Visar inlägg med etikett Jan-Mikael Bexhed. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jan-Mikael Bexhed. Visa alla inlägg

onsdag 17 september 2014

Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå

Friande dom föll den 16 september i Uppsala Tingsrätt i målet vidrörande Artskyddsbrott. Åklagaren anförde följande:
Auktionskammaren har uppsåtligen eller av oaktsamhet i sin näringsverksamhet på sin online auktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning i vart fall femton stycken föremål av bearbetade elfenbetar trots att det inte varit tillåtet. Auktionskammaren har saknat CITES-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna från bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. 
Auktionskammaren har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten eller brottet är begånget av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda Auktionskammaren eller fatta beslut på Auktionskammarens vägnar.

Aktiebolaget Uppsala Nya Auktionskammare (UAK) har uppsåtligen eller av oaktsamhet på sin Onlineauktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning föremål av bearbetade elefantbetar trots att det inte varit tillåtet. Aktiebolaget har saknat cites-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Lagrum
29 kap 2b § 1 st 4 a) miljöbalken

Offentlig försvarare/ombud för Uppsala Nya Auktionskammare var Jan-Mikael Bexhed (pappa till Uppsala Auktionskammares VD, Magnus Bexhed).
Glada gamänger. UAK:s ägare Knut Knutson och UAK:s försvarare Jan-Mikael Bexhed, pappa till UAK:s VD Magnus Bexhed. Foto: StureplanFinest.

Antikmonologen skrev den 25 aug 2013: "Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- ELLER 1900-tal, - Har någon hört om Cites?!" Begreppet "1900-tal" sträcker sig som bekant från år 1900 till år 1999.


UNT den 2 sep 2014.
"... och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna." 
Ett urbota dumt påstående för den i antikbranschen initierade.


Ur Tingsrättens dom 16 september 2014: "Oaktat frågan om bevisbördans placering konstaterar tingsrätten dock att det inte finns någonting i den bevisning som åklagaren har åberopat som på något sätt motsäger uppgifterna i Charlotte Widenfelts vittnesmål angående föremålens ålder. Auktionskammaren har därmed genom vittnesförhöret med Charlotte Widenfelt styrkt sitt påstående att samtliga föremål som talan avser är bearbetade före den 3 mars 1947. Detta innebär att de genom antikundantaget är undantagna från CITES-förordningens förbud mot att saluföra eller inneha föremål av elfenben för försäljning, och att Auktionskammarens agerande i denna del inte utgör ett brott mot miljöbalkens bestämmelser".

Vidare ur domen: "När det gäller de föremål som är aktuella i målet var det Charlotte Widenfelt som gjorde den andra bedömningen. Hon ansvarar för Auktionskammarens orientaliska avdelning och är expert på denna typ av föremål. Charlotte Widenfelt har lång erfarenhet av antikbranschen och har specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten. (Antikmonologens understrykningar). Charlotte Widenfelt har uppgett att hon tittar på hur ett föremål har bearbetats, vilket motiv det har och på dess patina när hon åldersbestämmer ett föremål. Hon känner till att det förekommer försök att patinera nytillverkade föremål för att få dem att se äldre ut, och hon har studerat detta för att kunna ske skillnaden mellan dessa föremål och sådana som är gamla. Charlotte Widenfelt har vid förhandlingen uppgett sig känna igen alla de föremål som målet gäller. Hon har uppgett att hon kommer ihåg föremålen och att hon bedömt att samtliga är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Hon är säker på sin bedömning att inget av föremålen är bearbetade efter 1925".

"Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen".
Ett anti-intellektuellt påstående.

Vidare ur domen: "Både Magnus Bexhed och Charlotte Widenfelt har uppgett att anledningen till att man i katalogen varit relativt svepande i sina uppgifter avseende föremålens ålder är att många kinesiska köpare anser det vara mycket viktigt om föremålen är tillverkade före eller efter 1912 (då gränsen går mellan Qing-dynastin och Republiken Kina). Eftersom hantverkstraditionen inte förändrades så mycket under denna tid kan det vara svårt med en exakt bedömning av när föremålet är tillverkat, och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna. Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen."

SvT:s information om Widenfelt i egenskap av Antikrundan-expert, som ligger online samma dag som friande domen föll, har följande information:
Expert Charlotte Widenfelt, gift med UAK:s ägare Knut Knutson
Jag citerar Sveriges Televisions utlåtande om Widenfelts arbete där i 25 års tid: "Charlotte är expert inom konsthantverk, keramik och silver". Inte ett ord om någon orientalisk inriktning, -inte ett riskorn. Uppsala Tingsrätt friar UAK från anklagelse om artskyddsbrott, grundat på att Charlotte Widenfelt utger sig för att ansvara för Auktionskammarens Orientaliska avdelning och har "specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten". Widenfelt har enligt Antikmonologens förmenande aldrig, sedan 1991, värderat ett enda orientaliskt föremål i  Antikrundan. -Det torde börja kännas ganska frustrerande efter 25 års uträttat värv, -med orientalisk inriktning. De experter som värderar orientaliskt i Antikrundan är Björn Gremner och i sällsynta fall Anette Granlund.

Sveriges Handelskamrar nämner inte med ett ord att Charlotte Widenfelt kan någonting om Orientaliskt konsthantverk:

Inte ETT ord om orientaliskt.


Det är så med brottmål att det är åklagaren som måste styrka brott. Det menar domstolen att åklagaren inte lyckats med och det är förstås svårt att visa att föremålen omfattas av förbudet om man inte kan förebringa något slag av teknisk bevisning. Nu verkar det ju inte heller ha förekommit ens någon vittnesbevisning om deras ålder utan UAK:s uppgifter har fått stå helt oemotsagda. Man till och med bad den anklagade själv om att intyga hur oskyldig man var. Då går det inte att fälla. Man bad vargen vakta fåren. Ungefär som när Henrik Schyffert ringde Tullen i Helsingborg och bad dem släppa förbi ett gäng "kanonkillar" i en folka-buss. Schyffert ringde för ett humor-program i P3. Konsekvenserna för domen i Uppsala är enormt icke-humoristiska; En viktig distinktion. Trots avsaknad av brotts-styrkan från åklagarsidan, känns det oerhört ledsamt att ett svenskt domstolsväsende kan acceptera denna drift med rättstänkande. UAK definierar de facto sitt eget "Antikundantag".

Funderar för övrigt på att dra på mig ett tomteskägg och anmäla mig till Knut Knutsons föredrag i Stockholm i morgon; Förändringar i auktionsbranschen; - torde bli initierat. 


Källor i urval:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://www.unt.se/uppland/uppsala/infor-ratta-for-elfenbensauktion-3336056.aspx
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/04/bruun-rasmussen-skadeskjuten-elefant.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/05/crying-buddha-sold-at-woolley-wallis-in.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/svensk-elefanthost.html
http://www.besiktning.nu/Inspectors


lördag 1 mars 2014

Antikrundan brister i omdöme. Igen.

En värdering av ett vikingatida dräktspänne i brons i (ett av) Sveriges populäraste TV-program Antikrundan för ett par veckor sedan (13 februari) har blivit grund för stark kritik från många håll. Inte minst ifrån arkeologen Anna Ölund (Upplandsmuseet), som kraftigt och sakligt ifrågasätter att Antikrundan låter värdera antikviteter som "inte får" säljas på en kommersiell marknad.
"Stiliserade rovdjur" (vanligen kallade drakar), foto: SvT.
"Svårt att sätta ett värde. Det här förekommer inte på marknaden. Jag sätter det till cirka 50.000 kronor. Det är ett musealt föremål, som du får vårda väl till kommande generationer", säger expert Bexhed. Jag gör det, replikerar ägaren, som också berättar att han "ärvt eller fått det av sin far, i mitten av 50-talet" (undertecknads kursivering). SvT:s länk här. Ägaren, en äldre gotländsk gentleman, blir inte uppmanad att kontakta Gotlands Museum. Det hade varit det självklara, samtidigt som en kommentar om att dylika föremål inte kan säljas lagligt hur som helst, hade varit på sin plats.
"Det här e inte lätta grejer", foto: SvT.
Att den av antikrundan utsedda experten, Magnus Bexhed (till vardags på Uppsala Auktionskammare), ger ett nominellt specificerat värde på ett föremål som i begreppets innersta bemärkelse skall anses o-värderligt, är minst sagt anmärkningsvärt. Att man därefter från Antikrundans redaktion väljer att också sända inslaget, är sannerligen häpnadsväckande. Det visar total brist på insikt i etik och moral och möjligen ointresse för antik- och kulturarvsbranschen. Att värderingen ägde rum i Visby på Gotland, som är det landskap som överlägset dominerar antal skattfynd och logiskt också har störst problem med illegala rovgrävningar, gör inte inslaget mindre ogenomtänkt eller dito provocerande.

Just Gotland har stora problem med olagliga och därmed totalt ovetenskapliga rovgrävningar av oftast metalldetektorfunna artefakter. Som ni förstår är problemen med illegala utgrävningar många. Föremålen försvinner ut på en illegal/okänd marknad. Fyndsammanhang/ stratigrafier som är avgörande för vetenskaplig förståelse och bearbetning förstörs och/eller förblir okänt, etcetera, etcetera. I övriga världen utgör illegala rovgrävningar enorma problem, ofta med kopplingar till organiserad brottslighet; Italien, Egypten och Kina kan nämnas som exempel.

Efter att i veckan ha pratat med personer både på Riksantikvarieämbetet, Gotlands Museum, Arkeologikonsult och på Stockholms universitet, kan konstateras att man är rejält upprörda över att värden sätts på fornminnen. Det ena leder till det andra. En person sa att det inte gör något om fina föremål ligger ute på familjegårdarna på Gotland. Det är först när en gård ska skiftas eller säljas och ett föremål som kanske har funnits på gården i många hundra år ska säljas. Då försvinner platsspecifik historia och "själ" för gården, som aldrig kan återfås. (Flera personer påpekade också att den lilla lockförsedda filigranbägaren som värderades av Jan Ribbhagen i samma program som dräktspännet också borde ha rekommenderats att tas till Gotlands Museum, eftersom den hade hittats i en åker).


 -----------------------------------------------------------------------------------------
"Arkeologiska föremål som dyker upp på auktioner kan man starkt misstänka är resultatet av plundrade fornlämningar. Genom att SVT värderar fornfynd legitimeras också ett privat innehav av dessa föremål, vilket innebär en negativ påverkan på vårt gemensamma kulturarv. Dessa föremål hör hemma på museum, där de kan vårdas och visas till gagn för alla, såväl allmänhet som forskare. Dessa föremåls värde kan inte, och ska inte anges i pengar!" (ArkeologiBloggen)
 -------------------------------------------------------------------------------------------
Charlotte Widenfeldt: "Men inte i ett vrak?", foto: SvT
Jag har tidigare ifrågasatt lämpligheten för Antikrundan att high-lighta föremål som verkar ha kommit till ägaren i någon form av gudomlig intervention (se Vad jag önskar inte hade sagts i Antikrundan). Experten i det inslaget hette Charlotte Widenfeldt och det rörde sig då (Antikrundan 19 jan 2012, ej längre tillgängligt på webben) om äldre glas.

Jag skrev då: "Roligt på ett tråkigt vis var också inslaget om gubben som hade "hittat" en samling glas utanför Öckerö på Västkusten. En del 1700-tals glas, möjligen Nöstetangen, konstaterades. Mannen som kommit med föremålen berättade att de hade hittats på 15 meters djup. -Men inte i ett vrak undrade Charlotte Widenfeldt (CW)? Nä, nä bedyrade mannen. Underförstått sa han att han bara råkade dyka där och simmade på en hel samling mer eller mindre fantastiskt 1700-tals glas, som likt döda sillar måste ha uppträtt i stim. Fantastiskt  på min ära. Att sedan SvT tycks ha insett det prekära i situationen alldeles för sent, eftersom vi snackar lagbrott, och har lagt ut ett inslag på SvT play, som inleds med CW hållandes det tydligen saltsyrebehandlade glaset i handen framför sig, som vore det den heliga graalen, då SvT:s reporter sufflerar CW med inledande ord till inslaget: DET HÄR ÄR ETT  VRAKFYND, varpå CW lite besvärat fortsätter prata... Det är också roligt,- a la Ricky Gervais, på ett smärtsamt vis. Dock tror jag att Riksantikvarieämbetet har en diametralt annorlunda uppfattning i saken. Inslaget skulle förstås inte ha sänts. Det kommer att ge landets alla sportdykare mer badwill än någon kan ana. Ytterst oproffsigt av SvT att ta med inslaget". Att Widenfeldt precis som Bexhed jobbar på Uppsala Auktionskammare torde väl bara vara en slump.


Antikrundan betyder massor för besökarna med föremål i hand. Till yttermera visso är programmet också folkbildande, eftersom en stor del av Sveriges vuxna befolkning bänkar sig i tv-soffan. Detta ålägger per automatik ett självklart ansvar på experterna i programmet, men framför allt på de ansvariga för programmets slutgiltiga utformning/redigering; Producent, ansvarig utgivare, redaktör med flera. Efter inslaget från Visby lade SvT efter en massa kritik, i påföljande Antikrundeavsnitt in en kort rullande info-textremsa i bildens nederkant, om problematik och lagstiftning gällande fornfynd. Precis samma reaktion i efterhand som för inslaget om glas med Widenfeldt. Dessutom lade SvT in kommentar och länk till Riksantikvarieämbetet på sin hemsida den 19 februari, med rubriken "Vi förstår upprördheten".
Korsfararhjälm från 1000-talet till salu på Ebay den 28 februari 2014. Pris 91.365 kr och 32 öre. Hur ägaren kommit över föremålet är okänt. Ett stort antal metallföremål "från Litauen" från vikingatid/medeltid ligger också till salu på Ebay. Noteras bör att "Litauen-ursprunget" kan hänföras till exakt samma kulturella, socioekonomiska bakgrund, som Gotland.
Jag frågar Johan Blidmo, VD för Sveriges första privata uppdragsarkeologiföretag Arkeologikonsult, vad han anser om Antikrundans värderingar av fornfynd. Han anser att Antikrundan ger sig ut på för djupt vatten. -De har inte den rollen att fylla. I och med att de ger ett pris på ett fornfynd, så måste de ju veta vad det har kostat vid en försäljning. I det här fallet hade det varit bättre att säga: jag har inte en aning och hänvisa till Länsstyrelsen, avslutar Johan.

Professorn i Numismatik (läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer) vid Stockholms universitet, Kenneth Jonsson är i vårt samtal av åsikten att Antikrundans värderingar av fornfynd är mer än olyckliga och tillägger att värden på dylika föremål endast bör sättas i samband med att Staten löser in dem. Professor Jonsson har bland annat varit sakkunnig i utredningen gällande grovt fornminnesbrott, som nämns nedan.

Metalldetektor för $1125 på nätet.
Aftonbladet intervjuade (19 februari 2014) på grund av värderings-debaclet Antikrundeexperten på orientaliskt konsthantverk Björn Gremner, som i intervjun säger att de försöker sätta realistiska priser.
– Jag kollar med kollegor, vad de tycker är rimligt. Men i och med att vissa saker inte säljs är det ju svårt, säger han till Nöjesbladet.
Han säger att de absolut inte hjälper någon illegal handel.
– Om det skulle komma in en elfenbensbete från 1960-talet skulle vi sätta noll på den. Vi sätter inte illegala värden, säger han.
– Vi försöker kunna stå för priset vi sätter.
Intressant att just elfenben råkade tas som exempel. Jag drar mig till minnes en "onlinekvalitetsauktion" i Uppsala i augusti 2013. En auktion som miljöåklagare har beslutat ta till domstol för brott mot Cites-konventionen, avseende just elfenben. Ovanstående inspelning av Antikrundan gjordes innan omtalade onlinekvalitetsauktion ägde rum.
Uttömmande katalogiseringstext på Tradera (28/2-14)
Att fornfynd säljs på den kommersiella antikmarknaden är inget nytt. Sten- och flintverktyg (yxor) är ofta förekommande och inte särskilt kostsamma; Moderna kopior (förfalskningar) är dessutom vanliga. Men, metallföremål med datering ner mot vikingatid är mycket sällsynta hos de seriösa auktionshusen. I mindre seriösa sammanhang ses dock oftare metallföremål. En sökning på auktionssajten Tradera ger 32 utrop under rubrik "Forntid". En säljare står för tio av dessa och hen har ytterligare 2378 aktiva Tradera-försäljningar, under alias.
"Det unika krucifixet som påträffades vid Gandarve, Alva socken, i anslutning till den plundrade skattfynd-platsen blev oväntat det föremål som möjliggjorde för polisen att binda ett stulet material till dels den plundrade platsen vid Gandarve och dels de personer som misstänktes ha plundrat platsen. Krucifixet hade genom åkerbruket delats i två delar, varav den större delen hade förts en bit bort från centrum av silverskatten, där den påträffades av arkeologerna vid efterundersökningen. Den mindre delen låg kvar i centrum, där den hittades av de personer som plundrat platsen, vilka strax därefter sålde delen vidare tillsammans med ytterligare några föremål. Försäljningen uppmärksammades och anmäldes till polisen. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen"
Svenska Antikrundan tycks ha bättre koll på programmets 18(!) olika musikinslag, än på huruvida eller inte det är olagliga eller oetiska föremål man värderar. Vad sysslar redigerarna och ansvarig utgivare med egentligen? Väljer musik, antar jag. "Det här förekommer inte på marknaden" sa Bexhed. Nu gör det det. Ännu mer så på grund av, -inte tack vare, given prislapp på femtio tusen svenska kronor. Även om just ifrågavarande dräktspänne efter visningen av Antikrunde-inslaget blev inlämnat till Riksantikvarieämbetet, där det nu ligger för bedömning.
Del av krucifix (längst till höger) som fällde illegala rovgrävare. Foto: Majvor Östergren/Polisutredningen.
Länsstyrelsens Rapport från den 30 november 2011, betitlad Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar har en bilaga, nr 4, betitlad "PM om vissa juridiska frågor med anknytning till plundring av fornlämningar och olaga hantering av fornfynd". Denna bilaga är undertecknad av Advokat, adj. universitetslektor i Kulturegendomsrätt: Jan-Mikael Bexhed. Hans arbetsinsats lär ha varit avgörande för de fällande domar som utverkades.

Det torde vara upplagt för spännande kulturarvsdiskussioner mellan far och son i Casa Bexhed. Opposites attracts?

Knut Knutson och dåvarande chefsjuristen på Skandia numer lektor i Kulturegendomsrätt, Jan-Mikael Bexhed, på Antikmässan 12/3 2008. Foto: Stureplan.se

Fotnot:
"Omdöme är den mentala förmågan att fatta rationella beslut. Ett utvecklat omdöme är en viktig del av personlig mognad, och avgörande för att en person ska kunna beläggas med ansvar". (Wikipedia)

Källor:
Ett plundrat kulturarv- Att motverka och förebygga plundring av fornlämningar, (Länsstyrelsen, Gotlands län, 30 november 2011)
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/18/antikrundan-sluta-vardera-fornfynd/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article18398630.ab
http://www.saublogg.se/2014/02/it-belongs-in-a-museum-om-antikvitetsmarknaden-och-plundring-av-arkeologiska-platser/ 
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tillstand-for-metallsokare-utnyttjas
http://stureplan.se/bilder/event/2008/03/12/antikmaessan
http://www.svt.se/kultur/konst/antikrundan-kritiseras-for-att-vardera-fornfynd
http://raa.se/fornfynd-maste-anmalas/
http://www.ebay.com/itm/Antique-11th-century-Medieval-European-Crusader-Knight-Norman-Helmet-to-sword-/181208957551?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item2a30e5426f
http://www.metaldetector.com/fisher-cz-21-metal-detector
http://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/2014/02/28/vardet-av-ett-fornfynd-plundring-och-internationell-handel/