Urfint på Stockholms Slott

För Sverige -samt journalisterna- i tiden. Framför Hedvig Eleonoras spegelur, Jacob Mayr, Augsburg, 1680-tal. Foto: Antikmonologen

Antikmonologen hade fredagen den 22 januari nöjet att delta vid Slottets Vernissage av utställningen I tiden- Kungliga klockor under 400 år. Det sparades varken på pompa eller ståt. Invigningen hölls i Ulrika Lovisas matsal tillika Utrikesnämndens sammanträdessal, i vilken åhörarna fick åtnjuta sällskapet av H.M. Konungen, Drottning Silvia, Prinsessan Christina, Fru Magnuson samt inte minst en strålande Kronprinsessa, som fortsatt arbetar i långt gånget, välsignat tillstånd.

Kronprinsessan Victoria sken som Sola i Karlstad. Foto: Antikmonologen

Mer kultur torde vara svårt att avnjuta på 60 minuter. En stråkkvartett från Kungliga Hovkapellet inledde med ett vackert stycke Haydn, Klockan, andante ur synfoni nr 101, (länk till annan version) efter vilket Överintendenten Margareta Nisser-Dalman hälsade välkommen. Bland annat berättades att det allra senaste alltid varit eftertraktat vid hovet, inte minst vad gällde ovanliga eller exotiska tidsmätare. Today´s news is tomorrow´s fish and chip paper, som Nisser-Dalman så träffande uttryckte det. Vidare fick vi veta att Statschefen själv är urintresserad och faktiskt även initiativtagare till utställningen.

Lars Ljungström, Förste Intendent för Kungliga Husgerådskammaren, är utställningsansvarig och står för urvalet av utställda föremål. Han berättade om urens historia vid de kungliga slotten. Det första (kända) anses vara från 1580-talet och visas självklart. Utställningen sades innehålla ett 50-tal ur, men det kändes som fler?

Så kallat automat-ur (lejon leds av liten morian) från 1580-talets Tyskland. Foto: Antikmonologen

Efter Ljungströms tal avnjöts Hedvig Eleonoras Ungdomskörs version av Andersson/Ulvaeus Klinga mina klockor, (länk till annan version) dirigerade av Natalia Edvall. Så vackert att klockorna stannade, möjligen ej bokstavligen.

Del av Hedvig Eleonoras Ungdomskör framför Hjortjakt av Jean-Baptiste Oudry, från cirka 1740. Foto: Antikmonologen

Att de faktiskt skulle stanna torde vara mindre sannolikt, eftersom Slottet självklart har anställt proffs i form av urmakaren Sophia Reuterdahl, som frånsett rent uppdragande funktion också renoverar uren.

Urmakare Sophia Reuterdahl. Foto: Antikmonologen

Sophia berättar för Antikmonologen att Kungen själv varit genuint intresserad och personligen involverad i utställningsarbetet och bara någon vecka före vernissagen så tillkom något föremål på Kungens alldeles egna initiativ. Roligt!

Alltid skuggad Drottning med stort leende. Foto: Antikmonologen

Kungen sade själv att han redan som pojk var väldigt road av klockor och längtade efter att de alla skulle slå samtidigt (och tillade lite viskande att det nog var ännu roligare om de inte slog på samma gång...)

Tony Frank och Mikael Wallhagen båda med mässings-B (för Bukowskis) på kavajslaget i samspråk med VD för Stockholms Auktionsverk, ägt av Lauritz; Niclas Forsman. Överexponerat foto: Antikmonologen

Att invigningens samtliga tal innehöll ett antal mer eller mindre ur-dåliga skämt med anspelning på just ur får ur-säktas, givet omständigheterna. Kungen själv vann nog för övrigt pardon-the-pun-tävlingen.

Golvuret snett bakom Drottningen har skänkts nytt liv tack vare många timmars arbete både i urverk samt även exteriör renovering utförd av möbelkonservatorsateljén, berättade Sophia Reuterdahl. Foto: Kungahuset.se

Leif Karlsson, slagverkare samt en av grundarna till kända slagverksensemblen Kroumata, stod för en -för de allra flesta närvarande- mycket stor överraskning. Dagen till ära så ur-uppförde (ursäkta ordvitsen) han ett musikstycke kallat Sonatin för liten klocka.

Leif Karlsson in action. Foto: Antikmonologen.

Det alldeles speciella var att han tillsammans med urmakare Reuterdahl och snickaren Peter Dans egenhändigt hade tillverkat det -med förlov sagt- udda instrument som verket uppfördes på. En idé för ett antal veckor sedan eskalerade till mindre insamling av överblivna klangskålar från diverse prång och kollegor. Små tankar ledde till stor musik som blev oerhört uppskattad. Urmakare Reuterdahl och slagverkare Karlsson lär till och med ha besökt ett större byggvaruhus för att få alla delar på plats. Tänk att få ha varit en fluga på någons axel under de shopping-bestyren! Som ni redan förstått så var varken Leif Karlssons uruppförande eller övrigt musikval någon slump, lika litet som något annat, denna eftermiddag på Stockholms Slott. De fina musikarrangemangen stod hovorganist Mary Ljungqvist Hén för.

Mycket att skärskåda även för rutinerade ögon. Foto: Antikmonologen

Utställningen får ses som en ouvertyr till Kung Carl XVI Gustafs 70-årsdag den 30 april och rekommenderas å det varmaste! Den utgör ett intressant tvärsnitt av alla samtiders högsta mode vad gäller tidsmätare. Sophia Reuterdahl berättade sprudlande glad i senare telefonintervju att det var väldigt mycket folk och tittade på utställningen under första öppna dagen för allmänheten. Jaha, jobbar du även lördagar, undrade Antikmonologen.
-Ja, jag hade så mycket med utställningen att göra i veckan, att jag höll på att glömma uppdragningarna...

Ta er tid att göra ett besök! Pun intended.

Fotnot:
Enda invändningen mot utställningen är att ingen utställningskatalog har producerats. Kanske är det inte för sent? I övrigt är skyltar, ljussättning och utställningen mycket väl uppbyggd. Inte ens genusperspektiv glöms bort 2016, under rubriken Männens värld och kvinnornas diskuteras -om än kortfattat- symbolik och eventuella underliggande budskap i 1800-talets olika klockfodral.

Källor:
http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aktuellt/kungeninvigdeitidenkungligaklockorunder400ar.5.62bcead5151c413603ef14.html