Pottskåpsaffär genererar toppavhopp ur SKAF

Föreningen Sveriges Konst- och Antikhandlareförening genomgår för närvarande sin förmodligen största kris någonsin. Sedan föreningens årsmöte ägde rum för cirka två veckor sedan har enligt rykten ultimatum ställts åt olika håll vidrörande (bristande) fakta och vidare utredningar kring det par pottskåp som salufördes av Rickard Thunér under Älvsjömässan i februari månad.

Från Thunérs hemsida.

Bloggaren St Olof (Ann-Kathrine Salmonsson) ifrågasatte under pågående Älvsjömässa 2015 ett par pottskåp som utlystes till försäljning av Thunér Antikhandel så som varandes rokoko. Rikard Thunér hade en av Älvsjömässans absoluta prestigemontrar som också var det första som mötte besökarna. Montern utsågs också till "Årets monter 2015".

Antikmonologen fick fredagen den 12 juni följande mail från Sonia Nilsson och Karl Möller vid Epok Antik i Umeå, som nedan publiceras i sin helhet. Mailet har den träffande titeln Tystnaden:

Sonia Nilsson, Epok Antik tillika Antikrundans expert på norrländska antikviteter.

"Vissa mediastrateger rekommenderar att man skall bemöta all kritik med TYSTNAD för att låta saken ebba ut och bli bortglömd. Efter vårt brev till SKAFs medlemmar har även vi mötts av strategin TYSTNAD. 

Redan i februari direkt när St Olof och Aftonbladet publicerade sina artiklar om "pottskåpsaffären" så tog vi kontakt med det som kändes naturligt dvs vår styrelse i SKAF. Ingen i styrelsen besvarade konkret vår fråga i vårt mail om det låg någon sanning i artiklarna vilket innebar att vi ringde några för att ytterligare höra deras kommentarer. Inga kommentarer. Vi ringde även upp Rickard Thuner som redan då berättade sin osannolika historia som han sedan upprepat som ett mantra och sedan bad oss att absolut inte prata vidare om. Det tredje skåpet som exporterats till USA med Napoleons medverkan både vid inköp och renovering.

-Jag har pratat med flera mediastrateger i denna fråga redan och de rekommenderar mig att inte kommentera saken alls. Då kommer saken att dö ut. Det brukar fungera. 

På vår fråga om det verkligen inte låg någon sanning bakom anklagelserna om bedrägeri i artiklarna och att det kanske vore bättre att erkänna om så var fallet så sade Rickard:

- Det där är bara en avundsjuk kärring som inte har något annat att bry sig om. Jag som är så stor, tror du att jag riskerar min ställning genom att vara oärlig ?  Det är kärringsnack. Och jag förbjuder dig att prata med henne. Hon skall tystas ned. Låt det bara gå några veckor så är allt glömt. Ingen kommer att minnas hennes blogg. Och Aftonbladet - Vem läser det ? 

-Jag har minsann redan idag pratat med både Pernilla och Ann och båda stödjer mig. De tror inte på en sådan avundsjuk och uppdiktad historia. Vem bryr sig om en gammal feministiskt kärring -bloggare ? Kanske några rödstrumpor men inte mina kunder. De skiter i detta. De tror på mig. Jag skulle inte riskera mitt goda rykte genom att sälja en förfalskad möbel. Det är jag för stor för. Vad tror ni om mig ? 

På vår fråga vem som har köpt pottskåpen så sade Rickard att han hade pratat med kunden och kunden var nöjd. Han hade sagt till Rickard:

- kring riktigt stora hingstar så dammar det alltid... Det är naturligt. Bry dig inte om denna kritik jag är ju nöjd. 

På vår fråga om han möjligen hade blivit lurad av kollegan Napoleon så sade Rickard: 

-Napoleon håller ju på med antikviteter bara för att han tycker det är roligt. Han är så rik och har så många fastigheter och stora tillgångar - han är bland dom största i Ljungby- så han skulle aldrig behöva lura mig. Han litar jag på till 100%. Ärligare personer finns inte och de har aldrig någonsin förfalskat varken möbler eller konstverk. Nej nu är ni ute och cyklar...

Nedan följer vårt brev måndagen den 8 juni till alla medlemmar i Skaf. Ingen ( 0) personer har hört av sig från styrelsen. Några medlemmar har dock ringt eller mailat och stött vår kamp mot icke- transparens och nedtystande av kritik mot " fel företag".

Till alla medlemmar i Skaf,
Efter moget övervägande begär vi att vårt medlemskap i Sveriges Konst och Antikhandlareförening nu skall upphöra.  Anledningen till vårt beslut om utträde baseras på hanteringen av den sk pottskåpsaffären och att dess upphovsman har fått fortsatt förtroende i styrelse trots sitt tvivelaktiga agerande. 

Om ett juridiskt brott begås måste det naturligtvis få följder i form av sanktioner!
I denna affär beskrevs objekten på Grand och Antikmässan som "ett par unika pottskåp i högklassig rokoko tillverkade omkring år 1760". 

Så är dock inte fallet. Det nyare pottskåpet har patinerats och omändrats kraftigt för att skapa ett "genuint par pottskåp " och för att ge ett kraftigt ökat marknadsvärde.

Se de båda pottskåpen på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20371084.ab . 

Samt på //sanktolofs.blogspot.se/2015/02/antikmassan-alvsjo-2015-antikhandeln.html .

Detta bedrägeri är ett svek både mot existerande och presumtiva kunder och mot föreningens etiska norm och därmed även mot alla föreningens övriga medlemmar som eftersträvar att följa denna norm. Mediedrevet drabbar hela föreningen. 

Istället för att försöka tysta ned affären skulle vederbörande omgående ha bevisat sin oskuld genom att visa upp de två skåpen för validering inför minst ett par objektiva experter. Då hade affären sedan länge varit över. Men skåpen har inte examinerats och affären fortgår.

Ingen är felfri, men gör man fel så bör man vara beredd att antingen be alla inblandade om ursäkt eller att ta konsekvenserna av sitt felaktiga agerande. 

Vi har tidigare både varit glada och mycket tacksamma över vårt medlemskap i föreningen men väljer nu på grund av ovanstående skäl att lämna föreningen vilket känns mycket tråkigt.

Med vänliga hälsningar

Epok Antik
Sonia Nilsson
Karl Möller"

En medlem mindre.

Att en av experterna i SvT:s utan konkurrens största flaggskepp Antikrundan, väljer att gå ur den prestigefyllda föreningen SKAF av ovanstående skäl är i högsta grad anmärkningsvärt. Notera dock att det är ett medvetet val, gjort av skäl som som Sonia Nilsson och Karl Möller anser vara ofrånkomliga. Att göra det som en av de utvalda i Sveriges översta skikt av utvalda få, nämligen en av det allsmäktiga TV-programmet Antikrundans utvalda/utsedda experter är mycket mer än anmärkningsvärt i antikbranschen. Sprickan i SKAF är således ett officiellt faktum. 

Att döma dels av kommentarerna till St Olofs inledande blogg om pottskåpen (i skrivande stund 51 stycken) eller av kommentarerna till Pontus Silfverstolpes blogg/försvarstal betitlad Sanning eller konsekvens del I, är upprördheten mycket stor kring frågetecknen i pottskåpsaffären.

Kvalitetsjuryn i Älvsjö bestod 2015 av följande personer:

Joakim Bengtsson, Johan Ekström, Sören Fingal, Anette Granlund, Paul Jackson, Lars-Yngve Johansson och Johan Nordén.

Att vissa föremålsområden uppenbarligen har mindre initierad expertis än andra är ett faktum som Antikmonologen diskuterat extensivt tidigare. Undertecknad gjorde exakt vad Sonia Nilsson och Karl Möller just gjort, nämligen gick ur den förening som jag ansåg brast kraftigt i sitt förhållningssätt gentemot oriktiga företeelser, Oriental Ceramic Society of Sweden, där jag själv var vice Ordföranden under flera år. Se bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ Sju= åtta.

SKAF:s styrelse 2015 ser ut som följer: Erik Edelstam Ordförande, Theo Lundgren, Claes Moser, Fredrik Knutsson, Jan Ribbhagen, Pontus Silfverstolpe, Charlotte Strömstedt, Rickard Thunér, Sofia Silfverstolpe Generalsekreterare.

Från SKAF:s hemsida

Det centrala med hela pottskåpsaffären är att man som medlem i SKAF skall sälja det bästa och också stå för det. Inget konstigt. Alla utställande medlemmar i SKAF bedöms således av en jury i Sveriges tillika Skandinaviens största Antikmässa i Älvsjö. Denna jury består av en grupp om åtta personer. Åtta personer som oftast är goda vänner eller mycket goda vänner med de personer vars föremål ska granskas. Där har ni det största problemet. 

Att Nilsson/Möller inte har några skäl att hitta på eller tillskriva Thunér felaktiga uttalanden verkar uppenbart. Således tyder Thunérs uttalanden om Salomonsson på en minst sagt arkaisk människosyn, än värre kvinnosyn. Är den månne representativ för SKAF år 2015? -Eller för Antikrundan? Rikard Thunér sitter som bekant i SKAF:s styrelse och är utövande expert i SvT:s utan konkurrens mest populära program Antikrundan.

Jag känner och/eller har kontakt med många av dessa jurymedlemmar, både nuvarande och före detta. Jag känner också flera personer som tackat nej till att ingå i juryn av just dessa skäl. Lek med tanken att du är auktionshusexpert/intendent eller den dominerande antikhandlaren inom ett föremålsområde och är den som går runt och visar tummen upp -eller hemska tanke ner- för alla tusentals objekt du ombeds bedöma under extremt få hektiska timmar innan öppning. Då blir "hållhakarna" gentemot varandra i värsta fall många. För många. Gör man då ett misstag måste man snabbt stå för även det, vare sig man är juryexpert eller utställande expert i en värld bestående av experter.

Foto: Wikipedia.

Ett par pottskåp har försatt Antiksverige i mycket djup kris och den förgyllda piedestalen som SKAF tronat på är nedsvärtad. Aldrig någonsin har väl en pudel varit så efterlängtad. Eller det så kallade tredje pottskåpet.

Nummer 3? (Saxad ur Aftonbladet, så nej, inte pottskåp nr 3)

För övrigt anser jag att Raif Badawi skall friges omedelbart.

Fotnoter:
SKAF är den mest prestigefyllda föreningen i Sverige, gällande konst och antikviteter. Medlemskap i föreningen ger stora rättigheter och prestige, men innebär också en massa -självklara- skyldigheter.

Vilken OLLE Hjortzberg, Metropol?

Antik- och konstmarknaden tas i accelererande takt över av auktionshus, både i Sverige och internationellt. Som Antikmonologen extensivt har diskuterat, har auktionshusen sedan 1980-talet skickligt tagit över allt större del av marknaden gällande försäljning av begagnade varor. Stryka på foten har då logiskt de aktörer tvingats göra som tidigare hade hand om den största delen av second-hand-marknaden, nämligen antik- och konsthandlarna.

Då tycker vän av ordning, exempelvis Antikmonologen, att auktionshusen borde ta det ansvar som rimligen åligger dem i egenskap av att vara just kommissionärer (mellanhänder).

Skall då ett stort auktionshus som Metropol i Stockholm sälja en oljemålning katalogiserad som följer?

Nr 9489531, "O Hjortzberg, Stockholmsmotiv, 1985"

O Hjortzberg skriver Metropol i katalogen. Inte Olle Hjortzberg. Varför, den är ju de facto signerad Olle Hjortzberg!? Riddarholmen från ovan av O Hjortzberg klubbades för 2.800 kronor (+avgifter).

Detalj av nr 9489531. Signerad Olle Hjortzberg 1985.

En möjligen pikant detalj i sammanhanget är att den kända och under sin levnad oerhört respekterade konstnären Olle Hjortzberg föddes år1872 och avled 1959. Olle Hjortzberg var inte endast en distingerad konstnär, utan agerade även som lärare och blev 1911 Professor på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

Måndagen den sextonde mars ligger 101 oljemålningar ute till försäljning/påsyn hos Metropol. Endast två av de som har kända namn har sina förnamn förkortade till initialen. I båda fall "O" i stället för Olle. Nämligen har Metropol två oljemålningar till salu av Olle Hjortzberg. Förlåt! O. Hjortzberg. Metropol tar inte Olle i sin mun i dessa två fall. "Segelfartyg, O Hjortzberg" ser ut så här:

Nr 9489524, " Segelfartyg, O Hjortzberg, 1984". Denna utan (F), alltså Följerätt, av för Antikmonologen okänd anledning.

Detalj av nr 9489524. Signerad Olle Hjortzberg 1984.

O Hjortzberg skriver Metropol även om denna målning. Inte Olle Hjortzberg. Varför, den är ju också de facto signerad Olle Hjortzberg!? Segelfartyget såldes ej. Nytt försök görs en vecka senare, med sänkt utropspris.

Under rubriken Köpevillkor står följande under underrubriken FÖLJERÄTT/ DROIT DE SUITE på Metropols hemsida:

"Enligt lagen om upphovsrätt till konstnärliga verk utgår en avgift för vidareförsäljning av konstverk och brukskonst, vilka ej framställts i flera identiska exemplar. Avgiften utgår med 5% på föremål klubbade över 2200 kr (år 2014). Auktionsföremål som omfattas av avgiften är utmärkta med (F). Vidare skriver Metropol:
Följerätten garanterar att upphovsmannen eller dennes arvingar får ersättning vid försäljning av deras konstverk och vissa brukskonstverk. Rätten gäller under konstnärens livstid och därefter i ytterligare 70 år. Läs mer om följerätten på bus.se".

Vän av ordning undrar återigen stillsamt var exakt de 5% skall gå, på oljemålningen av "O.Hjortzberg"? Inte till Olles (1872-1959) efterlevande i alla fall.

Jag ringde till BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige och fick tala med Åsa Andersson, som kan det där med konstnärers upphovsrätt. Efter presentation inledde jag med att fråga om hon kände till om det fanns en Olle Hjortzberg aktiv under 1980-talet och fick ett skrattande nej till svar. Både Åsa Andersson på BUS och Antikmonologen har sökt efter tecken på att någon någonsin målat tavlor under namnet Olle Hjortzberg, efter den Olle Hjortzbergs bortgång 1959; helt utan framgång.

Vad tycker Metropols ägare, Salvatore Grimaldi, tro? Vad skulle herr Grimaldi säga om någon konkurrent började sälja cyklar under namnet B.ianchi? För i juridisk bemärkelse torde väl nämnda Hjortzberg-problematik röra sig om någon typ av varumärkesintrång? Minns en antikaffär i Stockholm som inte fick heta Antikea särskilt länge, innan jurister med mycket viktig -snusälskande- uppdragsgivare kom knackandes på dörren...

Salvatore Grimaldi bränner gummi. Foto: SvD

Att ovanstående två oljemålningar är utförda av någon tämligen medioker kopist ute i Svea rike är inget konstigt. Vederbörande har haft tillgång till ett flygfoto över Riddarholmen/Gamla Stan och även till ett klassiskt motiv av segelfartyg på stormigt hav. Därefter har kopisten eller någon annan nasare gått till en loppmarknad eller slängt in sina målningar i bakluckan på en troligen dåligt amorterad bil.

Förr eller senare kommer en godtrogen person -hemska tanke- och lyssnar till nasarens svada om det fina "Stockholmsmotivet" eller "Stormskeppet": Det är ju en fantastisk målning! Otrolig kvalité! Äkta oljemålning på duk! Dyra grejer! Vadå? Ja det är KLART att det är en OLLE HJORTZBERG! De ser ju varje MÄNSCHA!!! Va? Om han målade på det viset? Om han levde då? Seså lilla tanten, det börjar mörkna nu och jag måste vidare i dagens text, som prästen sa! Ja har fru o ongar hemma o fö´, fstår lilla frun! Tillfället är unikt och jag slänger igen bakluckan om dunte köööper NU lilla sööta frun!! Tavlorna köster 19.500 styck, men eftersom frun verkar så go, så ska hon få dom för 5.000 sammanlagt. Men det är BRÅTTOM!

Tjoff och pang och vroom iväg med bilen. Där stod lilla fru Nilsson med Riddarholmen under armen, i Sibbarp och tänkte på Hjortzbergs fantastiska blomsterstilleben, för en sisådär 25 år sedan. Utan kvitto eller uppgifter om säljaren. Inte ens registreringsnumret kunde hon ta på bilen, för han körde ju så det yrde damm längs med HELA Storgatan. Men hon var fortfarande varm i hela kroppen av det hårda och ganska så svettiga handslaget. Nasaren gjorde ju per definition inget olagligt. Han sålde en tavla som var signerad Olle Hjortzberg, 1985. Då var ju den "riktige" Hjortzberg sedan länge del av Stockholmsmyllan. Något fru Nilsson hade dålig koll på. Besparingarna gick ju till ett verk av den som hade målat så vackra blomster, som hon hade sett i Antikrundan. Nu skulle minsann grannkärringen bli tyst. En riktig Hjortzberg. Och SÅ billigt. Fast just det visste ju inte grannkärringen.

Att sedan signaturen är hittepå tvivlar ingen initierad över. Den kan till och med ha tillkommit senare. Nasaren hade nämligen inga som helst skrupler och kunde lika gärna ha sålt sin gamla mor för en spottstyver. Han var -och är- trygg i förvissningen om att någon stackare skulle falla för hans säljtaktik. Det var ju ändå en Olle Hjortzberg. Så att säga.

Visst ja, Stockholmsmotivet på Metropol av "O Hjortzberg" är redan sålt. Igen, får vi anta. Lägsta möjliga bud är 2.600 och någon har bjudit 2.800 kronor. Tror ni det är en kännare av den riktige Olle Hjortzbergs konst som lagt det budet? Icke. Sucker kallas kunden på engelska. Torsk är en adekvat fiskassociation i sammanhanget.

Spinner ett par extra varv i sin grav? Foto: Wikipedia

Att sedan stora auktionshus låter dessa konstiga verk, inte konstverk, leva vidare och frodas är pinsamt och ytterst oprofessionellt. Om en månad eller om några år kommer ytterligare en fru (eller herr) Nilsson att hugga på kroken, när det är bråttom och priset är alldeles för lågt. Ytterligare en affär i det Antikmonologen kallar för antik-phishing. Vare sig det är en kinesisk vas, oljemålning eller stallyktor på en antikmässa/ hos ett auktionshus eller på Stora Loppisen på Torget. Den siste godtrogne har inte fötts ännu. Jag vägrar skriva "tyvärr" i föregående mening. Ansvaret vilar i detta fall tungt på säljarna. Köparna litar i närmast absolut utsträckning på säljarna och så skall det vara.

Förresten, glömde jag nämna att Metropol har ytterligare en O Hjortzberg till salu i dagens auktion? Förlåt, fel! Här väljer Metropol att skriva ut h e l a namnet: Olle Hjortzberg. Till yttermera visso skriver man här också ut levnadsåren för konstnären. Något man konstigt nog däremot valde bort som alternativ för oljemålningarna ovan. Riddarhuset klubbades för 100 kronor.

Nr 9489512, utan (F), alltså följerätt.

Detalj av nr 9489512. Signerad Olle Hjortzberg 1916.

Tycker man på Metropol att man gör lite, lite mindre fel om man skriver O Hjortzberg i stället för Olle Hjortzberg samt utelämnar levnadsåren efter konstnärsnamnet? Då vill jag upplysa er om att det blir inte ett jota mindre fel. Förfaringssättet är högst oseriöst och leder till att mindre kunniga köpare gör bort sig och får betala mer än de borde. Vare sig det gäller kinesiskt porslin, oljemåleri eller annat. Vore det inte bättre om Metropol i klartext skrev att de inte tror att det rör sig om originalverk av den kände Olle Hjortzberg? Kutym i branschen är att skriva "stil" om (möbel-)kopia, följare av (Rembrandt (exempelvis)) etcetera. I detta fall med två oljor av "Olle Hjortzberg" daterade "fel", så hade det varit snyggt och korrekt att skriva något om att det inte är verk av den numer bortgångne konstprofessorn/ mycket erkända konstnären. I stället för man in verken i en gråbrun sörja av otydligheter. En kökkenmödding av outtalade halvlögner, men man kan ändå hävda att man inte gjort något fel, ur rent juridiskt perspektiv.

I april 2014 skrev jag följande i bloggen Konstig konst i Norrköping, som också handlade om icke korrekt olja av Olle Hjortzberg : 
"Så fort ett föremål utlyses till försäljning av ett större auktionshus, får det per automatik "ett godkännande" för i princip all framtid, enligt en förvisso haltande logik, som jag diskuterat extensivt i tidigare bloggar. Detta vare sig det rör sig om Bruno Liljefors, kinesiskt porslin eller vad-vet-jag. Förr eller senare måste (nya) ägare till konst eller antikviteter som från början var falsarier upplysas om att deras ärvda/inköpta/hittade etcetera föremål inte är vad det utges för att vara".

Det är först när försäljningen ifrågasätts eller vill ångras, som problemen tornar upp sig. Då kommer sanningen som en slägga nerdimpandes för den tills nu godtrogne köparen. Auktionshusen har generellt sett gemene mans förtroende. Jobba på att det fortsätter. Allt fuffens och alla otydligheter måste bort från h e l a branschen. Annars står alla aktörer till slut med skägget i brevlådan och grenen vi satt på liggandes under oss nyligen genomsågad, omgivna av inredningsdetaljer inköpta hos Den Stora Möbeljätten eller på www.nytillverkatavbarniasientillingapengarallsivärdelösamaterialsomförstörnaturenochalltruntden.com.

Skynda att fynda. I kväll på ett auktionshus nära dig. För fångst av godtrogen lantbrukare, även kallat bondfångeri. Inte bara i Sibbarp.

Så här ser de numer korrigerade katalogiseringarna ut, den 19 mars 2015:

Hans Olof Hjorts(!)berg; Välkommen till auktionsvärlden!

Att döma av Operative Chefens Jani Anderssons formuleringar (se nedanstående kommentarsdel), så såldes Stockholmsmotivet, men har ångrats av köparen. Därför ligger den och även Skeppet (som återropades vid första försäljningstillfället) åter ute till försäljning.

Hans Olof Hjorts(!)berg; Välkommen till auktionsvärlden!

------------------------------------------------------------------

Beröm till auktionshuset Kolonn helt a propos ovanstående:

Numer ärligt katalogiserade lyktor på Kolonn.

För nästan exakt två år sedan sade man implicit på Kolonn att ett par helt snarlika lyktor var antika. Nu är de, efter Antikmonologens skriverier, trots beskrivningen "rostanlupna" enligt Kolonn 2000-tal! Bra Kolonn! Se bloggen Kass katalogisering Kolonn.


Källor:
http://www.metropol.se/auktioner/varor/oljemalning_o_hjortzberg_stockholmsmotiv/%7BF97725D0-B173-484F-B3E8-6275EDF49F60%7D
http://www.metropol.se/auktioner/varor/oljemalning_segelfartyg_o_hjortzberg/%7B06BC7C1C-ABB7-47FA-8149-66882928F07E%7D
http://www.metropol.se/auktioner/varor/etsning_olle_hjortzberg_riddarhuset/%7BD36CBD82-A5A4-49A9-BB59-DEEB41E4A628%7D

Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig-TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk

Uppsala Auktionskammares (UAK) hemsida, augusti 2013:

"Tisdagen den 27 augusti kl. 10.00 går säsongens första Onlinekvalitetsauktion av stapeln i Uppsala. Auktionen med närmare 1300 föremål bjuder på en praktfull blandning av dekorativa konstföremål och inredningsobjekt för alla smaker. Ni hittar såväl äldre antikviteter såsom gustavianska spegellampetter som moderna möbler av Axel Einar Hjorth. Det stora intresset för asiatiska föremål fortsätter att vara starkt och auktionens asiatiska avdelningen innehåller denna gång över 350 unika asiatiska konstföremål".

Nr 101, "Snusflaska. Orientalisk. Möjligen ben med skrivtecken och erotisk scen. H 7,5. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".

Efter att ha tittat igenom katalogen reflekterar jag storögt över en hel del. De utrop/bilder jag anför och diskuterar i denna text är ett axplock av de 352, som avdelningen Asiatiskt konsthantverk utgör.
Exakt 75%, 264 av de 352 utropen "Asiatiskt konsthantverk" är helt odaterade/okommenterade gällande föremålens ålder och utan proveniens. 68 av utropen är kommenterade som sannolikt/ möjligen/ troligen kinesiska. Av sistnämnda grupp bedömer jag alla utom något enstaka som fullständigt självklart kinesiska.

Nr 103, "Vas, Sannolikt Kina. Krackerlerad(sic.) glasyr med motiv av bergslandskap. Slitage och smärre tillverkningsdefekter. I övrigt troligen gott skick".

Under rubriken "Föremålsområden" på UAK:s hemsida står bland annat följande under "Kinesiskt porslin": Vid tidsbestämningen av kinesiskt porslin utgår våra experter från hur godset ser ut, hur det är bränt samt främst kvalitén vad gäller utförande och måleri. Proveniensen, föremålens ursprung, spelar mycket stor roll för prisbilden. Till vår hjälp vid bedömningar och värderingar av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk har vi ett antal internationella externa experter som besöker oss vid ett flertal tillfällen varje auktionssäsong.

Nr 223, "3 delar brons. Orientaliska, möjligen Japan med mera. Smärre slitage. I övrigt troligen gott skick".

Nr 238, "Tempelväktarlejon, Möjligen Kina, 1800/1900-tal, elfenben. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".

Vore de 264 utropen katalogiserade som antika, skulle UAK vara ute på tunn is ur juridisk synvinkel, men eftersom de är helt okommenterade vad gäller ålder, så tvingas eventuella spekulanter/köpare att helt själva stå för kunskap och slutsatser om föremålens ålder. Därmed kan UAK svära sig fria från ansvar. Vart tog auktionshusets kunskapsansvar vägen? Vad tycker övriga auktionssverige om förfarandet, månne? 

Nr 270, "Bojan med lock, Porslin. Kina. Dekor i underglasyr blått av blommande prunus. Utrop 4-6.000 kr. Smärre slitage, glasyrmistor och tillverkningsdefekter. Stötskada med stjärnspricka ungefär 19-20 centimeter från basen. I övrigt troligen gott skick".

Nr 412, "3 delar Möjligen Nefrit/ Jade. Smärre slitage och naturliga skiftningar. Obetydlig nagg. I övrigt troligen i gott skick"

478, "så kallade Tanghästar med ryttare". Utrop 5-6.000 kr

Nr 505, "Möjligen Kina, vitglaserad. Slitage, sprickor och nagg. I övrigt troligen gott skick".

 

Nr 507, "Sannolikt Kina, möjligen Han. Slitage. Möjligen med lagningar".

Nr 559 "Sköldpaddsask. Orientalisk. Möjligen sköldpadd. Skuren dekor. Smärre slitage, spricka. I övrigt troligen gott skick".

Nr 733, "sannolikt elfenben med mera".

Nr 1342, "Tre delar. Nagg och lagningar. Terrinen sannolikt i gott skick".

Lösryckta kommentarer till utropen i denna artikel:
Nr 223, möjligen Japan med mera. Vadå med mera? Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- eller 1900-tal, - Har någon hört om Cites?! De ser ut att ha samma ålder som merparten av det kinesiska porslinet. Nr 270, med ett utrop om 4-6.000 kr, -indikerande hög ålder, -utan att åldern alls kommenteras. Nr 412, Möjligen nefrit/jade? Vad är alternativet; -plast? Nr 478, så kallade tanghästar. Är det tanghästar eller inte? Utrop 419: Skulpturer Kina, två stycken, Tangtyp, utrop 5-6.000 kr. Är de Tang? Nr 481, så kallad tanghäst, utrop 5-6.000 kr. Är det en tanghäst? Priset indikerar i vart fall att "tang-föremålen" är äkta, ("skador, slitage, lagningar"). Nr 523 är likadant katalogiserad. Nr 505 och 507, möjligen, troligen, sannolikt, möjligen, möjligen! Jag blir perplex, -och det var jag tydligen inte ensam om. Nr 559, rubrik: Sköldpaddsask. Beskrivning: möjligen sköldpaddsask. -Cites...?! Nr 733: sannolikt elfenben med mera. Med mera vad? Sannolikt elfenben? -Liknande som nr 735: "möjligen delvis elfenben med flera material". Etcetera, etcetera.
BREAKING: Jag har just (kl 13.40 den 27 augusti), under pågående UAK-auktion, blivit informerad om att Uppsalapolisen- skoj att också Polisen läser ANTIKMONOLOGEN!- tvingat UAK att dra tillbaka ALLT vid denna auktion utbjudna elfenben, till min och elefanternas oförställda glädje. Jag känner inte till några som helst detaljer. NEWS! 
Utrop nr 113 är katalogiserat som kinesisk, men är japansk. Nr 680; tre av fyra föremål är japanska, men samtliga katalogiserade som kinesiska. Nr 369 och 493 är med intill visshet gränsande sannolikhet Samson och inte kinesiska.

Det extensiva bruket av meningen "I övrigt troligen i gott skick" i konditionsrapporterna är förbluffande och lämnar mig nästan mållös. Troligen?

Vad kan ovanstående -för svenska och internationella auktionsförhållanden nya- sätt att katalogisera orientaliskt konsthantverk sammantaget indikera? Att Uppsala Auktionskammare har blivit stämda av missnöjd(-a) köpare? Eller att man har en (eller flera) katalogiserare utan (adekvata) kunskaper? Eller en kombination av båda? Eller att man till varje pris vill sälja till kineser, även om det sker på ett mindre snyggt vis? Jag vet inte och har utan framgång telefonledes försökt få tag på VD Magnus Bexhed. 

Eftertraktad valuta i Uppsala.

Centrala frågeställningar för UAK:s ledning borde vara:
Hur definierar UAK begreppet kvalitet (som ju de facto är en del av namnet på själva auktionen)?
Hur definierar UAK begreppet antikvitet? Vad anser UAK om hur ansvaret ska se ut för ett auktionshus?

Även om de flesta av oss förstår att de ifrågavarande 352 utropen är riktade mot köpare i tillverkningslandet i Öst (ofta köpare med lite kunskap, men väldigt tjocka plånböcker), så ska väl föremålen katalogiseras på ett sätt som är korrekt (även) ur svenskt perspektiv? 

Jag associerar termen onlinekvalitetsauktion till -dels en auktion som är högkvalitativt katalogiserad av auktionshusets personal. -Till yttermera visso också en auktion med föremål till salu av högre kvalitet än genomsnittet. Då förväntas betydligt färre än 264 -tvåhundrasextiofyra- vara helt okommenterade vad gäller objektens ålder. Om exempelvis en fastighetsmäklare, gemmolog eller slaktare skulle använda frasen "i övrigt troligen i gott skick" om sina respektive produkter inför en möjlig försäljning, skulle högst sannolikt kunden snabbt lämna scenen med ett besvärat ansiktsuttryck.
Förtroendeskapande? Avgör själv.

Ytterligare en populär smålänning

Artiklar i dagspress och på webben, tillkomna efter denna blogg:
http://www.unt.se/uppsala/polisen-beslagtog-elfenben-2573069.aspx
http://www.dn.se/nyheter/sverige/auktionshandel-med-elfenben-synas-av-uppsalapolisen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17531715.ab
http://www.expressen.se/noje/utreds-for-olaglig-elfenbenshandel 
http://www.natursidan.se/nyheter/polisen-beslagtog-elfenben-fran-uppsala-auktionskammare

Fotnoter:
Från UAK:s hemsida: "Under år 2011 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för 15 miljoner kronor. Bara under våren 2012 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för över 20 miljoner kronor."

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is an international agreement between governments. Its aim is to ensure that international trade in specimens of wild animals and plants does not threaten their survival. För att följa lagen om försäljning av skyddade arter måste kommissionären(=auktionshuset) klargöra huruvida eller inte, man säljer äkta/falskt elfenben, införskaffat sedan länge eller mer nyligt införskaffat.

Samson var ett franskt företag, som under 1800-talet var framstående kopister -och möjligen förfalskare- av keramik av alla typer som då var i ropet. Se även: http://en.wikipedia.org/wiki/Edm%C3%A9_Samson

Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130827/de:14/pp:100
https://www.uppsalaauktion.se/om_foretaget/foremalsomraden/kinesiskt_porslin