Fornasettifest, Gallégala och Rysk Revolutionsyra på Metropol

Förfalskningar har gjorts sedan tidernas begynnelse. Möjligen var det som idag kallas för förfalskning inte från början gjort för att lura någon, utan endast tillverkat som kopia.

Auktionshuset Metropol har som vanligt auktion på måndagar, med visning fredag-måndag.

Låt oss titta lite närmare på avdelningen "Glas och Keramik".

Metropol skriver om följande Askfat, nr 1033 5783, "Piero Fornasetti (1913-1988), ej signerad, porslin, längd: 18, 5. Piero Fornasetti, född 1913, död 1988, italiensk målare, skulptör och formgivare". 

Någon har slitit bort ditlimmat tyg. Basen är atypisk för Fornasetti och saknar signatur/firmamärke.

Vän av ordning undrar på vilka grunder detta enkla fat bör attribueras till Fornasetti? Föremål av denna tillverkares hand har kopierats och förfalskats i stor utsträckning. Något som är mycket känt i branschen. Fatet såldes för 150 kronor.

För den hugade lockar möjligen "6 del Porslin", nr 10335413, hos metropol i kväll? Ni får dock gissa hur stora föremålen är. Dessutom ställer jag mig tveksam till att ett enda av de sex objekten är tillverkat av materialet porslin. Jag ser fajans, flintgods och troligen stengods på bilden. De tre ugnseldfasta formarna kan vara av porslin, men en betydligt mycket mer lyckad rubrik hade varit "keramik" för denna samling -keramik. Gruppen klubbades för 200 kronor.

Illustrerade Stekfat, nr 1034 1123, är katalogiserat som "Blåvitt Kompaniporslin, omkring 1800, längd: 41 cm, utrop 1000 kr". Av för undertecknad uppenbara skäl, hade jag katalogiserat detta fat som sent 1900-/tidigt 2000-tal. Klubbat för 1000 kronor.

Att ryskt porslin har förfalskats och även sålts i Sverige för mycket stora pengar, är ingen nyhet för bransch-initierade. Att ovan illustrerade tallrik kan vara senare än 1921 är överhängande möjligt. Tillägget "möjligen senare kopia" hade varit trevligt i all ödmjukhet. Det går tretton falska på dussinet av revolutionskeramik/föremål, vare sig det rör sig om fransk, rysk eller annan revolution. Tallriken klubbades för 10.000 kronor.

"Orientaliska tallrikar"

Fjorton tallrikar: nr 1033 5577, "Orientaliska".
De är j a p a n s k a, utöver "orientaliska". Högst sannolikt tillverkade under 1900-talets första fjärdedel. Storleken får vi dessvärre gissa oss till. Klubbades för 100 kronor.

"Tallrikar, Kina"

Två tallrikar, Kina, nr 10335603. De är japanska, inte kinesiska. Sålda för 100 kronor.

"Tallrikar, diverse", nr 10335584. Vi får inget veta om antalet tallrikar; heller inget om storlekarna; heller inget om det material tallrikarna är gjorda av; heller inget om skick. Jag tror att det rör sig om 16 flintgodstallrikar av huvudsakligen svenskt ursprung i huvudsakligen mattallriksstorlekar, med enstaka naggar. Jag tror. Gruppen såldes för 100 kronor.

På loftet på Metropol?

"Tomtar, 2 st, keramik", nr 10335011, ser ut att vara tillverkade i gips/plastmassa i kombination med metall(-stav), snarare än keramik. Vore det möjligen inte snyggt och korrekt med en datering av detta icke-antika utrop också? "Sent 1900-tal" exempelvis. Utropet utgick(!).

"Urna, Kina", nr 10335633, kunde möjligen ha beskrivits som "Rökelsekar, Japan, sent 1800-tal, saknar lock" om man ville få till det mer korrekt. Men det är bara vad jag hade skrivit. Utropet utgick(!).

"Väggvaser, 2 st, Kina" hade jag i stället katalogiserat som "Väggvaser, Japan", eftersom det är mer korrekt än Metropols katalogisering. Utropet utgick(!).

"Vas, Émile Gallé (1846-1904), glas, överfång, signerad", nr 10346057. Hade jag katalogiserat som... Nä, det hade jag inte alls! Den får nämligen inte säljas, för det är en mycket dåligt utförd förfalskning. Inte kopia, eftersom som den är försedd med signatur. Till skillnad från ovan diskuterade "Fornasetti-askfat", som inte är försett med falsk signatur. Fornasettifatet är "bara" felattribuerat av Metropol. -Vilket är en viktig distinktion ur juridisk synvinkel. Galléglas utgör ytterligare ett föremålsområde som är mer eller mindre förstört, av bra -eller som i detta fall- mindre bra, förfaskningar. Vasen såldes för 4.400 kronor.

Så här ska INTE en Gallé-vas se ut undertill.

 "Vas, Kina" hade jag personligen katalogiserat som "Lampfot, Kina, modern tillverkning" eller möjligen åtminstone som "Vas, Kina, modern tillverkning, borrad för el nedtill. Träställ saknas".

Icke försumbar, på basen centralt borrad detalj.

Vaser har väl generellt sett inte ett centralt borrat hål i basen? "Vasen" såldes för 600 kronor.

------------------------------------------------------

Kommentarer om material är knapphändiga och mycket ofta felaktiga. Storleksuppgifter saknas oftast(!). Det torde väl vara intressant för potentiella köpare att veta hur stora objekt man bjuder på? Glaskaraffer, djurfiguriner, tallrikar eller dricksglas saknar ofta mått.

Om man för ett utrop påpekar att locket är trasigt, men för ett annat utrop inte kommenterar något som helst om skick; innebär detta då att det utrop som ej har kommentar om skick är i perfekt skick? Varför skulle man annars upplysa om ett utrops fel, men inte ett annats? Detta är ett stort -och tidigare av Antikmonologen diskuterat problem. Metropol katalogiserar helt inkonsekvent vad gäller storlek, antal, material och skick.

Ett enda maxmått vore uppskattat, men som det ser ut på Metropols bilder så saknas storleksreferenser totalt. Exempelvis:

Dina drömmars åsna? Storlek 45 cm eller 4,5 cm? Din gissning är lika god som min.

Utrop nr 1033 5606, "Keramik diverse, 5 delar", utrop 300 kr. Gruppen såldes för 150 kronor.

Om just NI var säljare av extremt illa katalogiserade föremål på Metropol; skulle ni då vara nöjda med det? Omvänt, om ni är intresserade av att bjuda på något av ovanstående; triggas ni då att lägga bud på det med vägledning av ovanstående katalogiseringar? Tror ni det råder goda förutsättningar för att tvist uppstår om huruvida eller inte något av det ovan ifrågasatta är äkta? Tror ni att det gagnar ett auktionshus att kunder kommer med ifrågasättanden gällande äkthet eller att de facto tvist uppstår med köpare/säljare om föremåls äkthet? Tror ni att ovanstående beskrivna utrop, som bara är "stickprov", är till gagn för någon i antik/konst- eller auktionsbranschen?

Föremålsområdet Glas och keramik är oerhört illa katalogiserat. Vad anledningen till denna förflackning är, har jag ingen aning om. Men klart står att både säljare och köpare är förlorare på det hela taget. Nog kan kännare plocka något russin ur kakan, men i långa loppet så blir det snömos/dispyter/uppgivenhet som leder till att köparna, det vill säga antikbranschens framtid, hellre köper platta paket hos IKEA. För där VET man vad man FÅR! Kvar står vi utan kunder.

Kanske blev ni rent av (pun intended) under visningens gång sugna på att köpa en uppsättning "Vinprovarglas", nr 10333557? Glasen såldes för 500 kronor. Undrar vad de kostat i diskat utförande?

Nr 10333557, En bild säger mer än tusen ord.

Att det gått fort att katalogisera för Metropol må vara rationellt ur ekonomisk synvinkel, men man sågar av den antika gren man än så länge klänger sig fast vid. Eller vad säger herr Grimaldi?

Metropols utförliga Köpevillkor säger bland mycket annat finstilt under underrubriken Ansvar för fel:
Uppgift om t.ex. upphovsman, äkthet, ålder, teknik, skick eller proveniens, samt uppgifter om Föremålets allmänna kondition, förekommande skador och lagningar m.m. tjänar endast som vägledning för Köparen vid dennes egen undersökning av Föremålet.

Onekligen oerhört provocerande formulerat. Men håller det i domstol? Det ställer jag mig mycket tveksam till.



Fotnot:
Skjut inte budbäraren.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Porslin

Vilken OLLE Hjortzberg, Metropol?

Antik- och konstmarknaden tas i accelererande takt över av auktionshus, både i Sverige och internationellt. Som Antikmonologen extensivt har diskuterat, har auktionshusen sedan 1980-talet skickligt tagit över allt större del av marknaden gällande försäljning av begagnade varor. Stryka på foten har då logiskt de aktörer tvingats göra som tidigare hade hand om den största delen av second-hand-marknaden, nämligen antik- och konsthandlarna.

Då tycker vän av ordning, exempelvis Antikmonologen, att auktionshusen borde ta det ansvar som rimligen åligger dem i egenskap av att vara just kommissionärer (mellanhänder).

Skall då ett stort auktionshus som Metropol i Stockholm sälja en oljemålning katalogiserad som följer?

Nr 9489531, "O Hjortzberg, Stockholmsmotiv, 1985"

O Hjortzberg skriver Metropol i katalogen. Inte Olle Hjortzberg. Varför, den är ju de facto signerad Olle Hjortzberg!? Riddarholmen från ovan av O Hjortzberg klubbades för 2.800 kronor (+avgifter).

Detalj av nr 9489531. Signerad Olle Hjortzberg 1985.

En möjligen pikant detalj i sammanhanget är att den kända och under sin levnad oerhört respekterade konstnären Olle Hjortzberg föddes år1872 och avled 1959. Olle Hjortzberg var inte endast en distingerad konstnär, utan agerade även som lärare och blev 1911 Professor på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

Måndagen den sextonde mars ligger 101 oljemålningar ute till försäljning/påsyn hos Metropol. Endast två av de som har kända namn har sina förnamn förkortade till initialen. I båda fall "O" i stället för Olle. Nämligen har Metropol två oljemålningar till salu av Olle Hjortzberg. Förlåt! O. Hjortzberg. Metropol tar inte Olle i sin mun i dessa två fall. "Segelfartyg, O Hjortzberg" ser ut så här:

Nr 9489524, " Segelfartyg, O Hjortzberg, 1984". Denna utan (F), alltså Följerätt, av för Antikmonologen okänd anledning.

Detalj av nr 9489524. Signerad Olle Hjortzberg 1984.

O Hjortzberg skriver Metropol även om denna målning. Inte Olle Hjortzberg. Varför, den är ju också de facto signerad Olle Hjortzberg!? Segelfartyget såldes ej. Nytt försök görs en vecka senare, med sänkt utropspris.

Under rubriken Köpevillkor står följande under underrubriken FÖLJERÄTT/ DROIT DE SUITE på Metropols hemsida:

"Enligt lagen om upphovsrätt till konstnärliga verk utgår en avgift för vidareförsäljning av konstverk och brukskonst, vilka ej framställts i flera identiska exemplar. Avgiften utgår med 5% på föremål klubbade över 2200 kr (år 2014). Auktionsföremål som omfattas av avgiften är utmärkta med (F). Vidare skriver Metropol:
Följerätten garanterar att upphovsmannen eller dennes arvingar får ersättning vid försäljning av deras konstverk och vissa brukskonstverk. Rätten gäller under konstnärens livstid och därefter i ytterligare 70 år. Läs mer om följerätten på bus.se".

Vän av ordning undrar återigen stillsamt var exakt de 5% skall gå, på oljemålningen av "O.Hjortzberg"? Inte till Olles (1872-1959) efterlevande i alla fall.

Jag ringde till BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige och fick tala med Åsa Andersson, som kan det där med konstnärers upphovsrätt. Efter presentation inledde jag med att fråga om hon kände till om det fanns en Olle Hjortzberg aktiv under 1980-talet och fick ett skrattande nej till svar. Både Åsa Andersson på BUS och Antikmonologen har sökt efter tecken på att någon någonsin målat tavlor under namnet Olle Hjortzberg, efter den Olle Hjortzbergs bortgång 1959; helt utan framgång.

Vad tycker Metropols ägare, Salvatore Grimaldi, tro? Vad skulle herr Grimaldi säga om någon konkurrent började sälja cyklar under namnet B.ianchi? För i juridisk bemärkelse torde väl nämnda Hjortzberg-problematik röra sig om någon typ av varumärkesintrång? Minns en antikaffär i Stockholm som inte fick heta Antikea särskilt länge, innan jurister med mycket viktig -snusälskande- uppdragsgivare kom knackandes på dörren...

Salvatore Grimaldi bränner gummi. Foto: SvD

Att ovanstående två oljemålningar är utförda av någon tämligen medioker kopist ute i Svea rike är inget konstigt. Vederbörande har haft tillgång till ett flygfoto över Riddarholmen/Gamla Stan och även till ett klassiskt motiv av segelfartyg på stormigt hav. Därefter har kopisten eller någon annan nasare gått till en loppmarknad eller slängt in sina målningar i bakluckan på en troligen dåligt amorterad bil.

Förr eller senare kommer en godtrogen person -hemska tanke- och lyssnar till nasarens svada om det fina "Stockholmsmotivet" eller "Stormskeppet": Det är ju en fantastisk målning! Otrolig kvalité! Äkta oljemålning på duk! Dyra grejer! Vadå? Ja det är KLART att det är en OLLE HJORTZBERG! De ser ju varje MÄNSCHA!!! Va? Om han målade på det viset? Om han levde då? Seså lilla tanten, det börjar mörkna nu och jag måste vidare i dagens text, som prästen sa! Ja har fru o ongar hemma o fö´, fstår lilla frun! Tillfället är unikt och jag slänger igen bakluckan om dunte köööper NU lilla sööta frun!! Tavlorna köster 19.500 styck, men eftersom frun verkar så go, så ska hon få dom för 5.000 sammanlagt. Men det är BRÅTTOM!

Tjoff och pang och vroom iväg med bilen. Där stod lilla fru Nilsson med Riddarholmen under armen, i Sibbarp och tänkte på Hjortzbergs fantastiska blomsterstilleben, för en sisådär 25 år sedan. Utan kvitto eller uppgifter om säljaren. Inte ens registreringsnumret kunde hon ta på bilen, för han körde ju så det yrde damm längs med HELA Storgatan. Men hon var fortfarande varm i hela kroppen av det hårda och ganska så svettiga handslaget. Nasaren gjorde ju per definition inget olagligt. Han sålde en tavla som var signerad Olle Hjortzberg, 1985. Då var ju den "riktige" Hjortzberg sedan länge del av Stockholmsmyllan. Något fru Nilsson hade dålig koll på. Besparingarna gick ju till ett verk av den som hade målat så vackra blomster, som hon hade sett i Antikrundan. Nu skulle minsann grannkärringen bli tyst. En riktig Hjortzberg. Och SÅ billigt. Fast just det visste ju inte grannkärringen.

Att sedan signaturen är hittepå tvivlar ingen initierad över. Den kan till och med ha tillkommit senare. Nasaren hade nämligen inga som helst skrupler och kunde lika gärna ha sålt sin gamla mor för en spottstyver. Han var -och är- trygg i förvissningen om att någon stackare skulle falla för hans säljtaktik. Det var ju ändå en Olle Hjortzberg. Så att säga.

Visst ja, Stockholmsmotivet på Metropol av "O Hjortzberg" är redan sålt. Igen, får vi anta. Lägsta möjliga bud är 2.600 och någon har bjudit 2.800 kronor. Tror ni det är en kännare av den riktige Olle Hjortzbergs konst som lagt det budet? Icke. Sucker kallas kunden på engelska. Torsk är en adekvat fiskassociation i sammanhanget.

Spinner ett par extra varv i sin grav? Foto: Wikipedia

Att sedan stora auktionshus låter dessa konstiga verk, inte konstverk, leva vidare och frodas är pinsamt och ytterst oprofessionellt. Om en månad eller om några år kommer ytterligare en fru (eller herr) Nilsson att hugga på kroken, när det är bråttom och priset är alldeles för lågt. Ytterligare en affär i det Antikmonologen kallar för antik-phishing. Vare sig det är en kinesisk vas, oljemålning eller stallyktor på en antikmässa/ hos ett auktionshus eller på Stora Loppisen på Torget. Den siste godtrogne har inte fötts ännu. Jag vägrar skriva "tyvärr" i föregående mening. Ansvaret vilar i detta fall tungt på säljarna. Köparna litar i närmast absolut utsträckning på säljarna och så skall det vara.

Förresten, glömde jag nämna att Metropol har ytterligare en O Hjortzberg till salu i dagens auktion? Förlåt, fel! Här väljer Metropol att skriva ut h e l a namnet: Olle Hjortzberg. Till yttermera visso skriver man här också ut levnadsåren för konstnären. Något man konstigt nog däremot valde bort som alternativ för oljemålningarna ovan. Riddarhuset klubbades för 100 kronor.

Nr 9489512, utan (F), alltså följerätt.

Detalj av nr 9489512. Signerad Olle Hjortzberg 1916.

Tycker man på Metropol att man gör lite, lite mindre fel om man skriver O Hjortzberg i stället för Olle Hjortzberg samt utelämnar levnadsåren efter konstnärsnamnet? Då vill jag upplysa er om att det blir inte ett jota mindre fel. Förfaringssättet är högst oseriöst och leder till att mindre kunniga köpare gör bort sig och får betala mer än de borde. Vare sig det gäller kinesiskt porslin, oljemåleri eller annat. Vore det inte bättre om Metropol i klartext skrev att de inte tror att det rör sig om originalverk av den kände Olle Hjortzberg? Kutym i branschen är att skriva "stil" om (möbel-)kopia, följare av (Rembrandt (exempelvis)) etcetera. I detta fall med två oljor av "Olle Hjortzberg" daterade "fel", så hade det varit snyggt och korrekt att skriva något om att det inte är verk av den numer bortgångne konstprofessorn/ mycket erkända konstnären. I stället för man in verken i en gråbrun sörja av otydligheter. En kökkenmödding av outtalade halvlögner, men man kan ändå hävda att man inte gjort något fel, ur rent juridiskt perspektiv.

I april 2014 skrev jag följande i bloggen Konstig konst i Norrköping, som också handlade om icke korrekt olja av Olle Hjortzberg : 
"Så fort ett föremål utlyses till försäljning av ett större auktionshus, får det per automatik "ett godkännande" för i princip all framtid, enligt en förvisso haltande logik, som jag diskuterat extensivt i tidigare bloggar. Detta vare sig det rör sig om Bruno Liljefors, kinesiskt porslin eller vad-vet-jag. Förr eller senare måste (nya) ägare till konst eller antikviteter som från början var falsarier upplysas om att deras ärvda/inköpta/hittade etcetera föremål inte är vad det utges för att vara".

Det är först när försäljningen ifrågasätts eller vill ångras, som problemen tornar upp sig. Då kommer sanningen som en slägga nerdimpandes för den tills nu godtrogne köparen. Auktionshusen har generellt sett gemene mans förtroende. Jobba på att det fortsätter. Allt fuffens och alla otydligheter måste bort från h e l a branschen. Annars står alla aktörer till slut med skägget i brevlådan och grenen vi satt på liggandes under oss nyligen genomsågad, omgivna av inredningsdetaljer inköpta hos Den Stora Möbeljätten eller på www.nytillverkatavbarniasientillingapengarallsivärdelösamaterialsomförstörnaturenochalltruntden.com.

Skynda att fynda. I kväll på ett auktionshus nära dig. För fångst av godtrogen lantbrukare, även kallat bondfångeri. Inte bara i Sibbarp.

Så här ser de numer korrigerade katalogiseringarna ut, den 19 mars 2015:

Hans Olof Hjorts(!)berg; Välkommen till auktionsvärlden!

Att döma av Operative Chefens Jani Anderssons formuleringar (se nedanstående kommentarsdel), så såldes Stockholmsmotivet, men har ångrats av köparen. Därför ligger den och även Skeppet (som återropades vid första försäljningstillfället) åter ute till försäljning.

Hans Olof Hjorts(!)berg; Välkommen till auktionsvärlden!

------------------------------------------------------------------

Beröm till auktionshuset Kolonn helt a propos ovanstående:

Numer ärligt katalogiserade lyktor på Kolonn.

För nästan exakt två år sedan sade man implicit på Kolonn att ett par helt snarlika lyktor var antika. Nu är de, efter Antikmonologens skriverier, trots beskrivningen "rostanlupna" enligt Kolonn 2000-tal! Bra Kolonn! Se bloggen Kass katalogisering Kolonn.


Källor:
http://www.metropol.se/auktioner/varor/oljemalning_o_hjortzberg_stockholmsmotiv/%7BF97725D0-B173-484F-B3E8-6275EDF49F60%7D
http://www.metropol.se/auktioner/varor/oljemalning_segelfartyg_o_hjortzberg/%7B06BC7C1C-ABB7-47FA-8149-66882928F07E%7D
http://www.metropol.se/auktioner/varor/etsning_olle_hjortzberg_riddarhuset/%7BD36CBD82-A5A4-49A9-BB59-DEEB41E4A628%7D