Eftersom antik- och auktionsmarknaden i och utanför Sverige
i skrivande stund befinns i ett mycket föränderligt läge anser jag att detta
bör belysas. En spade ska kallas en spade, och då
kan man lugnt påstå att sagda marknad faktiskt befinns mitt i ett
paradigmskifte.
Som konstaterat i senaste Antikmonologen, så är
avsaknaden av fackpress som tar upp viktiga och brännande ämnen i antik-Sverige
total, begreppet bristfällig räcker inte. Förvisso finns en tidning kallad Antik & Auktion (A&A), men
enligt mitt förmenande är den inte värd namnet. Utöver A&A finns även
tidningen Retro, i högre utsträckning än konkurrenten A&A innehållande
belysande/ upplysande journalistik gällande föremål, men där går också tyvärr gränsen.
I stället för att bara knyta nävarna i fickan, fick jag
idén att ta tempen på Marknaden i början av 2026. Med början i februari har jag intervjuat ett antal tyngre aktörer på konst- och antikscenen, i vid
bemärkelse. Ingen intervju har blivit den andra lik, men förhoppningsvis rätas
i alla fall några frågetecken ut samtidigt som nya poppar upp. Antikmonolog i all
ära; i detta sammanhang är dock Antikdialog påkallad, tillika framkallad.
Samma dag (torsdag 12 mars) som jag hade för avsikt att publicera detta blogginlägg om den dynamiska situation som antikmarknaden befinns i, plingar mobilen till ovanligt många gånger och jag får samma tråkiga nyhet från flera kollegor och vänner. Auktionssajten Barnebys kastar in handduken. De har haft fel färg på resultatsiffrorna varje år sedan starten för 15 år sedan, och har i stället finansierats med närmare 300 Mkr i externt kapital, enligt Bolagsverket/Dagens Industri. "Sorgligt, uppger VD:n Therese Agerberth". I tider av konsolidering och nedstängning av företag/ gallerier i Sverige och övriga (väst-)världen ser vi även konkurser. Jag vill inte ha vatten på min resonemangskvarn, men får det tyvärr ändå. Sorgligt? Absolut.
Detta förklarar det faktum att Barnebys är de enda som konsekvent lämnat mina mail helt utan respons. En enda av de övriga tillfrågade stora aktörerna har tackat nej, men jag törs inte nämna vilken, för det torde leda till spekulationer... -Även från min sida, måste tillstås.
--------------------------------
På en mer positiv not, för att prata svengelska, så väljer jag att börja intervjuserien med Tom Österman,
Senior Client Executive på Auctionet, samt en av grundarna av företaget. Vårt samtal ägde
rum på företagets huvudkontor på Grev Turegatan, den 20 februari, i ett snötyngt
Stockholm.
 |
| Tom Österman, en av grundarna av Auctionet. |
Ni har över 80 auktionshus under paraplyet nu, hur stora
vill ni egentligen bli? Ni är ju redan gigantiska.
När man driver företag så vill man ju bygga vidare och vi
har ju trots allt en unik affärsmodell. Vi har inga konkurrenter i Europa. Just
nu fokuserar vi på England. Där finns ungefär 1000 auktionshus. Säg att vi får
10% av marknaden. Då är vi större än i Sverige. De gamla gubbarna med en
papegoja på axeln som gillar att ha klubban i hand och showa inför publiken är
på utdöende. Nu ska nästa generation ta över och de tycker ofta att det är
onödigt att hålla fysisk auktion med tio i publiken och ett snittpris på 30
pund, en söndag när man kan sitta hemma i soffan med datorn i knät i stället.
 |
| Rule Britannia!? |
Vi gör ju även sådant som auktionshusen inte ska hålla på med; fakturering tar tid och är tråkigt. Det löser vi för dem. Samma sak med transporter. Vi har bilar som hämtar allt som sålts till våra packcentraler, där vi packar och transporterar. Allt förstås försäkrat. Så vi försöker liksom göra allt det tråkiga. Då kan de jobba på det värdeskapande. Ta in nya föremål, katalogisera bättre, göra bättre konditionsrapporter och ta snyggare bilder. Men lämna allt backoffice, ”det tråkiga”, till oss.
Jag noterar att du nämnde ett generationsskifte i England. Den
meningen kan ju korrigeras till ”ett generationsskifte”. Det är ju det överallt
och jag anser begreppet paradigmskifte vara påkallat. I ett tidigare
samtal så nämnde du någon handlare som bara tog kontanter. Det fungerar inte
2026. De tiderna är förbi.
Swish is King
Jo, det har hänt mer, låt oss säga de senaste 20 åren, än
någonsin förr. Och det är ju inte branschen i sig som står för förändringarna
utan människors köpbeteende. Ena stunden klickar du hem dojor från Spanien på
Zalando och den andra kan du lägga bud på konst/ antikviteter. Du har apparna i
mobilen, scrollar och lägger bud. Sparade sökningar gör att du får notis när
önskeföremål dyker upp.
Lämnar Auctionet utrymme för (de få) antikhandlare som fortfarande är aktiva,
eller tillhör de en annan dimension?
Ska vi säga så här, antikhandlarna tycker jag blir viktigare
och viktigare. Utan dem skulle vi inte ha en fungerande bransch. Ibland kan det
till och med vara bra med auktionshus som inte har fulländad kunskap, hur
konstigt det än kan låta. Antikhandlarna sitter på spetskunskap och måste kunna
hitta saker som gått under radarn, så att säga. Det ska inte säljas falska
grejer. Bra konditionsrapporter och framför allt bra bilder är en
förutsättning. Men utan antikhandlare så skulle branschen vara djävligt platt.
De fyller en enormt stor funktion!
Vi befinner oss under intervjutillfället mitt i ett av
Sveriges främsta konst- och antikstråk, med kvalitetshandlare i var och
varannan affärslokal runt Kommendörsgatan och andra gator. Åtminstone var det så för 10-20
år sedan. Enstaka finns fortfarande kvar, men showrooms och besök-på-förfrågan
är numer standard. Jag påpekar att det inte är så många år sedan en av
Toms gamla arbetsgivare, Bukowskis, införde en stor annons i morgonpress, med
budskapet ”hoppa över det onödiga mellanledet Antikhandlarna och kom direkt
till Bukowskis i stället”. Sällan har jag (antikhandlare) blivit så provocerad,
vilket jag då också kommenterade i Antikmonologen.
Paradigmskiftet gäller ju även föremålen. Barockens, rokokons
och den gustavianska erans föremål, så kallade klassiska antikviteter, håller
på att bli totalt obsoleta, eller hur..!?
Veden du kan köpa på Statoil är dyrare i kilopris än en fin
rokokobyrå, säger Tom, i sitt som alltid kraftfulla bildspråk. Och vem ska köpa
rokokobyrån? Det finns ju ingen i branschen som skriver om och lyfter fram
konst och antikviteter. En möbel som är tillverkad 1765 av en ytterst skicklig
snickare finns det inte så många av. Och det blir inga fler. Tvärtom faktiskt!
Jag sitter och gör försäkringsvärderingar och ser till exempel hem som brunnit.
Där rök en till, liksom... Men hur ska vi skapa intresse kring det? Auctionet
Academy (företagets egna kursverksamhet) har skapats för att sprida kunskap, likaså
Auctionet Magazine. Jag hatar inte dansk design, men i jämförelse med
högklassiga 1700-tals möbler så är det faktiskt massproducerat och kostar väldigt
mycket. När man i stället kan köpa möbler som har överlevt fem-sju generationer
och fortfarande håller. Det krävs faktiskt ett uppvaknande!
 |
| Dyrare än rokokobyrå. |
Färre platta paket från möbeljätten alltså?
Javisst, min son köper hellre ett 130-årigt skrivbord med
patina, än ett nytt, fortsätter Tom. Han tillhör ju Greta-generationen, där
återbruk har blivit ett modeord.
Då brinner förhoppningsvis jordklotet åtminstone upp lite saktare?.
Nu när de äldre föremålen har börjat inbringa mindre pengar
måste handlarna sälja av lite bättre grejer också. Inte bara det som är lagat
eller knäckt… Visst, det kanske blir förlustaffärer. Men det är lite som med
gungorna och karusellen; det som köpts dyrt blir mindre lönsamt. Men där det står
nu gör det ingen nytta.
Lätt för en kommissionär (det vill säga en mellanhand med provision) att säga, tänker jag… Vad säger du
om de problem som jag tagit upp med exempelvis tyska auktionshus tillbaka i
tiden? Man försökte sälja ofta nytillverkade och galet felkatalogiserade objekt
som antika. Med ofta evighetsmånga återutrop, utan sänkta bevakningar. Dessutom
var ofta elfenbensföremål till salu, av minst sagt dubiös ålder (dvs efter
1947).
Vi hade 28 anslutna auktionshus i Tyskland. Vi slängde ut
24 av dem, tror jag.
Oj, så fel det kan bli. När hade ni 28?
2013-2014… Då hade vi ett tyskt team som åkte runt
och signade auktionshus hejvilt. Men de auktionshusen fick aldrig en bra
onboarding. De fattade inte vad de skulle göra och de sålde fel grejer, så då
drog vi liksom ur sladden…
Vid ett seminarietillfälle ställde vi upp ett experiment för
personalen på anslutna auktionshus. Det var en skottsäker väst, ett gammalt
panterhuvud, ett gäng lösa ädelstenar och en gammal emaljskylt som avbildade en
färgad man som serverade kaffe och frågan var hur och om det kunde säljas. De
äldre i personalen tyckte att det var väl bara att sälja! De yngre däremot,
hade stora problem med alla föremålen, av olika anledningar. Det mesta får man
sälja, men de yngre tyckte inte att det kändes fräscht. Det finns hopp för
framtiden liksom..!
En stötesten för Auctionet är era transporter. De anses
dyra!?
Det är de inte. Möjligen har vi varit dåliga på att förklara
omständigheterna. Vi håller utbildningar i packteknik och tillhandahåller
packmaterial, lådor och inget paket är det andra likt. Våra packcentraler i
Stockholm och Malmö skickade 300.000 paket förra året. De är sällan platta och
då krävs det proffs som packar. Kostade ett föremål 300 och transporten 600 så
tycker folk att det är dyrt. Men om slutpriset blev 4200 så känns inte samma
transportavgift så dyr.
--------
Tom Österman är allt annat än en dununge. Han har definitivt förmågan att sälja container-vis med sand inne i djupaste Sahara. Jag har själv tränat och aktivt använt de flesta säljmetoder kända för mänskligheten under stor del av min jordevandring. Ändå kommer känslan över mig att om någon skulle kunna utveckla mig som säljare och ledare, så sitter han nu rakt framför mig.
---------
Ett annat ifrågasatt ämne är det faktum att Auctionet äger eller deläger ett antal till er anslutna auktionshus. Detta innebär enligt mitt förmenande ett tvåstolssittande?!
Från början var inte vår tanke att äga auktionshus. Vi köpte
in oss i Kolonn för att vi behövde föremålen. Vi hade systemet och plattformen.
Nu behövde vi även föremål och då köpte vi in oss i Kolonn. Vi hade skapat
Bukowskis Market och drivit det i tre år och tripplat omsättningen, så vi
visste att det funkade. Vi blev erbjudna Crafoord i Lund av Knutte (Knut
Knutson). Jag tror inte Knut såg oss som en konkurrent för att vi höll på mer
med low-value-items, men sedan stöpte vi om Crafoords. Då gick de med förlust,
men efter ett år med vinst. Och visst, sedan har det blivit några auktionshus,
men vad jag vill komma till är att om det inte funkar på ett auktionshus så
känner vi av smärtan ekonomiskt. Kan vi då fixa problemet så är det till fördel
även för alla auktionshus anslutna till Auctionet, vare sig vi äger dom eller
inte. Win-win för alla.
Stockholms Auktionsverk var ju ett stort förvärv?
Ja, det var ganska taskigt skött de senaste sex åren… Det
var inte kul att se världens äldsta auktionshus (1674) misskötas. Det var på väg att
gå sönder. Så vi köpte svenska, tyska och finska delen av Lauritz. Vi ville
inte ha den danska och se hur det gick…
Hur resonerar ni kring vad som ska säljas hos era
auktionshus? Är det okej att sälja ett par väl ingångna skor eller något annat
bruksföremål?
Ja, varför inte egentligen? Jag såg en modern Husqvarna
motorsåg på sajten häromdagen. Säg att den klubbas för 6000 spänn. När kostade
en stilbyrå från 1800-talet 6000? Den kostar 800 och är tyngre att hantera på
alla sätt. Jag har själv köpt både högtryckstvätt och arbetsbänk på Auctionet. Självklart
är det fortfarande betoning på konst och antikviteter. Men för den sakens skull
vill vi inte ha ett auktionshus som är nischat bara på motorsågar. Vi är numer
ganska hårda i vilka som ansluts.
Här håller Tom en engagerad utläggning om uttrycket Lean Production. En Toyota-filosofi och produktionsstrategi som syftar till att maximera kundnytta och minimera resursslöseri genom ständiga förbättringar.
 |
| Odraget snöre. |
”Nu drog någon i röda snöret. Samla hela personalen! Glaset har gått sönder på den här tavlan i den här vagnen. Varför? Det saknades en pappskiva som mellanlägg. Bra. Då köper vi fler pappskivor. Alla vet. Ständig förbättring. Det är lean!”
Ni har sålt mer än 3,6 miljoner föremål och lägger ut mellan
4.000-6.000 nya föremål varje dag. Hur blir det inte fel?
Vi hade som tidigare nämnts ett antal tyska auktionshus som la ut föremål till
samma pris, 20 gånger. Det var fel och då byggde vi om systemet. Glöm inte
heller att vi har gjort rätt mycket för auktionsbranschen. Du kunde inte lägga
fasta bud förr, för du visste inte riktigt vad som hände. Du fick alltid ditt
föremål för ditt maxbud. Skulle du få ner en stol från Sundsvall på den tiden
så kunde det kosta hundra kronor i näven, men då fick du hämta på en mörk
parkering i en förort, tre månader efter köpet…Vi har städat upp ganska
ordentligt. De som använder vårt system nu kan inte se maxbudet och heller inte
vem som lägger buden.
Hur tänker Auctionet om nya regler om betalningar och
penningtvättsregler? Vad jag förstår så har vi tre länsstyrelser i Sverige,
varav endast en har börjat titta på potentiella problem och till och med
bötfälla auktionshus. Små auktionshus har fått stora böter för att de inte har
haft både hängslen och livrem i syfte att mota eventuellt misstänkta pengar i
grind?
Vi har två anställda jurister som sysslar med såna frågor,
för att alla ska ha sina papper i ordning. Dessutom har vi en heltidsanställd
kille vars jobb är att hitta felaktigheter och abnormiteter.
Jaa, mycket kan man säga om nätet, men det bästa var väl att
ringarna försvann..! (En ring bestod av en grupp köpare som illegalt hade kommit
överens om att endast en bjöd. För att gruppen skulle hålla illegal efterauktion
på det som köpts av den utsedde budgivaren. På så vis kunde mellanskillnaden
fördelas mellan deltagarna, i stället för att tillfalla den verklige ägaren
samt kommissionären).
Jo, det var andra tider. Idag känns branschen sund och bra. Handlare idag har inte nödvändigtvis butikslokal längre. Kanske för att undvika fasta utgifter och så kör de på annat vis och utomlands också. Världen har ju öppnats upp och bara för att antikaffärerna stänger igen på Kommendörsgatan så behöver inte det betyda att det går dåligt för branschen. I somras var jag exempelvis på en antikmässa i London, fortsätter Tom (även kallad Tom-Tom sedan Bukowskis-tiden) och en kille dök på mig. Aren´t you the Auctionet guy!? Jo, svarade jag..? Ni måste ta bort arkivet nästan skrek han och fortsatte, jag köper jättemycket hos er men kunderna kan ju bara googla så ser de vad jag betalat för det… Jaa, det är väl liksom inte vårt problem att du inte kan argumentera för en sak som du tycker är bra inför dina kunder sa jag. Transparensen är superviktig även vad gäller priser, säger Tom-Tom med emfas.
Ja, det är fler än jag som hatar att slutpriserna är
osynliga hos Bukowskis..! Samtidigt så finns det de facto köpare vars inköp per
automatik tas bort från vissa auktionshus hemsidor, just för att transparensen
ska vara noll.
Jo, det är ju en illa dold hemlighet skrattar Tom…
Därefter berättar Tom om när Auctionet hade köpt
auktionshuset Lawrences i sydvästra England, i början 2022: Tom klev in som VD
och skulle dels ställa om VD-verksamheten och dels ändra från så kallade
General Sales till Continous Sales. (Tom och hans fru Malin bodde i England
mellan 2020-2023, där båda var inbegripna i att driva the Auction Hub samt bygga
upp en packcentral för Auctionet).
Tom började prata med silverkillen hos Lawrences, hållandes en stor silverljusstake i handen. Varför är den helt oputsad, den ser ju ut som s—t..?! Ja men handlarna älskar det, svarade den silveransvarige mannen. Då ser dom att den kommer från ett genuint hem och så kan dom köpa den, putsa upp den och sedan sälja den i sin butik..! Okej, men är det inte bättre att putsa upp den och sikta på slutkunden i stället och få hela auktionssystemet att tjäna en extra peng..?! Du har ju faktiskt som kommissionär ofrånkomligen en skyldighet att söka uppnå ett så högt pris som möjligt!
 |
| Et tu, Brute!? (Fritt tolkat: Använder även du silverputs, min Brutus?) |
Vet du vad jag har gjort i höst, frågar Tom med stolthet i rösten. Jo, tillsammans med Folkhögskolan i Vänersborg höll jag i en kurs för att utbilda värderingspersonal. CSN-baserat som genererade högskolepoäng! Kursen behandlade de flesta föremålskategorier som till exempel möbler från 1500-tal till idag, glas, keramik och konst med duktiga gästföreläsare som Andreas Siesing och Anders Welander med flera. Det var riktigt kul och eleverna var duktiga.
Skoj, men det är väl dessutom ganska inkomstbringande? Både
internationellt, exempelvis Sotheby´s i London, där jag själv gått, och de
svenska auktionshusen har ju hållit i en uppsjö kurser i många år.
Också, absolut! Men för närvarande så kanske styrelsen
tittar på röda siffror vad gäller våra utbildningar och protesterar, men jag håller
fast eftersom kunskapsspridningen och intresseskapandet kring konst och
antikviteter är så viktigt.
Tack Tom, för intervjun!
På min promenad genom antikdistriktet efter intervjun ser jag -trots mitt stora intresse för både antikviteter och ornitologi- mycket riktigt- varken några klubbviftande gubbar eller papegojor.
-------------------------------------------------------------------
 |
| I detta avsnitt beskriver Fredrik Strage Herr Granqvists Bordeaux med sentensen: "det luktar precis som ett nyöppnat paket Dennis grillkorv..!". Episkt roligt. |
 |
| Från Fjärran och När till Brösarp. |
