Uppsala onlinekvalitetsauktion avsäger sig-TROLIGEN- ansvar för asiatiskt konsthantverk

Uppsala Auktionskammares (UAK) hemsida, augusti 2013:

"Tisdagen den 27 augusti kl. 10.00 går säsongens första Onlinekvalitetsauktion av stapeln i Uppsala. Auktionen med närmare 1300 föremål bjuder på en praktfull blandning av dekorativa konstföremål och inredningsobjekt för alla smaker. Ni hittar såväl äldre antikviteter såsom gustavianska spegellampetter som moderna möbler av Axel Einar Hjorth. Det stora intresset för asiatiska föremål fortsätter att vara starkt och auktionens asiatiska avdelningen innehåller denna gång över 350 unika asiatiska konstföremål".

Nr 101, "Snusflaska. Orientalisk. Möjligen ben med skrivtecken och erotisk scen. H 7,5. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".

Efter att ha tittat igenom katalogen reflekterar jag storögt över en hel del. De utrop/bilder jag anför och diskuterar i denna text är ett axplock av de 352, som avdelningen Asiatiskt konsthantverk utgör.
Exakt 75%, 264 av de 352 utropen "Asiatiskt konsthantverk" är helt odaterade/okommenterade gällande föremålens ålder och utan proveniens. 68 av utropen är kommenterade som sannolikt/ möjligen/ troligen kinesiska. Av sistnämnda grupp bedömer jag alla utom något enstaka som fullständigt självklart kinesiska.

Nr 103, "Vas, Sannolikt Kina. Krackerlerad(sic.) glasyr med motiv av bergslandskap. Slitage och smärre tillverkningsdefekter. I övrigt troligen gott skick".

Under rubriken "Föremålsområden" på UAK:s hemsida står bland annat följande under "Kinesiskt porslin": Vid tidsbestämningen av kinesiskt porslin utgår våra experter från hur godset ser ut, hur det är bränt samt främst kvalitén vad gäller utförande och måleri. Proveniensen, föremålens ursprung, spelar mycket stor roll för prisbilden. Till vår hjälp vid bedömningar och värderingar av kinesiskt porslin och asiatiskt konsthantverk har vi ett antal internationella externa experter som besöker oss vid ett flertal tillfällen varje auktionssäsong.

Nr 223, "3 delar brons. Orientaliska, möjligen Japan med mera. Smärre slitage. I övrigt troligen gott skick".

Nr 238, "Tempelväktarlejon, Möjligen Kina, 1800/1900-tal, elfenben. Obetydligt slitage. I övrigt troligen gott skick".

Vore de 264 utropen katalogiserade som antika, skulle UAK vara ute på tunn is ur juridisk synvinkel, men eftersom de är helt okommenterade vad gäller ålder, så tvingas eventuella spekulanter/köpare att helt själva stå för kunskap och slutsatser om föremålens ålder. Därmed kan UAK svära sig fria från ansvar. Vart tog auktionshusets kunskapsansvar vägen? Vad tycker övriga auktionssverige om förfarandet, månne? 

Nr 270, "Bojan med lock, Porslin. Kina. Dekor i underglasyr blått av blommande prunus. Utrop 4-6.000 kr. Smärre slitage, glasyrmistor och tillverkningsdefekter. Stötskada med stjärnspricka ungefär 19-20 centimeter från basen. I övrigt troligen gott skick".

Nr 412, "3 delar Möjligen Nefrit/ Jade. Smärre slitage och naturliga skiftningar. Obetydlig nagg. I övrigt troligen i gott skick"

478, "så kallade Tanghästar med ryttare". Utrop 5-6.000 kr

Nr 505, "Möjligen Kina, vitglaserad. Slitage, sprickor och nagg. I övrigt troligen gott skick".

 

Nr 507, "Sannolikt Kina, möjligen Han. Slitage. Möjligen med lagningar".

Nr 559 "Sköldpaddsask. Orientalisk. Möjligen sköldpadd. Skuren dekor. Smärre slitage, spricka. I övrigt troligen gott skick".

Nr 733, "sannolikt elfenben med mera".

Nr 1342, "Tre delar. Nagg och lagningar. Terrinen sannolikt i gott skick".

Lösryckta kommentarer till utropen i denna artikel:
Nr 223, möjligen Japan med mera. Vadå med mera? Nr 238, lejon i elfenben, katalogiserade som 18- eller 1900-tal, - Har någon hört om Cites?! De ser ut att ha samma ålder som merparten av det kinesiska porslinet. Nr 270, med ett utrop om 4-6.000 kr, -indikerande hög ålder, -utan att åldern alls kommenteras. Nr 412, Möjligen nefrit/jade? Vad är alternativet; -plast? Nr 478, så kallade tanghästar. Är det tanghästar eller inte? Utrop 419: Skulpturer Kina, två stycken, Tangtyp, utrop 5-6.000 kr. Är de Tang? Nr 481, så kallad tanghäst, utrop 5-6.000 kr. Är det en tanghäst? Priset indikerar i vart fall att "tang-föremålen" är äkta, ("skador, slitage, lagningar"). Nr 523 är likadant katalogiserad. Nr 505 och 507, möjligen, troligen, sannolikt, möjligen, möjligen! Jag blir perplex, -och det var jag tydligen inte ensam om. Nr 559, rubrik: Sköldpaddsask. Beskrivning: möjligen sköldpaddsask. -Cites...?! Nr 733: sannolikt elfenben med mera. Med mera vad? Sannolikt elfenben? -Liknande som nr 735: "möjligen delvis elfenben med flera material". Etcetera, etcetera.
BREAKING: Jag har just (kl 13.40 den 27 augusti), under pågående UAK-auktion, blivit informerad om att Uppsalapolisen- skoj att också Polisen läser ANTIKMONOLOGEN!- tvingat UAK att dra tillbaka ALLT vid denna auktion utbjudna elfenben, till min och elefanternas oförställda glädje. Jag känner inte till några som helst detaljer. NEWS! 
Utrop nr 113 är katalogiserat som kinesisk, men är japansk. Nr 680; tre av fyra föremål är japanska, men samtliga katalogiserade som kinesiska. Nr 369 och 493 är med intill visshet gränsande sannolikhet Samson och inte kinesiska.

Det extensiva bruket av meningen "I övrigt troligen i gott skick" i konditionsrapporterna är förbluffande och lämnar mig nästan mållös. Troligen?

Vad kan ovanstående -för svenska och internationella auktionsförhållanden nya- sätt att katalogisera orientaliskt konsthantverk sammantaget indikera? Att Uppsala Auktionskammare har blivit stämda av missnöjd(-a) köpare? Eller att man har en (eller flera) katalogiserare utan (adekvata) kunskaper? Eller en kombination av båda? Eller att man till varje pris vill sälja till kineser, även om det sker på ett mindre snyggt vis? Jag vet inte och har utan framgång telefonledes försökt få tag på VD Magnus Bexhed. 

Eftertraktad valuta i Uppsala.

Centrala frågeställningar för UAK:s ledning borde vara:
Hur definierar UAK begreppet kvalitet (som ju de facto är en del av namnet på själva auktionen)?
Hur definierar UAK begreppet antikvitet? Vad anser UAK om hur ansvaret ska se ut för ett auktionshus?

Även om de flesta av oss förstår att de ifrågavarande 352 utropen är riktade mot köpare i tillverkningslandet i Öst (ofta köpare med lite kunskap, men väldigt tjocka plånböcker), så ska väl föremålen katalogiseras på ett sätt som är korrekt (även) ur svenskt perspektiv? 

Jag associerar termen onlinekvalitetsauktion till -dels en auktion som är högkvalitativt katalogiserad av auktionshusets personal. -Till yttermera visso också en auktion med föremål till salu av högre kvalitet än genomsnittet. Då förväntas betydligt färre än 264 -tvåhundrasextiofyra- vara helt okommenterade vad gäller objektens ålder. Om exempelvis en fastighetsmäklare, gemmolog eller slaktare skulle använda frasen "i övrigt troligen i gott skick" om sina respektive produkter inför en möjlig försäljning, skulle högst sannolikt kunden snabbt lämna scenen med ett besvärat ansiktsuttryck.
Förtroendeskapande? Avgör själv.

Ytterligare en populär smålänning

Artiklar i dagspress och på webben, tillkomna efter denna blogg:
http://www.unt.se/uppsala/polisen-beslagtog-elfenben-2573069.aspx
http://www.dn.se/nyheter/sverige/auktionshandel-med-elfenben-synas-av-uppsalapolisen
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17531715.ab
http://www.expressen.se/noje/utreds-for-olaglig-elfenbenshandel 
http://www.natursidan.se/nyheter/polisen-beslagtog-elfenben-fran-uppsala-auktionskammare

Fotnoter:
Från UAK:s hemsida: "Under år 2011 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för 15 miljoner kronor. Bara under våren 2012 sålde Uppsala Auktionskammare kinesiska och asiatiska föremål för över 20 miljoner kronor."

CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) is an international agreement between governments. Its aim is to ensure that international trade in specimens of wild animals and plants does not threaten their survival. För att följa lagen om försäljning av skyddade arter måste kommissionären(=auktionshuset) klargöra huruvida eller inte, man säljer äkta/falskt elfenben, införskaffat sedan länge eller mer nyligt införskaffat.

Samson var ett franskt företag, som under 1800-talet var framstående kopister -och möjligen förfalskare- av keramik av alla typer som då var i ropet. Se även: http://en.wikipedia.org/wiki/Edm%C3%A9_Samson

Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://www.uppsalaauktion.se/a:20130827/de:14/pp:100
https://www.uppsalaauktion.se/om_foretaget/foremalsomraden/kinesiskt_porslin

Vad jag önskar inte hade sagts i Antikrundan

Kan inte låta bli att reflektera kring Antikrundan, som sändes härom kvällen (19/1).

Lite varstans och ganska ofta diskuteras varför programmet är ett av de allra populäraste i rutan.

Självklart är det spännande att se vad besökarna har med sig i föremålsväg och kanske få sig en historia kring detta. Vi som tycker om vackra ting triggas ofta av känslan att få göra ett fynd, eller åtminstone att få vara lite delaktiga i processen kring fyndet. Att få dela expertens eufori, när bitarna faller på plats och slutledningarna dras kring vad det faktiskt är framför kameran, är häftigt. Känslan av live, direktsänd tv är viktig i sammanhanget, det får inte verka för regisserat. Det bästa tv-producenterna vet, gissar jag, är nog när besökarna och/eller experterna bjuder på den där oförväntade kommentaren och brister ut i något tillrop (-oftast gällande den uppskattade prislappen).

Min teori angående programmets popularitet har nog att göra med humor. Humor på för mig hög nivå, inte buskis, inte slapstick och heller inte det där ganska vanligt förekommande mys-skrattandet: jag-skrattar-lite-haha-krystat-under-hela-haha-dialogen-så-blir-det-haha-så-otroligt-mycket-haha-mysigare-haha-och-roligare-att-titta-på-hahaha. Nä, inte heller den typen av "humor", som jag för övrigt anser vara fördummande för alla parter. Tittarna är inte infantila, inte programledaren eller experterna och heller inte besökarna. Bespara oss då det infantila tonläget. Dessutom förutsätter jag att både Anne Lundberg och övriga skrattare är alldeles tillräckligt kompetenta för att hålla låda och underhålla inför kamerorna, utan att behöva flamsa och tramsa. Flamsandet i kön bland alla förhoppningsfulla påsbärare har också vuxit till absurd nivå, det är genant att se. Jämför med brittiska antikrundan, som är alla antikrundors urmoder.

Snart skoj?

Jag hade en mycket god vän i brittiska Antikrundan, som var oerhört uppskattad. Han var mycket omtyckt och alldeles oerhört kunnig inom sina områden, men han vägrade göra sig till inför kameran. Han var som han var helt enkelt och lät sakligheten vara hans norm. Detta var inte alltid omtyckt hos producenterna av programmet och man var på honom ideligen, om att han skulle vara lite mer "lättsam" i sin stil och skoja till det. Han vägrade att slå knut på sig själv, det fanns andra som gjorde det utmärkt, tyckte han. Min vän befinner sig numera i de sälla jaktmarkerna, men de privilegierade som kände Gordon (Lang), för så hette han, vet att han var en alldeles oerhört rolig människa på ett mer subtilt och möjligen brittiskt vis. -Och framför allt inte på beställning.

Missförstå mig nu inte. Jag uppskattar entusiasm, engagemang, eufori, skämt och glädjeutrop. Det är härligt när Knut Knutson går igång på ett skåp från tidigt 1700-tal. När han eller någon annan "expert" låter passionen ta över och kunskapen, ivern och kärleken till föremålet- för det tror jag det rör sig om- tar överhanden. Då blir det riktigt bra TV.

 Den humor jag uppskattar och som jag njöt av i senaste programmet, var när Jan Ribbhagen eldade upp sig något så alldeles infernaliskt över ett par "brännvinsskålssupkoppar" från 1700-talet. Hade jag fått sätta musik till det inslaget så hade det blivit Ravels Bolero på högvarv. Ribban använde superlativ som om de små kopparna med senare fötter hade kommit raka vägen från någon okänd Schatzkammer av gudomlig karaktär, -och som han tonerade. Att karln som ägde kopparna var av den kolugna typen var tursamt, för annars hade nog infarkten kommit som ett e-mail i inlådan, när han fick värderingen 15.000 kr och inte 1,5 miljon. Det inslaget är humor för mig på något Schyfferskt vis. Och jag vill understryka att det absolut inte är fråga om skadeglädje, som tråkigt nog ibland brukar framhållas i Antikrundesammanhang.

Roligt på ett tråkigt vis var också inslaget om gubben som hade "hittat" en samling glas utanför Öckerö på Västkusten. En del 1700-tals glas, möjligen Nöstetangen, konstaterades. Mannen som kommit med föremålen berättade att de hade hittats på 15 meters djup. -Men inte i ett vrak undrade Charlotte Widenfeldt (CW)? Nä, nä bedyrade mannen. Underförstått sa han att han bara råkade dyka där och simmade på en hel samling mer eller mindre fantastiskt 1700-tals glas, som likt döda sillar måste ha uppträtt i stim. Fantastiskt  på min ära. Att sedan SvT tycks ha insett det prekära i situationen alldeles för sent, eftersom vi snackar lagbrott, och har lagt ut ett inslag på SvT play, som inleds med CW hållandes det tydligen saltsyrebehandlade glaset i handen framför sig, som vore det den heliga graalen, då SvT:s reporter sufflerar CW med inledande ord till inslaget: DET HÄR ÄR ETT  VRAKFYND, varpå CW lite besvärat fortsätter prata... Det är också roligt,- a la Ricky Gervais, på ett smärtsamt vis. ( http://svtplay.se/v/2668816/en_minut_om_fynd_pa_havsbotten ). Dock tror jag att Riksantikvarieämbetet har en diametralt annorlunda uppfattning i saken. Inslaget skulle förstås inte ha sänts. Det kommer att ge landets alla sportdykare mer badwill än någon kan ana. Ytterst oproffsigt av SvT att ta med inslaget.

Vrak?

Dialogen mellan Claes Moser (CM) och mannen med akvarellen av Gallén-Kallela var genialiskt rolig. Claes slår som alltid an en saklig ton och nämner att det är en känd finsk nationalkonstnär. -Skandinaviens största utan jämförelse, nästan avbryter ägaren. CM: Är det värt något? Mannen gravallvarligt: Ja den e värd möcke, jag ringde till Finland och de sa fem miljoner. CM: Du gav 300 kr på auktion och säger att den är värd 5.000.0000. Hur kommer det sig? -De va inga finnar på auktionen. Han e dukti. CM: Den är värd c 100.000 kr. Anne lundberg: Är du besviken? O nej, -obetalbart minspel och kroppsspråk.

Riktad till Gallén-Kallela-mannen avslutar Anne Lundberg programmet med orden: "Vilket bra loppisfynd att gå på auktion! Jag skulle vilja säga att du har gjort dagens bästa loppisfynd här i Antikrundan!". Ridå. Vadå loppisfynd??

Bästa Anne; Loppis är inte samma sak som auktion. På loppis finns det inte en mängd anställda med specialkunskaper. Det gör det däremot på en auktion/auktionshus. Dina experter vet skillnaden.

*Senaste Antikrundeavsnittet:
http://svtplay.se/v/2680699/antikrundan/del_2_av_12

Sista chansen för Peredvizjniki i Sverige

För de som har vuxit upp i ett samhälle präglat av klassisk europeiskt/västerländskt vinklad konsthistoria, är det snart sista chansen att öppna ögonen för rysk konst på Nationalmuseum. Peredvizjniki-utställningen tar slut den 22 januari och nu har man utökat öppettiderna pga stort publiktryck.

Det är gott om verk av den i Sverige någorlunda välkände Ilya Repin, icke desto mindre utgjordes mina största upplevelser mycket mer av sena 1890-talsmålningar av exempelvis Levitan och Archipov. Levitans björkdunge kommer att sitta etsad länge på min näthinna, mycket pga det faktum att motivet egentligen inte är ett motiv per definition, utan snarare staffage, alltså utfyllnad. Men här tillåts motivet, en massa björkar, att faktiskt ta plats som vore det något "viktigt". Man blir perplex inför den målningen.

 Björkdungen, Isaak Levitan, 1889, olja på papper, något beskuren, 30x51 cm.

Interiören av Archipov, målad i slutet av 1890-talet, är som påpekas i katalogtexten, starkt influerad av vår egen Zorn. -Denne gigant till konstnär, ansedd så redan av sin samtid, besökte St Petersburg 1897 och togs emot som en statsman av den lokala konstnärskolonin. Jag lärde mig detta av utställningstexten, och även att han starkt influerade Archipov. Zorn reste mycket, inte minst till Nordamerika och måste ha influerat konstnärsbröder och systrar varhelst kosan styrde honom. Men att han betytt mycket även för ryskt sekelskiftesmåleri är sannolikt mindre känt.

Archipovs Tvätterskor som hänger i det avlånga, smala yttre galleriet, är hisnande i sitt utförande. Jag törs påstå att om någon så kallad expert på Zorn hade fått Tvätterskor visad för sig, -osignerad, så hade experten lovat sin högra arm på att detta var ett autentiskt verk av just Zorn- och ingen annan. Som påpekas i katalogtexten, så är också min första spontana association inför Archipov-målningen Zorns interiörer från bryggerier, vars mor var bryggeriarbeterska.
Perspektivet i Archipov målning är drastiskt djupt, med sublimt utförd ljusskildring och flyhänt utförda förkortningar och tekniken -penselföringen- är bred och synbart explosivt utförd. Är det Zorn som gjort den i alla fall? Bara en tanke. Nej, Archipov var även han en gigant.
Sätt er framför, snarare inför detta -i begreppets djupare bemärkelse- STORA konstverk och lyssna in stämningen. Hör kvinnornas prat, hör slamret och skvallret. Känn doften av våt tvätt och svett! Stor konst är som stora viner; Den leder till ytterligare associationer, djup och i bästa fall respekt och djupare förståelse för den som skapat det man är privilegierad att få avnjuta.

 Tvätterskor, Abram Archipov, c. 1898, olja på duk, något beskuren, 97x65,5 cm.

Jag hoppas att ni har möjlighet att besöka utställningen, det finns många pärlor att upptäcka. Jag vill dock ifrågasätta det faktum att alla informationstexter på väggarna är uppställda i först engelska och sedan svenska. Vi befinner oss ju faktiskt i Sverige. Jag är den förste att försvara flerspråkigheten, men varför engelskan först? Och hur långt är det till vår granne i öst? Varför i hela fridens namn har man exkluderat ryska som informationstext. Av utrymmesskäl? Ånej. När jag och familjen besökte utställningen förra söndagen (22/1), var det knökat av besökare och säkert hälften var just ryssar. Jag gissar att svaret har att göra med juridik av utställningsteknisk natur. Konstutställningar är big business och politik idag... Kyrilliska hade om inte annat sett ut som en snygg gest mot Tretiakov-Galleriet och Ryska Muséet som är de stora utlånarna av verken i denna underbara och viktiga utställning. Ses vi där kommande vecka?

*Ett besök på Nationalmuseums hemsida rekommenderas varmt inför utställningen.

http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Aktuella-utstallningar/Peredvizjnikibanbrytare-i-ryskt-maleri/


*Stort tack till Er uppmärksamma läsare, som noterat felaktigt angivna konstnärsnamn!