Snott i Antiksvängen

Gummisnodd kan vara bra att ha. En finansminister av Gamla Skolan, Gunnar Sträng, hade minst en runt plånboken i bakfickan. Auctionet praktiserar en annan variant. Undertecknad skrev för snart ett år sedan ett blogginlägg i Antikmonologen om "Antikbranschens framtid" och diskuterade tre unga killar som antingen handlade av mig, eller bara sökte kunskap och dialog under Älvsjö Antikmässa 2019. Dessutom nämndes en "coming" ung tjej i kommentarsdelen av det blogginlägget.

Döm om min förvåning när Auctionet, där flera goda vänner arbetar, plagierat mitt blogginlägg om "En ny generation" och helt enkelt tar två av killarna i Antikmonologens text och även "coming" Hilma och intervjuar dem i Auctionets Magazine (AM). En glansig, mycket påkostad tidning som utkommer ett par tre(?) gånger per år. Detta utan någon hänvisning till Antikmonologen. (Annars är Auctionet Magazine föredömliga med små faktarutor och bildbylines, men här hoppade man i galen tunna). Osnyggt.

Och nej, jag är inte bitter, bara en enormt stark förespråkare av devisen äras den som äras bör. I en i det närmaste ideell verksamhet är det ett av de fundamentala rättesnörena. Särskilt vidrörande företag som omsätter hundratals miljoner penningar. Problematiken är ej okänd, men tenderar att vara omvänd. Det mest kända exemplet är två journalister som lär ha plankat en journalists arbete rakt av, i en så kallad Podd om mord.

För övrigt rekommenderar jag AM. I september 2017 sa Auctionet så här om den då nylanserade tidningen: ”Vi vill med Auctionet Magazine nå antik- och designintresserade människor för att inspirera och berätta om Auctionet, men också väcka intresset hos personer som ännu inte är lika inbitna som vi själva är” säger Johan Axelsson, marknadsansvarig på Auctionet. ”Vår ambition är att bli Sveriges största magasin inom konst, antikviteter, inredning och design".

A propos det så är det -tyvärr- inte svårt att vara bättre än Sveriges (enda och) äldsta antiktidning, Antik & Auktion (A&A) . Små och stora fåglar i både trädkronor och undervegetation kvittrar om att omstöpningarnas hårt tuktade piassavor drar in på massor hos A&A. Vilket dessvärre leder till friskt vågade och nydanande journalistiska grepp så som "Antikrundan -Följ med bakom kulisserna"... -För trettioelfte gången med i stort sett samma experter som för 30 år sedan. Kram- och flamsrundan har programmet utvecklats till, med objekten i marginalen och några få favoriserade experter i spotlighten. Som bekant. Inget ont om alla experter i Antiksvängen, men man undrar ju hur det är ställt med återväxten när man kollar in nunorna i Antik & Auktions expertpanel.

Extra, extra! Read all about it! Same same but same.

En aktör som har alla möjligheter och förutsättningar att bli Sveriges Antiktidning nummer ett är annars Scandinavian Retro. Men än så länge är den förträffliga tidningen irriterande smal i sin inriktning; primärt 1940-1960. 

Irriterande smal.

---------------------------------------------------------------------------------

Sommaren 2019 snoddes tyvärr även annat.

På Tullgarns Slott stals två vackra gjutjärnsbänkar, tillverkade under 1800-talet. Vänligen håll ögonen öppna efter denna Kungliga egendom.

---------------------------------------------------------------------------------

Till yttermera visso snoddes även nedanstående damm-dam i Västerås. Mer precist den oerhört ovanliga skulpturen "Morgonbad" av Anders Zorn, utförd i brons. Verket stals från Botaniska Trädgården i Västerås våren 2018. Den värdefulla fontänen fanns endast i tre utföranden. En finns på Zorn-museet i Mora, den nu diskuterade ägdes av Västerås Konstmuseum och sedan finns ytterligare en i Rosenbad-parken i Stockholm. Västerås Konstmuseum hade en så enorm tur i oturen, att efter att stölden hade konstaterats erfor man att Rosenbad hade sin version inne hos anrika gjutarfirman Bergmans Konstgjuteri för översyn och renovering. Detta gjorde att man, i samarbete med Zorn-museet i Mora, lät gjuta en ny version av Zorns bronskulla. Den nya kullan kommer åter till Västerås Botaniska under senvåren 2020. Alla nöjda och glada.

Intendenten/konservatorn Christina Runeson glad över ny Zornkulla. Hon och Intendenten Frej Berglind Drake har varit inbegripna i fallet med Zorn-dam(m)en. 

Var en så pass ovanlig bronsskulptur tar vägen är svårt att sia om. Sannolikheten att hon redan smälts ned för bronsvärdets skull är nog hög. Eftersom endast tre -nu fyra- har gjutits så vore hon oerhört svårsåld som konstverk.

---------------------------------------------------------------------------------

Häromveckan diskuterades -i samma andemening- för övrigt i mången media ett inbrott i galleri på Östermalm i Stockholm. Då stals, snoddes, tio-tolv (förstår inte varför siffran ej har varit exakt angiven någonstans) skulpturer av Salvador Dali. Experter uttalade sig då och sade att de minsann är osäljbara eftersom det rör sig om numrerade upplagor.

I en perfekt värld vore det så. Här snackar vi motsatsen till unika föremål. Dali ville tjäna storkovan och därför gjordes hans skulpturer i upplagor uppemot 1500, ibland "bara" 300. Om auktionshus och konsthandlare vore rigorösa i sina katalogiseringar och alltid noterade vilken specifik numrering ett konstverk hade så vore det svårt att få stulna objekt sålda- åtminstone lagligt. En snabbtitt på nätet visar att merparten av Daliskulpturer sålda i Sverige är numrerade och noterade. Men långtifrån alla och prisbilden varierar från runt 4000 kronor upp till 70.000. Och de bronskulpturer som har sålts för under tiotusen är katalogiserade som "Efter Dali". Vad nu det betyder?

---------------------------------------------------------------------------------

Antikrundan är ett fortfarande ganska populärt TV-program.

Sno ihop följande:

Några föremål med ålder. Strössla med en massa personkult kring vissa experter. På med många musikpålägg. Sedan nävavis av en massa kramar och gott om glada tillrop som "Vilket loppisfynd!". Häpp!

Ja, ni vet. Men så ibland så kräver stunden lite allvar. En av ringrävarna i programmet, Konsthandlare Moser, får i uppdrag att bedöma en oljemålning signerad Ernst Josephson, när Antikcirkusen är i Söderköping, 19 minuter in i programmet. Den sistnämnde förekommer sällan på auktion och här pratade vi om ett imposant porträtt föreställande äldre kvinna. Moser resonerar kring målningen fram och tillbaka och insinuerar för ägaren att "...det börjar lukta miljonbelopp". Kameraglidningar och klipphängare och 2-minter-om-Ernst-Josephson-uppläst-av-Anne-Lundberg. Men så till slut, en... ...upplösning..., efter diverse trumvirvlar och annat spännande; Moser vet berätta att tavlan är en känd förfalskning, omnämnd i bok om Josephson. Utförd av vännen Allan Österlind, som blev något av expert på att fejka Josephson, eftersom de spenderat lång tid tillsammans i Frankrike. Inslaget avslutas med att Claes Moser säger att den inte är värd några miljoner, utan i stället "...ändå har ett bra värde, för att den är så känd som förfalskning i litteraturen ...en 40-50.000 kronor".

Uteblivet Lundbergskt kramkalas denna gång. En så känd förfalskning är ändå värd 40.000-50.000 kronor, sade Moser, i exakt dessa ordalag.

Veckan därpå får Andreas Rydén, Bukowskis, i uppdrag att i Nora bedöma en mindre bronsskulptur, en gång utförd som skulptur av Carl Milles i gips, föreställande ägarinnans mammas farmor, 31 minuter in i programmet. Familjen, nota bene inte Millesgården, lät gjuta en bronsskulptur efter gipsen någon gång på 60-talet, hos en konstgjutare, "...eftersom gipsskulpturen började falla samman". Stämmer det, frågar Rydén ägarinnan barskt. Jaa, kvider hon... "Då kallar man det för FULgjutning säger Ryden med tordönsstämma och fortsätter: "Hade du gjort det här med uppsåt att sälja skulpturen så hade det varit en ren och skär förfalskning. Då hade det här varit ett polisärende". Rydén hade under expertiseringens gång kontaktat  "sina vänner på Millesgården" och de bad ägarinnan kontakta Millesgården, varpå Millesgården skulle registrera skulpturen. Men, som en ICKE Millesskulptur och då får den ju inget värde, endast affektionsvärde, avslutade Rydén. "Jag kan alltså inte värdera den, eftersom det är en så kallad fulgjutning".

Vacker fulgjutning. En man måste göra vad en man måste göra; ej applicerbart resonemang vad gäller värderingar av fulgjutningar av Milles.

Vad är sensmoralen av herrar Mosers och Rydéns expertiseringar? You tell me, det övergår nämligen mitt förstånd. Det som ena veckan kallas för en -av tidigare och samtida förståsigpåare- förfalskning värderas ändå till 50.000 kronor av en av landets största Konsthandlare. Den andra veckan kallas en -tack vare oklanderlig familjeproveniens- äkta skulptur av Carl Milles för värdelös. Rent juridiskt torde Rydéns inställning vara svårklanderlig. Däremot blir Mosers kommentarer uppåt väggarna ut-i-tok i sammanhanget.

Har månne svensk lagstiftning ändrats, eller är det -ännu ett- flagrant exempel på att Antikrundan har redigerats och klippts sönder så att expertens andemening försvinner i klipprummet? Den som lever får höra. Till syvende och sist ska det ju bli BRA TV, gubevars...

---------------------------------------------------------------------------------

Taburetterna/pallarna som Antikmonologen (AM) skrivit många spaltmetrar om, har uppnått nya höjder. De minimalistiska furupallarna som oftast attribuerats till Axel Einar Hjorth (AEH), har jag och andra understrukit att de (också) har nytillverkats. För något år sedan konstaterades i AM att de sannolikt ens icke varit i närheten av AEH:s ritbord, utan är av betydligt senare datum.

För ett par veckor sedan skrev Barnebys, även kallade Propagandamys, som följer:

Barnebys intervjuar Intendent Erik Ingare hos UAK. Auktionshuset och Ingare slår sig för bröstet och berättar om "upptäckten". Ingare, tidigare hos Bukowskis, torde ha deltagit i försäljning och marknadsföring av ett stort antal då kallade Hjorth-taburetter. 

Även Pontus Silfverstolpe intervjuas, -av sig själv(?),  gällande "Avslöjandet av Auktionsbluffen" och säger bland annat "Vi är flera i branschen som har ifrågasatt dessa pallars ålder och ursprung en längre  tid". Hemma i duschen i så fall?

Uppsala Auktionskammare 11-14 juni, 2019. Av UAK värderade till 60.000-80.000 kronor

Detta par försökte UAK sälja sommaren 2019 för 60-80.000 i utrop. Proveniens: Gåva år 1974 till nuvarande ägare. Återrop.

I december 2014 sålde Uppsala Auktionskammare ett par furupallar med utropet, alltså av deras experter uppskattade korrekta värdet 12.000-15.000,  följande katalogtext:

De klubbades för 175.000 kronor.

I januari 2020 säger Ingare i intervjun med Barnebys: "Särskilt roligt för oss i Uppsala är också att tillverkaren fanns i vår närhet".

Jätteroligt. Verkligen. Undrar om köparna av dessa nytillverkade och felattribuerade pallar också tycker det? Vilken kund blir den förste att vilja häva ett köp i Sverige? Hur många inredare sitter nu nervösa och hoppas att deras slutkunder inte hör av sig, i Stockholm/Paris/New York?

Hur länge ska felattribueringarna leva vidare? Troligen så länge det kommer in folk med pallar till försäljning. Den 12 januari 2020 klubbades "Taburetter paret i furu. Möjligen Axel Einar Hjorth... för 72.500 kronor hos Arvika Auktionsverk (utrop nr 247781). Budstarten gick vid 50kr.

---------------------------------------------------------------------------------

Förra sommaren sålde Stockholms Auktionsverk en "Hylla, Art Deco", med utrop 4.000 kr. Den klubbades för 580.000. Köpare var en av Sveriges främsta handlare inom 1900-talets konsthantverk. Tufft för Auktionsverket, men alla kan göra fel.

Beskuren bild, föreställande Auktionsverkets Futurumhylla.

Det dröjde några månader så dök en kopia upp på Västkusten i Sverige, hos den meste "Hjort-taburett-säljaren" i Sverige, Hebergs Auktioner; ett känt namn för trogna Antikmonologen-läsare. Katalogtexten ändrades i ett sent skede till "samtida" om förfalskningen.

Äkta Hjorth Futurum till vänster och förfalskning till höger. Klubbat pris 41.000 kronor. Så någon trodde nog på den.

---------------------------------------------------------------------------------

Låt oss prata om något roligare! Den 13-16 februari äger Älvsjö Antikmässa rum. Åk dit vetja! Av någon anledning så har vi utställare i år placerats i annan hall än den vanliga. Så ni besökare får ta Mässkartan och rekognoscera i förväg, så ni hittar till favoriterna. Kanske ska ni överväga flerdagarsinträdesbiljett? Man hinner ju inte allt på en dag och det är ett överflöd av härliga prylar och dito utställare. Vill ni hälsa på hos Cederqvist Antik & Vin så finns vi i monter B05:71.

I mars äger även mytomspunna Brösarps Antikmässa rum. Närmare bestämt den 20-22 mars. Som nybliven skåning är det oerhört kul och stort att få delta där, även om premiären genomfördes redan under Brösarps Moderna, i oktober 2019.

Hoppas vi ses på någon av dessa mässor!

---------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Ursäkta fortsatta problem med olika typsnitt i Antikmonologen. Verkar dessvärre olösligt.

Källor:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/auctionet-lanserar-nytt-magasin-2154273

https://www.barnebys.se/blogg/uppsala-auktionskammare-avslojar-auktionsbluff

Älvsjö och andra a((n)k)ti(k)viteter

Kära Bästa av Läsekretsar; Ursäkta alltmer sällan uppdykande rader... Ursäkter faller oftast platt, men mellan 4-5 jobb, ofta bristande sömn och aldrig sinande bajsblöjor, så prioriteras Antikmonologen bort. Ju äldre lillkillen blir desto vassare och mer lättfunnen ska pennan åter bliva, utlovas härmed.

-----------------------------------------------------------------------------

Epilog till Älvsjömässan blir i år främst att inte ett ord hördes om stölder under mässan. Antalet tycks ha minskat drastiskt. Tidigare har vi utställare drabbats av snattare, mer professionella tjuvar samt även alldeles för ofta av stölder under tider då mässan har varit stängd för allmänheten. Huruvida eller inte detta har ett samband med att antikbranschens alldeles egna, sannolikt mest långfingrade personer faktiskt åkte dit med händerna i kakburkarna efter förra årets Älvsjömässa lämnar jag därhän.

Grunderna till valet för The Collector´s Awards Årets Monter på Älvsjö-Antiken 2018 kan defintivt ifrågasättas. I år blev det, precis som 2017, Johan Sjöströms Antik som fick äran. Johan är duktig, ihärdigt arbetande och förtjänar såklart utmärkelsen, men nog var väl ändå slutklämmen i motiveringen till utnämnandet minst sagt krystad, för att inte säga osmaklig eller infantil; "Glädjande är också att se hur årets vinnare, år efter år, intar en allt större del av mässlokalen. I år är störst bäst!". (Antikmonologens understrykning). Detta som motivering, allt medan mässan får färre och färre antikhandlare som utställare, medan antalet säljare av samtida konst, samtida bröd och samtida godis blir allt fler. Står alla tolv personer som ingår i Juryn för the Collector´s Awards bakom den i sammanhanget cyniska formuleringen? Näppeligen.

-----------------------------------------------------------------------------------

En av Cederqvist & Vins nöjda kunder 2018. Ibland vill man bara sätta sig ned med en kund och snacka s--t. Detta var ett sådant tillfälle. Denne herre från de finska urskogarna köpte en så kallad fyllegubbe och hade som tradition att åka på Älvsjömässan med hustrun och hustruns syster, sedan cirka 20 år. Som han skrattade när jag lågmält påpekade att det fanns en viss likhet mellan honom och karaffen han just köpt av mig...

-----------------------------------------------------------------------------------

Täby Auktionsbyrå (TA) är en ny, lysande stjärna på auktionshimlen. Åtminstone om man ser till försäljningsresultaten för en del kinesiskt porslin. TA ägs, enligt nättjänsten AllaBolag.se av Svea Kulturcenter AB. I Kulturcentret ingår TA. Under rubriken Varor & Tjänster står skrivet Klass 35 och därefter räknas upp en fullständigt häpnadsväckande mängd potentiell företagsverksamhet för TA. Från Affärsförmedling avseende matchning av potentiella privatinvesterare med entreprenörer i behov av finasiering, via partihandelstjänster avseende bäddunderlag för djur, partihandelstjänster avseende efterrätter, till postordertjänser (sic.) avseende alkoholhaltiga drycker (ej öl).

TA:s hemsida ger ingen som helst info om vilka personer som står för auktionsrelaterat arbete. Inget om någon för uppdraget särskilt ämnad anställd. Antalet särskrivningar (sär skrivningar) är stort och gör förståelsen av texten under rubriken "Om oss" allt annat än lätt.

Floskler.com?

Enormt lyckad Täby-försäljning av två tallrikar 24 maj 2018, från utropets 4.000 kr till slutpriset 530.002 kronor. Försäljningen är dock underligt försvunnen från Täby Auktionsbyrås hemsida.

Ofrånkomligen associeras Täby Auktionsbyrå till Z-Point Auktioner, som utgjorde ett av Svensk auktionshistorias mer olyckliga kapitel. Z-Point påstod sig sälja mer kinesiskt porslin än Bukowskis under ett par års tid, vilket Antikmonologen belyste och ifrågasatte å det kraftigaste. Z-Points historia är numer just historia. Konkurs avslutad 20170705.

-----------------------------------------------------------------------------------

Metropol har uppenbara problem med katalogiseringar. En titt på deras första auktion i juli, får en att tro att det är extraintagen sommarpersonal som stått för katalogiseringen, men tyvärr så är problemet allt annat än nytt. Nedan visas enkom ett axplock av alla underligheter som noterats under vår och sommar.

Detta porslinsutrop är Japanskt, i c k e kinesiskt. 

Dessa europeiska f a j a n s-tallrikar ska inte tillskrivas Kina, utan Europa.

"Konditionsrapport: Inköpt på Svenskt Tenn". Dags för grundkurs 1A för ifrågavarande katalogiserare på Metropol. Inköpt på Svenskt Tenn är inte ett tillstånd ett föremål befinner sig i.

Att inte nämna vad CHS är förkortning för är tjänstefel för någon som katalogiserar vidstående keramik. (Carl Harry Stålhane, en lika ikonisk som prishöjande svensk keramiker...). Att vasen (till vänster) till yttermera visso är andra-sortering är också självklart att nämna för en normalt skolad katalogiserare, vilket det lilla slipade horisontella strecket genom Rörstrands-R:et indikerar... Trippelfel alltså.

"Utrop 100-600 kronor". Utropet lika flytande som en kork på Döda Havet.

Denna tallrik är lika kinesisk som Boris Johnson. När det står China undertill på en tallrik, så indikerar det (oftast) att det är vad Engelsmännen kallar keramik för, nämligen just "China". "Fine bone China" betyder således benporslin, i n t e att det är fint ben från Kina. 

Trädgårdssoffa EFTER Folke Bensow. Är det en KOPIA eller ett ORIGINAL? Oklart som korvspad. Alldeles för oklart för en icke initierad köpare.

Dessutom har man börjat med flytande utrop. Något andra auktionshus använt, oftast för objekt i högre prisspann. Emellertid använder Metropol utrop som 100-600 kr för objekt. Vari består expertisen i denna värdering? Innehållet i Metropols konstavdelning, som såldes måndag den 2 juli var mer flytande än en svensk övergödd badsjö en julidag. Utrop: 100-300 kr, 100-600, 300-500, 300-600, 100-400, 300-700, ja, så fortsätter det, mitt bland en massa fasta utrop med en enda utropssumma. Vad och var är konsekvensen av detta sammelsurium av höftskott till expertiseringar, tillika värderingar?

"Jo, den säljer vi gärna åt er, bästa kund. Den är värd mellan 100 och 600 kronor", däremot vill vi sälja den där för 600 kronor, för det är den värd. Den däremot, är värd 300-600 kronor". Yxskaft..!?

I skrivande stund anges på Metropols hemsida att man har fem "värderingsmän" av båda könen, en "förordnad besiktningsman" och en "auktoriserad värderingsman". Som insatt och relativt kunnig köpare finns det inte så mycket att klaga på, eftersom min kunskap gör att jag kan köpa felaktigt katalogiserade föremål till felaktiga, läs för låga, priser. Men ur säljarnas synvinkel så är det självklart skandal.

Under alla omständigheter är detta synd. Av många skäl. Framför allt så tar Metropol hand om en nisch av föremål som de övriga Stockholms-auktionshusen försöker att lämna bakom sig; nämligen lägre prissatta utrop och föremål. Metropol borde dock göra det betydligt bättre!

För många punkor i bergsetapperna för Stall Metropol, Salvatore Grimaldi? Foto:PNG.com

--------------------

Som jag tidigare diskuterat extensivt, så har de stora internationella Auktionshusen, Sotheby´s, Christie´s och Bonhams, sedan ett par år medvetet och med högsta möjliga näsföring, avsett att höja lägsta-nivån för allt som tas in till auktionsförsäljning, avsevärt. I tider av down-sizing, effektiviseringar och generella besparingar är det förståeligt. MEN, att höja nivån på utropen från, låt oss säga, det som tidigare var i prisregionen £100, cirka 1000 SKr, till det de Engelska auktionshusen i dag har som -önskad- lägstagräns, cirka £10.000. I runda slängar 100.000 SKr; det är att såga av den gren man sitter på. Av den enkla anledningen att hela den strategin bygger på att de som initialt bedömer det som kommer in till mottagningsdiskarna har all kunskap i världen och gör alltigenom felfria bedömningar av allt som kommer in. Så är dock icke fallet. Även om ni kanske trodde det?

Som tidigare diskuterat av Antikmonologen, så bedöms snarare rocken, kjolen, kappan, klackringen, frisyren, skorna, dialekten, tänderna, parfymen, kostymen etcetera, på den som bibringar föremålen, och bilen vederbörande just parkerade utanför entrén. Auktionsbranschen är ärkekonservativ och vill bli duperad eller strykt medhårs eller... Ja, vad vill den egentligen? Hajarninurå? Nä, inte jag heller. Men fort går det. Huj, vad fort det går!

-----------------------------------------------------------------------------------

Sorgebarnet Lauritz eskapader och svensk-förvärv har lett till en uppsjö tråkigheter inte bara i den svenska antikbranschen. Att det gått som det har gjort kommer jag aldrig att kunna greppa, med astronomiska lån till icke trovärdig aktör som grädde på icke existerande mos. Efter olika mer eller mindre krystade lösningar eller försök därtill för att få in nya pengar har Stockholms Auktionsverk fått en ny ägare och köpts loss från Lauritz. Man skapar en Fine Arts-avdelning. Det låter fint. Per Taube heter nye ägaren och han tituleras tituleras Fastighetsmagnat.

Må det leda till lycklig framtid för Verket, som dränerats på många duktiga människor under extremt tuffa år, sedan Lauritz "tog över". Brant uppförsbacke utan hemlängtan framöver.

Snart under svensk flagg? Igen.

-----------------------------------------------------------------------------------

En liten bit läder för 3.600 kronor, på Emmaus i Götgatsbacken.

Ett junibesök på Emmaus på Götgatan (i Stockholm) fick mig att titta närmare på ett lädersnöre försett med en iögofallande prislapp. Lädersnörre med metallbit, 3600 kr. Jag frågade försynt tjejen bakom kassan vad det var för något. Hon replikerade blixtsnabbt (med andra ord; jag var inte den första att ifrågasätta priset...):
-Jaa, vi undrade också det när vi såg priset. Det är ett bälte från Balenciaga, designern du vet. Så därför ska det kosta så mycket!
-Okey. Har ni papper eller kvitton som visar att det är det ni påstår, frågade jag.
-Ehh, näe, men de som prismärker i Västberga är proffs på det.
-Okey, tack då, sa jag.

Säljs på Emmaus.

Företeelsen är inte ny och jag har länge avsett att skriva om problemet. Flera av secondhand-butikerna i Stockholm och även ute i landet har avdelningar eller åtminstone hängare, med skyltar där det står "Design" eller "Märkeskläder". På dessa hängare finner man således oftast just klädesplagg av stora välkända märken, med priser som är märkbart mycket högre än övrigt sortiment i butiken.

Äkta krokodil? Foto: Afric-invest.com

Vad är problemet? De är många. Klädesmarknaden svämmar över av mer eller mindre bra förfalskningar, oftast kallade kopior. Faller ni för en pikétröja med en gapande krokodil på bröstet, så förutsätter ni sannolikt att ni köper en äkta Lacoste, ett upparbetat och välrenommerat märke. Är detta på Emmaus, Myrorna eller Stadsmissionen så kanske plagget kostar flera hundringar mer än övriga pikéer i samma butik. Just på grund av nämnda attribuering.

Endast äkta designkläder?! Myrorna i Hjorthagen, juli 2018. Foto: Antikmonologen.

Glöm heller inte att ifrågavarande butiker får in allt de säljer helt gratis, i form av gåvor. Glöm heller inte att de som prissätter ofta eller alltid torde vara okvalificerade att bedöma diskuterad problematik. Den juridiska aspekten är dessutom utomordentligt viktig. Producenten av de äkta varorna vill självklart att endast äkta varor florerar på marknaden, av tämligen uppenbara skäl. Vad händer med varumärket om marknaden delvis består av mer eller mindre dåliga kopior? Inte så svårt att lista ut.

Endast äkta "märken"?! Myrorna i Hjorthagen, juli 2018. Var går gränsen för "märken" och "märken"? Foto: Antikmonologen.

-----------------------------------------------------------------------------------

Bukowskis Shop -"Köp direkt till fast pris"- är ytterligare en spik i kistan för den tynande sektor som antikaffärer och gallerier utgör. Inget oväntat kanske, eftersom de Moderna/Contemporary auktionerna under ett antal år sett ut som utställningskataloger/showrooms hos de stora etablerade inredningsbutikerna, i kombination med konst nyligen nertagen från konstnärers stafflier. Ibland, ganska ofta faktiskt, har plastförpackningarna delvis suttit kvar på möbler som utlysts till auktionsförsäljning och sett splitt nya ut. Auktionsintendenter har sannolikt ringt till Nordiska Magasinet eller liknande butiker, för att få till en snygg och komplett miljö, likväl som man ringer etablerade gallerister för att få in (rätt) konst.

Oromantiskt? Förvisso. Nasande? Jo, men nog inget att hymla om. Längre. Nätet är din vän. Glöm handslag och förtroenden. Och läs för allt i världen inte de finstilta avtalen/villkoren när den elektroniska klubban faller vid internet-köp av "antikviteter", för du har som köpare inte så mycket att säga till om. Åtminstone inte enligt auktionshusens jurister.

 Antikmonologen är av annan åsikt.

-----------------------------------------------------------------------------------

Att hitta följande bland Auctionets Utvalda Godbitar är inte bra. Proffsen Tom Österman och David Brolin vet bättre. Att sälja kinesiskt porslin katalogiserat som nedan är oseriöst och en blamage av lilla Helsingborgs Auktionskammare. Att upphöja det som veckovis-av-stora-Auctionet-utvalda-godbitar är illa och indikerar möjligen att herrar Österman-Brolin ibland(?) har för stor arbetsbörda, för detta skall inte få slinka igenom deras kunskapsnät. För grova maskor månne?

Fatet förblev tack och lov osålt.

Utan faktisk datering insinueras att fatet är 1700-tal. Ingenstans kommenterades ålder på föremålet. Som är tillverkat cirka år 2010.

-----------------------------------------------------------------------------------

Bukowskis sålde en praktfull akvarell i våras, föreställande fiskarkvinna med döda fiskar. PR-trumman dunkade takten tungt. Efter försäljningen slog man sig för bröstet: "Fiskmarknad i St.Ives uppnådde ett fenomenalt slutpris på 17 425 000 SEK...". En sanning med så kallad modifikation.

Det går att vränga verklighetsuppfattningen med hjälp av diverse påslag. Klubban föll på 14,5 och värderingen var 18-20 miljoner. De 3,5 miljonerna under estimerat värde kan av många anses som en relativt sett fenomenal summa. Sedan är det också en illa dold hemlighet att beroende på hur viktig köparen är, varierar Bukowskis påslag också märkbart.

-----------------------------------------------------------------------------------

Stulen flaska att spana efter! Denna stals ur Bergtagen Antiks monter under Helsingborgsmässan 2018.

Via instagram kom rapport om stöld på Helsingborgsmässan. Bergtagen Antik blev under pågående mässa av med en fin glasflaska, attribuerad till Skånska Glasbruket. Väldigt tråkigt med stölder, vem det än drabbar. Om ni hittar den så hör av er till Antikmonologen eller Pekka på Bergtagen Antik.

-----------------------------------------------------------------------------------

Antikbranschen undrar sannolikt spänt om det blir Bukowskis som får äran(?) att sälja 18 Gustavianska stolar i höst? Eller kanske ska jag skriva aderton?

Fortsatt trevlig sommar!

Dille och Vrak. Bild: Brand Family

Långt ifrån aderton på denna bild... Nu ännu färre. Fast stolarna är sköna ändå och DE är aderton! Åtminstone än så länge. Foto: Svenska Akademien

-----------------------------------------------------------------------------------

Kan man bli annat än nöjd och glad av nedanstående bild? Vid genomgång av en av Metropols auktioner fick jag syn på en hund jag kände igen. En god väns hund var nästan spöklikt lik den 100 år äldre avbildade hunden. Självklart köpte min vän tavlan och här ser ni Portugisiska Ranja sittandes framför sin okände vän, avbildad av en av alla dessa begåvade kvinnor, som hamnade på förgänglighetens hög för mer okänd konst. Den fina tavlan är utförd av karlskronafödda Ava de Lagercrantz, som levde mellan 1862-1938. 

Ranja sittande framför Ava de Lagercrantz finstämda oljemålning. foto: Madeleine Tigerschiöld.

---------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:

Alla som kan kinesiskt porslin vet att Tobacco-leaf-dekoren är en av de internationellt mest eftertraktade, särskilt av portugiser och brasilianare. Att då inte nämna att det åsyftade, till försäljning utlysta porslinet, är sent 1900-tals eller snarare 2000-tals kopia, förfalskning snarare, är pinsamt och fel.

Nio dagar efter att detta blogginlägg publicerades, besöktes Emmaus på Götgatan återigen. Priset på "Balenciagabältet" hade nu sänkts till 1500, av för Antikmonologen okänd anledning. Mer än en halvering av priset..! 

Sommar-rean kom tidigt i år. Åtminstone på Emmaus Balenciaga-avdelning.

Louis Vuitton är det däremot låga priser på, på Emmaus:

Antikmonologen köpte ej denna färgglada Louis Vuitton-plånka. Fredagen den 10 augusti fanns den till salu. Eftersom det är olagligt att sälja kopior så måste alltså Emmaus värderingsperson i Västberga ha tyckt att 79 kronor var ett korrekt pris på denna oanvända plånbok. Hen är antagligen ett Balenciaga-fan.

Källor:

https://www.affarsvarlden.se/ekonominyheter/per-taube-koper-stockholms-auktionsverk-6907033