Auctionets Auktion i sten

Att antikbranschen är stadd i enorm förändring är svårt att ifrågasätta. Som Antikmonologen har nämnt och diskuterat många gånger, har auktionshusen skickligt och målmedvetet satsat stora resurser i sin marknadsföring på att vinna terräng i slaget om antikköpare och dito säljare. Fram till 1980-talet så gick Herr och fru Konst-och Antikköpare till sin lokala antikhandlare och köpte något de åtrådde. Men ungefär då så lyckades ett par auktionshus genom idogt arbete och många annonskronor göra det populärt bland "vanligt folk" att gå på auktionsvisning och få "Svenssons" att också bjuda på auktion. Något som tidigare hade varit mer eller mindre exklusivt territorium för proffsen, det vill säga konst- och antikhandlarna.

Bråttom, brott om..?

Det ena behöver inte utesluta det andra och en samexistens mellan auktionshus och handlare har varit och är möjlig, men ter sig mindre och mindre realistisk allt eftersom priser på lokaler och hyror skjuter i höjden. Detta i kombination med att internethandeln blir alltmer självklar för de köpstarka och inredningssugna gör att antalet antikhandlare med butikslokal sannolikt redan är färre än vargar på svenskt territorium; åtminstone björnar.

Kortsiktigt torde auktionshusen vara ganska nöjda med denna utveckling, men långsiktigt så anser jag att detta gemensamt kommer att innebära ett alltför stort kunskapstapp hos gemene man och kvinna. Vilket i sin tur ger allt färre intresserade/ samlare/ konnässörer/ nördar. Vilket ger fler nakna väggar och hyllor i svenska hem. Helt i linje med hur bostadsannonser ser ut sedan många år tillbaka.  Ett inredningsideal omnämnt som "minimalism", med förlov sagt även kallat "tråkigt". Sagt i förbifarten så leder allt detta sammantaget också till en Antik-mässdöd, eftersom antalet aktiva antikhandlare drastiskt faller så blir det svårare för mässorna att få in duktiga och spännande utställare. När korv-, godis-, bröd- och affischsäljarna överstiger antalet antikhandlare så kommer det att ta stopp. Åtminstone med de stora mässorna, eftersom de är så pass dyra för oss utställare. Jag ger de största mässorna max fem år till. Kalla mig gnällspik eller olyckskorp, det må så vara; eller realist.

Sverige ligger och har legat längst fram, vad gäller spetsteknik och nätanpassning. Då faller det sig också naturligt att den svenska marknaden är först att uppvisa logiska följdeffekter; vilka aktörer som faller och vilka som klarar sig. Statsmakten diskuterar på fullt allvar det kontantlösa samhället. Enligt mitt förmenande ett samhället utan själ. Som närmar sig med stormsteg. Take it or leave it. Det väller över oss.

Sedan ett par års tid så är det nya svarta att starta auktionshus. I stället för att vara en konservativ tråkmåns med antikaffär, hög hyra och låg omsättning så etableras auktionshus. I snart sagt varje håla så finns det snart ett "auktionshus". Att gå till Kalles eller Lisas Antikaffär verkar anses som gammeldags och försoffat. Att däremot gå på Auktionshus är det senaste och så att säga "inne". Där går det snabbt, bra och korrekt tillväga. Åtminstone så gissar jag att det är så det resoneras av de kanske-inte-alltid-så-insatta ute i hus och stuga. Att det inte alltid är så mycket guld-och-gröna-auktionshusskogar kan varje läsare av Antikmonologen sedan fem år tillbaka, instämma i. Nota bene, de stora auktionshusens PR-maskineri har fungerat praktfullt.

Men går det alltid snabbt, bra och korrekt till väga hos auktionshusen? Nej, lika lite som hos oss antikhandlare förstås. Men jag har sagt det förut, en antikhandlare som gör fel, exempelvis lurar en kund, blir inte gammal i gemet. Ett auktionshus däremot, kan göra mycket konstigt eller till och med fel, utan att det knappt alls märks i det stora hela. Mycket går också att friskriva sig ifrån i finstilta kontrakt, som kunden skriver på i den så oerhört schangdobla och snabba hanteringen av föremålen som ska kommersialiseras. Och, som sagt, det finns inget kontrollorgan som godkänner, utser eller underkänner aktörer som vill agera auktionshus. Ni kan om ni vill, vare sig ni säljer ost gjord på getfekalier eller långtradarsläp, sadla om och i samma minut som ni fått godkännandet från Skattemyndigheten om att företaget XX är etablerat, börja agera "experter" i "auktionshuset XX". För gemene man tycks nämligen tro att all auktionshuspersonal utgörs av just "experter".

Följande Auktionshus, inte särskilt gammalt, inregistrerat år 2016, illustrerar ovanstående resonemang väl: Det har just dykt upp under Auctionets för närvarande 38 auktionshus omspännande nätverk.

551946, "Gustav Fredriksson. byrå, mästarstycke(sic.) daterad 1934":

Text i låda, tillhörande "mästarstycket".

Vad kvalificerar denna -mycket enkla- byrå till ett "mästarstycke", undrar vän av ordning? Är det frasen: "Så som ett minne av far och mor och hemmet" som likställer det med "mästarstycke"?

"Mästarstycket" är till yttermera visso "särskilt utvalt av våra experter" på Auctionet. Något som upphöjer föremålet extra mycket. Uppskattat värde är 8.000 kronor. "Mästarstycket" kvarstod katalogiserad som Mästarstycke -betydelse oklar- och såldes i paritet med satt värdering; klubban föll på 7.229 kr.

Info: Ett mästerstycke var något en snickargesäll utförde efter minst fem år hos en snickarmästare samt efter genomförd gesällvandring. Därefter skulle gesällen göra ett mästerstycke. Om ritningarna samt därefter själva möbeln blev godkänd, blev gesällen mästare och kunde etablera egen verkstad.

--------------------------------------------------

Ovanstående tre keramiska föremål, gjorda av Erich och Ingrid Triller är samtliga märkta undertill med den förre ägarens personnummer, inristat i stengodset. Ett faktum som garanterat skrämmer bort merparten av köpare ifrån att bjuda. Ändå står det på samtliga: "Konditionsrapport: Inget att anmärka". Tro mig, det måste både anmärkas och påpekas. Den stora blå, nr 553534, såldes för 5.000 kronor. Ingen kommentar lades till om inristat personnummer undertill på den vasen. På de två återstående vaserna har efter Antikmonologens krönika, följande tillägg gjorts:

"Konditionsrapport: Inga anmärkningar"

--------------------------------------------------

"Gustavianskt skåp, kring sekelskiftet 1800". Låt vara att Nya Karolinska vid Norrtull i Stockholm är ett gigantiskt bygge, men detta skåp kommer inte långt efter. Runt år 1800 fanns det inga skåp som liknade detta.

Konditionsrapport: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar". Beskrivning: "Gustavianskt skåp från omkring sekelskiftet 1800. Målad, originalfärg röd tempera går att tyda. 12952195 cm". Det sistnämnda torde ju dock vara i paritet med Nya Karolinska. Hur mycket nu nära 13 miljoner cm är..?

"Silverbesticken ska sitta lite till höger!"

Info: Ett populärt slanguttryck, snarare att likna vid ett fackuttryck, är i antikbranschen ordet "bygge". Det är i sammanhanget negativt betingat och åsyftar att en antik möbel inte är i sitt originalutförande, utan snarare består utav "giftermål" av flera olika delar. Dessa beståndsdelar kan komma från helt olika föremål och tidevarv. Ett bygge är dock inget falsifikat eller "fel" förrän sanningen om detsamma förvrängs eller förtigs.

Inget i katalogiseringen ändrades eller lades till om detta "Gustavianska skåp, kring sekelskiftet 1800". Auktionisten/ Auctionet korrigerade inte ens måttuppgiften 12952195 cm. Detta är anmärkningsvärt, eftersom en massa andra katalog-korrigeringar genomfördes. Möjligen motsvarar 12952195 cm den sammanlagda summan av längden på samtliga åtta(?) bakstyckens längd..? Den så kallade marknaden bjöd emellertid endast 4116 kronor på skåpet, vilket innebar att det förblev osålt. Trots alla centimetrar.

Den 24 mars ligger samma skåp fortfarande ute till försäljning. Nu har man dock under Konditionsrapport valt att skriva: "Senare målad, renoveringar, kompletteringar". Från initiala fraseringen: "Senare målad, inga synliga renoveringar, få kompletteringar".

Skåpet är fortfarande katalogiserat som "Gustavianskt, kring sekelskiftet 1800". Vän av ordning undrar vilken specifik planka som stammar från cirka år 1800.

Detta "Gustavianska skåp" med bakstycken bestående av åtta(?) delar är av någon anledning ej Särskilt utvalt av Auctionets experter. Värderingen ligger på 12.000 kronor.

--------------------------------------------------

Oidentifierad konstnär, Skulptur, Bokläsaren. Beskrivning: Utan signatur, Ädelträ, höjd 17 cm.

Vilken typ av ädelträ rör det sig om; kan det möjligen vara av typen gjuten plastmassa? 
Efter Antikmonologens krönika visste plötsligt inte Auktionisten vilket material skulpturen Bokläsaren var gjord av: Att materialet i ett objekt lämnas helt okommenterat är ytterst "okonventionellt" i auktionssammanhang. Nota bene: I rubriken stod det vid försäljningstillfället fortfarande "osignerad", vilket för köparen implicit talar om att det rör sig om ett unikt arbete, vilket självklart gör det mer värdefullt än om det är ett gjutet föremål utav plastmassa. Det material Antikmonologen hela tiden trott -och tror- att Bokläsaren är gjord av. Beskrivningen av Bokläsaren såg ut som följer, tolv timmar efter Att Antikmonologen om Auktionisten publicerats:

Den så kallade marknaden valde dock att alls ej bjuda på Bokläsaren. Inga bud och åter till säljaren. Ädelträ eller plastmassa.

Den 24 mars ligger den en gång etiketterade "Osignerad skulptur, ädelträ" ute till salu igen. Nu har Autktionshuset Auktionisten dock ändrat sig och skriver i stället: "Gjutmassa, utan signatur". Värderingen, fortfarande 500 kronor, kan onekligen tyckas hög för en plastfigur.

--------------------------------------------------

Arg kuse med kringla.

Ett tennsmycke finns till salu, tillverkat av mycket eftertraktade firma Georg Jensen, minsann.
Eller vad säger luppen?

Aj, aj, aj, Jörgen Jensen. Ja, ja, det var ganska nära i alla fall.

Georg Jensen-samlarna kan eventuellt bli lite kinkiga om ni kallar honom Jörgen gissar jag.
Antikmonologens trogna danska läsarskara har till Antikmonologen extensivt kommenterat "Georg Jensen-halssmycket". Katalogiseringen ser -efter senaste Antikmonologen- ut som följer:

--------------------------------------------------

Vi tittar in en sväng i Auktionistens Orientaliska avdelning, när vi ändå hälsar på; Kanske är någon sugen på att köpa barnbarnet en riktigt fin present till studenten? Vi befinner oss ju ändå snart mellan hägg och syrén!

Jag citerar: "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft". Utan ytterligare kommentarer. Värderad till 1500 kronor. Detta är i sanning episkt. Kejsar Qianlong härskade mellan åren 1736-1795. Gjorde han då en skål ämnad för 1900-talets första hälft under sin levnad, av speciellt förutseende skäl? Detta är under alla omständigheter oerhört nyskapande för svensk och internationell auktionshusterminologi. Vad månne komma?

För övrigt hade jag, som är alldeles extra road av orientaliskt porslin, katalogiserat diskuterade skål som "2000-talets första hälft, cirka 2016 mer specifikt". Men det var ju bara 100 år fel. Well, beroende på vilken av era katalogiseringar man väljer. I och för sig. Typ. Kanske?

Efter att senaste Antikmonologen publicerats så hade Auktionistens katalogtext för "Skål, Qianlong, 1900-talets första hälft" ändrats till:

Inte nog med att Qianlong helt exkluderats. Man har också ändrat sig till "1900-tal" i stället för "1900-talets första hälft". Detta är ju positivt, eftersom begreppet "1900-tal" teoretiskt kan innebära år 1999, vilket ju ligger tämligen nära år 2016 (det år Antikmonologen anser vara närmast sanningen). 

--------------------------------------------------

Innovativt språk är möjligen skoj, så som "slitagemärke" i bordsskiva, "viss snehet" om ljusstakar och "blomsterunderlägg" om grytställ. Någon tidsperiod har missförståtts, men det är ju sånt som händer.

På Auktionistens absolut nykläckta hemsida står bland annat följande osammanhängande och illa sammansatta floskelfyllda text att läsa:

Det är svårt att förstå huruvida informationen på Auktionistens hemsida gäller Auktionisten eller Auctionet, eftersom sistnämnda företag framhålls mer(!) än det egna företaget. Under rubriken "Värt att veta" står så mycket dumt att jag baxnar. Många tycker nog att formuleringarna är roliga, själv anser jag dem vara -i sammanhanget- tragiska. Inget annat. Allt sammantaget så är det rent och skärt bondfångeri vi snackar om. "Vår profil kännetecknas av goda fackkunskaper och bra logistik" skriver man bland annat. Även: "Föremålen säljs på Auctionets nätauktion, ungefär som eBay eller Tradera, men med skillnaden att alla föremål är noggrant utvalda, kontrollerade, beskrivna och fotograferade av våra experter."

-Att läsa Auktionistens hemsida kan innebära stor risk för störning av hjärtrytm etcetera, för språkligt bevandrade läsare-

Saxat från Auktionistens "hemsida":
"Om företaget
Auktionisten i Sörmland AB är ett företag med inriktning på nätauktioner"."Allmänna råd
• Om du är privatkund, köp med hjärtat, tider förändras, nya generationer tycker annorlunda och därmed populariteten bland föremål.
• Gå alltid på visningar.
• Baksidan och under föremålet är oftare intressantare att titta på än framsidan.
• Studera keramik och glas mycket noga. Det kan hända mycket innan du har föremålet i handen.
 • Under visningen ställ frågor till förrättaren om föremålen du är intresserad av. På den här nivån är de ofta relativt kunniga."

Ja, det fortsätter. Tyvärr. Mina ord räcker inte till. På väldigt långa och vindlande vägar. Jag är mållös. Perplex. Lost for words. Chockerad. Vilka substanser har skribenten/skribenterna av ovanstående texter varit under inverkan av?

Bör inte Auktionshus nagelfaras av någon form av kontrollorgan, innan de får kallas Auktionshus? Flera är de auktionshusdirektörer som till Antikmonologen sagt "Det föremålet är äkta, för det såldes av Auktionshuset XX det och det året".

AUKTION I STEN

Ibland går det lite för snabbt med auktionshusidéerna och alla kanske inte är kvalificerade att driva auktionshus. Borde inte en så stor organisation som Auctionet kunna mota Olle i grind, eller åtminstone se till att felen inte hopar sig alltför mycket vid uppstart?

Sedan ett par år tillbaka så känns det som att antikmarknaden primärt är en auktionshusmarknad och en marknad där varje liten korvmoj (till (icke-existerande) antikbusiness) ska stöpas om till auktionshus. "För det är där pengarna är". Var det någon som sa så, Auctionet?

Ett -annat- skandal-"auktionshus", vars hemsida för närvarande "ligger nere för underhåll". Tack och lov.

Jovisst, "den Qianlong-skålen är äkta, för den såldes av Auktionisten som Qianlong i mars 2017". Är det någon som kommer att säga så, Auctionet? Var exakt drar man linjen mellan "seriösa" och "oseriösa" aktörer? Vad säger Auctionet? Vilka drabbas av alla oseriösa aktörer? Svaret är mycket enkelt och Antikmonologen har sagt det i tid och otid; ALLA i Antikbranschen! Ingen människa vill nämligen bli lurad. Vilket i sin förlängning leder till att Farbror Ingvar i Kurvan får fler och fler kunder som köper platta paket. Utan att bli lurade. I stället får de en korv med bröd för FEM kronor på köpet!

När det bästa alla människor kan göra är att köpa just antikt och second hand, eftersom vi måste tänka på miljöhänsyn och inte bara köpa nytt, nytt och nytt.

Skomakare, bliv vid din läst!

Källor:
Auctionet.com
Synonymer.cc
Auktionisten.com