lördag 8 februari 2020

Snott i Antiksvängen

Gummisnodd kan vara bra att ha. En finansminister av Gamla Skolan, Gunnar Sträng, hade minst en runt plånboken i bakfickan. Auctionet praktiserar en annan variant. Undertecknad skrev för snart ett år sedan ett blogginlägg i Antikmonologen om "Antikbranschens framtid" och diskuterade tre unga killar som antingen handlade av mig, eller bara sökte kunskap och dialog under Älvsjö Antikmässa 2019. Dessutom nämndes en "coming" ung tjej i kommentarsdelen av det blogginlägget.


Döm om min förvåning när Auctionet, där flera goda vänner arbetar, plagierat mitt blogginlägg om "En ny generation" och helt enkelt tar två av killarna i Antikmonologens text och även "coming" Hilma och intervjuar dem i Auctionets Magazine (AM). En glansig, mycket påkostad tidning som utkommer ett par tre(?) gånger per år. Detta utan någon hänvisning till Antikmonologen. (Annars är Auctionet Magazine föredömliga med små faktarutor och bildbylines, men här hoppade man i galen tunna). Osnyggt.

Och nej, jag är inte bitter, bara en enormt stark förespråkare av devisen äras den som äras bör. I en i det närmaste ideell verksamhet är det ett av de fundamentala rättesnörena. Särskilt vidrörande företag som omsätter hundratals miljoner penningar. Problematiken är ej okänd, men tenderar att vara omvänd. Det mest kända exemplet är två journalister som lär ha plankat en journalists arbete rakt av, i en så kallad Podd om mord.




För övrigt rekommenderar jag AM. I september 2017 sa Auctionet så här om den då nylanserade tidningen: ”Vi vill med Auctionet Magazine nå antik- och designintresserade människor för att inspirera och berätta om Auctionet, men också väcka intresset hos personer som ännu inte är lika inbitna som vi själva är” säger Johan Axelsson, marknadsansvarig på Auctionet. ”Vår ambition är att bli Sveriges största magasin inom konst, antikviteter, inredning och design".



A propos det så är det -tyvärr- inte svårt att vara bättre än Sveriges (enda och) äldsta antiktidning, Antik & Auktion (A&A) . Små och stora fåglar i både trädkronor och undervegetation kvittrar om att omstöpningarnas hårt tuktade piassavor drar in på massor hos A&A. Vilket dessvärre leder till friskt vågade och nydanande journalistiska grepp så som "Antikrundan -Följ med bakom kulisserna"... -För trettioelfte gången med i stort sett samma experter som för 30 år sedan. Kram- och flamsrundan har programmet utvecklats till, med objekten i marginalen och några få favoriserade experter i spotlighten. Som bekant. Inget ont om alla experter i Antiksvängen, men man undrar ju hur det är ställt med återväxten när man kollar in nunorna i Antik & Auktions expertpanel.

Extra, extra! Read all about it! Same same but same.
En aktör som har alla möjligheter och förutsättningar att bli Sveriges Antiktidning nummer ett är annars Scandinavian Retro. Men än så länge är den förträffliga tidningen irriterande smal i sin inriktning; primärt 1940-1960. 

Irriterande smal.



---------------------------------------------------------------------------------

Sommaren 2019 snoddes tyvärr även annat.

På Tullgarns Slott stals två vackra gjutjärnsbänkar, tillverkade under 1800-talet. Vänligen håll ögonen öppna efter denna Kungliga egendom.



---------------------------------------------------------------------------------

Till yttermera visso snoddes även nedanstående damm-dam i Västerås. Mer precist den oerhört ovanliga skulpturen "Morgonbad" av Anders Zorn, utförd i brons. Verket stals från Botaniska Trädgården i Västerås våren 2018. Den värdefulla fontänen fanns endast i tre utföranden. En finns på Zorn-museet i Mora, den nu diskuterade ägdes av Västerås Konstmuseum och sedan finns ytterligare en i Rosenbad-parken i Stockholm. Västerås Konstmuseum hade en så enorm tur i oturen, att efter att stölden hade konstaterats erfor man att Rosenbad hade sin version inne hos anrika gjutarfirman Bergmans Konstgjuteri för översyn och renovering. Detta gjorde att man, i samarbete med Zorn-museet i Mora, lät gjuta en ny version av Zorns bronskulla. Den nya kullan kommer åter till Västerås Botaniska under senvåren 2020. Alla nöjda och glada.

Intendenten/konservatorn Christina Runeson glad över ny Zornkulla. Hon och Intendenten Frej Berglind Drake har varit inbegripna i fallet med Zorn-dam(m)en. 
Var en så pass ovanlig bronsskulptur tar vägen är svårt att sia om. Sannolikheten att hon redan smälts ned för bronsvärdets skull är nog hög. Eftersom endast tre -nu fyra- har gjutits så vore hon oerhört svårsåld som konstverk.
---------------------------------------------------------------------------------

Häromveckan diskuterades -i samma andemening- för övrigt i mången media ett inbrott i galleri på Östermalm i Stockholm. Då stals, snoddes, tio-tolv (förstår inte varför siffran ej har varit exakt angiven någonstans) skulpturer av Salvador Dali. Experter uttalade sig då och sade att de minsann är osäljbara eftersom det rör sig om numrerade upplagor.

I en perfekt värld vore det så. Här snackar vi motsatsen till unika föremål. Dali ville tjäna storkovan och därför gjordes hans skulpturer i upplagor uppemot 1500, ibland "bara" 300. Om auktionshus och konsthandlare vore rigorösa i sina katalogiseringar och alltid noterade vilken specifik numrering ett konstverk hade så vore det svårt att få stulna objekt sålda- åtminstone lagligt. En snabbtitt på nätet visar att merparten av Daliskulpturer sålda i Sverige är numrerade och noterade. Men långtifrån alla och prisbilden varierar från runt 4000 kronor upp till 70.000. Och de bronskulpturer som har sålts för under tiotusen är katalogiserade som "Efter Dali". Vad nu det betyder?
---------------------------------------------------------------------------------
Antikrundan är ett fortfarande ganska populärt TV-program.

Sno ihop följande:

Några föremål med ålder. Strössla med en massa personkult kring vissa experter. På med många musikpålägg. Sedan nävavis av en massa kramar och gott om glada tillrop som "Vilket loppisfynd!". Häpp!

Ja, ni vet. Men så ibland så kräver stunden lite allvar. En av ringrävarna i programmet, Konsthandlare Moser, får i uppdrag att bedöma en oljemålning signerad Ernst Josephson, när Antikcirkusen är i Söderköping, 19 minuter in i programmet. Den sistnämnde förekommer sällan på auktion och här pratade vi om ett imposant porträtt föreställande äldre kvinna. Moser resonerar kring målningen fram och tillbaka och insinuerar för ägaren att "...det börjar lukta miljonbelopp". Kameraglidningar och klipphängare och 2-minter-om-Ernst-Josephson-uppläst-av-Anne-Lundberg. Men så till slut, en... ...upplösning..., efter diverse trumvirvlar och annat spännande; Moser vet berätta att tavlan är en känd förfalskning, omnämnd i bok om Josephson. Utförd av vännen Allan Österlind, som blev något av expert på att fejka Josephson, eftersom de spenderat lång tid tillsammans i Frankrike. Inslaget avslutas med att Claes Moser säger att den inte är värd några miljoner, utan i stället "...ändå har ett bra värde, för att den är så känd som förfalskning i litteraturen ...en 40-50.000 kronor".

Uteblivet Lundbergskt kramkalas denna gång. En så känd förfalskning är ändå värd 40.000-50.000 kronor, sade Moser, i exakt dessa ordalag.

Veckan därpå får Andreas Rydén, Bukowskis, i uppdrag att i Nora bedöma en mindre bronsskulptur, en gång utförd som skulptur av Carl Milles i gips, föreställande ägarinnans mammas farmor, 31 minuter in i programmet. Familjen, nota bene inte Millesgården, lät gjuta en bronsskulptur efter gipsen någon gång på 60-talet, hos en konstgjutare, "...eftersom gipsskulpturen började falla samman". Stämmer det, frågar Rydén ägarinnan barskt. Jaa, kvider hon... "Då kallar man det för FULgjutning säger Ryden med tordönsstämma och fortsätter: "Hade du gjort det här med uppsåt att sälja skulpturen så hade det varit en ren och skär förfalskning. Då hade det här varit ett polisärende". Rydén hade under expertiseringens gång kontaktat  "sina vänner på Millesgården" och de bad ägarinnan kontakta Millesgården, varpå Millesgården skulle registrera skulpturen. Men, som en ICKE Millesskulptur och då får den ju inget värde, endast affektionsvärde, avslutade Rydén. "Jag kan alltså inte värdera den, eftersom det är en så kallad fulgjutning".


Vacker fulgjutning. En man måste göra vad en man måste göra; ej applicerbart resonemang vad gäller värderingar av fulgjutningar av Milles.

Vad är sensmoralen av herrar Mosers och Rydéns expertiseringar? You tell me, det övergår nämligen mitt förstånd. Det som ena veckan kallas för en -av tidigare och samtida förståsigpåare- förfalskning värderas ändå till 50.000 kronor av en av landets största Konsthandlare. Den andra veckan kallas en -tack vare oklanderlig familjeproveniens- äkta skulptur av Carl Milles för värdelös. Rent juridiskt torde Rydéns inställning vara svårklanderlig. Däremot blir Mosers kommentarer uppåt väggarna ut-i-tok i sammanhanget.

Har månne svensk lagstiftning ändrats, eller är det -ännu ett- flagrant exempel på att Antikrundan har redigerats och klippts sönder så att expertens andemening försvinner i klipprummet? Den som lever får höra. Till syvende och sist ska det ju bli BRA TV, gubevars...

---------------------------------------------------------------------------------

Taburetterna/pallarna som Antikmonologen (AM) skrivit många spaltmetrar om, har uppnått nya höjder. De minimalistiska furupallarna som oftast attribuerats till Axel Einar Hjorth (AEH), har jag och andra understrukit att de (också) har nytillverkats. För något år sedan konstaterades i AM att de sannolikt ens icke varit i närheten av AEH:s ritbord, utan är av betydligt senare datum.

För ett par veckor sedan skrev Barnebys, även kallade Propagandamys, som följer:


Barnebys intervjuar Intendent Erik Ingare hos UAK. Auktionshuset och Ingare slår sig för bröstet och berättar om "upptäckten". Ingare, tidigare hos Bukowskis, torde ha deltagit i försäljning och marknadsföring av ett stort antal kallade Hjorth-taburetter. 

Även Pontus Silfverstolpe intervjuas, -av sig själv(?),  gällande "Avslöjandet av Auktionsbluffen" och säger bland annat "Vi är flera i branschen som har ifrågasatt dessa pallars ålder och ursprung en längre  tid". Hemma i duschen i så fall?

Uppsala Auktionskammare 11-14 juni, 2019. Av UAK värderade till 60.000-80.000 kronor

Detta par försökte UAK sälja sommaren 2019 för 60-80.000 i utrop. Proveniens: Gåva år 1974 till nuvarande ägare. Återrop.

I december 2014 sålde Uppsala Auktionskammare ett par furupallar med utropet, alltså av deras experter uppskattade korrekta värdet 12.000-15.000,  följande katalogtext:

De klubbades för 175.000 kronor.

I januari 2020 säger Ingare i intervjun med Barnebys: "Särskilt roligt för oss i Uppsala är också att tillverkaren fanns i vår närhet".

Jätteroligt. Verkligen. Undrar om köparna av dessa nytillverkade och felattribuerade pallar också tycker det? Vilken kund blir den förste att vilja häva ett köp i Sverige? Hur många inredare sitter nu nervösa och hoppas att deras slutkunder inte hör av sig, i Stockholm/Paris/New York?




Hur länge ska felattribueringarna leva vidare? Troligen så länge det kommer in folk med pallar till försäljning. Den 12 januari 2020 klubbades "Taburetter paret i furu. Möjligen Axel Einar Hjorth... för 72.500 kronor hos Arvika Auktionsverk (utrop nr 247781). Budstarten gick vid 50kr.



---------------------------------------------------------------------------------


Förra sommaren sålde Stockholms Auktionsverk en "Hylla, Art Deco", med utrop 4.000 kr. Den klubbades för 580.000. Köpare var en av Sveriges främsta handlare inom 1900-talets konsthantverk. Tufft för Auktionsverket, men alla kan göra fel.

Beskuren bild, föreställande Auktionsverkets Futurumhylla.

Det dröjde några månader så dök en kopia upp på Västkusten i Sverige, hos den meste "Hjort-taburett-säljaren" i Sverige, Hebergs Auktioner; ett känt namn för trogna Antikmonologen-läsare. Katalogtexten ändrades i ett sent skede till "samtida" om förfalskningen.

Äkta Hjorth Futurum till vänster och förfalskning till höger. Klubbat pris 41.000 kronor. Så någon trodde nog på den.

---------------------------------------------------------------------------------



Låt oss prata om något roligare! Den 13-16 februari äger Älvsjö Antikmässa rum. Åk dit vetja! Av någon anledning så har vi utställare i år placerats i annan hall än den vanliga. Så ni besökare får ta Mässkartan och rekognoscera i förväg, så ni hittar till favoriterna. Kanske ska ni överväga flerdagarsinträdesbiljett? Man hinner ju inte allt på en dag och det är ett överflöd av härliga prylar och dito utställare. Vill ni hälsa på hos Cederqvist Antik & Vin så finns vi i monter B05:71.




I mars äger även mytomspunna Brösarps Antikmässa rum. Närmare bestämt den 20-22 mars. Som nybliven skåning är det oerhört kul och stort att få delta där, även om premiären genomfördes redan under Brösarps Moderna, i oktober 2019.

Hoppas vi ses på någon av dessa mässor!
---------------------------------------------------------------------------------


--------------------------------------------------------------------------------------

Fotnot:
Ursäkta fortsatta problem med olika typsnitt i Antikmonologen. Verkar dessvärre olösligt.

Källor:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/auctionet-lanserar-nytt-magasin-2154273

https://www.barnebys.se/blogg/uppsala-auktionskammare-avslojar-auktionsbluff




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar