Visar inlägg med etikett Peder Lamm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peder Lamm. Visa alla inlägg

lördag 8 december 2018

Grand Antiques, Tidös leksaker, Kenji Komatsu, Lamms rövkyss, UAK:s nya elfenbensskandal, Bruun R:s brainstorming och nya Nationalmuseum-med elfenbensskandal!

Sveriges utan konkurrens mest rotlösa Antikmässa hölls i år på Liljevalchs; Grand Antiques.
Följande lokaler har jag själv besökt med GA som mål; Grand Hotels Vinterträdgård (gissningsvis tidigt 90-tal, då den bör ha haft rekord i antal utställare), Nordiska Muséet, Skeppsholmskyrkan, Millesgården. Säkert har jag missat någon ytterligare lokal.

Uppenbarligen skulle Blå Porten, anrik restaurang/café nästgårds, ha varit färdigrestaurerad samtidigt som Liljevalchs återinvigdes efter extensiv renovering, men det gick i stöpet.

I framtiden torde samspelet mellan Blå Portens restaurang och Grand Antiques te sig självklart och kanske kan besökarna rentav gå obehindrat mellan de båda attraktionerna redan nästa år? Det hyste åtminstone flera av SKAF:s rävar förhoppning om. Jag pratade med merparten av handlarna på denna mycket vackra mässa och de lät löjligt nöjda med lokaler och givna förutsättningar. Det enda möjliga negativa var att det under vernissagen blev väl varmt och syrefattigt på grund av stort antal besökare. Förvisso ett så kallat I-landsproblem. Lokalerna är erkänt vackra och oerhört ändamålsenliga; högt i tak, bra rymd och ljus och centralt placerat. Dessutom ligger alltid en förväntad air av flärd över ett Liljevalchsbesök. Carl Bergsten kunde onekligen sin sak, när Liljevalchs uppfördes, 1916. 

Ivrigt rödpricksklistrande Mikael Skaj. I motljus.

Skajs monter var en Tour-de-Force i museala föremål (dumt uttryck, men ni förstår) med många röda prickar, tidigt under mässan.

Alltid lika imponerande är också Paul Jacksons montrar och denna utgjorde definitivt inget undantag. Jacksons rum gav ett närapå sakralt intryck med en uppsättning om sju högsträckta silikontrycksfoton på plexi av den finske konstnären Ola Kolehmainen, föreställande mosaikklädda väggar av Forseths design i Stockholms Stadshus. Som grädde på moset kunde Paul erbjuda ett läckert bord i mosaik av den store Forseth. 



---------------------------------------------------------------------------------

Under hösten har Antikdagen i Solnahallen besökts, samt även Uppsala Antikmässa (Knivstamässor) i Fyrishallen. Alltid lika trevliga mässor. 


Icke prismärkta varor i Solna ledde till uteblivna köp.
Generella iakttagelser är hur frustrerande det är med säljare som inte har prismärkta varor i montern. I Solna var det en handlare med stor monter som inte hade några priser alls. Intrycket blir att olika människor ges olika priser. Totalt oseriöst. Där ska arrangören gå in med murbräcka och slänga ut säljaren. I Uppsala var det någon säljare förra året, 2017, som hade kraftig rea på allt från början. Jag tror det var 30% på alla varor, det är inte heller särskilt lyckosamt och leder ofta till frustrerade kollegor och kunder. Viktigt är att arrangörerna har en fingertoppskänsla, känner av liknande felaktigheter och snabbt stämmer i bäcken.

Keramikkännare i Uppsala. Alltid munsbitar på deras bord, särskilt gällande Upsala Ekeby


---------------------------------------------------------------------------------

Äntligen har Antikmonologen tagit tid att besöka ett av Stockholms senaste tillskott på Museihimlen, även om en aversion mot att kallas just "Museum" initialt noterades från ifrågavarande -Leksakssamling. Om man nu ställer ut en väldig massa föremål av hög kvalitet i därför speciellt designade lokaler så bör man nog inte vara helt avvisande inför epitetet Museum.

Mot Sherwoodskogen! Nåja, leksakerna i alla fall...
Efter att ha tillbringat en dryg timme med en nybliven nioåring och en kvart-i-två-åring på Tidö leksakssamling eller Bergrummet, som ägarna insisterar kalla det, så har de inget att skämmas över. Jag har varit i lokalerna tidigare och noterat den säregna layouten och designen av lokalerna. Det man lyckats med från Tidös sida är imponerande, väldigt imponerande.

En genomskuren Volvo Amazon blir till Sveriges snyggaste utställningsmonter, fantasieggande för både barn och vuxen.

Förutsättningarna är en enorm samling av leksaker och uppenbarligen en rejäl hög med pengar, för krutet har använts, inte sparats på. Branschledande konsulter och experter har varit delaktiga i arbetet med museet. Mitt enda frågetecken under mitt besök var var kulan var. Nämligen utgör en leksakskula som rullar genom museet i därför avsedd ränna själva ryggraden i upplägget. Men de timmar jag och mina barn var där så var kulan tydligen på annan lokal. Eller på något annat kul.

Spegel, spegel, vilken Barbie är snyggast?
Under besök i detta totalt objektcentrerade och spännande museum blir man i sällskap med barn bryskt påmind om att man är en sentimental prylnörd, som står och fånpekar på något fint från anno dazumal. Medan hon hellre(?) upptäcker interaktiviteten på pekskärmarna som pedagogiskt berättar om livet -och prylarna- från förr. 

Frågan är vilken ålderskategori som är målgruppen för detta museum. -Egentligen..?
---------------------------------------------------------------------------------
Höstens konsthantverksfavoritutställnig blev för undertecknad en svårdefinierad sort  på Konsthantverkarna vid Slussen. 

Japansk filosofisk träutställning i stark kontrast till Slussens byggkaos. Sånt behövs!
Upphovsmannen, Kenji Komatsu, en Japan som i omgångar varit verksam i Sverige, har lekt skickligt med sinnet och fått till en utställning bestående av en mängd organiska, husliknande former. Ofta frustande obstinata i sin egensinnighet, vansinnigt skickligt skurna och sandpapprade till sinnlig perfektion. Jag träffade aldrig konstnären, men han lär ha mycket bestämda uppfattningar om sina kreationer och vad de skulle brukas till. Eller inte. Surrealismen kryper i hans galna bjälklag, likt vårstinna humlor. 

Tvärnitande buffelhus på den Slussenska prärien.
Jag hade turen att vid ett av mina besök få njuta av spontana betraktelser från en grupp supermysiga besökare från Sundbyberg, varav en del led av diverse funktionshinder. Deras tolkningar av svårfångade objekt var sublima. Såklart. 

Ett hus där det bor äpplen.

Mumindalens arkitekt euforisk av lattjo svampar. Icke. Men det skulle kunna ha varit så!

En rocka blev en en safarihatt blev ett hus. Kenji Komatsu!

---------------------------------------------------------------------------------



För ett par dagar sedan gjorde TV4 ett inslag i sina nyheter om att flera svenska större Auktionshus sade nej tack till försäljning av kinesiska gravfiguriner som saknade proveniens. Dock svarade Antikprofilen Peder Lamm på annat sätt, vilket ledde till nöjda TV4-journalister och så kallat "bra TV". Detta på grund av Lamms (något) raljanta ton. Han ifrågasatte det faktum att det inte finns ett faktiskt regelverk, utan bara rekommendationer. Icke-initierade journalister och TV-tittare blev sannolikt upprörda. Smidig som ett av världens största landlevande däggdjur i en porslinsaffär sa han också "kyss mig i arslet" med en inlevelse och sväng på klacken som inte var långt efter Sten Bromans inlevelse när det begav sig. Ett antal liter kvällsvätskor hamnade nog i vrångstruparna uti Svea Rike denna afton.



Men var det då hopp i galen tunna av Lamm? Ja, åtminstone tyckte unge herr Bexhed, VD för Uppsala Auktionskammare (UAK), det. Han intervjuades också samma dag av TV4- nyheterna och tyckte inte att Lamm gjorde rätt. Ett sådant beteende skulle inte accepteras av Sveriges Auktionsföretagsförening sade Bexhed med emfas och kraftigt höjt ögonbryn. 

Att Sveriges Auktionsföretagsförening torde vara en av Sveriges mest inaktiva föreningar har konstaterats av undertecknad redan för många år sedan. Samma förening räknar på hemsidan den 7 december 2018 upp W.A. Bolin som en av sina åtta medlemmar. Bolins som mig veterligen lade ner sin auktionsverksamhet sommaren 2017...

Att unge herr Bexhed mästrar Peder Lamm är mer tragiskt än komiskt, beaktande hur UAK har sålt exempelvis kinesiskt konsthantverk de senaste 15-20 åren. 


Fredagen den 7 december 2018 har Uppsala Auktionskammare den sällsynt dåliga smaken att i sin Internationella Kvalitetsauktion till försäljning utlysa en 13 centimeter hög kristusfigur skuren i elfenben. Katalogiserad av personal vid UAK som följer: "Kristusskulptur Indo-portugisisk skola, möjligen Goa. Sannolikt 1700-tal. Elfenben. Skuren samt delvis bemålad. På senare kolonnformad sockel. H 13 cm."

Elfenbensarbete. Sannolikt 2005.

Min övertygelse, baserad på dryga trettio år i antikbranschen och utbildning i Sverige och England, är att denna figur är gjord i Hong Kong under de senaste 10 åren. Att sockeln inte har formen av en kolonn, utan snarare ett korintiskt kapitäl, lämnar vi därhän. Att UAK:s personal säger att den kolonnformade sockeln är "senare" är jag helt enig om, men meningsbyggnaden fallerar ändå. -Eftersom jag anser att sockeln och elfenbensfigurinen är med varandra absolut samtida



Marty Feldmans mindre kända bror(?).

Elfenbenspatineringen ser helt igenom nygjord ut. Färgrester överallt! Gossens utseende lämnar övrigt att önska. Han är kraftigt skelögd och har ett för Jesusbarnet atypiskt, förvisso charmigt, underbett a lá Bruce Springsteen -Intet ont om underbett- jag har bara tidigare aldrig sett ett på Jesusbarnet. 

Framförallt så är ansiktet och huvudet en kinesisk skulptörs -med vår samtids- tolkning, av hur ett (västerländskt) barn ser ut. Det är inte en för Goa-elfenben typisk figurin från 1700-talet; snarare långt ifrån. Gossebarnet har förvisso tio tår och tio fingrar, som en förlossningsläkare skulle ha utbrustit inför stressade nyblivna föräldrar. Men, händerna ser mer ut att ha beklätts med styva grillvantar från närmaste byggvaruhandel. Patineraren har varit väldigt frikostig med cinnoberrött och barnets högra bröst har fått en extra släng av frikostigt tilldelat läppstift. De blå ögonen har nyligen målats väldigt blå, om än i väldigt varierande utsträckning på respektive ögonglob.

Marty Feldman, en karaktärsfull man, stilig som få. Foto: Pinterest.com

Vad är min poäng med att ifrågasätta denna katalogisering av UAK då? Poängerna är många och jag har skrivit spaltmetrar om detta de senaste sju åren. Det tjuvskjuts en elefant ungefär var femtonde minut. Fortsätter det i samma takt, vilket allt pekar på, så är elefanterna borta om ett par generationer. Världens störta landlevande däggdjur som gått på jorden i sannolikt miljontals år. Borta.

Denna högst tveksamma "antikvitet" sanktionerar försäljningen av illegalt elfenben. UAK kommenterar inte med ett enda ord proveniensen. Kan ni förstå det? Ett föremålsområde som Skandinaviens samtliga auktionshus närmast har slutat att ta in till försäljning. Jag agerar rådgivare åt ett antal auktionshus och de tackar samtliga hellre nej till elfenbensföremål, uppstoppade djur och noshörningsföremål än att eventuellt tjäna några tusenlappar. Utan att rådfråga mig.

UAK har gjort bort sig tidigare, vad gäller elfenben. Två gånger har -TV-profilerna- Knut Knutsons och Magnus Bexheds UAK åtalats i Tingsrätt och Hovrätt och friats båda gångerna. De friande domarna till trots, så påstår jag att de borde ha fällts. Vilket jag skrivit extensivt om. Åtalen var summariskt framlagda av två olika åklagare och framförallt så är regelverket en sörja av godtyckligheter. Alla godtyckligheters heliga moder är det som kallas för "Antikundantaget". Vilket är något alldeles oerhört fantastiskt och innebär att ett auktionshus EGNA experter får avgöra huruvida eller inte ett föremål de facto är tillräckligt gammalt eller inte- för att få säljas i enlighet med givna riktlinjer. Det i elfenbenssammanhang viktiga året är 1947. Allt som inte kan bevisas vara från före det året får ICKE säljas, enligt CITES-överenskommelsen. Det jag skrivit spaltmetrar om är ju också hur fantastiskt skickliga elfenbensmästarna som skapar konstföremål är. Skickliga på dels att karva till (mer eller mindre) bra stilkopior av antika föremål, men tillika fantastiskt skickliga på att patinera elfenbenet för att få det att se gammalt ut. Men de är uppenbarligen inte alltid så bra, om ni förstår vad jag åsyftar...

Så visst hade Peder Lamm rätt. Det finns rekommendationer, men inte underskrivna lagar. Att Lamm diskuterar gravfiguriner och jag elfenben spelar mindre roll. Grundproblemet är exakt detsamma; luddiga rekommendationer, godtyckliga regler och bristande etik och moral i jakt på profit. Knut Knutson, Magnus Bexhed och deras alldeles egna Kina-expert Charlotte Widenfelt har satt ett förväntat slutpris på Goa-Jesus till 12.000-15.000 kronor. Om den klubbas för 15.000 så innebär det runt 4000 kronor i intjänad slant för personalen att dela på. 

Jag citerar här en känd Antik profil, förlåt Antik-profil, och säger Kyss mig i arslet. Min tyngsta poäng i denna utvikning om Goa-Jesus är nämligen; ÄVEN om jag mot min förmodan har helt uppåt väggarna fel i min expertisering av utrop nummer 1121 i dagens (7 december 2018) auktion så är det urbota dumt av ett av Sveriges största Auktionshus att ens försöka sälja ett dylikt föremål. Infantilt. Skämmes tamejfaan!


I förra veckan slog Bonhams och strax därpå Sotheby´s på stora PR-trummorna och sa att de aldrig skulle sälja noshörningshorn mer. Christie´s har redan tidigare tagit samma beslut. Anledningen till de förstnämndas beslut var en nära förestående auktion i Hong Kong, med hundratals objekt av noshörningshorn. En auktion som skulle ha inbringat sannolikt hundratals miljoner kronor. Varför drog Bonhams tillbaka hela auktionen i elfte timmen då? Jo, för att enorma mängder människor skrev på upprop i sociala medier mot just den specifika auktionen. Populärt uttryckt en så kallad Shit storm. Och vilket genomslag det fick! Mitt namn var ett av alla tiotusentals. Såklart. Över 60% av jordklotets alla djurarter har dött ut sedan 1970-talet. Det är ingen lek.




Fyra tusen kronor Knutte, är du förb----t gniden? Om någon vänlig själ köper Goa-Jesus så är det lätt som en plätt att exakt datera honom. WWF, är det inte på tiden nu? Ett stenkast ifrån UAK ligger nämligen Sveriges enda laboratorium som kan kol-14 datera liknande föremål och se hur många kärnvapendetonationer materialet genomlevt. Detta har jag också skrivit extensivt om tidigare. Ironiskt nog så är kostnaden för dateringen i laboratoriet ungefär densamma som slanten UAK får i kommission vid -eventuell- försäljning.

Uppenbarligen Uppsala Auktionskammares inställning till elfenbensproblematiken.

För övrigt är Svenska Auktionsföretagsföreningens OCH Uppsala Auktionskammares etiska regelverk i starkt behov av en uppfräschning. Milt uttryckt.

BREAKING:
Denna blogg skrevs i huvudsak innan UAK:s auktion ägde rum. Goa-Jesus klubbades för 11.000 kronor. Är kommissionen på cirka 2.500 kronor väldoftande, Knutson, Bexhed et al? Själv anser jag -i motsats till talesättet- att pengar de facto luktar. Dessa 2.500 kronor stinker. De stinker av nyslaktad elefant och utrotning av arten.
---------------------------------------------------------------------------------


När Bruun Rasmussens (BR) ledning hade sitt senaste ledningsmöte tror jag det ägde rum på deras mest grandiosa Jule-Frokost efter ganska många lille en... 

Frokostbränsle för Bruun Rasmussens tankesmedja..(?) Foto: Drinko.se

I något som kan liknas vid en pressrelease daterad den 6 december tycker man att man kommit på något fantastiskt, nämligen... trumvirvel med passande musik... Direct Auctions (DA) Tada!!! 

Det nya med DA är att säljaren av föremålet själv tar bilderna i hemmet. Sedan ligger det där tills det klubbas utan någon fysisk visning och skickas därefter av säljaren till köparen. BR:s experter katalogiserar föremålet utifrån bilder och tar efter försäljningen "en något lägre kommission" av säljaren och köparen. Säljarnas bilder kan bli spännande och spörsmålen är definitivt fler än svaren i denna sak. To be continued. Eller inte. Hur vet man ens att föremålet existerar?? Kejsarens nya kläder. Få se nu. Vem var det som skrev den lilla historien..?

"MEGET dejlige Solbriller, 800 kr". Foto:Expressen.

Man vill uppenbarligen ta över en bit av den privata försäljningssektorn. Detta torde innebära att BR:s experter får otroligt mycket mer att göra. Elaka branschtungor gör gällande att BR:s väntetider är hemska innan Direct Auctions blivit verklighet...

----------------------------------------------------------------

Låt mig avsluta min sista(?) Stockholmsskrivna text med några ord om ett besök på alldeles nyrenoverade Nationalmuseum. 

Jättevackert och fantastiskt i all sin prakt. Fem års stängning av Institutionen och tung prislapp på arbetet leder onekligen till höga förväntningar. 

Garderobskaos blev första erfarenheten, med alla låneskåp upptagna och kö till en ledig galge för rock och hatt. Jag förstod heller inte hur man skilde ett ledigt skåp från ett upptaget... Förhoppningsvis barnsjukdomar -för 152-åringen. Sedan snabbt upp i färgglada salar för att titta på konsthantverk man längtat så efter. Noll information om 90% av allt glas, porslin och annat smått och gott. Informationsskyltar för konst sitter i huvudsak uppe, men till allt annat måste en APP nedladdas. En vaförslag? (En APP. En sådan som inte fanns när de flesta av oss var små, men som nu håller på att ta över vårat plastkortssamhälle. Det där samhället där storebror ser oss hela tiden. Om den lede Fi en dag kommer så måste vi komma ihåg att kamouflera av-och-på-knappen. Väl.)

Det grönvita fatet längst ned i bild pratade jag om med ett äldre par. De hade just upptäckt det och var stolta som tuppar när de förkunnade att det faktiskt var gjort av deras dotter, som är konstnär/keramiker! Gissa om de också tyckte att avsaknaden av infolappar vid alla föremål var botten...

Sorgligt tycker jag, att det ena har ansetts måste utesluta det andra. Jag vill inte gå med mobilen i högsta hugg hela tiden. Jag vill kunna vara obeväpnad och se info om alla föremål som intresserar mig i direkt anslutning till föremålet..! Hulda 76 och Bertil 67, vill titta på Rörstrandsporslin från 1800-talet utan APP. Och många med dem. Gör om, gör rätt och gör det fort Nationalmuseum! Än har inte montrarna dammat igen (nåja, inte alla i alla fall...se nedan...).


Hellre ett skitigt hus än ett rent helvete? Glipan är en centimeter mellan pansarglasen och dammtäcket ligger tjockt, efter 1,5 månads öppethållande.
Sedan hade ett gäng montrar öppna glipor konstruktionsmässigt, mellan väggar. Således en tråkig matta av damm på hyllor och föremål. Jag trodde inte mina ögon. Det måste väl göras om? Till vilken kostnad..?

Ryska ikoner, ytterst sköra på månghundraåriga träpaneler. Hur lång tid innan någon ristar något fränt budskap med en morakniv? Svängande rullatorer och handväskor var legio, vid mitt besök. Den största faran är generellt besökare/föredragshållare som pekar på konstverk med hårt och vasst objekt, av typen kulspetspenna.

Men det som förvånade mig alldeles oerhört var hur oskyddad den stora merparten av konsten i museet är. Folk går helt nära oljemålningar som ofta är värda många miljoner kronor styck. Stöldrisken är möjligen inte så stor. Sannolikt dels på grund av att konstverken är rigoröst fastsatta, inte endast "upphängda" och sannolikt också på grund av sensorer och moderna larmsystem (förhoppningsvis). Dock är det förvånande att se konst på enstaka decimetrars avstånd, helt utan skyddsmontrar. Ingen yta i en storstad är ju längre okluddrad eller orörd av mer eller mindre "konstnärliga individer" med vurm för att göra avtryck i sin samtid.

Hukande kvinna beundrar originalarbeten av Carl Larsson. Notera skuggan av kvinnans kropp, bildad av elektriska spotlights som belyser akvarellerna. Hualigen! Ständigt belysta akvareller ska inte förekomma. Månne är det speciallampor, men hur ska de INTE bleka akvarellerna? Jag känner inte till svaret. Det kan ju INTE vara så fel som det verkar på Nationalmuseum, väl?

Dessutom förvånades jag av att se en vägg med centrala verk av en av Sveriges mest älskade konstnärer, Carl Larsson, belysta med spotlights. Varför? Akvareller på papper bleks mycket snabbt, på ett par år så försvinner kraften i färgen helt...

Genusperspektiv ligger mitt i fållan år 2018 och illustreras i infotexten för vidstående skulptur:


Ord och inga visor om objektifiering och begär; om Åkermans nakna flick/kvinnoskulptur.

Jättefint att inkorporera samtida måleri med föremålen. Känns självklart när man ser det i verkligheten.

Zorns ikoniska Midsommardans hängd över Peter Johanssons installation How to cook a souvenir... Skivade dalahästar i gladpacksförpackningar. Ett Nationalmuseum med humor. I love it!

Nationalmuseums idealbesökare? Sannolikt App-älskande generation. Vi -stofilerna(?)- tittar på föremålen i montrarna. Kidsen, om uttrycket tillåts, sitter i en soffa på museet och kollar appen, eller gör de det..?
----------------------------
Uppenbarligen så är genustänket högt prioriterat på Nationalmuseum. Då tycker vän av ordning att Sveriges viktigaste och tyngsta(?) kulturella institution också kunde konfrontera andra viktiga ämnen med klokskap präglat av vår samtid.

Kvinna vänder ryggen åt elfenbensföremål utan information om ålder eller annat.

En japansk netsuke. Ny eller gammal? Inga kommentarer...

Det har man flagrant misslyckats med i elfenbensfrågan. Att det överhuvudtaget ställs ut till åskådande är allt annat än självklart. Här ställs dock mängder av föremål ut. Alltifrån möbler helt utförda i elfenben, till pokaler, figuriner och japanska netsukes. Detta utan att med ett enda ord kommentera den enorma problematik med galopperande illegal hantering med en produkt som i princip är olaglig över hela världen, men ändå sätts på piedestal i världens finrum, också på Nationalmuseum. Pinsamt, Nationalmuseum, pinsamt!

Elfenbensmöbel. Ny eller gammal? Bra eller dålig för elefanternas överlevnad? Det är inte många icke-initierade som vet..! Ett äldre par överhördes vid detta föremål; de var övertygade om att detta bordskabinett var helt nytt, eftersom det såg så ut. Vi hade en spännande och fin diskussion efter detta, där jag hade förmånen att få upplysa dem om föremålets ålder med mera... Att det saknades båda infotexter och Appar behöver väl inte tilläggas..?! Hur tänker NM egentligen?

Skärpning Nationalmuseum! Det är hög tid att nämna elefanten i rummet.


Gör en monter av era vackra och fantastiska elfenbensföremål HELT tillägnad elfenbensproblematiken! Upplys allmänheten, i stället för att -som nu- vilseleda dem. Visa att NM bryr sig om Cites. Det är 2018, inte 1792 när Konglig Museum instiftades, heller inte 1866, när nuvarande byggnad stod färdig. Jag ställer gärna upp som konsult. Då ska ni få mitt heterosexuella manliga perspektiv på hela frågeställningen. Och mycket mer.

-------------------------------------------------------------------------------

Nu flyttar jag och hela familjen till Österlen! Det blir Antikaffär på gården till våren, så väl mött! (Mer info kommer!)

-------------------------------------------------------------------------------



Fotnot:
Diverse problem med layout och typsnitt tycks mer och mer oundvikliga i detta bloggverktyg som kallas Blogger. Jag är den första att beklaga detta och ber om Ert överseende.

Källor:

tisdag 1 december 2015

Z-Point Auktioner blåljuger; Dubiösa provenienser i Göteborg och Stockholm samt samtida konst.

Auktionshuset Z-Point Auktioner (ZP) försökte för ett par veckor sedan sälja en buddha-figurin daterad till Ming-perioden (1368-1644). Utropet var satt till 95.000 kronor. Enligt ZP:s hemsida bjöd någon 90.000 kronor, men ändå noterades den som osåld. Säljaren hade alltså ett bevakningspris som låg på över 95% av utropspriset. Att ha ett bevakningspris -alltså säljarens lägsta accepterade bud- över 80% är ytterst ovanligt i auktionsbranschen. För bäst förförståelse; se bloggen Bråttom Auctionet? Z-Point Auktioner -Your expert in Asian antiques -and on bilar.

Tillbakaropad av säljaren på 90.000-kronorsnivå, den 9 november 2015.

Hemsidan i n n a n Antikmonologens blogg publicerades. "Your expert in Asian antiques".

Varför ville inte säljaren acceptera budet på 90.000 kronor? Antikmonologen ringde upp VD Mikael Björkman, ägaren till ZP, tisdagen den 1 december.


Jag introducerar mig kort och vänligt och undrar om Mikael Björkman läst Antikmonologen, från den 6 november?
-Nej, det har jag inte.

Är det du, som är Z Points expert på orientaliskt konsthantverk och om inte, vem är det?
-Det är inte jag. Vi har inte någon fast anställd utan tar in konsulter utifrån.

Saxat från Z-Point Auktioners hemsida.

Hur kommer det sig att buddhan som fick bud på 90.000 kronor inte såldes?
-Säljaren hade en bevakning på 94.000, så den såldes inte.

Fick ZP in denna buddha till försäljning i höstas?
-Ja, för ett par månader sedan.

Hur kommer det sig då att Antikmonologen hittat två tidigare försäljningsförsök, i juli och september, för exakt denna buddha tidigare i år, som ZP genomfört via företaget Invaluable?
-Jaså, det hade jag glömt. Just det ja, så var det!!

Så du menar att du glömt dessa tidigare försäljningsförsök, som skett de senaste fyra månaderna, för ett föremål du blivit bjuden 90.000 kronor för?
-Ja, Jag kan inte ha allt i huvudet.

Tack för kommentarerna, Mikael, då vet jag var du står.
-Tack.

Denna buddhafigurin erbjöds till försäljning av ZP hos Invaluable i somras till en värdering som var mindre än tio procent av de 95.000 kronorna, nämligen 800 euro, så är det ju alldeles vansinnigt konstigt att inte ett bud på 90.000 kronor accepterades den 9 november 2015.



Samma buddha den 24 juli 2015, då med utropspris 800-1500 euro. Hos Invaluable.

Att man inte lyckades sälja den hos Invaluable i juli blev uppenbart, då den återigen dök upp hos ZP den 19 september, med en något högre värdering, nämligen 1000-3000 euro. Dock såldes den inte. Skam den som ger sig. Men ändå räckte alltså inte 90.000 kronor som bud..?!

Nytt försäljningsförsök den 19 september hos ZP/Invaluable. Värdering 1.000-3.000 euro.


Jo, förresten. ZP har den 29 november totalt 54 utrop att erbjuda hugade spekulanter. Av dessa 54 är sex utrop katalogiserade som kinesiska. Av dessa är fem utrop katalogiserade som "Oidentifierad konstnär. Akvarell Kina 1900-tal". Det sjätte kinesiska utropet, nr 337491, ser ut som följer:



Beskrivande katalogtext för detta utrop ser ut på följande vis:


Det ZP:s så kallade experter då har missat är att detta "PARTI PORSLIN, Kina" inbegriper ett par vaser tillverkade uteslutande i metall, närmare bestämt cloisonné. Till yttermera visso slinker ett helt okommenterat föremål med i utropet, tillika det största och definitivt äldsta objektet av alla på bilden; Ett stort fat med förvisso stiliserat orientaliserande dekor. En pikant detalj i sammanhanget är dock att fatet är europeiskt, mest sannolikt gjort i Storbritannien under 1800-talets sista fjärdedel. Fatet är illustrerat i tre av de åtta bilder som hör till utropet. Man har dessutom hoppat över att illustrera fyra av de åtta objekten annat än i gruppbild. Nämnt i förbifarten i all välmening ZP: Det står "Parti porslin, Kina", i rubriken. Då behöver ni inte upprepa "kinesisk" för varje objekt i beskrivande text.

Formler där pi uppträder. Illustration: Wikipedia

För övrigt är det faktum att man frånsett höjdmått på vaser och tekanna även anger föremålens diameter sannolikt banbrytande inte bara i svenska auktionshussammanhang, utan även i ett universellt perspektiv. Frågan är bara vilken diameter samt hur Z Point lyckades mäta dem. Troligen med hjälp av omkretsen på vidaste stället och den matematiska konstanten π. Inte säkert, men troligen.

Den europeiska tallriken såldes katalogiserad som kinesisk redan i somras, via Invaluable. Även då ingick de två cloisonnévaserna, också då omtalade som porslin.



Hemsidans något mer modesta anslag,  e f t e r att Antikmonologens blogg publicerades. Har experten/experterna slutat?

Vad hände med "Your expert in Asian antiques"? Är denne eller dessa inte längre våra? Formuleringen är som påvisats ovan, historia; skärmdumpad sådan. Nu står det i stället "Vi handlar med asiatiskta (sic.) antikviteter". Den 6 november var cirka 25% av de då 112 utropen kinesiska, tre veckor senare är 9 % kinesiska. Inget av de 9% anser Antikmonologen dock vara antika.

Flaggad som såld för motsvarande knappa 9.000 kronor, den 24 juli 2015.

Listan med underligheter är extensiv vad anbelangar ZP. En liten tallrik som såldes till mer än tio gånger utropet den 10 november hade värderats till 5.000 kronor. Klubban föll på 55.000. Underligt nog, så låg exakt den tallriken också till försäljning hos Invaluable i somras. Då hade ZP värderat den till 50-80 euro ( knappa 500-800 kronor). Återigen endast 10% av novembervärderingen. Vän av ordning undrar samtidigt varför tallriken noterades som "SOLD, Realized Prize: €900", hos Invaluable den 24 juli 2015. Att det rör sig om samma tallrik är otvivelaktigt. Exempelvis kan idiosynkratiska glasyrmistor ses på fotringen, rakt till vänster om kalligrafin, i form av fyra närliggande olikformade bruna fläckar. 





Detalj av fotring samt kalligrafi, på tallriken hos Invaluable, juli 2015.



Detalj av fotring samt kalligrafi, på tallriken hos ZP,  november 2015. Jämför de mörka fläckarnas placering på fotringen. Precis som att jämföra fingeravtryck.

Att Z Point Auktioner dels har sin försäljning på egen hemsida, dels hos Auctionet och till yttermera visso hos Invaluable får ses som udda och lägger ett dunkelt skimmer över försäljningarna. Vad jag förstår så torde Invaluable vara en tuff konkurrent till det svenska hårdsatsande Auctionet. Att Auctionet accepterar ZP:s tvåstols-sittande är underligt. Att sälja om föremål om och om igen med helt varierande värderingar/utropsnivåer ger ett alltigenom oseriöst intryck. Att det står "Sold" på en hemsida med en tilläggskommentar som "Unverified" ger ett ytterst oseriöst intryck. Unverified sale står det på i princip alla ZP:s försäljningar hos Invaluable. Vad är det som är overifierat och varför tillåter Invaluable detta? Inte ovärderligt Invaluable, snarare unforgivable.

Z-Point Auktioner- Part of Invaluable: The world´s premier auctions. Read all about it in Antikmonologen.


"Vi handlar med asiatiskta antikviteter". Det kunde lika gärna stå "Vi handlar med Fabergé-ägg och brittiska kronjuveler. Möjligen då med tillägget: Om de dyker upp i Borlänge och vi får förtroendet, så handlar vi gärna med dem. Z Point auktioner, vars slogan tills Antikmonologen lyfte på locket, var "Your expert in Asian antiques". Dagen efter att ZP ifrågasattes ändrade man slogan till "Vi handlar med asiatiska antikviteter". Sedermera visar det sig att "auktionshuset" inte har egna experter inom orientaliskt föremålsområde. Alls.

Anser ZP, Auctionet eller Invaluable att detta är seriösa och förtroendeskapande förfaranden? Tvärtom är de skandalösa. Flera av dem torde/borde vara straffbelagda. En del av svenska auktionshusmarknaden 2015. Take it or leave it.

Under hela hösten har Antikmonologen "emotsett" Z-point auktioners Kvalitetsauktion som har annonserats av auktionshuset på deras hemsida till den 18 december. Idag, den 10 december är alla kommentarer om kommande kvalitetsauktion helt borttagna från företagets hemsida. Om detta har att göra med Antikmonologens diverse avslöjanden om oegentligheter under hösten är okänt. Däremot noteras följande "klargörande påståenden" i stället på hemsidan:
Ok, vad bra! Gör inte auktionshus i och för sig oftast det?
Nähä, är det sant!? Brukar inte auktionshus generellt sett göra det?
Och vi skriver som vi gör.
--------------------------------------------------------


Göteborgs Auktionsverk (GbgA) valde i sin Höstkvalité att göra en orientalisk auktion med Kålle och Ada-tvist; "Peder Lamms orientaliska höjdpunkter". Vad Antikmonologen erfar så tillhörde inte (?) objekten herr Lamm, dock var urvalet tydligen hans. Ett 60-tal pjäser var utvalda/ upphöjda Lamm-föremål. Ett stort antal hade ålagts en möjligen långsökt formulerad tillika något invecklad proveniens (Thulin; se nedan, under fotnoter). Till yttermera visso hade alla utrop med denna så kallade proveniens bifogats två stycken käcka -vi är ju i Gbg- svartvita bilder föreställande en lägenhetsinteriör.
En av två bilder bifogade till samtliga objekt med Thulin-"proveniens".

Dock var inte ett enda av Thulin-föremålen bevisligen med på dessa bilder. Vilket heller i och för sig icke påstods från GbgA:s sida. Man tog helt enkelt med några mysiga bilder för att göra det hela mer plausibelt. -För vart och ett av objekten med Thulin-"proveniens".

Peder med vänner. Foto: Göteborgs Auktionsverk.

Objekt 346200, "Kina, 1600/1700-tal".
"En mycket ovanlig Buddhaskulptur (nr.346200, utropspris 20 000 kronor) slår mig med häpnad med sin rena, uppburna form och fina proportioner. Buddhan är kinesisk och förmodligen av 1600-talstillverkning. Huvudet är av skulpterat, vackert åldrat elfenben och kroppen av polykromt bemålat trä och stuck. Jag har aldrig sett något liknande!" (P. Lamm). Det hade inte den så kallade marknaden heller. Återrop.

Skänkte onekligen begreppet "antikpatinering" ett helt nytt ansikte.


Birgitta Rubin i Dagens Nyheter.

Att kalla denna för 1800-tal är tjänstefel. "Proveniens: Chang Shao Nan..."

Att kalla denna för 1800-tal är tjänstefel. "Proveniens: Chang Shao Nan..."

Att kalla denna för Ming är tjänstefel. "Proveniens
Svensk privatsamling. Inköpt i Jakarta på 1960-talet".

(Flera av) de angivna -av Göteborgs Auktionsverk- så kallade provenienserna är för den orientaliska avdelningen rätt och slätt ett dåligt skämt. Jag har sagt det tiotals gånger i skrift här i Antikmonologen: Man har som auktionshusanställd ett ansvar av att katalogisera föremål på ett så korrekt sätt som är möjligt. Dessvärre innebär detta också att den som tar emot ett föremål -eller en hel samling- måste ifrågasätta det som inlämnaren/dödsboet påstår. Allt som folk påstår är inte sant. Auktionshus ska ha personal som kan expertisera samt datera föremål mer än godtyckligt. Det är nämligen deras jobb och de får löneutbetalningar för det. -Vare sig du står vid inlämningsdisken eller är styrelseledamot och "ansikte utåt", som i ovanstående fall. Ordet Kvalitetsauktion skapar förväntningar. Infria dem!

Nästa Orientaliska specials ansikte utåt kunde annars kanske vara Fru Montazami? Hon går ju (också) hem i de flesta läger.
Fru Montazami (i Dagens Nyheter).

Slappa, arroganta eller direkt oriktiga katalogiseringar förstör hela föremålsområden och förgör dess fortsatta existens. Se exempelvis vad "Collection Müller-proveniensen" inneburit, som Stockholms Auktionsverk har underblåst sedan cirka 1970 och under senare år även Lauritz, på etnografika-marknaden i Sverige och även internationellt.(Enorm skandal under uppsegling på Lauritz, samt Lauritzgate- en praktskandal).

Marknaden för orientaliskt konsthantverk, framför allt kinesiskt, är redan i stor utsträckning förstörd. På grund av kortsiktigt tänkande -snabba pengar i plånboken- så säljer mindre seriösa eller allt igenom oseriösa aktörer, nytillverkat konsthantverk under förespegling att det är gammalt. De seriösa aktörerna drabbas ändå, eftersom skepsisen växer hos potentiella kunder, av många -tämligen uppenbara- anledningar.

--------------------------------------------------------
Bruun Rasmussen kritiseras kraftigt. Foto: Liveauctioneers
 
Bruun Rasmussen (BR) fick för sig att sälja elefantbetar i Köpenhamn, på sin höstkvalitetsauktion. De skulle de nog inte ha gjort, sett i retrospektiv. Många har efter detta tydligen svurit på att fortsatt ej handla hos det danska auktionshusgiganten. År 2012 drabbades BR av en citat: "shitstorm" i sociala medier, angående deras försök att sälja noshörningshorn. Detta lovade BR dyrt och heligt att upphöra med, vilket man också gjorde. Se Antikmonologen Bruun Rasmussen skadeskjuten elefant. Bruuns elefantminne tycks i sammanhanget tillintetgjort.

BR drog till slut tillbaka dessa 28 kilos elefantbetar från försäljning i förra veckan, värderade till cirka 20.000 euro. Gitte Seeberg, Generalsekreterare i danska Världsnaturfonden, WWF, kallade försäljningen ett moraliskt lågvattenmärke. Ett extremt viktigt faktum är i sammanhanget att dessa betar hade Citespapper i ordning. Trots detta blev danska medborgare oerhört upprörda och trots att nödvändigt pappersarbete fanns, så drog BR alltså tillbaka betarna från försäljning!

Bukowskis säljer elfenben. December 2015.

Bukowskis i Stockholm anser ändå elfenben vara okej att sälja. Utan kommentar om Cites erbjuder de nämligen utrop nr 59, fyra snusflaskor, om fyra delar. Lång och extensiv "proveniens"  ges, men inte ett ord bevisar att föremålen de facto är köpta före 1947. Inga bouppteckningar, inga fotografier och heller inga kvitton. Så länge en auktionshusanställd påstår att ett cites-listat föremål är antikt, så niger hela omgivningen -lagstiftarna likaså-, med mössan i hand. De fyra snusflaskorna inbringade 16.000 kr. Ni tog dryga 20% i avgifter av säljaren och lika mycket av köparen. I runda slängar tjänade ni sex och ett halvt tusen kronor. Var det värt det, Bukowskis?

Nästan hela antikbranschen håller för ögonen/öronen och munnen, eftersom de är medvetna om att exempelvis just elfenben är extremt tacksamt att antikpatinera. Att ett elfenbensföremål ser gammalt ut innebär inte att det behöver vara det. Punkt. Det så kallade antikundantaget utgör ett problem för jordens elefanter. Ett problem så stort att det kommer att leda till elefanternas utrotning inom en generation eller två. Varje kvart dödas en elefant illegalt. Varför ta in fyra inte garanterat tillräckligt gamla elfenbensföremål alls, Bukowskis? Shitstorm, Sverige?


WWF genomför i dagarna en stor påkostad kampanj för att försöka få folk att bli faddrar åt elefanter och noshörningar. De gör inte detta för skojs skull, utan som ett desperat försök att rädda dessa magnifika däggdjur. Bukowskis ropar de fyra snusflaskorna för 20.000-30.000 kronor. Någon har garanterat den dåliga smaken att köpa dem, mest troligt en kines. Varje elfenbensaffär underblåser fler affärer och fler intresserade dyker upp. De fyra snusflaskorna ger Bukowskis en inkomst på 4.000-7.000 kronor.

Illegalt dödad elefant. Foto: Baraza.wildlifedirect.org

Är det värt det, Anna-Karin Laurell, VD på Bukowskis? Är det verkligen värt det? Det kanske blir något att berätta för barnbarnen, hur ni bidrog till att utrota elefanterna från jordens yta. För fem tusenlappars skull. Tvi vale.

För en handfull dollar gör människan absurda saker.

---------------------------------------------------------

På många sätt känns 2015 som sent 1980-tal, vad gäller konst- och antikmarknaden. Man försöker både till höger och vänster underblåsa trender och tendenser för (framför allt) konstmarknaden. Back in the day  erbjöd konsortier andelar i konst för att tjäna ohemula pengar på fluffiga rosa moln under kort tid. Det gick väl sådär. Liknande erbjuds också 2015. Nya tankar och företag som alla cirklar runt det basala att köpa och sälja konst och konsthantverk.
C F Hill. Företaget. Bäst på att vara oberoende.
Den oväntade konstellationen Michael Elmenbeck (gammal diskjockey och reklammupp)/Anna-Karin Pusic (ex-intendent Bukowskis) och Michael Storåkers (ex-VD Bukowskis och reklammupp) är senaste stjärnskottet på detta inte alltid ljusa himlavalv. I stort mailutskick från Anna-Karins privata(!) mailadress erbjuder det nya företaget följande: "Fokus i företaget är att vara en oberoende kraft på konstmarknaden och erbjuda en hög servicegrad mot både köpare och säljare". Man har döpt firman till klämmiga C F Hill.
Alltså C F Hill. Inte klämmiga C F Hill.

Av alla företagsnamn så är nog detta ett av de mer udda jag hört. -Någonsin, någonstans. Hassangänget och 90-talsironin är kompis med C F Hill. Percy Nilegård och management by fear likaså. C F Hill. Att vara en oberoende kraft på konstmarknaden! I meddelanderutan i mailet som C F Hill skickat till Bukowskiskunder stod följande skrivet i versaler: "Välkommen till en ny aktör på konstscenen som aldrig går andra ärenden än dina". Beaktande att man antagligen skickat mailet till x antal tusen personer, så blir budskapet minst sagt haltande...

En fågel har också viskat att nuvarande VD för Bukowskis, Anna-Karin Laurell, inte är sprudlande glad på C F Hill. Företaget alltså. Någon av Pusic/Storåker (eller båda) verkar nämligen ha fått med sig Bukkans adressregister till nya firman "...som aldrig går andra ärenden än dina", i flyttkartongen från Arsenalsgatan?

Vilket är mest upprörande e g e n t l i g e n, Anna-Karin Laurell? Att ert adressregister "lånats" av ex-anställda eller att Bukowskis säljer elfenben som möjligen är olagligt, vilket i förlängningen leder till att fler elefanter tjuvskjuts?

---------------------------------------------------------

Steinsland Berliner. Interiör. Wintershow. Där alla var.

Galleri Steinsland Berliner invigde sin "Winter Show" på Bondegatan 70 i fredags, den 27 november. Dryga tio konstnärers samtidskonst i oerhört olika skepnader. Favorit blev ständigt aktuelle Jonas Liveröd med till synes fragila, lösryckta porslinstavlor som i ett töcken täckte väggen närmast vattenhålet, läs baren. Denna kväll tycktes dock inte galleriet besökas för konsten utan för att alla var där. Missa inte utställningen om ni har vägarna förbi Södermalm. Pågår till nionde januari.

Okända minglare framför Liveröds porslinstavlor.

För övrigt anser jag att Raif Badawi omgående skall friges.



Fotnoter:
Den av Göteborgs Auktionsverk så kallade proveniensen för en stor del av deras orientaliska föremål:  "Proveniens: Familjen Thulin i Stockholm och senare Göteborg. Vissa föremål fanns i hemmet i Stockholm redan under 1800-talet då nuvarande ägarnas farfars far, Carl Gustaf Thulin (1845-1918) samlade på asiatiska antikviteter. Han var delägare till rederiet Nordström & Thulin. Farfar hette John Daniel Thulin och var gift med Elsa (född Sachs). Det är Elsa vi ser på bilderna i fotoalbumet. Bilderna visar hemmet på Bellmansgatan i Stockholm under 1940-talet. De flesta föremål är gåvor eller inköpta under resor i Asien under sent 1800-tal och fram i 1900-talet, främst i Kina".


Källor:
https://auctionet.com/sv/337523-staty-buddha-brons 
https://auctionet.com/sv/342911-tallrik-kina-porslin-motiv-av-drake
http://www.z-pointantik.com/images/Auktionslista20150919.pdf
http://www.invaluable.com/catalog/searchLots.cfm?scp=c&catalogRef=ORG8F92HYE&shw=200

http://www.invaluable.com/catalog/viewLot.cfm?lotRef=d9f400e81d&scp=c&ri=55
http://www.invaluable.com/auction-lot/div.-porslin-porcelain-collection,-chinese-33-c-7094a008ed
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pi
https://c1.liveauctioneers.com/top-news/auction-houses/protests-prompt-danish-auction-to-stop-ivory-sales/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+ACNlatestnews+%28Auction+Central+News+-+Latest+News%29
http://www.dr.dk/nyheder/kultur/efter-kritik-bruun-rasmussen-stopper-salg-af-stoedtaender
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/589/59-snusflaskor-fyra-stycken-elfenben-och-ben-qingdynastin-1644-1912?utm_source=auctions&utm_medium=www.barnebys.se&utm_content=klassiska-589&utm_campaign=barnebys