågavarande dräktspänne efter visningen av Antikrunde-inslaget blev inlämnat till Riksantikvarieämbetet, där det nu ligger för bedömning.

Del av krucifix (längst till höger) som fällde illegala rovgrävare. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen.

Länsstyrelsens Rapport från den 30 november 2011, betitlad Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar har en bilaga, nr 4, betitlad "PM om vissa juridiska frågor med anknytning till plundring av fornlämningar och olaga hantering av fornfynd". Denna bilaga är undertecknad av Advokat, adj. universitetslektor i Kulturegendomsrätt: Jan-Mikael Bexhed. Hans arbetsinsats lär ha varit avgörande för de fällande domar som utverkades.

Det torde vara upplagt för spännande kulturarvsdiskussioner mellan far och son i Casa Bexhed. Opposites attracts?

Knut Knutson och dåvarande chefsjuristen på Skandia numer lektor i Kulturegendomsrätt, Jan-Mikael Bexhed, på Antikmässan 12/3 2008. Foto: Stureplan.se

Fotnot:
"Omdöme är den mentala förmågan att fatta rationella beslut. Ett utvecklat omdöme är en viktig del av personlig mognad, och avgörande för att en person ska kunna beläggas med ansvar". (Wikipedia)

Källor:
Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar, (Länsstyrelsen, Gotlands län, 30 november 2011)
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/18/antikrundan-sluta-vardera-fornfynd/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article18398630.ab
http://www.saublogg.se/2014/02/it-belongs-in-a-museum-om-antikvitetsmarknaden-och-plundring-av-arkeologiska-platser/ 
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://stureplan.se/bilder/event/2008/03/12/antikmaessan
http://www.svt.se/kultur/konst/antikrundan-kritiseras-for-att-vardera-fornfynd
http://raa.se/fornfynd-maste-anmalas/
http://www.ebay.com/itm/Antique-11th-century-Medieval-European-Crusader-Knight-Norman-Helmet-to-sword-/181208957551?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item2a30e5426f
http://www.metaldetector.com/fisher-cz-21-metal-detector
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/28/vardet-av-ett-fornfynd-plundring-och-internationell-handel/

Vad jag önskar inte hade sagts i Antikrundan

Kan inte låta bli att reflektera kring Antikrundan, som sändes härom kvällen (19/1).

Lite varstans och ganska ofta diskuteras varför programmet är ett av de allra populäraste i rutan.

Självklart är det spännande att se vad besökarna har med sig i föremålsväg och kanske få sig en historia kring detta. Vi som tycker om vackra ting triggas ofta av känslan att få göra ett fynd, eller åtminstone att få vara lite delaktiga i processen kring fyndet. Att få dela expertens eufori, när bitarna faller på plats och slutledningarna dras kring vad det faktiskt är framför kameran, är häftigt. Känslan av live, direktsänd tv är viktig i sammanhanget, det får inte verka för regisserat. Det bästa tv-producenterna vet, gissar jag, är nog när besökarna och/eller experterna bjuder på den där oförväntade kommentaren och brister ut i något tillrop (-oftast gällande den uppskattade prislappen).

Min teori angående programmets popularitet har nog att göra med humor. Humor på för mig hög nivå, inte buskis, inte slapstick och heller inte det där ganska vanligt förekommande mys-skrattandet: jag-skrattar-lite-haha-krystat-under-hela-haha-dialogen-så-blir-det-haha-så-otroligt-mycket-haha-mysigare-haha-och-roligare-att-titta-på-hahaha. Nä, inte heller den typen av "humor", som jag för övrigt anser vara fördummande för alla parter. Tittarna är inte infantila, inte programledaren eller experterna och heller inte besökarna. Bespara oss då det infantila tonläget. Dessutom förutsätter jag att både Anne Lundberg och övriga skrattare är alldeles tillräckligt kompetenta för att hålla låda och underhålla inför kamerorna, utan att behöva flamsa och tramsa. Flamsandet i kön bland alla förhoppningsfulla påsbärare har också vuxit till absurd nivå, det är genant att se. Jämför med brittiska antikrundan, som är alla antikrundors urmoder.

Snart skoj?

Jag hade en mycket god vän i brittiska Antikrundan, som var oerhört uppskattad. Han var mycket omtyckt och alldeles oerhört kunnig inom sina områden, men han vägrade göra sig till inför kameran. Han var som han var helt enkelt och lät sakligheten vara hans norm. Detta var inte alltid omtyckt hos producenterna av programmet och man var på honom ideligen, om att han skulle vara lite mer "lättsam" i sin stil och skoja till det. Han vägrade att slå knut på sig själv, det fanns andra som gjorde det utmärkt, tyckte han. Min vän befinner sig numera i de sälla jaktmarkerna, men de privilegierade som kände Gordon (Lang), för så hette han, vet att han var en alldeles oerhört rolig människa på ett mer subtilt och möjligen brittiskt vis. -Och framför allt inte på beställning.

Missförstå mig nu inte. Jag uppskattar entusiasm, engagemang, eufori, skämt och glädjeutrop. Det är härligt när Knut Knutson går igång på ett skåp från tidigt 1700-tal. När han eller någon annan "expert" låter passionen ta över och kunskapen, ivern och kärleken till föremålet- för det tror jag det rör sig om- tar överhanden. Då blir det riktigt bra TV.

 Den humor jag uppskattar och som jag njöt av i senaste programmet, var när Jan Ribbhagen eldade upp sig något så alldeles infernaliskt över ett par "brännvinsskålssupkoppar" från 1700-talet. Hade jag fått sätta musik till det inslaget så hade det blivit Ravels Bolero på högvarv. Ribban använde superlativ som om de små kopparna med senare fötter hade kommit raka vägen från någon okänd Schatzkammer av gudomlig karaktär, -och som han tonerade. Att karln som ägde kopparna var av den kolugna typen var tursamt, för annars hade nog infarkten kommit som ett e-mail i inlådan, när han fick värderingen 15.000 kr och inte 1,5 miljon. Det inslaget är humor för mig på något Schyfferskt vis. Och jag vill understryka att det absolut inte är fråga om skadeglädje, som tråkigt nog ibland brukar framhållas i Antikrundesammanhang.

Roligt på ett tråkigt vis var också inslaget om gubben som hade "hittat" en samling glas utanför Öckerö på Västkusten. En del 1700-tals glas, möjligen Nöstetangen, konstaterades. Mannen som kommit med föremålen berättade att de hade hittats på 15 meters djup. -Men inte i ett vrak undrade Charlotte Widenfeldt (CW)? Nä, nä bedyrade mannen. Underförstått sa han att han bara råkade dyka där och simmade på en hel samling mer eller mindre fantastiskt 1700-tals glas, som likt döda sillar måste ha uppträtt i stim. Fantastiskt  på min ära. Att sedan SvT tycks ha insett det prekära i situationen alldeles för sent, eftersom vi snackar lagbrott, och har lagt ut ett inslag på SvT play, som inleds med CW hållandes det tydligen saltsyrebehandlade glaset i handen framför sig, som vore det den heliga graalen, då SvT:s reporter sufflerar CW med inledande ord till inslaget: DET HÄR ÄR ETT  VRAKFYND, varpå CW lite besvärat fortsätter prata... Det är också roligt,- a la Ricky Gervais, på ett smärtsamt vis. ( http://svtplay.se/v/2668816/en_minut_om_fynd_pa_havsbotten ). Dock tror jag att Riksantikvarieämbetet har en diametralt annorlunda uppfattning i saken. Inslaget skulle förstås inte ha sänts. Det kommer att ge landets alla sportdykare mer badwill än någon kan ana. Ytterst oproffsigt av SvT att ta med inslaget.

Vrak?

Dialogen mellan Claes Moser (CM) och mannen med akvarellen av Gallén-Kallela var genialiskt rolig. Claes slår som alltid an en saklig ton och nämner att det är en känd finsk nationalkonstnär. -Skandinaviens största utan jämförelse, nästan avbryter ägaren. CM: Är det värt något? Mannen gravallvarligt: Ja den e värd möcke, jag ringde till Finland och de sa fem miljoner. CM: Du gav 300 kr på auktion och säger att den är värd 5.000.0000. Hur kommer det sig? -De va inga finnar på auktionen. Han e dukti. CM: Den är värd c 100.000 kr. Anne lundberg: Är du besviken? O nej, -obetalbart minspel och kroppsspråk.

Riktad till Gallén-Kallela-mannen avslutar Anne Lundberg programmet med orden: "Vilket bra loppisfynd att gå på auktion! Jag skulle vilja säga att du har gjort dagens bästa loppisfynd här i Antikrundan!". Ridå. Vadå loppisfynd??

Bästa Anne; Loppis är inte samma sak som auktion. På loppis finns det inte en mängd anställda med specialkunskaper. Det gör det däremot på en auktion/auktionshus. Dina experter vet skillnaden.

*Senaste Antikrundeavsnittet:
http://svtplay.se/v/2680699/antikrundan/del_2_av_12