Bruun Rasmussen skadeskjuten elefant

Det stora danska auktionshuset Bruun Rasmussen (BR) blev under måndagen (14 april 2014) dömt till böter på 75.000 danska kronor, för att inte ha levt upp till regelverket för handel med noshörningshorn och elfenben från elefant.

Bruun Rasmussens högste höns, Jesper Bruun Rasmussen, 75.000 fattigare. Foto: Liselotte Sabroe

Östre Landsret dömer BR för att under 2011 ha bjudit ut två noshörningshorn och tre betar från elefant, utan att ha erforderliga försäljningstillstånd. Köbenhavns Byret kom fram till bötesbeloppet 14.000 kr. De omstridda föremålen kom dock aldrig under hammaren utan drogs tillbaka från auktionen, eftersom man uppmärksammades på bristande tillstånd.

I Byretten krävde åklagare Charlotte Møgelhøj en bötessumma om 100.000 kr, på grundval av att det inte var första gången auktionshuset bröt mot reglerna om handel med utrotningshotade djur. Köbenhavns Byret menade dock att detta icke var en förvärrande omständighet eftersom Bruun R inte var dömda i det första målet, då de två noshörningshornen och tre elefantbetarna bjöds ut.

Är det värt det, Jesper Bruun Rasmussen? Foto: Dave Robertson Trust

Till yttermera visso blev år 2012 Bruun Rasmussen dömda till att betala 50.000 kronor för att ha sålt ett noshörningshorn och därmed ha överträtt Washington-konventionen. Endast när myndigheterna har givit tillstånd i relation till Cites-konventionen får exempelvis noshörningshorn säljas. Boten från 2012 blev emellertid nedsatt till 10.000 i Östre Landsret.

Bruun Rasmussen erkänner att de inte undersökte certifikaten för försäljning av noshörningshorn tillräckligt noggrant.
-Vi har utfört ett procedurfel, då vi inte checkade certifikaten tillräckligt väl och det har Landsretten bedömt till 75.000 kronor och vi håller med om att vi då borde ha kollat upp certifikaten bättre, säger auktionshuset administrative direktör Jakob Dupont till nyhetsbyrån Ritzau. Världsnaturfonden (WWF) har tidigare riktat mycket hård kritik mot Bruun Rasmussen, som av WWF beskylls för att ge krypskyttar ett incitament till att döda utrotningshotade djur. (Allt ovanstående är fritt översatt av Antikmonologen, baserat på Danmarks Radios text. Länk nedan).

Världens största landlevande däggdjur. En tjuvskjuts var tionde minut. Alla elefanter är borta om ett tiotal år om detta fortsätter. Är det värt det? Foto: Friedkin Conservation.

Att auktionshus fälls för artbrott eller liknande är mycket ovanligt. Följande publicerades av Helsingborgs Dagblad den 22 februari 2008:
Detta år dömdes det som då hette Anders Antik/Bruun Rasmussen(!) att böta 14.700 svenska kronor för att ha brutit mot förordningen om skyddet av vilda djur och växter. Företaget accepterade strafföreläggandet och slapp därmed åtal.

Auktionshusets dåvarande VD Håkan Olsson polisanmäldes för att ha sålt föremål gjorda av utrotningshotade djur. Det handlade bland annat om ett schackbräde av elfenben, uppstoppade rovfåglar och en ask gjord av sköldpaddsskal och elfenben. Enligt auktionshusets egen katalog var en del av föremålen tillverkade på 50- och 60-talen.

Polisanmälan gjordes av en advokatbyrå i Stockholm i syfte att visa på det orimliga i lagstiftningen, som omfattar även gamla föremål. Efter anmälan har auktionsfirman blivit försiktigare och tar enligt VD:n inte in något om det inte finns intyg från Jordbruksverket. (Detta har uppenbarligen Bruun Rasmussen glömt år 2014. Antikmonologens anmärkning).

----------------------------------------------

Antikmonologen har i ett stort antal bloggar diskuterat problematiken kring fortsatt försäljning av framför allt elfenben, som med största sannolikhet är tillverkat/arbetat efter år 1947. -Året som satts som gräns för vad som är lagligt kontra olagligt, enligt Cites-konventionen. Se exempelvis: Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig -TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk. Miljöåklagare Åse Schoultz har beslutat att åtala företaget Uppsala Auktionskammare -inte en enskild person- för artbrott, brott mot miljöbalken. Undertecknad är av Uppsala Auktionskammare bannlyst för försäljning och köp, sedan bloggar om deras dubiösa/bristfälliga katalogisering av orientaliska föremål publicerats. Något som Antikmonologen upplystes om svart på vitt i mailform. Se texten: Uppsala Auktionskammare avslutar affärsrelation.

Åtalas för artbrott. Foto från UAK:s hemsida den 15 april 2014.

Antikmonologen har till yttermera visso kunnat påvisa flagrant felkatalogisering av stora elfenbensfiguriner med påhittad proveniens hos ovan diskuterade auktionshus Bruun Rasmussen och även uppenbara felaktigheter hos danske konkurrenten Lauritz: Elefantdöd- inte elefantöl- och skandaler på Lauritz och Bruun Rasmussen.

Även om inte stora auktionshus bryr sig, så tror jag att deras kunder gör det. Dags att polera logotyperna lite hårdare och ta en lunch med mediakonsulterna, -igen?

De säger att pengar inte luktar. I beg to differ.

Fotnot:
Antikmonologen diskuterar i tidigare bloggar extensivt skälen till tjuvjakt av noshörning, elefant med mera.

Källor:
http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2014/04/14/0414130740.htm
http://hd.se/landskrona/2008/02/22/boeter-foer-att-ha-saalt-elfenben
http://www.unt.se/uppsala/auktionskammaren-atalas-for-artbrott-2753423.aspx 
http://www.dr.dk/Nyheder/Kultur/Oevrig_kultur/2014/01/13/0113125356.htm

"Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947", säger Lauritz auktioner

En samling indiske effekter af elfenben (3). Så kallas utrop nr 3104902 hos Lauritz Auktioner i Helsingör, Danmark. Budtiden löper ut i morgon, den 18 september kl 13.20.

Utrop 2000 DKr, klubbat för 2900 DKr.

Beskrivning: "En samling effekter af elfenben bestående af 'sabel' med gennembrudt blad dekoreret med blade, grenværk og traner, skæfte med grenværk og Garnesh. L. 49 cm. Samt elefant på sokkel af træ. H. 10 cm. Samt figur fabeldyr. H. 8 cm. Indien begyndelsen af 1900-tallet. Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947. (3)". Se översättning under fotnoter.

Efter att ha tittat på detta utrop på nätet, ringde jag i fredags till Helsingör och ställde försynt några frågor. Jag bad att få tala med ansvarig intendent och fick mannen som mottagit de tre föremålen och skrivit in dem, på tråden.

Jag frågade honom hur (hvordan) Lauritz hade daterat föremålen till före 1947. Frågan är motiverad, eftersom inget nämns om eventuell proveniens, dokument, fotografier etcetera, i katalogtext. Han uttryckte förvåning över denna fråga och sade med självklarhet att inlämnaren hade sagt att grejerna var gjorda före 1947. -Så ni har inga papper på detta då, undrade jag. Nej, dessvärre, blev svaret. Jag tackade för samtalet och lade på luren.

Igår, måndag 16 september, ringde jag en person som arbetar med Cites-relaterade frågor på Jordbruksverket(JV). Till henne ställde jag frågan hur regelverket ser ut för auktionshusen. Svaret blev att Citesreglerna är internationella och att målet för alla medlemsländer är att ha så likartat tillvägagångssätt som möjligt, i frågor som rör Cites. Bland annat så understryker Jordbruksverket för alla tänkbara aktörer kring försäljning av känsliga föremål, att det som ägaren/inlämnaren säger om föremålet inte är tillräckligt. Det är en del av objektets historia, men det måste också finnas dokument som exempelvis dödsbouppteckningar/fotografier/daterade beskrivningar. Undantag från detta kan utgöras av föremål som är kända som varandes mycket gamla, sedan tidigare. Endast en verbal utsaga är alltså inte gott nog. Detta predikar Jordbruksverket för svenska auktionshus och Naturstyrelsen för auktionshusen i Danmark.

*Så ÄR det, för det SA inlämnaren. SÅDETSÅFAKTISKT!*

Idag, tisdag den 17 september, talade jag med en Cites-ansvarig person på danska Naturstyrelsen (motsvarigheten till vårt Jordbruksverk). Han upplyste mig att regelverket ser likadant ut i Danmark, som i Sverige. Dessutom berättade han att Danmark har ett flertal mycket uppmärksammade rättsfall, vad gäller felaktiga försäljningar av noshörningshorn m.m. (som jag nämnt i tidigare bloggar). Dessutom utgör falska Cites-intyg ett problem i Danmark, fick jag veta. Att falska papper förekommer också i Sverige tar jag för givet, liksom för åldersdaterade orientaliska keramiska föremål.

"Kräver inte Cites". Sug lite på den formuleringen kära polis, jurister och antikmarknadsaktörer, både ur språklig och moralisk synvinkel.

Uppenbarligen så har Lauritz missat ett antal predikningar.

By the way; en gammal bekant; -sorry, en inte så gammal bekant, dök upp på Lauritz i Düsseldorf igår. Nr 3118806, utrop 800 Euro. Samma utrop som senast. Går det så går det. Det finns många nya elfenbensutrop på Lauritz. Sök på elfenben, så får ni se. Slår någon en signal till Tysklands Jordbruksverk/ Naturstyrelse?

Elfenbeinfigur, um 1900. Utbjudes totalt utan kommentar om proveniens. Igen. Såld för 850 Euro.

Klockan 23.15 på tisdag kväll den 17 september har Lauritz Helsingör ändrat följande i katalogtexten: "Bemærk ændring af beskrivelse og udløbstidspunkt" (ytterligare tre dagars bud-tid): "Indien, 1900-tallet" i stället för tidigare "Indien begyndelsen af 1900-tallet" och hör och häpna också lagt till "Cites tilladelse medfølger". Detta har man alltså kunnat prestera under tisdagens (17 september) lopp, trots att jag på direkt spörsmål om pappersbevis existerade, fick svaret "nej, dessvärre" av mannen som skrev in föremålen. Sannerligen högst besynnerligt. IS there something rotten in the state of Denmark? Eller glömde mannen helt enkelt att Cites tilladelsen existerade? Det var ju trots allt bara ett stycke papir. Om än ett mycket viktigt papper.

Från "Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947" till "Cites tilladelse medfølger". Snabba puckar i Danmark. Förtroendeskapande för potentiella kunder? Avgör själv, kära läsare.

Kinesiskt porslin och afrikanskt(?) elfenben till salu i Roskilde.

För övrigt har nya elfenbensföremål dykt upp på Lauritz. Denna gång en figurin och ett handtag i Roskilde. Nr 3136056, båda katalogiserade som sent 1800-tal. Ingen som helst kommentarer om Cites eller proveniens, -ännu. Dock finns det gott om tid att ändra i texten. 

Tillsammans med dessa två elfenbensföremål ropas två kinesiska lockskålar i porslin. De är katalogiserade som "cirka år 1900, med rester av lackstämpel". Lackstämplarna och precis denna typ av skålar är extremt vanligt förekommande på den så kallade "Beijing Antiques Market". Då måste de väl vara gamla? Och när är de "medföljande" elfenbensföremålen skurna? Ett av föremålen har en "defekt", ett avslag(?). Då måste det nog också vara gammalt..? 

Vill ni veta min åsikt om åldern på de fyra objekten i Roskilde? Det gör ni redan.

Detalj av Nr 3136056, "Rester av lakstempel, c 1900"

"Kræver ikke Cites da de kan dateres til før 1947", -var var det nu det stod skrivet någonstans? Åh ja, det var på Cirkus Lauritz!




Fotnoter:
*Svensk version av ovanstående katalogtext: "En samling elfenbensföremål, bestående av 'sabel' med genombrutet knivblad, dekorerat med blad, grenverk och tranor, skaftet med grenverk och ganesha. Längd 49 cm. Samt elefant på sockel av trä. Höjd 10 cm. Samt figur föreställande fabeldjur. Höjd 8 cm. Indien, början av 1900-talet. Behöver inte Cites då de kan dateras till före 1947". (Lauritz "google translate" fungerar ej från danska till svenska på Lauritz hemsida. Månne ett omen?)

*Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Den kan användas för att undvika öppen konflikt, för att locka till skratt och för att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet. (Wikipedia).

*För övrigt anser jag att den del av den senaste rovdjurspropositionen som innebär att Kungsörnen, Aquila chrysaetos, kanske ska börja skjutas av i Sverige, är en KATASTROF. Lena Ek, du måste börja använda det som sitter på dina axlar. Skriv under här: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8017#.UjhFXj-bFcY

*Skjut inte budbäraren -och heller inte elefanterna.

Källor:
http://www.lauritz.com/sv/auktion/en-samling-indiske-effekter-af-elfenben-3/i3104902/?ver=18o
http://www.naturstyrelsen.dk/Naturbeskyttelse/Handel_med_truede_arter/CITESAktuelt/Foldereogudgivelser/infofolder.htm
http://www.lauritz.com/sv/auktion/elfenbeinfigur-baertiger-weiser-china-um-1900/i3118806/
http://www.lauritz.com/sv/auktion/et-par-kinesiske-laagskaale-af-porcelaen-samt-figur-og-haandtag/i3136056/#

Antikjakt ger noshörnings- och elefantdöd

Att kunna avsluta året med en god nyhet är trevligt och jag prisar Bruun Rasmussen, ett av Skandinaviens större auktionshus, för beslutet att sluta sälja obearbetat noshörningshorn. Det kan tyckas som en icke-nyhet, men alla rörelser i denna riktning måste betraktas som positiva. Nestorn Jesper Bruun Rasmussen, nyligen 70 fyllda, skriver följande på hemsidan, om året som gick:

"Mitt i en mediestorm 
-Vi avslutade året med ett viktigt beslut – nämligen att inte längre sälja obearbetade noshörningshorn på våra auktioner. Det är full lagligt att sälja dessa horn enligt gällande dansk lagstiftning, om danska Naturstyrelsen har utfärdat de så kallade CITES-certifikat, vilket var fallet med de aktuella hornen. Vi har dock under den senaste tiden vid flera tillfällen blivit kontaktade av allmänheten och hamnat i mediernas fokus. Därför beslutade vi omedelbart före vapenauktionen att inte auktionera ut de aktuella hornen och att skärpa våra etiska regler. Det är ett beslut som många säkert är glada över och bara ett fåtal beklagar". 

Hon vaktade över sin slaktade kalv i 35 timmar, innan avlivning. Kaziranga National Park, Indien, 2008

För att summera första året som antikskribent, så har jag fått en trogen och stadigt växande skara läsare, som är specifikt intresserade av konst och antikviteter. Ödmjukhet framför allt, men kanske drog min text daterad 23 februari, sitt strå till Bruuns stack att sluta sälja noshörningshorn? I summeringen av Skandinaviens största Antikmässa i Älvsjö, där jag själv ställer ut, skrev jag (Antiktrend 2012 låter kviddevitt):
"En ytterlighet är ju självklart noshörningshorn och under Älvsjömässan hade jag flera kineser som rakt på sak frågade om jag hade något till salu, -"money NO ploblem!!!" Ni behöver bara logga in på det danska största auktionshuset för att se noshörningshorn till salu, monterade som horn- inte skurna till "konstverk". De har enligt katalogiseringen alla Cites-papper i ordning. Antagligen rör det sig om jakttroféer, men vem som helst förstår ju att i och med att man säljer hotade djurs delar, så gagnar man handeln och därmed också jakten på dessa hotade djur. Priserna per kilo är astronomiska och i varje danskt utrop anges vikten till grammet när... Alla arter av noshörning är på randen till utrotning. Behöver jag utveckla detta?"

Beslagtaget gods. David Hausman, antikhandlare i New York erkände sig i juli 2012 skyldig till att först ha lovat Naturskyddsmyndigheter att hjälpa dem i kampen mot illegala noshörningsaffärer, för att senare köpa, -för egen vinnings skull

Nästa -självklara- steg för auktionshusen och handlare är att sluta sälja alla noshörningshorn som inte har medföljande solklara papper på att de är antika, alltså även bearbetade. Dessutom fattar jag inte att auktionshusen fortsätter att sälja elfenben i den omfattning de gör. Det är vidrigt att det utan problem går att köpa snidat elfenben av ny-tjuvskjutna elefanter nästan varje vecka på något auktionshus i Sverige. Låt vara att i princip varje utrop är katalogiserat som "antikt", "sent 1800-tal" eller "inköpt på 1930-talet", men de flesta i branschen vet att dessa termer ofta är floskler för att kringgå lagstiftningen, precis som att man skriver "ben" i stället för elfenben. Att skära/snida och inte minst (ålders-)patinera elfenben är en månghundraårig yrkesutövning i Europa, men nuförtiden mest i Asien. Samma dag som Mariatorgets julgran sattes upp i mina hemmatrakter (tidiga november) sände TV-kanalen Axess en dokumentär om sökandet efter mammutar i permafrostens Ryssland. Programmet visade att suget efter elfenben, från mammut eller elefant, är enormt och att centrum för bearbetningen är Hong Kong.

Permafrostade mammutbetar och glada ryssar

Jag hoppas att de svenska auktionshusen når konsensus kring handhavande av Cites-relaterat gods och ställer skåpet där det ska stå. Låt utrotningshotade djur leva. Nolltolerans mot noshörningshorn, elfenben och andra sällsynta djur utan vederbörliga papper. Alla auktionshus måste skärpa sina etiska regler och visa öppenhet i dessa frågor. Vi pratar om djurarter som står på randen till utrotning -utrotning betyder borta för ALLTID- djur som plågas på ett ofta omänskligt och icke-jaktmässigt vis. By the way killar (i öst), det är en myt att potensen blir bättre av diverse djurhopkok. 

Min analys av marknaden idag är att den absoluta merparten av alla föremål som är gjorda i elfenben och tillverkade de senaste cirka 20 åren, har kommit till Europa i container, för att också säljas i Europa. Det samma sker kontinuerligt vad gäller porslin och annat kinesiskt konsthantverk. Kineser lämnar in nytillverkade föremål själva, eller med hjälp av bulvaner och hoppas på en så -ur deras perspektiv- "bra katalogisering" som möjligt från mottagande auktionshus. Ett föremål lämnas in, exempelvis en blåvit värmetallrik, en stor båtratt i trä eller en skuren lyckogudinna i elfenben. Drömexemplen för inlämnaren är att tallriken blir katalogiserad som "Qianlong 1736-95", utrop 2000, båtratten som "antik", utrop 3000 och lyckogudinnan som "antik", utrop 3000. Min katalogisering hade i stället lydit: Värmetallrik, Qianlong-stil, utrop 300, båtratt, antikpatinerad, modern tillverkning utrop 500 och lyckogudinnan hade jag å det bestämdaste nekat att ta emot. Tyvärr så tar de flesta auktionshus i Sverige emot moderna förfalskningar på en fortlöpande basis, men de flesta försöker att katalogisera så korrekt som möjligt. Dessvärre så finns det undantag, som katalogiserar alldeles uppåt väggarna (se tidigare bloggar). Förfalskningar och fridlysta Cites-relaterade föremål skall bort från marknaden, eller i förekommande fall katalogiseras vid dess rätta namn! Om auktionshusen är medvetna eller inte om felaktigheter i deras katalogisering är irrelevant. Det är deras skyldighet att inneha kompetent personal. Finns det inte så nyanställ eller utbilda redan anställda. Kunskap kostar.

Polisen har, som alltid nuförtiden, oerhört begränsade resurser vilket innebär att de svenska auktionshusen måste vara självsanerande och likt Bruun Rasmussen ta tjuren vid hornen och angripa problemen. Ingenting är förvisso svartvitt, men just nu liknar det mest en stor sörja till gråzon. Jag har bett berörd polis om kommentar till hur marknaden ser ut idag, men kommentar avböjs.

Källor:
http://www.bruun-rasmussen.dk/vfs/news/121219-4.html?lang=sv
http://www.savingrhinos.org/rhino-extinction-crisis.html 
http://www.axess.se/tv/program.aspx?id=2847 
http://www.artdaily.org/index.asp?int_sec=2&int_new=56938&b=rhino#.UNO25KyeMdU 
http://www.defra.gov.uk/news/2012/03/12/days-are-numbered-for-criminals-illegally-trading-rhino-horn

Rysk hausse nu kinesisk

Den hausse som för ett par år sedan rådde för ryskt konsthantverk kan idag i stället skrivas över till kinesiskt.

Utrop nr 1: 10-15.000. Slutpris: Det och lite till.

Klockan 22.46 föll klubban för sista gången på onsdagen(13/6) i Uppsala Auktionskammare (UA). Då hade man under 12(!) timmar minus en kvart klubbat 499 nummer huvudsakligen kinesiska föremål, med få återrop. UA har satsat hårt på att få in orientaliskt och det torde vara lönsamt. Auktionen inleddes med en 26 cm:s arkaiserande tempelklocka i brons med utropet 10-15.000 kr. Klubban föll på 1,7 miljoner kronor. Oops, -vilken inledning på dagen, var skulle detta landa..?

En stor andel av utropen tillhörde definierade samlingar, framför allt Gustaf/ Herman Lindbergs dito, i och för sig inte över hövan gamla, men uppenbarligen ett viktigt faktum sett ur köparnas perspektiv; även kineserna oroas över förfalskningar. Proveniensen betraktas som mycket viktig, (-vän av ordning förstår dock att den ofta är lättare att fuska med än själva föremålets faktiska utseende).

Bronser blev högt betalda, även noshörningshorn som brukligt, -återstår att se hur länge sistnämnda får säljas legalt i Sverige, hårdare lagstiftning har redan implementerats internationellt. Porslin gick också bra, särskilt föremål med kalligrafi. Även lagade föremål sålde till delvis höga priser, vilket kan ses som en ny företeelse. Objekt som tidigare hade ropats åter sålde långt över utrop. Det är ju också charmen och spänningen med auktioner, -att det oväntade kan och kommer att ske. Dessutom hade man fått in en samling netsuke av mycket hög klass som också sålde bra, "trots" det japanska ursprunget. Nu återstår bara betalningen... (Se tidigare bloggdiskussion, exempelvis http://antikmonologen.blogspot.se/2012/03/no-cod-ingen-mer-torsk-for.html).

Stockholms Auktionsverk säljer orientaliskt, 232 utrop, under torsdagen och Bukowskis på fredag, 496 utrop. Andra auktionshus i landet som jobbar för marknadsandelarna är framför allt Crafoord i Lund, numer UA-ägt och även Skånes Auktionsverk i Landskrona. Får man lätt gäspande gissa (läs hoppas) att Knutte och gänget i Uppsala börjar orientaliska auktionen klockan 09 i stället för 11 i höst?

Del av kakan

http://www.uppsalaauktion.se/objekt133279/tempelklocka.html

Antiktrend 2012 låter kviddevitt

Så kallade trendspanare och samtidskommentatorer har varit upptagna i rampljuset under antikmässan i Älvsjö. TV älskar att få livekommentar från platsen där det händer och det hände i Älvsjö i helgen som var. Mässans tema var original och originell och proffstyckarna konstaterade som brukligt de senaste åren att vintagekläder fortfarande växer i popularitet. Själv log jag åt att begreppet "vintageviner" lanserades av/under Älvsjömässan; -med uttalet vintaaasch i högtalarutropen. Förväntar mig nu vintage-väder, vintage-pendeltåg, vintage-vinterkräksjuka och vintage-recession för att därefter hasta hem till vintage-middagen med vintage-familjen. Eller inte. Jag kräks snart av ordet som börjar på "v" och snälla, kom inte dragandes med "retro" i stället.

Kungsörn, Aquila chrysaetos, vakandes över banankartonger, ej starrmader

Nötskrika

Min alldeles egna trendspaning var att det stod något uppstoppat i var och varannan monter. Då syftar jag inte på innehavarna, utan före detta flygande eller springande -djur, oftast fåglar. Vare sig det var en allmogehandlare, bokhandlare(!), grosshandlare eller SKAF:are så nog skulle en eller ett par uppstoppade fåglar ingå i montern. Eftersom jag är ensamutställare så hade jag inte tid att titta på mässans alla montrar, men det var otroligt mycket fjäderfä och även däggdjur i montrarna. Trenden har existerat i många år, men nu har det tagit närmast löjliga proportioner. För en tid sedan visade Leif G.W. Persson i prime time TV, hur han låtit uppstoppa motsvarande ungefär 3/4 av djurstammen i Kolmårdens djurpark till sitt arbetsrum. Som sällskap liksom.

Beställd för att matcha planschen, månne?

Folk påverkas av både antikmässor och TV-program och jag tycker personligen att det är mindre bra att det ska vara "inne" att omge sig med döda djur, som pikanta highlights i inredning. Det är för mig helt ok att låta stoppa upp älgskallen man själv nedlagt eller att ha vildsvinsgaddarna på väggen, men att köpa mer eller mindre exotiska djur -fridlysta eller inte- är olyckligt. Elefantfötter som sophinkar, örnar i entréhallen till herrgårdar känns så mycket som victorianskt 1800-tal. Problemet med användande av elfenben som material för skulptur är fortfarande 2012 ett stort problem, även i Sverige. Om 20 år kan alla elefanter vara borta. Utrotade. Gissa varför det nästan alltid står "ben" och inte "elfenben" i princip landets alla auktionshuskataloger. Lika lite som att vanliga auktionshus inte får sälja opluggade skjutvapen, får de heller inte sälja elfenben (om det inte klart kan beläggas att det är antikt), eller (skinn från) fridlysta djur, eller äggsamlingar. Den som är road kan läsa vidare i artskyddsförordningen, Cites etc. En äggsamling skymtade jag också på mässan, men den tog den trevlige handlaren genast bort, då vi resonerade om saken. Okunskapen i antikbranschen är sannolikt stor vad gäller handeln med djur och relaterade produkter. Jag kommer ihåg att det blev ett himla liv när ett av Stockholms auktionshus försökte sälja ett björnskinn för ett par år sedan. De flesta auktionshus säljer inte längre uppstoppade djur. Väl så.

Mässans vanligaste art- fasan

En ytterlighet är ju självklart noshörningshorn och under Älvsjömässan hade jag flera kineser som rakt på sak frågade om jag hade något till salu, -"money NO ploblem!!!" Ni behöver bara logga in på det danska största auktionshuset för att se noshörningshorn till salu, monterade som horn- inte skurna till "konstverk". De har enligt katalogiseringen alla Cites-papper i ordning. Antagligen rör det sig om jakttroféer, men vem som helst förstår ju att i och med att man säljer hotade djurs delar, så gagnar man handeln och därmed också jakten på dessa hotade djur. Priserna per kilo är astronomiska och i varje danskt utrop anges vikten till grammet när... Alla arter av noshörning är på randen till utrotning. Behöver jag utveckla detta?

Arbetsrumssällskap?

Själv ber jag att få nominera till årets Goddag yxskaft på mässan. Ett par veckor före mässan upplystes alla utställare om att man kunde be kvalitetsjuryn att bedöma ens monter. Underligt tyckte jag, hur skulle det gå till? Så jag ringde mässgeneralen och fick veta att det absolut inte var något problem att jag hade saker till salu i både mycket låg och även högre prisklass. Ok, så vad är det då som bedöms frågade jag, att jag bara har genuina föremål, äkta varor eller vad? Ja, det visste hon inte så noga, men de skulle höra av sig. Jag anmälde mig för inspektion. Kvällen före öppningen kom en av jurymedlemmarna fram till montern utan att göra eller säga något, så jag förevisade en 1700-talskeramikfavorit och även en 1900-talsmålning, därefter gick han med en axelryckning. Dagen efter fick jag beskedet att mina föremål höll för "ojämn kvalitet" för att kunna godkännas av juryn. Nota bene, jag stod inte i SKAF:s område. För ojämn kvalitet för vadå undrade jag i mitt stilla sinne. Att juryn ska hinna med att bedöma alla SKAF:arna och ytterligare en massa handlare är en tokig tanke. Detta upplägg var inte genomtänkt innan det implementerades. Kan man inte sälja saker i 100-kronorsklassen för att accepteras av SKAF-juryn? Ett föremål som kostar 100 kr kan ju vara både genuint, orört och äkta men ändå inte platsa i Brösarp, men borde kunna accepteras av kvalitetsjuryn ändå, - och det såldes föremål från både 1980-90 talen i SKAF-montrarna.

Duvhök, juvenil hona

Den stora snackisen på mässan var väl annars att Thunér Antikhandel tilldelades nya möjligen något krystade utmärkelsen "Årets dyrgrip" för ett par kungliga nattkommoder i svulstig empire. Snacket gick ut på att ett känt auktionshus minsann hade klantat sig och katalogiserat kommoderna som stilkopior, snarare än original från tiden och att Thunér därför fått dem så billigt. Visst är det olyckligt att ett auktionshus gör fel, men det händer och jag känner inte till detaljerna, men till syvende och sist så är det någon (troligen far och son Thunér) som tack vare deras upparbetade kunskap kunde göra ett riktigt kap på auktion i södra Sverige. Good for them. Jag gläds med dem!






Fotnoter:
Skaf är Sveriges Konst- och Antikhandlareförening (http://www.konstantik.se/)
Används inte arsenik vid uppstoppning; är det bra för potensen månne? http://www.cites.org/
Artskyddsförordningen http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20070845.htm
http://www.bruun-rasmussen.dk/index.do
Brösarpsmässans signum är genuina, helt orörda antikviteter (http://www.brosarpsmassan.se/)
Alla bilder togs efter avslutad mässa.


<a href="http://www.mycityantiquing.org/wiki/Thun%C3%A9r_Antikhandel"><img alt="Thunér Antikhandel" src="http://www.mycityantiquing.org/exlink/index.php?pg=7705&tp=5" style="border:0px;padding:0px;width:442px;height:100px" /></a>