Antik massa på Västeråsmässa

Årets sista januaridag bjöd på riktigt dassigt väder men bilresan blev mödan värd, tack vare trevlig mässa i Västerås.

Knivstamässor (KM) arrangerar den så kallade Multimässan, då flera mässor samarrangeras under ett tak, men i olika hallar. Mitt mål var förstås Antiken, men förhoppningsvis fick även intresserade av Sömnad, Hälsa, Slöjd och Hantverk sina lystmäten.

Antikjakt i Västerås

Nära 70 antik- och retroförsäljande utställare var på plats lördag-söndag. Besökarsiffrorna var cirka 1500 respektive 1100, berättar en av KM:s killar, Mathias: Lite sämre än förra året, beroende på ruggigt väder, gissar både Mathias och jag. Ändå imponerande siffror, i jämförelse med storebror Kista Antik- och Kuriosamässa, som brukar ha ungefär 500 fler besökare per dag.

Dansk Rocklunda-ring

Möjligen tilltalar småskaligheten mest, i så måtto att man spanar av alla utställare på ett par timmar, men även det faktum att man slipper en massa godis-bröd-putsmedel-och andra försäljare är skönt. Går jag på antikmässa vill jag titta efter gamla prylar, inte efter bröd, godis eller annat i sammanhanget "irrelevant".

Vassare pennor efter Västeråsmässa

På de stora mässorna har trenden varit att andelen Antik- och konsthandlare blir färre och färre, medan kringförsäljningen av exempelvis brända mandlar, surdegsbröd och nytryckta böcker ökar. Till gagn för vem? Mässarrangören förvisso, men endast kortsiktigt.

"En sån hade mamma..."

Det allra viktigaste för undertecknad är det personliga anslaget i en liten antikmässa. Arrangörerna står själva i entrén och tar betalt, stämplar ibland dennes handled som vore det på skoldisko, -om vederbörande vill gå ut och komma tillbaka in. Detta ger en ovärderlig närhet till, och kunskap om, varje enskild besökare. Tjenare, grattis till tillökningen, hur e läget? Detta är kontinenter från problemen med påtända narkomaner på Älvsjömässan, som släppts in av kassapersonal som inte har fått instruktioner om liknande problem och som sannolikt aldrig ens träffat en mässarrangör. (Se bloggen Deviser och banditer på Älvsjö-Antiken 2013)

Dagsnoteringen på elfenbensföremål från 1970-80-tal låg på strax under tusenlappen styck. De förblev åtminstone under lördagen osålda och av Antikmonologen okommenterade hos okänd säljare.

Röd treenighet; kavalkad av tung litteratur och annat spännande. Det stora mässingsfatet hade hittats i Tyskland och fann ny ägare i trakten av Västerås.

En favoritutställare är Olle Alderhed från Gävle, som alltid har udda och roliga ting. Tyvärr har han slutat ställa ut på de större mässorna, likt så många andra. Sannolikt i direkt relation till fallande lönsamhet. Antikmässearrangörerna slåss, likt konst- och antikhandeln generellt, med den svåraste av konkurrenter; internet.

O-trendspaning: "Teak och pläter halva priset", otrendiga material vintern 2015. Har Jordbruksverkets nya regler om köp av exotiska träslag fått genomslag?

Kossans fyra bronsmagar

Förtroligt anslag, mänsklig värme, leenden och handslag är faktorer som anses som avgörande i upplevelsetempel som utgörs av mässhallar och även auktionslokaler. Det är därför auktionshusägare/ verkställande direktörer och intendenter skakar hand, kindpussas och ler under viktiga VIP-event, så som öppningar och liknande.

Vackra varor i Västerås

Jag föredrar handslaget och den lilla historien på köpet, fikan med medföljande historier om bästa fyndet, och vänliga kommentarer framför klickandet på auktionssajter något alldeles oerhört. Håller ni med? Kanske ses vi då i Älvsjö den 12 februari?

Forum i fin form

Utsikt från balkongen

Jag hade förmånen att besöka Forums jätteloppis i Köpenhamn både på skärtorsdagen och långfredagen. Det var något helt annat än svenska motsvarigheter jag bevistat. Drygt femhundra utställare, de flesta privatpersoner. Gissningsvis var runt 20% av utställarna proffs, alltså antikhandlare. 

Gott om grönländskt

Besökarantalet var enormt, cirka 5600 på torsdagen och sannolikt några färre på fredagen. Runt tio tusen är ungefär vad Kista Antikmässa haft på två mässor med tre öppet-dagar. -Speaking of the devil, så är det högst osäkert om det i skrivande stund blir någon mer antikmässa i Kista, -någonsin. Har försökt få svar på frågan både från Kistamässan och Helsingborgsmässor. Kista hänvisar till Helsingborg och de säger att de förhoppningsvis har besked i saken denna vecka.

Genial idé

En avgörande skillnad mellan Forum och svenska antikmässor är inträdet. Om man köper ett klippkort för tio besök, så kostar det 25 kronor att komma in på Forum-och n.b. då slipper man kön! Att jämföra med 120-130 kr för ett inträde i Kista eller Älvsjö. 


Låt vara att det är mer loppisprägel på Forum och mer storvulet upplägg på de svenska antikmässorna, men jag anser ändå att mycket finns att lära. Jag har länge förespråkat ett flerdagarsinträde för de mest inbitna besökarna på mässorna. Det skulle gagna alla parter. (Ex: 90 kr/dag, 120 kr för två dagar). Besökarantalen är i fallande och för att antikmässorna ska fortleva behövs kreativitet och dialog mellan utställare och mässarrangörer. Annars är jag rädd för att Kistamässans nedläggning kan bli en farsot i antiksverige, eftersom alla aktörer är extremt pengaorienterade och det hävdas allt som oftast att antikmässor inte är särskilt lönsamma för arrangörerna, pga att utställarna bygger sina montrar själva och heller inte beställer lull-lull i större omfattning. Antagligen är en avgörande skillnad i inträdespriset att hyran är lägre för en idrottshall, än en speciell mässhall. Därför ser vi antagligen en framtid med fler jätte-loppisar och färre antikmässor, tyvärr. Det borde finnas utrymme för båda.

Svårslaget

En liten del av fynden

Blandningen av utställare i Forum var jättekul. Mitt första inköp var hos en sjöman som jobbat jorden runt och handlat, men jag handlade även av småbarnsmammor och antikhandlare. Jag hann inte med alla utställare på en dag. Fika var dyrt för danska förhållanden, två korvar och en öl kostade motsvarande 130 svenska. Stämningen var grymt trevlig och jag älskar att snacka danska, vilket hjälper. Danskar har dessutom mycket lättare att förstå stockholmska, än skånska. Cirka fyra utställare kom från (södra) Sverige. Jag träffade ett antal svenskar som hade rest från Sverige enkom för denna mässa och som säkert tyckte som jag, -att det var väl värt det!

Dottern iförd fynd-klänning, med ett av pappas mest oväntade fynd. (-Ursäkta inflation i ordet...)

Framtidens antikhandel

40-tals spritblåsa i krom/gummi, 50-tals Hagenauerskål i brons och 80-tals manschetter i gulmetall

Ett alltid efterlängtat besök på S:t Eriks Samlarmarknad i Drakenbergssalen, gav denna gång uteslutande metall i fyndsäcken; lustigt hur det slumpar sig, åtta hårda paket.

Krökta ryggar

Samlarmarknaden är en antik- och samlarmässa i miniatyr, tyvärr mer så än någonsin, gissningsvis endast cirka 25 utställare, tio färre än senast? Tråkig trend med färre utställare, även iakttagen på gammelmormor Älvsjömässan. Bröd-, korv- och godisförsäljare är de som fyller ut, åtminstone i Älvsjö. På Drakenbergsmässan ligger genomsnittsåldern på utställarna nog kring 65-70 och närapå detsamma för besökarna. Jag är 46 och kallas ofta för ungdom i dessa sammanhang. Vad händer med återväxten och kärleken till vackra ting? Är jag bara en gnällig gubbe eller är återväxten dålig?

Gitarrstämningsmanick och champagnevisp c 1900, nålfat c 1800

och schackpjäser c 1830 i gjutjärn. Allt på tennfat c 1820

För en tid sedan uppmanades till bloggutmaning i ämnet tekannor. Härmed slängs några tankar om framtiden för antikhandeln in i en tankebrasa(?). Frågan är om trenden med färre utställare och eventuellt vikande försäljning på antikmässorna har sin förklaring i att nätförsäljningen för antikviteter och design ökar. Som antikhandlare i mässmonter har man ofta fått kommentarer av typen "men de kostar ju 50 spänn mindre på Tradera!". Må så vara, men om man köper på nätet är kundens rätt oftast liten, för att uttrycka det diplomatiskt. Antikhandlare med butik eller monter på en mässa, betalar hyra och mycket annat som påverkar priser. Jag gissar att antalet antikaffärer har mycket mer än halverats i Sverige de senaste 30 åren. Skälen är nog många, inte minst det faktum att auktionshusen -internationellt och nationellt- med skicklig marknadsföring fått folk att faktiskt gilla att gå på auktionsvisningar och handla på auktion, något som tidigare var ovanligt för gemene man. Detta har lett till att den inrednings- och/eller antikintresserade handlar på auktion och antikaffären blir då en "onödig mellanhand". Borta är handskakningen och förtroligheten av att handla hos en handlare, ersatt av ett i bästa fall väloljat, storskaligt maskineri, väl putsade fasader och duktiga auktionshusanställda. Hyrorna för butikslokaler har skjutit i höjden och läget på desamma är avgörande för försäljningen.

Ett ton(?) mattor till salu. Februari, hos stor auktionsdrake, Stockholm

Paradoxen nu är att auktionshusen även lägger visningarna på nätet och i allt större utsträckning tar bort gamla hederliga klubbauktioner, för att nå fler och högst sannolikt också för att skära personalkostnader. Att döma av hur visningarna tidvis ser ut tror jag att man åtminstone delvis sågar av grenen man sitter på. Samlarvännen K kallade ett förestående besök i söndags hos de två stora drakarna i Stockholm för att gå på kaos-visning. Dessutom hamnar kunskapen ofta mellan stolarna, i den hastiga "katalogiseringsprocessen" som nätauktionerna innebär. Nota bene; jag förebrår inte personalen; -det måste kännas närmast uppgivet att försöka få till snygga visningar med så hög omsättning på föremålen. Men som besökare så är det heller inte roligt att se röriga försök till interiörbyggnationer. Här ställs auktionshusen inför ett jätteproblem anser jag.

Om säljaren har en matta till salu och den ligger underst i högen på bilden, så är det inte konstigt om den förblir osåld. Ingen har ju sett den under visningen, förutom de som tittar på nätet. Men det är omöjligt att bedöma föremålet till fyllest, endast av att titta på bilder. Till yttermera visso är det ofta svårt eller omöjligt att få konditionsrapporter i tid, på sådant man hittat till salu på nätet. Mitt mål är inte att hänga ut specifika aktörer, utan att peka på existerande problem och förhoppningsvis få till en konstruktiv debatt som kan leda till förbättringar.

Att näthandeln är här för att stanna är självklart. Personligen föredrar jag dock att handla av härliga, genuina människor som man kan se i ögonen och få sig en liten historia på köpet av. Ett leende på vägen och en högerkarda att skaka som avslutning på affären är värt mer än allt smör i Småland för mig. Ni kanske har tips på billig och bra affärslokal i Stockholm, för vi måste vara fler som känner så?!


www.samlarforbundet.se
www.stadsauktion.se
www.bukowskismarket.com

Japan, inte Kina i Västerås och överallt

Antikpublik eller antik publik?

Eftersom många prylspejare i Stockholm med omnejd säkert lockades av så kallad megaloppis i Solna i helgen som var, så beslutade jag mig i stället för att åka till Västerås antikmässa, för andra året i rad. Det är en trevlig -liten- Antik- och syfestival. Ingen ovanlig kombination, men jag måste säga att jag aldrig riktigt förstått varför just sömnad ska kombineras med antikviteter. Vill man föryngra antikpubliken så bör man nog fundera på annat upplägg.

Fyndet med stort "F"

Mässan är småputtrig och mysig, med runt 80 antiksäljare. Det tar kanske två timmar att gå igenom antikdelen noggrant. Lisa Larsson-figuriner en masse, huvudsakligen nytillverkade, men också mer udda ting hittades...

Sakekopp, 53 mm

En trevlig man hade snickrat ihop en trälåda och ställt upp tolv mindre keramikföremål med priser mellan 20-220 kr i och på lådan. "Kina" stod det på en stor handskriven lapp. Jag valde ut en 1800-tals sake-kopp för 20 kronor, med mycket bra känsla och köpte den. Eftersom säljaren inbjöd till samtal nämnde jag leende och lite mumlande att koppen var japansk, och inte kinesisk. Jaså, sa han, är det mer som är japanskt? Som man frågar får man svar och jag attribuerade ytterligare fem japanska föremål, däribland både standard-tegods från förra sekelskiftet och blåvitt transfer-printed porslin. Han frågade förundrat hur jag kunde veta sådant. Orientaliskt är ett av mina specialområden och han fick reda på lite om vem jag är och vilka kunskaper jag förhoppningsvis besitter. Han var tacksam och kände att han fått lära sig något. Frid och fröjd med andra ord.

Det kan vara lätt att ta fel på Kina/Japan och det gör ju inte särskilt mycket att en hobbyhandlare på en liten mässa inte har alla rätt i attribueringsfrågor, åtminstone inte i så här låga prisklasser.

Köpta som sydostasiatiska, dock ej i Västerås

Vad värre är, är att många auktionshus ofta gör fel inom detta område. Som marknaden ser ut idag, är det kinesiskt som gäller. Bigtime. Vi leds att tro att kineserna har obegränsat med pengar och köper tillbaka sitt konsthantverk, medan det råder närmast stiltje på marknaden för japanskt konsthantverk, sedan uppemot 20 år tillbaka. Anledningen till japansk stiltje är debatterad, men djup ekonomisk recession är huvudsaken. Ofta katalogiseras okända föremål som orientaliska eller asiatiska, men dessvärre misstänker jag också att japanska föremål ibland kallas för kinesiska, helt medvetet. Det gör inte mig personligen så mycket, eftersom kineserna oftast ratar japanska föremål som konstiga eller aparta och eftersom jag själv samlar Japan så är det bara att passa på att fynda. Dock måste ju alla auktionshus ha som mål att katalogisera så korrekt som någonsin är möjligt.
    
http://www.knivstamassor.se/masskalender.htm

What a mäss...

Eftersom de stora auktionshusen nationellt och internationellt skickligt lyckats i sitt arbete att få fler privatpersoner som kunder, så har antikaffärer som företeelse blivit ovanligare, vilket bland annat lett till fler mässor på temat antikviteter.

Har ni en minut i lugn och ro, med koncentrationsförmågan på topp? Bra, låt oss då söka bena ut vad som sker i (antik-)mässvärlden, åtminstone i Stockholmstrakten. Älvsjö Antikmässa travar på och dominerar i Skandinavien, men vad händer i övrigt?

Typiskt antikmässeföremål(!?)

För ett par år sedan sjöng Sollentunamässan sin sista strof, 2008 mer bestämt. Lokalerna var föråldrade. Denna mässorganisation togs över av Kistamässan, som lovades uppföras snabbt. Denna blev förvisso mycket modernare, men led också betänkligt av byggplatsstöket och fortfarande 2012 pågår arbeten. Här har man ändå arrangerat mässor sedan 2008, men eftersom det byggts kontinuerligt har det också gnisslat mellan dels utställare och organisation och även påtagligt för besökarna. Det blir utmärkt när det väl är klart, utställningshallen är jättefin, men diverse fadäser och problem under de få år mässhallen varit klar, kan möjligen ha skrämt besökarna eftersom siffrorna varit nedåtgående, om än inte särskilt mycket.

Byggnadsstök

Under tiden har Helsingborgsutställningar (=Helsingborgsmässan) varit i Stockholm och -om uttrycket ursäktas- pinkat in revir i Frihamnen, i fyra år. Alla tycks ha sagt detsamma om denna mässa; härlig stämning, centralt belägen, mindre mässa och kul att ställa ut, men var var kunderna?

Revirpinkande

Kistamässan körde efter Sollentunas upplägg med både vår och höst Antik- och kuriosamässa, men det har ryktats att de skulle upphöra med en av de två. Under pågående höstmässa 2011 fick utställarna så reda på att Kista skulle ge upp vårmässan, för att koncentrera krafterna till hösten, som det hette. För någon vecka sedan kom beskedet att Helsingborgsutställningar skulle genomföra vårmässan som Kistamässan ställt in, -i Kistamässans lokaler, Valborgshelgen 2012. -Inte i Frihamnen och för all del inte heller i Helsingborg. Och om det går bra i Kista så ska skåningarna ta över rodret även för Kistas höstantik. I så fall så lägger man ned Frihamnsmässan. Hänger ni med? Det är inte helt lätt.

För att avrunda, så släpptes en pressrelease i december; Kistamässan hade sålts till Artexis, som redan äger Malmömässan. -Vilken mässa? Jo, den öppnas den 1 februari utanför Malmö. Antikmässor där? -Ingen aning, inget om detta nämns på hemsidan. Ännu.

Jo, det var visst ännu en sak. Nu sopar nya kvastar. Helsidesannonser i morgonpressen i dagarna: Prylmarknad i Kistamässan den 25-26 februari; det datum som Kistamässan ställde in sin antikmässa... Arrangör: Helsingborgsutställningar. Ta tricken till Kista. Inte till Helsingborg och inte till Malmö...Fortsättning lär följa, som det heter.



Källor: Kistamässan, Winston Håkansons blogg, Helsingborgsmässor.

Vad jag hoppas Knut säger i Antikrundan

I kväll sänds en ny omgång av ett av SvT:s mest populära program, Antikrundan. Av mig och många hett efterlängtat. Värdefullt eller värdelöst, äkta eller falskt, det mesta diskuteras och det blir bra TV som det heter och "går rakt genom rutan". Genomslaget är enormt och vad som sägs kan påverka antikmarknaden för lång tid.

Vill minnas att Knut Knutson i början av 90-talet(?) med sedvanlig teatralisk gestik kallade avlutade enkla linneskåp/garderober från sekelskiftet 18-1900 för "nästan vääädelösa" och sänkte marknaden eftersom de var satta till runt 2000 kr då. Knutsons intention var att få svenskarna att sluta luta av gamla fina allmogemöbler, vilket han ska ha all heder för. Enorma mängder originalmålade möbler gick förlorade i lutbadens 80-tal.

Nu är det hög tid för en liknande uppmaning att sluta måla annars osäljbara mörka möbler vita! Tittar ni på vad folk köper på de stora mässorna, eller för all del på diverse auktioner och annorstädes, så är det väldigt ofta sedan kanske fem år, vitmålade jugend-, nyrenässans- eller andra möbler som i original är mörka i färgen och därför svåra att sälja; Möbler vitmålade eller vitlaserade och blästrade för att se shabby chic ut. -Uttrycket som är "det nya svarta" sedan många år nu, i glansiga månadsmagasin, kvällspress och även i antikbranschens facktidningar. Ingen törs(?)säga ifrån eftersom dessa mörka möbler som sagt annars skulle vara närmast osäljbara,  pga rådande mode. Det går mode i allt, som ni känner till. Men om 100 år kommer förhoppningsvis någon "expert i Antikrundan" eller motsvarande, att ondgöra sig över hur man kunde låta vitmåla ett helt kulturarv. Ironiskt nog, så kanske dessa "shabby chicade" möbler kommer att lutas av för att bli "inne" igen...