Magiska träformer, bokrecensioner och bortslösade skattepengar...

Sammanslagning av museer
Den gamla politiska surkarten (tack Marita Ulvskog...) angående flytt av Östasiatiska Museet lever tyvärr vidare. Av besparingsskäl vill några få personer slå ihop Östasiatiska Museet, Medelhavsmuseet och Etnografiska Museet och flytta på dem. Idén är så allt igenom dum att det är genant. Snacka om kulturskymning..! (För bästa förförståelse, se lästips nedan (Wong, Rubin))

Den 31 maj ägde en omröstning rum i riksdagen. Oppositionen hade lagt förslag om att bevara museernas särart. 169 röstade för, 121 röstade mot, däribland alla MP. Två från S röstade med oppositionens förslag, och 17 från V lade ner rösterna, 1 från V röstade för oppositionens förslag. Det tolkas som att riksdagen röstat mot sammanslagning av Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseets lokaler i Stockholm. Tack och lov! Resultatet av omröstningen är inte lagligt bindande, men praxis är att regeringen följer dem.

Ett flertal journalister har genomlyst problemet väl, men kulturminister Bah Khunke och överintendent Ann Follin ger sken av att idén är förträfflig. Statens Fastighetsverk och privata aktörer höjer hyrorna så till den grad att museer och andra kulturinstitutioner tvingas (överväga) att flytta. Ola Wong (Svenska Dagbladet) och Birgitta Rubin (Dagens Nyheter) har båda penetrerat problematiken och pekat på pinsamheter och absurditeter. Statens Museer för Världskultur är uppenbarligen en toppstyrd gigantisk koloss bestående av ryggkliare och ryggdunkare, där ingen vågar säga ifrån eller ifrågasätta av rädsla att bli av med jobbet. (Vilket många också blivit...)

Läs gärna Ola Wongs artiklar i ämnet, eller Birgitta Rubins utmärkta artikel om idiotin som rättesnöre (dock mitt ordval, inte hennes). Det är oerhört beklämmande läsning och manfallet av kvalificerad personal från museerna är stort. Follin böjer på formuleringar för att få glaset att verka halvfullt, som om omgivningen vore imbecill. -När alla för länge sedan noterat att glasets innehåll redan är utspillt. Genant. Oerhört genant.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Konsthantverkarna

För er som har en timme över i Hufvudstaden de närmaste dagarna är en tur till Slussen en nödvändighet. Eleanor Lakelins utställning av magiska träalster tar slut på onsdag(!) (21 juni). Faktiskt så borde landets alla konsthantverksälskare vallfärda. Konsthantverkarna låter Lakelin begå Skandinavien-premiär i och med denna fantastiska utställning. Eleanor Lakelin är upptäcktsresande i material och denna resa skola icke förbises.

Anledningen till undertecknads besök var en åskstorms våta utfall. För att undgå skyfallet sökte jag skydd mellan möten, med min Ruth i änden av koppel; Hellre Konsthantverkarna än Gym eller halvskuggiga tavernor. Åtta meter senare stod jag uppslukad av former som vid första ögonkasten bedömdes vara keramik.

Överallt satt små -provocerande- skyltar som skrek "Var god rör ej", (ungefär lika subtilt smeksamma som medges ej dagen före lön vid kortterminal). Eftersom det taktila är av oerhörd vikt för att bedöma konsthantverk fanns endast en sak att göra. Tjugo sekunder senare hade jag haft näsan i ett antal vaser och skålar och förnimmelserna blev många och starka.

Blicken började flacka efter info-blad eller prislistor för att kunna greppa upplevelserna. Där bekräftades att alla objekten var av mer eller mindre exotiska träslag. Inte keramik! Det var nära tortyr att inte få känna på föremålen, men ju längre in i vandringen jag skred, desto viktigare blev doftupplevelserna. Något jag aldrig erfarit på en konstutställning tidigare. En verklig aha-upplevelse!

När jag nämnde detta för en av KHV:s intendenter frågade hon lugnt om jag doftat på de höga vaserna, som vore det den naturligaste av frågor. Eftersom så inte var fallet, stegade jag med nosen i högsta hugg mot ovanstående grupp av vaser. Doften var tungt mättat rökig och extremt frän, med påtagliga inslag av citrus. Genomgående enormt ovanliga dofter.

Denna utställning är  fantastisk, både för konsthantverksälskare och vinnördar. Jubla över dessa organiska alster, frambringade till former som endast en kvinna från Wales var kapabel att se. Lakelin lär ha mycket goda förbindelser med brittiska arborister, som genast meddelar henne om fynd av spännande vrilar och missväxter på träd som ska fällas. Hon jobbar endast med trädslag från Storbritannien.

Eleanor Lakelin vid svarven. Foto: Konsthantverkarna.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Slut med öppen prisdatabank

Bukowskis Market har fattat beslut om att inte längre öppet redovisa slutpriser på sålda föremål. Fram tills för någon månad sedan kunde vem som helst gå in och titta på "Avslutade auktioner" och se vad en föremålstyp sålts för, enligt det specifika sökordet. Bukowskis har sagt att denna service "har missbrukats" och att man därför tagit bort den. Nu ligger en varas slutpris endast kvar ett par veckor. Vad "missbrukats" betyder i sammanhanget är minst sagt oklart. Konkurrenten (kollegan?) Auctionet, som för övrigt nästan uteslutande hyser ex-Bukowskis-personal, går samtidigt ut och proklamerar att de minsann fortfarande står för online-slutpris-arkiv.

Slutpriserna hos auktionshusen kan också ses med oblida ögon, eftersom de ofta behandlas som "det enda rätta" och anges som rättesnören. Om en säljare saluför ett föremål för summan X, så är det inte ovanligt att den potentielle köparen invänder mot priset, med motiveringen att ett likadant/snarlikt föremål såldes hos AuktionHuset till priset Y och att därmed priset X är fel, eftersom priset Y bevisligen uppnåddes av AuktionsHuset. Antalet i variabler kan i sammanhanget onekligen variera.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Dålig katalogisering

Med katalogiseringar som följande, så är slutpriser fullständigt irrelevanta, Bukowskis:

"Troligen äkta pärla", "Briljantslipade diamanter" utan att ange carat? Utropet var satt till 12.000 kronor. Klubban landade på 1.000 kronor. Med andra ord så förblev hänget osålt. Undrar vad den säljaren tycker om Bukowskis arbetsinsats? Tror ni att slutpriset hade blivit en tolftedel av uppskattat värde om ordet "troligen" hade eliminerats? Tror ni att slutpriset hade blivit 1.000 kr om man angett exakt carat-tal för de briljant-slipade diamanterna? Det tror inte jag. Jag drar mig till minnes en auktion i Uppsala för några år sedan...

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Sagolikt auktionsföremål

Den stora vinnaren bland auktionshusen vad gäller ståtliga objekt var i våras Bukowskis. Bland alla imponerande föremål var dock det jag föll mest för en synnerligen ovanlig spegel av naivisten Lim-Johan (Johan Erik Olsson från Lima i Dalarna, 1865-1944). Möjligen modest i jämförelse med alla förgyllda och skrikbasunerade ting, men vilken sagolik kraft och vilket uttryck i denna skulptur! För det är ju ett konstverk, en skulptur, ett närmast levande väsen det rör sig om. En dubbelsidig spegel, nästan en meter hög, med absurt placerade lådor. Månne är det den manliga motsvarigheten till pigtittare, en drängtittare således..!? 

Undrar just vem eller vilken institution som var framsynt nog att köpa detta underbara föremål. Nationalmuseum kanske? Den som lever får se.

Lim-Johan själv, i sin glans dagar. Han kämpade sedermera med sinnessjukdom. Foto: Ovanaker.se

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Branddrabbad slottssamlare

För någon månad sedan brann det i två hus/slott, som tillhör slottsekvilibristen Lars Sjöberg, tidigare intendent vid Nationalmuseum.

Lutherska Bönhuset före olycksalig brand. Foto: Anders Lidén.

Lutherska Bönhuset efter branden. Foto: Andreas Vestin/Läsarbild

Antikmonologen ringde upp honom och frågade vad som hänt.

Lars Sjöberg. Foto: Christinehofslott.se

-Slumpens vägar, svarade Lars. Det hade eldats i närheten av Regnaholm (Finspångs Kommun) och i det gamla Missionshuset i Bollstabruk (Kramfors) tror Lars att skadegörelse kan vara skäl till branden. Mer än så kan eller vill inte Lars säga. Antikmonologen tackar för samtalet.

Brandskadat Regnaholm. Foto: Niklas Luks/TT

-------------------------------------------------------------------------------------------

Pär Windahl, fortfarande fälld i domstol för Försök till bedrägeri. Dom fastslagen av Svea Hovrätt. Foto: Google.com

Fastslagen dom

Tjugosjutusen etthundra tjugo (27.120 kr) kronor har slösats bort på grund av att Pär Windahl inte kunde godta Stockholms tingsrätts dom från den 16 november 2016. Windahls överklagan avfärdades eftersom Svea Hovrätt fastställde tingsrättens dom den 2 maj 2017.

"1: Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
2: Det som tingsrätten beslutat om beslag ska fortsätta att gälla.
3: Hovrätten bestämmer ersättning av allmänna medel åt (advokat) Elham Arshamfar (Windahls ombud tillika offentlige försvarare) till 27.120 kr. Av beloppet avser 20.466 kr arbete, 1.230 kr tidsspillan och 5.424 kr mervärdesskatt.
4: Staten ska stå för kostnaderna i hovrätten för den offentlige försvararen."

Vad "tidsspillan" åsyftar är för Antikmonologen okänt.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Bokrecensioner
Äntligen har jag möjlighet att leverera ett par bokrecensioner som dröjt alltför länge. Hängmattorna finns sannolikt kvar och förhoppningsvis blir kommande sommar idealisk för bokläsning.

En layoutmässigt snygg och välskriven bok heter Barbie älskar Sverige, författad av Lotta Malmstedt och plåtad av Hans Jonsson. Boken är självskriven för alla Barbie-samlare, men härlig läsning även för de flesta roade av efterkrigs-Sverige.

På ett närmast självklart sätt har Jonsson placerat en uppsjö snajdigt uppsvirade Barbies i landskap som utgör mer eller mindre kända svenska 1900-tals landmärken. Exempelvis vid flygledartornet på Bromma Flygplats, men också ur grodperspektiv vid Turning Torso i Malmö.

Genomgående har Barbie-bilder i boken koncisa kommentarer om namn, beklädnad och datering, i närapå poetiska ordalag. Eller är det bara jag som njuter av rader som dessa?:

"Barbie Senior Prom (1963-64)  Aftonklänning i isblå och sjögrön tyll med liv av taft och gröna skor med pärla, kombinerad med jackan Going To The Ball (1964-65) i vit teddy med konstgjord orkidé på axeln. Ken Saturday Date (1961-63) Elegant grå kostym med näsduk i bröstfickan, randig slips och svarta strumpor och skor".

Jag blundar tillfälligt och visst lät det som Camilla Thulins röst i TV:n över en Nobelmiddag. -Och banne mig hör jag inte samtidigt Hans Villius läsa högt från samma uppslag: "Katedralskolan, Växjö... En aula som ser ut att hänga fritt. Den minimalistiska klockan. Mer Bauhaus än så här blir det inte i Sverige. En perfekt plats för en skolbal"...

Boken är definitivt en fullträff i genren nostalgia. Inte minst fascinerande är historien om hur Varuhuset NK lyckades få, krävde snarare, ensamrätt på Barbie de första åren. Att författaren och fotografen är allt annat än dunungar med stor erfarenhet av popkultur och reklambransch är påtagligt från pärm till pärm och gör att boken rekommenderas innerligt.

Ett i många bemärkelser tyngre bokval utgörs av Markus Dimdals Art Nouveau från Rörstrand -Konstkeramiken 1895-1926. Dimdal är i grunden ingenjör som blev samlare av den omskrivna keramiken och insåg tids nog att det inte fanns tillräckligt skrivet om hans intresse. Kärleken till föremålen och en fallenhet för grundforskning ledde fram till ifrågavarande bok. Dryga fyrahundra språkligt välskrivna sidor om en mans kärlek till keramik kan möjligen -i andras öron- låta tungt. Tro mig, det är det inte. För det första avhandlar Dimdal Jugenderan, den mest svävande, konstnärligt naturalistiska av eror. För det andra är boken skriven med frustande upptäckarkärlek och forskarvurm, av den typ som endast få -lyckliga - någonsin grips av.

Markus berättar att keramikkärleken är den utan konkurrens djupaste av hans samlarvurmer och att de gått från akvarier i unga år via olika musikgenrer till orkidéer och kanske viktigast av allt; att själva forskandet kring tillverkningsbiten har varit roligast och till och med slagit jakten på nya föremål.

Barbie-boken och Rörstrandsboken är båda förträffliga val av sommarlitteratur. Barbie-historien passar perfekt i hängmattan efter radions sommarprat och före eftermiddagskaffet. Rörstrandsboken däremot skulle jag personligen föredra i stället för TV efter middagen tillsammans med ett gott glas av valfritt innehåll. Barbien fascinerar och blir närmast sträckläst. Rörstrandsboken är viktig grundforskning och kräver mer eftertanke, eftersom man överöses av fakta om allt från glasyrer till marknadsföring på världsutställningar. Dimdals bok är ett praktverk tillika standardverk för alla som tilltalas av svensk keramik. Jag har intet att invända emot Dimdals bok utan bugar mig djupt med hatten svept i uppskattande gest... 2016-2017 måste sagt i förbifarten ha varit en höjdare i Dimdals liv, eftersom boken också ledde till en fin utställning av delar av hans samling på Thielska Galleriet, våren 2017.

-------------------------------------------------------------------------------------------
 

Antikmonologen önskar alla sina läsare en Riktigt Fin Sommar!

-------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:
Barbie älskar Sverige utgavs av Hirschfelds förlag 2016.
Art Nouveau från Rörstrand -Konstkeramiken 1895-1926 gavs ut 2016 av Arvinius + Orfeus Publishing. Båda böckerna finns i skrivande stund i tryck och betingar dryga 300 kronor styck.

Källor:
https://www.svd.se/bah-kuhnkes-kulturpolitik-hotar-kulturarvet
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/birgitta-rubin-stoppa-kontraproduktiva-flyttkaruseller-och-se-over-fastighetsverkets-hyresmodell/
http://olawong.squarespace.com/ola-wong/2017/6/1/omrostning-genomford-riksdagen-ger-stopptecken-mot-sammansla.html
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/601/287-lim-johan-johan-erik-olsson-ladspegel-dubbelsidig
http://www.ovanaker.se/upplevagora/limjohan.4.2d8118541343be71ea98000197869.html

https://www.bukowskis.com/sv/lots/867028-hange-med-troligen-akta-parla-samt-briljantslipade-diamanter

Fällande dom för svensk antikhandlare på toppnivå

Onsdagen den 16 november föll dom i målet i Stockholms Tingsrätt mot Per Windahl. Han hade anmälts av Stockholms Auktionsverk för förfalskande av proveniens år 2013. Eller som det heter i juridiska termer, försök till grovt bedrägeri, med fängelse i straffskalan.

Per Windahl, innehavare av P.S.T. Windahl Fine Oriental Antiquities and Works of Art. Fälld i Stockholms Tingsrätt för försök till bedrägeri. Foto: Dalademokraten.

Sammanfattning skuld och rubricering Målnummer 11087-15:
Som (ovan) anförts finner tingsrätten att åklagaren har styrkt sitt gärningspåstående
med undantag för storleken av den inte inträffade förmögenhetsöverföringen och
påståendet om att brottet avsett ett betydande värde. Det är dock styrkt att det skulle
ha uppstått någon vinning respektive skada om brottet hade fullbordats. Pär
Windahl ska därför dömas för försök till bedrägeri.

Vittnen kallade och förhörda i detta ärende är:
Nicklas Cederqvist, Cederqvist Antik & Vin/Antikmonologen
Si Han. Östasiatiska Museet
Cecilia Nordström, Bukowskis
David Priestley, Priestley & Ferraro Chinese Art

Polis och åklagare har legat i ordentligt. Det tar flera timmar att läsa igenom -de offentliga- handlingarna och det är allt annat än roligt, snarare beklämmande. Jag blev själv förhörd och förevisad enorma mängder keramik under 4,5 timmar på en av årets varmaste dagar, i juni i år. Att handlingarna är offentliga utgör själva grunden för dessa rader.

Förundersökningen utgörs av förhör med den åtalade och ett stort antal förhör med inkallade personer som är initierade på ett eller annat sätt i ämnet. Läsningen är inget jag rekommenderar, men samtidigt så inser jag att väldigt många människor borde läsa alltihop för att väckas upp ur sin Törnrosasömn. Ett flertal av Windahls anställda/hjälpredor nämns vid namn. Deras förehavanden med misstänkt eller auktionshus-avvisad keramik kommenteras också. Windahl konstateras bland annat vara bannlyst att lämna in föremål både på Auktionsverket och Bukowskis.

Saxat ur Polisens förundersökningsprotokoll:
"...Per Windahl har själv producerat böcker eller snarare tunnare skrifter om orientalisk konst.
Elisabet (Fellbom, Chef för Orientaliska Avdelningen på Stockholms Auktionsverk) beskriver det som en bok med "highlights" och som är noggrant beskrivna och fotograferade. Elisabet tror inte att man kan köpa böckerna men Elisabet hade fått dem av en
gemensam kund till henne och Per.
Av en slump började Elisabeth bläddra i Pers skrift och hittar en bild på samma tallrik som
Per lämnat in till Elisabeth men utan Nils Palmgrens märkning/underskrift.
Elisabeth blir chockad och upprörd och ringer direkt upp Per och konfronterade honom med
vad hon hade kommit fram till.
Det första Per säger enligt Elisabeth är:
"Oj oj, nu blev det lite rörigt"
"Det måste ha varit min kompis som hade skrivit det"
Elisabet frågar vad kompisen som har gjort förfalskningen heter.
Per svarar "jag har glömt vad han heter...".

Vidare:
 "(Elisabet säger) ...Jag blev förvånad att han försökte påskina att det inte var så intressant, trots att fatet såg ut att vara högkvalitativt, men han ville att det skulle gå på samma lott. Fatet borde gått på ett
separat nummer. Jag tror han hoppades att jag skulle katalogisera det fel, att det var Ming
och inte Song, och att kunderna skulle få en fyndkänsla. Det kan göra att budgivningen får en
väldig fart. Vi hade haft en liknande diskussion tidigare om ett objekt som vi avböjde efter
det här. Det tidigare var ett föremål som var med på antikmässan i Älvsjö, det finns ett inslag från
TV4 om det, det var det dyraste föremål som förekommit där. Pär nämner att han vill ha 4-6
miljoner för skålfatatet som påminner mycket om fatet som den här anmälan gäller. Några
månader efter antikmässan erbjöd han mig att jag skulle ha med den på auktion och då ville
han ha ett utropspris på några hundra tusen istället. Jag undrade vad som hänt, föremål kan ju
inte rasa så i värde, han sa att det inte visat sig vara så bra som han trott. Min erfarenhet är att
det blir en förtroendekris om han säger att han har ett föremål för flera miljoner och sedan
ändrar sig och säger att det bara är värt några hundra tusen, att man inte skulle bry sig om det
värdet, det är orimligt. Efter detta med tallriken avslutade vi alla typer av samarbete med
honom....".

Vidare: (FL= Förundersökningsledare, PW= Per Windahl)

"FL: Mmm. Jag har ju uppgifter på att du var väldigt övertygad om att du ville ha med här på
en kvalitetsauktion. Kan du förklara det?
PW: Inte i… inte i egentligen alltså. Jag… jag… inte så som jag… jag tyckte att den… jag
tyckte inte att den… jag tyckte inte att den var värd det, att den skulle vara med på en
kvalitetsauktion.
FL: Men det har jag uppgifter på att du har framfört, att du hemskt gärna ville att den skulle
gå med på en kvalitetsauktion, och inte en vanlig nätauktion.
PW: Jaha. Nej, det kan jag inte påminna mig. Det tycker jag låter konstigt.
FL: Hur kommer det sig att det låter konstigt?
PW: Ja, eftersom jag… jag… det här var saker som jag ju har försökt sälja upprepade gånger
och inte lyckts med, så varför skulle den helt plötsligt gå på en kvalitetsauktion?

Samt:
"...FL: Du säger att du undervisar. Vad är det du undervisar i?
PW: Ja, nu… nu ska man inte göra nån stor historia av det, men det finns en keramikförening
som heter Oriental Ceramic Society, OCS, som jag håller lite föredrag åt, gratis, för dom är
intresserade av såna här saker.
FL: Vad undervisar du om då?
PW: Ja, kinesisk keramik.
FL: Nån specifik?
PW: Nej, ja, dom vill ha olika ämnen varenda gång, så då… då pratar vi om annat.
FL: Hur ofta gör du det här?
PW: Ja, det… en gång per år kanske. Jag hade i våras… nej, jo, ja, nu blev jag väldigt osäker,
du, men du hittar mig i deras program i alla fall.
FL: Undervisar du nån annanstans än på det här stället som du just har nämnt?
PW: Nej, alltså, galleriet är ju lite en samlingspunkt alltså, för dom här mötena jag har nämnt
och alla som kommer dit och så. Det… det är en ganska specifikt område, och dom som är
intresserade av det, dom… dom vet ju var dom hittar mig, ju.
FL: Mmm.
PW: Att kalla det undervisning är väl att ta i, utan det är ett samtal.
FL: Mmm. Ja, nej, jag tror nog jag…
BFL: Jag tänkte, gjorde du nån polisanmälan eller nånting när du såg dom här signaturerna
som inte hade funnits där tidigare?
PW: Nej, det gjorde jag inte. Elisabet hade ju sagt att hon hade lämnat det till polisen...".

Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan

Per Windahl var fram till den 16 november 2016 sedan många år medlem i Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF. Han har antikaffär på Östermalm i Stockholm sedan ett femtontal år, samt ställer även årligen ut på de största -och mest prestigefyllda- svenska Antikmässorna i Helsingborg och Älvsjö. Som medlem av SKAF är man också per automatik ansluten till CINOA, världens förnämsta sammanslutning Auktions-, Konst- och Antikhandlare. CINOA har en noggrant formulerad Code of Ethics, som alla anslutna måste ställa upp på.

I skuggan av ett brott.

Under rubriken "Om SKAF" står på SKAF:s hemsida bland annat följande:
"Medlemmarna tillhör Sveriges främsta experter inom sina respektive områden. Det som förenar dem är deras djupa kunskaper och inriktningen på kvalitativa föremål.
Sveriges Konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service.
Föreningen SKAF är medlem i den internationella föreningen CINOA, Confédération Internationale des Négociants en Oevres d´Art, grundad 1935. Genom medlemskap i CINOA, som står för hög kvalitet på internationell nivå, når föreningens medlemmar ut på världsmarknaden för konst, antikviteter och design utan geografisk gräns.
SKAF arrangerar vartannat år antikmässan ”Grand Antiques” i Stockholm. Dessutom är föreningen årligen medarrangör till Antikmässan i Älvsjö och Helsingborgs Konst- & Antikmässa".

Jan Ribbhagen, Ordförande i SKAF. Foto: Expressen.

Antikmonologen når den tämligen nyvalda Ordföranden för Sveriges Konst och Antikhandlareförening, SKAF, Jan Ribbhagen sent onsdag kväll (16 november). Jan är upptagen och ber mig återkomma under kontorstid, påföljande dag. Jag hinner dock fråga honom om han förstår anledningen till telefonsamtalet. Snabbt replikerar Jan att så är fallet och att "han är utesluten".

Åter i telefon med Jan påföljande dag, den 17 november:
Antikmonologen undrar om SKAF.S styrelse har diskuterat fallet med Per Windahl? Var det styrelsens beslut att han skulle uteslutas direkt, vid en fällande dom?  
Ja, så kan man säga, säger Jan Ribbhagen.

Anser du i egenskap av Ordförande i SKAF att Expertjuryn ute på Antikmässan i Älvsjö håller tillräckligt hög klass, exempelvis vad gäller Orientaliska antikviteter?  
Jag kan ju bara mitt eget område, svarar Jan. Men visst kan det vara ett problem att man håller varandra om ryggen eller inte säger ifrån i tillräcklig utsträckning, men nu ska det bli andra bullar, jag är inte rädd, skrattar Jan.

Antikmonologen har under flera år ifrågasatt Älvsjömässans expertgrupps (bristande) expertis för Orientaliskt konsthantverk. Att oseriösa handlare tillåts uppträda/sälja sitt gods på Sveriges största Antikmässa är inget annat än skandal, vare sig det är i eller utanför SKAF:s område. Diverse vänskapsband mellan expertgruppens medlemmar och de potentiellt mindre seriösa handlarna utgör ett problem, såväl som att det krävs cojones för att våga sätta ned foten och påstå att föremål inte är vad de utges att vara; Än värre majoriteten av innehållet i en hel utställarmonter! Se bloggen Hitta förfalskningarna i Älvsjö/ Utträde ur OCS/ 7=8.

Ordföranden i Oriental Ceramic Society Sverige, Nils Olof Ericsson. Foto: Linkedin

Antikmonologen ringde Ordföranden i Oriental Ceramic Society of Sweden (OCS) Nils Olof Eriksson, kallad Noe, på onsdagskvällen, den 16 november: (Eftersom jag personligen i protest har hoppat av OCS, där jag varit mycket aktiv, i februari 2015 så har jag ingen koll på vad som sker i föreningen längre).
Noe berättar att han är drabbad av allvarlig sjukdom sedan lång tid tillbaka, och fortfarande är sjukskriven.

Jag undrar hur Noe ser på det faktum att en medlem fällts för försök till grovt bedrägeri i svensk domstol. Ska vederbörande få kvarstå som medlem? Personligen tycker inte Nils Olof det, "men det måste ju diskuteras med de andra".

Anledningen till OCS renons på svar till undertecknads flagranta kritik angående försäljning av ny kinesisk keramik i antikaffärer och på antikmässor, under förespegling att det rör sig om antikviteter, kan inte Orföranden Eriksson heller kommentera. Jag skrev ett långt mail till åtta medlemmar i OCS där jag tog upp problemen med oseriös/kriminell verksamhet av medlemmar i OCS. Ingen besvarade eller bemötte den specifika kritiken. En medlem svarade på mailet men kommenterade inte den specifika kritiken.

Noe sa i telefonsamtalet vädjande ta det lugnt med ifrågasättanden och kritik och låt mig få fundera på detta. Det är oerhört tråkigt med ordförandens sjukdom, men situationen kräver krafttag. Rättare sagt så krävdes krafttag för en massa år sedan, men OCS har som förening totalt undvikit att nämna elefanten i rummet. Eller för att tala klarspråk; man har inte konfronterat mängden av förfalskad keramik som grasserar i föreningen, i och utanför mässor och antikaffärer i Sverige. Vilket i sin tur har lett till att ett antal aktörer på svenska marknaden tror att allt går. Tuta och kör! Pengar i madrassen. Här ska säljas ny keramik under förespegling att den är att antik. Det är bara säljaren som vet att den är ny...  

Icke så! Jag har vetat och vet och många med mig. Men ingen säger något. Nåja, nästan ingen. Enligt principerna Laissez faire. Sköt ditt och skit i andra. Det är bara det att otroligt många köpare av framför allt kinesisk keramik har köpt nytillverkad dynga i form av kopior och förfalskningar, från uppburna tillika högt aktade aktörer på den svenska -och förvisso internationella- marknaden. Dynga som är värld hundralappar idag -och i övermorgon. Dock dynga såld av någon person som är medlem i uppburen förening. Föreningar som renderar automatisk respekt. Föreningar som gemene man tror är alltigenom genomkontrollerade och hederliga sammanslutningar.

SKAF och OCS, -huvudet i sanden eller räfst och rättarting?

Den som lever får se. Ni vet vad jag hoppas på.

Christer Löfgren, Hedersdoktor i Geologi, fotograf med mera.Foto: Balkong Förlag

Antikmonologen kontaktade även Per Windahls gamla affärspartner Christer Löfgren, som hade antikaffär med PW i Gamla Stan för många år sedan.
Vad har du att säga om att Per Windahl fällts i domstol för fusk med kinesisk keramik?
Äntligen, säger Christer, han borde sitta bakom lås och bom. Han har lurat mig på massor av pengar.

 Antikmonologen kontaktade Antikmässan i Älvsjös ledningsgrupp och frågade om en utställare som fällts för försök till bedrägeri får ställa ut på mässan, utanför SKAF:s område. Projektchefen Göran Ekberg befinner sig på semester, så Chicie Lindgren svarar i stället: " PST Windahl är inte anmälda som utställare till Antikmässan 2017. Om vi får en förfrågan från dem där de önskar ställa ut så kommer vi att ta ställning till detta då".  Ord och inga visor.

Regina Krahl, Ordförande för OCS i England 2012-2015. Foto: baektemp.mymaul.com

Angående förfalskningar och medlemmar i OCS som handlar med dylika skriver Regina Krahl -en av världens högst ansedda konsulter för Orientalisk keramik- i mail till undertecknad den 16 november 2016 bland annat: ..."Since the problem (Uppburna människor som säljer förfalskningar) is not an isolated one, but is very widespread, it is in my opinion best to ignore those people. If the pieces are truly fakes, they will not be able to operate for very long, because collectors will sooner or later be told. Of course many collectors do not want to know either, because they want to believe they have made a great find at a cheap price; those are the one one cannot help. The ones who want to know should obviously try to get opinions from highly regarded experts. The only answer in my mind is to have high standards oneself.

Reginas ord väger tungt. Jag ber er att läsa det hon skrev en extra gång.

Annus antiqum horribilis

Avslutningsvis vill Antikmonologen uttrycka sin djupaste respekt till Elisabet Fellbom, Intendenten som rakryggat slog larm om den flagranta förfalskningen på Stockholms Auktionsverk (SAV). Det hedrar verkligen SAV! Att så skedde är den enda vägen framåt i Antik- och Konstbranschen. 2016 är nämligen ett Annus horribilis för sagda bransch. En oerhört stor stöldhärva med -fram tills i februari 2016 högt renommerade- Ekebysamlare får i höst sin tragiska final i Huddinge ting. Väldigt många personer ska ha vittnat i härvan med de förment långfingrade herrarna. Antikmonologen har intervjuat ett antal drabbade och det mesta pekar mot att de båda Ekebykännarna har drabbats av Ekebystorhetsvansinne. Tyvärr. Det inkluderar dock även andra föremålsområden. Utöver detta så är andra polisutredningar under gång mot agerande på mycket hög nivå i branschen.

Inför Älvsjö 2017.

Fotnot:
Fem dagar efter att dom fallit i Stockholms Tingsrätt så visar SKAF:s hemsida att PST Windahl fortfarande är uppburen medlem i SKAF.
Senare måndag den 21 november visar SKAF:s hemsida följande:

Per Sven Truls Windahl är inte längre medlem i SKAF. Sistnämnda förening nämner intet under rubriken "AKTUELLT" om det faktum att en av deras medlemmar blivit utesluten på grund av kriminella keramiska förehavanden. Nyhet nummer ett är i stället nyvalda Ordföranden och nyhet två berör Helsingborgs Antikmässa 2016. -Som för övrigt illustreras med en ung kvinna hållandes en modern (samtida) kopia av en Ming-vas. I rest my case...

Källor:
http://www.dalademokraten.se/dalarna/avesta/stiko-per-inviger-arets-slankvicku-i-by
http://www.konstantik.se/about-skaf
http://www.expressen.se/noje/experten-hoppar-av-antikrundan/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nihilism