Antik massa på Västeråsmässa

Årets sista januaridag bjöd på riktigt dassigt väder men bilresan blev mödan värd, tack vare trevlig mässa i Västerås.

Knivstamässor (KM) arrangerar den så kallade Multimässan, då flera mässor samarrangeras under ett tak, men i olika hallar. Mitt mål var förstås Antiken, men förhoppningsvis fick även intresserade av Sömnad, Hälsa, Slöjd och Hantverk sina lystmäten.

Antikjakt i Västerås

Nära 70 antik- och retroförsäljande utställare var på plats lördag-söndag. Besökarsiffrorna var cirka 1500 respektive 1100, berättar en av KM:s killar, Mathias: Lite sämre än förra året, beroende på ruggigt väder, gissar både Mathias och jag. Ändå imponerande siffror, i jämförelse med storebror Kista Antik- och Kuriosamässa, som brukar ha ungefär 500 fler besökare per dag.

Dansk Rocklunda-ring

Möjligen tilltalar småskaligheten mest, i så måtto att man spanar av alla utställare på ett par timmar, men även det faktum att man slipper en massa godis-bröd-putsmedel-och andra försäljare är skönt. Går jag på antikmässa vill jag titta efter gamla prylar, inte efter bröd, godis eller annat i sammanhanget "irrelevant".

Vassare pennor efter Västeråsmässa

På de stora mässorna har trenden varit att andelen Antik- och konsthandlare blir färre och färre, medan kringförsäljningen av exempelvis brända mandlar, surdegsbröd och nytryckta böcker ökar. Till gagn för vem? Mässarrangören förvisso, men endast kortsiktigt.

"En sån hade mamma..."

Det allra viktigaste för undertecknad är det personliga anslaget i en liten antikmässa. Arrangörerna står själva i entrén och tar betalt, stämplar ibland dennes handled som vore det på skoldisko, -om vederbörande vill gå ut och komma tillbaka in. Detta ger en ovärderlig närhet till, och kunskap om, varje enskild besökare. Tjenare, grattis till tillökningen, hur e läget? Detta är kontinenter från problemen med påtända narkomaner på Älvsjömässan, som släppts in av kassapersonal som inte har fått instruktioner om liknande problem och som sannolikt aldrig ens träffat en mässarrangör. (Se bloggen Deviser och banditer på Älvsjö-Antiken 2013)

Dagsnoteringen på elfenbensföremål från 1970-80-tal låg på strax under tusenlappen styck. De förblev åtminstone under lördagen osålda och av Antikmonologen okommenterade hos okänd säljare.

Röd treenighet; kavalkad av tung litteratur och annat spännande. Det stora mässingsfatet hade hittats i Tyskland och fann ny ägare i trakten av Västerås.

En favoritutställare är Olle Alderhed från Gävle, som alltid har udda och roliga ting. Tyvärr har han slutat ställa ut på de större mässorna, likt så många andra. Sannolikt i direkt relation till fallande lönsamhet. Antikmässearrangörerna slåss, likt konst- och antikhandeln generellt, med den svåraste av konkurrenter; internet.

O-trendspaning: "Teak och pläter halva priset", otrendiga material vintern 2015. Har Jordbruksverkets nya regler om köp av exotiska träslag fått genomslag?

Kossans fyra bronsmagar

Förtroligt anslag, mänsklig värme, leenden och handslag är faktorer som anses som avgörande i upplevelsetempel som utgörs av mässhallar och även auktionslokaler. Det är därför auktionshusägare/ verkställande direktörer och intendenter skakar hand, kindpussas och ler under viktiga VIP-event, så som öppningar och liknande.

Vackra varor i Västerås

Jag föredrar handslaget och den lilla historien på köpet, fikan med medföljande historier om bästa fyndet, och vänliga kommentarer framför klickandet på auktionssajter något alldeles oerhört. Håller ni med? Kanske ses vi då i Älvsjö den 12 februari?