Phishing, mässdöd och fiktiva paradis

I dagarna går visningsperiod över till auktionsperiod. De stora drakarna, - dvs de större auktionshusen, har sprutat eld och bubblande vin till/på potentiella kunder i annonser och på VIP-visningar och nu ska hela rasket säljas. Beroende på i vilket tillstånd marknaden är, så vet vi snart vad som var eftertraktat och vad som ropades tillbaka, alltså ej såldes.

Auktionsverket har en liten Wallert-olja som är underbar och vilket motiv för Stockholmsfrälsta! Stadshuset solbadande bakom funkisräcke endast åtta år efter att Östbergs praktverk stod färdigt, 1931. Axel Wallert är en favorit bland Sveriges konstnärer, otroligt duktig och heller inte ett av de "dyra namnen". Senast tavlan var upp till ytan var i november på Bukowskis Market i Malmö då den ropades till tjänstefelspriset 5.000 kronor. Klubban föll på 18.501 kronor. En ny ram, liten rengöring och ett utrop på 30.000-40.000 ett halvår senare. Räcker 60.000 för munsbiten? Vad tycker säljaren i Malmö om prisutvecklingen? Frågorna hopar sig. Ett svar är att Wallerts impressionistiska munsbit såldes lågt för 42.000 kronor. Jag gissar att Sveriges skickligaste konsthandlare högg på kroken.

Likt en homestyling-annons lockar Wallert till köp.

En liten, i begreppets inre bemärkelse, favorit hos Bukowskis är den till synes enkla glasflaskan från Sveriges nordligast belägna glasbruk, Sandörsund, i Nederkalix Socken. Beläget långt norr om Dalälven för att tala klarspråk. Glasbruket var endast aktivt mellan 1801-1813, så flaskan lär inte ha särskilt många levande syskon, åtminstone inte med lika fint och tydligt sigill på flaskhalsen. Att Norrbottens Museum, Anja Wrede närmare bestämt, skriver följande på deras hemsida gör ju inte saken sämre: Om det idag finns annat än fragment kvar av föremål tillverkade vid Sandörsunds glasbruk är okänt. Den meningen torde få upp en och annan hårt tryckande soffliggare till budknappen. Inte en fiskgraal, snarare än helig dylik för landets glassamlare. Ropad till 15.000-20.000 kronor. Utropet torde vara ett lockpris mer än något annat, men inte är det seriöst. Jag blir inte förvånad om en nolla adderas till utropet som slutpris. Uppenbarligen så är jag nollan i sammanhanget. Den möjligen unika flaskan klubbades för 30.000 kronor. Var tog Sveriges glassamlare vägen? Sitter de hemma i källaren och tjyvsmeker likadana fast okända flaskor?

He´e bar å kavel upp n´ärma å start bju´!

(För övrigt är jag heligt trött på alla så kallade ballongflaskor "från 1700-talet" i landets auktioner. De är ofta förfalskningar Made in China. Titta efter patina, alltså naturligt uppkommet slitage. Det är inte det samma som slitage hastigt framställt med stålull).

1/3 (-s kanna (gammal måttenhet)) S.Sund

--------------------------------------------------------------------------------

Som konstaterats under ett par års tid, så har de större auktionshusen i princip helt upphört med att sälja elfenben. Stockholms Auktionsverk har (tyvärr) ett par föremål, troligen tillräckligt gamla. Det godtyckliga i sammanhanget är allt annat än önskvärt. Bukowskis har ett med angiven proveniens. Det bojkottande företaget i Uppsala har ett. Glädjande är att de stora auktionshusen alltså i det närmaste har upphört att sälja elfenben från elefant.

Helsinborgs Dagblad den 26 maj 2016.

Däremot har, som tidigare konstaterats av Antikmonologen, några av de mindre auktionshusen inga skrupler. I år höll Joakim Bengtsson och Helsingborgs Auktionsverk/Lauritz fanan lägst med i runda slängar 98 elfenbensföremål utbjudna till försäljning. Troligen europeiskt rekord för 2016. Mycket ropades tillbaka och avansen för Bengtsson och Lauritz torde vara ringa eller snarare negativ, sett till polisanmälan och den negativa publicitet som auktionen ledde till. Antikmonologen behandlade ämnet här.

------------------------------------------------------------------------------------------- 

Phishing har Antikmonologen tidigare diskuterat extensivt. Ett problem även i auktionsbranschen. Ett par exempel på detta visade Peter Pettersson och Karlstads Auktionskammare i söndags, i deras så kallade Kvalitetsauktion. En bänk som orsakat problem för flera godtrogna auktions(-nät-)besökare är i goda fall designad av Axel Einar Hjorth och i sämre fall avancerade förfalskningar, i mer eller mindre övermålat skick. Hebergs Auktioner sålde en vitmålad bänk, med utrop 100 kronor, för 16.000 kronor, katalogiserad som "pall".

Karlstads Auktionskammare sålde en snarlik möbel, omålad "taburett i furu" med utrop 3.000-5.000 kronor, i deras så kallade Kvalitetsauktion häromdagen. Om den var rätt eller ej, lämnar jag till övriga att diskutera, men den såldes för 33.000 kronor. Mer än en slump att katalogiseringen var så totalt odefinierad? Och vad motiverade värderingen 5.000 kronor utan ett ord om designer eller datering?

Ytterligare god(i)s hos Karlstad Auktionskammare, i deras så kallade Kvalitetsauktion:
 Nr 327, "Trädgårdsbänk m. gjutjärnssidor". Utrop 3.000-5.000 kronor. Såld för 3.500 kronor.

Distraherande bakgrund för Bensows icke-konstaterade bänk.

En bänk såld av Bukowskis för 22.000 (Inkl. avgifter) med utropet 4.000-6.000 kronor såg ut som följer:

Katalogiserad som äkta Bensow av Bukowskis.

Mer god(i)s i Karlstads så kallade Kvalitetsauktion:

Nr 370, "Trädgårdsurnor, gjutjärn, rostanlupna". Värderade till 4.000-6.000 kronor. Klubbade för 4.000 kronor. Inte med ett enda ord kommenteras huruvida detta är original eller kopior (=förfalskningar) av Olof Hults kända design för Näfveqvarns Bruk. I stället låtsas man som om det regnar enligt går-det-så-går-det-principen. Och visst går det. HEJ vad det går! Säljaren och kommissionären går och går hela vägen till banken, medan köparen står fast med skägget i brevlådan, i tron om att ha gjort en god affär till fyndpris. Allt medan en likadan -äkta- bänk förblev osåld härförleden, på ett svenskt auktionshus. Bevakningen var inte för hög. Den var korrekt, men folk drar öronen åt sig och vågar inte köpa sådant som förekommer extensivt som förfalskningar. Logiskt.

Antikmonologens övertygelse är att om något benämns "Kvalitetsauktion" så ska ifrågavarande auktionshus också stå för kvalitativt högstående katalogiseringar. Något som saknas ovan. Storeligen.

----------------------------------------------------------------------------------

Med ett halvårs varsel meddelades i slutet av maj att Kista Antik & Kuriosamässa -som skulle ha hållits i november 2016- ställs in. Ett oerhört tråkigt besked, dessvärre inte oväntat. Besökarna har svikit och trotjänaren Gerd Lindéns arbetsbörda har varit allt annat än avundsvärd.

Borta från kartan.

Ända sedan Kuriosan flyttades från Sollentunamässan har spiralen varit nedåtgående. Priserna för utställarna höjdes ganska rejält, med motiveringen att det skulle bli så modernt i Kista, men tyvärr så räckte inte det moderna som argument för att få dit en tillräcklig mängd köpstarka kunder och barnsjukdomarna var många i den ofärdiga mässbyggnaden. Monterhyrorna i Kista låg nästan i paritet med nestorn Älvsjö Antikmässas priser, men besökarsiffrorna kom aldrig ens i närheten av Älvsjös.

Snart på halv stång..?

Problemen för Antikmässorna är stora, för att inte säga oöverskådliga, precis som för antikhandlare generellt. Återväxten av antikintresserade är ytterst svag i Sverige, även så utomlands och de äldre samlarna har fullt hemma. Auktionshusen har tagit över lejonparten av marknaden tack vare en ytterst målmedveten strategi och gjort auktioner populära.

Jag blev uppringd av trevliga Anna på Älvsjömässan, den 7 juni. Förändringar är att vänta, i upplägg och layout av själva mässan och möjligen på andra vis.

Den stora antikhandlardöden är ett oundvikligt problem som Antikmonologen anser diskuteras alldeles för lite. Om Älvsjö-Antiken ska finnas kvar måste drastiska steg tas. Vad och hur vet jag inte, men jag hoppas sannerligen att den överlever. Då gärna med antikhandlare närvarande, hellre än allt annat som bjuds i form av godis, bröd, förlagserbjudanden, samtida konst och byggnadsvård etcetera...

-------------------------------------------------------------------------------------------

En av de underligaste katalogiseringarna jag sett på lång tid, stod lilla Gullrisets Auktioner för:
I deras "SPEKTAKULÄR AUKTION" den 29 maj klubbades utrop 454 "Rikt figurinskuret benarbete, längd 72 cm, diameter 8 cm" för 3.400 kronor. Utropet var 50 kronor med tilläggsinfo: "Drakmotiv mm, ej elfenben!". Vad var det för betformat ben som uppnådde ansenliga 72 cm, om inte elefant? Darth Vaders mindre kända betförsedda brors bete? Frågorna hopar sig.

"Figurinskuret benarbete, ej elfenben!" 72 centimeter lång!

----------------------------------------------------------------------------------------

Ett antal mail har kommit från flera Lauritz-företag adresserade till undertecknad.

Efter långt -nåja- och moget övervägande har jag tackat nej.

Luftslott. Illustration: Antikmonologen.

Kära Bengt och Mette! 
Nej tack, jag passar på ert schangdobla erbjudande. Sammantaget bedömer jag marknaden även framgent som relativt sett - svag- för luftslott. Till dags dato har jag ej sett ett enda dylikt -någonsin, någonstans- med tillfredsställande beskrivning av objekt, konditionsrapport, proveniens, eller ens korrekt estimat. Jag föredrar att satsa på antikviteter. Äkta sådana.
Med vänlig hälsning,
Nicklas Cederqvist

Möjligen korrekt beskrivning av luftslott; dessvärre av substantivet, snarare än själva företeelsen:
På Bokmål i och för sig, men va fasen, First you take Sweden, then Norway, right?

Kaere Norske Kunde..! Vi vill sälja... Illustration: Wikipedia.org

Den så duktiga danske nationalikonen Kim Larsen skrev 1988 några passande rader om Shangri-La: 

-Fiktiv, paradisartad plats, definierad av Wikipedia.org

Har någon sett en korrekt utförd bedömning/värdering av företaget Lauritz, utförd av andra än de som rekommenderar till köp av Lauritz aktie?

---------------------------------------------------------------------------------------------

In i dimman seglar Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg. Foto: SOIC.se

Ostindiefararen Göteborg är till salu. Segelfartyget som är en kopia av skeppet som sjönk så olyckligt vid Hunnebådan i inloppet till Göteborgs hamn år 1745, ska säljas. Lars Malmer, Ordförande i Ostindiefararen Göteborg-Stiftelsen säger att de inte längre har råd att underhålla skeppet. Önskad summa nämns ej, men med tanke på antalet sponsorer och digniteten på desamma- i detta enormt -eeh- omfattande projekt, så är det anmärkningsvärt att man låtit projektet barka åt pipsvängen. Det kan inte ses som något annat än ett misslyckande, inte minst beaktande de sannolikt miljontals volontärtimmar som nedlagts i projektet, både vad gäller byggande och segling. Om hon säljs, var går pengarna? Vad var projektets mål från början? Försäljningen stinker av rutten fisk snarare än tjära. Kanske blir Götheborg bordell i någon gudsförgäten håla i ett stort land i öst, hamburgerrestaurang på Himmelska Fridens Torg,  eller hamnar hon på en parkering i Älvkarleby, som värmestuga åt besökande dignitärer? Vem vet? Den store drakkungen? Frågorna hopar sig. Återigen.

Dessutom kanske en herre vid namn Donald blir USA:s näste president. Duck eller Trump? Spelar mindre roll, personligen skulle jag i så fall föredra Duck. Alla gånger.

In i dimman var det...

Källor:

http://norrbottensmuseum.se/arkiv-samlingar/foeremaalssamlingar/ur-samlingarna/foeremaal-2007/september-glas-fraan-sandoersunds-glasbruk.aspx

https://www.bukowskis.com/sv/lots/731120-axel-wallert-olja-pa-panna-signerad-och-daterad-1931

http://artdaily.com/news/87579/Life-size-replica-of-18th-century-ship-is-up-for-sale#.V1e3d-Rb-M_

http://news.cision.com/se/soic/r/ostindiefararen-gotheborg-soker-nya-agare,c2017763

https://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La