Visar inlägg med etikett Artskyddsbrott. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Artskyddsbrott. Visa alla inlägg

tisdag 21 oktober 2014

Auktionshus fällt för artskyddsbrott

Under måndagen den 20 oktober publicerade Antiques Trade Gazette nyheten att ett auktionshus i västra London fällts för artskyddsbrott, i relation till Cites-reglerna från 1997.

William Rouse, verkställande direktör och ägare till Chiswick Auctions erkände brottet i förra veckan, men säger att hans företag utsatts för en kostsam häxjakt.
William Rouse- olaglig Elfenbenssäljare. Foto: Antiques Trade gazette
Åtalet gällde Chiswicks juli-katalog 2012, där bland annat utrop nr 282 inkluderats: "an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants". Den lämnades in vid inlämningsdisken av en förstagångssäljare till en värderare som bedömde föremålet som arbetat före juni 1947, som lagen kräver.

Köparen av föremålet, Mr Saeed Akhavan, innehar ett försäljningsbås på den världsberömda antikmarknaden Portobello i London. Sedermera gjordes ett tillslag mot Portobellos Antikmarknad av specialpoliser från Wildlife Crime Unit och the Arts and Antiques Unit och då togs bland annat Mr Akhavans elefantbete i beslag och sändes iväg på analys. Undersökningen, som kostade motsvarande drygt 20.000 kronor visade att beten kom från en elefant som hade dött i mitten av 1960-talet.
Utrop nr 282, skuren ur en bete från cirka 1965. Foto: Antiques Trade gazette
Efter att polisen hade fått reda på vem som sålt beten till Akhavan tog man in mr Rouse till förhör i april 2013 och i augusti samma år beslöt åklagare att ta ärendet till åtal. Den 13 oktober beslutade rätten att döma ut bötesbelopp om £4500, cirka 50.000 kr, (nära maximala nivån som är £5.000 för ett brott mot Cites-reglerna). Dock reducerades summan till 3200, tack vare att den åtalade erkände brottet. Mr Rouse sade sig vara chockerad över storleken på bötesbeloppet, för en enskild incident och detta angående en förtjänst på cirka £40 (kommissionen för försäljningen). Ivrig att lämna hela affären bakom sig, har Rouse ingen uppsåt att överklaga domen. Mr Rouse tillade också: "En jättesumma statliga pengar har lagts ned på detta ärende, men till vilken nytta? Vi får fortfarande sälja antikt elfenben, men vad har detta lärt oss mer än att vara ännu mer försiktiga?

Samtidigt är mr Akhavan osäker på om han väntar ett liknande öde på grund av försäljningen av beten på Portobello Market. Han fick ett antal föremål beslagtagna av the Wildlife Crime Unit år 2012, -merparten returnerades sex månader senare med motiveringen att det rörde sig om ben och inte elfenben från elefant. Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation sa han till Antiques Trade Gazette att han var tveksam om han någonsin skulle handla med elfenben igen.
Före detta elefanter. Foto: Worldbulletin.net
Samma vecka som den brittiska domen faller, begär Tanzania att all handel med elfenben från elefant och noshörningshorn ska upphöra, -överallt och genast. Man gör där bedömningen att detta är enda sättet att rädda dessa arter från utrotning. 

I maj i år fick Zhifei Li, 30 år, 70 månaders fängelsedom i USA för att ha försökt smuggla Noshörningshorn och elfenben till Kina från USA. Qiang Wang, antikhandlare i USA och Lis kumpan, fick 37 månaders fängelse i samma affär.
Före detta noshörningar. Foto: Worldbulletin.net
Det tjuvskjuts en elefant varje kvart; Fyra skjuts i timmen; Året om, 365 dagar om året. För närvarande har Tanzania 123 levande noshörningar. Det var över 10.000 på 1970-talet. En noshörning tjuvskjuts var nionde timme. 

Om nu männen i Asien har sådana ENORMA problem med potensen, så erbjuder jag mig härmed mig att leda kurser i  potenshantering, mot en smärre kostnad. Alla asiater som äter så kallad afrodisiaka i form av malt noshörningshorn är välkomna. Kurs 1; Visa din partner djup kärlek och respekt. Sedan tar vi det därifrån. Häpp!

Vad var det nu antikhandlaren på Portobello sade? Efter tre besök hos Notting Hills Polisstation var han tveksam till om han någonsin skulle handla med elfenben igen

It´s one small step for man but a giant leap for elephants. 

Fotnoter:
För bättre förförståelse av ovanstående, se även följande krönikor:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/09/uppsala-auktionskammare-frias-pa-grund.html

Den brittiske åklagaren valde att basera sitt åtal på teknisk bevisning och datering av elfenbenet, till skillnad från åtalet mot Uppsala Auktionskammare, där teknisk bevisning/undersökning hade valts bort av åklagaren. Notabelt är att Storbritannien och Sverige har exakt samma regelverk gällande (försäljning av) Cites-relaterat material.

Min dröm är att en vacker dag kunna få privilegiet att visa min femåriga dotter elefanter och noshörningar, inte endast på bild och nej, jag är inte rabiat jaktmotståndare. Enkom rabiat motståndare till dumhet, girighet och icke ansvarstagande människor.

Källor:
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://www.worldbulletin.net/world/146364/tanzania-calls-for-intl-ban-on-ivory-rhino-trade













Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell
Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.
Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.

14-10-20-2163NE05A William Rouse.jpg
Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.
- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf











Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell
Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.
Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.

14-10-20-2163NE05A William Rouse.jpg
Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.
- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf











Auction house fined £3200 over ivory breach

20 October 2014Written by Roland Arkell
Magistrates have fined a West London auction house £3200 for breaching the Control of Trade in Endangered Species (Enforcement) (CITES) Regulations 1997.
Chiswick Auctions' managing director William Rouse admitted the breach before Ealing Magistrates Court last week, acknowledging an error of professional judgment - and the need for additional vigilance - but believes his firm has been the victim of an expensive witch hunt.
Chiswick's July 3, 2012, sale offered as lot 282 an item catalogued as 'an antique carved ivory tusk worked as a train of elephants'. It had been taken in over the front desk from a first-time vendor by a valuer who deemed the item to have been 'worked' prior to June 1947, as the law demands. The buyer, at around £100, was Saeed Akhavan, a regular stallholder at Portobello Road.
During a subsequent sweep of the market by special constables from the Wildlife Crime Unit and the Arts and Antiques unit, the carving was confiscated and sent for scientific analysis. The process (costing in the region of £2000) showed the tusk was from an elephant that had died in the mid 1960s.
After police learned the source of the illegal carving, Mr Rouse was asked to make a statement at Notting Hill Police Station in April 2013 and, in August this year, he received an email from DC Sarah Bailey of the Wildlife Crime Unit outlining their intention to prosecute.
On October 13 the court imposed a fine of £4500 (close to the maximum fine of £5000 that can be imposed for a single charge of CITES Regulations 1997) but reduced it to £3200 on account of the guilty plea.

14-10-20-2163NE05A William Rouse.jpg
Above: William Rouse of Chiswick Auctions: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end?"

Mr Rouse was shocked at the size of the penalty for an isolated incident that earned the auctioneers commissions of around £40.
Anxious to put the matter behind him, he has no plans to appeal (there was a suggestion the matter might be better dealt with by the Crown court), but he maintains the West London firm have been harshly treated in response to a cause célèbre.
He added: "A huge amount of public money has been spent on this matter but to what end? We are still permitted to sell antique ivory and what has it taught us apart from the need to be even more vigilant in a situation where every auction room in the land treads a difficult line?"
Meanwhile Mr Akhavan is unsure if he faces a similar fate for offering the tusk carving for sale at Portobello.
He had a number of items confiscated by the Wildlife Crime Unit in 2012 - the majority returned six months later after analysis confirmed they were bone rather than ivory. Following three visits to the Notting Hill Police Station, he told ATG he is now reluctant to offer ivory for sale again.
- See more at: http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/oct/20/auction-house-fined-3200-over-ivory-breach/#sthash.cwxOCyuL.dpuf

onsdag 17 september 2014

Uppsala Auktionskammare frias på grund av juridiskt gungfly och hittepå

Friande dom föll den 16 september i Uppsala Tingsrätt i målet vidrörande Artskyddsbrott. Åklagaren anförde följande:
Auktionskammaren har uppsåtligen eller av oaktsamhet i sin näringsverksamhet på sin online auktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning i vart fall femton stycken föremål av bearbetade elfenbetar trots att det inte varit tillåtet. Auktionskammaren har saknat CITES-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna från bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. 
Auktionskammaren har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten eller brottet är begånget av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda Auktionskammaren eller fatta beslut på Auktionskammarens vägnar.

Aktiebolaget Uppsala Nya Auktionskammare (UAK) har uppsåtligen eller av oaktsamhet på sin Onlineauktion den 27 augusti 2013 salufört eller innehaft för försäljning föremål av bearbetade elefantbetar trots att det inte varit tillåtet. Aktiebolaget har saknat cites-intyg eller dokumentation utvisande att föremålen är undantagna bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

Lagrum
29 kap 2b § 1 st 4 a) miljöbalken

Offentlig försvarare/ombud för Uppsala Nya Auktionskammare var Jan-Mikael Bexhed (pappa till Uppsala Auktionskammares VD, Magnus Bexhed).
Glada gamänger. UAK:s ägare Knut Knutson och UAK:s försvarare Jan-Mikael Bexhed, pappa till UAK:s VD Magnus Bexhed. Foto: StureplanFinest.

Antikmonologen skrev den 25 aug 2013: "Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- ELLER 1900-tal, - Har någon hört om Cites?!" Begreppet "1900-tal" sträcker sig som bekant från år 1900 till år 1999.


UNT den 2 sep 2014.
"... och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna." 
Ett urbota dumt påstående för den i antikbranschen initierade.


Ur Tingsrättens dom 16 september 2014: "Oaktat frågan om bevisbördans placering konstaterar tingsrätten dock att det inte finns någonting i den bevisning som åklagaren har åberopat som på något sätt motsäger uppgifterna i Charlotte Widenfelts vittnesmål angående föremålens ålder. Auktionskammaren har därmed genom vittnesförhöret med Charlotte Widenfelt styrkt sitt påstående att samtliga föremål som talan avser är bearbetade före den 3 mars 1947. Detta innebär att de genom antikundantaget är undantagna från CITES-förordningens förbud mot att saluföra eller inneha föremål av elfenben för försäljning, och att Auktionskammarens agerande i denna del inte utgör ett brott mot miljöbalkens bestämmelser".

Vidare ur domen: "När det gäller de föremål som är aktuella i målet var det Charlotte Widenfelt som gjorde den andra bedömningen. Hon ansvarar för Auktionskammarens orientaliska avdelning och är expert på denna typ av föremål. Charlotte Widenfelt har lång erfarenhet av antikbranschen och har specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten. (Antikmonologens understrykningar). Charlotte Widenfelt har uppgett att hon tittar på hur ett föremål har bearbetats, vilket motiv det har och på dess patina när hon åldersbestämmer ett föremål. Hon känner till att det förekommer försök att patinera nytillverkade föremål för att få dem att se äldre ut, och hon har studerat detta för att kunna ske skillnaden mellan dessa föremål och sådana som är gamla. Charlotte Widenfelt har vid förhandlingen uppgett sig känna igen alla de föremål som målet gäller. Hon har uppgett att hon kommer ihåg föremålen och att hon bedömt att samtliga är från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Hon är säker på sin bedömning att inget av föremålen är bearbetade efter 1925".

"Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen".
Ett anti-intellektuellt påstående.

Vidare ur domen: "Både Magnus Bexhed och Charlotte Widenfelt har uppgett att anledningen till att man i katalogen varit relativt svepande i sina uppgifter avseende föremålens ålder är att många kinesiska köpare anser det vara mycket viktigt om föremålen är tillverkade före eller efter 1912 (då gränsen går mellan Qing-dynastin och Republiken Kina). Eftersom hantverkstraditionen inte förändrades så mycket under denna tid kan det vara svårt med en exakt bedömning av när föremålet är tillverkat, och för att undvika reklamationer av köpare som ångrar sig efter sitt köp så är man medvetet vag i sina uppgifter i katalogerna. Från Auktionskammarens sida har man dock ansett att det är självklart att man har gjort bedömningen att föremålen är bearbetade före 1947, eftersom de annars inte hade fått säljas och därför inte hade tagits in. Man har uppgett att denna information därför ansågs överflödig, och att det är anledningen till att den inte fanns med i katalogen."

SvT:s information om Widenfelt i egenskap av Antikrundan-expert, som ligger online samma dag som friande domen föll, har följande information:
Expert Charlotte Widenfelt, gift med UAK:s ägare Knut Knutson
Jag citerar Sveriges Televisions utlåtande om Widenfelts arbete där i 25 års tid: "Charlotte är expert inom konsthantverk, keramik och silver". Inte ett ord om någon orientalisk inriktning, -inte ett riskorn. Uppsala Tingsrätt friar UAK från anklagelse om artskyddsbrott, grundat på att Charlotte Widenfelt utger sig för att ansvara för Auktionskammarens Orientaliska avdelning och har "specialiserat sig på föremål från Kina, Japan och andra delar av orienten". Widenfelt har enligt Antikmonologens förmenande aldrig, sedan 1991, värderat ett enda orientaliskt föremål i  Antikrundan. -Det torde börja kännas ganska frustrerande efter 25 års uträttat värv, -med orientalisk inriktning. De experter som värderar orientaliskt i Antikrundan är Björn Gremner och i sällsynta fall Anette Granlund.

Sveriges Handelskamrar nämner inte med ett ord att Charlotte Widenfelt kan någonting om Orientaliskt konsthantverk:

Inte ETT ord om orientaliskt.


Det är så med brottmål att det är åklagaren som måste styrka brott. Det menar domstolen att åklagaren inte lyckats med och det är förstås svårt att visa att föremålen omfattas av förbudet om man inte kan förebringa något slag av teknisk bevisning. Nu verkar det ju inte heller ha förekommit ens någon vittnesbevisning om deras ålder utan UAK:s uppgifter har fått stå helt oemotsagda. Man till och med bad den anklagade själv om att intyga hur oskyldig man var. Då går det inte att fälla. Man bad vargen vakta fåren. Ungefär som när Henrik Schyffert ringde Tullen i Helsingborg och bad dem släppa förbi ett gäng "kanonkillar" i en folka-buss. Schyffert ringde för ett humor-program i P3. Konsekvenserna för domen i Uppsala är enormt icke-humoristiska; En viktig distinktion. Trots avsaknad av brotts-styrkan från åklagarsidan, känns det oerhört ledsamt att ett svenskt domstolsväsende kan acceptera denna drift med rättstänkande. UAK definierar de facto sitt eget "Antikundantag".

Funderar för övrigt på att dra på mig ett tomteskägg och anmäla mig till Knut Knutsons föredrag i Stockholm i morgon; Förändringar i auktionsbranschen; - torde bli initierat. 


Källor i urval:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://www.unt.se/uppland/uppsala/infor-ratta-for-elfenbensauktion-3336056.aspx
http://www.antiquestradegazette.com/news/2014/sep/08/auction-house-charged-over-ivory-sale/
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/04/bruun-rasmussen-skadeskjuten-elefant.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/05/crying-buddha-sold-at-woolley-wallis-in.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/11/svensk-elefanthost.html
http://www.besiktning.nu/Inspectors


fredag 22 november 2013

Svensk elefanthöst

Under samma vecka i november 2013 kom ett antal nyheter som alla gäller utrotningshotade djur.
(För bäst förståelse av följande text bör läsaren först ha läst tidigare Antikmonologer i ämnet. För Citesregler, se "fotnoter" nedan!).

*Den 12:e november lanserade World Wildlife Foundation (WWF) kampanjen Stoppa elfenbenshandeln i Sverige- Säg nej till att svenska auktionshus handlar med elfenben. Kampanjen lanserades stort i sociala medier (läs Facebook), i dagspress med påkostade annonser i storformat och även personliga brev till Auktionshusen.
*Dagen efter WWF:s kampanjstart, den 13 november, skriver auktionshuset Bukowskis på sin hemsida:
"Bukowskis tar frågan om rovjakt på elefanter och även andra utrotningshotade djur på stort allvar och som auktionshus tar vi ett extra stort ansvar. Därför har vi sedan många år tillbaka ett nära samarbete med Jordbruksverket, polisens avdelning för artskyddsbrott och godsroteln.
Vår policy är att uteslutande sälja/förmedla föremål med ett kulturhistoriskt värde så att de kan tas om hand för framtida generationer. Gränsen för legala elfenben går vid 1947, men där har vi satt en egen gräns på Bukowskis. Föremålet ska, för att bli aktuellt för auktion, vara antikt, d.v.s. över 100 år gammalt samt snidat/bearbetat. Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden".

*Den 14:e november krossades och förstördes för första gången i USA (i Denver) sex ton elfenben, som under lång tid har beslagtagits och förvarats av diverse myndigheter. President Obama lanserade i juli 2013 en specialstyrka som ska arbeta mot illegal elefantjakt, med speciellt anslagna pengar. Man har via USA:s diplomatkår också kontaktat regeringarna i Kina, Vietnam och Thailand i ämnet.

*Den 14:e november berättar svensk polis att man dagen innan, den 13:e november arresterat tre personer för artskyddsbrott i Stockholm, samt att ett noshörningshorn med ett förmodat marknadsvärde på fem miljoner kronor har tagits i beslag.
_____________________________________________________________

Nr 830, "Medicindocka, Kina, tidigt 1900-tal", utrop 2.000 kr. (Såld för 3.600 kr)
Nr 866, "Figuriner 2 st, Kina 1900-talets början", utrop 8.000 kr (Osålda)
Nr 1455, "Schackspel, spelpjäser i elfenben, 1900-talets första hälft", utrop 4.000 kr (Såldes för 4.800 kr)
Helsingborgs Auktionsverk (HAV) har till sin Kvalitetsauktion den 1 december 16 utrop som inkluderar elfenben. Av dessa anser jag nr 830, 866, 1411 (föreställer Nepalesisk "gudom", vilket ej är konstaterat av HAV- såldes inte) och 1455 som intressanta för åldersdiskussion (1455 sålde för 4.800 kr). Se tidigare Cites-relaterade diskussioner. Nr 830 är en så kallad medicindocka (Doctor´s lady), en form som är mycket vanligt förekommande på (antik-)marknaden; Proveniens: Dansk privatsamling (Såld för 3.600 kr). Anledningen till nakenheten säges vara att man använde dylika för att kvinnor med krämpor skulle kunna peka på figurinen och tala om för läkaren var exakt det onda satt, -för att slippa klä av sig. Proveniens för nr 866 anges icke. Heller ingen proveniens för schackspel nr 1455, dock tidsspecifikation som faller in i "olagliga Cites-år", nämligen 1947-50. Jag har sökt HAV för kommentarer, men inga sådana gives tyvärr förrän auktionen är framplockad den 23 november, enligt telefonbesked.


Nr 866, -Detalj av vänstra figurinen
Eftersom händer alltid är svåra att avbilda i konsten, på duk och i skulptur, tittar jag lite extra på kvinnans hand som håller den lockförsedda kannan. Hålet precis ovanför handen indikerar handtagets hål. Bakom handtaget anar man att tummen på kvinnans vänstra hand finns. Räkna då kvarvarande fingrar på kannans framsida. Ovanför handtagets avslutande, utstickande krusidull anas fem fingrar. Därtill kommer tummen bakom handtaget. Att "ringfingret" är störst av de fem är också fascinerande. Mest intressant är nog ändå att kannbärerskan alltså är begåvad med sex fingrar. Elfenbensföremål av låg, banal karaktär blev inte vanliga på "antikmarknaden" förrän massturismen blev ett faktum. (Nr 866, paret figuriner, förblev osålda)
Nr 3019, "Two Carved Ivory Immortals, 19th Century", 19 cm, utrop 6.000-8.000 kr (Osålda)
Stockholms Auktionsverk (SAV) har sju elfenbensutrop och man måste söka både på "elfenben" och "ivory" för att hitta dem, eftersom den orientaliska avdelningen endast är katalogiserad på engelska, vilket säger en del om var kunderna förväntas komma ifrån. Intressanta att diskutera ur Cites-synvinkel är nr 3019, "two carved ivory immortals". Dessa kommer enligt angiven proveniens från en sydosteuropeisk konstnär som undervisade i Kina mellan 1960-62. Teoretiskt kan de då ha varit nyskurna, om de införskaffades då. (De förblev osålda)
3071, A Group of Three Snuff Bottles, utrop 3.000-5.000 kr (Såldes för 2.400 kr)
För utrop 3071 anges ingen proveniens. Den 7 cm höga elfenbensflaskan skulle av undertecknad ha katalogiserats som 1900/2000-tal. (De tre snusflaskorna såldes för 2400 kr). I samtal med Elisabet Fellbom, ansvarig Intendent för Orientaliskt på SAV, får jag reda på att båda utropen på Auktionsverket har funnits i familjeägo sedan mycket länge. Elisabet säger att man verkligen vill undvika modernt elfenben och därför vill att föremål som man säljer ska vara från minst 1800-talet.

Uppsala Auktionskammare har inga orientaliska elfenbensutrop i sin Höstkvalité. (Se bloggen Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk).

Bukowskis (BUK) har valt att inkludera 11 elfenbensutrop i sin höstkvalité. Jag pratade den 20 november telefonledes med Cecilia Nordström (Intendent för Orientaliskt Konsthantverk) om saken och hon bad mig att lämna över katalogiseringen till Bukowskis. Cecilia underströk att man alltid har vattentät proveniens för alla de föremål man säljer hos auktionshuset men att däremot ägarna inte särskilt ofta vill ståta med sina namn i katalogen. Detta är jag fullt införstådd med, men undrar ändå hur man motiverar att ta med ett antal som ur rent stilistisk-konsthistorisk synvinkel ser väldigt sena ut. Cecilia berättar om Bukowskis intensiva och mycket fina samarbete med Jordbruksverket, Polisen och WWF samt påpekar att man har en egen hus-regel hos Bukowskis som säger att varje elfenbensföremål måste vara antikt, dvs minst 100 år, för att överhuvudtaget tas in till försäljning (se ovan). Alltså att man hos Bukowskis går ett steg längre än det lagen kräver; att föremålet måste vara från före 1947.

Nr 1365, "S.k. Doctors Lady, Qing dynastin, omkring 1900", utrop 10.000-15.000 kr (Förblev osåld)
Jag bad min sambo, -en kvinna i sina bästa år, att vänligen kommentera relationen mellan kroppsstorlek och byst på ovanstående av Bukowskis utropade så kallade Doctor´s lady. Sambon bedömde bysten som "gigantisk och möjligen en D-kupa, ovanlig för en asiatisk kvinna". Hon kommenterade spontant även "de underliga proportionerna" i figurinen. För ordningens skull bör tas ad notam att sambon ej är konsthistoriker, utan här endast konsulterades i egenskap av just kvinna.
Pamela Anderson (Wikipedia photo)
Ett känt faktum är bland konstkännare att konstnärer/ förfalskare oftast avbildar sin egen samtids utseende- och kroppsideal, även när de försöker kopiera/förfalska äldre tiders konstföremål. (Jag har i tidigare blogg pekat på detta, med kinesiskt glasmåleri som exempel; Ett på västkusten situerat större auktionshus gjorde under många månader 2013 fruktlösa försök att sälja av mig så kallade "kinesiska Playboy-damer", försedda med mycket stora behag i poser okända i kinesisk konsthistoria, till dags dato. Först katalogiserade som "1900-talets början", men efter min blogg ändrade till "1900-tal". Se bloggen Vidarebefodrat brev till Dalarnas Auktionsbyrå och Sveriges Konst- och Antikhandlareförening).
Bystig Netsuke, 9,7 cm hög
Chasing dragons, skuren elfenbens-bete
Poängen med resonemanget kring Doctor´s ladyn är att den dels är ekivok/erotisk vilket gör den extra attraktiv bland samlare (läs män) och dels att dess kroppsformer indikerar att den är skuren under Pamela Andersons samtid snarare än under Jung Changs mormor Yu-fangs samtid. Nedan noteras mer typisk barm för 1800-talets slut, i välkända skulpturen Snöklockan av Per Hasselberg, på Mariatorget i Stockholm.
Snöklockan, utförd år 1881, uppförd år 1900.
Fredagen den 16 november talade jag med Professor Göran Possnert på Tandemacceleratorlaboratoriet /Kol 14-laboratoriet i Uppsala. Han hade vänligheten att tala om för mig hur lätt det är att datera just elfenben och andra organiska föremål med hjälp av kol-14-metoden. Den bygger på att man i organiskt material bland annat kan detektera kärnvapensprängningar som skett i jordens atmosfär väldigt precist. Med hjälp av dessa kan man alltså datera ett elfenbensföremål mycket precist till före eller efter 1947. Mellan 1945 och 1998 har 2053 kärnvapenexplosioner noterats i världen. Professor Possnert påpekade dock att han mycket sällan utfört dateringar av elfenbensföremål för något auktionshus räkning. Det som behövs är minimum 50 milligram benmjöl, (beroende på bentäthet) för att korrekt datera objektet. Det minutiöst lilla borrhål som då uppstår kan mycket enkelt "retuscheras bort", om inlämnaren vill, berättar Professorn.
Kartfilm över världens samtliga (2053) kärnvapendetonationer, se länk ovan.
Det finns en hake och den består i en kostnad om 3000 kr + moms, (ingen moms för institutioner). Den haken vill sannolikt inte säljaren stå för och troligen inte köparen heller, -än mindre auktionshuset. Eftersom man där är säker på att objektet är "antikt", eller åtminstone från före 1947, då man valt att inkludera det i en försäljning. Vem som har rätt att kräva ett dylikt test för att bevisa ett föremåls laglighet kontra olaglighet är ett spörsmål av juridisk-etisk karaktär. Dock i sammanhanget ett enormt viktigt spörsmål.

Extra intressant är då vad Bukowskis valde att formulera som kommentar till WWF:s kampanj: "Vid minsta tveksamhet tackar vi antingen nej till föremålet, alternativt låter det testas för ålder via kol-14-metoden." Jag är intresserad av kol-14-dateringar av objekten 1363 till och med 1368. Hur löses det enklast, Bukowskis? (1363 med utrop 8-10.000 såldes för 5.000 kr, 1364 med utrop 10-12.000 sålde för 8.000 kr, 1365 osåld, 1366 med utrop 4-6.000 såld för 4.000 kr, 1367 med utrop 8-10.000 kr såld för 7.000 kr och 1368 med utrop 12-15.000 kr såld för 19.000 kr).
Tillbakadragen från försäljning av någon.
Under pågående visning har Bukowskis (-eller ägaren till objektet) valt att dra tillbaka nr 1362, Vinofferbägare i noshörningshorn, "Qing Dynastin, 1700-tal" från försäljning. Den 27 november, under pågående visning, publicerade World Wildlife Foundation (WWF) följande kampanj i media: 

"Noshörningshorn ligger just nu ute till salu på auktion i Sverige. Ofta är det vinofferbägare av noshörningshorn som säljs, som anses bära på en magisk och potenshöjande kraft. Vi tycker att svenska auktionshus ska ta ställning och sluta handla med noshörningshorn, så länge tjuvjakten pågår. Den illegala jakten ökar i ett rasande tempo. Fortsätter den illegala jakten i det här tempot riskerar noshörningen, som har vandrat på vår jord i 60 miljoner år att försvinna. Ett av Danmarks ledande auktionshus Bruun Rasmussen slutade sälja noshörningshorn efter stark kritik från WWF förra året. Vi vill uppnå samma sak i Sverige och behöver er hjälp!"

 
Om WWF:s kampanj har något med tillbakadragandet av Bukowskis senaste noshörningsföremål är för Antikmonologen okänt. (Katalogiseringen av ifrågavarande vinofferbägare var något kryptiskt utformad, då det stod att den var "såld av Bukowskis på 90-talet". När samma auktionshus säljer om ett föremål, brukar oftast exakt auktionsnummer och datum anges, särskilt då det är många år mellan respektive försäljning).

Madonna med jesusbarnet, skuren i elfenben c. år 1250-1260.
Elfenbensmadonnan från cirka år 1250 är ett tecken på att elfenben har varit uppskattat som medium sedan länge. Den säljs av Sotheby´s i London den 4 december, med ett utrop på £800.000- 1.200.000, runt 10 miljoner kronor. Med den viktiga skillnaden att elefanten som bidrog med material till "10-miljonersmadonnan" för att dödas sannolikt jagades springandes med skrik och spjut ner för ett stup eller i en grop. Idag används helautomatiska skjutvapen, snabba motorfordon och till och med cyanid för förgiftning av hela vattenhål -år 2013 inte år 1249- innan Stockholms grundande.

Tycker läsarna av Antikmonologen att auktionsscenen för elfenben verkar rörig, komplex och oerhört godtycklig?  Vilket sammanträffande! Det gör jag också. Vad är då syftet med denna blogg? Jo, att belysa just komplexiteten och godtyckligheten i auktionshusens hantering av elfenbensföremål. Självklart handlar också antikhandlare med elfenben, men inte tillnärmelsevis i samma utsträckning som auktionshusen. Glöm heller inte det jag tidigare anfört; så fort ett föremål sålts på auktion så får det en form av "godkänt-stämpel" som varandes äkta antikvitet och har på så vis kommit in på den legala marknaden, vare sig elfenbenet är från före eller efter 1947.

Absolut centralt i elfenbensproblematiken är, som i tidigare bloggar extensivt diskuterats, att kineserna är skickligast i världen på att ålderspatinera de flesta material, inte minst elfenben. WWF använder i sin kampanj möjligen en något olycklig frasering, när man skriver "förfalskat elfenben". Ingenting är falskt, förrän ägaren/förmedlaren (auktionshus exempelvis) påstår något oriktigt om ålder/ursprung/signatur etc på ett föremål. En kopia av en känd konstnärs måleri är inte falsk förrän den signeras med falsk signatur eller falskeligen påstås vara ett genuint verk av en känd konstnär. Det samma gäller för elfenbensföremål. Elfenben kan vara falskt om det i stället är gjort av plast, eller om det på något vis är felattribuerat. Elfenben införskaffat efter 1947 är illegalt, men det är inte det samma som falskt.
Levande elefanter eller döda föremål? Valet är mitt, ditt och auktionshusens! Foto från WWF/Facebook.
Är då WWF:s önskan om att auktionshusen helt ska upphöra med elfenbenshandel plausibel/ möjlig att genomföra? 21.435 människor har gillat förslaget på Facebook (kl 11.08 den 22 nov) under en dryg veckas tid. Personligen anser jag att det är rätt väg att gå, eftersom jag vill att kommande generationer också ska få uppleva vilda elefanter, jordens största landlevande däggdjur. Vi ser varje dag bevis på människans närmast gränslösa dumheter, varav tjuvjakt på elefanter är ett exempel. Det dödas en elefant var 15:e minut, uppemot 30.000 per år. Alltså har en, möjligen två elefanter dött under tiden du läst dessa jobbiga och insinuanta rader.

Auktionshusen sparkar såklart bakut åt WWF:s nollvision. Möjligen skulle undantag kunna göras för föremål som uppenbarligen/bevisligen är antika, alltså mer än 100 år. Elfenben har funnits och finns i massor av föremål; i möbler i form av små nyckelbrickor eller hela möbeln, biljardbollar, pianotangenter, ätpinnar, bestickskaft, ramar, ja listan är närmast oändlig. Men exakt HUR och VAR ska linjen dras mellan tillåtet och otillåtet?

Som det nu ser ut så är schablonkatalogiseringar och påhittade provenienser vardagsmat, på slott och i koja, hos landsbygdsauktioner såväl som stora auktionshus. Man gömmer sig bakom katalogiseringar som "ben", "1800-tal", "tidigt 1900-tal", "sen Qing-dynasti". Det är legio för att slippa granskas. Om det är auktionshuset eller inlämnaren som hittar på är egentligen mindre viktigt. Jag har sagt det förut: Auktionshusen vet att inlämnare hittar på, för att få till en bättre försäljning.

Dessutom, vem granskar? Vems uppgift är det att se till att auktionsbranschen utför ett korrekt arbete? Hur många tusenlappar per år drar ett auktionshus in på sålda elfenbensföremål? Är det inte försumbart i sammanhanget? Jag betvivlar att all PR är bra PR, som någon lär ha uttryckt det. Jag har extensivt diskuterat problem gällande av inlämnaren totalt ihopljugna provenienser med företrädare för många större auktionshus, brott som kan vara åtalbara. Jag har tidigare påvisat ihopljugna provenienser för exklusiva elfenbensföremål, se bloggen: Elefantdöd -inte elefantöl- på Lauritz och Bruun Rasmussen.

Här gäller det faktiskt oerhört mycket mer än när någon excentrisk rik kines köper en nytillverkad porslinsskål, i tron att skålen är 700 år gammal. Här gäller det en arts överlevnad. Eller motsatsen. Vare sig du tror på en gud eller på Darwins läror, så har a l l a dina förfäder haft möjlighet att se levande elefanter. Om en generation eller två kan den möjligheten vara borta. För alltid.
*****************************

Fotnoter:
Skjut inte elefanterna och heller inte budbäraren. Så länge det finns en efterfrågan på elfenben kommer tjuvjakten att fortsätta.

Jordbruksverket skriver:
"Elfenben bearbetat före den 3 mars 1947
Om du har elfenbensföremål (ej råelfenben) som är bearbetat före den 3 mars 1947 och om du på ett trovärdigt sätt också kan styrka detta, får du sälja det inom EU utan CITES-intyg från Jordbruksverket. Detta innebär att du, oavsett i vilket kommersiellt syfte du ska använda elfenbenet, måste kunna styrka på ett trovärdigt sätt att föremålet är så gammalt att det verkligen är undantaget från kravet på intyg, det vill säga att det är bearbetat före den 3 mars 1947. Om länsstyrelsen eller polisen gör en kontroll i samband med att du till exempel annonserar ut eller säljer elfenben och du inte kan styrka föremålets ålder, kan du komma att åtalas för artskyddsbrott".


Jung Chang är författaren till den förträffliga boken Vilda svanar, som handlar om tre generationer kvinnor i Kina.

Netsuken ovan föreställande Pamela Anderson-släkting(?) var till salu för 179 US $ och enligt utsago nytillverkad av flodhästbete på en webbsida för ett Hong Kong-företag, där enorma mängder av skurna mammutobjekt också ligger till salu, exempelvis "Chasing dragons", vars dagspris är $ 3.900 US. Åtminstone påstår man att det är mammut- och inte elefant-elfenben.

Situationen med legalt mammutben komplicerar elfenbensmarknaden kraftigt. Likaså förekomsten av så kallat legalt elfenben från elefant, som har sålts vid enstaka tillfällen. Vid googling på "mamooth ivory" fås närmast oändligt antal träffar på internet och allt är till salu och visuellt ofta extremt likt elfenben från elefant.

Det är belagt att merparten av allt illegalt elfenben går till Kina och framför allt Hong Kong. Då är det inte helt långsökt att det är samma verkstäder som skär i illegalt elefantelfenben som de verkstäder som skär legalt mammutelfenben.

Jag har anledning att tro att åtminstone ett av alla ovanstående diskuterade föremål som är till salu auktionshösten 2013, är nytt och tillverkat av mammutbete. (Vilket är intressant, för om jag har rätt, så är det alltså inte ett artskyddsbrott utan en katalogisering med falsk förespegling om att vara antik).

Möjligen har Nordkorea utfört två kärnvapendetonationer, vilket skulle ge siffran 2055, och inte 2053 kärnvapendetonationer hittills i världshistorien.

Ända sedan Övre Paleolitiska eran (22.000-18.000 före kristus) har människan tillverkat smycken av elfenben, då var det från mammut.



Relaterad artikel i dagspress:
SvD: Auktionshusen riskerar sälja illegalt elfenben (5 dec 2013)


Källor:
http://www.wwf.se/vrt-arbete/illegal-handel/1543898-stoppa-elfenbenshandeln-i-sverige?utm_source=WWF.se&utm_content=WWF_Alias_Slutklubbat&utm_campaign=WWF%20INTERN

http://www.denverpost.com/environment/ci_24518193/u-s-government-crushing-ivory-save-elephants-and

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17842065.ab

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2487862

http://memolition.com/2013/10/16/time-lapse-map-of-every-nuclear-explosion-ever-on-earth

http://world.time.com/2013/11/18/hong-kong-is-sitting-on-30-tons-of-ivory-and-has-no-plans-to-destroy-it/

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/elfenben.4.567cd63c135afd26c018000297.html 

http://www.auction2000.se/auk/w.ObjectList?inC=HAV&inA=20130527_1704&inPageNo=1&inPageMode=R&inScrollTop=&inSiteLang=&inSelectedSort=&inSearchCrit=0&inCategoryId=&inSearchText=elfenben

http://auktionsverket.se/auction/fine-arts/2013-12-03/search/?q=ivory

http://en.wikipedia.org/wiki/Pamela_Anderson

https://www.bukowskis.com/auctions/577?q=elfenben

http://en.wikipedia.org/wiki/Wild_Swans 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6klockan

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3905-hh0306.html

http://tide-mammoth.com/eshop/en/carving-sculpture/3465-mammoth-ivory-handcrafted-chinese-zodiac-dragon-carving-37587.html

http://www.realorrepro.com/article/Ivory-genuine-fake--confusing

Tryckta källor:

The Dictionary of Art, Ed. Jane Turner, 1996, Part 16, page 797.