Magiska träformer, bokrecensioner och bortslösade skattepengar...

Sammanslagning av museer
Den gamla politiska surkarten (tack Marita Ulvskog...) angående flytt av Östasiatiska Museet lever tyvärr vidare. Av besparingsskäl vill några få personer slå ihop Östasiatiska Museet, Medelhavsmuseet och Etnografiska Museet och flytta på dem. Idén är så allt igenom dum att det är genant. Snacka om kulturskymning..! (För bästa förförståelse, se lästips nedan (Wong, Rubin))

Den 31 maj ägde en omröstning rum i riksdagen. Oppositionen hade lagt förslag om att bevara museernas särart. 169 röstade för, 121 röstade mot, däribland alla MP. Två från S röstade med oppositionens förslag, och 17 från V lade ner rösterna, 1 från V röstade för oppositionens förslag. Det tolkas som att riksdagen röstat mot sammanslagning av Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseets lokaler i Stockholm. Tack och lov! Resultatet av omröstningen är inte lagligt bindande, men praxis är att regeringen följer dem.

Ett flertal journalister har genomlyst problemet väl, men kulturminister Bah Khunke och överintendent Ann Follin ger sken av att idén är förträfflig. Statens Fastighetsverk och privata aktörer höjer hyrorna så till den grad att museer och andra kulturinstitutioner tvingas (överväga) att flytta. Ola Wong (Svenska Dagbladet) och Birgitta Rubin (Dagens Nyheter) har båda penetrerat problematiken och pekat på pinsamheter och absurditeter. Statens Museer för Världskultur är uppenbarligen en toppstyrd gigantisk koloss bestående av ryggkliare och ryggdunkare, där ingen vågar säga ifrån eller ifrågasätta av rädsla att bli av med jobbet. (Vilket många också blivit...)

Läs gärna Ola Wongs artiklar i ämnet, eller Birgitta Rubins utmärkta artikel om idiotin som rättesnöre (dock mitt ordval, inte hennes). Det är oerhört beklämmande läsning och manfallet av kvalificerad personal från museerna är stort. Follin böjer på formuleringar för att få glaset att verka halvfullt, som om omgivningen vore imbecill. -När alla för länge sedan noterat att glasets innehåll redan är utspillt. Genant. Oerhört genant.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Konsthantverkarna

För er som har en timme över i Hufvudstaden de närmaste dagarna är en tur till Slussen en nödvändighet. Eleanor Lakelins utställning av magiska träalster tar slut på onsdag(!) (21 juni). Faktiskt så borde landets alla konsthantverksälskare vallfärda. Konsthantverkarna låter Lakelin begå Skandinavien-premiär i och med denna fantastiska utställning. Eleanor Lakelin är upptäcktsresande i material och denna resa skola icke förbises.

Anledningen till undertecknads besök var en åskstorms våta utfall. För att undgå skyfallet sökte jag skydd mellan möten, med min Ruth i änden av koppel; Hellre Konsthantverkarna än Gym eller halvskuggiga tavernor. Åtta meter senare stod jag uppslukad av former som vid första ögonkasten bedömdes vara keramik.

Överallt satt små -provocerande- skyltar som skrek "Var god rör ej", (ungefär lika subtilt smeksamma som medges ej dagen före lön vid kortterminal). Eftersom det taktila är av oerhörd vikt för att bedöma konsthantverk fanns endast en sak att göra. Tjugo sekunder senare hade jag haft näsan i ett antal vaser och skålar och förnimmelserna blev många och starka.

Blicken började flacka efter info-blad eller prislistor för att kunna greppa upplevelserna. Där bekräftades att alla objekten var av mer eller mindre exotiska träslag. Inte keramik! Det var nära tortyr att inte få känna på föremålen, men ju längre in i vandringen jag skred, desto viktigare blev doftupplevelserna. Något jag aldrig erfarit på en konstutställning tidigare. En verklig aha-upplevelse!

När jag nämnde detta för en av KHV:s intendenter frågade hon lugnt om jag doftat på de höga vaserna, som vore det den naturligaste av frågor. Eftersom så inte var fallet, stegade jag med nosen i högsta hugg mot ovanstående grupp av vaser. Doften var tungt mättat rökig och extremt frän, med påtagliga inslag av citrus. Genomgående enormt ovanliga dofter.

Denna utställning är  fantastisk, både för konsthantverksälskare och vinnördar. Jubla över dessa organiska alster, frambringade till former som endast en kvinna från Wales var kapabel att se. Lakelin lär ha mycket goda förbindelser med brittiska arborister, som genast meddelar henne om fynd av spännande vrilar och missväxter på träd som ska fällas. Hon jobbar endast med trädslag från Storbritannien.

Eleanor Lakelin vid svarven. Foto: Konsthantverkarna.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Slut med öppen prisdatabank

Bukowskis Market har fattat beslut om att inte längre öppet redovisa slutpriser på sålda föremål. Fram tills för någon månad sedan kunde vem som helst gå in och titta på "Avslutade auktioner" och se vad en föremålstyp sålts för, enligt det specifika sökordet. Bukowskis har sagt att denna service "har missbrukats" och att man därför tagit bort den. Nu ligger en varas slutpris endast kvar ett par veckor. Vad "missbrukats" betyder i sammanhanget är minst sagt oklart. Konkurrenten (kollegan?) Auctionet, som för övrigt nästan uteslutande hyser ex-Bukowskis-personal, går samtidigt ut och proklamerar att de minsann fortfarande står för online-slutpris-arkiv.

Slutpriserna hos auktionshusen kan också ses med oblida ögon, eftersom de ofta behandlas som "det enda rätta" och anges som rättesnören. Om en säljare saluför ett föremål för summan X, så är det inte ovanligt att den potentielle köparen invänder mot priset, med motiveringen att ett likadant/snarlikt föremål såldes hos AuktionHuset till priset Y och att därmed priset X är fel, eftersom priset Y bevisligen uppnåddes av AuktionsHuset. Antalet i variabler kan i sammanhanget onekligen variera.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Dålig katalogisering

Med katalogiseringar som följande, så är slutpriser fullständigt irrelevanta, Bukowskis:

"Troligen äkta pärla", "Briljantslipade diamanter" utan att ange carat? Utropet var satt till 12.000 kronor. Klubban landade på 1.000 kronor. Med andra ord så förblev hänget osålt. Undrar vad den säljaren tycker om Bukowskis arbetsinsats? Tror ni att slutpriset hade blivit en tolftedel av uppskattat värde om ordet "troligen" hade eliminerats? Tror ni att slutpriset hade blivit 1.000 kr om man angett exakt carat-tal för de briljant-slipade diamanterna? Det tror inte jag. Jag drar mig till minnes en auktion i Uppsala för några år sedan...

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Sagolikt auktionsföremål

Den stora vinnaren bland auktionshusen vad gäller ståtliga objekt var i våras Bukowskis. Bland alla imponerande föremål var dock det jag föll mest för en synnerligen ovanlig spegel av naivisten Lim-Johan (Johan Erik Olsson från Lima i Dalarna, 1865-1944). Möjligen modest i jämförelse med alla förgyllda och skrikbasunerade ting, men vilken sagolik kraft och vilket uttryck i denna skulptur! För det är ju ett konstverk, en skulptur, ett närmast levande väsen det rör sig om. En dubbelsidig spegel, nästan en meter hög, med absurt placerade lådor. Månne är det den manliga motsvarigheten till pigtittare, en drängtittare således..!? 

Undrar just vem eller vilken institution som var framsynt nog att köpa detta underbara föremål. Nationalmuseum kanske? Den som lever får se.

Lim-Johan själv, i sin glans dagar. Han kämpade sedermera med sinnessjukdom. Foto: Ovanaker.se

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Branddrabbad slottssamlare

För någon månad sedan brann det i två hus/slott, som tillhör slottsekvilibristen Lars Sjöberg, tidigare intendent vid Nationalmuseum.

Lutherska Bönhuset före olycksalig brand. Foto: Anders Lidén.

Lutherska Bönhuset efter branden. Foto: Andreas Vestin/Läsarbild

Antikmonologen ringde upp honom och frågade vad som hänt.

Lars Sjöberg. Foto: Christinehofslott.se

-Slumpens vägar, svarade Lars. Det hade eldats i närheten av Regnaholm (Finspångs Kommun) och i det gamla Missionshuset i Bollstabruk (Kramfors) tror Lars att skadegörelse kan vara skäl till branden. Mer än så kan eller vill inte Lars säga. Antikmonologen tackar för samtalet.

Brandskadat Regnaholm. Foto: Niklas Luks/TT

-------------------------------------------------------------------------------------------

Pär Windahl, fortfarande fälld i domstol för Försök till bedrägeri. Dom fastslagen av Svea Hovrätt. Foto: Google.com

Fastslagen dom

Tjugosjutusen etthundra tjugo (27.120 kr) kronor har slösats bort på grund av att Pär Windahl inte kunde godta Stockholms tingsrätts dom från den 16 november 2016. Windahls överklagan avfärdades eftersom Svea Hovrätt fastställde tingsrättens dom den 2 maj 2017.

"1: Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
2: Det som tingsrätten beslutat om beslag ska fortsätta att gälla.
3: Hovrätten bestämmer ersättning av allmänna medel åt (advokat) Elham Arshamfar (Windahls ombud tillika offentlige försvarare) till 27.120 kr. Av beloppet avser 20.466 kr arbete, 1.230 kr tidsspillan och 5.424 kr mervärdesskatt.
4: Staten ska stå för kostnaderna i hovrätten för den offentlige försvararen."

Vad "tidsspillan" åsyftar är för Antikmonologen okänt.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Bokrecensioner
Äntligen har jag möjlighet att leverera ett par bokrecensioner som dröjt alltför länge. Hängmattorna finns sannolikt kvar och förhoppningsvis blir kommande sommar idealisk för bokläsning.

En layoutmässigt snygg och välskriven bok heter Barbie älskar Sverige, författad av Lotta Malmstedt och plåtad av Hans Jonsson. Boken är självskriven för alla Barbie-samlare, men härlig läsning även för de flesta roade av efterkrigs-Sverige.

På ett närmast självklart sätt har Jonsson placerat en uppsjö snajdigt uppsvirade Barbies i landskap som utgör mer eller mindre kända svenska 1900-tals landmärken. Exempelvis vid flygledartornet på Bromma Flygplats, men också ur grodperspektiv vid Turning Torso i Malmö.

Genomgående har Barbie-bilder i boken koncisa kommentarer om namn, beklädnad och datering, i närapå poetiska ordalag. Eller är det bara jag som njuter av rader som dessa?:

"Barbie Senior Prom (1963-64)  Aftonklänning i isblå och sjögrön tyll med liv av taft och gröna skor med pärla, kombinerad med jackan Going To The Ball (1964-65) i vit teddy med konstgjord orkidé på axeln. Ken Saturday Date (1961-63) Elegant grå kostym med näsduk i bröstfickan, randig slips och svarta strumpor och skor".

Jag blundar tillfälligt och visst lät det som Camilla Thulins röst i TV:n över en Nobelmiddag. -Och banne mig hör jag inte samtidigt Hans Villius läsa högt från samma uppslag: "Katedralskolan, Växjö... En aula som ser ut att hänga fritt. Den minimalistiska klockan. Mer Bauhaus än så här blir det inte i Sverige. En perfekt plats för en skolbal"...

Boken är definitivt en fullträff i genren nostalgia. Inte minst fascinerande är historien om hur Varuhuset NK lyckades få, krävde snarare, ensamrätt på Barbie de första åren. Att författaren och fotografen är allt annat än dunungar med stor erfarenhet av popkultur och reklambransch är påtagligt från pärm till pärm och gör att boken rekommenderas innerligt.

Ett i många bemärkelser tyngre bokval utgörs av Markus Dimdals Art Nouveau från Rörstrand -Konstkeramiken 1895-1926. Dimdal är i grunden ingenjör som blev samlare av den omskrivna keramiken och insåg tids nog att det inte fanns tillräckligt skrivet om hans intresse. Kärleken till föremålen och en fallenhet för grundforskning ledde fram till ifrågavarande bok. Dryga fyrahundra språkligt välskrivna sidor om en mans kärlek till keramik kan möjligen -i andras öron- låta tungt. Tro mig, det är det inte. För det första avhandlar Dimdal Jugenderan, den mest svävande, konstnärligt naturalistiska av eror. För det andra är boken skriven med frustande upptäckarkärlek och forskarvurm, av den typ som endast få -lyckliga - någonsin grips av.

Markus berättar att keramikkärleken är den utan konkurrens djupaste av hans samlarvurmer och att de gått från akvarier i unga år via olika musikgenrer till orkidéer och kanske viktigast av allt; att själva forskandet kring tillverkningsbiten har varit roligast och till och med slagit jakten på nya föremål.

Barbie-boken och Rörstrandsboken är båda förträffliga val av sommarlitteratur. Barbie-historien passar perfekt i hängmattan efter radions sommarprat och före eftermiddagskaffet. Rörstrandsboken däremot skulle jag personligen föredra i stället för TV efter middagen tillsammans med ett gott glas av valfritt innehåll. Barbien fascinerar och blir närmast sträckläst. Rörstrandsboken är viktig grundforskning och kräver mer eftertanke, eftersom man överöses av fakta om allt från glasyrer till marknadsföring på världsutställningar. Dimdals bok är ett praktverk tillika standardverk för alla som tilltalas av svensk keramik. Jag har intet att invända emot Dimdals bok utan bugar mig djupt med hatten svept i uppskattande gest... 2016-2017 måste sagt i förbifarten ha varit en höjdare i Dimdals liv, eftersom boken också ledde till en fin utställning av delar av hans samling på Thielska Galleriet, våren 2017.

-------------------------------------------------------------------------------------------
 

Antikmonologen önskar alla sina läsare en Riktigt Fin Sommar!

-------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Barbie älskar Sverige utgavs av Hirschfelds förlag 2016.
Art Nouveau från Rörstrand -Konstkeramiken 1895-1926 gavs ut 2016 av Arvinius + Orfeus Publishing. Båda böckerna finns i skrivande stund i tryck och betingar dryga 300 kronor styck.

Källor:
https://www.svd.se/bah-kuhnkes-kulturpolitik-hotar-kulturarvet
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/birgitta-rubin-stoppa-kontraproduktiva-flyttkaruseller-och-se-over-fastighetsverkets-hyresmodell/
http://olawong.squarespace.com/ola-wong/2017/6/1/omrostning-genomford-riksdagen-ger-stopptecken-mot-sammansla.html
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/601/287-lim-johan-johan-erik-olsson-ladspegel-dubbelsidig
http://www.ovanaker.se/upplevagora/limjohan.4.2d8118541343be71ea98000197869.html

https://www.bukowskis.com/sv/lots/867028-hange-med-troligen-akta-parla-samt-briljantslipade-diamanter

Östasiatiska frågar chans på Bukowskis

Nu satsar den statliga institutionen Östasiatiska Muséet (ÖM) på Skeppsholmen återigen på att involvera kommersiella krafter i sitt offentliga värv. På tisdag kväll har man mingelkväll "över en kopp te" tillsammans med Bukowskis mattexpert Anette Granlund.

Senast det begav sig var under valsöndagen i september 2014, då man tog in personal från Uppsala Auktionskammare samt Björn Gremner från AntikWest för att delta i Museets "Asienfestival". Se bloggen Östasiatiska Museet satsar kommersiellt-Paradigmskifte på Skeppsholmen.

Drak-afton på Östasiatiska Museet

Hur gick det som i offentliga sammanhang brukar kallas för "upphandling" till egentligen (eller uteblev den)? Vem avgjorde att just Bukowskis var den institution som skulle få förtroendet att expertisera ÖM:s kinesiska mattor? Har Sveriges främste(?) mattexpert/handlare Peter Willlborg tillfrågats? Eller ville han kanske -hemska tanke- ha betalt för ett dylikt uppdrag? Tog Bukowskis mindre betalt för uppdraget eller gör de det "gratis" för att generera goodwill eller få mattor till försäljning av tisdagens mattintresserade besökare? Är Anette ett "folkligare" val än Willborg tack vare kändisskapet genom Antikrundan, Sveriges mest populära TV-program? Frågorna tornar upp sig, men svaren lämnar nog inte Skeppsholmen.

Ett statligt museum som är en del av en likaledes statlig Myndighet tar alltså in privata företag som direkt eller i förlängningen tjänar på att associeras med det statliga museet. Det statliga museet finansieras uppenbarligen med hjälp av statliga medel, delvis skattepengar som kommer från oss "vanliga medborgare". Spörsmålen blir många. En enkel googling ger vid handen att Statens museer för världskulturs årsredovisning för år 2013 kritiseras av Riksrevisionen för ett stort antal problem.

På tisdag på en holme nära Bukowskis.

Eftersom både Uppsala Auktionskammare och Björn Gremner har deltagit i Asienfestival på ÖM och Bukowskis likaledes ska få "expertisera" mattor undrar vän av ordning vad som kommer härnäst? Stockholms Auktionsverks (SAV) torde väl stå på tur? Således också Lauritz, eftersom dansken nu äger SAV. En tanke är då att låta SAV:s/Lauritz experter ha gemensam Etnografisk festival och låta deras experter bedöma etnografika. Det ligger rätt i tiden. Etnografisk Festival- smaka på det! Båda auktionshusen har stora tidigare "erfarenheter av området". Det kan möjligen bli svårt att klämma in på ÖM. Etnografiska Museet i stället kanske? Skulle bli spännande. Se bloggarna Enorm skandal under uppsegling på Lauritz och Lauritzgate- en praktskandal.

Sensmoralen av att Östasiatiska Museet tar in externa experter för att dels expertisera besökares medhavda föremål (som i september 2014) eller för att expertisera Museets e g n a mattor är ju att Museet inte har personal som själva besitter kunskaper nog. Vart tog kunskapen vägen? Tog byråkrater över konsthantverksintendenternas platser på lönelistan? Mycket sorgligt i så fall. Tecken på en samtida antiintellektuell inställning vilket leder till en kunskapsförflackning?

------------------------------------------------------------------------

Ny "Olle Hjortzberg (1872-1959) till salu på Metropol!

Jag vill ju inte vara den som är den, Metropol. (Se Vilken OLLE Hjortzberg, Metropol?) -Men hur var det nu med den där Hjortzberg, eller skulle Hjortsberg stavas med "s"? Jag noterar att ni har ytterligare en oljemålning av Olle Hjortzberg till auktionen på måndag 30 mars. Religiösa motiv var ju onekligen en vanlig genre för Olle Hjortzberg -med "z". Utrop 2.000 kronor, signerad a tergo (på baksidan), skriver ni. Möjligen vill jag ifrågasätta attribueringen en aning. Måleriet är av Hötorgs-kvalitet och har inte mycket av Olles (med "z") schvung. Om vi kastar ett öga på signeringen a tergo så ser den ut som följer: En p å k l i s t r a d lapp med det understrukna namnet: Olof Hjortsberg. Med "s".

Ursäkta?

Har den "riktige" Olle Hjortzberg o c k s å valt att stava sitt namn fel? "Signerad a tergo"? Skulle inte tro det. Det är skillnad på signering och attribuering.

Ett par timmar innan auktionen skulle äga rum ändrade Metropol katalogiseringen till följande utförande: "TILLSKRIVEN Olle Hjortzberg (sic.), ATTRIBUERAD á tergo":

Fotnot:
För bästa förståelse av ovanstående text bör de bloggar som länkas till, läsas. -Inte minst kommentarerna till bloggen Vilken OLLE Hjortzberg, Metropol?

ÖM-gate rullar vidare

Efter att den statliga myndigheten Världskulturmuseernas medlemsmuseum Östasiatiska Museet (ÖM) söndagen den 14 september anlitade och samarbetade med två kommersiella aktörer, Uppsala Auktionskammare (UAK) och AntikWest, har nu en så kallad pudel gjorts av ÖM:s chef, Michel Lee: ((Nedan publicerad i hela sin längd). Detta efter att Antikmonologen publicerat Östasiatiska Museet satsar kommersiellt-Paradigmskifte på Skeppsholmen).

Östasiatisk(?) pudel. Foto: Wikipedia

"Asienfestivalen på Östasiatiska museet är ett årligen återkommande evenemang som lockar en stor publik, främst barnfamiljer. Vår ambition är att arrangera en rolig och lärorik dag med utgångspunkt i det breda intresse som idag finns för asiatisk kultur.

På programmet 14 september i år fanns bland annat uppvisningar och möjlighet att prova på allt från qigong och japanskt bågskytte till ikebana och porslinsmålning. Besökarna kunde lära sig kalligrafi och njuta av dansuppvisningar eller körsång. I vårt omfattande program fanns också medverkande antikexperter och auktionshus. Detta har väckt en del frågor. Därför vill jag gärna klargöra museets avsikter med just den här delen av festivalprogrammet.

I år ville vi arbeta aktivt med att nå även nya besökargrupper genom att erbjuda programpunkter kring vår tids stora antikintresse. I samarbete med bland andra Uppsala Auktionskammare, arrangerade vi därför föreläsningar och gav tillfälle till den breda publiken att ställa frågor utifrån sitt eget intresse för konstföremål till experter från Uppsala Auktionskammare på plats utanför museet under dagen. Detta var inte avsett att handla om värdering av föremål, något som också stod klart i planeringen av dagen.

I mitt eget föredrag berörde jag inte minst handeln med stulna, illegalt utförda föremål eller föremål gjorda av utrotningshotade djur och växter. Det känns viktigt att nå ut med en djupare och mer komplex bild av de här frågorna till de stora grupper som idag intresserar sig för antika föremål från andra delar av världen.

I samarbetet ingick också sedvanlig marknadsföring från båda parter. Dessvärre brast vårt samarbete på en viktig punkt. Museet fick tyvärr aldrig se korrektur på en annons från Uppsala Auktionskammare innan den gick i tryck. Den gav ett olyckligt och felaktigt budskap genom att använda ordet "värdering", vilket vi också tydligt har påpekat för vår samarbetspartner. De frågetecken som har uppstått runt årets Asienfestival, ger oss anledning att se över våra samarbetsformer inför framtiden.

Michel Lee,
Museichef Östasiatiska museet"

Otydlig etisk/moralisk riktning

Även museolog Pontus Forslund har sedermera skrivit om saken; "Östasiatiska i dåligt sällskap eller Antikvitetshandlare på armlängds avstånd" samt "Östasiatiska i dåligt sällskap". Forslund pekar korrekt på det faktum att ÖM bryter mot ICOM:s (International Council of Museums) riktlinjer vidrörande etik och moral för museianställda.

Denna information ligger i skrivande stund, 30 september 2014, fortfarande ute på webben, hos UAK.

Museichef Michel Lee skyller allt på Uppsala Auktionskammare, -i och för sig inget ovanligt. Men herr Lee, om man anmodar Sveriges mest kommersiella aktörer att komma till sitt statliga museum som kronan på verket under sin så betitlade Asien-festival, så bör man nog-möjligen-kanske antaga att dessa kommersiella aktörer fokuserar på kommers snarare än på hur vädret är för dagen eller hur trevliga besökarna är. Som jag dessutom påpekat tidigare, så var det inte endast en annons i en tidning utan i ett större antal tidningar. Dessutom massutskick i form av e-mail, flera dagar före "Värderingsdagen" skulle äga rum. Jag har kontaktats av ett stort antal personer, både anonyma och namngivna (självklart källskyddade), som varit ytterst upprörda över "värderingssöndagen" på Sveriges utan konkurrens främsta Museum för orientaliska antikviteter. Dessa upprörda är anställda inom Myndigheten för Världskulturmuseerna, medlemmar i Östasiatiska Museets Vänner, Auktionshusanställda med flera, med flera. Att Uppsala Auktionskammare fortfarande slår sig för bröstet och har info-sidan om sin stora värderingsdag på ÖM liggande ute på nätet, allt medan ÖM slickar såren, tydliggör diskrepansen i olika synsätt på huruvida dagen var en succé eller ej. UAK:s "stolta" länk kan svåreligen ses som något annat än ett hån mot Museichef Lees så kallade pudel.

Så herr Lee, frånsett att framledes ifrågasätta formerna för eventuella samarbeten, så bör nog (chefen för det hele för) den statliga Myndigheten Världskulturmuseerna prata lite med Er om Er och Östasiatiska Museets framtid i större perspektiv.

"Offentlig ursäkt efter (politiskt) fiasko"

För övrigt kommer information från initierade källor om att Joakim Bengtssons Helsingborgs Auktionsverk får samma ägare som Stockholms Auktionsverk; nämligen Lauritz. Joakim, känd från TV:s Antikrundan, lär vara munter!

Numer mer än halvdanskt.

Fotnot:
I intervju med museichef Lee i bloggen "Östasiatiska Museet satsar kommersiellt-Paradigmskifte på Skeppsholmen", klargjorde herr Lee att han inte pratade svenska, samt att han inte hade hört talas om Cites-reglerna.
Till skillnad från Uppsala Auktionskammare så har enligt Antikmonologens kännedom Björn Gremner/AntikWest inte slagit på någon trumma alls, vidrörande sin roll under ÖM:s Asienfestival.

Källor:
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/09/ostasiatiska-museet-satsarkommersiellt.html?showComment=1411726035678#c6619839037010405794
http://www.varldskulturmuseerna.se/ostasiatiskamuseet/om-museet/verksamheten/asienfestivalen-2014/
https://pontusforslund.wordpress.com/2014/09/24/ostasiatiska-i-daligt-sallskap-eller-antikvitetshandlare-pa-armlangds-avstand/
http://sverigesmuseer.ning.com/group/museum-och-etik/forum/topic/show?id=6296216%3ATopic%3A47311&xg_source=msg

Östasiatiska Museet satsar kommersiellt- Paradigmskifte på Skeppsholmen

Under söndagen går svenska folket till valurnorna för att rösta på de människor som de anser ska styra Svea Rike. Antikmonologen hoppas att folk inser alla människors lika värde och inte faller för banal retorik eller främlingsfientliga tongångar.

Huvudstaden har dock mer underhållning att erbjuda. Har ni orientaliskt konsthantverk i byrålådan, som ni inte vet något om, så kan ni ta en sväng till Östasiatiska Museet (ÖM) på Skeppsholmen. Där har man nämligen Asienfestival med digert program, mellan klockan 12-16, under valsöndagen.

Bakluckan på en bil: "Den mobila nostalgiinstallationen från Showa Little Antiques"

Den statliga institutionen Östasiatiska Museet tar in dels in ett externt, privatägt auktionshus; "experter från Uppsala auktionskammare (UAK) som tittar på dina antika saker", och dels tar man in en extern antikhandlare; "Björn Gremner, vd AntikWest, berättar om Falskt eller äkta. Vad är vad?". -Citat ur ÖM:s program för söndagens "Asienfestival".

Uppsala Auktionskammare är ett av Sveriges största auktionshus och omsätter tiotals miljoner kronor per år samt har minst fyra av sina anställda som "experter"/ medarbetare i Sveriges mest populära TV-program Antikrundan, i statliga Sveriges Television (SvT). Björn Gremner är sedan 25 år Antikrundans självklart utvalda vad anbelangar orientaliskt konsthantverk och dessutom i Sverige helt dominerande orientalisk antikhandlare med egna företaget AntikWest, etablerat 1971.

Från Östasiatiska Museets hemsida

Uppsala Auktionskammares e-mail till sina kunder:
Söndag 14 september
– Stor värderingsdag av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk.
Uppsala Auktionskammare är stolta över att, som enda auktionshus, få medverka vid Östasiatiska museets Asienfestival som äger rum nu på söndag den 14:e september. Våra experter finns på plats hela dagen för att svara på dina frågor kring asiatiska föremål samt utföra kostnadsfria värderingar.
Dessutom håller vår expert Knut Knutson ett spännande och lärofyllt föredrag ”Kinesiska Skatter –
en ny och gammal marknad”. Föredraget äger rum kl. 15:00. Missa inte denna chans att få lära dig
mer om den mycket explosiva auktionsmarknaden för kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk.
Fri värdering
Har du frågor om asiatiskt porslin och konsthantverk eller kanske ett föremål du har funderingar kring? Har du kanske en oanad dyrgrip hemma? Missa då inte detta tillfälle att få träffa våra experter och visa upp dina föremål. Våra experter kommer finnas på plats hela dagen för att både svara på dina frågor och för att utföra kostnadsfria värderingar. Varmt välkommen!

Tid: Söndag 14 september, kl. 12:00 - 16:00
Plats: Östasiatiska museet, Tyghusplan, Stockholm.
Pris: Entré 80 kr till utställningarna. Övrigt gratis. 

Undrar om värderingarna kostar något? (Antikmonologens understrykningar).

Från Östasiatiska Museets hemsida

Detta är intressant och sannerligen anmärkningsvärt. Annat var det när jag som tonåring för 30 år sedan satt i Östasiatiskas "väntrum" för att få de föremål man hade med sig bedömda, troligen med ymnig handsvett. Bedömda av någon anställd som man hade enorm respekt för, i bästa fall chefen själv, som då hette Professor Jan Wirgin. Om man så mycket som insinuerade att man ville ha ett föremål värderat (inte bara tids- och ursprungsbedömt), så blev det onda ögat och en tirad om att man minsann skulle gå någon annanstans. Med annanstans avsågs då det "onämnbara", nämligen något så vulgärt som en kommersiell institution i form av ett auktionshus. På den tiden och till stor del även idag, anses det nämligen ofint eller till och med tabu bland Sveriges museer, att diskutera föremåls värden i kalla siffror. Men nu tycks det ha vänt.

Pengar verkar plötsligt ha blivit intressantare för Östasiatiska Museet, med två stora kommersiella aktörer på plats för att bistå allmänheten under "Stor värderingsdag" och nota bene, ävenledes bistå Östasiatiska Museet. Efter att ha presenterat mig som skribent för Antikmonologen intervjuade jag Chefen för museet, Michel Lee, per telefon under fredagseftermiddagen (12 september).

Mr Michel Lee. Foto: SMVK

Jag lyckades få tag på Mr Lee under hans lunch (sorry!) och frågade hur man resonerat, när man beslutat att invitera ett auktionshus och en antikhandlare under museets vingar, för att bedöma antikviteter? Den engelskspråkige Mr Lee klargjorde att alla dylika frågor skulle jag ta med museets Programansvarige, Petri Tigercrona. Men det är ju du som är chef replikerade jag.
-Betalar ni Uppsala Auktionskammare och Björn Gremner för deras närvaro på söndag, undrade Antikmonologen.
-Nej, ingen betalar någon, svarade mr Lee.
-Hur såg urvalsprocessen ut, vid valen av dessa specifika externa aktörer, undrade Antikmonologen vidare.
-Mr Lee avböjde bestämt att svara på dessa frågor och hänvisade oupphörligen till sin Programansvarige, Hr Tigercrona.

På frågan om mr Lee känner till Cites-förordningen blev svaret till min förvåning nej. Jag upplyste då vad den handlar om, varpå mr Lee sade att det kände han ju till. På frågan vad syftet skulle vara för ÖM, med dels ett auktionshus och dels en antikhandlares närvaro under Asienfestivalen, svarade mr Lee att han ville upplysa allmänheten om dels deras föremål och dels problematiken med just elfenbensföremål och liknande material. -En snabbt greppad hantering av intervjun, av mr Lee, må jag säga. På frågan om mr Lee kände till att miljöåklagare för ett par veckor sedan valt att åtala Uppsala Auktionskammare för just Artskyddsbrott, svarade mr Lee att det hade han ingen aning om. Jag förklarade att så var fallet, att förhandlingar hållits i Uppsala Tingsrätt och att dom faller inom snar framtid. Mr Lee hänvisade återigen till sin Programansvarige och underströk dessutom att bara för att UAK skulle närvara under söndagen, så innebar inte det att ÖM minsann hade överseende med något artskyddsbrott. Antikmonologen tackade för intervjun.

Efter samtalet med chefen för ÖM har Antikmonologen sökt både Petri Tigercrona och Chefen för det Hele, Överintendenten/Chefen för Statens museer för Världskultur, Sanne Houby-Nielsen, både per telefon och per mail. Dessvärre helt utan gensvar.

"Världskulturmuseerna vill bidra till att göra dagens värld mer begriplig genom vår kunskap och våra perspektiv. Föremålen som förvaltas vid Världskulturmuseerna kommer från alla världens hörn och representerar flera tusentals år av mänskligt skapande och kreativitet. I dialog med våra besökare vill vi bejaka världens mångfald och på så sätt bidra till en hållbar global utveckling" (Från SMVK:s hemsida).

Under lördagen, 13 september, intervjuades före detta chefen under många år för Östasiatiska Museet, Professor emeritus, Jan Wirgin i telefon. Den alltid lika ämable Professor Wirgin är den borne diplomaten men noterar att det aldrig hade kunnat hända på hans tid, att ett auktionshus eller en handlare hade kommit till Museet för att värdera eller expertisera. Han hade förvånat sett eventet omskrivet, redan innan Antikmonologen ringde.
-Visst, på min tid kände jag alla och hälsade på hos många aktörer, men inget mer än det, säger Professorn. Han understryker att han inte vill trampa på någons tår. Jag försäkrar professorn om att jag inte vill förmedla något som helst tåtramp och tackar så mycket för samtalet.

Från Östasiatiska Museets hemsida. Notera att AntikWest ej omnämns här.

Eftersom Uppsala AK i sitt utskick skryter om att de är enda utvalda auktionshus undrar vän av ordning varför exempelvis Bukowskis eller Stockholms Auktionsverk/Lauritz.com exkluderats från Asien-festivalen? Dessa auktionshus vill nog också ragga försäljningsuppdrag på Östasiatiska Museet, gissar jag. Det ligger liksom i sakens natur. Notabelt är till yttermera visso att man i UAK-utskicket skriver att "våra experter finns på plats hela dagen". Det är ett känt faktum att UAK inte har någon expert på kinesiskt/orientaliskt porslin. Det är heller inte expert Knutsons område, vilket han själv påpekar. UAK skriver på sin hemsida: "Till vår hjälp vid bedömningar och värderingar av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk har vi ett antal internationella externa experter som besöker oss vid ett flertal tillfällen varje auktionssäsong". Innebär detta att UAK kommer att hyra in externa internationella experter för söndagens värderingsfestival på ÖM? Katalogiserar samma experter både orientaliskt konsthantverk och fågelkonst? Frågorna hopar sig. Det är under alla omständigheter väldigt vänligt av UAK att genomföra samtliga värderingar och expertiseringar gratis på Östasiatiska Museets Asienfestival.

Leker med tanken på att Nationalmuseum eller Moderna Museet skulle ta in ett av de största auktionshusen för expertisering och "stor värderingsdag". Ett auktionshus och samtidigt Claes Moser eller Verner Åmell. Varför inte allihop, enligt devisen the more, the merrier?!  Jag tror det skulle bli drag under galoscherna.

Som en trogen läsare av Antikmonologen uttryckte det häromdagen;
Östasiatiska har numera blivit extremt perifert, underordnat den mångkulturella överrocken där subkulturella tendenser i till exempel Mexico Citys slum har högre värde och behöver förklaras mer än tusenåriga högkulturer, eftersom någon tror att det är sociologiskt relevant i nuet... Allt medan Stockholm bygger två, inte en, nya superarenor för miljardbelopp med dåliga publiksiffror, samtidigt som Nationalmuseum nekas bygga ut sina lokaler, utan endast får bygga om. Fast museer drar mycket mer publik och turistintäkter. Se exempelvis på Hollands satsningar på Rijksmuseum och Mauriitshuis. Notera dessutom ironin i att Nobelstiftelsen ska få bygga ett jättekomplex där det idag står en K-märkt byggnad, bredvid Nationalmuseum, som inte fick bygga ut...

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Tankar om kultur med mera, anno valsöndagen den 14 september 2014.


Fotnoter:
UAK ägs av Knut Knutson.

Relevanta bloggar för förförståelse:
http://antikmonologen.blogspot.se/2013/08/uppsala-onlinekvalitetsauktion-avsager.html
http://antikmonologen.blogspot.se/2014/02/uppsala-auktionskammare-avslutar.html

Källor:
http://www.varldskulturmuseerna.se/ostasiatiskamuseet/program/kalendarium/foredrag/asienfestival/